Vithetsforskaren och rasisten Tobias Hübinette har dömts för olaga hot och ofredande. Det är en helt bisarr historia som rullats upp kring honom och hans familjeförhållanden och han är inte den första högprofilerade vänstermannen som visat sig vara en ulv i fårakläder.

Jag är inte ett dugg förvånad. Värdeord som ”antirasism”, ”feminism” och ”socialism” är den perfekta fasaden att gömma sig bakom om man har ett beteende som normalt inte accepteras av omvärlden.

Nog är Sverige ett märkligt land ändå. Sinnessjukt, faktiskt, hur hårt det än låter. Det anses nämligen ”kontroversiellt” att myndigheter ska samarbeta för att deportera människor som uppehåller sig här illegalt. Med en så släpphänt och, faktiskt, fientlig syn på samhället är det inte konstigt att Sverige förfallit till oigenkännlighet de senaste decennierna.

Jag är inte den första som skriver om det, och inte den sista, och egentligen har jag inget mer att säga än alla andra som redan reagerat och ifrågasatt det som ägde rum utanför Karolinska i Solna i förra veckan: Vårdpersonal – i full arbetsklädsel och med stetoskopen dinglande som hippa accessoarer runt halsen – manifesterade till förmån för en Hamaskopplad läkare som fängslats. Men jag säger det ändå: Det är stor förbannad skam att sådant får ske vid entrén till ett sjukhus.

När man läser skribenter som Lina Stenberg, som jag skrev om igår, inser man att många numera tror att den svenska välfärden bara tillkommit av en slump. Som om våra förfäder aldrig existerat och, framför allt, som om de aldrig gjort något vettigt. Nästan alla har gått den vägen där svenskarna degraderats till noll och inte: Reinfeldt med sina ”barbarer”, Sahlin med sina ”töntiga saker”, GW Persson med sitt trams om att det var invandrare som byggde vårt land.

Etniska svenskar göre sig icke besvär, liksom – det är NU vi bygger Sverige.

Det är något med ledarskribenterna på Aftonbladet. Och då menar jag inte det faktum att de gör allt som står i deras makt för att skapa medvind för de rödgröna – det är trots allt deras jobb som skribenter för den S-nära tidningen. Jag tänker snarare på att de är så hysteriska och så fullständigt struntar i att presentera ens minsta lilla fakta i sin argumentation. Inte sällan är det redan fantasierna som sprids från denna ledarsida – som i Lina Stenbergs senaste text.

Läser att en handläggare på Migrationsverket har fått sparken eftersom Säpo upptäckt att han läckt uppgifter om iranska regimkritiker till spioner för skurkstaten Iran. Nu visar det sig att kräkets dotter är enhetschef på samma statliga verk.

I am Jack’s complete lack of surprise, som Tyler Durden skulle ha sagt. Ingenting förvånar längre. Infiltrerade myndigheter har blivit vardagsmat. Sveriges förfall är hisnande.

Sveriges Television har gått in i valrörelsen och nu ligger fullt fokus på att curla fram de rödgröna partierna. I ett inslag från Almedalen lät SVT självaste Daniel Helldén ”förklara” varför en majoritet av männen röstar på Tidöpartierna – genom att leda honom fram till ett påstående om att män helt enkelt är mindre källkritiska än kvinnor.

Det är naturligtvis helt taget ur luften. Frågan är om det inte är precis tvärtom.

Så var Almedalsveckan över för denna gång och skattebetalarna har blivit ännu lite fattigare, efter att kommuner och myndigheter lagt hundratusentals kronor på att synas och höras i vimlet i Visby. Berikade har dock få blivit, förutom förstås de gotlänningar som driver hotellverksamhet eller har passande bostäder att hyra ut dyrt till uppmärksamhetstörstande politiker och andra kändisar. Det mest positiva är väl att den kortats ner rejält på senare år och att varje politiskt parti nu bara får en halvdag till sitt förfogande. Det räcker gott och väl med tanke på att de flesta av dem bara spottar ur sig floskler.

