Bokrecension: Den banala godheten

Helena Edlund

För att problem ska kunna lösas, måste de först benämnas. Nu är det gjort. Ann Heberlein har skrivit boken Den banala godheten som släpptes den 15 juni som den första titeln på förlaget Greycat Publishing. Boken är en gigantisk uppgörelse med den banala godhet som Heberlein definierar som ”den oreflekterade vilja att göra gott utan att ta ansvar för handlingens konsekvenser” och som har präglat svensk politik och debatt under de senaste åren.

Bokens undertitel, Mångkultur, integration och svenska värderingar, sammanfattar innehållet och att det funnits ett behov hos människor att få närma sig just dessa frågor tydliggjordes genom försäljningsstatistiken – 36 timmar efter lanseringen toppade boken försäljningslistorna hos både Adlibris och Bokus.

Efter att ha kommit över den initiala chock som drabbade redan vid innehållsförteckningen (”kan hon verkligen skriva om det här?”) och sedan snabbt fördjupades (”kan det verkligen vara sant att det är så här?”) infann sig en lättnad som blev allt större ju fler sidor som avverkades.

Den banala godheten är nämligen en plågsam men samtidigt befriande läsning, där Heberlein sida upp och sida ner – genom att blanda djupt personliga reflektioner och erfarenheter med en stundom nästan provocerande saklighet – avhandlar ämne efter ämne som samhällsdebatten annars tassar runt som katt kring het gröt: Relativiseringen av våldet, bilbränderna och sexualbrotten, kulturrelativismen, de papperslösa, hedersvåldet och terrorismen bara för att nämna några. Heberlein går vidare genom att våga problematisera mångkulturen, identitespolitiken och integrationen. Finns det verkligen bara fördelar eller även nackdelar – och vilka är i så fall dessa nackdelar?

Över boken som helhet vilar frågan: Hur kunde det bli så här?

Heberlein besvarar frågan genom att beskriva ett känslostyrt Sverige som kommit att präglas av viljan att göra gott, oviljan att ifrågasätta och tendensen att tro gott om alla, även i situationer då det egentligen krävts kritiskt tänkande och sunt förnuft. Individers vilja att göra goda handlingar har fått ange riktningen för vad som har ansetts korrekt och riktigt, samtidigt som handlingarnas konsekvenser har fått liten eller ingen uppmärksamhet.

Genomgående för Heberleins resonemang är att även begreppet godhet behöver definieras och ifrågasättas, eftersom den annars kan resultera i något som är både destruktivt och kontraproduktivt. Moral handlar nämligen inte om känslor utan om förnuft, och när vi nu börjar summera den banala godhetens konsekvenser framträder ett brutet samhällskontrakt och ett folkhem som förändrats till oigenkännlighet. Vår oreflekterade vilja att vara goda har i själva verket resulterat i ökat lidande, på såväl individ- som samhällsnivå.

Bokens titel anspelar på Hannah Arendts bok Den banala ondskan, där Arendt porträtterar SS-officeren Adolf Eichmann som mer av en plikttrogen byråkrat än en psykiskt sjuk mördare. Eichmanns lojalitet till det nazistiska systemet (en lojalitet som i hans sammanhang betraktades som gott och föredömligt) resulterade i obeskrivlig ondska eftersom den bidrog till miljoner människors död.

Under läsningen av Heberleins bok tvingas jag brottas med tanken på om Sverige idag är ett land där tusentals tjänstemän och politiker tävlar om att vara lika plikttrogna mot den svenska värdegrunden som Eichmann någonsin var mot den nazistiska – och att det är denna lojalitet mot systemet som skapat det svenska samhälle som möter oss idag: Föreningsfriheten gör det lagligt att tillhöra en terrororganisation som exempelvis IS, asyllagstiftningen gör det ofta omöjligt att utvisa asylsökande terrorister och den svenska skattefinansierade välfärden finansierar dessutom svenska terrorister genom att bevilja dem olika former av bidrag när de begår krigsbrott i andra länder.

Ann Heberlein levererar alla beståndsdelar till ett dignande smörgåsbord av ”så rätt vi tänkte, så fel det blev”. Min reflektion är att det samhälle och de fenomen som Den banala godheten beskriver, uppvisar alla tecken på masspsykos: De kritiska röster som så desperat hade behövts för att skaka sans och vett i ett blint och skenande värdegrundssystem, har under lång tid antingen självmant tigit eller aktivt tystats. De negativa konsekvenserna av detta har vi bara sett början av, men de kommer ta generationer att ställa till rätta – om det ens är möjligt.

Intrycket av Den banala godheten är att det handlar mindre om läsupplevelse och mer om att utsätta sig. Det går helt enkelt inte att med öppet sinne ta till sig bokens innehåll och sedan oberörd lägga den ifrån sig. Det blir omöjligt att påstå att man inget visste och med vetskapen följer ansvaret att agera.

En återkommande punkt hos Heberlein är att varje myndig individ måste betraktas som ansvarig för sina egna handlingar och beslut och få bära de fulla konsekvenserna av sitt eget agerande. En bortförklaring som länge har använts av politiker och tjänstemän i (nästan) alla läger för att ursäkta även irreparabla misstag är att man anser sig ”ha varit naiv”. För den som läst Heberleins bok är det inte längre möjligt att vara naiv. Just därför borde Den banala godheten vara obligatorisk läsning, för samhällsengagerade medborgare i allmänhet och förtroendevalda och tjänstemän i synnerhet.

