FRÅGAN:

Jag misstänker att min man är otrogen ­– hur tar jag reda på sanningen?

Hej Katerina, jag är en kvinna på 38 år som misstänker att min man är otrogen…Jag har haft en konstig magkänsla i flera månader. Han är väldigt upptagen med sin mobiltelefon, och jag ser små förändringar i hur han beter sig, och hur han klär sig. Han har köpt flera nya skjortor och har börjat bry sig mer om sitt utseende.

Ja det kanske är en fyrtioårskris hos honom (han fyller 40 i november), men jag har ändå en känsla av att det kan vara något mer. Han har alltid varit omtänksam och förekommande mot mig, men nu är det som om han är mindre intresserad av att prata och umgås… han brukade alltid fråga hur jag haft det när vi kommit hem från jobbet men nu är han mest disträ. Jag har försökt att fråga vad det är men han slår ifrån sig och säger att jag inbillar mig. Men jag blir allt mer osäker.

FRÅGAN:

Hej Katerina och tack för alla dina intressanta texter här på Det Goda Samhället! Läser allt du skriver.

Nu har jag själv en fråga, eller snarare en fundering. Ingen stor grej egentligen, men kanske tycker du det är relevant att ta upp saken i din spalt. Jag har en väninna som i flera år låtit mig veta hur illa det är att jag inte entuasiastiskt köper svensk migrationspolitik rakt av. Det har till och med gått så långt att vi blivit osams. Nu på sistone verkar min vän ha fått ett uppvaknande, kanske för att hon själv drabbats av inbrott i sin villa i ett finare område utanför Stockholm, av vad som förefaller en utländsk liga enligt det som polisen sagt… Hon, som tidigare förespråkat öppna gränser skriver plötsligt på Facebook om hur oroväckande det är att poliser inte får resurser. Hon har också delat länkar om kommunernas kris. Jag ser helt enkelt en vändning i hennes attityd.

FRÅGAN:

Blir jag utnyttjad, eller tycker hon om mig för den jag är?

Hej Katerina, jag har en fråga om åldersskillnader i kärlek och lite annat. Jag är en man 55+ som via bekanta träffat en betydligt yngre kvinna, hon är precis 30 år fyllda. Det skiljer alltså mer än 25 år mellan oss… Hon hävdar att hon dras till äldre män, att hon alltid gjort det, men jag känner mig ändå osäker på autenciteten i hennes känslor för mig.

FRÅGAN:

Hej Katerina!
Vi är ett par som har varit gifta i 21 år, i stort sett är vi goda vänner och har trevligt tillsammans. Vårt stora problem i förhållandet är att vi främst är just vänner… att vårt sexliv i stort sett avsomnat sedan något år. Det här är såklart besvärande, det känns som om vi missar något väsentligt i vårt liv. Kan man väcka lusten med hjälp av terapi? Eller är vi dömda till skilsmässa? Vi känner oss båda för unga för att leva i ett ”vitt” äkstenskap, sånt är väl till för pensionärer… vi har inte ens fyllt

FRÅGAN:

Hej Katerina!

Först vill jag tacka dig för ditt engagemang i samhällsdebatten. Jag har varit och lyssnat på dig vid Mynttorget och ser hur du/vi jobbar i motvind.

Men nu till mitt problem: Jag är farmor till en pojke på 9 år och två flickor på 7 och 3 år. När 3-åringen började få egna idéer så upplevde jag att hon kände antipati gentemot mig. Hon kunde börja gråta när hon såg mig och emellanåt gå förbi och slå mig, hon har sagt att hon inte älskar mig. Jag har inte lagt ned någon energi på detta utan hoppats att det ska gå över, men tyvärr så fortgår det.

FRÅGAN:

Är det någon idé att göra ett nytt försök med ett avslutat äktenskap?

Hej Katerina, jag har en relationsfråga som kanske inte är helt lätt att svara på, men jag efterlyser lite vägledning, eller snarare hur du ser på saken. Jag har tidigare varit gift med en kvinna som jag skilde mig från för fem år sedan. Vårt äktenskap gick upp och ner men sedan var jag otrogen, kanske av tristess… vardagen blev för krävande. För att göra en lång historia kort, jag har egentligen aldrig slutat älska exfru. Efter att vi skilts åt träffade hon en ny partner, men sista året har hon levt ensam. Det har även jag. Vi är i 45-års åldern båda två.

