Finanspolitiska Rådet är en myndighet som bland annat har till uppgift att framföra synpunkter på regeringens ekonomiska politik, vilket rådet nyligen gjort. Regeringen får en hel del troligen välförtjänt skäll, men jag ska endast uppehålla mig vid en detalj i rådets rapport, nämligen sysselsättningsgraden för utomeuropeiskt födda (UEF). Det är en potatis som ju mer tiden går framstår som – och faktiskt alltmer erkänns vara – allt hetare. Rådet självt sammanfattar så här:
Ju närmare människan kommer ett eftersträvat mål, desto mer outhärdlig och plågsam tycks henne den återstående sträckan.
Ibland känns det så i alla fall. När kvinnorna har (eller i varje fall nästan har) uppnått full jämställdhet med männen så framstår varje kronas löneskillnad till männens förmån som en oursäktlig förolämpning. Företeelser på en nivå som tidigare, innan jämställdhetsivern slagit till med sin fulla kraft, fördragits med jämnmod mobiliserar nu korståg mot de återstående missförhållandena.
Det börjar luta betänkligt nu. Till och med jag, som befunnit mig på det relativt lugna och skyddade soldäcket för oss som reser i andra klass, kan inte längre förneka slagsidan.
De stackars satarna nere i tredje klass har vetat om det hopplösa läget länge nu. Det var de som märkte av symptomen först. Det var inte alltför länge sedan de först rännilarna vatten märktes på golven där nere. Sedan har det gått fort. När de som bodde där nere under vattennivån började bli blöta om sockorna, spred sig oron. Där nere.
Skyldighet 7: Du ska vara pålitlig
Tillit är fundamentet i varje fungerande gemenskap. Om vi inte litar på vår nästa blir snart sagt varje mänskligt projekt fåfängt eller ogörligt. Om vi inte tror att andra bilister håller sig till höger törs vi inte ge oss ut i trafiken. Om vi inte tror att livsmedelsproducenterna månar om hygienen törs vi inte äta maten.
Envar är skyldig att ständigt bevisa sig vara värd att lita på.
Svensken låter allt oftare som en koloni lindgrenska rumpnissar inför de politiska beslut som fattas: ”Voffo gör di på detta viset..?” Media rapporterar dag efter dag om allt större samhällsproblem där inget område längre tycks vara fredat. Och trots att allt fler märker konsekvenserna av en rämnande välfärd i sina egna liv, tycks krismedvetenheten vara icke-existerande hos ansvariga politiker.
Det är alltid svensken som ska vika sig. På det svenska generalkonsulatet i Jerusalem firade man i år nationaldagen den 8 maj i stället för den 6 juni. Varför? För att firandet inte skulle krocka med ramadan. Om du inte tror mig kan du titta här på generalkonsulatets Facebooksida.
Hur tänkte de nu? Det svenska generalkonsulatet är svenskt, inte islamiskt. Man ska fira svenska högtider, inte islamiska, och på deras rätta dagar. Har du hört talas om någon moské i Sverige som flyttat på ramadan eller på någon annan högtid, till exempel fredagens gudstjänst, för att den inte ska krocka med svenska högtider? Nej, det har du inte. För det har aldrig hänt. Varför är det alltid svensken som kompromissa, som ska vika sig?
Skyldighet 5: Du ska i ord och handling påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter
I våra förfäders bondbyar rådde stark social kontroll. Människorna kände varandras historia och läggning och utövade kollektiva påtryckningar på den som avvek från rådande sociala normer. Ovanför menigheten fanns prästen och länsman som kom med ytterligare, mer eller mindre hårdhänta, förmaningar när det ansågs behövas. Det hela var ganska tryckande, för att inte säga kvävande, för alla andra än de mest konforma.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda som mp3 ellerer lyssna på Soundcloud. I veckans avsnitt […]
Tänk om en viktig förklaring till den nuvarande situationen i Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, går att finna i begreppet ”confirmation bias”?