48 thoughts on “Bokrecension: Den banala godheten

  1. Moab skriver:

    Titeln på boken är mycket bra. Ann Heberlein gör sig numera en karriär på att renskriva det som många, inte minst på denna blogg, har skrivit i åratal. Just tesen i boken var ett av mina första argument när jag började skriva till ledarskribenter för över 10 år sedan efter en längre utlandsvistelse (15 år). Det var mycket som nu ”upptäcks” som var ganska uppenbart om man inte var en långsamt kokt groda. Nästan alla ledarskribenter som var aktiva för 10 år sedan har fått sig till livs exakt samma argument, från mig och andra, i ett decennium, och ignorerat dem. Sådan är indoktrineringen. Denna kritik mot Ann väger dock lätt, jag välkomnar henne till de vaknas skara, hon är en offentlig kulturpersonlighet och riskerar mycket, så hatten av. Jag undrar om hon formulerar några lösningar, jag måste läsa boken.

    Boken är, hoppas jag, en i raden av de som kommer för att beskriva de självklara sanningar som måste återupptäckas och återvinnas efter postmodernismen. Sedan kan vi möjligen gå vidare och återupptäcka de inte så självklara sanningarna, de som tog tusentals år att finna, och som bevarats i ytterligare tusentals år. Här rekommenderar jag Jordan Peterson och hans bibliska serie på youtube, han är det närmsta en profet jag sett.

    Liked by 10 people

    • Sture skriver:

      @ MOAB,
      tack för tipset om Jordan Peterson. Jag har hittills inte sett någonting av honom. Men på YouTube fann jag omedelbart 580 filer i hans namn, föreläsningar, debatter osv. Jag skall sätta mig ner och gå igenom hans fem bibel-historiska YouTube-filer så snart jag får tid.
      Jag är dock inte säker på om jag håller med, vi får se. Det finns så mycket bibel-historiskt på TV som jag tycker är skräp. Framförallt när ateister eller agnostiker försöker ge sig på uppgiften att finna ”den verklige Jesus”, som stämmer överens med deras ateistiska fördomar.

      Gilla

  2. larslindblog skriver:

    Just det , alla har ansvar. Med tanke på det ohyggliga lidande och den totala ekonomiska utplundring vi utsätts för , kan vi inte bara ”dra ett sträck” över det förflutna.
    Det är också viktigt att alla ropandes röst i öknen får upprättelse. Alla dom som hängts ut i pressen och utpekats av expos visgossar och fått sina liv förstörda skall ha upprättelse.
    Expos och alla dess medarbetares/stödjares tillgångar måste frysas och säkras så att dom drabbade kan få skadestånd från förövarna.

    Liked by 7 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Rejäla (S)kadestånd som inte handlar om 1000-lappar!

      Miljoner för förstörda liv!

      En enda ensamkommande kostar ju SJUSIFFRIGT de första åren,
      som en ringa jämförelse!

      Men ursäkter o upprättelse dessutom, inte att förglömma!

      Liked by 1 person

      • 5ven55on skriver:

        PK-politiker, -tjänstemän och -journalister kommer att få slavarbeta resten av sitt liv för att kunna betala dessa skadestånd. Men det går att hämta mycket genom att beslagta pengar av asylbaroner och asyladvokater också.

        Liked by 1 person

  3. malmobon skriver:

    Heberlein skriver exakt vad som SD påpekat i flera år, ändå ställer hon upp för Nya Moderaterna. Har också hört henne prata om blocköverskridande uppgörelser.

    AKB kommer aldrig sätta sig i samma regering som SD. Då är frågan hur dem skall kunna fälla Regeringen efter nästa val?

    ”Kräv din rätt, men gör din plikt” var ett gamla Socialdemokratisk ledares tid. Detta talesätt för idag SD fram.
    Kontroversiell kvinna med skinn på näsan, så det är möjligt Ann H. kan förändra ledningens hållning mot SD inifrån?

    Frågan moderatväljare skall ställa sig är dock. HAR SVERIGE RÅD ATT CHANSA MED ATT LÄGGA SIN RÖST PÅ (M) OCH SE ETT FORTSATT FÖRFALL FÖR SVERIGE?

    Liked by 3 people

    • Alexander Zetterberg skriver:

      Blev också besviken när jag läste att Ann Heberlein ämnar kandidera för M och inte SD, något som borde varit naturligare mot bakgrund av hennes åsikter. Å andra sidan är det många som håller på att vakna och Ann Heberleins klara tänkande och verbala virtuositet kommer säkert ge eko internt inom Moderaterna.

      Med tanke på den snabba takten i det uppvaknande vi nu ser, tror jag Moderaterna kommer vara mogna för regeringssamarbete med det i särklass största partiet efter nästa val, Sverigedemokraterna – det enda riksdagsparti som inte underkastat sig den banala godheten.

      Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Blocköverskridande…
      Besvikelsen blir stor garanterat!

      Mer av samma banala godhet?

      Nog trodde vi att uppvaknandet ur de rosa drömmarna var på riktigt???

      Gilla

  4. Thomas Ek skriver:

    Instämmer helt.
    Utan att själv ha läst boken bör den vara en obligatoriskt läsning i grundskolans samhällskunskapsundervisning.

    Gilla

  5. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Det gäller nu för PK-dimmans många självgodhetens berusade molekyler att aktivt glömma recensera eller på andra sätt undvika omtala Ann Heberleins dissidentlitteratur likt man tystat Karl-Olov Arnstberg & Gunnar Sandelins o Jan Tullbergs samizdatskrifter.

    Liked by 1 person

  6. Johan Löfgren skriver:

    Jag har precis läst om godhetens konsekvenser på dagens nyhetssidor. Blodet fortsätter flyta och politikerna är tysta och frånvarande. Det är synd om alla tjänstemän som ska ta hand om regeringens galenskaper. Och varför hörs inte fler protester? Varför ställer kommunerna upp på att hanteras som lydhjon?

