På den tiden, som tog slut för femtio år sedan, när samhället var intuitivt begripligt eftersom teorin såg ut som verkligheten, det vill säga att den sociala huvudmotsättningen stod mellan kapitalisterna och arbetarklassen (eller högern och socialdemokraterna), så var även semestern ett begripligt koncept. Arbetarklassen ville ha längre semester eftersom det betydde mindre arbete för lönen, kapitalisterna motsatte sig längre semester eftersom det betydde mindre arbete för lönen.
Två aktuella böcker ger en obehagligt träffsäker bild av vad som hänt i väst. I Abundance visar Ezra Klein och Derek Thompson hur våra samhällen blivit så juridifierade att de slutat bygga. I Breakneck beskriver Dan Wang motsatsen: Kina som ett ingenjörssamhälle, där problem löses och projekt genomförs.
Det känns som Sverige just nu har ett antal samtidigt pågående debatter som ytligt sett kan tyckas handla om vitt skilda frågor men som jag misstänker egentligen gäller samma fråga.
Frågan är en klassiker eller borde åtminstone vara det eftersom den inte har något slutgiltigt svar utan ständigt måste ältas på nytt och anpassas efter nya förhållanden. Saken gäller maktfördelningen i samhället, särskilt mellan centralmakten (kungen och myndigheterna) och det civila samhället (du, tandläkaren och båtklubben).
Demokratin hotas inte främst av yttre fiender, utan av sin egen struktur. När makten centraliseras blir den en trofé för extremister, och historien visar hur små grupper gång på gång kunnat fälla hela system. Dagens exempel – från Henry Nowak‑fallet i England till EU:s byråkratiska centralisering och USA:s politiska strider – visar att samma mönster upprepas i vår tid. Just därför är decentralisering inte en reformidé, utan en nödvändighet för demokratins överlevnad.
I Storbritannien sjuder vreden, först efter mordet på Henry Nowak och nu efter det brutala överfallet på en man i Belfast. En asylsökande från Sudan attackerade en man på öppen gata och försökte halshugga honom. Tack vare rådiga och modiga civila kunde mannens liv räddas men han är svårt skadad och har förlorat sitt ena öga. Förlorat och förlorat, förresten. Gärningsmannen karvade helt sonika ut det. Det är sånt man gör när man kommit till ett nytt land och fått asyl. Eller?
En söndag för inte så länge sedan besökte jag min första (!) katolska mässa. Det var i katedralen Nosso Senhor do Bomfim, den kanske vackraste kyrkobyggnaden i hela Salvador, huvudstad i den brasilianska delstaten Bahia, ett stycke rokokoarkitektur med ornament och guld i hela kyrkorummet.
I tidskriften Svensk Tidskrift (12 juni 2026) här belyser affärsjuristen Claes Sjölin äganderättens ställning och skydd i det svenska rättssystemet, en fråga som rymmer både historiska, ideologiska och juridiska dilemman.
Historiskt sett, förklarar Sjölin, har synen på äganderätten skiftat. Den äldre naturrättsliga traditionen betraktade ägandet som en moralisk rättighet som existerar oberoende av och före staten, medan senare rättspositivistiska teorier i stället definierar äganderätten som något som regleras av staten.
Jämfört med svenska ledande politiker som ljuger, vilseleder och snedvrider mest hela tiden visar sig de artificiella intelligenserna, om de inte hittat på ett extra listigt sätt att dra mig vid öronen, vara föredömligt eftertänksamma och hederliga. Till min förvåning söker mig till dem när jag känner behov av ett seriöst samtal. Det är bara ett kliva in. De har inga långa köer som inom sjukvården. Tanken att jag på liknande sätt skull efterfråga genomtänkta synpunkter hos en svensk ledande politiker känns helt bisarr.
Den mest aktuella frågan idag är: Vem är svensk? Den är endast aktuell av en anledning: för att socialisterna förnekar att svenskar existerar som ett folk. Det är därför SD är näst största parti. Det är därför samhället är splittrat.
Claude.com är en förnuftig artificiell intelligens som jag i någon mån lärt känna. Här vill jag presentera honom för dig om ni inte redan är bekanta.
Det fanns en tid när jag i allmänbildande syfte plöjde igenom de viktigaste religiösa urkunderna och minns att koranen var ett särskilt starkt sömnpiller.
Bibeln, som koranen ofta jämförs med, har en helt annan verkshöjd. Dialogen och dramaturgin är bättre, vilket är speciellt imponerande med tanke på att alla författarna var människor. Enda undantaget jag kan komma på är De tio budorden, som nedtecknades direkt av Gud på berget Sinai (här i Disneys version).
Inför de kommande allmänna valen får en normal tevetittare – som liksom jag över huvud taget inte kan sätta på teven eller, som min fru, brukar få in någon kanal efter tio minuters mekande – anledning att särskilt studera de uppvisade partiledarna. Vem tjänar de egentligen? Och vem borde de tjäna?
