Patrik Engellau: Om offentlig kontroll av skatternas användning

Patrik Engellau

Jag vet inte om det är romantik eller samhällsvetenskap men jag tror att svenskarna fram till för några decennier sedan på det hela taget var ett homogent och hederligt folk som var noga med att uppfylla sina plikter och att inte ligga andra till last. Det var därför Sverige kunde bygga ett stort, vittomfattande och generöst välfärdssystem. Svenskarna hade inga ambitioner att blåsa systemet. Ju mindre folk avser att missbruka ett välfärdssystem desto mer heltäckande kan det göras.

Ungefär så mycket hade nog både du och jag fattat för länge sedan. Men nu har jag gjort en närliggande observation som även du kanske gjort, nämligen att svenska staten, som aldrig kunnat föreställa sig att någon skulle vilja lura systemet, därför aldrig besvärat sig något särskilt med att inrätta kontroller.   Läs mer

Jan-Olof Sandgren: Om zigenares dåliga rykte

Jan-Olof Sandgren

Min morbror som var bonde varnade mig för zigenare: ”Om man hänger ut kläder på tork kommer de och stjäl dem”, påstod han. ”Direkt från tvättlinan!” Han blev så upprörd när han talade om det att det inte var någon idé att argumentera. Själv gick jag i skolan och hade lärt mig att zigenare var nästan som vanliga människor, bara lite fattigare. Senare i livet kom jag att uppskatta delar av zigenarkulturen genom Tony Gatlif, Emir Kusturica, Aljosha Taikon och inte minst Taraf de Haïdouks. Ordet ”Gypsy” lät faktiskt lite coolt och förekom ofta i populärmusiken.  Läs mer

Bitte Assarmo: I värdegrundslandet Sverige får fuskare behålla sina betyg

Bitte Assarmo

De personer som kommit in på en utbildning efter att ha fuskat på högskoleprovet bör få behålla sina avklarade betyg och poäng. Det ställningstagandet har regeringens utredare ”landat i”, enligt en artikel på Sveriges Radios hemsida.

Jag är inte ett dugg förvånad. Det här ligger ju helt i linje med regeringens vanliga policy när det gäller myglare och fuskare. Asylsökande med femtioelva identiteter får fortsätta lyfta bidrag i högönsklig välmåga. Vuxna män som ljugit om sin ålder belönas med att få asyl genom en speciellt framstressad lag just för deras skull. LSS-bedragare får fortsätta med sin verksamhet, för att Försäkringskassans handläggare sätter en ära i att tro dem om gott. Folk som uppehåller sig illegalt i landet utvisas inte men kan däremot få både sjukvård och tandvård och annan skattefinansierad hjälp. Läs mer

Mohamed Omar: Andra advent, Fantomen och korstågen

Mohamed Omar

Idag är det den andra söndagen i advent. När jag var barn på 80-talet var julalbum en stor grej. Vi killar gillade Fantomen, tjejer gillade andra serier. ”Rädda Jerusalem!” är ett Fantomenäventyr som kom 2012, alltså när jag var vuxen, så jag läste det inte i något julalbum. Men det passar ändå att ta upp det eftersom det handlar om Jerusalem, en stad som spelar en central roll i den kristna julens drama.

I väst gillar vi att idealisera andra och frossa i vår egen skuld. Mea culpa! Självkritiken är en bra egenskap som gjort att vi kunnat rätta och förbättra oss. Men när självkritiken urartar i självspäkning blir det fel. För sanningen är att vi uträttat mer gott än ont. Läs mer

Bitte Assarmo: Den bortklemade Greta-generationen kommer inte att åstadkomma några reella framsteg

Bitte Assarmo

”Ni kan förneka och hata klimatet så mycket ni vill, men de unga följer Greta. Och när de här grabbarna och tjejerna blir vuxna, då kan ni inte leva som ni gör längre, då ska ni få se på fan!”

