Befria kyrkan från partipolitiken

Om tre veckor avgörs Svenska kyrkans framtid – ska hon förbli en arena för partipolitik eller bli en myndig, självständig kyrka?

Allt fler upptäcker hur orimlig situationen för Svenska kyrkan är idag. Den formella skilsmässan som borde ha trätt i kraft redan år 2000 när kyrka och stat officiellt skildes åt, vann aldrig laga kraft. Istället lever Svenska kyrkan fortfarande i någon slags fas av ofullbordad äktenskapsskillnad: Tre politiska partier har, likt en partner i förnekelse, vägrat att släppa greppet om henne. Läs mer

Vad händer när alla går hem?

Helena Edlund

Det står och väger nu. De senaste månaderna har vi översköljts av en så stor svallvåg av viktig information att det blivit näst intill övermäktigt att greppa hur illa ställt det faktiskt är för det svenska samhället. Det blir helt enkelt för mycket.

Varje dag, ibland varje timme, har nya uppgifter förmedlats om våldet: Skottlossningarna, morden, våldtäkterna. Bara under juli månad anmäldes 30 mord, en ökning med 50 procent jämfört med samma månad förra året. Men också om kriserna: Polisen har slutat att komma även vid grova brott, sjukvårdspersonal hotas på jobbet och akutmottagningar stormas av aggressiva anhöriga. Det saknas lärare och skolor och förskolor och bostäder. Födande kvinnor skickas utomlands samtidigt som de kvinnor som får föda hemma assisteras av sönderstressade och gråtande barnmorskor. Läs mer

Låt oss tala om Afghanistan

Helena Edlund

En vårdag år 2011 lyfte planets hjul från startbanan på Marmal och jag lämnade Afghanistan. Jag kommer ihåg att jag kände lättnad. Under ett halvår hade jag fått många nya erfarenheter som fått mig att dra en dyster slutsats: Om jag till en början varit positiv till Afghanistans möjligheter till utveckling, så var jag vid missionens slut betydligt mer tvivlande.  Läs mer

På Medborgarplatsen avslöjas lögnerna

Helena Edlund

Strax före klockan 22 på fredagskvällen stiger plötsligt ett vrål från de hundratals männen på trappan. En våg går genom massan när männen unisont ställer sig upp och börjar röra sig åt höger, bort mot passagen till Fatbursparken. Ett tiotal hinner iväg, rusar efter en springande person. De följs av poliser och fotografer som försöker hinna ifatt. Övriga hindras av funktionärer i gula västar som fattar varandras händer och bildar kedja för att hålla de aggressiva männen på trappan tillbaka. Stämningen blir hotfull. Många av de som befinner sig på torget börjar röra sig bort från trappan, föräldrar kallar till sig sina barn och bruset från uteserveringarna tystnar.

Så lugnar det sig. Men jag förstår att Medborgarplatsen är en krutdurk, en lättantändlig krutdurk. Läs mer

Hur mycket barnslighet tål Sverige?

Helena Edlund

Allt oftare uppfattar jag debatten i Sverige som ett förskolebarn som vädjar till vuxenvärlden om gränssättning. Att läsa debattartiklar i svensk press påminner om att se en fyraåring som drar en katt i svansen: Hur hårt kan jag dra innan någon säger ifrån? Så här hårt..? Så här..? Eller så här..?
Läs mer

Drömmen om bidragens Eldorado

Helena Edlund

Under min tid i Kosovo kom en journalist från en redaktion i Mellansverige på besök. Utöver att göra ett reportage, ville hon resa för att besöka en familj som sökt asyl i hennes hemstad men som fått avslag och återvänt till en by i närheten. Journalisten ville se hur det gick för dem och berättade att de var ett antal personer varje månad som gick ihop och skickade pengar till familjen.

”Det är inga stora summor, bara symboliska 500 Euro,” berättade hon. När jag berättade att en överläkare på universitetssjukhuset tjänade 375 Euro i månaden blev journalisten märkbart tyst. Donatorerna i Sverige hade inte tänkt på att värdet av en tusenlapp inte har samma värde i Sverige som i Kosovo. Läs mer

Stanna kvar eller lämna?