Något förenklat går ”confirmation bias” (eller på svenska bekräftelsefel) ut på att människan omedvetet väljer att ta till sig sådan information som stärker hennes redan existerande uppfattningar och åsikter. Samtidigt väljer människan omedvetet bort sådan information som riskerar att omkullkasta dem.
Skyldighet 3: Du ska behandla andra som jämlikar
Hur stora än olikheterna må vara mellan medborgarna vad gäller rikedom, begåvning, skönhet och allehanda specialförmågor så har vi i vår kulturkrets bestämt att det finns en värdighet hos alla människor som är typisk för människan och är lika för alla. Tanken kommer nog ursprungligen från den kristna religionen, där Gud antas älska alla människor lika mycket. Ingen människa har större mänsklig värdighet än någon annan.
I Frankrike utförs nu de första turerna i en sedan årtionden utvecklad rituell dans: En ny president möts med entusiasm och glada förväntningar om att han skall infria de löften om förändringar som fört honom till makten.
Med tiden bleknar entusiasmen, i takt med att den ena intressegruppen efter den andra, i parlamentet eller på gatorna, hindrar genomförandet av de utlovade – och nödvändiga – förändringar som skulle kunna öka tillväxten och minska fattigdomen och motsättningarna i den franska vardagen.
Skyldighet 1: Du ska utveckla dina möjligheter
Naturen eller Gud (eller vem Du än vill sätta i dessas ställe) har gett Dig medfödda förutsättningar. Alla människor har olika förutsättningar. Men var och en är skyldig att förvalta sina förutsättningar på bästa sätt. Var och en är sitt eget utvecklingsprojekt. Den som är kristen känner igen detta krav från Jesu liknelse om tjänaren som hade ett pund att förvalta.
För tolv år sedan skrev jag en bok som heter Skärp dig, Svensson tillsammans med några andra (Dick Erixon, Tove Lifvendahl, Lorentz Lyttkens, Peter Olsson och Anders Röttorp). Tråkigt nog är den lika aktuell och angelägen – i bemärkelsen obeaktad – som när den kom.
Den handlar om de värderingar och den mentalitet som kan vägleda oss till det goda samhället. I skriften finns även något vi verkligen skulle behöva som pendang till Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, nämligen en motsvarande deklaration om skyldigheter.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll twittrade den 24 januari i år följande om svensk sjukvård: ”Ja, sjukvård i världsklass faktiskt. Allt annat är faktaresisitens [sic!]. Eller alternative facts som en del säger.”
Inte ens fyra månader senare kan jag konstatera att faktaresistensen är total och att etablerade media kapitulerat inför alternativa fakta. Hur annars ska jag tolka det när nyhetsflödet levererar den ena larmrapporten efter den andra gällande svensk sjukvård?
Jag skrev relativt nyligen att om jag bildade ett nytt parti – vilket jag inte kommer att göra om inte hundratusentals medborgare med acklamation kräver just detta, vilket de inte kommer att göra – så skulle det partiet heta Medelklass.
Jag visste precis vad jag menade med medelklass, till exempel att den sortens industrianställda som tidigare kallades arbetarklass numera uppfattar sig som medelklass och därför bör räknas till den gruppen. Men det var så många som hängde upp sig på att ett politiskt parti skulle heta Medelklass att jag kasserade idén. Det vore för mycket uppförsbacke att starta ett parti och sedan behöva gaffla om namnet när man egentligen vill prata om budskapet. Så jag bestämde mig för att i namnet definiera partiets budskap snarare än efter dess tilltänkta väljare (om jag skulle bilda ett parti, vilket jag alltså inte tänker göra).
Islamiseringen är ett faktum och pågår. Islam rycker fram och svensk kultur trängs undan. I vissa skolor och i vissa områden är medborgare med svensk kultur redan i minoritet. Därför kan det vara bra att känna till skillnader mellan islam och svensk kultur.