    En regering som i blindo kämpar för Sveriges undergång är inte god. En regering som bjuder in allt och alla är inte god. En regering som öser skattepengar över främmande ideologier är inte god.

    Jag tror inte att svenskar är så naiva att lurendrejeriet kan fortsätta mer än till 2018. Regeringen har visat att de inte är kapabla att rädda Sverige genom naiv godhet, vilket betyder ren dumhet. Det räcker nu.

    Liked by 3 people

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag hoppas mitt exemplar kommer idag då jag verkligen ser fram emot att läsa boken. Jag tror inte jag kommer att bli besviken. Däremot kommer säkert PK-samhället att ladda kanonerna precis som många gjorde efter Hannah Arendts bok om den banala ondskan. Man hade där svårt att föreställa sig att Eichmann bara var en lydig byråkrat och inte lika aktivt ondsint som de ledande nazisterna. I det omvända svenska fallet är det annorlunda då det allmänt anses positivt att vara god och det finns knappast någon som önskar dölja detta. Säkert får vi se åtskilliga godhetssalvor från PK-media som svar på boken. Hade boken i stället fått titeln den banala enfalden dvs. godhet med låg panna hade det kanske varit annorlunda med det är väl vad Ann Heberlein avser. Inga, inte ens landets alla goda, vill ändå bli betraktade som enfaldiga. Inte ens de gamla 68-orna gör det.

    Liked by 1 person

  8. Stig F. skriver:

    Jämförelsen med Adolf Eichmann som byråkrat kan verka bestickande. Men dessa byråkrater utför enbart något som andra redan har bestämt. Byråkrati pekar alltid uppåt, mot de som tänker och utformar mer övergripande planer. Som sätter dagordningen och vars agenda likt regnvattnet långsamt silar ned i samhället och då förvandlas till en byråkratins grundvatten, värdegrunder och ivriga små byråkratiska händer.

    I tredje riket fanns miljoner av byråkrater. Och några gjorde även spikraka karriärer. En av dessa var Alberts Speer. Han lyser kanske mera än Adolf Eichmann på ondskans himmel, och då utan vidhängande administrativ banalitet. Många anser att Albert Speer i sin effektivitet och höga intelligens, som rustningsminister, förlängde kriget avsevärt, och därmed drev miljoner människor in i en allt för tidig död. Delvis via ett hänsynslöst utnyttjade av slavarbetskraft. Människor fick bokstavligen arbeta ihjäl sig i fuktdrypande grottsystem vid tillverkningen av V2-raketer. Och då fanns ingen banalitet överhuvudtaget med. Enbart ett verkställande av befintliga planer.

    Vid Nürnbergprocessen uppvisade Albert Speer stor förslagenhet vid sitt eget försvar. Han erkände visserligen en mer taktiskt diffus kollektiv skuld, men ingen personlig sådan. Och han förnekade envist all kännedom om naziregimens systematiska folkmord, men i personliga brev till vänner, efter kriget, har det uppdagats att han mycket väl kände till Förintelsen när den pågick.

    Albert Speer var en sann belevad och mycket charmig byråkrat som gjorde karriär och i vars spår mycket blod rann.

    I alla samhällen finns makthavare som sätter dagordningen. De kommer och går och finns i olika storlekar och format. Och en av dem hette, tills helt nyligen, Fredrik Reinfeldt. I åtta långa år dominerade Fredrik Reinfeldt svensk politik, och kanske särskilt den svenska migrationspolitiken. Och han gjorde det från maktens topp. Till sin hjälp tog han då MP. Det tycks som han tämligen förslaget utnyttjade deras naiva syn på världslig godhet, och förvandlade dem till lydiga verktyg för sin egen politik. Och den politiken får man en insyn i om man läser boken ”Det sovande folket”, som han skrev 1993. Och som utgavs av Moderata ungdomsförbundet. I den boken argumenterar Fredrik Reinfeldt för ett övergivande av den generella välfärdspolitiken. Exakt det som nu håller på att ske.

    Den som läser Mein Kampf kan i den upptäcka att Hitler i stort sett följde de planer som han där skissade upp. I vad mån Fredrik Reinfeldt bokstavstroget följde sin egen text från 1993, vet nog enbart han själv om. Men visst kan man kippa efter andan när man nu efteråt ser resultatet av hans politik.

    Efter valförlusten försvann Fredrik Reinfeldt snabb ut bakvägen, och lämnade efter sig en migrationspolitik som drivit Sverige några steg närmare kaos. Vi ser mer och mer av ödesmättad social oro breda ur sig, och som samhället får allt svårare att bemästra. Välfärdsstaten, som Fredrik Reinfeldt gav sig på i boken ”Det sovande folket”, ligger nu härjat vid våra fötter. En enskild människas vision som tycks nu ha förvekligats.

    Men inget ansvarsutkrävande har vi sett till – där har vi enbart mötts av tystnad. Snarare tycks media ha gett Fredrik Reinfeldt amnesti. Och även belönat honom med egna teve-program. Medias liturgi fylls med ett avslöjande politiskt innehåll, om än mycket indirekt.

    Banalitet och ondska är svårpenetrerad materia. Nu går Heberlein själv över till Moderaterna. Hon fyller upp där Fredrik Reinfeldt lämnar hål efter sig. Visst är människor intressanta att följa. Vi bär alla på vår egen biografi. En Eichmann, en Reinfeldt, en Speer och en Heberlein. Och även Anna Kindberg Batra. Men det gör inte världen mer förståligt. Tvärtom. I banalitetens ansikte ser vi enbart mer och mer fåror. ”Den banala godheten” lyser med sitt ansikte, och lämnar enbart förödelse efter sig.

