PODCAST I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 21/9 2020) pratar Eddie (Mohamed Omar) med amatörhistorikern och bronsåldersentusiasten Daniel Palmqvist, som driver bloggen Brons och blod.

Eddie och Daniel pratar om den danske historikern Saxo Grammaticus och hans verk Gesta Danorum (Danernas historia). Saxo föddes cirka 1150 eller 1160 och dog troligen 1206. Han var sekreterare åt ärkebiskop Absalon i Lund. I sitt verk berättar han om Danmarks, men även övriga Nordens forntid.

Jag är medlem i en Facebookgrupp som heter Utrotningshotade ord och uttryck. Det är en mycket trevlig grupp som inte bara är underhållande utan dessutom är kulturellt berikande. Under de år som jag varit med har jag blivit påmind om en hel drös gamla ord och uttryck som en gång hade sin självklara plats i språket men som glömts bort genom åren.

Jag tror att jag har framfört det här budskapet tidigare men jag är inte riktigt säker på att jag själv förstod. Sedan skulle jag beskriva saken för min portugisiskafröken och då framstod allt så mycket klarare. Det är inte klokt vad jag begriper bara jag förklarar.

Platon hävdade att demokrati ledde till tyranni eftersom demokratin försöker maximera individernas frihet vilket till slut lyckas. Därmed förintas det organiserade kollektiva samhällslivet eftersom alla ska förverkliga sin egen frihet och ingen bryr sig om något gemensamt. Då framträder en diktator som pekar med hela handen och slår ihjäl ett antal besvärliga personer för att återupprätta ordningen.

Att kalla motståndaren för rasist, fascist eller reaktionär har länge varit det etablerade sättet att blockera en saklig debatt om invandring, kriminalitet och mycket annat.

Men troligen inte längre, för metoden har kommit i vanrykte. Det kan bero på att media och riksdagsdebatter nu, för öppen ridå, visar en tumultartad flykt från tidigare ståndpunkter och argument. Uppfattningar om bland annat brottsorsaker som tidigare stämplats som oacceptabla har nu i stället blivit ”glasklara”.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Finska kriget 1808-1809, som ledde till förlusten av Finland till Ryssland, var en del av napoleonkrigen som rasade i hela Europa 1803-1815 mellan Napoleons franska kejsardöme och olika koalitioner.

Slaget vid Oravais var ett slag som utkämpades den 14 september 1808 under finska kriget. Det var en avgörande rysk seger.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Det kan verka som om den här texten handlar om coronat. Det gör den inte. Coronat får bara tjäna som åskådningsexempel. Jag har skrivit alldeles för mycket om pandemin.

För närvarande pågår i vissa länder vad som ser ut som en andra våg av coronaspridning. Detta väcker stor uppmärksamhet i media och många regeringar planerar att genomföra åtgärder såsom förnyade nedstängningar. Den nya spridningen tycks följa ungefär samma mönster i alla berörda länder. Så här har antalet nya fall om dagen utvecklats i Island respektive Spanien:

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Viktor Rydberg, född 18 december 1828 i Jönköping, död 21 september 1895 i Djursholm, var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religionsfilosof, översättare, kulturhistoriker och tecknare. Rydberg var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet, mellan Carl Jonas Love Almqvist och August Strindberg. Några av hans mest berömda verk är Singoalla och dikten Tomten. Han är även känd för dikten Betlehems stjärna, som tonsattes av Alice Tegnér, och som inleds med orden ”Gläns över sjö och strand”.

Självklart är vi Sverigevänner. Varför skulle vi inte vara det? Ska vi vända oss mot vårt eget land, vår egen kultur? En av människans mest grundläggande instinkter är att känna samhörighet med sin egen grupp. Det handlar om överlevnad: individens överlevnad, men också gruppens. Det är en universell och fullkomligt legitim egenskap hos de flesta människor. Det är sant att vi behöver andra, men vi behöver också oss själva. Så vi skäms inte över att hysa tillgivenhet till vår kultur och identitet. Det är de andra som ska skämmas. Det är de som tappat de stora perspektiven och som därför nu tvingas hantera konsekvenserna av sin galenskap.