Sverige har varit kristet i mer än tusen år. Först romerskt-katolskt, sedan protestantiskt efter reformationen på 1500-talet. Sverige har aldrig varit islamiskt. Det finns inte ett spår av islamisk tro svensk litteratur, musik, konst, lagar och seder. Ingenting. Vi har i tusen år varit en självklar del av den europeiska, kristna kulturen.
Trump fortsätter att uppröra. Särskilt upprörd är den massmediala eliten – den som länge kunnat styra den politiska agendan med sin självpåtagna roll som överdomare. Den som tagit på sig uppgiften att avgöra om ett utspel varit bra eller dåligt, om en enskild politiker ska risas eller rosas och var gränserna för det politiska korrekta ska gå. Den som haft svaret på alla frågor trots att den ofta saknat de kunskaper som krävs för att kunna bedöma frågan korrekt.
SAF-legendaren Sture Eskilsson sa ibland att när det gäller åsikter är svenskarna som ett stim av sniglar. Liksom ett fiskstim rör vi oss alla åt samma håll, men i stället för att som fiskar byta riktning flera gånger i minuten så ändrar vi uppfattning bara några gånger per århundrade.
Jag kom att tänka på det när jag läste en artikel av Gunilla Kindstrand i senaste Axess, nr 4 2017. Artikeln handlar om Roland Huntford, den brittiske journalisten som år 1971 publicerad boken The New Totalitarians där han hävdade att svenskarna var just det, att vi lydde och att alla gick åt samma håll:
Bellman säger att problemet är lärarnas status är för dålig och att vi därför måste höja deras status.
Relativisten instämmer i att det nog är sant men att man också tänka på att det kan finnas andra synsätt. Att eleverna inte alltid respekterar lärarna kan ju bero på eleverna, särskilt pojkarna, hellre spelar dataspel än lyssnar på fröken.
Bellman säger att javisst, därför är det viktigt att höja lärarnas status snabbt som attan så att barnen lyssnar på fröken.
Från att tidigare varit ett hot mot människan har naturen nu blivit vår vän och skyddsling. När vi öppnar vår smörbytta till frukosten möts vi av orden Naturen är god. Maten vi handlar skall helst vara eko även om det kostar en slant extra och få vet eller orkar ta reda på hur miljövänlig maten faktiskt är. För en del räcker det förstås med föreställningen att den är miljövänlig vilket den dessvärre inte nödvändigtvis är.
Till och med elen skall vara miljövänlig och saluförs lättsinnigt eller cyniskt på detta sätt även om det är omöjligt att bestämma vilken del av elen som har producerats av den goda naturen och inte av kärnkraft och fossilförbränning. Rekordet är när man saluför bröd som gräddats av såväl förnybar som lokalproducerad el!
Efter valet i Frankrike läser jag hur Margot Wallström (visserligen lättad över Emanuel Macrons seger), förfasar sig över nationalismens utbredning i Europa. Som om nationalism vore ett självklart ont – och ett hot mot demokratin. Man riktigt anar hur Hitler väntar runt hörnet, om vi inte sväljer Europeiska Unionens dröm om en gränslös värld. Det här har sagts så många gånger att man knappt längre reagerar.
Jag är en pladdrare i bemärkelsen en sådan som skriver böcker och artiklar, håller föredrag och på andra sätt framför åsikter. Det som kännetecknar pladdrandet, som också går under beteckningen samhällsdebatt, är att pladdraren, i varje fall den här pladdraren, ständigt har känslan av att ingen läser något, ingen påverkas och att verksamheten därför inte har någon mening. Framför allt särskilt otåliga bladdrare är utsatta för sådana förnimmelser.
Klicka på bilden för att se programmet. PODCAST: Ladda som mp3 ellerer lyssna på Soundcloud. I veckans avsnitt […]
Den 7 maj vann Emmanuel Macron med sin internationalistiska liberalism och sitt EU-vurmande det franska presidentvalet.
Med ca 65 mot 35 procent besegrade han Nationella Frontens ledare Marine Le Pen, som tagit ton mot EU:s växande överstatlighet och omfattande islamisk invandring.