”Should I stay or should I go” är titeln på en av det brittiska punk-bandet The Clashs största hits. Låten skrevs för snart 40 år sedan, men frågan den ställer är tidlös. I de flesta relationer ställs frågan med jämna mellanrum. Ska man stanna eller gå? Är gräset grönare på andra sidan, eller ska man fortsätta att kämpa där man är? Läs mer

Sätt Sverige under förmyndare!

Helena Edlund

Spionen Stig Bergling kopierade i början av 1970-talet en pärm med hemlighetsstämplade uppgifter på sin arbetsplats på Försvarsstabens säkerhetsavdelning. Pärmen, som innehöll en förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, kustartilleribefästningar och mobiliseringsförråd, lämnades så småningom över till ryssarna. För detta dömdes Bergling 1979 till livstids fängelse för grovt spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift.

Att lämna uppgifterna i Berglings pärm till främmande makt var självfallet till skada för Sverige, men det var en piss i Mississippi jämfört med konsekvenserna av att lämna ut Transportstyrelsens register. Under två års tid har uppgifter om allt från det svenska körkortsregistret till detaljinfo om stridspiloter, militära specialstyrkor och personer med skyddad identitet funnits tillgängliga för den som haft intresse av det. Läs mer

Magiska ramsor är inte nog

Helena Edlund

Få av de medeltida kyrkobesökarna behärskade det latinska språket, men så mycket förstod man att när prästen lyfte upp brödet och rabblade en ramsa så hände ett mirakel: Brödet förvandlades till Kristi kropp. Obegripligt, javisst, men så var det. Brödet förvandlades.

Prästen ord ”hoc est corpus” betydde bokstavligen ”här är kroppen”, men det visste inte bönderna i kyrkbänkarna. När de skulle repetera den magiska ramsan blev det därför ”hokus pokus”, för så lät det i deras öron. Läs mer

Tankar från kärringen mot utvecklingsströmmen

Helena Edlund

Under mina tolv år som präst fick jag förtroendet att följa många hundra människor till den sista vilan. De yngsta av dem hade knappt börjat leva och de äldsta hade hunnit lägga mer än ett sekel av livserfarenheter bakom sig. Ofta tänkte jag, vid de begravningar där den döde hade levt i 90 eller 100 år, att de hade fått se så stora samhällsförändringar: Två världskrig, industrialismen, bilen, telefonen, vattentoaletter, kvinnlig rösträtt, vacciner, föräldraledighet… Listan kunde göras oändlig. Någon sådan utvecklig skulle jag inte få se under mitt liv.
Läs mer

Svenska kyrkan – en eller tusentals?

När vi talar om Svenska kyrkan så talar vi om den i singularis: Kyrkan. Men hur är det egentligen med det?

Ju mer jag har funderat och upplevt genom åren, desto mer övertygad har jag blivit om att detta språkbruk leder oss fel. Även om Svenska kyrkan är en (1) organisation, så består denna organisation av idag 1 355 olika församlingar – och det är inom ramen för församlingarna som vi möter kyrkan i vår vardag.  Läs mer

Vad är kyrkovalet – och varför ska du rösta?

Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka, vilket bland annat betyder att kyrkan styrs av folkvalda som väljs genom kyrkoval som hålls vart fjärde år. Nästa kyrkoval äger rum den 17 september. Alla medlemmar som fyllt 16 år är röstberättigade.

Kyrkovalen följer samma princip som de allmänna valen till kommun, landsting och riksdag, men i kyrkovalen väljer man istället representanter till kyrkofullmäktige i den egna församlingen (eller pastoratet), till stiftsfullmäktige och till kyrkomötet som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ (motsvarande riksdagen). Läs mer

Något litet om goda viljor, plikttrogenhet och ondska

Helena Edlund

För över ett decennium sedan satt jag i bilen på väg till jobbet och lyssnade på ett radioreportage. Ämnet var kvinnlig könsstympning, då ett nytt fenomen i Sverige. En kvinnlig polis som arbetade i Järvaområdet tillfrågades om hur det kunde komma sig att de som var mest pådrivande för att könsstympa unga flickor i Sverige var flickornas kvinnliga släktingar, det vill säga kvinnor som själva könsstympats och tvingats leva med de psykiska och fysiska konsekvenserna av övergreppen i sina liv. Journalisten var märkbart frustrerad. Borde inte dessa kvinnor vara de ivrigaste motståndarna till stympningarna? Läs mer

Med den humanitära rumpan bar

Helena Edlund

Det lät ju så bra! Den humanitära stormakten skulle befästa sin plats på världskartan, mångkulturens vinstkoncept skulle bevisas och landet bli en internationell förebild. Vi lyckades till och med mygla oss till en plats i Säkerhetsrådet.

