De flesta av oss är nog eniga om att fallet Jason Arday är en stor tragedi. Storbritanniens yngste svarte professor avslöjades med att ha ägnat sig åt plagiering och att konsekvent ljuga om sina egna bedrifter och valde, efter avslöjandet, att ta sitt eget liv. Men vad är det som är mest tragiskt här? Ja, inte är det den påstådda ”rasismen” i alla fall.
Självklart känner du till World Values Survey som bevisar att Sverige är det högst utvecklade och modernaste landet i världen. Jag skrev om denna internationella undersökning här. Min poäng var att projektet var meningslöst annat än som propaganda för Sverige och därför var det, mycket riktigt, i stort sett helfinansierat av svenska staten.
Det är valår om nu någon skulle ha missat det. Det innebär att alla partier sätter upp reklam på relevanta platser. Men får affischerna sitta kvar? Beror helt och hållet på vilket parti det handlar om. En tre meter hög bild av förvirrade C-ledaren Thand-Ringqvist sitter fredad i Bromma men på Stockholms central river självrättfärdiga viktigpettrar ner SD-affischer.
Många oroar sig för vad AI ska göra med mänskligheten. Hittills är det ju vi människor som har styrt honom genom att ställa frågor och uppmuntra till saker som vi önskar oss. Men vad händer om vi inte driver på honom? Går han av sig själv? Är han god eller ond? Jag frågade honom.
Vad skulle du göra om jag och andra inte ställde frågor och bad dig om saker?
Den 2 februari 1933 möttes polisen av en makaber mordscen i den franska staden Le Mans. Hembiträdena och systrarna Christine och Léa Papin hade slaktat sin arbetsgivare Léonie Lancelin och hennes dotter Geneviève. Offren hittades brutalt mördade, sönderskurna, delvis flådda och med ögonen utslitna. Det var ett av historiens mest bestialiska dåd. Ändå reagerade dåtidens kulturelit med att höja mördarna till skyarna.
Den brittiske författaren Percy Francis Westerman (1876-1959) skrev pojkböcker om äventyr och krig. Hans första bok, A Lad of Grit, kom ut 1908, samma år som Robert Baden-Powell grundade scoutrörelsen. På Wikipedia står det att scoutrörelsen påverkades av Westermans böcker, vilket verkar rimligt.
Om Nobelpris hade kunnat utdelas postumt skulle jag nominera H C Andersen, men inte nödvändigtvis i grenen Litteratur utan snarare i grenen Ekonomi. Det beror på att ekonomin, när den är som bäst, lyfter fram mer eller mindre lagbundna beteenden hos människor som tydliggör och förklarar viktiga samhällsfenomen (till exempel, som Adam Smith påpekade, så förekommer det inte att företagare som dominerar en bransch träffas utan att de börjar planera en konspiration mot den fria konkurrensen).
I våras fyllde Sveriges bästa dansbandslåt 50 år. I april var det nämligen just 50 år sedan Sten & Stanleys album Bella bella släpptes. Och låten – första spåret på B-sidan om jag inte missminner mig – är förstås Jag vill vara din, Margareta.
Tidernas bästa, som sagt. Tycker i alla fall jag. Men jag erkänner att jag är lite partisk.
Det finns inte mycket som slår en riktigt bra teaterföreställning. Där filmen erbjuder en färdigklippt, statisk perfektion är teatern organisk, rå och djupt intim. Att dela samma syre som skådespelarna, höra deras andetag och se deras sårbarhet utan filter skapar en alldeles särskild form av magi.
En av de mest magiska föreställningarna jag sett är Eirik Stubøs uppsättning av Noréns mästerverk Och ge oss skuggorna med en briljant Örjan Ramberg i en av rollerna.
När jag igår hade skrivit en första version av nedanstående text erbjöd sig Claude, med vilken jag diskuterade ett annat ärende, nämligen pyramiderna, att redigera krönikan. Visst, sa jag, då kan jag publicera den så att alla kan bedöma den artificiella intelligensens insatser. Jag tycker nog att han gjorde texten bättre.
