Dissidenten och debattören Pär Ström tar upp migrationen på sin videoblogg Nu fan räcker det. Hur kommer det sig att invandrare kan komma till Sverige och snabbt få ta del av alla välfärdssystemen utan att lära sig svenska eller bidra till samhällsnyttan?
Idag är det den 28 februari, den dag jag brukar kalla Maria-dagen. Det var en av min mammas namnsdagar och den namnsdag som firades mest entusiastiskt när jag växte upp. Jag vet inte riktigt varför men jag gissar att det berodde på en kombination av att det var den sista vinterdagen (i alla fall i almanackan) och av att det liksom behövdes ett litet kaffekalas med tillhörande tulpaner och levande ljus efter att januari och februari lagts till handlingarna.
Ett problem med marxismen är att den aldrig, ens för njutningen att fantisera, gjort några allvarliga försök att beskriva livet i det framtida, paradisiska samhälle den avsåg att bygga. Jag skriver inga recept för framtidens soppkök, lär Marx själv ha sagt. Sedan begränsade han sig några få rader om att alla, under kommunismen, skulle leva som engelska lantjunkare, jaga på morgonen, filosofera på eftermiddagen och dricka portvin på kvällen, ungefär så i alla fall.
I Det goda samhällets lag är det inte endast skribenterna som informerar och puttar fram läsaren mot lärande och egna reflexioner, när de inte blott försöker friska upp hans minne i diverse ämnen (se vårt förra inlägg: En jävig gästtext om nyttan med DGS). Även en hel del av kommentatorerna bidrar i hög grad till det. Många av dessa kommentatorer är livserfarna och har uppenbarligen bildning och läsning som andra föda. Utöver det vägrar de, lyckligt nog, att lägga sitt tänkande på entreprenad.
Smeden bakom lyckan att jag upptäckte Det goda samhället (DGS) heter Gunnar Sandelin. Efter att jag dagligen under tre års tid hade bloggen som en daglig omistlig läsning, förmedlade samme Sandelin mina allra första gästtexter, med start i mitten av augusti 2022, till redaktionen för utgivning. Tack vännen! Och ett stort tack till redaktionen som publicerade dem (och det efterföljande femtontalet).
Jag tycker själv att jag är rimligt insatt i hur det svenska samhället fungerar, men när jag hör ledande politiker och andra framstående människor resonera undrar jag ibland om jag överskattar mig själv. Jag kanske inte fattar någonting. Eller också är det dessa prominenta personer som inte begriper.
Även personer med begränsad minnesförmåga borde väl ändå ha noterat att det som dominerar vädret är dess väldiga variationsrikedom vilken även påverkar 30-års medelvärden eller längre och därmed tidsrymder som vi normalt betecknar som klimat.
Bästa Det Goda Samhället,
Vi är många här i arabiska öknen som läser er blogg via de översättningar till arabiska som den i Sverige, särskilt i trakterna kring Tomtebogatan, så välkände herr Omar, boende i oasen Kaf, låter publicera i staden Djofs främsta nyhetsavisa – Ökenkuriren – i syfte att lära oss hur de intellektuellt mest avancerade tänkarna i Sverige ser på världen och tillvaron. Ni har säkert rätt i mycket ni säger, men på en viktig punkt har ni enligt min ringa mening mycket att lära, nämligen i frågan om sexuella relationer.
En av mina osäkra observationer är att historien går mycket fortare man tror. Det beror på att yngre människor är fler än äldre människor och därför utövar ett starkare inflytande på samhällsandan. Yngre människor har av naturliga orsaker inte upplevt så mycket samhällsförändring. När människan blir äldre upptäcker hon emellertid, till sin förvåning, att det under den tid hon kan överblicka skett stora saker.
Häromdagen besökte jag ett seminarium om Islamismen i Sverige. Det ägde rum i en källarlokal nära Odenplan i Stockholm, arrangerat av Demokrativärnet (drivs av bl a Annika Braun). Det paradoxala, som en av deltagarna beskrev det, var att medan vänstern/palestinademonstranterna öppet får, kan och vågar marschera genom Stockholms mest trafikerade gator under polisskydd, måste de som protesterar mot islamismens intrång träffas i en hemlig källarlokal. Platsen för seminariet meddelades nämligen inte förrän dagen innan seminariet, för att förebygga eventuella attentat.
