Karl Marx hade, sammanfattningsvis, två grundidéer, nämligen att:
- kapitalismen skulle gå under på grund av sina inre drivkrafter samt att
- socialismen skulle komma i dess ställe.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
För ett par år sedan skrev jag om Horndalseffekten: Detta begrepp blev känt i början på sextiotalet då Erik Lundberg publicerade sin bok Produktivitet och räntabilitet. Han hade gjort ett intressant fynd. Järnbruket i Horndal hade inte investerat något under ett femtontal år, men ändå ökat produktionen, och därmed produktiviteten, med 2 – 3 procent per år. Det var ett mycket väsentligt fynd, viktigare än man då förstod.
Ser vi här en ny trend bland svenskarna? En man i Eskilstuna som SVT Nyheter Sörmland kallar Anders Andersson, 50, är en listig och påhittig jävel.
Han lyckades skaffa sig dubbla identiteter och uppfann Sven Svensson, 58, som påstods dela lägenhet med honom. På så sätt lyckades Anders under fem års tid lura Eskilstuna kommun på hela 498 000 kronor i socialbidrag.
I morse läste jag morgontidningen vilket i det här fallet betyder Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, inte för att just dessa är de mest stimulerande nyhetsmedia jag kan tänka mig utan för att det är i dem, plus några andra, som den officiella samhällsdebatten förs. Det betyder att man har hygglig pejl på den socialt acceptabla diskursen i vårt samhälle ifall man genomögnar dessa blaskor. Man får då också reda på sidoinformation som kan vara användbar när man kalibrerar sina egna uppfattningar mot verkligheten, till exempel att sju av tio väljare tycker att Sverige är ett sämre land än för tjugo år sedan.
Jag har nyss fyllt 84 år. Livet, ibland ledsamt och stundom lite roligt, var länge något slags projekt som skulle drivas framåt i hård fart. Varje avslutad ansträngning födde en självgod belåtenhet. Den räckte inte så länge, förstås, varefter nästa uppgift tacklades med frisk energi.
Nu är det studenttider och SVT intervjuar tre kvinnliga Uppsalastudenter, med rötterna i Eritrea, som väljer att bära Eritreas flagga på studenten, för att hylla landet de kommer ifrån.
Eritrea är en av världens hårdaste diktaturer, från vilken Sverige tagit emot tusentals flyktingar genom åren. Situationen för medborgarnas mänskliga rättigheter är bland de värsta i världen och varken politisk opposition eller fria medier tolereras. Så sent som 2017 avslöjade GP att landet trakasserar eritreaner som flytt till Sverige. Detta land vill alltså de tre studenterna hylla, ungefär som om det vore där de erbjudits fri skolgång och studiebidrag under gymnasietiden. Hur hade det varit att visa respekt för det land de lever i, och som möjliggjort deras utbildning?
När jag gick i småskolan ägnades mesta tiden åt rättstavning, multiplikationstabellen och kristendom. Sexualitet var officiellt en icke-fråga – ända fram till slutet av mellanstadiet, då vi fick två timmars samtal om pubertet och fortplantning med magister Anders. På högstadiet ordnades skoldisko i matsalen och därefter förväntades vi bygga upp harmoniska relationer med det andra könet, vilket de flesta av oss lyckades med.
Den här artikeln publicerades för sex år sedan. En läsare bad mig nyss att publicera den en gång till ty hon hade slarvat bort den. Här kommer den alltså igen i serien Gamla Favoriter.
Hur bekämpar vi bäst inflationen? Detta var temat på söndagens Agenda. En mera rättvisande titel hade varit: Hur bekämpar vi programledare bäst högerregeringen?
Det här är en lite uppgiven kommentar till en debatt som pågår just nu och har väckt en del uppmärksamhet. Debatten handlar om huruvida barn i Sverige svälter för att deras föräldrar är så fattiga att de inte har råd att köpa mat och att barnen därför äter extra i skolan på måndagar efter den av ekonomin påtvingade helgfastan.