I decennier har vi svenskar matats med att vi är töntar som vill att det ska vara ordning och reda – och alldeles särskilt när vi vill att det ska vara ordning och reda i tvättstugan. Svensk populärkultur och humor har ett närmast besatt förhållande till tvättstugan och till oss som värnar dess ordning och ”tvättstugefascister” är numera ett vedertaget begrepp för att beskriva oss.

Vår önskan om en ren och fräsch tvättstuga, där folk städar upp efter sig, tar bort luddet ur torktumlaren och respekterar reglerna i största allmänhet, har alltså varit föremål för åtskilliga kulturskribenters och komikers hån genom åren. Jag kan dock inte minnas att någon av dem avkrävts argument för varför det skulle vara så mycket coolare med en skitig och misskött tvättstuga.

Under de snart fyra år som gått sedan Ebba Busch var med och bildade Tidöregeringen har hennes illojala utspel mot regeringskollegorna kommit allt oftare. Och nu, mitt i valrörelsen, under den totalt meningslösa Almedalsveckan, tar hon plötsligt ställning mot det som gav Tidöpartierna valsegern – den restriktiva och ansvarsfulla migrationspolitiken som en majoritet av befolkningen önskade.

Ebba är, med andra ord, en simpel svikare.

I Storbritannien sjuder vreden, först efter mordet på Henry Nowak och nu efter det brutala överfallet på en man i Belfast. En asylsökande från Sudan attackerade en man på öppen gata och försökte halshugga honom. Tack vare rådiga och modiga civila kunde mannens liv räddas men han är svårt skadad och har förlorat sitt ena öga. Förlorat och förlorat, förresten. Gärningsmannen karvade helt sonika ut det. Det är sånt man gör när man kommit till ett nytt land och fått asyl. Eller?

OBS! Denna text är en satirisk spegelbild av den före detta SVT-aktivisten och (rika) vita kvinnan Erika Bjerströms text ”Plånboken bästa vägen att förändra mäns klimatbeteende”, publicerad i Dagens Industri i maj 2026. Både Bjerström och jag bygger våra argument på existerande studier, där forskare kommit till olika slutsatser. Det visar att Bjerströms tvärsäkra påstående att vita män behöver göra en ”beteendeförändring” speglar en uppfattning bland flera och att man får de resultat man söker beroende på vilket perspektiv man har som utgångspunkt.

Bjerströms perspektiv är, i korthet, att män gör fel som arbetar och driver företag och att det är fel att rösta höger. Mitt perspektiv är att männen, genom sitt arbete, bygger samhället starkt och att det är ansvarslöst att rösta vänster.

Bjerströms text hittar du om du söker på webben. Min text hittar du här:

Engelsk polis lät en 18-årig vit kille drunkna i sitt eget blod medan de resolut handfängslade honom och arresterade honom för rasistbrott. Rasistpåståendet var en utstuderad lögn av hans baneman, en flera år äldre sikh, och polisen köpte det med hull och hår. För det vet ju alla att vita – och framför allt vita pojkar och män – är rasister.

Så långt har det gått. Idag kan en person tillhörande en minoritet hugga ihjäl en vit människa utan att polisen agerar. Och det skulle kunna hända även i Sverige,

Det stormar kring Agnes Wold. Hon har nämligen sagt det som man absolut inte får säga i Sverige idag – hon har sagt att hon inte tror att könskorrigering är det bästa valet för en unge i tidiga puberteten som känner sig förvirrad och osäker. Hon har dessutom sagt att hon skulle göra allt, till och med ta en vända i fängelse, för att försöka få sitt eget barnbarn att tänka om istället för att lägga sig under hormonbehandling och kniv.

Hon har med andra ord sagt exakt det som – det garanterar jag – en överväldigande majoritet av svenska folket tänker och känner.

