Jan-Olof Sandgren
Att Sverige blivit något av ett politiskt getingbo de senaste åren är egentligen inte så konstigt. Som världens mest socialdemokratiska land har vi förstås drabbats hårt av den internationellt vikande trenden för socialdemokratin. Något som i sossekretsar brukar omtalas som ett ”bakslag för demokratin”. Fast förklaringen kan ju vara så enkel som att många väljare tycker att andra partier är bättre, i så fall ett bevis för att demokratin fungerar.
En annan sak som utmärker Sverige, är att det sedan 90-talet varit i stort sett dött lopp mellan det borgerliga och det socialistiska blocket. Därför har båda sidor satsat på att attrahera marginalgrupper, som utan att vara särskilt röststarka ändå kan agera ”tungan på vågen”.
En mycket framgångsrik sådan marginalgrupp har varit feministerna. En annan den islamistiska lobbyn. Ingen av grupperna är särskilt representativ för den svenska valmanskåren, men eftersom de rör sig ganska obehindrat mellan blocken är de mottagliga för röstfiske. Detta går hand i hand med muslimska brödraskapets uttalade policy att nå inflytande genom politisk infiltration.
Följande är en översättning av en intervju i den franska tidskriften Le Point med Christophe Guilluy om globaliseringens splittrande effekter på det franska samhället. Christophe Guilluy (född 1964) är Frankrikes just nu kanske mest inflytelserike samhällsforskare. Han är något för oss i Sverige så ovanligt som en erkänd intellektuell som öppet kritiserar den dominerande vänsterliberalismen och dess dogmer om öppenhet och mångfald. Guilluy är geograf med inriktning på socioekonomisk demografi (vilka fransmän bor var och varför?).
