Den här helgen har jag sett en dokumentärserie om den så kallade Södermannen, en serievåldtäktsman som var aktiv under 1970- och 80-talen. Han härjade först i Haga i Göteborg i början av 1970-talet. Därefter fortsatte han med samma grova brott på Södermalm i Stockholm, från sent 70-tal till 1983.
I den coronastatistik jag brukar använda kan man få länderna rangordnade efter antal coronadöda per miljon invånare. Bland de minst drabbade länderna, de som har under tio döda per miljon (Sverige ligger på 633), finns till exempel Tanzania, Burundi, Nigeria och Eritrea. Jag har vad jag tror rätt välgrundade fördomar mot dessa afrikanska länder. Jag tror att deras statistik är helt otillförlitlig.
Det hela kompliceras av att gruppen med mindre än tio döda per miljon invånare också innefattar länder kring vilka jag har motsatta fördomar. Jag tror att Sydkorea, Singapore, Taiwan och Kina har bra koll på sin statistik och att de låga dödstalen beror på framgångsrik coronapolitik i kombination med ospecificerade asiatiska kulturella särdrag.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den sista avrättningen i Sverige verkställdes den 23 november 1910 då Johan Ander (dömd den 17 augusti) avrättas med giljotin (det var den enda gången en sådan användes i Sverige) på Långholmen i Stockholm. Avrättningen utfördes av Anders Gustaf Dahlman, Sveriges siste skarprättare.
Den 5 januari 1910 rånade Johan Ander Ander Gerells växelkontor på Malmtorgsgatan 2 i Stockholm. Under rånet slog han ihjäl kassörskan Viktoria Hellsten med en hävstångsvåg. Vid rånet kom Ander över 5 211 kr och 27 öre.
Khadim Hussein Rizvi gick bort den 19 november i år. Han var en av Pakistans kändaste sufiledare (pir) och vördades som ett helgon. Sufismen är den strömning inom islam som betonar andlighet, mystik och kärleken i relationen mellan människa och Gud.
Rizvi tyckte om poesi och kunde många dikter utantill som han gärna citerade i sina tal, särskilt av den store sufiledaren Ahmed Raza Khan Barelvi (1856-1921) och Pakistans nationalskald Muhammad Iqbal (1877-1938).
Våra samtida moralister talar gärna om ”de andra”: En god människa ska öppna sitt hjärta för de andra. Frågan är dock om inte denna förenklade bild av mig och de andra leder fel. Det finns nämligen olika kategorier av andra: Vissa andra tillhör mina ”egna” snarare än de verkligt andra. Kanske är det därför man man i Bibeln talar om vår ”nästa”. Min nästa är inte vilken annan person som helst: Det är han eller hon som står mig närmast. Mellan mig och de andra finns min nästa.
Faktum är att man inte begriper så mycket. Jag har märkt att detta tillstånd är allmänt. Det upptäcker man lätt om man studerar coronapolitiken såväl i Sverige som i andra länder. Experterna är oeniga och trevar sig fram. Själv misstänker jag att de samlade skadorna av viruset skulle bli minst om myndigheterna skyddade de äldre som är i farozonen och i övrigt lugnade ner sig för att inte sprida mer panik. (Kolla gärna på Scott Atlas som ingår i Vita Husets rådgivande coronagrupp.) En stats- och mediaframkallad pandemipsykos förbättrar inte förhållandena i riket.
Amerikanska nationalister, trogna president Donald Trump, har demonstrerat utanför delstaten Georgias regeringsbyggnad i Atlanta (Georgia Capitol) dagligen sedan i onsdags den 18/11. Demonstranterna erkänner inte valets giltighet utan hävdar att Trumps seger ”stulits” av Demokraterna genom omfattande valfusk.
DENNA DAG I SVENSKA HISTORIA Den 20 november år 1700 (enligt svenska stilen; 19 november enligt julianska kalendern och 30 november enligt gregorianska) besegrar den svenska armén ryssarna i slaget vid Narva i nordöstra Estland. Det var ett av de största slagen under stora nordiska kriget mellan 1700 och 1721, och stod mellan en svensk armé under befäl av kung Karl XII och en rysk armé under befäl av fältmarskalk Charles Eugène de Croÿ.
Under den så kallade ”arabiska våren” såg vi hur arga folkmassor tågade genom städerna och skrek att de ville störta sina regimer. Dessa arga folkmassor kom från fredagsbönen i moskén. Där hade de blivit upphetsade av någon imam som hatade Assad, Mubarak eller Khadaffi. Inte för att dessa ledare kränkte människors frihet i vår västerländska mening, utan för att regimerna inte följde islam till punkt och pricka.
I Syrien skrek demonstranterna att profeten Muhammed, inte Assad, var deras ledare. Muhammed var idealet som man jämförde Assad med.