Så uppmärksammades att ett gäng småpilska svenska kvinnor inte kunnat hålla händerna borta från de ensamkommande barnen och så var debaclet ett faktum.

Fernissan krackelerar nu. Läs mer

Bokrecension: Den banala godheten

Helena Edlund

För att problem ska kunna lösas, måste de först benämnas. Nu är det gjort. Ann Heberlein har skrivit boken Den banala godheten som släpptes den 15 juni som den första titeln på förlaget Greycat Publishing. Boken är en gigantisk uppgörelse med den banala godhet som Heberlein definierar som ”den oreflekterade vilja att göra gott utan att ta ansvar för handlingens konsekvenser” och som har präglat svensk politik och debatt under de senaste åren. Läs mer

Gambiaresor på hemmaplan

Helena Edlund

Under tre decennier beräknas mer än 600 000 svenska kvinnor ha rest till Gambia, många av dem för att inleda sexuella relationer (och till och med ingå äktenskap) med betydligt yngre, afrikanska män. En dokumentär hittar du här Men det kallas sällan sexresor – i Gambia talar man istället om ”semesterromanser”, ”romantiska äventyr” eller ”pojkvänsupplevelser”. Det låter bättre så.

Relationerna har på många sätt betraktats som win-win-situations: Kvinnorna har sett sig som de unga männens ”räddare”, de har ofta satsat stora summor pengar på männen och deras släkt – och fått uppmärksamhet och sex tillbaka. Männen har fått en kraftigt förbättrad ekonomi och inte sällan ett uppehållstillstånd i den svenska hustruns hemland. Relationerna har ofta skämtats bort och kvinnorna har kallats naiva och lättlurade, där de efter några år stått utan såväl make som sparpengar. Läs mer

Pengar luktar inte

Helena Edlund

När Vespasianus hade tillträtt som kejsare år 69 e Kr, införde han en avgift för de offentliga toaletterna i Rom. När folket, inklusive kejsarens son Titus, protesterade, påstås Vespasianus ha stuckit ett mynt under näsan på sin son och konstaterat: ”Pecunia non olet!” Pengar luktar inte.

Men nära två årtusenden senare anser Stadsmissionens direktor Marika Markovits att vissa pengar stinker alldeles för mycket för att få göra nytta för de behövande. Läs mer

När aktivisterna tagit makten

Helena Edlund

En god vän funderade häromdagen över varför SD inte uttalar sig mer i media nu för tiden. Vännen tyckte det var konstigt, eftersom samhällsrapporteringen för närvarande utgör ett smörgåsbord av sverigedemokratiska hjärtefrågor.

Mitt svar var enkelt: De behöver inte. SD är idag Sveriges näst största parti enligt opinionsundersökningarna, och för att fortsätta växa behöver de inte göra något annat än att ladda kaffeautomaten och köpa gofika.

Det börjar nämligen så smått gå upp för svensken att Sverige är ett samhälle på glid, en relativismens högborg där lagar och regler tillämpas godtyckligt och där tjänstemän med aktivistisk agenda har makt och möjlighet att agera efter eget gottfinnande – och gör det. Läs mer

Sveket mot de redan svaga

Helena Edlund

Visste du att det inte räknas som ett grundläggande behov att andas? Hur orimligt det än låter, har Högsta Förvaltningsdomstolen i en dom 2015 slagit fast att andning inte är ett grundläggande behov. Domen har inneburit att föräldrar till barn som inte kan andas på egen hand nekas assistans i hemmen, om barnen inte samtidigt har psykiska funktionsnedsättningar.

Föräldrarna bollas därför mellan Försäkringskassa och kommun, medan de själva och utan ersättning har dygnet-runt-passning för att barnet inte ska kvävas. Familjernas kafkaliknande situation har uppmärksammats av Adam Cwejman i Göteborgs-Posten.