    Liked by 7 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Kan Ann Heberlein väcka de sovande Moderaterna,
      som fortfarande drömmer om Reinfeldts STORHETSVANSINNESTID,
      och inse att det finns bara en väg att gå, för att rädda Sverige?

      Ett samarbete med SD under Jimmie, som enda tänkbara Statsminister)

      BLIR HON ANTAGEN SOM MEDLEM, presumtiv partiledarkandidat (!?)

      Då innebär det väl att HENNES VERKLIGHETSBESKRIVNING,
      måste bli grunden för ett helt nytt PARTIPROGRAM.

      En palatsrevolution där Fredrik hängs upp i närmaste lyktstolpe,
      androm till varnagel!!!

      Vågar M öppna sina ögon, o erkänna att SD har haft rätt hur länge som helst?

      Annars blir väl nästa anhalt SD,
      fast hon gör nog mer nytta i Moderaterna, för Sveriges bästa!

      Ett brohuvud för ett konstruktivt samarbete i mitten!

      Gilla

  9. Alexander Zetterberg skriver:

    Utomordentlig recension!

    Fick Ann Heberleins bok med posten igår och är nästan färdig. Plågsam läsning men ändå svår att lägga ifrån sig. Tillsammans med Tino Sanandajis ”Massutmaning” har ”Den banala godheten” potential att vända opinionen. Böckerna har ett likartat upplägg där samhällsområden betas av ett efter ett, men Ann Heberlein tillför en analys och ett etiskt och filosofiskt perspektiv som fördjupar förståelsen. Tino Sanandaji redovisar sakligt migrationens effekter inom olika områden, Ann Heberlein ger oss en förklaring.

    ”Den banala godheten” är måsteläsning för alla som är det minsta intresserade av att förstå vår samtid!

    Liked by 2 people

  10. uppstigersolen skriver:

    Denna bok kommer nog att sågas av några ”professorer” inom någon obskyr högskola. Sen kommer Ygeman att säga att usch vad en del skriver. Förhoppningsvis kommer dock vanliga läsare att börja tänka efter inför valet nästa år.

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Anders Lindberg kommer väl att kalla den en Nazistisk smörja,
      helt utan rätt värdegrund…

      Nu knakar väl Socialdemokratins hegemoni även i Fascistiskt uppbyggda Sverige?

      Gilla

  11. Staffan skriver:

    Ann Heberlein gör oss en tjänst minst lika stor och nödvändig som Per Ahlmarks uppgörelse med vänstern: hon öppnar våra ögon och släpper in det smärtsamma dagsljuset i en fördunklad värld. Tack!

    Gilla

  12. Raster skriver:

    Mycket bra. Har lämnat som inköpsförslag på biblioteket.

    Nästa bok med klass jag skulle se fram emot är en djupdykning i Reinfeldts ansvar i att vårt land ser ut som det gör och att han kommer att få ställas till svars för ett lidande som drabbar inte bara levande generationer utan också kommande. Kanske det finns någon/några som lurar på det eller så är tiden ännu inte mogen. Jag har svårt att se att det inte kommer inom en mycket snar framtid. Även Maria Ferm har en roll och ett agerande som behöver genomlyst. Hon har stort inflytande i sitt parti idag och det behöver framkommer hur hennes agerande underlättat för framväxten av dagens situation.

    Fördelen med allt detta är att det blivit så pinsamt uppenbart hur låg begåvning och skicklighet vårt system filtrerar fram. Det är inte de vassaste knivarna som hamnar på bordet. Dags att ändra sättet vi dukar på och bjuder till bords. Skål.

    Liked by 1 person

  13. JAN BENGTSSON skriver:

    Uppgörelsen med Fredrik Reinfeldts Sverigehat blir smärtsam!

    Det värsta, förutom nedmonteringen av Välfärdssamhället,
    var utnämningen av Hanna Stjärne son SVT chef.

    En AVSIKTLIG destruktion av svensk kultur!
    Hur kunde en Alliansregering tillsätta en Marxist på den posten???

    Ungefär som en utnämning av HD domare i USA,
    bestämmer färdriktning för decennier framåt!

    Liked by 1 person

  14. educaremm skriver:

    För att kunna genomdriva politiska förändringar i ett samhälle, så behövs ofta möjligheter till påverkan.

    Ekonomiskt starka resurser att skapa propganda, både indirekt och direkt sådan.
    Oftast behöver den politik som vill bedrivas vara omgiven av begrepp som framåtanda, godhet, humanitet, utveckling, fördelar, kommande rikedomar, frihet, modernitet, och andra kanske allmänt positivt laddade beskrivningar, som då många människor kanske spontant vill ta till sig.

    Omdömen som de själva vill se sig kunna vara en del av, såsom just goda, moderna, humana, samt också att vara för utveckling, framåtanda och också tro på kommande rikedomar för samhället, osv. et cetera.

    Man vill sälla sig till det moderna gänget, med de goda ambitionerna, där belöningar och avancemang antas finnas för en egen samhällsklättring.

    Kanske vill man enbart kunna inta en position som definierar vederbörande som allmänt god, anständig, frisk och sund, eller allmänt hygglig och välanpassad vad gäller att vara följsam till vad inflytelserika och dominerande samhällspostioner i ett samhälle deklarerar vara just gott, bra, modernt, framåtriktat och därmed riktigt.

