Igår firades det Fars dag i Sverige och många, många pappor fick presenter och kaffe på sängen och lite extra kärlek. Men vi är också många som inte längre kan fira våra älskade fäder utan får nöja oss med att minnas dem. Starka, goda män som arbetade och slet ett helt liv, tog hand om sin familj och byggde upp vårt land.
Jag får väl kalla mig ekonom eftersom jag har fina akademiska examina i nationalekonomi och dessutom fått för vana att fundera över nationalekonomiska och närliggande samhälleliga spörsmål. Mitt problem är att jag ofta inte tror på av samtiden hyllade vetenskapliga professorers teser.
Det händer att jag inte kommer på något nytt att skriva om eftersom jag tycker mig redan ha skrivit allt jag vet. Ett av mina favoritteman är att internationellt utvecklingsbistånd visserligen kan vara fördelaktigt för dem som jobbar i branschen men troligen skadligt för de tilltänkta mottagarna. Här är en krönika (med samma rubrik som denna) som jag skrev för elva år sedan:
När jag gick forskarutbildningen vid Stockholms universitet pluggade jag samtidigt till gymnasielärare på Lärarhögskolan. En kvinnlig professor föreläste för oss blivande lärare om genusteori, vithetsnormen och det så kallade osynliga privilegiet. Hon uppmanade oss att göra revolt mot gamla maktstrukturer. Jag kunde inte hålla tyst, utan invände att hon som kvinnlig professor på en statlig utbildning i högsta grad är en del av rådande maktstrukturer. Hon blängde irriterat på mig och undrade om jag blivit kränkt.
Har landsförrädare förstört Sverige? Den frågan diskuterar den oberoende debattören Pär Ström upp i sin vlogg Nu fan räcker det.
En före detta SD-politiker anklagar en annan SD-politiker för vad han kallar ”etnisk besatthet”. Och jag kan inte låta bli att undra: vem är det egentligen som lider av ”etnisk besatthet” – den som enkelt konstaterar att det finns olika etniska folkgrupper eller den som desperat hävdar att just svenskar ingen etnicitet har?
Om man inte har några egna idéer, vilket är ett bekvämt normaltillstånd för de flesta av oss eftersom omvärlden inte alls uppskattar folk som ”tänker utanför lådan”, kan man alltid upprepa andras. En punkt där jag och de flesta jag känner lider av idétorka är med vilken sorts samhällssystem demokratin kommer att ersättas (om demokratin faktiskt utvecklar så avgörande brister som Platon och jag brukar framhålla).
USA:s mellanårsval är över. Trump har lidit ett stort politiskt nederlag och förlorat kontrollen över båda kamrarna i kongressen. Hans två återstående år som president kommer att bli betydligt svårare. Spekulationerna om en tredje presidentperiod kan nu läggas åt sidan. Konstitutionen förbjuder redan en person att väljas till president fler än två gånger, men omfattningen av detta nederlag borde också sätta punkt för den politiska fantasin om en tredje mandatperiod.
Det kan verka småaktigt att förneka svenska journalister nöjet att chikanera Donald Trump för saker som han gjort eller inte gjort. En dag som idag, när Trump förlorat Republikanernas majoritetsställning i Kongressen, saknas hejd på skribenternas skadeglädje. Det kan kännas lockande att ge sig hän åt detta jubel av det enkla skälet att, som ordspråket säger, delad gamman är dubbel gamman.
Efter de senaste veckornas upplopp i Västeuropa (ännu inte i Sverige) – där invandrarungdomar, muslimer, palestinier och radikala européer förstör, plundrar och vandaliserar – verkar politikerna stå villrådiga. Framför allt gäller detta Frankrikes president Macron, i vars land upploppen började. De enda som vågar stå emot är Italiens premiärminister Meloni och USA:s vicepresident J.D. Vance.