I landet som vill framstå som internationellt humanitärt föredöme, beror trehundra barns överlevnad på hur länge deras föräldrar orkar ta ett ansvar som är orimligt att bära. Alternativet när föräldern inte längre orkar suga rent trakeostomin varje kvart, är att lämna barnet på sjukhuset. Läs mer

Det räcker nu

Helena Edlund

Något hände efter Manchester. Något som bäst tydliggörs genom vad som inte hände. Förvånansvärt få bytte sina profilbilder på Facebook och taggandet #prayfor kom snabbt av sig. Jag har sett få brittiska flaggor på Facebook och ännu färre #prayformanchester. Jämfört med dåden i Nice, Bryssel eller mot Charlie Hebdo var reaktionerna närmast lama.

Har folk slutat att bry sig? Nej. Men sorg har övergått i berättigad vrede. Nu är folk förbannade, och därför kommer andra reaktioner. Läs mer

Att bränna häxor

Helena Edlund

Johan Johansson Grijs föddes 1663 i Gävle. Efter att ha pekat ut sin egen mor som häxa i hemstaden, kom han som tolvåring till Stockholm och Katarina församling på Södermalm. Han var en drivande kraft bakom de häxprocesser som skakade huvudstaden och inledde därmed en strålande karriär som så kallad visgosse.
Den unge herr Grijs förmåga att berätta blodisande berättelser gjorde honom till dåtidens kändis. Gävlepojkens berättelser och förmåga att identifiera häxor ledde så småningom till nio kvinnors död, endast i Katarina församling. Läs mer

Tankar från Sveriges akterdäck

Helena Edlund

Det börjar luta betänkligt nu. Till och med jag, som befunnit mig på det relativt lugna och skyddade soldäcket för oss som reser i andra klass, kan inte längre förneka slagsidan.

De stackars satarna nere i tredje klass har vetat om det hopplösa läget länge nu. Det var de som märkte av symptomen först. Det var inte alltför länge sedan de först rännilarna vatten märktes på golven där nere. Sedan har det gått fort. När de som bodde där nere under vattennivån började bli blöta om sockorna, spred sig oron. Där nere.  Läs mer

Åt pipsvängen med klang och jubel

Helena Edlund

Svensken låter allt oftare som en koloni lindgrenska rumpnissar inför de politiska beslut som fattas: ”Voffo gör di på detta viset..?” Media rapporterar dag efter dag om allt större samhällsproblem där inget område längre tycks vara fredat. Och trots att allt fler märker konsekvenserna av en rämnande välfärd i sina egna liv, tycks krismedvetenheten vara icke-existerande hos ansvariga politiker. Läs mer

Hellre fel än ensam

Helena Edlund

Tänk om en viktig förklaring till den nuvarande situationen i Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, går att finna i begreppet ”confirmation bias”?

Något förenklat går ”confirmation bias” (eller på svenska bekräftelsefel) ut på att människan omedvetet väljer att ta till sig sådan information som stärker hennes redan existerande uppfattningar och åsikter. Samtidigt väljer människan omedvetet bort sådan information som riskerar att omkullkasta dem. Läs mer

En tappad sug från totalt haveri

Helena Edlund

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll twittrade den 24 januari i år följande om svensk sjukvård: ”Ja, sjukvård i världsklass faktiskt. Allt annat är faktaresisitens [sic!]. Eller alternative facts som en del säger.”

Inte ens fyra månader senare kan jag konstatera att faktaresistensen är total och att etablerade media kapitulerat inför alternativa fakta. Hur annars ska jag tolka det när nyhetsflödet levererar den ena larmrapporten efter den andra gällande svensk sjukvård? Läs mer

Vad förväntas jag älska?

Helena Edlund

Två veckor efter terrordådet är ingången till Åhléns parfymavdelning fortfarande täckt med en gigantisk plywoodplatta. De flesta skyndar förbi, precis som de alltid gjort, men vi är några som står där i hörnet Drottninggatan – Mäster Samuelsgatan. Vi står där framför mängderna av färgglada post-it-lappar som fästs på väggen och försöker läsa medan lapparna viftar lite trotsigt i vinden.

