Kändisar är ett folkslag för sig. Det spelar ingen roll vad de är kända för – att sjunga, skådespela, laga mat i tv eller bara pluta med munnen för sponsorpengar på sociala medier – de tror alltid att de är viktigare än andra och har något att säga. Men varenda gång en kändis öppnar munnen blir det uppenbart att de har huvudet under armen.
Nu ska jag presentera ett antal uppenbara och ovedersägliga sanningar om vårt samhälles konstruktion och härskande filosofi. Om du anser att jag har fel får du gärna vedersäga mig.
Mandatperiodens sista votering blev en dramatisk slutpunkt på ett politiskt år präglat av hårda konflikter. Med knapp majoritet drev Tidöpartierna igår igenom flera av de reformer som den rödgröna oppositionen varit allra mest förbittrade över – från slopad mängdrabatt för grova våldsbrottslingar till skärpta regler för anhöriginvandring.
Igår blev, kort sagt, Sverige ett sundare land.
Kära Jonas Attenius. Jag har följt din och Socialdemokraternas framtidsvision; att omvandla väl fungerande villaområden som Långedrag och Djursholm, till något som kallas ”trädgårdsstäder”. En ny typ av områden med blandad befolkning och blandade boendeformer, där ännu inte integrerade invandrare kan bo sida vid sida med ”gammelsvenskar”. Där barnen får gå i samma skola och lära känna varandra, vilket på sikt kommer att utrota rasism och främlingsfientlighet. Där nyanlända på ett naturligt sätt inlemmas i det svenska samhället, utan att behöva gå omvägen via ”kriminella förorter”.
John Adams är en av mina favoriter bland historiens stora statsmän och samhällsfilosofer. Han tillhörde The Founding Fathers, alltså den lilla grupp klassiskt bildade amerikaner som efter djupgående diskussioner formulerade och etablerade landets viktigaste urkunder såsom Självständighetsdeklarationen och Konstitutionen. På bilden ser du tre av dem i arbete: Benjamin Franklin, John Adams och Thomas Jefferson. Av högen med hopknycklade manus på golvet förstår man att de ansträngde sig med formuleringarna. Grundlagsfäderna var noga med vad slags samhälle de konstruerade.
Monster hör inte bara hemma i sagorna. När poliser och politiker avfärdar verkliga rovdjur som mytiska figurer, frodas ondskan i skuggorna. Från Long Island till Brottets krönika och vidare till dagens extremister visar historien vad som händer när språket blir för försiktigt.
Denna text är i bästa fall ett tydliggörande av min gårdagskrönika som handlade om en samhällsnorm som västerlandet installerat hos sig sedan hundra år, nämligen mängdrabatten för återfallsbrottslingar, alltså att senare brott, framför allt av samma sort, av domstol ska bedömas lindrigare än tidigare brott. (USA saknar i stort sett denna ordning varför brottslingar kan dömas till kumulativa fängelsestraff på flera hundra år. En mördare i en masskjutning är skyldig varje offer lika många år i fängelse. Alla döda offer har samma mänskliga värde varför mördaren har samma skuld till var och en. Det kan bli många års inlåsning när man lägger ihop de enskilda domarna.)
Vi menade så väl, och det blev så fel. När samtyckeslagen blev verklighet firade feministerna sin seger. Och inte vilken seger som helst: samtliga riksdagspartier hade stöttat propositionen. Man hade inte bara vunnit – all opposition var utraderad. Alla var för den nya självklarheten.
Det är den tiden igen. Ljuva augusti, med sensommarens alla behag – varma dagar och ljumma kvällar som låter ana att den vackra hösten är på väg. Vi befinner oss i kräftans tid och jag passar därför på att återpublicera en gammal text om denna unika och synnerligen trivsamma svenska tradition.
I övermorgon ska riksdagen ta ställning till en proposition om en stor reform av den svenska kriminalpolitiken. Bland annat ska den så kallade mängdrabatten – att ett senare brott av samma slag som ett tidigare ska bestraffas lindrigare – avskaffas.