Kommentaren flimrade förbi i mitt Facebookflöde häromdagen, och den fick mig att haja till av flera skäl. För det första är den så uppenbart korkad. Jag menar, vad betyder det att ”förneka och hata klimatet”? Det är ungefär som att påstå att någon ”förnekar och hatar tidvattnet” eller ”förnekar och hatar inandningar”. Goddag yxskaft hela vägen, liksom. För det andra är den skriven av en vuxen människa. Jag upprepar: En VUXEN människa. Läs mer

Patrik Engellau: Arbetsförmedlingen

Patrik Engellau

Det råder stor dramatik kring Arbetsförmedlingen vilket fyller mig med lika delar skadeglädje och förtvivlan när jag inser att de ansvariga, våra ledare, är precis så borttappade som vi åskådare och finansiärer länge haft anledning att förmoda.

Men det kanske mest plågsamma för en utomstående betraktare, en så kallad medborgare, är – förutom insikten är att han själv så småningom måste betala räkningen för politikernas förvirring och missgrepp – är att skeendet är så svårt att förstå om man ska nöja sig med vad media rapporterar. Läs mer

Richard Sörman: ”Fri vilja, ansvar och konsekvens” kommer inte lösa Sveriges problem

Richard Sörman

I den debatt som nu pågår kring brott och straff, ansvar och konsekvens hänvisar många till individens fria vilja. ”Man kan inte skylla på strukturer och normer” sägs det. ”Alla människor får ta ansvar för sina egna handlingar.” Problemet med den här argumentationen – som syftar till att parera alla ursäktande hänvisningar till socio-ekonomiska faktorer – är idag att den riskerar få oss att underskatta betydelsen av bakgrund och kultur. Föreställningen att alla samhällsproblem ska adresseras på individnivå framstår som närmast extremliberal och kommer garanterat leda till en mängd svårigheter.

Är en 18-årig ung man ensam ansvarig för ett brott han själv har begått? I formell mening: ja! Vi kan bara dömas i svensk domstol för det vi gör som individer. Läs mer

Mohamed Omar: Herr Omar firar jul i Arabien

Mohamed Omar

Förr när jag hette Omar och presenterade mig brukade jag lägga till ”Omar, som i herr Omar, du vet, i Ture Sventon”. På det sättet kunde jag avvärja eventuella associationer till Mulla Omar i Afghanistan.

SVT:s julkalender 1989 handlade om Ture Sventon, hans sekreterare fröken Jansson, den arabiske vännen herr Omar, samt skurken Ville Vessla.

Åke Holmberg gav ut sin första bok om Sventon 1948, året därpå kom Ture Sventon i öknen. Handlingen kretsar kring semlor, hur de ska förvaras och transporteras. För Sventon vill ju ha sina semlor både året om och överallt: Läs mer

Patrik Engellau: Klargörande kriminologi

Patrik Engellau

Av serendipitet, det vill säga turen att hitta något bra som jag inte visste att jag letade efter, snubblade jag över en fem år gammal norsk vetenskaplig kriminologisk studie av forskarna Skardhamar och Aaltonen som visar att det som bestämmer en migrants grad av brottslighet jämfört med ursprungsbefolkningen inte, som Morgan Johansson och Stefan Löfven tror, är levnadsförhållandena i utsatta områden i invandringslandet utan kriminella mönster i ursprungslandet.  Läs mer

Anders Leion: Yögi, Jussi och jag – och verkligheten

Anders Leion

Yögi tuggade rå potatis så länge att tuggorna blev söta. Det hade hon gjort i Estland och fortsatt med i Nyköping. Jussi var så utsvulten när han kom som litet krigsbarn att ha gick direkt till det dukade bordet och stoppade hela smörklumpen i munnen.

Jag vet inte vad det blev av Yögi men Jussi blev hög tjänsteman i Världsbanken.

Tillsammans med de två bodde jag i ett trevåningshus, färdigbyggt 1945. De flesta hade, liksom vi, föräldrar som var arbetare, men där fanns också några ingenjörer och även en man som kallades disponenten. Vad han disponerade fick jag aldrig klart för mig, men det var helt uppenbart att han hade högst social status. Alla hälsade på honom och han hälsade på alla. Läs mer

Patrik Engellau: Varför debatterar vi inte mångkulturbeslutet?

Patrik Engellau

Fram till för kanske ett år sedan vara den officiella svenska attityden till invandringen urskuldande och konstruktiv. Åtminstone sedan migrantvågen 2015 erkändes det öppet av beslutsfattare och andra viktiga personer att migrationen medförde problem till vilka man alltså förhöll sig på två sätt.  

