Företaget Partykungen, som specialiserat sig på festtillbehör av olika slag, har breddat sitt utbud med toalettpapper med Jimmie Åkessons porträtt. ”Oavsett om du röstar på Sverigedemokraterna eller inte är det alltid trevligt med sällskap under toalettbesöket och vad passar inte då bättre än att torka rumpan med självaste partiledaren Jimmie Åkesson som motiv på toalettpappret” skriver man.

Den mänskliga intelligensens betydelse för samhällenas utveckling är en het potatis. Vem som helst kan fatta, tror jag i alla fall, att framåtskridandet sker enklare och snabbare där folk har en högre genomsnittlig intelligenskvot. Begåvade människor har en vaknare och snabbare blick och kan därför lättare än de mer trögtänkta upptäcka och exploatera de möjligheter som tillvaron uppenbarar. Jag skulle gå så långt som till att på prov påstå att mängden nyttiggjorda innovationer är en ganska direkt funktion av deras samhällens genomsnittliga IQ.

Från dagens Göteborgs-Posten:

”Pernilla Wittung Stafshede, är professor i biologi och bioteknik vid Chalmers tekniska högskola och ansvarig för ett jämställdhetsprojekt, kallat Genie.

Syftet med Genie, som Pernilla Wittung Stafshede projektleder, är att öka andelen kvinnliga forskare och professorer på högskolan och identifiera och undanröja kulturella och strukturella hinder på vägen. Studien har pågått i fyra år och än är hon inte nöjd med vad de hittills åstadkommit:

Liberalerna är ett märkligt parti. De har svårt att veta vilket ben de ska stå på. Å ena sidan vill de så förfärligt gärna sitta i regering att de glatt och bekymmerslöst ingår en överenskommelse där Sverigedemokraterna får inflytande över den förda politiken. Å andra sidan är de så måna om att vara alla andra till lags att de lika glatt och bekymmerslöst fortsätter att brunsmeta sitt samarbetsparti. Det är inte bara uppseendeväckande svajigt, det är också smaklöst. Det visar också att det finns ett mycket tydligt stråk av storhetsvansinne inom Liberalerna, som tillåter sig ha en så hög svansföring trots att de bara med nöd och näppe klarade riksdagsgränsen.

Att diskutera vetenskap med de i tron övertygade är omöjligt. Det gäller såväl de som tror på jordens förestående undergång liksom de som tvivlar på naturlagarna. Det senare händer understundom inte minst på olika bloggar. Klimatet är ett kärt tema där bestämda uppfattningar med råge överträffar insikter i ämnet. Som alltid när kunskaperna fallerar träder trosföreställningarna in och fyller tomrummet. Och här saknas inte fiffiga personer som Al Gore och andra vilka ser en möjlighet att tjäna pengar på okunskapen och göra sig ett namn i processen. 

Det är sedan länge en populär syssla bland människor i landsbygderna, och de mindre städerna, att driva med stockholmare när snökaoset slår till. Det spelar liksom ingen roll om det kommer en halvmeter snö på en eftermiddag – när Stockholmstrafiken står still beror det, enligt landets alla besserwissrar, på att stockholmarna är så bortskämda och dåligt förberedda. För att bevisa den tesen intervjuar medierna gärna pensionerade plogförare från Norrbotten, som ges utrymme att hånskratta åt trafikkaoset i Stockholm samtidigt som de förklarar att det minsann aldrig blir kaos norr om Dalälven.

Det är givetvis struntprat. Det blir samma snökaos även i andra delar av landet. Men det är klart att det är betydligt enklare att ploga och snöröja på orter som bara har en bråkdel av det invånarantal, gator och antal busslinjer, som huvudstaden har. Det kan ett barn räkna ut.

När man pratar med iranier som är motståndare till den islamiska republiken brukar man ganska snabbt märka en negativ attityd mot araber. Det finns en tendens att likställa islam med arabiskhet och skylla Irans problem på ”arabisering”.

Motståndet mot den islamiska republiken och dess ”mullor” går ofta hand i hand med persisk nationalism och förakt mot araber, arabisk kultur och islam.