Jag vet inte om du brukar läsa de viktigaste iranska morgontidningarna för att få en mer mångfacetterad bild av krigshändelserna. Jag gör det inte. För det första, om jag lyckades prenumerera och faktiskt fick informationen på papper (på första morgonplanet och med en särskilt beställd Uber från Arlanda) eller elektroniskt (om Elon Musk inte har stängt av alla förbindelser med Iran) skulle det visa sig jag inte förstod språket eftersom jag slarvat med mina studier i farsi (فارسی). Jag skulle då, liksom Ture Sventon, tvingas engagera en herr Omar som på stapplande farsi utan stor framgång skulle försöka ta sig fram. Nästan lika svårt vore det att i SvD eller NYT försöka uttyda vad folk i Iran tänker – och vad censuren släpper igenom.
I Sverige definierar SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) årstiderna meteorologiskt utifrån dygnsmedeltemperaturen, snarare än efter fasta kalenderdatum. Definitionerna är:
Det händer nya saker i världen som man inte begriper. Man tvingas lära sig nytt. Man söker, går fel, försöker igen, ser möjligheter, råddar och kliar sig i huvudet. Allt är mycket jobbigt.
Numera har islam kommit närmare. Folk som i min ungdom kallades muselmaner eller muhammedaner benämns numera muslimer och syns i tunnelbanan. Man blir liksom tvungen att studera och skaffa sig en uppfattning.
Hustrun och undertecknad besökte Tyskland i slutet av juli månad. Vi flög till Düsseldorf, hämtades av sonen och hans tyske svärfar och färdades i bil till en mindre ort belägen på ungefär lika avstånd till Düsseldorf och Köln, med bara ett dussin kilometer till gränsen mot Nederländerna. Där tillbringades en vecka i sällskap med sonen, sonhustrun och barnbarnet. Vi alla bodde i det stora huskomplex som varit en bondgård och nu var sonhustruns stora familjs hushåll. Landskapet är öppet och platt, mestadels uppodlat mellan bebyggelse och bostäder. En värmebölja hängde kvar, men växtlighet och gröda visade inga tecken på torka.
Globalisering är något som bara finns. I mitt liv har FN och solen funnits lika länge. FN har för övrigt varit en god kraft som fått stora svenska bidrag och länge varit en högtalare för svenska humanistiska stormaktsidéer.
Det är nästan obegripligt att den samlade miljörörelsen ännu inte med ett enda ord kommenterat nettoökningen av snö på Grönland. Det är ju speciellt anmärkningsvärt om man jämför perioden 2011/2012 med det senaste perioden 2025/2026!
Snart är det val. Förr i tiden tyckte jag att valet var som ett slags julafton. Evenemangen var fulla av spänning. Skulle man få den där presenten, till exempel en iPhone 5.2 Mark Pro X 4 som man så tydligt hade skrivit upp på alla önskelistor? Låg det något paket under granen som möjligtvis kunde motsvara den önskade telefonens dimensioner?
Under lata semesterdagar har jag lutat mig tillbaka, inte i hängmattan (eftersom jag inte äger någon) utan i balkongstolen och lyssnat på historiska dokumentärer av olika slag. Sveriges Radio har faktiskt en hel del att erbjuda i den vägen. Visserligen är alla avsnitt av P3 Historia mer eller mindre präglade av dagens värdegrund men man får helt enkelt tänka bort såna fånigheter som att Ellen Key var diskriminerad för att kvinnor inte hade rösträtt när hon växte upp (utan ett ord om att män inte heller hade det) och att personer som drottning Kristina beskrivs som ”queer” utifrån en modern tolkning.
Dagens Nyheter publicerade en artikel den 30 juli om Hagamannen, serievåldtäktsmannen som härjade i Umeå i slutet på 90-talet (bakom betalvägg).
I några stycken finns kort och koncist sammanfattat varför svenskt polisarbete inte fungerar. Egentligen var det inte några nyheter men det är sällan man ser det så tydligt skrivet.
Jag har sedan länge retat mig på ledande politiker som urskuldat sin tandlösa migrationspolitik med hänvisning till ”Europas miniminivå”. Exempelvis grälade jag om detta med en framstående moderat under Reinfeldt-regeringen. Vi kan inte skärpa reglerna kring invandringen, sa han, ty vi ligger redan på stramast tillåtna nivå.
