Den här dagen för 118 år sedan föddes en av svensk film- och teaterhistorias mest produktiva och folkkära skådespelare. Med nära 200 scenroller och omkring 140 filmroller blev Hjördis Pettersson känd för sin enorma mångsidighet – kapabel att briljera som allt från tung dramatisk karaktär till hela Sveriges barska revyprimadonna.
Om den sköna cirkusartisten Elvira Madigan (bilden) sjöngs en ballad med följande inledande ord efter hennes vansinnesdöd tillsammans med älskaren Sixten Sparre:
På tisdagar brukar jag delta i studier av den kommande söndagens bibeltexter. Det äger rum i Linköpings domkyrkas församlingshem och ibland fördjupar vi oss i den grekiska ursprungstexten. Svenska kyrkan har, på grund av de nuvarande biskoparna, kantrat och blivit ännu en vänsteraktivistisk organisation med mycket makt. Trots biskoparnas försök att bannlysa olika trosuppfattningar och likrikta kyrkan så finns det goda krafter bland fotfolket.
Diskussionen om etnicitet fortsätter. Flera opinionsbildare från den ”blågula sidan”, har anammat SD:s nya strategi och använder nu ständigt begreppet ”etnonationalism” på ett nedsättande vis. Det är märkvärdigt likt det som brukar ske när Socialdemokraterna gjort ett mass-utskick från trollfabriken på Sveavägen 68: ”Skriv så här och använd de här orden!” och alla lydiga S-märkta skriver exakt det de blivit instruerade att göra.
Häromdagen hörde jag en person i radio ge en skrämmande beskrivning av de fruktansvärda förhållanden som råder i flyktingläger i Mellanöstern. Hygienen brister, det finns ingen infrastruktur, folk svälter för att UNHCR inte får pengar till mat från snåla länder som Sverige, det finns inte ens skola för barnen.
I dagarna rapporteras att EU:s handelsunderskott gentemot Kina uppgår till svindlande 1 miljard euro VARJE dag. Nu har Tyskland och Frankrike, de två största ekonomierna i EU, börjat sätta ner foten och Bryssel lyssnar. I sitt tal om tillståndet i unionen nyligen beskrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att utvecklingen har nått en brytpunkt. Den ”andra Kinachocken” är här och hotar, enligt henne, att avindustrialisera Europa. Den ”första Kinachocken” följde efter landets inträde i Världshandelsorganisationen (WTO) 2001 och handlade om en kraftig importökning av billigare varor, som kläder och leksaker.
I vårens avtalsrörelse spänner Kommunal bågen högt med krav på förkortad arbetstid, en strid där de dessutom backas upp av tunga sympatilöften från IF Metall. Industrifackets avtalssekreterare Simon Petersson har klargjort för Ekot att man är beredd att ta till strejkvapnet för att hjälpa Kommunal att nå målet. Frågan drivs under parollen ”kvinnoarbetstider”, då målet är att anställda i kommuner och regioner med obekväma scheman ska få samma arbetstidsförkortning som de mansdominerade industriyrkena länge haft.
Det är lätt att ryckas med av den fackliga kampvilja men för den som kan sin historia finns det anledning till djup skepticism.
C anklagar SD för extremism och vill bland annat av detta skäl inte sitta i en regering som SD har inflytande i. Det kan därför finnas anledning att skärskåda vilket av de två partierna som är extremt.
Att invandringen är problematisk och har lett till mycket stora problem för Sverige är uppenbart. Omfattande brottslighet och överbelastning av rättsväsendet är en effekt. Att på kort tid – 20 år – öka befolkningen med flera miljoner överbelastar bostadsmarknaden och annan infrastruktur, vilket kommer att kräva mycket stora investeringar.
Just nu kan man se en dokumentärserie om Staffan Hildebrand på SVT Play. Avsnitt 1 släpptes förra veckan, igår kom andra avsnittet, och tredje och sista avsnittet släpps nästa tisdag, den 20 oktober. Men som så många andra dokumentärer nuförtiden lider även denna av den sjuka som kommer ur journalistkårens kollektiva super-ego.
Dokument inifrån om Staffan Hildebrand blir Negra Efendićs dokumentär om hur Negra Efendić gör en dokumentär.