Nu ska jag skriva om ett ekonomiskt debacle som jag inte begriper. Poängen är att ett antal andra människor som inte heller begriper har haft ledande positioner i debaclet – den amerikanska kryptobörsen FTX som nu gått i konkurs. Bolaget har hyllats inte bara för sina ekonomiska framgångar utan dessutom alldeles särskilt för den nu avsatte trettioårige grundaren Sam Bankman-Frieds (bilden) progressiva politiska idéer. Förra året förklarade han sin börs koldioxidfri och lovade miljontals dollar för olika miljöprojekt. Han var i samband med mellanårsvalet i år den störste bidragsgivaren till demokratiska partiet efter George Soros.

Nyss hemkommen från en rundresa i Syditalien på landsbygden och i mindre städer är jag fylld av intryck. Europa är kanske inte riktigt det Europa som många tror att det är. Jag var ganska ofta i Italien under några år för knappt 40 år sedan. Jag trodde inte att så mycket av det Italien jag såg då fanns kvar. Men det gör det. Notera att i Norditalien kan förhållandena vara ganska annorlunda. 

Under min tid i biståndsbranschen lärde jag mig att om man ska ge bistånd till ett land så bör det vara så snålt tilltaget att det inte ger landets ledare möjligheten att iscensätta några samhällsomvälvande favoritprojekt. Det svenska biståndet till Guinea-Bissau, där jag jobbade, var helt misslyckat men det berodde inte, som många föreställer sig, på att ledarna satte pengarna på nummerkonto i Zürich. Hade det varit så väl hade man inte behövt bekymra sig ty då hade pengarna inte snedvridit den obetydliga utveckling som landet kunde prestera. Men regeringen bestod av hederliga socialister som inte ville stjäla medborgarnas pengar utan i stället använda dem för att finansiera storslagna statliga projekt för att snabbast möjligt lyfta landet till oanade ekonomiska nivåer.

Nationalencyklopedin definierar värdegrund som ”de grundläggande värderingar som formar en individs normer och handlingar”. Det handlar således inte om lagar utan om informella regler och förhållningssätt och om hur du lever ditt liv i såväl stort som smått. 1992 gav en sökning i Nordens dåvarande största digitala mediearkiv Retriever en (1) träff om man sökte på ordet ”värdegrund”. Googlar jag på samma ord i dag blir det mellan fem och sex miljoner träffar.  

Koranens trettionde kapitel heter ”Romarna”, på arabiska ar-rûm الروم. I ett av kapitlets verser nämns ”världskriget” mellan romarna och perserna som rasade mellan 602 och 628.

Det östromerska riket, långt senare kallat det bysantinska riket, kallade sig självt Rom.

I K. V. Zetterstéens svenska koranöversättning från 1917 heter kapitlet ”Grekerna” och i Knut Bernströms översättning från 1998 heter det ”Bysantinerna”.

Det officiella språket i detta rike var latin fram tills år 610 då kejsar Herakleios, som regerade mellan åren 610 och 641 ersatte det med grekiska.

Vi svenskar får ofta höra att vi inte har något att vara stolta över. Vissa har till och med påstått att vi är barbarer, och att allt gott i vårt land kommit utifrån. Ingenting kunde vara mer fel. Sverige är en nation som fostrat en rad män och kvinnor vars livsgärningar och uppfinningar haft betydelse för hela världen. Erkänn att det är svårt att föreställa sig en värld utan pacemaker, blixtlås och modersmjölksersättning!

En del bedömare har redan mindre än tre månader efter septembervalet börjat räkna med att den nya regeringen ska misslyckas. En del av dessa bedömare, exempelvis Dagens Nyheters ledarsida, ser fram emot ett sådant misslyckande eftersom ”Regeringen vill göra Sverige till ett sämre land”. Andra bedömare, jag till exempel, tror att regeringen vill göra Sverige till ett bättre land. Problemet, fruktar jag, är att regeringen underlåtit att tillräckligt noggrant förbereda sig för den utdragna batalj som det planerade paradigmskiftet kommer att kräva. I sista hand beror denna uraktlåtenhet på att regeringen (och praktiskt taget alla andra som håller sig med uppfattningar om samhället) inte begripit vilka som är skiftets fiender.

