Misstankarna om systematiskt valfusk och röstköp inom Vänsterpartiet i Borlänge visar en ny, osvensk kultur på svensk mark. Medan förundersökningen växer lägger partiledaren Nooshi Dadgostar sin panna i allt djupare veck och undviker nogsamt de brännande frågorna.
Efter det senaste valet har Sveriges riksdag fem ledamöter med somalisk bakgrund, tre miljöpartister och två vänsterpartister varav en av vardera blivit invald på personröster.
Vi sitter i bilen, parkerad vid trottoarkanten utanför lägenheten i Stockholms innerstad. I den befinner sig en yngre släkting och jag. Vi ska övningsköra, han tänker sig att skaffa körkort. Motorn igång, vi ska precis börja rulla. Då kommer, i sakta mak, mot enkelriktningen, en större svart BMW glidande. Jag säger till släktingen att avvakta, vänta tills den passerat. Bakom ratten sitter en svartskäggig man kanske 30 år. Bredvid honom sitter en yngre kvinna iklädd hijab. Han ser att jag glor kritiskt och när han glider förbi ger han mig sitt långfinger och ett hånflin. Han säger något. Kvinnan bredvid honom skrattar.
Debattören Bilan Osman, som bland annat gjort sig känd för att uttrycka avsky mot vita människor, skriver nu i tidskriften Kvartal att det är rasistiskt att granska det misstänkta valfusket i Borlänge.
Killen på bilden heter Sisyfos och har världens mest tröstlösa jobb. Efter att ha utmanat överguden Zeus drabbades han av ett evigt straff: att knuffa ett massivt stenblock hela vägen upp till toppen av ett berg.
Detta rullande krävde Sisyfos yttersta ansträngning, men varje gång han lyckades nå krönet tappade stenen fäste och störtade ner i djupet igen. Därmed tvingades han ständigt återuppta samma meningslösa möda, dömd att upprepa förloppet i all oändlighet.
En gång för länge sedan när jag var en relativt nyanställd ekonom på Sida deltog jag i en biståndsplaneringsresa till Indien. Vi var fyra personer i den svenska förhandlingsdelegationen. Chef var en höjdare från UD. Vid ett tillfälle under den långa resan från Frankfurt till Delhi föreslog höjdaren att vi skulle besöka puckeln på det stora Air India-planet där det fanns en bar. Höjdaren från UD beställde en dubbel gin med några droppar tonic, drog i sig det mesta, sträckte på sig och yttrade med ett hänfört leende att han först nu insåg hur viktigt det är med internationellt utvecklingssamarbete. Vi underställda delegationsmedlemmar, som aldrig själv skulle våga fälla en så cynisk kommentar, brast ut i högljudda skratt.
Lever vi i Sverige eller Somalia – i Borlänge eller Mogadishu? Den frågan är det nog många som ställer sig just nu, efter avslöjandena om Vänsterpartiets Mohamed Abdukardir Ali. Det som direkt efter valet målades upp i medierna som en solskenshistoria om inkludering har snabbt förändrats till en solkig true crime-dokumentär.
Vänsterpartisten Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge kryssades in i riksdagen i valet. Nu utreder en åklagare misstankar om valfusk kopplade till hans personröster.
Som den skollärare han är har Richard Jomshof skrivit en pedagogisk bok om islam. Det kanske inte låter som en kioskvältare, men redan 24 timmar efter boksläppet var första upplagan slutsåld. Själv lyckades jag säkra ett exemplar.
Häromdagen gjorde jag ett sociologiskt genombrott med insikten att demokratins fundament är ett då och då återkommande evenemang vars syfte är fastställa vilka av landets politiska ombudsmän som under den kommande mandatperioden ska leda landet. Processen kallas val och består av väsensskilda faser. Först ska ombudsmännen förföra medborgarna, som anses vara systemets härskare, att rösta just på dem. I nästa fas ska antalet tillgängliga riksdagsplatser fördelas bland de tävlande ombudsmännen i proportion till antal erhållna röster.
Sverige kan vara på väg mot sitt första extraval sedan 1958. Det säger statsvetaren Jonas Hinnfors i en intervju med Aftonbladet, rapporterar nyhetssajten Omni.
Ibland upptäcker man att till och med ens mest konstruerade teser om samhället, trots alla protester man får utstå, kan innehålla en viss halt sanning. De senaste dagarna har ett misstänkt invandrarfusk uppdagats av sådana som Fredrik Kärrholm (bilden) och Alice Teodorescu Måwe.