Kändisar är ett folkslag för sig. Det spelar ingen roll vad de är kända för – att sjunga, skådespela, laga mat i tv eller bara pluta med munnen för sponsorpengar på sociala medier – de tror alltid att de är viktigare än andra och har något att säga. Men varenda gång en kändis öppnar munnen blir det uppenbart att de har huvudet under armen.
Nu ska jag presentera ett antal uppenbara och ovedersägliga sanningar om vårt samhälles konstruktion och härskande filosofi. Om du anser att jag har fel får du gärna vedersäga mig.
Mandatperiodens sista votering blev en dramatisk slutpunkt på ett politiskt år präglat av hårda konflikter. Med knapp majoritet drev Tidöpartierna igår igenom flera av de reformer som den rödgröna oppositionen varit allra mest förbittrade över – från slopad mängdrabatt för grova våldsbrottslingar till skärpta regler för anhöriginvandring.
Igår blev, kort sagt, Sverige ett sundare land.
Kära Jonas Attenius. Jag har följt din och Socialdemokraternas framtidsvision; att omvandla väl fungerande villaområden som Långedrag och Djursholm, till något som kallas ”trädgårdsstäder”. En ny typ av områden med blandad befolkning och blandade boendeformer, där ännu inte integrerade invandrare kan bo sida vid sida med ”gammelsvenskar”. Där barnen får gå i samma skola och lära känna varandra, vilket på sikt kommer att utrota rasism och främlingsfientlighet. Där nyanlända på ett naturligt sätt inlemmas i det svenska samhället, utan att behöva gå omvägen via ”kriminella förorter”.
John Adams är en av mina favoriter bland historiens stora statsmän och samhällsfilosofer. Han tillhörde The Founding Fathers, alltså den lilla grupp klassiskt bildade amerikaner som efter djupgående diskussioner formulerade och etablerade landets viktigaste urkunder såsom Självständighetsdeklarationen och Konstitutionen. På bilden ser du tre av dem i arbete: Benjamin Franklin, John Adams och Thomas Jefferson. Av högen med hopknycklade manus på golvet förstår man att de ansträngde sig med formuleringarna. Grundlagsfäderna var noga med vad slags samhälle de konstruerade.
Monster hör inte bara hemma i sagorna. När poliser och politiker avfärdar verkliga rovdjur som mytiska figurer, frodas ondskan i skuggorna. Från Long Island till Brottets krönika och vidare till dagens extremister visar historien vad som händer när språket blir för försiktigt.
Denna text är i bästa fall ett tydliggörande av min gårdagskrönika som handlade om en samhällsnorm som västerlandet installerat hos sig sedan hundra år, nämligen mängdrabatten för återfallsbrottslingar, alltså att senare brott, framför allt av samma sort, av domstol ska bedömas lindrigare än tidigare brott. (USA saknar i stort sett denna ordning varför brottslingar kan dömas till kumulativa fängelsestraff på flera hundra år. En mördare i en masskjutning är skyldig varje offer lika många år i fängelse. Alla döda offer har samma mänskliga värde varför mördaren har samma skuld till var och en. Det kan bli många års inlåsning när man lägger ihop de enskilda domarna.)
Vi menade så väl, och det blev så fel. När samtyckeslagen blev verklighet firade feministerna sin seger. Och inte vilken seger som helst: samtliga riksdagspartier hade stöttat propositionen. Man hade inte bara vunnit – all opposition var utraderad. Alla var för den nya självklarheten.
Det är den tiden igen. Ljuva augusti, med sensommarens alla behag – varma dagar och ljumma kvällar som låter ana att den vackra hösten är på väg. Vi befinner oss i kräftans tid och jag passar därför på att återpublicera en gammal text om denna unika och synnerligen trivsamma svenska tradition.
I övermorgon ska riksdagen ta ställning till en proposition om en stor reform av den svenska kriminalpolitiken. Bland annat ska den så kallade mängdrabatten – att ett senare brott av samma slag som ett tidigare ska bestraffas lindrigare – avskaffas.