Frankrike har en lång, invecklad historia av mer eller mindre påtvingad samvaro med muslimska befolkningsgrupper. Under århundraden överföll nordafrikanska pirater skepp från Europa och tog kristna fångar för att göra dem till slavar, också ett inte obetydligt antal svenskar. (Muslimer fick inte förslavas). Denna verksamhet avvecklades först i samband med Frankrikes kolonisering av Nordafrika 1830–1847. I samband med Algeriets frihetskrig kom också många muslimer till Frankrike, särskilt efter den fred som gjorde de algerier som samarbetat med fransmännen icke önskvärda i hemlandet. På senare tid har allt fler muslimer kommit som en del av den moderna folkvandringen.
Så långt tillbaka jag kan minnas har svenska politiker lovat trygghet. Jag kunde länge inte förstå vad de menade. Sverige var väl tryggare än andra länder? Vad mer behövdes? På landet gick folk och handlade utan att låsa ytterdörren och små barn kunde vandra ensamma genom parkerna även mörka eftermiddagar och kvällar.
Sedermera förstod jag att löftena om trygghet var en signal till kvinnliga väljare att de inte skulle lämnas på bar backe om de tröttnat på sin man och ville skiljas. Jag deltog i en paneldebatt om välfärdsstaten med en vänsterpartistisk riksdagskvinna. Hon bekräftade min misstanke. Hon utropade med triumferande stämma: ”Jag är själaglad för välfärdsstaten för om den inte funnits så hade jag kanske varit beroende av en karl!”.
Det finns personer genom historien som har förändrat världen och hur vi människor lever och verkar. I modern tid har vi uppfinningar som ångmaskinen av James Watt, elektriciteten av Thomas Edison, bilen av Henry Ford, flyget av bröderna Wright, radion av Guglielmo Marconi och den personliga datorn av Bill Gates. Även Elon Musk, som nu förändrar bilindustrin, kommer nog att räknas hit. Men det finns en person som på ett avgörande sätt förändrat hur vi människor lever och agerar idag; nämligen Steve Jobs (1955-2011), den karismatiska pionjären, entreprenören och grundaren till bland annat Apple. På varje tunnelbana, flygplats, torg eller krog ser man människor djupt försjunkna i sina mobiler, många av dem iPhones. Och det är likadant över hela världen, i i-land som u-land.
DC Comics (”DC” står för Detective Comics) är ett av de mest framgångsrika serieförlagen i USA och känt för sin utgivning av superhjälteserier som Stålmannen, Batman, Flash, Wonder Woman med flera. Under flera årtionden har DC Comics varit ett av de två största amerikanska serieförlagen (det andra är Marvel Comics).
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Nils Brahe den äldre (1604-1632) var greve, riksråd och general och en av det trettioåriga krigets hjältar. I slaget vid Breitenfeld 1631 ledde han Upplands fotfolk. Efter Breitenfeld utnämndes han till överste för livregementet och chef för konungens livgarde, vilka tillsammans bildade den berömda s. k. ”gula brigaden” (gula regementet). Den ”gula brigaden” var den till rang och förtjänst förnämsta kåren i hela armén.
RECENSION Richard Sörman har läst Jonna Bornemarks nya bok om omdömet. Vi förstår inte vad praktisk kunskap är i Sverige, vi förstår inte värdet av visdom och intuition. Richard Sörman delar Jonna Bornemarks diagnos över ett dysfunktionellt arbetsliv, men han tillåter sig att spekulera lite yvigare kring orsaker och betydelse. Är det exempelvis inte uppenbart att omdömet faktiskt är en konservativ dygd och att oförståelsen inför omdömet hänger ihop med ett framstegstänkande där kunskap är mer värt än erfarenhet? Och är det inte på samma sätt uppenbart att vårt moderna och framstegstänkande Sverige under senare år har karaktäriserats av närmast exempellös omdömeslöshet? Varför då?
Efter att en tonårskille betett sig hotfullt och störande på en buss i Karlskrona väljer statsfinansierade SVT att rapportera om händelsen så att bussföraren framställs som den som bär skuld. ”Flytta till ditt hemland” står det i fetstil i rubriken, och tanken är naturligtvis att framställa bussföraren som rasist.
I det här fallet är passageraren, som tvingades lämna bussen, född i Sverige och således en andra generationens invandrare. Och det är klart att det inte är så kul att bli ombedd att flytta hem när man redan är hemma, liksom. Men är det verkligen något att röra upp himmel och jord för? Verkligen inte – särskilt inte om man burit sig åt som ett kräk och hindrat andra passagerare från att åka buss i lugn och ro. Jag har all förståelse för att bussföraren tappade tålamodet.
Jag har under tre år skrivit ett drygt tiotal gånger om Macron, för det mesta, men inte alltid, positivt. Senast skrev jag om Macrons program gentemot islam. I allmänhet har man dock haft svårt att uppskatta Macrons insatser, liksom Macron själv.
Oftast får han inte ens så mycket uppmärksamhet att hans analyser och förslag bevärdigas med någon som helst intresse. Denna tystnad beskrivs här.
