När man läser skribenter som Lina Stenberg, som jag skrev om igår, inser man att många numera tror att den svenska välfärden bara tillkommit av en slump. Som om våra förfäder aldrig existerat och, framför allt, som om de aldrig gjort något vettigt. Nästan alla har gått den vägen där svenskarna degraderats till noll och inte: Reinfeldt med sina ”barbarer”, Sahlin med sina ”töntiga saker”, GW Persson med sitt trams om att det var invandrare som byggde vårt land.

Etniska svenskar göre sig icke besvär, liksom – det är NU vi bygger Sverige.

Det är något med ledarskribenterna på Aftonbladet. Och då menar jag inte det faktum att de gör allt som står i deras makt för att skapa medvind för de rödgröna – det är trots allt deras jobb som skribenter för den S-nära tidningen. Jag tänker snarare på att de är så hysteriska och så fullständigt struntar i att presentera ens minsta lilla fakta i sin argumentation. Inte sällan är det redan fantasierna som sprids från denna ledarsida – som i Lina Stenbergs senaste text.

Läser att en handläggare på Migrationsverket har fått sparken eftersom Säpo upptäckt att han läckt uppgifter om iranska regimkritiker till spioner för skurkstaten Iran. Nu visar det sig att kräkets dotter är enhetschef på samma statliga verk.

I am Jack’s complete lack of surprise, som Tyler Durden skulle ha sagt. Ingenting förvånar längre. Infiltrerade myndigheter har blivit vardagsmat. Sveriges förfall är hisnande.

Sveriges Television har gått in i valrörelsen och nu ligger fullt fokus på att curla fram de rödgröna partierna. I ett inslag från Almedalen lät SVT självaste Daniel Helldén ”förklara” varför en majoritet av männen röstar på Tidöpartierna – genom att leda honom fram till ett påstående om att män helt enkelt är mindre källkritiska än kvinnor.

Det är naturligtvis helt taget ur luften. Frågan är om det inte är precis tvärtom.

Så var Almedalsveckan över för denna gång och skattebetalarna har blivit ännu lite fattigare, efter att kommuner och myndigheter lagt hundratusentals kronor på att synas och höras i vimlet i Visby. Berikade har dock få blivit, förutom förstås de gotlänningar som driver hotellverksamhet eller har passande bostäder att hyra ut dyrt till uppmärksamhetstörstande politiker och andra kändisar. Det mest positiva är väl att den kortats ner rejält på senare år och att varje politiskt parti nu bara får en halvdag till sitt förfogande. Det räcker gott och väl med tanke på att de flesta av dem bara spottar ur sig floskler.

I decennier har vi svenskar matats med att vi är töntar som vill att det ska vara ordning och reda – och alldeles särskilt när vi vill att det ska vara ordning och reda i tvättstugan. Svensk populärkultur och humor har ett närmast besatt förhållande till tvättstugan och till oss som värnar dess ordning och ”tvättstugefascister” är numera ett vedertaget begrepp för att beskriva oss.

Vår önskan om en ren och fräsch tvättstuga, där folk städar upp efter sig, tar bort luddet ur torktumlaren och respekterar reglerna i största allmänhet, har alltså varit föremål för åtskilliga kulturskribenters och komikers hån genom åren. Jag kan dock inte minnas att någon av dem avkrävts argument för varför det skulle vara så mycket coolare med en skitig och misskött tvättstuga.

Under de snart fyra år som gått sedan Ebba Busch var med och bildade Tidöregeringen har hennes illojala utspel mot regeringskollegorna kommit allt oftare. Och nu, mitt i valrörelsen, under den totalt meningslösa Almedalsveckan, tar hon plötsligt ställning mot det som gav Tidöpartierna valsegern – den restriktiva och ansvarsfulla migrationspolitiken som en majoritet av befolkningen önskade.

Ebba är, med andra ord, en simpel svikare.