För det första försökte man hitta förmildrande omständigheter som skulle problemen att framstå som mindre problematiska. Ett typexempel är justitieminister Morgan Johanssons återkommande uttalanden om att det inte är något särskilt med migranters brottslighet eftersom svenskar varit lika kriminella om även de bott i Rinkeby och Vivalla.   Läs mer

Bitte Assarmo: Utbildningsministerns halvsanningar om PISA-resultaten visar hennes arrogans mot medborgarna

Bitte Assarmo

Det går inte en dag utan att jag blir påmind om hur arroganta våra politiker är. Nu senast var det utbildningsminister Anna Ekström som i SVT:s nyhetssändningar utgöt sig över de stora framgångarna i den svenska skolan. En glädjens dag, konstaterade hon segervisst efter att PISA-resultaten blivit bättre, och ett bevis för att den svenska skolan minsann står stark.

Men det var naturligtvis inte alls hela sanningen. I själva verket har 11 procent av landets skolelever så dåliga kunskaper i svenska att de inte ens fick vara med i undersökningen. Vilket visar att Anna Ekströms självgoda påstående är alldeles felaktigt och att den svenska skolan är fortsatt svag. Först när man exkluderat hela 11 procent av eleverna kan man visa på en förbättring. Det är ungefär som om man skulle utesluta en mängd skjutningar och sprängningar från brottsstatistiken och därefter tjoa och tjimma om hur våldet har gått ner. Läs mer

Ny podd: Politikerinternationalen

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4/12) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau. Regeringsformens första paragraf säger att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Men denna paragraf utmanas när FNs barnkonvention ska göras till svensk lag utan att det svenska folket har blivit tillfrågat. FN, menar Engellau, kan jämföras med den socialistiska Internationalen. Då var det socialistiska partier som samarbetade över nationsgränserna. FN är ett slags politikerinternational där politiker från alla länder kan förena sig för sitt gemensamma bästa som är mer makt till politiker. FNs nuvarande generalsekreterare är förresten portugisen António Guterrez som åren 1999 – 2005 var ledare för Socialistinternationalen. Läs mer

Richard Sörman: Vi behöver kunna tilltala varandra med respekt igen

Richard Sörman

Vi svenskar skulle må bra av att tilltala varandra med lite mer formalitet igen. Att säga ”du” till alla och att aldrig använda tilltalsord som ”herrn” och ”frun” kan verka fint och demokratiskt, men gör faktiskt språket fattigare och minskar våra möjligheter till smidig och respektfull kommunikation. När invandrarmän tilltalar varandra med ”bror” tillför de ett element som vi tappat bort i den moderna svenskan: det respektfulla, identitetsmarkerande och jämlikhetsfrämjande titulerandet.

När jag arbetade som universitetslärare i franska frågade jag ibland studenterna om det fanns något kulturellt fenomen i Frankrike som de saknade i Sverige. Svaren handlade vanligtvis om mat- eller cafékultur, någon gång om stil och elegans. Själv hade jag ett helt annat svar: niandet och det utbredda användandet av titlar som ”herr”, ”fru” och ”fröken”. Läs mer

Mohamed Omar: Glastaket som hindrade den vita kvinnans framgång

Mohamed Omar

När man tittar på den svenska Wikipediaartikeln om Motown så finner man att den bara listar svarta artister. Det gäller inte bara Wikipedia, utan också i verkligheten. Om jag nämner Motown, så tänker folk ”svart musik”.

Det finns fog för detta, de flesta Motown-artister var svarta. Men det fanns också vita. Idag vill jag påminna om en vit Motown-sångerska, Chris Clark. Hon hade en väldigt uttrycksfull, själfull röst.

Det är möjligt att hennes vita hy, blåa ögon och blonda hår bidragit till att hon aldrig fick det genombrott hon förtjänade. I Storbritannien blev Chris Clark känd som ”den vita negressen”. Läs mer

Patrik Engellau: Stefan Löfvens trista belägenhet

Patrik Engellau

Tänk dig att du står med ena foten på en platta och med den andra foten på en annan platta. Plattorna verkar stabila. Du kan lätt flytta din tyngdpunkt från ena sidan till den andra. Om du vill kan du balansera på den ena eller den andra foten. 