Rune Barnéus, uppfödd i ”Fattigsverige”, närmare bestämt Småland, och så småningom bankchef och barnboksförfattare, har just kommit ut med boken Från världskrig till corona (Ekerlids) som är en välskriven uppgörelse med vår tids dominerande och sedeförstörande PK-istiska idéer. Redan på första sidan gör han en betydelsefull observation:
Under onsdagen (18/11 2020) demonstrerade tusentals amerikanska nationalister, trogna president Donald Trump, utanför delstaten Georgias regeringsbyggnad i Atlanta (Georgia Capitol). Demonstrationen skedde under parollen ”Stop the Steal” eftersom man hävdar att Demokraterna stulit valsegern från Republikanernas Donald Trump genom omfattande valfusk.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Narva var ett fältslag som utkämpades vid staden Narva i nordöstra Estland den 20 november 1700 (enligt svenska stilen; 19 november enligt julianska kalendern och 30 november enligt gregorianska).
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Eddie (Mohamed Omar) med Robert Mathiasson om vänstern och massinvandringen. Robert Mathiasson har varit ledare för Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU) och därefter ledare för Kommunistiska Partiet (tidigare Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna ‘revolutionärerna’, vilket förkortades KPML’r’). Han avgick som ledare för Kommunistiska Partiet förra året.
Med tanke på att alla människor ska dö och att tiden efter vår död troligen är oändlig så kan det vara rimligt att fundera över vad vi ska göra med all denna fritid om det skulle vara så att själen, i den mån den finns, inte bara upphör när kroppen gör det.
Att människor förr i tiden, vilket i det här fallet kanske betyder fram till för tvåhundra år sedan eller så, sysselsatte sig med sådana reflektioner verkar ganska tydligt. Överallt och i alla tider har någon sorts religion varit samhällenas förnämsta institution och religionerna har till stor del handlat om hur ett eventuellt liv efter döden skulle kunna gestalta sig och hur människorna redan i jordelivet kunde lägga den framtida existensen till rätta.
I samband med skådespelaren Sven Wollters och skriftställaren Jan Myrdals död nyligen, skrev Göteborgs-Postens ledarskribent Adam Cwejman en text om den svenska kulturelitens blindhet inför de kommunistiska förbrytelserna, främst vad gäller Sovjetunionen och deras satellitstater.
För Cwejman var det obegripligt med det ”lismande och ryggradslösa ursäktande” från de intellektuella svenskar som hyllade mördarna och plågoandarna hos deras grannfolk:
En gång på mellanstadiet tecknade jag en porrbild av Napoleon Bonaparte, som blev viral och cirkulerade i klassrummet under lärarens radar. Jag kunde rita tjejer också, och bidrog på så sätt till den subkultur pojkar i alla tider odlat för att hantera sin förvirrade libido. Mina kompisar var inte lika begåvade på teckning, men några hade äldre bröder som kunde berätta häpnadsväckande saker. Eller hittade dom bara på. Man vet inte.
Protester ägde rum utanför Brandenburger Tor i Tysklands huvudstad Berlin (18/11 2020) mot nya stränga coronalagar som man menar strider mot författningen. De nya lagarna, som stöds av rikskansler Angela Merkel, kan till exempel göra det straffbart att inte bära ansiktsmask och att inte hålla så kallad ”social distans”.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Konventionen i Olkijoki var den överenskommelse som slöts den 19 november 1808 mellan Sverige och Ryssland under finska kriget. Olkijoki är en by som i dag ligger i Brahestad.
Dåligt väder och brist på förnödenheter satte sin prägel på de båda arméerna i högre grad än tidigare, vilket ledde till att den svenske friherren och generalmajoren Carl Johan Adlercreutz, med befälhavaren Karl Nathanael af Klerckers godkännande, tog initiativ till förhandlingar. Han träffade den ryske befälhavaren, greven och generallöjtnanten Nikolai Kamenskij och tillsammans arbetade de fram villkoren som i sammanfattning innebar att:
Sistlidna mars, medan Folkhälsomyndigheten fortfarande hoppades att coronat, ungefär som Hitler under andra världskriget, skulle låta bli att inta Sverige, träffade jag min gamle vän läkaren. Han var bekymrad över Sveriges coronastrategi.
”Jag tror att regeringen borde tillsätta en tsar”, sa han.
”Vad är en tsar?”, frågade jag.
Besökte Sjöhistoriska museumet i Stockholm. Framför ingången tronar en modern flytande avloppstömningstank i aluminium. Man kan undra om detta är en avsiktsförklaring?
Vasamuseet har 1,5 miljon besökare per år och har i princip bara ett föremål att visa. Sjöhistoriska har tusenfalt fler föremål, men bara 160 tusen besökare.
En ny brittisk studie som lyfts fram av flera stora medier varnar för att folk som arbetar hemifrån riskerar att bli ”rasister” eftersom de inte blir utsatta för den etniska mångfald som finns på arbetsplatsen.
Studien visar även att arbetslösa människor, som alltså inte behöver gå till en arbetsplats med etnisk mångfald, i högre grad umgås inom sin egen etniska grupp (more likely to only have friends from their own ethnic group).