    Ett inflytelserikt etablissemang har just makt att kunna utöva inflytande i en hierarkisk formation vilket varje samhälle har om det vill kunna fungera någorlunda väl och sammanhållande…

    En sådan hierarkisk formation har också makt att kunna identifiera, samt definiera, utmåla, beskriva och stämpla, det och dem som ur det etablissemangets egna ögon då anses vara någonting bakåtsträvande, någonting omodernt, dumt, elakt, missanpassat, eller kanske motsträvigt eller fientligt, dvs., någonting som då kan anses vara någonting som automatiskt kontrasterar mot dess eget deklarerade goda, dvs., någonting som då med en automatisk logisk nödvändighet måste bli definierat som någonting ont…

    De flesta människor i de flesta samhällen vill inte ansluta sig till vad som blir definierat som någonting ont, elakt, primitivt, insiktslöst, korkat, fördomsfullt, bakåtsträvande, omodernt, fientligt, baserat på rädsla, på fördomar eller på paranoia..

    Politiska hållningingar vill av de flesta medborgare försöka att befinna sig på en socialt acceptabel planhalva, som då är en deklarerat godkänd, och god, planhalva och därmed en god politisk hållning….

    Sådan verbal och psykologisk påtryckning, eller kanske förtryck, fungerar inom alla mänskliga föreningar, församlingar, familjer, partier och hela samhällen….

    Alla människor överallt i alla samhällen påverkas av liknande gruppdynamiska förhållanden…

    Vanlig godhet eller vanlig elakhet, banal godhet eller banal elakhet, står alltid i relation till vad ett etablissemang önskar sig. Det utgår ifrån vem, vilka eller vad, samt hur och på vilket sätt, som en familj, en förening, en församling, ett parti, en organisation eller ett helt samhälle, leds, styrs och domineras…

    Att hela samhällen idag verkligen kan påverkas och domineras, styras och ledas, av flera intressegrupperingar, flera påverkansgrupperingar och flera inflytelserika sfärer, än vad som kanske dagligdags vill uppmärksammas på, eller tas någon notis om, är nog en verklighet i en globaliserad, internatinaliserad och multikulturell värld, med just bl.a. världskommunikatinsmöjligheter genom ett internet…

    En psykologisk faktor ytterligare, som kan möjliggöra ett konsensusbeteende av olika slag, är också en inbyggd psykologisk motvilja att vara just i opposition mot vad ett etablissemang, eller mot de som uppfattas ha just makt att kunna sätta en dagordning, makt att kunna genomdriva sina viljor, samt makt att kunna förverkliga sina drömmar, sina önskningar och sina krav i olika samhällspolitiska frågor….

    De flesta människor vill vara följare, vill lyda vad ett inflytelserikt etablissemang säger, och vill heller verkligen inte försöka sätta sig in i vad olika beslut har för konsekvenser, eller ens vad de betyder och innebär…

    De flesta människor vill bara vara lydiga inför direktiv, eller order, som givs…

    De flesta vill slippa fundera så särskilt mycket på om de lyder det som verkligen i en förlängning är gott, eller om det i en förlängning skulle kunna vara, kan vara, eller är, någonting ont…

    (Se på hur soldater i t ex den amerikanska armén under sin utbildning bli åthutade, förlöjligade, förnedrade och utskällda, samt drillade och övade till lydnad, endast lydnad.. De blir just lydiga och effektiva soldater som lyder just order…
    Det måste vara ett psykologiskt medvetet trick att kunna drilla soldater till att lyda order, samt också till en mycket, mycket stor ovillighet att vägra lyda order…

    I det civila samhället kan sådana psykologiska drillningstrick också antagligen användas mot hela befolkningar…

    Detta då för att få dem att lydigt anamma de politiska etablissemangens önskningar, viljor, drömmar och krav…
    (Och en sådan blind lydnad inför direktiv av olika slag, kan förmodligen psykologiskt drillas fram, vare sig det är direktiv och order som i en förläning kan anses vara någonting som går emot dem själva, som befolningar, och någonting som i en förlängning kan anses vara ont, någonting förödande och kanske även någonting dödande…. )…

    Så, skulle olika politiska, och andra, etablissemang i Europa, eller i Skandinavien, verkligen vilja s.k. – döda – sina egna befolkningar eller sina egna nationer?….

    Troligtvis inte, men, men…kanske.
    Kanske inte…
    Vem kan veta säkert…..

    Gilla

  15. Fredrik Östman skriver:

    De kritiska röster som så desperat hade behövts för att skaka sans och vett i ett blint och skenande värdegrundssystem, har under lång tid antingen självmant tigit eller aktivt tystats.

    Ett utdrag ur The New Totalitarians från 1975:

    ”[Conservative] Dr Leif Carlsson […] writes in the Swedish conservative press. This is how he describes his position: ‘I am a Conservative. Therefore I am an outsider. That is because there is no opposition in Sweden. Everybody from left to right pays lip service to the fundamental tenets of Social Democracy, because that is the government, and that, therefore, is the consensus of the time. ‘So, even though I work on a nominally Conservative newspaper, I can’t write what I think. Everybody believes in equality now – of course, but Heaven help me if I try to take the opposite view. There’s no chance that direct attack would get into print, so I have to camouflage my thoughts. ‘The only way I can publish unpopular thoughts is to bury them. But if, in some book review, I mention in disguise that perhaps there is something to be said for class as a prescriptive right, rather than a meritocracy; or that tradition ought not to be dismissed out of hand, then the Conservative party will tell my editor to see that I keep my mouth shut. ‘Take another example. The only permissible way to discuss sex roles in Sweden is to dig out a new example of discrimination and propose its abolition. You may not, say, put in a plea for preserving differences and the mystique of women.'”

    Failed state. Failed state of mind.

    Liked by 1 person

  16. Bo Svensson skriver:

    Det handlar inte om godhet. – Även om man menade sig ha rätt att använda skattemedlen till att utöva maximal människovänlighet med istället för till det de var avsedda till, skulle de kunna användas 50-100 gånger resurseffektivare kanaliserade via diverse redan etablerade hjälporgan på den globala arenan istället för till folkblandningspolitik. ( – Dessutom kan det finnas ännu angelägnare ändamål att spendera begränsade resurser på än att hjälpa människor. – Det finns otaliga arter som hotas av utrotning och människor hör inte till dem.)