Så börjar plattorna långsamt röra sig iväg från varandra. I början kan du fortfarande balansera och välja tyngdpunkt men snart förlorar du din handlingsfrihet. När fötterna kommit för långt från varandra har du tappat kontrollen. Snart hamnar du i spagat och är i praktiken helt hjälplös.  Läs mer

Bitte Assarmo: Så blir 2024 om Socialdemokraterna sitter kvar

Bitte Assarmo

För lite sen redogjorde Aftonbladets Daniel Suhonen – så kallad ”vänstersosse” – för sin framtidsvision av ett Sverige där hans parti förlorat makten. Det är en illa skriven text, genomsyrad av både desperation och frustration, men den är också talande för Suhonens egen uppfattning om hur makt kan brukas och missbrukas. Så här är en alternativ framtidsvision av det Sverige som Daniel Suhonen kanske skulle önska sig efter valet 2022:

Tänk fem år in i framtiden. December 2024. Stefan Löfven leder sedan två år en majoritetsregering med MP, M, L och C, med V i traditionell perifer ställning. Den stora internationella Värdegrundskonferensen har just avslutats i Folkets hus i Stockholm med ett stort fackeltåg mot islamofobi den 9 november (Kristallnatten uppmärksammas nu endast i perifera grupper). Affärsmän och innovatörer från Silicon Valley, klimatextremister från Extinction Rebellion och mullor från Iran och Palestina har mött upp och hållit tal om den nya Värdegrundsvärldsordningen. Läs mer

Bitte Assarmo: Det feministiska Sverige är inte mycket att hänga i granen

Bitte Assarmo

Sitter här med mitt morgonkaffe och mitt adventsljus och kommer plötsligt att tänka på hur otroligt förtjust jag är i män. Nu menar jag inte alls på något vidlyftigt och promiskuöst sätt eftersom jag är alldeles nöjd med den man som varit min livskamrat de senaste trettiotvå åren. Men män i egenskap av vänner, samtalspartners, kollegor, stöttepelare – män som vet hur man försvarar och tar hand om sin familj, som har förmågan att hålla huvudet kallt när allt verkar gå åt skogen och som kan lägga sina egna känslor åt sidan och skapa trygghet i en otrygg värld. Läs mer

Patrik Engellau: Den isande sanningen

Patrik Engellau

Statsminister Stefan Löfven har sagt i teve att den i Sverige tilltagande invandringsbaserade brottsligheten liksom smugit sig på utan att han märkt något samt att den brottsligheten förresten inte har något med invandring att göra ty om det vore svenska barn som vuxit upp i utanförskapsområdena så skulle kriminaliteten varit densamma.

Statsministern har fått mycket skäll för dessa uttalanden. Det tycker jag är orättvist eftersom den sortens uppfattningar under lång tid varit och fortfarande är gängse svensk ideologi. Inget politiskt parti, jag tror inte ens sverigedemokraterna, har ifrågasatt att den faktiskt existerande brottslighet, som numera inte längre kan sopas under mattan, beror på socioekonomiska faktorer, till exempel trångboddhet och bidragsberoende, som förekommer särskilt koncentrerat i utanförskapsområden. Läs mer

Mohamed Omar: Dadlar i Koranen och Bibeln, samt till adventsfikat

Mohamed Omar

När jag var muslim upplevde jag hur dadlarna hade en närmst helig status. Under månaden ramadan skulle man bryta fastan med tre dadlar. Dadlar var inte bara nyttiga och hälsosamma, utan kunde också bota sjukdomar och skydda mot svart magi. Dadelpalmen nämns flera gånger i Koranen, som i vers 50:10 där de talas om ”resliga palmer” som ett bevis på hur Gud välsignat människorna.