Det tycks nu stå klart att valet avgjordes på ett antal tusen röster från våra påstått ”utsatta” förorter. Med S och framför allt V som mobiliserade stenhårt på arabiska och somaliska var det förmodligen inte så mycket annat att vänta. Men nu sitter S-profiler minsann och gnäller över att folk faktiskt reagerar på hur de arbetat i valrörelsen.
En av gnällspikarna är Nalin Baksi.
ABBA sjöng att money ”must be funny” i en rik mans värld. Det kan mycket väl vara sant.
Elon Musk har förutspått att artificiell intelligens och robotteknik kommer att göra ekonomin så produktiv att pengar kan bli irrelevanta. Vid ett amerikansk-saudiskt investeringsforum 2025 sade Musk att ”vid någon tidpunkt blir valuta irrelevant”. Han har också förutspått att AI och robotteknik så småningom skulle kunna ”mätta alla mänskliga behov” och skapa ett sådant överflöd av varor och tjänster att arbete i sig blir frivilligt. Han upprepade samma resonemang i en intervju med The Economist.
Den 19 september 1898 fick Stockholm ett nytt arkitektoniskt landmärke. Under högtidliga former invigde kung Oscar II det nya operahuset vid Gustav Adolfs torg – den byggnad som än idag fungerar som Sveriges nationalscen för opera och balett. Det var kulmen på ett sex år långt och storskaligt byggprojekt.
Opinionsbildaren Pär Ström uppmärksammar idag en text från Det Goda Samhället. På sin vlogg Nu fan räcker det citerar han artikeln och kommenterar innehållet med sina egna reflektioner.
Den demokratiska processen utspelar sig i två akter av helt olika karaktär, den ena före valdagen och den andra efter.
I den första akten uppträder två slags aktörer: å ena sidan politiker som samlar sig i partier, å den andra sidan väljare. Vardera typen av aktör har sitt särskilda manus där aktören efter läglighet kan välja bland två repliker. Till exempel kan en politiker sedan han hetsat upp väljarna till extas göra en konstpaus och lova väljarna allt de kan begära: exempelvis billig bensin och ”stärkt” skola. Det är två stabila löften som kan uppträda hos alla partier. I partiprogrammen kan också förekomma tydliga förklaringar om att de andra partierna ljuger.
Ray Kurzweil skrev boken ”The singularity is near” år 2005, alltså för mer än 20 år sedan. Den trycktes i hundratusentals exemplar trots att det är en tegelsten på 652 sidor. Den handlar om vad som kan hända när artificiell Intelligens (AI) blir tillräckligt bra och när den är användbar och boken är ännu högst aktuell. Då kan nämligen systemen användas för att förbättra sig själva om och om igen [i varje steg blir systemet lite bättre som i sin tur kan utveckla ett ännu lite bättre system och så vidare] vilket kan leda till en explosionsartad teknisk utveckling och resultera i intelligens som långt överskrider människans. Detta är ett analogt förlopp med andra självförstärkande system, som till exempel när en snöboll utlöser en hel lavin, kan resultera i. Det är tidpunkten när detta inträffar som benämns singulariteten.
Jag går aldrig i kyrkan annat än för dop, bröllop och, allt oftare, för begravning. Varför jag ändå fortsätter att betala medlemsavgiften på åtskilliga tusenlappar om året har jag svårt att förklara ens för mig själv som ändå inte vet om jag tror på Gud. Men det känns ändå meningsfullt att tillhöra ett andligt samfund som bär en så viktig del av Sveriges kulturella traditioner. Jag minns när fröken Laura i Sofia Folkskola slutade traggla multiplikationstabellen och Hallands floder och satte sig vid klassrummets tramporgel för att i stället träna barnen i Fädernas kyrka och Den blomstertid nu kommer. Min barndoms kyrka var samma andas barn som Folkskolan.
Efter varje valrörelse dimper det ner tackmejl i inkorgen hos Hyresgästföreningens medlemmar. I det senaste utskicket sparades det inte på superlativen. Förbundsordförande Marie Linder, tillsammans med Ola Palmgren och Erik Elmgren, proklamerade stolt: ”Det här har varit en valrörelse som visat vad Hyresgästföreningen är när vi är som allra bäst.”
De stoltserade med 328 399 registrerade valsamtal, dörrknackningar i trapphus och torgmöten och kallar det för ”folkrörelsearbete när det är som bäst” och ”demokrati i praktiken”.