Macrons seger är beklaglig eftersom den ger uttryck för ett kortsiktigt politiskt tänkande. På lång sikt har Europa bara två vägval:
Jag heter Elin och jag är 14 år. Jag tycker om djur för dom är så söta. Om man bara är snäll mot dom så kryper dom ihop och slickar mina händer. Min tjejkompis Linda hade en hundvalp som gjorde så på mig. Sedan kom Lindas lillebror och slog hundvalpen och då blev den ledsen och bet hennes lillebrorsa. Så jag vet att djur är snälla bara man är snäll mot dom.
Jag minns vänsterns hat mot George Bush den yngre. Jag var muslim under den perioden och utan att kunna så mycket om amerikansk politik så var det en självklarhet för mig att USA var imperialistisk och hade dåliga motiv. Kriget i Irak handlade om olja. Guantánamobasen var ett koncentrationsläger. Bush krig mot terrorismen var minst lika illa som Al-Qaidas krig.
Det var många som tänkte så. Jag minns boken Fundamentalisternas kamp från 2003 av den vänsterradikale författaren Tariq Ali. Omslaget pryds av en bild av Bush i turban och skägg. Budskapet: han är en ”vit taliban”, en kristen version av Usama bin Ladin.
Maktskiften har historiskt sett mest handlat om vem som ska sitta vid köttgrytorna, den ena stammen eller den andra, hattarna eller mössorna. lilleputarna eller Blefuscu-borna, muslimerna eller de kristna.
I många fall handlar maktskiftena även om något annat än köttgrytorna, nämligen om att en ny ordning ska introduceras som på något vis antas bidra till att göra åtminstone de nya makthavarnas tillvaro bättre. Den socialistiska revolutionen av marxist-leninistisk eller annan karaktär är kanske de mäktigaste exemplen.
Samtidigt som den svenska staten öser miljoner skattepengar över organisationer och projekt som påstår sig motverka islamofobi, så växer svenskofobin. Man kan tycka att den svenska staten, för det är inte bara en stat vilken som helst utan en SVENSK stat, borde ta sitt ansvar.
I Sydsvenskan den 3 maj kan man läsa om en flicka i en Malmöskola som blev trakasserad och utfryst för att hon tog fläsk i skolmatsalen. Hon fick höra att den som äter fläsk är ”förorenad”.
Svenska högre lärosäten har enligt lag i uppgift inte bara att forska och undervisa inskrivna studenter, utan också att torgföra sina kunskaper till vanligt folk utanför akademin. Jag har sökt sådan bildning för allmänheten men inte hittat något intressant (vilket såklart kan vara mitt eget fel).
Hellre avnjuter jag det dignande smörgåsbord av föreläsningar, debatter, intervjuer och samtal som brasilianska universitetspersoner utan lagtvång erbjuder på internet. Det verkar vara en fluga bland landets filosofer, humanister, historiker och sociologer att publicera sig på internet. Sök exempelvis efter Leandro Karnal (ironisk och vältalig), Clóvis de Barros Filho (jätterolig ordekvilibrist) eller Sergio Cortella (planerade att bli munk men blev i stället professor i teologi) på YouTube om du förstår portugisiska. Om du inte gör det så överväg att lära dig språket – om inte annat så för att kunna avnjuta dessa artisters föreställningar.
Den här texten publicerade jag för ungefär ett år sedan, före såväl Brexit som Trump och före det senaste årets hetaste debattämne, alltså frågan om ”populismen” och folkets eventuella uppror mot eliterna. I det perspektivet känns Platons gamla text ännu mer aktuell.
Kan vi ha någon glädje av att höra vad grekiska statsvetare hade att säga för två och ett halvt årtusende sedan? Jag tror det. Låt mig berätta om Platons idéer (som han la i – eller möjligtvis hämtade från – munnen på sin omkring 40 år äldre kollega Sokrates).
DET GODA SAMHÄLLET 