Västerlandet, där Sverige ingår, består av ett antal demokratiska nationer. Jag tror att det är ett någorlunda okontroversiellt påstående. Lite mer kontroversiellt är att hävda, vilket jag nu ska göra, att demokratin inte alltid är densamma över tid och rum och att den västerländska demokratin numera är ganska dekadent vilket bland annat manifesterar sig i att den – på goda grunder om du frågar mig – brister i tilltro till sig själv. Till exempel ifrågasätter den allt oftare välfärdsstaten som den tidigare betraktade som en stolt och troligtvis evig landvinning för mänskligheten.
Det har stormat i debatten efter Sverigedemokraternas senaste utspel, där toppnamn i ledningen hävdar att det svenska ursprunget saknar egenvärde för svenskheten. Argumenten känns igen till leda: vem som helst kan bli svensk och den som tillskriver ursprunget ett värde är ”etnonationalist” och, enligt SD-ideologen Mattias Karlsson, ”vedervärdig”.
Men denna febriga vilja att radera ut det svenska ursprunget är inte bara en teoretisk diskussion. Den har ett direkt, iskallt pris i verkligheten. Det är nämligen precis denna systematiska nedgradering av vårt ursprung som gör våra äldre till en särskilt utsatt grupp.
Igår antydde jag embryot till en historiefilosofi (som jag förstås inte hittat på själv utan hämtat hos generation efter generation av historiker som inte heller uppfunnit idén, något som de mycket väl skulle kunna ha gjort eftersom idén är rätt banal).
Tvärtemot den allmänna meningen, som är att samhällena producerar för lite och att vi därför bör öka tillväxttakten, så visar det sig att de flesta kulturer producerar mer än de behöver för sin nödtorft och därför måste hitta på metoder att konsumera överskottet.
Ett slagsmål utbröt på ett förortstorg i Göteborg en dag i maj 2021, inom gångavstånd från min dåvarande lägenhet. Så mycket som ett hundratal vuxna deltog och det slutade med att en släkting till en butiksägare blev skjuten i huvudet och två andra skottskadades. Orsaken lär ha varit att en 14-åring knuffades av en moped.
Några månader senare inträffade en liknande händelse i Lund. Gemensam nämnare för de bägge bråken är en kriminell klan med säte i Angered utanför Göteborg. En ny typ av kriminalitet har vuxit fram i Sverige, utan att våra etablerade politiker verkar ha ”sett det komma”.
Jag trivs bäst när jag skriver om saker som jag inte riktigt begriper, det vill säga som ingen riktigt förstår vad de än påstår, typ om Gud finns. När ingen sanning ännu är etablerad får man arbeta med mer eller mindre övertygande hypoteser.
Kommentarsfält är en spännande plats. Få ställen ger en sådan inblick i nutidsmänniskans inneboende vrede. Något jag noterat, utan att ha en sociologisk studie bakom mig, är att de som uttrycker mest harm och förtrytelse har vissa gemensamma nämnare. Jag brukar kolla profilerna på de som uttrycker mest ilska, och det som överraskade mig var åldern. Det är pensionärer av bägge könen, oftast äldre pensionärer. Ibland är de så arga att jag undrat om rabies smittar via löständer.
Förr i tiden, när man bara observerade att folkslag hade systematiskt olika utseende och beteenden, hade begreppet rasism ännu inte skarpladdats. Visserligen hade frireligiösa engelsmän sedan början av 1800-talet kämpat mot slaveriet men jag tror inte att de förnekade de systematiska olikheterna för att slippa hållas för rasister. Förresten var det inte ens skämmigt att erkänna folks olikheter. Statens institut för rasbiologi grundades år 1922 i Uppsala och ansågs vara främst i världen inom en respektabel vetenskap som bland annat mätte samers (lappars) huvud.
Glöm designerväskor, surdegsbak och klimatposerande. Det absolut senaste inom svensk statuskonsumtion, det som verkligen signalerar att man är en modern framtidsman i takt med tiden, är något så genuint folkligt som en gedigen samling betalningsförelägganden. Att ha Kronofogden i hälarna är det coolaste som du finns, i alla fall om du råkar vara en av politikerväldets så kallade kryssraketer.
Har du någon gång sagt att något inte har hänt ”sedan Eldkvarn brann”? Uttrycket syftar på en av de mest spektakulära bränderna i Stockholms historia. Torsdagen den 31 oktober 1878 förvandlades den enorma kvarnen på Kungsholmen till ett brinnande inferno som lyste upp hela huvudstaden.