Konservatismen är den minst ideologiska av de moderna politiska ideologierna. Den har ibland snarast karaktären av en motideologi när politiska projekt svävar iväg allt för långt från den krassa verkligheten. Därför beskylls den stundtals för att vara motvalls och framstegsfientlig. Både liberalismen och socialismen är skrivbordsprodukter som har framtiden och framstegen som säljargument, inte sällan med katastrofala följder. När verkligheten inte överensstämmer med kartan så vill dessa två ideologier ändra verkligheten istället för kartan. Konservatismen åberopar istället evidens och beprövad erfarenhet och har sin filosofiska grund i empirismen.
För flera år sedan skrev Bitte Assarmo en ironisk och mycket uppskattad text om att statsägda media gör sig till tolkar för vissa missnöjda invandrare som anser att det vilar en vithetsnorm över den svenska naturen och att svenskarna bör kritiseras för att de satt sin prägel på skog och fjäll. Inte bara på naturen, förresten, utan också på kulturen, vilket Bitte berörde i en annan läsvärd text om en Zornutställning på Nationalmuseum ().
Statyer rivs, gator byter namn, filmer tas bort.
Men än så länge är cigarrernas värld ett safe space, ett tryggt rum, som den politiska korrekthetens trupper inte har invaderat. Det kan bero på att cigarrernas värld till stor del är en subkultur. De röks i slutna rum. Cigarrer är ganska dyra också.
På Nationaldagen ägnade jag två timmar åt att följa statstelevisionens redogörelse för det högtidliga firandet på Skansen. Det var välgjort, blomsterrabatterna nyansade och prunkande, militärorkestrarnas bleckhornsinstrument glänste i solen och trummisarna intog sina pinnpositioner i takt på tiondels sekunden. Publiken jublade, viftade med svenska flaggor och svarade lika korrekt på journalisternas ledande frågor som om de hade gått på kurs, vilket de nog hade. ”Vad betyder Sverige för dig?” ”Jo, det betyder väl trygghet och mänskliga rättigheter.” ”Vad betyder det för dig?” ”Ja, omtanke om dem som det är synd om.” I Sverige uppmuntras envar inneboende att för egen del tillmäta sig en lämplig del av den kollektivt skapade nationella äran för alla de berömvärda egenskaper som vi tilldelar oss.
Fick en idé till en katastroffilm som jag kanske kommer att sälja till Hollywood, men innan jag kontaktar Spielberg vill jag testa den på DGS läsekrets.
Det är mars 2026. Bomberna faller över Teheran och revolutionsgardets innersta krets har samlats i ett avlägset bergrum. Läget är akut. Stora delar av regimen har slagits ut, Khameinis son är indisponibel och presidenten visat sig vara en komplett fåntratt. Tunga namn inom administrationen har undvikit kontakt med varandra då Mossad har spioner överallt. Därför blev responsen på USA’s attack inledningsvis inte så lyckad. Rent ut sagt korkad. Världen har fått intrycket att Iranska republiken är slagen i grunden.
En särskild bestämmelse för psykiskt våld ska enligt Regeringens proposition 2025/26:138 börja gälla från den första juli. Så här står det i proppen:
Psykiskt våld är ett allvarligt samhällsproblem och förekommer inte sällan som en del av mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck… Det föreslås därför att ett nytt brott, benämnt psykiskt våld, ska införas i brottsbalken. Regleringen innebär att det blir straffbart att upprepat utsätta en annan person för kränkningar i form av beskyllning, nedsättande uttalande, förödmjukande beteende, otillbörligt hot, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning, om kränkningarna sammantagna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Det föreslås även att det ska bli straffbart att utsätta någon för otillbörlig övervakning som är varaktig, om gärningen varit ägnad att allvarligt skada personens självkänsla. Straffet föreslås vara fängelse i högst fyra år.
EU utvecklas alltmer från att ha varit en union för fred och handel till ett maktkoncentrat där de ingående staternas självbestämmande kringskärs alltmer och allt snabbare. Den svenska grundlagens grundtes om att ”all offentlig makt utgår från folket” håller på att ersättas av ”all egentlig makt utgår från Bryssel”, varifrån även Nato styrs.
Läkaren och bakteriologiprofessorn Agnes Wold (bilden) har nyligen väckt uppmärksamhet och ont blod genom att hävda att hon skulle göra ”allt, allt, allt” för att ”omvända”, vilket i det här fallet betyder avskräcka, ett barnbarn som ansåg sig vara född i fel kropp och därför ville utsätta sig för könskorrigerande medicinsk behandling eller annat slags vård.
Det här med att träna på gym ser jag mest som ett nödvändigt ont. Tyvärr får jag inga av de där endorfinpåslagen som man hört talas om. Men jag känner mig duktig. Det ger en känsla av pliktuppfyllelse gentemot mig själv. Som medelålders akademiker skulle jag lätt hamna i en fullständigt teoretisk värld, så den fysiska träningen hjälper till att göra mig jordad. På gymmet kan jag inte frångå vissa sociologiska betraktelser. På kaféerna i Linköping, staden där jag numera bor, sitter det nästan uteslutande människor från Mellanöstern eller Afrika. Även gatubilden får en att tro att man befinner sig i Mogadishu. Var är svenskarna?
