Ray Kurzweil skrev boken ”The singularity is near” år 2005, alltså för mer än 20 år sedan. Den trycktes i hundratusentals exemplar trots att det är en tegelsten på 652 sidor. Den handlar om vad som kan hända när artificiell Intelligens (AI) blir tillräckligt bra och när den är användbar och boken är ännu högst aktuell. Då kan nämligen systemen användas för att förbättra sig själva om och om igen [i varje steg blir systemet lite bättre som i sin tur kan utveckla ett ännu lite bättre system och så vidare] vilket kan leda till en explosionsartad teknisk utveckling och resultera i intelligens som långt överskrider människans. Detta är ett analogt förlopp med andra självförstärkande system, som till exempel när en snöboll utlöser en hel lavin, kan resultera i. Det är tidpunkten när detta inträffar som benämns singulariteten.

Dagens Nyheter publicerade en artikel den 30 juli om Hagamannen, serievåldtäktsmannen som härjade i Umeå i slutet på 90-talet (bakom betalvägg).

I några stycken finns kort och koncist sammanfattat varför svenskt polisarbete inte fungerar. Egentligen var det inte några nyheter men det är sällan man ser det så tydligt skrivet.

Den 27 juli hade Svenska Dagbladet Näringsliv en artikel om gränstankning (bakom betalvägg). Dieselpriserna upplevs som relativt låga i Sverige varför utländska lastbilar passar på att tanka i Sverige om de har vägarna förbi. Det kan handla om avsevärda pengar. En lastbilsförare med 1000 liters tank kan tjäna 7500 kr om han väljer att tanka här istället för hemma i Finland. En dansk förare 5800 jämfört med Danmark, allt enligt artikeln.

I en artikel den 16 juli här analyserade Patrik Engellau orsakerna till att den snabba tillväxten 1920 till 1970. Att denna utveckling inte har fortsatt anser Engellau beror på vällevnad, att fattigdomens dygder har fått vika för rikedomens lättja.

Fusionsenergi uppstår när man, enkelt uttryckt, smälter ihop 4 vätekärnor till en heliumkärna. Det är samma process som äger rum i en vätebomb eller i solens inre. När detta sker så frigörs stora mängder energi. Det pågår mycket forskning runt om i världen för att lyckas göra en reaktor som kan fungera kommersiellt. Det är dock mycket svårt, främst på grund av de enorma temperaturer som krävs. Det finns fördelar med fusionsenergin. Väte (eller snarare varianten deuterium) som bränsle är mycket vanligt, det hämtas direkt ur havet. Mängden radioaktiva restprodukter blir obetydlig.

Hela den underliggande strategin när det gäller krigföring har ändrats, berättade en vän som arbetar i försvarsindustrin för mig häromdagen. Intill nyligen satsade man enorma summor på att utveckla de mest avancerade vapnen. Längst bort på den stegen finns kärnvapnen. Oerhört kraftfulla och förödande vapen som kostar ofattbara summor att utveckla. Men samtidigt är de urskillningslösa och politiskt för riskabla för att användas, tack och lov. Istället bygger man stridsflygplan som vårt eget Gripen för miljarder. Starka men mycket dyra. Det läggs också stora pengar på robotar (raketer) både för anfall och försvar och där de mest avancerade är de fruktade hypersoniska som ryssarna har tagit fram. Sådana kostar många miljoner kronor per styck att tillverka och förstås ännu mycket mer att utveckla.

Vi har i medierna kunnat följa krisen i Stegra, det stålbolag som skulle framställa fossilfritt stål och som har hyllats i medierna under lång tid såsom centralt för Sveriges klimatsatsning. Men nu är alltså krisen ett faktum. Styrelseordföranden Harald Mix hoppade av i oktober 2025 och gjorde sig oanträffbar. Detta skedde samtidigt som bolaget var i behov av en miljardfinansiering enligt uppgifter. Stegra är ett bolag som har dragit till sig mycket stora pengar i form av garantier och offentliga lån från svenska myndigheter och utländska organisationer. Inget tyder på att krisen har mildrats och det är därför förvånande att konkursen inte redan har verkställts. Kan det vara så att politikerna fortsätter att kasta goda pengar efter dåliga för att undvika konkurs eftersom det skulle ställa dem i ännu sämre dager?