Rosa, gula, gröna post-its. I hundratals. De flesta skrivna med samma sorts medeltjocka, svarta filtpenna. En snabb tanke: Går folk omkring med post-its och svart filtpenna på sig till vardags? Läs mer

Vila i frid, Humanistiska Stormakt!

Helena Edlund

När Rakhmat Akilov kraschade lastbilen in i Åhléns parfymavdelning, hade han inte bara krossat kroppar och människoliv. Han hade också en gång för alla krossat bilden av en fungerande svensk migrationspolitik.

Klockan 14.53, fredagen den 7 april 2017, kastades Sverige in i utvärderingsfasen av ett gigantiskt nationellt experiment som syftat till att skapa en ”humanistisk stormakt” genom generös flyktingmottagning, unika pull-faktorer och i princip öppna gränser.

Redan dagar efter terrorattentatet kom alltmer information som pekade i en och samma riktning: Sverige har ingen koll. Myndigheterna har ingen kontroll på hur många som befinner sig olagligt i landet, vilka de är eller vilka som är verkliga hot mot andras säkerhet. Det saknas resurser för att identifiera, lokalisera och avvisa de som ska utvisas och över 12 000 personer har gått under jorden. Det faktiska antalet individer som befinner sig olagligt i landet är dock okänt, men det handlar förmodligen om hundratusentals individer.

Läs mer

Mördande signaler

Helena Edlund

Två vuxna och en fem månader gammal flicka befinner sig i ett rum. Inga andra är närvarande. När dörren öppnas har den lilla flickan dödliga skallskador. ”Det var rena trafikolycksskadan” som förundersökningsledaren uttryckte sig i intervjun med Nya Wermlands-Tidningen. Brottsutredningen visar att någon av de två vuxna, som visar sig vara flickans föräldrar, har dödat barnet och båda häktas.

Men det blev ingen rättegång. Föräldrarna skyllde på varandra, utredningen fick läggas ned och båda släpptes efter tre månader i häkte. Att någon av dem dödat sin lilla dotter var ställt utom alla tvivel, men utredarna kunde inte bevisa vem av dem som utdelat de dödande slagen. Alltså kunde inget åtal väckas och ingen av föräldrarna straffas.

Låt oss stanna vid detta ett ögonblick. Ett fem månader gammalt flickebarn har mördats genom att få sin skalle inslagen av antingen sin mamma eller sin pappa – men båda går fria. Att stå bredvid och, utan att ingripa, låta någon krossa skallen på sitt eget barn leder alltså inte till straff. Men det räcker inte med det. Mamman har nu av Justitiekanslern beviljats ett skadestånd på 164 000 kronor för månaderna i häkte och pappan kommer förmodligen beviljas ett motsvarande skadestånd.

Nedan följer exempel på några olika brott och ungefärliga nivåer för kränkningsersättning, hämtade från Brottsoffermyndighetens hemsida:

Läs mer

En nation av ammande terapeuter

Helena Edlund

Ja, visst gör det ont när knoppar brister” skrev Karin Boye. Hur knoppar känner vet jag inte, men jag vet något annat som gör oändligt ont, och det är när ens människosyn krackelerar.

Det gör ont i både själ och kropp när insikten att det faktisk existerar genuint onda människor mejslar sig in i ens innersta. Eftersom de flesta av oss tack och lov strävar efter att vara goda människor (även om våra definitioner må variera) och dessutom under decennier marinerats i åsikten att alla människor är likadana innerst inne, värjer sig många mot möjligheten att en medmänniska faktiskt kan välja att vara ond.

Under min vistelse i Afghanistan mötte jag sammanhang där ingen höjde på ögonbrynen när en kvinna blev mördad, när en liten pojke blev våldtagen eller där en elvaårig flicka födde barn. Det ansågs som normalt. Oproblematiskt. När jag återvänt till Sverige och föreläste om mina upplevelser, fick jag höra att jag ljög. Det kunde helt enkelt inte vara som jag påstod. De flesta åhörarna jag mötte under dessa föreläsningar var fast övertygade om att det stred mot någon form av grundläggande naturlig värdering hos människan att våldta skrikande småbarn eller skjuta sin fru i huvudet inför familjen, och följaktligen var den enda rimliga förklaringen att jag ljög.

Jag ljög inte.

Läs mer