    Godhet är normalitet och innebär bara att göra det bästa av läget i mån av förmåga och efter bästa förstånd. – Vad som är läget beror på hur begränsat perspektiv man har i tid och rum.

    Gilla

  17. Sixten Johansson skriver:

    I Göteborgsposten (gp.se) finns en gästkolumn av Ann Heberlein 17 juni: ”Sanningen vinner alltid över lögnen”. Hon beskriver en konfrontation med en kollega, som länge uttryckt sina kräkreflexer offentligt. Han vill ”försvara godheten som idé” och hänvisar till Kant. Men han kan inte med exempel styrka hennes rasi-fasci-nazism, utan illustrerar i stället själv ”paradoxen att de som anser sig kämpa för godheten är de mest hatiska”, som Ann skriver. Och han har missförstått Kant, för ”i den kantianska etiken är sanningen överordnad godheten” – därför att sanningen är verifierbar, medan godheten är godtycklig, en fråga om tycke och smak. Godhet kan inte vara något högsta värde och moralen måste bygga på analys av handlingarnas konsekvenser.

    (Den som tror sig vara GOD ser sig ju som Gud eller Guds like eller ställföreträdare. Makteliten och andra godhetsfariséer lider alltså av storhetsvansinne; hybris kan det också kallas).

    Det är ledarsidorna.se som har gett ut Ann Heberleins bok och på sajten finns flera smakprov och livestream. Jag vill också särskilt lyfta fram två av hennes texter på ledarsidorna.se: ”Slow culture: Om godhet” (17 juni) och ”Den rationella ondskan” (27 maj), där hon vänder sig mot uttalandena om ondskans obegriplighet. Individen har ett eget ansvar för sina handlingar, men viktigast är att se det sammanhang som ondskan föds och verkar i. Det är makt, ideologier och maskinerier, som alstrar den största och helt rationella ondskan.

    Liked by 1 person

    • educaremm skriver:

      Intressant artikel, och beskrivning, av Heberlein angående Kant.
      Hennes kollegas aggressiva utfall mot henne, samt kräktillstånd pga av hennes uttalanden, var märklig. Nästan otroligt hur någon kan reagera så starkt…
      Men, men, när ett samhälle kanske kollektivt drabbas av mer eller mindre paranoida drag, dvs., drag av stor, mycket stor, skräck, inför potentiella skeenden, som alltfler kan ana stå för dörren, så kanske en hel del människor kan drabbas av mer eller mindre illamående av olika sorter och slag, pga av av en skräcknivå blir uppdriven till skyhöga nivåer…

      Kanske kan sådana samhällspsykoser liknas vid de händelser som drevs fram, skapades, iscensattes, konstruerades, producerades, uppbyggdes och underblåstes, kring de olika s.k. häxprocesserna…. Dessa maniska processer, dessa masspsykoser, som förmodligen var framskapade just för att kunna skapa skräck, samt att kunna underkuva en skräckslagen befolkning (?), och som också drabbade hela befolkningar, förblindade dem av skräck, fasa, avsky och förmodligen också då illamående i olika grader, är kanske ett effektivt sätt att faktiskt kunna kontrollera befolkningar?…

      Utan en utbredd skräck, fasa, avsky, vrede, panik och osäkerhet, otrygghet, samt tillhörande illamående av olika sorter och slag, så låter sig kanske inte befolkningar kuvas så lätt och enkelt, för att kunna ledas, styras och dirigeras, in i av etablissemang önskade och uttänkta tankebanor.. …

      Att kunna ingjuta fruktan, ja, paranoia och skräck, är kanske det mest effektiva verktyget för att kunna skapa kontroll och övertag över en befolkning…

      När misstro, misstankar, misstänksamheter, rädslor och osäkerheter, vill kunna spridas i ett samhälle, för att därigenom kunna utöva just makt och kontroll, så är detta nog mycket gamla metoder och psykologiska konster i hur stater kan styras och ledas..

      (Läs t ex om Shang Yang (kinesiska: 商鞅?, pinyin: Shāng Yāng), född 390 f.kr, om samhällskontrollmetodik, om socialism, om att sprida skräck som en förutsättning för att kunna skapa lydnad hos en befolkning, samt om utövande av samhällskontroll och samhällsmakt som ansågs vara en nödvändighet till försvar för en stark stat..

      Citat:

      ”Only he who has conquered his own people first can conquer a strong enemy.” (84: p. 210)
      ”When the people are weak the state is strong; when the state is weak the people are strong. Hence the state that follows a true course strives to weaken the people.” )…

      När misstro, misstänksamhet och rädslor vill sprida sig i ett samhälle, så slutar tillit att fungera…
      Då tros lätt vad som helst, om vem som helst, när som helst…ingen är trovärdig och ingen är värd att tro på…Alla kan misstänkas för allt och alla kan, utan bevis, också anses vara skyldiga till i princip vilka fantasiföreställningar som helst, som i häxprocesserna, trots och även om människor är oskyldiga…

      Sådana samhällen, med skrämda befolkningar, anses då vara lättmanövrerade genom att de kan skapa fram lättstyrda, lättkontrollerade och oftast mycket osäkra och underdåniga befolkningar som oftast då mycket lydiga inför vad makthavare. lagstiftare och etablissemang önskar sig, kräver och vill…

      Liked by 2 people

  18. B skriver:

    Ska köpa flera exemplar och dela ut till vänner och bekanta. Bra att någon ifrågasätter detta att man gör sådant som ”känns gott i magen” och som känns bra att godhetsposera med, men som på sikt leder till allt annat än gott.