Lars Hässler skrev häromdagen en artikel om Trump och Grönland här på DGS, samtidigt som Wall Street Journal publicerade en text på samma tema. Slutsatserna var i stort sett desamma: det är fullt rimligt att Trump intresserar sig för Grönland, men han gör det på ett onödigt buffligt sätt.

I radions Dagens Ekos lördagsintervju den 13 december intervjuades Per Hidesten, VD för industriarbetsgivarna. Denna organisation representerar svensk basindustri såsom stålindustrin, gruvindustrin, skogsindustrin och byggbranschen. Här finns många verksamheter som har stor betydelse för landets försörjning. Intressant nog så får vi veta att dessa företag exporterar nästan allt som de producerar. Varför har vi inte också företag som tar hand om deras produktion i landet?

I förra veckan var jag på Enebybergs biblioteksförening och lyssnade på Björn Wiman, DNs kulturchef. Titeln var ”Att hitta hoppet i en förtvivlad tid”. Inbjudan, som kom sent, berättade att det var ett samarrangemang med kyrkan i Enebyberg vilken är en samarbetskyrka mellan Equmeniakyrkan och Svenska Kyrkan. Mötet hölls i kyrkan som ligger i anslutning till lokalen. Det var alls inte förvånande eftersom föreningens möten ofta hålls där om det är många som kommer. Men denna gång betydde det lite mer än vanligt. Ty i presentationen av Wiman så framgick det att detta var en del i en serie av framträdanden som han gör i samarbete med kyrkan.

Här på DGS är vi många skribenter som har kommit med mörka beskrivningar av samtiden i vårt land, och ännu mer så när det gäller framtiden. Inkompetens, stollighet, egenintressen och korruption är några av ledorden. Och detta går tyvärr inte att tänka bort utan att man blir tvungen att använda starka adjektiv. En huvudlös invandringspolitik och en stollig klimatpolitik har varit två av grundpelarna, men än värre är kanske det moraliska förfallet i hela nationen.

I förra veckan var jag på ett möte där Elsa Widding, den avhoppade riksdagsledamoten för SD, berättade om sitt parti som just nu är under bildning. Det heter ”Ambition Sverige”.

Elsa har gjort sig känd för att vara kritisk på flera områden, främst mot den i Sverige förda klimatpolitiken, men också mot vaccinpolitiken kring covid och inte minst mot FN-organisationen WHO och dess ledare.

Begreppet demokrati tillhör de mest förvirrande vi har. Av dess ursprungliga betydelse av ”folkstyre” finns oftast inte så mycket kvar. Numera har det kommit att betyda att man via ombud ska antas ha lite inflytande vilket tyvärr sällan är fallet. Dessutom är tankarna om ”folkstyret” uppblandade med allsköns märkliga föreställningar som till exempel att invandrare bör tilldelas rättigheter i demokratins namn vilket de inte hör dit. Samma sak gäller minoriteter som förstås definitionsmässigt inte bör ha några särskilda rättigheter alls i ett majoritetsstyre värt namnet. Däremot är det klädsamt att behandla båda grupperna väl men det ska ske på majoritetens villkor.

Stort tack Patrik för din artikel Självklarheter igår! Jag måste säga att dina bra krönikor bara blir ännu bättre. Det radikala fritänkande du presenterar visar att du har kommit oerhört långt ifrån en början som en för SIDA arbetande kommunist. Hur många skulle stå att arbeta en enda dag där med dessa insikter? [Tänka sig att vilja arbeta för SIDA, en organisation som vill arbeta för förlorare (vilket aldrig fungerar) avlönade av förlorare (skattebetalare). Nutidens reinkarnation av detta är miljöarbetare].

Bland de många märkliga fenomen som ryms under begreppet ”politisk korrekthet” är kanske ställföreträdande godhet ett av de mest svårbegripliga.

I allmänhet så handlar ju politisk korrekthet ytterst oftast om att ge mera makt till etablissemanget, mera inkomster till storföretagen (tror de i alla fall) genom dyrare eller mer komplicerade varor eller mer pengar till dem som förväntas utföra de tjänster som det oftast handlar om. Förlorare är alltid du som medborgare eller konsument. Men så fungerar inte ställföreträdande godhet.

Lars Strannegård är rektor på Handelshögskolan och han höll ett föredrag på Karolinska Institutet den 1 april med titeln ”Bildning i en digital tid”.