Nu är det studenttider igen och de ängsliga dumskallarna på Jensens gymnasium i Uppsala (och säkert många fler skolor i landet) har förbjudit flaggor vid utspringet. ALLA flaggor, märk väl – även den svenska nationsflaggan som annars är den främsta symbolen av alla för tradition och fest. Orsaken? De vill undvika konflikter och bråk som kan uppstå i samband med olika flaggval och firanden.

Eurovision är över för denna gång och än en gång har den europeiska publiken visat vad de tycker. Den låter sig inte påverkas av propaganda och hets från journalistkåren och diverse b-artister. Israel fick höga poäng och seglade upp på en andraplats i finalen, trots att jurymedlemmar i diverse länder förenat sig så gott de förmådde för att ge så låga poäng som möjligt till landet som vägrar att kröka rygg för terrorister.

För svenska Felicia gick det sämre. Den före detta ”fröken Snusk”, som skulle åka till Wien för att ”hindra Israel från att vinna” gjorde totalfiasko, fick bara 51 poäng och slutade på 20 plats.

Jag kan förstå om den frågan provocerar men den är helt ärligt menad. Inte för att jag tror att kvinnor är mer opålitliga än män, eller vice versa, rent generellt. Det handlar om kvinnors biologiska behov av att vara omhändertagande. Normalt har det uttryckts i ett fokus på familj och närstående. Men vad händer med denna nedärvda egenskap i ett samhälle där familjen slagits sönder och beskrivs som en ”kvinnofälla”?

Nyligen röstade de politiska vildarna Elsa Widding och Katja Nyberg (tidigare SD) med oppositionen för att införa ”övergångsregler” för den ny lagen om medborgarskap. Tursamt nog, för Sverige, kallade SD:s gruppledare Linda Lindberg in två utkvittade SD-ledamöter inför omröstningen så den oheliga alliansen fick inte önskad effekt.

De rödgröna skriker att det är ”ett hot mot demokratin” om riksdagsomröstningarna speglar folkviljan. Och Socialdemokraternas Annika Strandhäll har ingått ett solidariskt systerskap med de två kvinnor som hon tidigare varit direkt fientlig mot.

I Svenska Dagbladet kan vi idag läsa att hundratals politiker i Sverige har kopplingar till den organiserade brottsligheten. Under de senaste fem åren har 313 personer med politiska förtroendeuppdrag förekommit i polisens underrättelsematerial om de gängkriminella, enligt rapporten SGL 2026, framtagen av Sverige mot organiserad brottslighet (Smob).

Rikskronofogden Fredrik Rosengren tycker att det stora antalet är ”förvånande”. Själv anser jag att det är en naturlig följd av den sinnesförvirrade godhetspolitik som styrt Sverige alldeles för länge.

”Har Sverige verkligen råd med Tidögängets utvisningspolitik?” frågar sig Amanda Sokolnicki i malliga morgontidningen. Ledaren är illustrerad med en finstämd bild av en ömsint hemtjänstpersonal som håller sin arm om en äldre kvinna – ett vardagsögonblick av omtanke, en trygghet som är under hot om Tidöpartierna fortsätter att utvisa människor som inte har rätt att vistas i Sverige.

Rubriken skulle kunna gälla en hel rad sammanhang där kvinnor spelar en framträdande roll. SVT:s Aktuelltstudio, till exempel, där coolingarna Nike Nylander och Cecilia Gralde leker skjutjärnsjournalister så det står härliga till. Men just nu tänker jag i första hand på Robinson som för närvarande visas på tv4.

Så var det dags att fira 1 maj igen. Jag passar därför på att återpublicera en text jag skrev för två år sen:

1 maj – Stöveltrampets högtidsdag

Nu är det dags igen. 1 maj är kommen och med den de röda fanorna som vajar på gator och torg när socialdemokrater och kommunister marscherar i takt på samma sätt som kommunisterna i det forna Sovjet och i diktaturen Kina. ”Upp till kamp” gastar de uppfordrande – men mot vad?