För inte alltför längesen var så kallade preppers ansedda som foliehattar. De förknippades med white supremacy-aktivister i USA:s djupa söder och preppandet i sig betraktades som misstro mot svenska staten. Det går inte an! Svenska staten är god, omtänksam och vet bäst. När jag för några år sedan skrev en artikel om prepping för en svensk kulturtidskrift, var det därför flera av intervjupersonerna som ville vara anonyma eftersom de var rädda att bli betraktades som rättshaverister.

Det händer mer i vårt land än till och med vad en så i sina egna inbilska ögon välinformerad person som jag ens anar. Det hände sig nyligen att en grupp för länge sedan universitetsutbildade personer av båda könen, varav åtskilliga docenter och några med ännu mer imponerande titlar, vid ett samkväm gled in på den alltid lika angelägna frågan varför nutidens ungdom är så hopplöst okunniga i det språkliga: stavning och meningsbyggnad är under all kritik och handstilen går knappt att läsa.

Ibland kan man inte ens lita på herr Google, så långt har det gått med fejk njus. Jag trodde att politikerföraktet var en av de vanligaste och starkaste lidelserna i vårt land. Men när jag frågar Google hur många gånger begreppet förekommit på internet det senaste året svarar han 721. Det får mig att ifrågasätta hans omdöme. I varje fall kommer det inte att förhindra mig från att ge politikerna, särskilt statsministern, välvilliga tips, som jag hämtat i Amerika, om vad de kan göra för att rycka upp sitt anseende.

När man som socionom arbetar med socialbidrag inom socialtjänsten får man en mycket stor kunskap om övriga bidragssystem som det svenska samhället bistår inflyttade med, efter erhållet uppehållstillstånd. Till människor som inte kan, eller inte vill arbeta. Jag ska ge er ett typexempel.

En kvinna från Somalia, vi kan kalla henne Aisha, har valt att flytta till Sverige med sin make och deras fem barn. Aisha har från dag ett efter beviljat uppehållstillstånd rätt till följande ersättningar från Försäkringskassan:

Jag talade nyligen med min vän rammakaren som vältaligt gick igång när han jämförde svenskens foglighet med danskens rakhet och förmåga att säga ifrån. Han undrade vart den blågula bärsärken hade tagit vägen? ”Vi ligger ju absolut minst tio år efter våra grannar vad gäller att sätta ned foten mot massinvandringens avigsidor”, menade han. ”Bärsärksgenerna är nog utslussade ur genpoolen för länge sedan”, svarade jag, ”och danskarna har ju aldrig haft det humanitära hybris som våra politiker sövt ner det svenska folket med.” Detta i den omnipotenta förhoppningen att vi ska vara en förebild för hela mänskligheten. Storhetsvansinne hos eliten i kombination med lydig följsamhet hos folket är en svensk djävulsbrygd som kan sluta med ett undergångsscenario. 

Det är mycket jag aldrig slutar förundra mig över men när det gäller skolan, i varje fall den svenska, finns det ett missförhållande som jag alldeles särskilt aldrig slutar förundra mig över – framför allt som jag (och andra, det ska erkännas) under en tredjedels sekel oavbrutet utpekat felet för ansvariga skolpolitiker och tjänstemän – nämligen att skolor och högre lärosäten sätter sina egna betyg. Sådant leder nästan oundvikligen till betygsinflation, ett akut svenskt problem som våra härskare årtionde efter årtionde underlåter att lösa.

Det finns en massa skiljelinjer och motsättningar i samhället, till exempel mellan män och kvinnor, invandrare och svenskar, stockholmare och landsortsbor, Dödspatrullen och Shottaz (om dessa vid det här laget inte hunnit skjuta ihjäl varandra), aik:are mot djurgårdare, hattar mot mössor, rensamer mot bofasta norrlänningar och så vidare. Alla fattar att dessa och andra motsättningar har olika dignitet. En del tonar bort i historiens mörker medan andra tillhör en framtid i vardande. Vilka har någon sorts betydelse för vad som just nu sker i samhället?