Eftersom jag är så gammal har jag, enligt egen uppfattning, ett tillförlitligt perspektiv på de senaste hundra årens samhällsförståelse, särskilt vad vita och färgade personer tyckt och tycker om varandra. Här kan man snacka om en helomvändning.
Skådespelaren Pierre Lindstedt har avlidit i en ålder av 83 år, vilket bekräftas av hans familj. Under sin mer än 50 år långa karriär inom svensk film, tv och teater blev han folkkär genom en rad ikoniska rollprestationer i moderna film- och tv-klassiker.
För att inte tillvaron ska bli fullständigt outhärdlig får man som nutida svensk vänja sig vid att glädja sig åt det lilla.
Medierna rapporterar om de stora framsteg som gjorts av de rödgröna partierna under mötet på Högberga gård på Lidingö.
Svensk kultur har varit ett hatobjekt för grötmyndiga vänsterpolitiker och en närmast enad journalistkår i minst 50 år. De statliga museerna, med Nordiska i spetsen, gör allt de kan för att förminska och förneka kulturarvet och det krävdes en borgerlig regering med konservativ lutning för att införa en kulturkanon, något som flera andra europeiska länder har sedan länge.
Nu är det den svenska etniciteten som blivit föremål för hatet och ifrågasättandet. Och den här gången är SD med på tåget i kampen mot etnisk svenskhet med en ny satsning för att få bort det de kallar ”etnonationalismen”.
Det fanns en tid för bara några årtionden sedan när jag på det hela kunde förstå den aktuella politiska debatten. Jag instämde förstås inte i alla uppfattningar, men jag kunde för det mesta begripa dem och ofta med intresse följa med i tryckta åsiktsutbyten, så kallade debatter.
I Richard Wagners opera Rienzi, der letzte der Tribunen från 1842 reser sig folktribunen Cola di Rienzi mot Roms korrupta elit och ger makten tillbaka åt folket. Han besegrar eliterna med folkets hjälp och blir stadens hyllade ledare. Men påverkad av eliten så vänder sig folket till slut emot honom Rienzi. En rasande folkmassa samlas utanför Capitolium och sätter byggnaden i brand. Rienzi kliver ut på balkongen i försök att tala till folket, men byggnadens tak kollapsar och begraver Rienzi i lågorna.
Idogt och inte särskilt framgångsrikt studerar människan och hennes beteenden i syfte att därav dra allt stabilare slutsatser om vad som är sant. Många menar att det är säkrare att hålla sig till Guds fysiska och matematiska sanningar. Men erfarenheten lär att även om Gud skapar nog så hållbara sanningar så visar de sig alltid bara provisoriska enligt principen att Einsteins sanningar vinner över Newtons. Bättre då, eller i varje fall lika bra, undersöka om det finns några sanningar hos människorna.
För några dagar sedan deltog jag och 150 andra personer (mestadels 75-plussare) på ett dagsseminarium på Vikinglinjens fartyg t o r till Mariehamn. Ämnena som behandlades var dels hotet från Ryssland, dels miljöhotet mot Östersjön. Hotet från Ryssland avhandlades av två sjöofficerare; kommendörkapten Christian Allerman och kommendör Lars Wedin.
Utrikesminister Marco Rubio är på artighetsresa i Europa. Häromdagen stod han under Akropolis och påminde grekerna och en del andra tillresta européer om allt vi tillsammans – ty en stor del av äran tillkommer USA och då inte bara för att landet åtminstone två gånger räddat Västeuropa från en ganska säker förintelse. Närapå lika viktigt eller kanske till och med ännu viktigare har varit det moraliska inflytande som USA utövat.
På förmiddagen den 10 oktober 1471 dånade hakebössorna över Brunkebergsåsen i Stockholm. När röken skingrades låg hundratals stupade på det som idag är centrala Norrmalm. Det har kommit att gå till historien som Slaget vid Brunkeberg.
Till skillnad från alla andra som märker att de med tiden blir alltmer klarsynta upptäcker jag allt större defekter i min förståelse av tillvaron. Det kan ligga något betydelsefullt i denna observation av typ att hjärnan alltid väljer att skrumpna framför att anstränga sig med svåra utmaningar. I vilket fall som helst kan jag vissa dagar inte ens läsa tidningen av bristande förståelse för texten.
