Det gröna budskapets frälsning har erövrat varje vrå av Sverige. Likt en modern väckelserörelse möter det oss nu överallt. Politiker talar om den gröna omställningen i varannan mening.  Medier, universitet, forskningsråd, akademier, företagarorganisationer och miljöorganisationer tävlar om att sjunga denna omvälvnings lov. Till och med finansbranschen är nu helt bergtagen av gröna ideal som där främst manifesteras under begreppet ”hållbarhet” som ofta framhålls som minst lika viktigt som avkastning.  

Den gröna tekniken ska visa vägen in i den nya sköna världen. Tack vare gröna jobb ska vi få ett överflöd av jobb. Sverige ska gå före och skapa en lönsam exportindustri som ska göra världen hänförd. 

Men grön teknik är nästan aldrig lönsam. För vore den det så skulle den inte behöva kallas ”grön”. Nej, grön teknik utmärks av att man producerar något som normalt är för dyrt eller för undermåligt för att komma till av egen kraft. Därför behövs propaganda, subventioner och/eller skyddstullar för att få fart på verksamheten. Upphör detta så tynar snart projekten bort. 

Det väldigt oroande att svenska skattebetalare ofrivilligt är med och finansierar stora delar av de enorma högrisksatsningarna på grönt fossilfritt stål som just nu görs i Norrbotten, Hybrit AB och H2 Green Steel. Hybrit ägs till största delen av Vattenfall och LKAB, båda helstatliga. Den sista biten ägs av SSAB som även det till dels är statligt. Riksgälden har gett H2 Green Steel en lånegaranti på många miljarder. Svenska skattebetalare är minst sagt fullinvesterade. 

LKAB:s VD Jan Moström blev intervjuad i november i Ekots lördagsintervju om det fossilfria stålet Ett stål som inte blir bättre än det vanliga men väl dyrare. Och eftersom stål är en basvara så brukar fördyringar föröka sig och bli långt större i slutprodukten. 

Intervjuaren går in lite mer på djupet än det brukliga. Varför ska någon betala mer för det gröna stålet? Efter 5 minuter och 40 sekunder får vi det ärliga svaret. 

Det är EU som Moström hoppas ska införa en ”carbon border adjustment tax” så att alla företag utanför EU ska tvingas betala skatt för att få sälja sitt vanliga stål. Frihandelsorganisationen EU:s huvuduppgift i framtiden blir alltså att bygga tullmurar mot omvärlden för att försvara en dyrbar inhemsk produktion, tror Moström. Svenskar ska via skatten finansiera företag vars dyra produkter de kommer att bli tvungna att köpa, om Moströms vision slår in. EU:s förvandling från en organisation som ska stärka Europas konkurrenskraft till en förbjudande och allsmäktigt kontrollerande miljöorganisation förväntar han sig skall fullbordas. Jag blir stel av skräck när jag börjar inse vilka konsekvenser detta kan få. Oavsett vilka svårigheter dessa nya gröna företag kan möta så behöver man ju bara höja tullarna lite till för att verksamheten ska kunna fortsätta. Efterfrågan styr inte längre företagen. Löntagarfonderna var bara ett skämt jämfört med detta. Ståläventyret i norr kan dessutom haverera på många andra sätt, inte minst för att ingen förstår var de ska få all el som de behöver ifrån. Men även om det skulle gå bra så går det alltså illa. 

På något sätt har politiker och medier inbillats att det man kallar ”omställning” eller ”klimatsatsning” skulle bli lönsamt. Det är osannolikt. En parallell till dagens situation är när man på 1950-talet började förstå att det vore en bra idé att bygga reningsverk för avloppsvattnet. Det gjorde man också, en utveckling som fortsätter än idag. Jag tror dock att knappt någon trodde att man skulle kunna tjäna pengar på det även om det säkert fanns ett och annat företag som utvecklade någon smart lösning som de kunde exportera. Men för befolkningen och landet i stort var det bara en stigande kostnad som kommunerna utdebiterade. Den kunde tas eftersom man tjänade allt mer pengar på annat. Och att utbyggnaden skedde i maklig takt vartefter man hade råd. Slutligen krävdes ingen brutal ”omställning” bland allmänheten. Givetvis hade reningen kunnat förbättras mycket snabbare om myndigheterna hade börjat ransonera toalettbesöken till bara en gång om dagen eller dusch någon gång i veckan. Lyckligtvis (men kanske förvånande) så hade Naturskyddsföreningen inga aktivister som hade lanserat toalettskam.  

Klimatomställningen ska ske på några år. Ingen frågar om vi har råd. Tidningarna är fulla av moralpredikanter och domedagsprofeter som ska få oss att känna oss riktigt skyldiga. Samtidigt nås vi av budskapet att den gröna omställningen ska frälsa vår ekonomi. När det i själva verket bara handlar om höjda kostnader. Uppvaknandet kommer att bli brutalt. Att ”gå före” är att vara först nerför fattigdomstrappan. Att tro att Sverige eller ens EU kan påverka klimatet är dessutom ren dårskap. 

Vi måste omedelbart nyktra till och se till att få bort fokus ifrån de gröna tokerierna. Bland det farligaste som sker är att en så stor del av våra ungdomar rekryteras till att använda sina hjärnor till ”hållbara” lösningar. Därmed blir det mindre annat gjort. Och det leder till att vi halkar vi efter. Våra industrier läggs ned eller säljs ut och ersätts av gröna dunster. Gröna jobb innebär bara att fler behövs för att göra sådant som färre kunde göra tidigare. Det är dåligt, inte bra. Inget av vad den gröna politiken vill genomföra kommer att sänka kostnader. Domedagsprofetiorna gör att allt fler mår dåligt. Framtidstron måste därför återställas. Krisen är påhittad men blir verklig om det fortsätter så här. Troligen kan den gröna politiken aldrig genomföras när folket till slut inser att det är de som får betala. Men det kan gå rätt långt innan det vänder om ledarna fortsätter att vilseleda dem. 

Det kan hända att vi på sikt verkligen bör minska förbränningen av fossila bränslen men det kan vi göra först när vi har alternativ på plats. När det gäller energin så vet vi redan att kärnkraften ger en utmärkt möjlighet men de svenska regeringarna har gjort allt för att avveckla den. En teknik som elbilar kan bli värdefull i framtiden och leda till billiga och bra bilar men den kommer under lång tid att vara betydelselös ur klimatsynpunkt eftersom fossilfri el först måste bli vanligt i världen. Naturligtvis kan man vara lika cynisk som norrmännen som finansierar sina dyra elbilar genom att sälja olja men sådant bör man undvika. 

Men företagen då? Nås vi inte dagligen av budskap om att de vill ”gå före”. Jodå, företagen kan tjäna pengar på detta. Framförallt större företag gillar när varor blir dyrare (och de kan ta ut högre marginaler) och mer komplicerade och dessutom när utländsk konkurrens kan strypas. Men medborgarna blir de som betalar kalaset. Företagen betalar ingenting. Samhället som helhet eldar med relingen och blir fattigare. Hela konceptet med hållbarhet är rent strunt. Hur definieras det? Företag som IKEA och H&M representerar naturligtvis motsatsen till hållbarhet, oavsett vad de påstår. Gamla möbler finns i överflöd och kan köpas för en spottstyver. Kläder har de flesta redan för många av i garderoben. Företagen har lockats börja svika befolkningen av girighet och utnyttja flosklerna vilket i sig är allvarligt. Men även de kommer till slut att drabbas när folk inte har råd längre. 

Det är hög tid att vända utvecklingen nu!