Igår skrev jag ett inlägg med anknytning till den första James Bond-filmen, Dr. No från 1962. Jag fortsätter på det spåret idag. Jag vill dela en tanke jag fick när jag såg filmen.
En stor del av filmen utspelas på Jamaica, som då var en brittisk koloni. Jag slogs över hur rent och fint det ser ut. Den ser ut som en vacker och idyllisk ö.
Från Sveriges Radios program ”Ekot” den 30 juli.
Som vi alla redan vet innebär ett avslag på ansökan om asyl i Sverige att det är helt upp till den asylsökande att följa beslutet eller välja att stanna kvar. Vidare försvåras myndighetsutövningen från Migrationsverket och Migrationsdomstolarna av att det är andra länder, som Iran eller Irak, som de facto styr över den svenska migrationspolitiken. Dessa länder kräver att de som ska utvisas tillbaka hem ska återvända frivilligt.
För snart fyra år sedan skulle jag gå till gymmet. Klockan var 18 på kvällen. På min vänstra sida var det några lägenheter. På min högra sida låg kyrkan. Det var höst och mörkt. Plötsligt kom några stenar från vänster och flög mot mig med samma kraft som när NASA skickar upp en raket i Florida. En sten svischade förbi precis bredvid mitt vänstra öra. En annan sten kom 1,5 meter framför mig. En annan sten träffade min tumme med väldig kraft. Jag vände mig om och såg mot balkongerna för att se varifrån stenarna hade kommit. Balkongerna var folktomma även om dörren till en balkong stod öppen. Jag började gå mot gymmet igen. Då skrek någon fula ord till mig. Då jag vände mig om för att se vem det var hade han gömt sig igen.
Ursäkta att jag påpekar det men texter som författas av reklamfolk, PR-personer och andra ordkonsulter är nästan alltid fjäskigt inställsamma och ofta farligt tendentiösa åt något olämpligt håll. Den första augusti damp det ned ett par morgontidningar i lådan som båda hade samma helsidesannons för det svenska försvaret på framträdande plats. Annonsen förklarar att den svenska försvarsmakten anser att Pride-flaggan, åtminstone nu under Pride-veckan, ”är värd att försvara”. Motivet har säkert kostat några miljoner att låta PR-folk komponera och låter så här:
Vi försvarar mänskliga rättigheter, allas lika värde och vår rätt att leva som vi själva väljer.
Den första James Bond-filmen, Dr. No, hade premiär 1962. Sean Connery spelade den brittiske spionen med rätt att döda. Jag gjorde nyligen ett avsnitt om filmen för podden Tankar från framtiden.
I Dagens Nyheter pågår en kampanj med många bottnar som i sista hand, tror jag, som vanligt handlar om att PK-istiska politruker, till exempel journalister på DN, ska få vanliga medelklassare, till exempel jag, att skämmas. Ett skamset folk är ett lydigt folk som är lätt att styra.
Det talas alltid om samhällets förebyggande arbete som det mest viktiga när det gäller till exempel gängkriminella med invandrarbakgrund i våra problemtyngda förorter. Man måste börja i tid. Men vad som är rätt tid varierar. För 20 år sedan skulle man börja ”i skolan”, lite diffust uttalat. I takt med att den riktigt grova kriminaliteten har krupit neråt i åldrarna i de utsatta områdena så har buden förändrats.
TURISTA I DITT HEMLAND Skåne är ett gammalt kulturlandskap och i detta ingår naturligtvis en rik flora av kyrkor. För dig som reser söderöver i vårt vackra land kommer här tips på ett axplock av alla de vackra och säregna kyrkor som är värda ett besök.
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med galleristen Henrik Rönnquist om den första James Bond-filmen Dr. No (1962).