En gång blev jag tillfrågad av Expressens dåvarande kulturchef, Maria Schottenius, numera på DN Kultur, om jag ville bli krönikör. Visst. Det var på den tiden när den offentliga sektorns intäkter motsvarade 60 procent av BNP.
Det är valrörelse, och som alltid när temperaturen stiger i det politiska landskapet dyker det upp larmrapporter som tycks vara skräddarsydda för att förstärka en viss berättelse. Den här gången handlar det om att sjukvården i Skåne påstås tvingas torka bebisrumpor med grovt papper.
Ett påstående som naturligtvis väcker känslor – det är också meningen. Men när man skrapar lite på ytan blir det svårt att se larmet som något annat än ett välregisserat inslag i en valrörelse som är tänkt att missgynna den sittande regeringen.
Människan har överlevt i cirka 300 000 år av ett enda skäl: vi anpassade oss till verkligheten. Inte till ideologier och inte till känslor.
Därför är det så anmärkningsvärt att vår tid präglas av idéer som aldrig hade kunnat existera i ett samhälle där överlevnaden stod på spel.
Efter klimatalarmism och uttalad antisemitism riktar nu yrkesaktivisten Greta Thunberg blicken mot kommunistdiktaturen Kuba. Kubanerna behöver hjälp mot ”imperialister som Trump och Netanyahu”, säger Greta, och uttalar sitt stöd konvojen ”Nuestra America Convoy to Cuba”.
Eftersom den politiska makten numera endast kommunicerar med medborgarna medelst floskler och besvärjelser måste medborgarna gissa hur de tänker och vad de har för avsikter. Här är några olika gissningar kring frågan om hur makten förhåller sig till migrantsituationen.
På 1980-talet författade jag en skrift åt det skattetrötta Svenska Industriförbundet om vad det redan då självsäkra välfärdsindustriella komplexet skulle göra om en teoretiskt tänkbar, men i verkligheten obefintlig, regering fick för sig att strama åt anslagen.
Efter många års läsning om islams ursprung har jag bildat mig en uppfattning om hur det kan ha gått till.
Många tänker sig att islam uppstod någonstans i den karga arabiska öknen.
I förra månaden gav finansminister Svantesson Statskontoret det trosvissa och äppelkindade uppdraget att kartlägga de administrativa kostnaderna i staten. Det går inte, ska jag tala om. Det beror på att man inte vet vad som är administrativa kostnader. Det är ungefär som om staten på sjuttonhundratalet tillsatt en kommission för att äntligen få ett korrekt svar på frågan om Gud finns. Svantesson tror att hon ska få ett uttömmande svar till den fjärde december i år.
Det närmar sig deklarationstider. När du deklarerar redovisar du vad du har gjort under förra året. Det är nu du ska planera för hur din deklaration kommer att se ut nästa år. När du deklarerar redovisar du bara vad du redan har planerat och genomfört.
Igår skrev tre ledande kristdemokratiska politiker med partiledaren Busch i spetsen en möjligen intressant debattartikel i Dagens Nyheter. Temat är som så ofta när ansvariga politiker uttalar sig att ”vi har varit naiva”. Den här gången har den nyupptäckta naiviteten bestått i att Sverige genom åren av blåögd invandrarvänlighet har släppt in alldeles för många islamister som nu hotar det svenska samhället. Problemet är särskilt Muslimska brödraskapet som nu bör hamna på EU:s terrorlista och omfattas av EU:sanktioner. (Med sanktioner menas att en terrorlistad person får sina tillgångar frusna och förbjuds att resa in i EU och att göra ekonomiska transaktioner.)
Det finns de som avskyr honom, han gör inget rätt bara en massa fel. Att han är äcklig, osympatisk, burdus och mycket annat. Det gäller de allra flesta i Sverige inklusive media finansierade helt eller delvis av statsmedel.