Har tappat sexlusten på grund av politisk oro 

Hej Katerina, jag är en 40-årig kvinna som inte mår så bra just nu. Jag har svårt att stänga ute det som sker i samhället, hur jag än försöker. De negativa nyheterna tränger sig på och jag har svårt för att slappna av och njuta av livet. På nätterna vaknar jag ofta och oroar mig för framtiden för mig och mina barn. De är fortfarande små men jag har ont i magen för att de snart börjar skolan och jag vet hur oroligt det nu är i den världen, med barn som är elaka och lärare som tappat kontrollen. Tankarna maler och maler och det känns som om jag håller på att bli tokig. Detta påverkar även min lust. Jag har helt tappat intresset för sex. Vilket är jobbigt för min sambo. Vi bråkar en del om politik, han tycker jag är jobbig som vill prata om samhällskrisen, han tycker att jag överdriver. Vår relation gynnas inte av detta. Vad har du för råd att ge?

FRÅGAN:

Bästa Katerina,

Min mamma är en frispråkig massinvandringskritiker och är Sverigedemokrat. Min syster anser att Sverigedemokrater är nazister och har nu hotat med att mamma aldrig mer får träffa sitt (enda) barnbarn, en liten 1-åring, såvida hon inte ändrar ståndpunkt. Vad göra?

FRÅGAN:

Hej Katerina!

Jag är en man i 50-års åldern som har funderingar kring mina, både icke önskvärda men tyvärr behagliga sexuella fantasier som jag haft sedan barndomen. När jag försökt prata öppet om dessa med vänner och bekanta blir jag missförstådd och får känslan av att andra ser mig som konstig eller t o m psykiskt sjuk. Jag är så långt ifrån konstig och psykiskt sjuk man komma enligt de som känner mig på rätt sätt!

FRÅGAN:

Hej Katerina!

Jag skriver för att ventilera lite tankar om ensamhet om sommaren. Är en kvinna med vuxna barn och frånskild sedan flera år, med en gammal far som behöver mig och mina syskon (mamma gick bort för några år sedan).

Jag har alltid tyckt om sommaren med värme och blommornas dofter, möjlighet att promenera i skog och mark och all den skönhet som Sverige bjuder. Men de senaste åren känner jag också att sommaren är en tid då det är väldigt lätt att känna sig ensam…

FÖRSTA FRÅGAN:

Hej fina Katerina!

Jag upptäckte för några år sedan att några av de relationer jag tagit för givna hade förändrats. Via MSM. Jag tar dig, Katerina, som exempel även om det finns flera. Innan du hamnade ”ute i kylan” – för att sedan, tror och hoppas jag, hitta värme på annat håll – så var du en av alla ”kändisar” som jag lite slött uppmärksammade. Förstrött intresse från min sida, men det var mysigt att då och då ta del av någon författarintervju på tv och så vidare.

FRÅGAN:

Kära Katerina,
Jag uppskattar att läsa dina svar på allehanda relationsfrågor här i Det Goda Samhället. Har sett att du tidigare bemött frågeställningar om mansrollen och önskar att diskussionen kan fortsätta. Skulle vara intressant med ett längre resonemang om var nutidsmannen, men även kvinnan, gått vilse.

För vilsekomna är könen, enligt min uppfattning. Vi möts inte riktigt längre och det är som om allt som är traditionellt manligt och kvinnligt är fult och fel. Jag funderar på varför man så desperat försöker radera ut skillnaderna mellan män och kvinnor.

FRÅGAN:

Hej Katerina!
Tänk att jag skulle skriva till en relationsspalt… men kanske måste man fylla 49 för att det ska hända. Sommaren närmar sig och som vanligt skapar det konflikter mellan mig och min hustru. Hon vill, som varje år, till sina föräldrar i Småland (vi bor i Göteborg) medan jag känner mig pressad bara av tanken på ännu en sommar i det där försurnade huset. Fyra veckor har vi och på den tiden ska det levas främst på hennes villkor!

FRÅGAN:

Hej Katerina,
Tack för det du skriver. Jag är ännu en av dina läsare som förundras över hur vårt samhälle utvecklar (eller avvecklar sig). Har sett dig föreläsa på ett bibliotek söderut i Sverige, för några år sedan, uppskattat! Gillar dina böcker om barnmorskan Cecilia Lund. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Utan om feminister, eller de kvinnor som vill kalla sig så. Jag själv är generation äldre, var yngre på 60- och 70-talet, en av dem som hyste vänstervärderingar…

FRÅGAN:

Hej Katerina,

Tack för dina kloka svar. Jag är en kvinna som närmar mig 50 och det här är en fråga som jag brottats med ett tag. Ibland känns det bättre, ibland sämre. Just nu är jag i en svacka. Det handlar om sociala medier och att så många visar upp sig, hur lyckade de är, hur mycket de tränar och hur trevligt de har med sina vänner. Nya kärlekar visar man också gärna upp och det är idel hjärtan och solsken. Ja, jag kanske låter bitter men jag får inte riktigt ihop det… Många gånger luktar det tillrättalagd fasad! Varför har man så stort behov av att visa upp denna ”lycka”, finns den inte om den inte förevigas på bild?