Anders Leion skrev nyss en artikel som sätter fingret på en känslig punkt nämligen hur det skulle gå till att utforma en ny invandringspolitik. Betänk följande två svårförenliga fakta:
Nyligen besökte jag en gammal vän som är ålänning och journalist. Vi gick på journalisthögskolan tillsammans på åttiotalet. Han verkade ett tag i sin profession i Sverige efter examen, men beslöt sig att efter några år flytta hem igen. Under många år har han sedan varit aktiv som journalist och därefter arbetat för att stärka Ålands självständighet gentemot Finland. Att tillhöra Sverige ser han inte som ett särskilt attraktivt alternativ.
TURISTA I DITT HEMLAND I Östra Göinge ligger Torsebro krutbruk. I 250 år levererade bruket krut till den svenska kronan – nu växer ett museum fram i den välbevarade och kulturhistoriskt viktiga bruksmiljön.
Långt upp i högan nord har det tydligen under minst tusen år odlats fram en svår och förödande rasism. Tar vi upp Sverige som exempel så är vi svåra att slå. Vi har tagit emot flest invandrare i västvärlden räknat per capita, ändå är och förblir vi uttalade rasister.
Sverige är numera så iskallt rasistiskt att flyktingar tvingas fly härifrån. Om detta har Annette Rosengren skrivit en bok som, enligt Expressens recensent Per Wirtén, ”utmanar den svenska självbilden” på ett ”smärtsamt” sätt. För ”vem orkar smälta tanken att människor börjat fly från den svenska fientligheten, till andra mer upplysta länder i Europa?”
Filmskaparen Richard Donner dog i början av juli. Han föddes år 1930 i New York och blev alltså 91 år gammal. Hans meritlista som regissör sträcker sig över 82 titlar, med början på 1960-talet.
Donners genombrott kom 1976, samma år som jag föddes, med skräckfilmen ”The Omen”. Han skapade flera filmer som har betytt mycket för mig. Självklart ”Superman” från 1978 med Christopher Reeve som Clark Kent/Superman.
Allt som här ska berättas är sant. Det finns ingen baktanke med det jag säger. Jag vill exempelvis inte dra några slutsatser av hur ungdomsbrottslingar behandlades av rättvisan förr och nu. Men hur det kunde gå till förr i tiden därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.
TURISTA I DITT HEMLAND
Picasso valde Kristinehamn. Välkommen du också!
Det är en slogan som använts i många år för att locka turister till den lilla värmländska staden Kristinehamn. Den är inte helt med sanningen överensstämmande, för det var faktiskt en slump att monumentalskulpturen hamnade just i Kristinehamn, men det är helt klart att det var ett lyckokast för stadens turistnäring.
Med massinvandringen har vi fått många nya samhällsproblem att åtgärda. Jag behöver inte räkna upp dem alla men ger ett litet axplock. Vi har fått en utbredd arbetslöshet bland nyanlända, låg utbildningsnivå och analfabetism. Gängkriminaliteten har exploderat och vi tillhör nu ett av Europas mest drabbade länder när det gäller upplopp, bilbränder, rån, våldtäkter, dödsskjutningar och bombdåd, här kallat stök och explosioner av våra polisledningar och medier.
Gammelmedia förnekar sig inte. Man fortsätter att gräva efter det rasistiska guldet. Även i en sinande gruva som Sverige. Vårt land är ju sannolikt ett av de minst rasistiska i världen. Den antirasistiska industrins hjul måste hållas snurrande.
Det året jag fyllde 18 år sommarjobbade jag hela sommaren för att kunna ta körkort, vilket jag också lyckades med. Jag betalade själv varenda krona och öre det kostade.
På den tiden agerade man efter den gamla välbeprövade principen att man måste ha ett jobb och en inkomst för att kunna skaffa sig det man behöver och vill ha. Numera är den principen omvänd, man måste först få det man behöver för att kunna skaffa sig ett jobb.
En nyfiken människa med huvudet på skaft i min bekantskapskrets frågade mig häromdagen på vilka grunder jag är klimatskeptiker. Efter en kort betänketid beslöt jag att inte försöka snacka bort vederbörande genom att hänvisa till kända experter i USA som jag aldrig träffat och som också påstås vara skeptiker. (Jag är för övrigt tacksam att han inte frågade vad som menas med skeptiker eftersom schatteringarna verkar oändliga så att om det blev diskussioner på allvar skulle nog även skeptikerna fara i luven på varandra.)