Medan sju av riksdagens åtta partiledare fortsätter vurma för mångkultur tvingas vanliga medborgare kämpa med konsekvenserna av den. Friheten för vanliga skötsamma ungdomar inskränks allt mer, då de nu riskerar att bli misshandlade, rånade och till och med mördade när de går ut. Efter mordet på en 15-åring i Hammarby Sjöstad nyligen berättar en tonårsmamma i en intervju att hon inte låter sina tonåringar gå ut efter 21 på kvällen.
Om föräldrarna till de tonåringar som beväpnar sig hade fattat samma beslut skulle den här pojken kanske ha levt idag. Men sånt ska man inte prata om, för föräldrar med kriminella barn är det så ofattbart synd om att de inte får kränkas med krav på ansvar.
I Strindbergs Röda rummet finns en berömd skildring av ett par överklassdamers besök hos fattiga människor på Söder i Stockholm. Det framgår mycket tydligt att deras välgörenhet har dem själva som föremål – de fattiga människorna ger dem tillfälle till en vällustig upplevelse av att vara ädla och goda.
Skam till sägandes var det först i relativt modern tid, kanske för tjugo år sedan, som jag började förstå självregleringens samhälleligt avgörande betydelse. Man kan kanske gå så långt som till att säga att det är företagens förmåga till självreglering som avgör hur pass framgångsrikt ett samhälles näringsliv har möjligheter att bli.
Föräldrar i Rinkeby kräver gratis lunch åt sina barn under sommarlovet, rapporterar vänstertidningen ETC. Men hur hungriga är egentligen Rinkebybarnen? Inte hungrigare än tidigare om man får tro Hans Ovsjö, som är rektor på Knutbyskolan i Rinkeby. I en intervju i Aftonbladet ger han uttryck för genuin förvåning över debatten som rasar eftersom han, trots att han jobbar i ett av de påstått mest utsatta områdena, inte märkt ett dyft av någon ökad hunger.
Författaren F. Scott Fitzgerald sa att han hade de tredje och fjärde bästa egenskaperna du kan ha som man. Han var snygg och intelligent. Men han saknade de två bästa egenskaperna. Dessa egenskaper är att man är rik och att man har en djurisk dragningskraft. Tom Buchanan i ”Den store Gatsby” föddes rik och med en djurisk dragningskraft. Jay Gatsby var smart och snygg. Det räckte ej för att få tjejen han ville ha. Ernest Hemingway var ej modellsnygg men han kunde dyka upp i främmande länder där han ej behärskade språket och folk blev galna i honom. Kvinnorna ville bedriva otukt med honom även om de var kyska katoliker och oskulder. Männen ville kolla på honom för att han var så cool.
Ett föredrag med ovanstående rubrik, som jag fått mig tillskickat av den kände meteorologen Lennart Bengtsson, hölls häromdagen i London av Lord Frost på GWPF:s årsmöte. Lord Frost (bilden) är en bemärkt person i Storbritannien där han varit regeringsmedlem, ambassadör och chefsförhandlare mot EU utan att för den skull göra anspråk på akademiska meriter i det ämne föredraget berörde, nämligen klimatpolitikens framtid eller kanske klimatpolitikens fördärvliga inflytande.
I Sverige finns två typer av högersympatisörer. Det finns ateistisk och liberal höger samt kristen och konservativ höger. Folk som är ateistisk och liberal höger säger ofta att knark borde bli lagligt för då kommer de gängkriminella ej att tjäna några cash och då blir Sverige ett tryggt land igen.
Folk fattar inte att mångkultur är något bra! Det anser i varje fall sju av åtta partiledare.
De räcker lydigt upp handen i Agendas partiledardebatt tidigare i våras vid frågan om det är bra att Sverige är mångkulturellt. Ebba Busch hade en inhoppare, men hade hon varit där hade hon också räckt upp handen och sett precis lika överlycklig och nyfrälst ut som hon alltid gör.