När jag kom till Sverige ansåg jag att det viktigaste ordet för att beskriva ett välfungerande mångkulturellt samhälle var tolerans. Efter några år i Stockholm började jag tänka annorlunda. I dag anser jag att ömsesidighet är ett minst lika viktigt ord.
Jag flyttade från Polen till Stockholm främst av ekonomiska skäl, men också av nyfikenhet. Min bild av Sverige kom till stor del från böcker, filmer, musik och historia. Jag hade nästan ingen egen erfarenhet av människor från kulturer långt utanför Europa och betraktade mig som mycket liberal i frågor om tolerans och mångkultur.
Den 17 september 1941 ligger sensommarens stillhet över Horsfjärden i Stockholms södra skärgård. På örlogsbasen Märsgarn råder beredskapstidens vardag med övningar, rutiner och väntan. Sverige är neutralt, men kriget ligger som ett tryck över landet. I skärgården ligger delar av Kustflottan för ankar – pansarskeppen Sverige, Drottning Victoria och Tapperheten – medan jagarna Klas Uggla, Klas Horn och Göteborg ligger förtöjda vid ön.
Det är en dag som börjar som så många andra – men som slutar med en tragedi som ingen kunnat föreställa sig.
Den här krönikan ska du inte lita på. Den är inte jämlikesgranskad (”peer reviewed”) av några nationalekonomer eftersom de tycker att resonemanget luktar konspirationsteori. Kanske har de rätt.
Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen höll nyligen ett anförande i Folketinget. Efter att ha pekat ut Ryssland som Danmarks stora externa fiende så sa hon:
“Problemet är ju att en stor fiende har börjat växa upp inifrån, och det är utlänningar som kommit till Europa. Det är Hamasanhängare, det är folk som begår terror mot europeiska samhällen, det är folk som inte erkänner våra grundläggande europeiska värden, det är folk som sympatiserar med några av de allra mörkaste krafterna i den här världen. Så Europa är hotat. Problemet är att vi både är hotade utifrån och nu inifrån. Det är på grund av folk med islamisk bakgrund, som inte vill ha det öppna, fria europeiska samhället, dessvärre.”
Det är ingen hemlighet att en majoritet av invånarna i det som brukar kallas ”utsatta områden” röstar rött. I Järva talas det nu om den så kallade ”Ilyas-effekten” och Vänsterpartiets nya fixstjärna, Ilyas Hassan, hyllas i medierna som en modern folkrörelsehjälte. Men skrapar man minsta lilla på ytan finner man snabbt att det som kallas ”engagemang” i själva verket är ett cyniskt arbete för att ge utländska intressen mer inflytande i Sverige.
Min kompis läkaren har efter många års observationer av de sjukhus där han jobbat formulerat vad han hävdar vara en sociologisk järnlag. Järnlagen säger att vi nu nått en punkt där sjukvården producerar mindre ju större resurser den får. Tillskjut några vårdmiljarder så ska du se att vårdköerna växer.
Under flera år har Liberalernas framtid beskrivits som en pågående likvaka. Opinionsmätningarna var katastrofala, partiet såg ut att ramla ur riksdagen. Men valnatten gav en helt annan bild. Trots det jämna parlamentariska läget, där Tidöpartierna ser ut att missa egen majoritet och Socialdemokraterna ligger närmast regeringsmakten, stod en sak klar: Liberalernas upphämtning var verklig.
Som allt mänskligt måste demokratin ständigt analyseras på nytt med nya intellektuella verktyg för att dess kaleidoskopiska förvandlingar ska uppenbaras. Men allt måste starta från utgångspunkten som var den blivande nya statsbildningen USA i sjuttonhundratalets Amerika.
John Stuart Mill (bilden) anses av en del vara liberalismens urfader. Han sa att en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk. Detta kan vara en banalitet om man läser det exempelvis som att kvaliteten hos ett fotbollslag bestäms av spelskickligheten hos lagets medlemmar. Men det kan också, tror jag, tolkas som något mer djupsinnigt och rentav omvälvande, kanske särskilt om det tillämpas på den svenska skolan.
DNA-tekniken har revolutionerat kunskapen om vår historia. Filistéerna är kända som skurkarna i flera berättelser i Gamla testamentet. Den berömdaste filistén är den jättelike krigaren Goliat. Det har länge spekulerats om detta folks ursprung.
Filistéerna dyker upp på Kanaans sydvästra kustremsa under den så kallade ”bronsålderskollapsen” på 1200-talet f. Kr. Egyptierna nämner ett folk som de kallar ”peleset”, vilket var ett av de så kallade ”sjöfolken” som härjade östra Medelhavets kuster.