Min portugisiskalärarinna, som har en universitetsexamen i historia, hade läst i brasilianska tidningar om koranbränningen i Malmö och de efterföljande kravallerna inklusive förnedringen av svensk polis som valde att retirera. Hur kan ni stå ut med sådant där? frågade hon. Vi har inget val, svarade jag. Våra ledare politikerna, som borde hantera situationen, kan inte det eftersom de är internt blockerade. Sedan försökte jag förklara hela situationen med en maktälskande socialdemokrati som låter sig styras av ett barnsligt miljöparti för att kunna behålla makten och en så kallad opposition som fortfarande befinner sig under socialdemokratisk förtrollning eftersom socialdemokraterna är det traditionella härskarpartiet vilket gör att oppositionspartierna inte törs tänka själva (eller också att deras företrädare egentligen tillhör samma samhällsklass som de gamla härskarna och därför inte har lust att tänka annorlunda).

I Japan har antalet personer i åldern 20 – 29 minskat från 19i till 13ii miljoner under åren 2000 till 2015. Tolv procent är under 15 år, 15 procent är 15 – 29 år, 19 procent är 30 – 44, 20 procent är 45 – 59 och 20 procent är 60 – 74.iii Gruppen 0 – 14 är bara lite mer än hälften så många som dem i gruppen 60 – 74.iv Fler blöjor säljs för gamlingar än för barn. Kvinnorna får 1,3 – 1,4 barn.

De unga japanerna har sex online istället för med människor. Gamlingarna har dockor som pratar med dem då de saknar barnbarn. 43 procent av unga vuxna mellan 18 – 34 är oskulder och 64 procent är singlar enligt inslaget ”Sexless in Japan” av BBC. Av dem som fyller 30 är en tredjedel oskulder och 25 procent av 50-åriga män har ännu inte gift sig. Den kanadensiske journalisten Mark Steyn sa att de unga japanerna inte bara är barnlösa utan inte ens intresserade av att komma till första basen (att kyssas).

Vissa saker som sker i vår samtid rimmar illa med den fridfulla bild som våra poeter en gång frammanade av vårt land. ”Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma / Sorglöst, när din aftontimma slår!” sjöng Evert Taube. Bellman diktade lyckligt om den bevingade fjärilen på Haga. Hur avlägsna känns inte dessa intryck av vår huvudstad när två ungdomar på väg hem genom sommarnatten tillfångatas på en kyrkogård i Solna? Rasmus Dahlstedt har skrivit en svensk parafras på Thomas Grays ”Elegy written in a country churchyard” från 1751.

Nyligen var det 100 år sedan vår store poet Dan Andersson gick bort, endast 32 år gammal, något som Det Goda Samhällets kulturredaktör Richard Sörman uppmärksammade i en finstämd text. En text som fick mig att tänka på mina föräldrar som älskade Dan Anderssons poesi och lät den bli en del av min barndom och uppväxt.

Jag kan inte minnas någon tid ”före” Dan Andersson. Han har alltid funnits i mitt liv, vardag som helg. Varje gång mamma slog sig ner vid pianot varvade hon Chopin-etyder inte bara med skillingtryck och gamla slagdängor, utan också med Dan Anderssons underbara visor. Om pappa var hemma kom han gärna in i vardagsrummet och sjöng med i ”Omkring tiggaren från Luossa”, ”Till min längtan” och ”Jag väntar (vid min stockeld)”, eller vilken visa det nu var mamma spelade och jag lärde mig texterna utantill innan jag ens kunde läsa dem.

Under SARS-CoV-2:s hittills korta levnad har världsopinionen angående pandemin och statliga motåtgärder förändrats ganska radikalt. Det började i februari med förvirring och förskräckta verop över en eventuellt ankommande digerdöd som skulle dra över hela världen. Tillsammans med sakkunniga räknade jag ut att flera hundratusen människor skulle dö i Sverige (vid det här laget har nästan 6 000 personer dött av eller med coronat).

Inför det perspektivet var det naturligt för politiker och myndigheter att välja kraftfulla motåtgärder i syfte att förhindra att folk träffades och därmed spred smittan. I många länder stängdes ekonomierna med drakoniska metoder.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Matthias Gallas (1584-1647), hertig av Lucera, var en tysk fältherre i kejserlig tjänst. Gallas var först spansk militär, och trädde därefter i katolska ligans tjänst, och utmärkte sig bland annat i slaget vid Stadtlohn så, att han 1627 blev friherre. 1629 trädde Gallas som generalmajor i kejserlig tjänst och deltog därefter med beröm i mantuanska tronföljdskriget.