    Gilla

  19. lasse4u skriver:

    Förment godhet är bara en del i kompotten. Först var det sas vanlig hygglighet, vi hjälper dem som flyr från politisk förföljelse. Vilket gavs lite ”guldkant” med att det spred lite trevliga ”exotiska” kulturfenomen här i landet, kulturberikarna. Sen när det började bli mycket i skiftet 80/90-tal kom den ekonomiska ”nödvändigheten”, pensionsräddarna. Tror det var Westerberg som började spela det kortet, den kommande ”katastrofen” med 40-talisternas pensionering, vidareutvecklades av Nunder till köttberget. Sen kom typ Sahlin med att vi inte hade någon egen kultur osv. och den ekonomiska förlusten med alla hjärnkirurger som körde taxi.
    Man utvecklade ett spektrum av argument som man tuv-hoppade mellan efter behov. Men det var först med Reinfeldt som godheten fick en explicit framträdande plats, den humanitära stormakten. Det fanns inte så mycket kvar att ta till när det började stå klart att någon nödvändighet och än mindre någon vinst var det inte med den förda invandringspolitiken.

    Att det skulle bli något stort ”uppvaknade” valet 2018 tro jag inte på.

    Som Gösta Bohman noterade redan 1984:
    ”När man har okunniga väljare, vilket vi har i Sverige, /../. Hade vi kunniga väljare, som visste vad det var fråga om, skulle vi aldrig kunna hålla på som vi gör…”

    Om något så har väljarna inte blivit kunnigare, tvärtom långt mer bortkollrade i verklighetsbeskrivningen än då. Så skulle en politiker aldrig sagt i dag. I dag pratar de till oss som om vi var barn eller mentalt funktionshindrade. På de stora partiledardebatterna finns det inte ens mätbart intelligent samtal, endast förenklade floskler och plattityder.

    Som denna sidas redaktör sa ungefär samtidigt som Bohman:
    ”Vi behöver en ny verklighetstolkning som gör att sakerna faller på plats, ty maktens stabilaste fundament är kontrollen över begreppen och verklighetsuppfattningen. Det ideologiska herraväldet är säkrare än det som utövas med hjälp av stridsvagnar och bajonetter. Den som har tolkningsföreträdet på verkligheten, den har makt.”

    Gilla

    • lasse4u skriver:

      Som om inte de rationella och känslomässiga argumenten var nog gjorde man det hela till en ideologi om det mångkulturella samhället som modell för Sverige. Något som man även slog fast i grundlagen.
      En filosofisk etik diskurs om godheten som begrepp kan vara intressant, men lär nog aldrig finna något bredare folkligt genomslag. Det är bara en del i den kompott som motiverar den förda invandringspolitiken.

      Eliten har redan gett upp nationen Sverige för att bli en randregion i det federala Europa, de är först och främst EU-medborgare. MP och V har nu i praktiken gett upp allt EU-motstånd. Troligen en mycket större stötesten för SD att komma in i värmen än nazistanklagelser.

      Gilla

  20. Aarn skriver:

    Gillar Helena Edlund och hennes sätt att skriva. Klokt, logiskt resonerande och samtidigt med en ton som vittnar om ödmjukhet som jag som avfälling har svårt att värja mig emot. Jag upplever den som äkta. Och kan inte spåra ett uns av naivitet och skenhelighet, snarare nåt hmm.. kan de kanske beskrivas som nåt lätt luttrat? Men även kristna kan vara individer, vilket gör mig nyfiken.

    Liked by 1 person

  21. Pär Engström skriver:

    Jag blir lite konfundersam när Heberlein å ena sidan hävdar att alla människor är ansvariga för sina handlingar, å andra sidan hävdar att Åhlens reklam med en färgad Lucia orsakade att den färgade kom att förföljas. Då borde väl de som förföljde den färgade Lucian istället ha ansvaret för sina förföljelser.

    Jag blir också konfunderad av att ingen forskare i nobelprisklass har lyckats att i detalj och för en avlägsen framtid förutspå konsekvenser av politiska handlingar. Det tycks vara lättare att förklara vad som har hänt än att förutsäga vad som kommer att hända.

    En förutsägelse som en kulturskribent i dagens (21.6) Aftonbladet, Torsten Kälvemark, framför är att klimatförändringarna kommer att medföra att miljontals flyktingar från Afrika kommer att
    söka sig bort från en obrukbar mark till rikare stater, t.ex. i Europa.

    Om ovanstående blir sant – hur ska en god handling då se ut? Kan vi lära oss något av Heberleins bok för hur vi (vilka vi?) ska handla? Om vi utgår från att varje människa ska kunna ta ansvar för sig själv behöver vi nog tillägga att detta inte ska ske på någon annans bekostnad. Och då finns det ett pontentiellt problem – tänk om de goda handlingarna som har byggt upp västvärldens välfärdsstater samtidigt har bidragit till att försvåra levndsvillkoren för andra människor – de som av miljöskäl väljer att söka sig till Europa!?

    Det här med godhet och ansvar för sina handlingar kanske är något mer komplext än de exempel som Heberlein radar upp i sin bok.

    Gilla

    • lasse4u skriver:

      Kälvemark i AB refererande till den tyske biståndsministern:
      ”att hundra miljoner afrikaner under kommande decennier kan tvingas till flykt norrut om inte klimathotet tas på allvar. Det finns med andra ord all anledning att oroa sig för framtidens migrationsströmmar.”

      Alla dessa som tvärsäkert uttalar sig om klimatlarmet, utan minsta lilla kompetens när det gäller konstruktionen av artificiella klimatmodeller eller deras utfall.
      Kälvemark är teol. och fil.kand. har arbetat inom högskolemyndigheter det mesta av sin tid. Han refererar till Tysklands minister för biståndsfrågor, inte heller denne verkar ha någon kompetens på området.