Just när vi vanliga dödliga trodde att regeringsförhandlingen skulle fortsätta föras i sandlådan har två av riksdagens många kvinnliga partiledare förflyttat sig – till bastun.
När batterijätten Northvolt kollapsade i konkurs, drogs mattan undan för hela den svenska gröna omställningsdrömmen. I svallvågorna kliver nu fackliga företrädare fram och beskriver ett kaos som sägs ha pågått under lång tid. Men för oss som granskade etableringen på nära håll väcker detta sena uppvaknande allvarliga frågor om var IF Metall har sin lojalitet.
Sedan ett trettiotal år talar man i Sverige om ”värdegrunder”. Vad det betyder oklart. Wikipedia jämställer skolans ”värdegrundsarbete” med ”uppfostran”. Varför kallas det inte då för uppfostran? Troligen för att ”uppfostran” handlar om att dana ungdomar enligt det civila samhällets normer, medan ”värdegrundsarbete” tränar dem i statens tänkande. Här är ett exempel.
Det brasilianska valet blev en rysare precis som det svenska. Med den skillnaden att Brasilien är ett jätteland av global betydelse och trendsättare för halva den amerikanska kontinenten.
Vrider vi klockan tillbaka till 1984 hamnar vi i en än mer dramatisk valrörelse. Den då Brasilien tog sina första stapplande steg mot demokrati efter 20 års militärdiktatur. Kampanjen för direkta val (Diretas já) drevs av en handfull politiska ”överlevare” från 60-talet, med Leonel Brizola i främsta ledet.
När jag för några år sedan hälsade på min kompis Magnus i Burundis huvudstad Bujumbura förstod jag på allvar hur viktigt det är att ha ett bra lantmäteri, en pålitlig polis och en stark äganderätt.
Idag skriver vi 7 oktober. En svart dag i vår moderna historia – den värsta massakern på judar sedan Förintelsen och paradoxalt nog även startskottet för en aggressiv våg av uttalat judehat. Islamistiska Hamaskramare från Mellanöstern firar nu massmordet medan de ursäktas och försvaras av aningslösa svenskar som inte fattar att de blivit grundlurade av en ideologi som vill utplåna inte bara judar utan hela den västerländska kulturen.
Så vad kan passa bättre än att uppmärksamma en av dem, skådespelaren och numera också terror-apologeten Gustaf Skarsgård.
Det krävs en alldeles särskild sorts S-märkt inbilskhet för att kunna förvandla grundläggande parlamentarism till en konspiration signerad Jimmie Åkesson. På Arbetets ledarsida ger kolumnisten Ingvar Persson prov på exakt det. I en text som dryper av nostalgisk längtan efter den tid då Socialdemokraterna kunde regera bäst de ville, utan att behöva bry sig om oppositionen, slår han fast: Det är SD:s fel att det är svårt att bilda regering i Sverige.
Ibland, ganska ofta förresten, undrar jag om det finns några mäktiga intressen som behagar skämta aprillo med mig – och inte bara med mig, utan med praktiskt talat hela världen, i varje fall västvärlden. De mäktiga intressena är de kanske tjogtaliga AI-företagen. Branschen består av företag som tillverkar de märkvärdiga maskinerna – och därför motsvarar därför dem som i det gamla Clondyke framställde spadar som de sålde till guldgrävarna – och därutöver ett antal som ägnade sig åt att gräva fram guldklimparna.
Efter Socialdemokraternas katastrofval växer kritiken internt mot partiets valstrategi. Den före detta riksdagsledamoten Veronica Palm kliver nu fram och konstaterar det som varje tänkande människa utanför det socialdemokratiska högkvarteret har sett under mer än ett decennium: att partiet fullkomligt struntat i sakpolitiken. Grattis, Veronica, bättre sent än aldrig.
Den artificiella intelligensen Claude erbjöd sig att sammanfatta en av de teser jag under de senaste snart femton åren drivit här. Det kunde jag ju inte tacka nej till.
Redaktörens inledning
Kapitlets tes är att välfärdens och biståndets apparater växer efter sina egna behov, inte efter behoven hos dem de säger sig tjäna. Fem texter från 2015–2026 visar mekanismen från olika håll: definitionen, metoderna, ett avslöjande exempel, erfarenheten från Sida och en tillämpning på adhd.
