En icke obetydlig del av ens livsansträngningar går ut på att försöka tänka ut respektabla svar på frågor som man så småningom insett saknar något allmängiltigt svar. Se bara på filosofin: en öken av individuella spekulationer där något slutgiltigt, korrekt svar aldrig kommer att fastställas även om det kan vara upplyftande för fundersamma personer att i ämnet få en bruttolista över de mest tilltalande resonemangen varmed folk kan tolka sig genom tillvaron. Vad skulle människorna ta sig till utan Sokrates, Jesus, Hobbes, Marx, Mill och Popper även om ingen av dem har fått någon avgörande guldmedalj?

I Ekot beklagar utrikesminister Maria Malmer Stenergard utvecklingen i Iran-kriget:

Det islamiska revolutionsgardet har tagit ett ännu fastare grepp om statsapparaturen. Vi ser att de bedriver en ännu hårdare linje och att det blir ett ännu mer slutet Iran. Jag kan inte se att de har förts närmare en demokratisk utveckling, och det kan jag bara beklaga.

Det är sedan länge känt att kvinnor politiskt lutar till vänster, medan män till höger. Det har mindre att göra med preferenser i sakpolitik än med självbild och identitet. Vänstern har varit exceptionellt duktig på att ge sken av att de står för det goda. Och kvinnor lider ofta av duktig flicka-syndrom där det ingår att man ska vara snäll. Därav är kvinnor mer aktiva i kyrkor och i välgörenhetsorganisationer. Fast även med en rudimentär kunskap om politisk historia vet man att ingen ideologi hittills har överträffat socialismen i fråga om massmord och tyranni. Ändå lyckas de framstå som representanter för det snälla och humana. Det är en fråga om semantiska dimridåer och ren desinformation.

Så var det dags att fira 1 maj igen. Jag passar därför på att återpublicera en text jag skrev för två år sen:

1 maj – Stöveltrampets högtidsdag

Nu är det dags igen. 1 maj är kommen och med den de röda fanorna som vajar på gator och torg när socialdemokrater och kommunister marscherar i takt på samma sätt som kommunisterna i det forna Sovjet och i diktaturen Kina. ”Upp till kamp” gastar de uppfordrande – men mot vad?

Valborg och första maj är den politiska dårskapens årliga högtidshelg. Ännu inte dyngraka studenter vrålar ut sina orealistiska förväntningar om sin långsiktiga framtid. Arbetarrörelsen tar fram sina röda paradfanor med sidensnoddar och marscherar till tonerna av bleckblåsmusik medan de i sång deklarerar sin övertygelse om att uppbrottet till ett nytt och rättvist samhälle strax ska stå, kanske rentav i morgon.

När påven och USA:s president munhuggs, uppstår frågan om på vilken moralisk grund religiösa ledare uttalar sig i sekulära frågor. När religiösa ledare eller uttolkare av Guds ord uttalar sig, tar ifrågasättandet slut.

I Sverige har vi Jonas Gardell som har hittat sin egen Jesus som är långt mer förstående än vad texterna i Nya Testamentet ger utrymme för. Jonas är mycket kunnig och framför allt hederlig när han uttalar – tro inte på allt jag säger.

Idag läser jag om en man från Syrien som haft fast anställning i hemtjänsten i Örebro och där ägnat sig åt att förnedra och filma brukare, flera av dem dementa och särskilt utsatta, i deras egna hem.

Jag känner bara en sak: Hade det varit min mamma eller pappa som blivit utsatt av det där kräket hade jag gjort allt som stod i min makt för att förkorta livet på den jäveln.

