
Varje gång världens ledare samlas till ett nytt klimattoppmöte upprepas samma mantra: ”de rika länderna” måste betala mer till ”de fattiga länderna”. Hundratals miljarder dollar ska skyfflas över från västerländska skattebetalare till regimer i det så kallade globala syd för att kompensera för utsläpp och finansiera grön omställning.
Det låter självklart – ända tills man börjar granska vilka det egentligen är som sitter på mottagarsidan och vad de gör med sina egna pengar.




