Om jag börjar spekulera om olika samhällens allmänna förändringsbenägenhet – där jag tror att det är nyttigt för samhället att ha hög förändringsbenägenhet – så tycker folk för det mesta att jag ägnar mig åt flumsnack eftersom det inte finns något etablerat begrepp som heter ”allmän förändringsbenägenhet” inom svensk statsvetenskap. Då invänder jag att begreppet visst finns även om det bara används i särskilda sammanhang där det kringgärdas med stor respekt eftersom det anses ha avgörande betydelse för samhällenas framtid. Det särskilda sammanhanget är de olika ekonomiernas BNP-tillväxt, en företeelse som noggrant studeras och diskuteras av några av västerlandets mest högrankade samhällsforskare.
Min senaste text, den om Tvångsblandning, fick minst en intressant kommentar. Kanske missförstod jag skribenten men tror att den gick ut på att ifall jag avvisade förslagen om tvångsblandning, eller kanhända blandning av folkslag över huvud taget (vilket jag inte gör), så betydde det att jag föredrar ’somalitowns’. Det handlar i så fall om växande enklaver får man nog tänka, där kurder får vistas i fred tillsammans, turkar får sina egna enklaver och så vidare. Men det anser jag alltså inte.
Livet är fullt av mysterier eller i varje fall oförklarade händelser som genom det blotta töcken som omger dem ger människan ett mått av obehag, mig i alla fall. Så har jag exempelvis problem med det ryska anfallet på Ukraina i februari 2022. Hur kunde ryssarna åka på en sådan nit redan från början? De hade räknat med att underkuva Ukraina på någon vecka, stridsvagnsbesättningarna påstods ha packat finuniformer till den stora segerparaden som skulle anordnas i Kiev. Men nu är kriget inne på fjärde året och det finns inget slut i sikte. Hur kunde ryssarna felbedöma sina krigschanser så kapitalt?
Häromdagen var jag på en intressant middag på Stora Sällskapet i Stockholm där opinionsbildaren, högerdebattören och libertarianen Henrik Jönsson var gästföreläsare. Arrangör var SIC, Swedish Investors Club, med bas i Bryssel och Stockholm, och med medlemmar intresserade av ekonomi, finans och kapitalförvaltning. Dess ordförande är Bengt Holmgren, se foton.
Det råder ett uppriktigt politikerförakt i landet. Denna känsla är starkare nu än jag tidigare har mints den. Häromdagen träffade jag en klok människa som var uppriktigt bekymrad över tillståndet och ville göra något konstruktivt. Borde inte ett antal medborgerligt sinnade människor träffas och författa föreskrifter för politikerna, sa hon, en instruktionsbok för hur landet borde styras?
Facebook-klippet ovan fick mig att tänka på en folksaga, som ännu inte blivit skriven men handlar om en ung man som ville rädda världen från fattigdom. Låt oss kalla honom Bob.
Likt andra sagor får Bob besök av en god fe, som länge följt honom på Facebook och noterat att hans hjärta var gjort av renaste guld. Därför erbjöd hon honom tre önskningar.
OBS! Denna text är en satirisk spegelbild av den före detta SVT-aktivisten och (rika) vita kvinnan Erika Bjerströms text ”Plånboken bästa vägen att förändra mäns klimatbeteende”, publicerad i Dagens Industri i maj 2026. Både Bjerström och jag bygger våra argument på existerande studier, där forskare kommit till olika slutsatser. Det visar att Bjerströms tvärsäkra påstående att vita män behöver göra en ”beteendeförändring” speglar en uppfattning bland flera och att man får de resultat man söker beroende på vilket perspektiv man har som utgångspunkt.
Bjerströms perspektiv är, i korthet, att män gör fel som arbetar och driver företag och att det är fel att rösta höger. Mitt perspektiv är att männen, genom sitt arbete, bygger samhället starkt och att det är ansvarslöst att rösta vänster.
Bjerströms text hittar du om du söker på webben. Min text hittar du här:
Nu körde det ihop sig för mig. Ett viktigt ärende med en Myndighet tornade upp sig framför mig och ställde sig i vägen för den krönika jag skulle skriva till i morgon. Så jag får ta en gammal ur det vid det här laget tiotusensidiga krönikearkivet. Jag minns ändå inte riktigt vad jag skrev och ditt minne måste vara ännu mer ansträngt. För övrigt behöver upprepningar inte vara till skada. Tänk på hur många gånger bönen Fader Vår har upprepats under de senaste årtusendena utan att någon enda präst behövt skämmas för yrkeskårens oförmåga att formulera ett nytt motsvarande aktstycke den nya söndagen till ära.
Engelsk polis lät en 18-årig vit kille drunkna i sitt eget blod medan de resolut handfängslade honom och arresterade honom för rasistbrott. Rasistpåståendet var en utstuderad lögn av hans baneman, en flera år äldre sikh, och polisen köpte det med hull och hår. För det vet ju alla att vita – och framför allt vita pojkar och män – är rasister.
Så långt har det gått. Idag kan en person tillhörande en minoritet hugga ihjäl en vit människa utan att polisen agerar. Och det skulle kunna hända även i Sverige,
DET GODA SAMHÄLLET 