En dag för en tid sedan hade jag ett ärende på ett myndighetskontor i Uppsala. Jag upptäckte då att myndigheten i fråga hade flyttat – igen. För sjuttioelfte gången. Jag har tidigare av och till funderat på varför olika myndigheter, till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, ständigt flyttar runt inom staden.
De flyttar dessutom runt inom ett ganska begränsat område, ofta inom samma kvarter.
Halloween väcker starka känslor, både positiva och negativa. Många menar att det lekfulla och ibland bullriga halloweenfirandet står i kontrast till den stillsamma allhelgonahelgen, då vi minns våra döda och tänder ljus på gravarna. Men motsättningen är faktiskt inte så stor som den ibland framställs.
För några år sedan skrev jag en text om ämnet. Här kommer den i en uppdaterad version:
Uppemot 35 procent av Sveriges befolkning beräknas ha utländsk bakgrund vilket betyder att de själva är utlandsfödda eller att endera eller båda deras föräldrar är födda i utlandet. Den tredje generationen räknas med automatik som svenskfödda oavsett påbrå. Det är dessa 35 procent – som egentligen är mer om man räknar även senare generationer – som folk i allmänhet menar med begreppet invandrare.
Oktober – Halloween – är högsäsong för spökhistorier, mörka rum och försök att få kontakt med andevärlden. Men varifrån kommer egentligen Anden i glaset och det mystiska Ouijabrädet? Historien leder tillbaka till 1800-talets spiritism och en av dess mest omtalade familjer.
Man måste ändå beundra den moderna teknikutopismen. Just när man trodde att Silicon Valley hade nått kulmen av självgodhet – efter biohacking, juicefasta och jakt på evigt liv via ungt blod – lyckas teknikbranschens elit överträffa sig själva. De har hittat ett helt nytt sätt att visa prov på total, gränslös aningslöshet.
De har börjat röka.
Det förflutna kan vi inte ändra, men vi kan lära av det. Det som räknas är framtiden, och den börjar i nuet. Från det förflutna kommer våra minnen och erfarenheter. Nuet är en fortsättning på det som tidigare hänt.
Enligt min bedömning kommer det sig av den eftergivenhet och de förnekanden som partiet sedan länge har visat mot hedersförtryck och islamism, att dagens Miljöparti tonar ner det islamistiska hotet. Tyvärr har partiet inget lärt och vill inte lyssna. Miljöpartiet vägrar frigöra sig från det förflutna, och därmed kan de inte göra en nystart där gröna värderingar åter tar inriktningen inför framtiden. De behöver skriva en ”vitbok” där de gör upp med sitt islamistiska förflutna.
Så brukade min pappa säga till mamma när han var riktigt kaffesugen. Och visst fanns det juffe, fattas bara annat – och var det inte redan klart så stod det snart och puttrade i kaffepettern på spisen.
Många av oss kan minnas en tid som inte låg så förskräckligt långt tillbaka när Sverige var ett internationellt föredöme. Vi var fredliga och lydiga när överheten, som i politiken för det mesta bestod av socialdemokrater och i ekonomin av femton finansfamiljer, manade oss till skötsamhet, det vill säga flit, sparsamhet, ansvar, lojalitet och noggrannhet med skatterna. Vi var ett härligt folk som när det gick som bäst var tredjen rikast i världen.
Inbördeskriget i Sudan har nu rasat i mer än tre och ett halvt år. Det bröt ut den 15 april 2023. Vad krigar man om?
Det gamla inbördeskriget (1983–2005), det som ledde till att Sydsudan bröt sig ut och utropade sin självständighet, handlade till viss del om religion: i syd var man framför allt kristen, i nord muslim.
Ingenting händer. Vi ser ingenting komma. Men sedan, ungefär som om något knäppt på en ljuskontakt, framträder verkligheten i en annan skepnad. Då, äntligen, borde det vara dags för oss att öppna ögonen och motvilligt anpassa oss till den tillvaro som så länge klappat på porten och begärt företräde.