Under ett besök nyligen i Brasilien fick jag tillfälle att för en liten grupp ur landets befolkning beskriva min förundran över situationen i Sverige. Jag sa att jag egentligen inte fattar det här med att Sverige ska vara en humanitär stormakt. Ej heller begriper jag varför Sverige prompt ska ta emot så många migranter. Varför politikerna beslutat att Sverige ska vara multikulturellt är också en intellektuell stötesten för mig. Hur våra statsministrar oupphörligen, trots att problemen med invandringen blir alltmer uppenbara, kan förmå sig att hävda att migrationen är en bra affär för Sverige går över min horisont. Varför det var så angeläget att Sverige häromåret skulle väljas in i FN:s säkerhetsråd att UD inte verkade syssla med annat än att lobba för vår kandidatur – och i det syftet förödmjukar oss genom att fjäska för skurkstaten Zimbabwe – är mer än min hjärna kan greppa.

Denna morgon för exakt 40 år sedan vaknade Sverige till ett nytt Europa, för alltid förändrat. Vi visste det inte inte ännu, den där lördagsmorgonen den 26 april 1986. Vi visste inte att reaktor 4 i kärnkraftverket Tjernobyl hade fått en härdsmälta.

Först på måndagsmorgonen, när kärnkraftverket i Forsmark slog larm om förhöjda nivåer av radioaktivitet, blev det uppenbart att något hade hänt. Men det tog ett par dagar innan vidden av katastrofen blev uppenbar.

Historien nedan berättar om avrättningarna av SS-vakter som ägde rum vid koncentrationslägret Dachau 1945, när amerikanska soldater, djupt traumatiserade av kriget, sköt 50 SS-lägervakter. Händelsen ledde till en moralisk och juridisk kris inom den amerikanska armén. Diskussionen reser frågan om rättvisa, lag och moral, och visar på det svåra i att döma handlingar begångna under extrem mänsklig stress.

Den amerikanska dollarn håller inte på att förlora sin dominans – men den riskerar att förlora sin exklusivitet. Dollarns andel av de globala valutareserverna har gradvis minskat sedan början av 2000-talet, från över 70 procent till strax under 57 procent i slutet av 2025. En del av nedgången speglar växelkursförändringar snarare än aktiv diversifiering, men riktningen är tydlig.

Om någon utmanade mig genom att hävda motsatsen skulle jag gärna argumentera för att yttrandefriheten är den enskilt viktigaste komponenten i demokratin. I upphetsade ögonblick kan jag till och med hävda att yttrandefriheten möjligen är viktigare än alla demokratins övriga byggstenar tillsammans. Det är viktigt att få lägga en röstsedel i en låda vart fjärde år, det är viktigt att kunna lämna islam utan att bli kastad från en moské om man är bög och det är kanske till och med viktigt att få byta kön till något av de övriga 54 som enligt moderna, skarpa genusfilosofer står till buds. Men om man inte får prata om sådant bara för att någon muhammedan eller könsbytare kan bli kränkt så återstår inte så mycket av demokratin.

Fusionsenergi uppstår när man, enkelt uttryckt, smälter ihop 4 vätekärnor till en heliumkärna. Det är samma process som äger rum i en vätebomb eller i solens inre. När detta sker så frigörs stora mängder energi. Det pågår mycket forskning runt om i världen för att lyckas göra en reaktor som kan fungera kommersiellt. Det är dock mycket svårt, främst på grund av de enorma temperaturer som krävs. Det finns fördelar med fusionsenergin. Väte (eller snarare varianten deuterium) som bränsle är mycket vanligt, det hämtas direkt ur havet. Mängden radioaktiva restprodukter blir obetydlig.

Två läkare har fått sina liv förstörda av den svenska staten. Staten, som utgörs av bland annat riksdagen, domstolarna och polismyndighet, bär ansvar för de fel som begåtts. Det är en katastrof, inte enbart för de två läkarna, utan framför allt för den svenska staten och dess institutioner som skapat situationen. En rättsstat kan beskrivas som den enskildes rättsliga skydd mot staten själv. När någon är misstänkt för ett brott ska befattningshavare vid polis eller åklagarmyndighet inte kunna lämna ut uppgifter om fallet eftersom det kan bidra till att stämpla misstänkt person som skyldig och till att hetsa upp en aggressiv stämning mot den misstänkte. Det kan påverka den rättegång som kommer efter ett åtal. I läkarnas fall kunde tidningar dock skriva om fallet under de fyra år som förundersökningen pågick hos polis och åklagare. Uppgifter läckte helt lagligt från någon som deltog i förundersökningen.