Men palmerna nämns även i haditherna, berättelserna om profeten Muhammeds liv och undervisning. Dadlar hörde till profetens favoritföda. Därför säger man att det är sunna att äta dadlar, det vill säga det hör till profetens sed. Och ju mer man liknar Muhammed, ju mer man följer hans sunna, desto mer kommer man att bli älskad av Gud eftersom Muhammed är den människa som Gud älskar mest. Enligt en hadith ska Muhammed ha sagt: ”Den som äter sju ajwa-dadlar på morgonen, kommer inte att kunna skadas av vare sig gift eller häxeri den dagen”. Islams lärde menar att ajwa-dadlarna är en sort som växer i staden Medinas omnejd i Arabien. Läs mer

Mohamed Omar: Vänstern protesterade mot ”islamofobiska” attacker, sedan visade sig gärningsmannen vara muslim

Mohamed Omar

I mars i år vandaliserades fem moskéer i Birmingham i Storbritannien. Vänstern var inte sena att använda händelsen för att demonstrera mot rasism, islamofobi och högerextremism. Varje händelse där muslimer är offer kan ju användas för att svartmåla och demonisera de som är kritiska till massinvandring och islamisering.

För att få en inblick i hur denna vänster tänker kan man titta på Facebookeventet ”After Birmingham Mosque attacks – Say no to Islamophobia” den 23 mars 2019. På bilden ser man ett antal demonstranter från en tidigare demonstration som håller upp plakat med budskap som ”No to Islamophobia”, ”Stand up to Racism” och ”Refugees Welcome”. Läs mer

Richard Sörman: Tillbaka till källorna humanister!

Richard Sörman

Humanistiska studier vid universiteten behöver en ny renässans. De behöver göra exakt det som 1500-talets humanister uppmanade dåtidens lärde att göra: Gå tillbaka till källorna! Läs originaltexterna och ignorera alla dogmatiska kommentarer. 1500-talets humanism gjorde revolution mot de medeltida universitetens ideologiska och formalistiska dogmatism. Den revolutionen behöver göras igen.

Svenska humanistiska studier behöver vitaliseras. Universiteten rör sig nämligen på en och samma gång mot ideologisk dogmatik och kvävande formalism. Man ska göra rätt både när det gäller innehåll och form. Detta är en återvändsgränd som snart kan göra universitetet irrelevant. Läs mer

Patrik Engellau: Den nya försiktighetsprincipen

Patrik Engellau

Jag ogillar Greta Thunberg. Det är inte individen Thunberg jag ogillar, även om hon verkar nog så fanatisk och bitsk, utan symbolen Thunberg. Hon symboliserar alla ofördragsamma svärmare som utan hänsyn till andra människor vill göra om världen i enlighet med en frälsningslära som hon och de andra svärmarna bestämt sig för att följa. Läs mer

Mohamed Omar: Har Jason Diakité plagierat Bob Marley?

Mohamed Omar

Artisten Jason Diakité, mer känd under artistnamnet Timbuktu, ska alltså betala rättegångskostnader på 275 000 kronor efter att ha förlorat en upphovsrättslig tvist mot Sverigedemokraterna.

På torsdag förmiddag (28/11) dömde Stockholms tingsrätt till SD:s fördel

Tvisten handlade om upphovsrätten till låttiteln ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö”. Diakité stämde Sverigedemokraterna Stockholm stad för upphovsrättsintrång på grund av texten på en valaffisch. På valaffischen hade SD skrivit: ”Alla vill till himlen men ingen vill dö i vårdkön”. Läs mer

Patrik Engellau: Dogmer, sunt förnuft och det eventuellt skadliga inflytandet av Förenta Nationerna

Patrik Engellau

Vårt samhälle styrs till stor del av ovetenskapliga dogmer som till skillnad från det sunda förnuftet kan utnyttjas av skumma intressen för att driva egennyttiga ärenden.

Vi vet till exempel barn och ungdomar numera lider långt mer än tidigare av ett antal neuropsykiatriska störningar, till exempel ADHD. Huruvida ADHD existerar eller inte är oklart. Åkomman finns definitivt i bemärkelsen att en kår av psykiatriker försörjer sig på att diagnosticera sjukdomen och att läkemedelsbolag tjänar bra på att sälja mediciner för att bekämpa den (och därtill att skolelever kan få gynnad behandling i skolan med hänvisning till en diagnos varför landets BUP-kliniker har månadslånga köer). Läs mer

Anders Leion: Det poetiska Sverige

Anders Leion

Jag sitter här, glad i hågen. Jag har sett Roy Anderssons senaste, Om det oändliga. Det är den tredje filmen i den svit som började med Sånger från andra våningen och fortsatte med Du levande. Den är ännu mer renodlat anderssonsk: enbart enskilda tablåer, ännu färre ord.