TURISTA I DITT HEMLAND Det finns inte mycket som andas sommar så som hembygdsgårdar. Hembygdsrörelsen är Sveriges näst största folkrörelse, efter idrottsrörelsen, med drygt 400 000 medlemmar. Det finns över 2000 hembygdsföreningar i Sverige – 2060, enligt siffror från 2019 – och årligen anordnas över 30 000 evenemang för allmänheten. Det är inte lite det. Ändå har de svenska medierna i decennier hävdat hembygdsrörelsens nära förestående död. Varför?
Den liberalkonservativa nättidningen Bulletins amerikanske chefredaktör Andrew Rosenthal uttalade sig i fredags på ett minst sagt uppseendeväckande sätt i en intervju i Svenska Dagbladet (artikeln är bakom betalvägg). Det märkliga är att istället för att stärka Bulletins uttalade högerprofil framstår deras högste journalistiske chef som politiskt korrekt, alltså woke – en representant för den yttersta amerikanska identitetsvänstern, med dåliga kunskaper och en delvis underlig bild av läget i Sverige.
Dagens Nyheter rapporterar att svenska patienter tillåts välja läkare med etniskt svenskt ursprung. Detta har tidningen tagit reda på genom att låta journalister ringa runt och låtsas vara patienter med just dessa önskemål. Svaren de fått – att man faktiskt får välja i den mån det är möjligt – tycks vara ett problem långt större än klankriminalitet och skjutningar, om man får tro DN. För effektens skull kryddar de förstås artikeln med en snyfthistoria om Soliman Hoshmand, specialist i akutsjukvård, som tydligen blir diskriminerad och förnedrad av svenska patienter så fort han visar sig på arbetsplatsen:
Den sista augusti ska all amerikansk militär lämna Afghanistan. Det blir en storslagen och sorglig dag.
I flera hundra år har USA varit symbolen för kapitalism, ekonomisk utveckling, kolonialism och fred. USA har varit älskat och hatat. Men framför allt har det varit västvärldens mäktiga räddare. USA har kommit till undsättning när Hitler och Stalin hotat.
Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på meningslösa manifestationer. Godhetsyttringar som inte innebär några uppoffringar och inte leder till något annat än att personen eller personerna som ägnar sig åt det får massmedial uppmärksamhet och en chans att känna sig riktigt goda och präktiga inombords.
Intelligens är ett känsligt ämne. Att blott 10 – 15 procent av befolkningen kan sägas vara intelligenta (enligt gängse IQ-skala), medan ungefär lika stor procent är ”dumma” och resterande 70 procent ”medelmåttor”, blir förstås bekymmersamt om man vill leva efter principen ”Allas lika värde”. Naturen har helt enkelt konstruerat våra hjärnor på ett sätt som strider mot den svenska värdegrunden.
En av familjelivets konstituerande komponenter är middagen. Den inleds i de flesta familjer mellan klockan fem och klockan åtta och utgör, i välfungerande familjer, den lilla gemenskapens dagliga sammanträde där viktiga ärenden hanteras, till exempel hur julhelgens alla känsliga krav ska klaras så smärtfritt som möjligt och hur man ska få Fredrik, 10, att göra läxorna. I tidningarna skrivs mycket om hur viktigt det är med ett harmoniskt sexualliv (framför allt då mellan mamma och pappa) men jag tror att ett harmoniskt och välfungerande middagsliv är nog så betydelsefullt för den allmänna lyckan i samhället.
Häromdagen (23/7 2021) skrev jag en text om min erfarenhet av att ha blivit övergiven av min far. Den erfarenheten har format hela mitt liv och kommer fortsätta göra det. Jag blev övergiven av min far och adopterad av min styvfar. Min biologiska far kom från Iran.
Sommar, sol och bad i all ära men nog är det skönt att slänga sig i soffan och se en riktigt bra TV-serie också, nu när det är semestertider. Här är några tips på serier och mini-serier som streamar just nu!