FRÅGAN:

Hej Katerina,

Jag skriver till dig för jag har ett problem jag inte vet hur jag ska lösa och du är en klok person som säkert kan ge mig någon idé.

Jag är en medelålders man som är gift och har ett litet barn på drygt sex månader (som vi fått via IVF). Min fru har två små adenom i hjärnan och dessa påverkar hormonnivåerna, vilket har lett till att hennes sexlust helt har försvunnit. Faktiskt gillar hon knappt att bli vidrörd. Själv har jag ingen nedsatt sexlust, utan jag är nog ganska medel när det gäller det. 

FRÅGAN:

Hej Katerina,

Jag är förtvivlad. Mina barn (30 och 32 år) är helt hjärntvättade av massmedia. De är normala och begåvade men tror blint på radio, tv och tidningar. Allt annat är fejk news och de vägrar att ta del av alternativ information. Sonen vill nästan säga upp relationen med mig för att jag inte tror på massmedias klimathot och för att jag är emot massvaccineringarna med mera.
Hur ska jag kunna påverka dem i en sundare riktning?
Mycket ledsen och oroad mamma.

FRÅGAN:

Hej Katerina! Skriver till dig då jag i går lyssnade på ett radioprogram i P1, ”Våra egna rum”, ett slags magasin med Helena von Zweigbergk och Pernilla August, som presenteras som ”tankepromenader”. I gårdagens program (kanske var det en repris) så intervjuades – eller samtalades med – skådespelaren Reine Brynolfsson. Samtalet handlade om att bli äldre (över 60) och efter en stund gled det in på kärlek. För att sammanfatta: De två kvinnorna konstaterade att män hade lättare att vara tillsammans med yngre kvinnor, att de liksom tog för sig av de ungas energi. Medan kvinnorna inte alls fungerade på det sättet.

FRÅGAN:

Hej Katerina, tack för allt du skriver. Jag är en (vit) man ”i mina bästa år”, 45 år gammal, och skulle vilja ta upp en fråga med dig som jag funderat på ett tag. Du har ju skrivit en del om detta och jag läser allt som handlar om manlighet och ”den nya” mansrollen med stort intresse, men det diskuteras för sällan. Saken är att jag är relativt nyskild och tycker det är fruktansvärt svårt att i dessa #metoo-tider dejta kvinnor… jag vet inte längre vad jag får och inte får säga. Kan jag bjuda på en middag utan att betraktas som suspekt? är flört tillåtet? Komplimanger? Eller räknas sånt som sexism numera?

Hej Katerina, vilket bra initiativ med en relationsspalt. Kanske mina funderingar är utanför vad du har tänkt man ska ta upp, men jag skriver ändå! Allt skulle kunna vara så bra: jag är en 73-årig kvinna med tre barn och lika många barnbarn, är helt frisk, äter inga mediciner, maken är också kry.  Bor i en villa (avbetald) med stor tomt i ett bra område.

Om det bara inte vore för den oerhört negativa utveckling som sker i Sverige! Vi lär ju ligga etta i Europa gällande kriminalitet… Följer alternativa media, invandringskritiska bloggar, olika twitterkonton och så vidare. Tack och lov att du och andra orkar informera!   

Hej Katerina!

Vilket bra initiativ att dra igång en relationsspalt på Det Goda Samhället. För mig som följt ditt arbete genom åren var detta en synnerligen god nyhet. Jag har saknat ett vettigt forum där jag kan ställa frågor som rör relationer i vårt förändrade samhälle… för det finns en rad frågeställningar som ingen tar upp.

Jag är en man i mina bästa år, alltså strax över 50, som är gift sedan slutet av 90-talet och har två tonårsbarn. Min hustru är inte så intresserad av politik, men jag noterar till min förfäran att mina ungdomar är oerhört hjärntvättade av skolan. Min dotter som är 15 år har i princip förklarat att hon inte vill prata med mig då jag vid ett tillfälle ifrågasatt Greta Thunberg och hela den hysteriska klimatrörelsen.

Hej och hjärtligt välkommen till Det Goda Samhällets relationsspalt! Ett samhälle i förändring bjuder på många nya utmaningar, och relationer förblir inte opåverkade. Därför startar vi denna spalt. Vi ger dig möjlighet att skicka in dina frågor om familj, vänner, kärlek och intimare spörsmål – och få hjälp att lösa frågeställningar som kanske ingen annan kan bistå med råd kring. Du får givetvis vara anonym och frågorna och svaren publiceras här på Det goda Samhället. Du åtnjuter källskydd och jag har tystnadsplikt.

Låt mig presentera mig kort, om du inte känner till mig: Jag heter Katerina Janouch, är journalist, författare och samlevnadsexpert med lång erfarenhet och flera böcker i ämnet i bagaget.