      Att vi kommer att se kraftigt eskalerande försök till folkvandring är mycket troligt. Men inte p.g.a. diffusa overifierade klimathot. Men p.g.a. den kraftiga folkökning som har skett och kommer att fortsätta enl. FN:s prognoser.
      Nigeria hade 20–25 miljoner inv. på 1930-talet, i dag 180, FN beräknar att de kommer att vara världens 3:e folkrikaste land +2050 med +800 miljoner invånare.
      Afghanistan hade drygt 11 miljoner inv. i mitten av 1980-talet, i dag 34 miljoner. Uppemot 70% är 25 eller yngre. FN beräknar att 2050 är de närmare 60 miljoner.
      Tro tusan att de blir känsliga för helt normala vädervariationer. Även för välorganiserade högproduktiva industriländer skulle det varit närmast övermäktig uppgift att föda och ge en sådan stor och snabb befolkningsökning en framtid med vettiga jobb och normal familjebildning.

      Redan som det är, är centrala Europa ett av de befolkningstätaste områden i världen, tillsammans med delar av Asien, speciellt Kina och stora delar av Indien. Europas placering i det tempererade området och dess goda tillgång på bördig matjord gör denna del till en mycket viktig livsmedelsproducent, med den globala befolkningsökningen är det inte så klokt att minska de europeiska jordbruksarealerna med stor invandring.

      Afrika är ytmässigt inte speciellt tätbefolkat, iofs har de relativt stora ökenområden men Afrika är TRE ggr så stort som Europa från Ural till Atlanten.
      1960 hade Afrika 230 miljoner inv. i dag 1200. På 30 miljoner km2, i Indien bor ungefär lika många på 3,3 miljoner km2.

      Vi har här ett jätteproblem med befolkningsökningen som vi för vår egen skull måste adressera, fakta är klara och övertydliga, det handlar inte om diffusa overifierade artificiella modeller. Men tystnaden är i det närmast total.

      Gilla

  22. Strix skriver:

    Vi riktigt längtar efter Dick Harrison’s, Herman Lindqvist m.fl. nya svenska historia med analyser av hur Reinfeldt/BATRA lät socialisterna ödelägga landet!

    Liked by 1 person

  23. Pär Engström skriver:

    För att förstå dagens situation, vad gäller integration, behöver vi gå tillbaka till åtminstone år 1975. Då fattade riskdagen beslut om invandrarpolitiska riktlinjer som skulle genomsyra hela den offentliga förvaltningen. De tre honnörsorden var: jämlikhet, valfrihet och samverkan. ”Enligt en tolkning innebar detta att medlemmar av etniska minoritetsgrupper skulle ha rätt att själva välja om de skulle assimileras eller om de ville bibehålla och utveckla sin egen kultur i Sverige” (Bäck & Larsson 2008, s. 334-335).

    Kan då de riksdagsmän som fattade detta beslut ansvara för dagens situation i Sverige vad gäller integration?

    Eller är det den omprövning som skedde under 1990-talet, t.ex. SOU1966:55 som fokuserar på hur invandrare ska känna svensk tillhörighet, som har ansvaret?

    Eller är det alla enskilda människor i detta land som har ett ansvar?

    Problemet med att skylla på eliter, t.ex. poltiska, akademiska och ekonomiska eliter., är att de enskilda människornas ansvar osynliggörs. Problemet med att skylla på enskilda människor är att vi inte vet hur effekten av deras sammanlagda handlingar påverkar ett visst skeende.

    Om vi nu lyckas lösa ansvarsfrågan – hur går vi vidare?
    Svaret på denna fråga är bl.a. beroende på hur allvarligt vi menar att brottet ”den banala godheten” är. Bedömer vi att det är ett mycket allvarligt brott kan ju en Sanningskommission av typ Sydafrika efter apartheid vara en modell. Eller är vi då för optimistiska och naiva i vår tro på människan?

    Gilla

  24. Björn skriver:

    Det är ett väldigt ”gnällande” om sakernas tillstånd här i Sverige, men ändå är förvånande många inte beredda att lägga sin röst på SD! Detta parti är ju ff det enda som preciserat de största och viktigaste problemen vi har här i landet, och säjer sig vilja göra nåt åt dem! På allvar!! ”Kandidera till moderaterna”, jo, tjena! Just Moderaterna och landsförrädaren Reinfeldt, var ju de som fick det redan tidigare förödande multikulti-experimentet att eskalera till nya, helt okontrollerbara dimensioner!

    Gilla

  25. ivanbjorn skriver:

    ”En återkommande punkt hos Heberlein är att varje myndig individ måste betraktas som ansvarig för sina egna handlingar och beslut och få bära de fulla konsekvenserna av sitt eget agerande.”

    Ovanstående låter bra. Frågan som återstår är vem det är som ska vara domaren. Vem ska bestämma om vad som är ”dåliga eller bra” handlingar. Problemet är inte politiker och deras handlingar! Problemet är människor som inte är kapabla att ta ansvar för sitt liv. Man går och röstar och ger makten för sitt liv åt politiker som gör som de alltid har gjort.

    När ska vi den allmänna människomassan vakna och sluta stötta det stora bedrägeriet som består av religion, politik och institutioner?

    Gilla

  26. olle reimers skriver:

    Det fanns en tid när den stoltaste människan i Sverige var den oberoende tjänstemannen som fattade sitt beslut medveten om konsekvenserna om han inte följde reglerna. Den oberoende tjänstemannens avskaffande är den största otjänsten som politikerna gjort mot. Sverige.

    O

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s