För mig är det den bästa av alla tre. Varje tablå är laddad med poesi. Filmen är motsatsen till de nu så populära tv-serierna. De kan fängsla, men de tål bara att ses en gång. Handlingen är allt. Jag var fascinerad av The Wire när den kom. I somras försökte jag se om den. Det gick inte. Den var ointressant. Om det oändliga tål att ses om många gånger, dess poetiska kraft kommer att bestå. Läs mer

Mohamed Omar: Första advent och något om Jerusalems ställning i islam

Mohamed Omar

I dag är det den första december och första söndagen i advent. I detta avsnitt pratar vi om advents betydelse i den västerländska kulturen. Jag tycker om advent fast jag är ateist. Advent är latin och betyder ”ankomst”. Den som kommer är Jesus, vars födelse firas på juldagen den 25 december.

Juldagen kallas på engelska christmas, på svenska borde det bli kristmäss, tänker jag, som i helgondagarna Olofsmäss och Eriksmäss.

I en historisk roman om Gustaf II Adolf och trettioåriga kriget, Gustavus Adolphus Magnus, hittade jag följande rader: Läs mer

Patrik Engellau: Vilka är vi?

Patrik Engellau

En kommentator ställde nyligen rubrikens fråga och erbjöd två alternativa svar som något omskrivna löd så här:

Vi är de som delar historia med varandra. Vi är de som vet vilken bygd våra förfäder kom från.

Jag utgick ifrån att den där bygden låg någonstans i Sverige, inte i Eritrea. Alternativet formulerades så här:

Vi är de som identifierar oss enbart med vår plånbok som nettoskattebetalare. Läs mer

Richard Sörman: Klarar vi av att ta moraliskt ansvar för våra åsikter?

Richard Sörman

Är de svenskar som förespråkar en fortsatt generös flyktingmottagning beredda att ta ett moraliskt ansvar för de konsekvenser som en sådan politik kommer att medföra? Är de beredda att säga att gängkriminalitet, rånade ungdomar, våldtagna kvinnor och bostadslösa pensionärer (och mycket annat) är ett pris som är värt att betala? Det är hedersamt när en immigrationsförespråkare som Andreas Johansson Heinö erkänner att immigrationen medför ”svårigheter”. Men är han beredd att ta moraliskt ansvar för de offer som immigrationen kräver?

Begreppet ”moraliskt ansvar” brukar användas för att beteckna det ansvar man tillskriver människor som ska vara vuxna och förståndiga nog att göra skillnad mellan rätt och fel och att förstå de moraliska konsekvenserna av sina handlingar. Ämnet vuxenhet och förstånd är intressant, men jag tänkte här säga något om konsekvenserna. Klarar vi av att se och att erkänna de konsekvenser våra politiska ställningstaganden medför för oss själva och andra människor? Och jag tänker inte på det konkreta ansvar som tillkommer politiker med rätt att fatta formella beslut, men just på det moraliska ansvar som uppstår bara av att man aktivt stödjer en viss politisk strävan. Läs mer

Gästskribent Paula Ternström: Gudomligt! Angeläget och hjärtskärande om mansrollen

Paula Ternström

Är det att leva i Dantes Inferno att vara man i Sverige 2019? Paula Ternström imponeras av Teater Reflex iscensättning av den samtida mannens vandring genom helvetets alla kretsar. Ingen verkar undkomma de plågor som utmätts som straff för våra mänskliga brister. Och bilden som ges av vår samtid är kompromisslöst svart: Det enda paradis som hägrar efter den genomförda helvetesvandringen är effekterna av receptbelagd psykofarmaka.

Vad ska vi med teater till? När den är som bäst siktar den rakt in i vårt psyke och då händer något. För ett ögonblick snuddar vi vid en förståelse av oss själva och våra medmänniskor. Läs mer