1631 utnämndes Gallas på Albrecht von Wallensteins order till generalfälttygsmästare, blev 1632 riksgreve, deltog samma år i striderna vid Nürnberg och blev fältmarskalk. Vintern 1632-33 kommenderade Gallas i Schlesien. Han åtnjöt fortfarande Wallenstens synnerliga förtroende och blev 1633 generallöjtnant och fältherrens närmaste man. Vid konflikten med kejsaren svek dock Gallas sin fältherre och erhöll bland annat Friedland som förläning. Sin plats i armén bibehöll han och hade stor del i segern i slaget vid Nördlingen.

I förrgår (16/9 2020) skrev Bitte Assarmo om teveserien Cobra Kai. Serien hade premiär på YouTube våren 2018, men har nu tagits över av Netflix.

Det vore konstigt om inte även jag skrev om den då jag håller på med en serie artiklar om tonårsfilmer från 80-talet. Cobra Kai, som är en fortsättning på Karate Kid, som kom 1984, kan ses som ännu en i raden av exempel på den våg av 80-talsnostalgi som går igenom populärkulturen. 80-talsnostalgin blivit big business, särskilt efter Netflix succé med teveserien Stranger Things, som började sändas 2016.

När flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos brann var vi många som började spekulera i när det skulle komma krav på att Sverige skulle öppna famnen för de drabbade. Och vi behövde inte vänta länge. Det dröjde inte länge förrän ”opartiska” SVT började propagera för ett svenskt mottagande, med den anklagande rubriken ”Sverige sträcker inte ut handen till lägerbarn”.

Den tendentiösa rubriken byttes sedan ut till den något mindre dramatiska, men lika förebrående, ”EU-länder lovar ta emot lägerbarn – Sverige inte ett av dem” men originalrubriken ligger kvar i permalänken och säger allt man behöver veta om public services påstådda opartiskhet. Det är en opartiskhet som faktiskt inte existerar annat än på papperet. I själva verket ger de partiskheten ett ansikte.

Begreppet oikofobi lär ha myntats av den brittiske filosofen Roger Scruton (bilden) på 1990-talet. Oikofobi är motsatsen till xenofobi, främlingshat. Oikofobi är att ringakta, nedvärdera och förakta allt eget, det egna folket, den egna kulturen och nationen, de egna traditionerna. Få har formulerat sig så skamlöst oikofobiskt som Mona Sahlin:

Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.

CV Vitolo-Haddad, lärare vid Wisconsin-Madisonuniversitet, avskedas efter ha påkommits med att låtsas vara svart. Vitolo-Haddad är i själva verket vit med ursprung i södra Italien. Hon utnyttjade sitt mörka utseende för att få lura sina studenter, kollegor och andra att tro att hon hade afrikanskt påbrå.

Avslöjandet kommer mindre än två veckor efter att Jessica Krug, lärare i afrikansk historia vid George Washingtonuniversitet, visat sig vara en vit kvinna som låtsades vara afroamerikanska.

Dan Andersson gjorde det fattiga svenska folkets värld till poesi. Han skrev om vår längtan, vårt vemod, vår sorg och vår religion. Han skrev också om ljus och salighet. Allt i en säregen blandning av enkel folklighet och spröd skönhet. I den simplaste timmerkoja bland utarbetade män kunde drömmar och skönhet få plats. Dan Andersson gjorde svenska folket till ett poesiälskande folk. Tack Dan Andersson för allt du gav oss!

PODCAST I ett nytt avsnitt av podcasten Tankar från framtiden (inspelat 4/9 2020) pratar Eddie (Mohamed Omar) med författaren, poeten och musikern Jeremiah Björkman. Den tryckta poesin genomgår en kris i Sverige idag och skulle inte överleva utan statliga bidrag. Björkman menar att poeterna själv bär en stor del av ansvaret: de skriver dålig poesi. I en debattartikel i tidskriften Opulens skriver han: ”Min grundinställning är att om poesin är död är det välförtjänt. För att vi har så usla poeter”.