Han framförde en rad ambitiösa teser. Utbildningen måste syfta till att ge en helhet, att utveckla människan. Studenterna bör utöver sina egna fackämnen studera konst och filosofi. Universiteten måste också tillhandahålla fysisk utveckling och andlig fostran. Som exempel på detta tog Strannegård upp framstående amerikanska och engelska universitet som satsar på helheten.

Under den senaste tiden så har det haglat negativa nyheter om Tesla. Detta i stor kontrast mot tiden strax innan då märket och företaget ständigt lovordades av en samsjungen mediakör.

Under lång tid har intresset för en ökad energiproduktion varit litet i såväl Europa som Sverige. Det gäller inte minst elproduktion. Istället har ett evangelium om sparsamhet och återanvändning brett ut sig.

Att det kan både vara motiverat och klokt att inte göra Väst och USA helt beroende av kinesisk tillverkning skriver nog många under på. Hur långt man ska gå när det gäller handelsbarriärer som tullar är dock en öppen fråga.

En titt på T-Forden visar att bilindustrin inte har kommit så långt. På ett flertal punkter har den faktiskt gått bakåt.

T-Forden tillverkades i 15 miljoner exemplar under åren 1908-1927. Det är fortfarande världens näst mest tillverkade bilmodell slagen bara av VW bubblan.

Häromdagen inträffade något som nästan fick mig att tappa andan. Det kom ett brev ifrån en tysk myndighet till sonen. Han har studerat i Tyskland en tid och nu flyttat hem. Brevet kom ifrån ”Kreisverwaltungsreferat” i München och visade sig vara helt odramatiskt. Det var bara en bekräftelse på att han hade anmält att han nu hade lämnat landet.

Patrik Engellau ställde sig frågan här om PK-ismen tar slut.

Jag tror att den tar slut. Inget är evigt. En blick på historien ger besked. Kyrkan skaffade sig enorm makt och rikedomar genom att den lyckades skrämma upp folk att de var dömda till evig förtappelse om de vågade trotsa den. Kyrkan varade i tusen år i vårt land men är numera helt knäckt och invaderad av andra läror.

Tidningen The Economist skickade ut en rapport för några dagar sedan (trots att jag inte längre är prenumerant) som bar titeln ”Economist (Intelligence Unit) Trump Risk”.

De flesta svenskar har åsikter om vindkraft. Somliga, särskilt politiker, ser den som ett tecken på den nya tiden där vindkraften mer än något annat är symbol för ”förnybar” energi, dvs. ren energi som inte sinar under överskådlig tid. För andra är den något som riskerar skada natur och kulturbygder och i vars närhet det kan bli nästan outhärdligt att bo. För ytterligare andra är den en symbol för oförståndig energi- och klimatpolitik. Många har flera av dessa uppfattningar samtidigt, särskilt de två sistnämnda.

Att vårt land befinner sig i en omställning har nog alla uppfattat. Vi bombarderas ju med detta nyckelord ifrån alla håll, i allt från högtravande politiska deklarationer till vanlig tröttsam struntreklam.

Satsningarna på så kallad ”Grön Teknik” har nu nått enorma volymer. Du som svensk skattebetalare är med och satsar i projekt med extrema risker men nekas information om de projekt du har tvingats köpa in dig i.

Vi har hört dem otaliga gånger. Höga näringslivsföreträdare som kräver att Sverige ska öka takten i klimatomställningen. Vi riskerar att tappa ledningen, säger Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke i en intervju i Svenska Dagbladet för några veckor sedan.

Det är inte ofta Systembolaget debatteras. Märkligt nog så finns det inte något större politisk opposition mot denna relik ifrån svunna tider. Inte ens Sverigedemokraterna har engagerat sig för att avskaffa monopolet. Kanske tänker de sig att Systembolaget mitt i byn på något sätt är förknippat med folkhemmet som de drömmer om? Men Systembolaget har aldrig funnits i byn utan finns endast i större samhällen och städer som en maktens och överhetens symbol, ofta väldigt långt bort.

I en närmast osannolik artikel redogör SvD (bakom betalvägg) för en undersökning utförd av Novus avseende ifall de tillfrågade anser att Sveriges eller Kinas utsläpp kan tänkas ha störst betydelse för klimatet.