Jag vet inte om du brukar läsa de viktigaste iranska morgontidningarna för att få en mer mångfacetterad bild av krigshändelserna. Jag gör det inte. För det första, om jag lyckades prenumerera och faktiskt fick informationen på papper (på första morgonplanet och med en särskilt beställd Uber från Arlanda) eller elektroniskt (om Elon Musk inte har stängt av alla förbindelser med Iran) skulle det visa sig jag inte förstod språket eftersom jag slarvat med mina studier i farsi (فارسی). Jag skulle då, liksom Ture Sventon, tvingas engagera en herr Omar som på stapplande farsi utan stor framgång skulle försöka ta sig fram. Nästan lika svårt vore det att i SvD eller NYT försöka uttyda vad folk i Iran tänker – och vad censuren släpper igenom.
I Sverige definierar SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) årstiderna meteorologiskt utifrån dygnsmedeltemperaturen, snarare än efter fasta kalenderdatum. Definitionerna är:
Det händer nya saker i världen som man inte begriper. Man tvingas lära sig nytt. Man söker, går fel, försöker igen, ser möjligheter, råddar och kliar sig i huvudet. Allt är mycket jobbigt.
Numera har islam kommit närmare. Folk som i min ungdom kallades muselmaner eller muhammedaner benämns numera muslimer och syns i tunnelbanan. Man blir liksom tvungen att studera och skaffa sig en uppfattning.
Hustrun och undertecknad besökte Tyskland i slutet av juli månad. Vi flög till Düsseldorf, hämtades av sonen och hans tyske svärfar och färdades i bil till en mindre ort belägen på ungefär lika avstånd till Düsseldorf och Köln, med bara ett dussin kilometer till gränsen mot Nederländerna. Där tillbringades en vecka i sällskap med sonen, sonhustrun och barnbarnet. Vi alla bodde i det stora huskomplex som varit en bondgård och nu var sonhustruns stora familjs hushåll. Landskapet är öppet och platt, mestadels uppodlat mellan bebyggelse och bostäder. En värmebölja hängde kvar, men växtlighet och gröda visade inga tecken på torka.
Globalisering är något som bara finns. I mitt liv har FN och solen funnits lika länge. FN har för övrigt varit en god kraft som fått stora svenska bidrag och länge varit en högtalare för svenska humanistiska stormaktsidéer.
Det är nästan obegripligt att den samlade miljörörelsen ännu inte med ett enda ord kommenterat nettoökningen av snö på Grönland. Det är ju speciellt anmärkningsvärt om man jämför perioden 2011/2012 med det senaste perioden 2025/2026!
Snart är det val. Förr i tiden tyckte jag att valet var som ett slags julafton. Evenemangen var fulla av spänning. Skulle man få den där presenten, till exempel en iPhone 5.2 Mark Pro X 4 som man så tydligt hade skrivit upp på alla önskelistor? Låg det något paket under granen som möjligtvis kunde motsvara den önskade telefonens dimensioner?
Under lata semesterdagar har jag lutat mig tillbaka, inte i hängmattan (eftersom jag inte äger någon) utan i balkongstolen och lyssnat på historiska dokumentärer av olika slag. Sveriges Radio har faktiskt en hel del att erbjuda i den vägen. Visserligen är alla avsnitt av P3 Historia mer eller mindre präglade av dagens värdegrund men man får helt enkelt tänka bort såna fånigheter som att Ellen Key var diskriminerad för att kvinnor inte hade rösträtt när hon växte upp (utan ett ord om att män inte heller hade det) och att personer som drottning Kristina beskrivs som ”queer” utifrån en modern tolkning.
Dagens Nyheter publicerade en artikel den 30 juli om Hagamannen, serievåldtäktsmannen som härjade i Umeå i slutet på 90-talet (bakom betalvägg).
I några stycken finns kort och koncist sammanfattat varför svenskt polisarbete inte fungerar. Egentligen var det inte några nyheter men det är sällan man ser det så tydligt skrivet.
Jag har sedan länge retat mig på ledande politiker som urskuldat sin tandlösa migrationspolitik med hänvisning till ”Europas miniminivå”. Exempelvis grälade jag om detta med en framstående moderat under Reinfeldt-regeringen. Vi kan inte skärpa reglerna kring invandringen, sa han, ty vi ligger redan på stramast tillåtna nivå.
DET GODA SAMHÄLLET 