Att det i stort sett står samma sak i alla mina krönikor sedan femton år beror på att min tankeverksamhet stannade där och sedan dess inte lyckats gör några avgörande framsteg. Jag upptäcker bara nya varianter av samma grundfel.
Den kalla och ihärdiga vintervädret Sverige har förvånat många, vilka till följd av den globala uppvärmningen hade väntat sig en regnig och mild vinter och inte vintermånader med ihållande kyla med snötäckta fält och igenfrusna sjöar och farleder . Detta till glädje för landets alla vintersportare men till förtret för landets seniorer. Det kalla vintervädret kräver sin förklaring och det saknas inte de som hävdar att det just är den globala uppvärmningen som är orsak till kylan. Detta är dock en mindre begåvad och förflugen uppfattning som knappast delas av de meteorologiskt sakkunniga och inte heller av den förnuftiga och eftertänksamma delen av allmänheten. Det är helt enkelt rent struntprat.
Idag är det askonsdag, den dag som inleder den kristna fastan. 40 dagars fasta innan påskfirandet tar vid – en tradition i Sverige som i hela den kristna världen. I år sammanfaller den med den muslimska fastetiden ramadan. Gissa vilken fasta som uppmärksammas mest i medierna? Och gissa vilken fasta som lockar integrationssamordnaren Lotta Jonsson från Bollebygd?
Jag avser nu att rada upp ett antal i samtidens ögon förskräckliga fördomar som dock tillsammans, vad jag kan fatta, förklarar ett av samtidens mest akuta problem, nämligen unga muslimska mäns vildsinthet.
Pär Ström är en debattör som jag känt och uppskattat länge för hans rakryggade principfasthet. Samtidigt har jag beklagat honom för att radikalfeministerna i början på detta sekel utsåg honom till sin huvudfiende och gick på honom som en svärm bålgetingar. Det feministiska ”Teater Smuts” gjorde en kulturbidragsfinansierad teaterföreställning med den vassa udden riktad mot Pär och hans gelikar. Till slut gav han upp och vände sitt engagemang mot mindre hårdföra motståndare än kvinnorna, till exempel klimatfanatikerna.
En av Hollywoods allra största har gått bort. Robert Duvall dog i söndags i sitt hem i Virginia, 95 år gammal. Och jag tänker på vilken fantastisk skådespelare han var och alla underbara rollprestationer han gjort. Men av alla minnesvärda roller han gestaltat genom åren är det en roll som för alltid finns i mitt hjärta mer än någon annan.
Sverige är efter målfoto troligen det mest Trump- och USA-fientliga landet i Europa. Men de övriga ligger tätt inpå. Alla europeiska tår känner sig trampade på. Det startade på allvar med den amerikanske vice-presidenten J. D. Vances utskällning av de europiska ledarna vid förra årets säkerhetskonferens i München. Det fortsatt med utrikesminister Marco Rubios betydligt mildare tilltufsning häromdagen.
Epstein-ärendet har gradvis antagit ofantliga proportioner, framför allt sedan det amerikanska justitiedepartementet i förra månaden publicerade över tre miljoner nya dokument, bilder och videos som bildar grund för den skandalhungriga västvärldens spekulationer. Epstein och hans krets bespottas med större kraft, verkar det, än massmördare som Hitler, Stalin och Pol Pot. Intressen, som känner sig värre kränkta än till och med judarna av nazismen, har vaknat till liv och börjat spruta eld. Hur kommer sig dessa eruptioner av avståndstagande och hat?
Svaret på den frågan är ett nej – inte på det sätt som medierna nu beskriver det. Mediernas beskrivning av fallet med den bebis som hotas av utvisning är en riktigt grumlig historia, där man gör sitt yttersta för att måla upp honom och hans familj som offer för en grym och hjärtlös migrationspolitik. Men i själva verket är det föräldrarna som missat att följa de lagar och regler som gäller i Sverige.
DET GODA SAMHÄLLET 