Det finns många sätt att påverka människor men de flesta bygger på två enkla principer; morot eller piska. Antingen lockar man med godsaker, eller så hotar man med någonting obehagligt. Det fungerar både när det gäller barnuppfostran och när man vill få en människomassa att röra sig i en viss riktning.
Tänk om Rom inte blivit kristet? Tänk om man hade valt en annan religion istället? Hur hade västvärlden – och världen i övrigt – sett ut då? Manikeismen var en religion som hade stor utbredning under senantiken. I Nordisk familjebok kan man läsa:
En fråga som jag ställt i snart tjugo år utan att ha fått något bra svar är ungefär följande: Om Karl Marx kom tillbaka och undersökte vilken som var den härskande klassen i ett land som Sverige, vilken skulle det då vara? Skulle han hävda att det var industrikapitalisterna och de stora jordägarna som när han själv levde? Till min förvåning fick jag napp när jag frågade den artificiella intelligensen Claude.
George Orwells dystopiska roman 1984 har blivit ett hushållsbegrepp (tänk ”Storebror ser dig”) inte bara för framtidsforskare och allmänt litteraturintresserade personer. Liknande dystopier fanns före publiceringen 1948 och finns idag i överflöd. Vare sig man läser böcker eller ser filmer placeras man oftast i en så att säga färdig eländig värld. Vägen till den dystra tillvaron, förfallet, skildras utomordentligt sällan.
Jag är inte naturvetenskapare. Jag förstår inte Einsteins relativitetsteori och jag skulle inte kunna förklara grunderna i den newtonska fysiken. I det perspektivet kan det förefalla förmätet av mig att diskutera huruvida dessa teorier är sanna eller inte, men det gör jag i alla fall.
Jag är inte bra på schack, men jag vet vad pjäserna heter och hur de rör sig. Jag har läst att spelet utvecklades i Persien för 1 500 år sedan eller så och att det kom till Europa under medeltiden, då regler och pjäser gradvis fick sin nuvarande form. En rimlig slutsats är att spelet avspeglar det medeltida samhället.
Kristian Tyrann är det svenska öknamnet på den danske kungen Kristian II (1481–1559) som regerade Danmark, Norge och Sverige. År 1397 ingicks den så kallade Kalmarunionen, ett förbund mellan Danmark, Sverige och Norge. Snart uppstod slitningar och olika svenska grupperingar såg unionen som ett sätt för danskarna att ta kontroll över Sverige och flera uppror bröt ut. Kristian svarade med att invadera Sverige och lyckades efter hårda strider krossa sina fiender.
En ny avhandling har avslöjat ett fruktansvärt oskick i de svenska skolorna. Det har bevisats att matematikundervisningen till stor del är är baserad på västerländska normer.
Det är för hemskt för att ens föreställa sig. Västerländska normer i ett västerländskt samhälle? Man blir ju mörkrädd! Som tur är har en vidsynt mattelärare i Rinkeby uppmärksammat detta, landat en doktorandtjänst och nu publicerat en avhandling som svart på vitt visar hur provocerande svensk den svenska skolan faktiskt är.
Den här krönikan publicerade jag för mer än tio år sedan. Den har nu mognat och känns alltmer relevant varför jag nu presenterar den igen.
Jag tror att universiteten på det hela taget misslyckas i hela västvärlden om man med lyckas menar att stadigt leverera växande kohorter av välutbildade kandidater, magistrar och doktorer som skapar nytta och utveckling för nationerna och ett bra liv åt sig själva. Jag vet att universiteten misslyckas i Sverige. Förra året skrev jag, i samråd med ett antal universitetspersoner, en hyggligt uppmärksammad bok som heter Universitetsreform! där detta faktum påtalades med emfas (se några tankespår här).
Den 27 juli hade Svenska Dagbladet Näringsliv en artikel om gränstankning (bakom betalvägg). Dieselpriserna upplevs som relativt låga i Sverige varför utländska lastbilar passar på att tanka i Sverige om de har vägarna förbi. Det kan handla om avsevärda pengar. En lastbilsförare med 1000 liters tank kan tjäna 7500 kr om han väljer att tanka här istället för hemma i Finland. En dansk förare 5800 jämfört med Danmark, allt enligt artikeln.
DET GODA SAMHÄLLET 