Troligen har tänkare i alla tider besvärats av att man liksom aldrig kommer fram till någon slutgiltig sanning. Det beror på att världen är ett kaos och att varje teori människan gör sig för få tillräcklig ordning för meningsfullt handlande är ofullständig och felbar. Så är det till och med inom den mest sanningssökande och empiriorienterade tankefältet av alla, nämligen naturvetenskapen. Isaac Newtons formuleringar av fysikens lagar gällde som högsta sanning under några hundra år. Sedan bestämde sig människan för att skicka ut saker i rymden och då behövdes nya fysiska lagar (som Albert Einstein lägligt nog redan hade kommit på).

Simona och Jimmie har skakat hand på återupprätta kunskapsskolan, Mycket lovvärt. Men vad behöver göras? Hur återskapa kunskapsskolan? Via staten eller marknaden?

Simona och Jimmie tror att en åtgärd är att skolväsendet förstatligas. Är det verkligen mer statlig inblandning som behövs? Staten (miss)sköter redan idag viktiga funktioner genom diverse skomyndigheter som lärarutbildningen, Skolinspektionen och Skolverket som producerar bl.a. läroplaner. Skolväsendet behöver mindre stat och mer frihet och rörelseutrymme för lärare och skolledare.

Alla vi som fått vår kunskap om islam genom studier av Herr Omar i Ture Sventon-böckerna har en del ytterligare att inhämta. Särskilt angeläget verkar detta just i dessa dagar när så många européer, inte minst svenskar, tycks anse att kriget i Iran står mellan ett antal vilseledda muslimer och å andra sidan president Trump och att Trump, vad svenskarna anbelangar, gärna kan förlora eftersom han är så äcklig och använder så fula ord. Jag för höra det varje dag. Jag letade därför fram den här gamla texten för återanvändning.

”Vi gillar olika” trumpetade Aftonbladets dåvarande chefredaktör Jan Helin ut när det stod klart att Sverigedemokraterna skulle bli en kraft att räkna med i valrörelsen 2010.

”Vi gillar olika… för vi gillar inte främlingsfientlighet.” Underförstått: Om du understår dig att rösta på SD så är du främlingsfientlig och gör ”Sverige kallare”, gubevars. Som om ett samhälle skulle bli kallt och ogästvänligt av att ställa krav på invandrare, hävda majoritetsbefolkningens rätt till sin kultur och sin historia, erkänna att det finns en svenskhet.

Låt mig börja med en bekännelse: jag är ingen neutral iakttagare.

Jag har tillbringat tid på tillräckligt många av dessa platser — i kaféer i Hebron, Ramallah, Diyarbakır, och på gatorna i Jerusalem och Tel Aviv — för att ha utvecklat något mer än en åsikt. Snarare en tydlig preferens. Kanske till och med lojalitet.

Ett kafé är aldrig bara ett kafé. Det är ett socialt kontrakt som blir synligt om man sitter tillräckligt länge — vem som platsar, vem som tvekar, vem som talar fritt och vem som avbryter sig själv mitt i en mening. Vem som rör vid vem, och vem som låter bli.

När jag bodde ett år i Paris 1983 – 1984 talades det ibland om Libanon, ofta mer specifikt om Beirut. Det som alldeles nyligen (det kändes så i många beskrivningar) kallats för Levantens Paris var sargat av inbördeskrig. Den trevliga och fredliga staden Beirut med sitt franskinspirerade kaféliv, sina badstränder och sitt sprudlande nattliv var 1983 i stora delar en sönderbombad ruin. Olika grupper stred mot varandra, riktig väpnad kamp på liv och död. Flera massakrer av civila hade förekommit.