Det kan inte vara så roligt att jobba på Svenska institutet nu för tiden, framför allt inte om man har någon sorts ansvar för verksamheten. På myndighetens hemsida står på mest framskjutna plats att ”Svenska institutet bygger relationer och skapar förtroende för Sverige i världen”. Jojatackarja.
… kan Stockholms Stadsmission kosta på sig en helsida i Dagens Nyheter. Vilket de har råd med.
Chefen för Stadsmissionen tjänade bara 808 000 kr om året 2013, vilket är en tio år gammal uppgift som jag i hastigheten fick fram från SvD. Det är nog en miljon idag.
Kriget i Ukraina kan beskrivas på olika sätt. Det vanligaste är det inkännande som beskriver befolkningens lidande. Försök att beskriva orsakerna bakom de ukrainska framgångarna och det ryska – hittillsvarande – misslyckandet förekommer också.
Min portugisiskafröken som inte besväras av några politiskt korrekta uppfattningar och jag satt och ömkade oss över den västerländska skolans förfall. Vår grundläggande men ännu inte fullständigt bevisade hypotes var att nedgången gäller de flesta länder i den västerländska kulturkretsen, alltså de länder som hämtar praktiskt taget allt sitt tänkande från USA.
Det finns numera att slags konsensus bland internationella bedömare (vilket brukar betyda anglosaxiska akademiker som håller långa föredrag på YouTube) att Ukrainakriget visar på avgörande förändringar i världens maktförhållanden. Jag är inte säker på att Sverige haft någon seriös utrikespolitik sedan andra världskriget då vi fegt men förnuftigt höll Sverige borta från stridigheterna. Däremot har vi haft en hel del oseriös utrikespolitik (som lär ha tagit sin början när Göran Persson upptäckte att han liksom förbundskansler Helmuth Kohl gillade att äta smör och då lärde sig engelska och kom att uppskatta utrikespolitikens fördelar och möjligheter).
Det har skett något mycket märkligt i offentlig debatt på senaste tiden.
På Twitter skrev en rektor: En av de jobbigaste arbetsuppgifterna jag har är att prata med föräldrar till elever inom spannet 71–90 begåvningsmässigt. Det finns inte någon plan för dessa elevers skolgång. Oavsett vilket stöd vi sätter in klarar de inte skolan. (@rektor_linnea)
För några dagar sedan skrev Lena Andersson i en krönika i Svd (låst artikel) att det är föräldrarna som bär skulden om deras barn hungrar. Det har startat ett drev av episka proportioner och folk från både höger- och vänsterkretsar har hoppat på tåget. Nu är det fritt fram att skriva exakt vad som helst om Lena Andersson eftersom hon har dristat sig att frångå konsensus, som stipulerar att allt är samhällets och den nya regeringens fel. Debatten är helt onyanserad och det finns ingen hejd på pajkastandet.
Vill man studera hur man bäst avbryter en meningsmotståndare som ”neutral” programledare rekommenderar jag varmt att man ser på några avsnitt av statstelevisionens Aktuellt och Agenda.
Låt mig få vara lite skeptisk även om jag vet att det inte vinner mig några vänner. Det som skiljer en normalt upprörd samhällsförbättrare från en skeptiker är att den förre inte aktar för rov att, om det finns anledning, misstänka Sveriges sex hundra miljardärer för egennyttigt och ljusskyggt beteende medan den senare inte ens drar sig för tanken att till och med fattiga och eftersatta barn kan vara korrupta.
Den har krönikan publicerade jag för åtta år sedan. Det handlar om en katalansk bank som vill gör reklam för sig. Enligt min uppfattning lyckades banken över hövan. Stycket heter An die Freude, texten skrevs av Friedrich Shiller 1785 och musiken av Beethoven. Detta stycke om fem minuter är, om jag fattar rätt, fjärde satsen i Beethovens nionde symfoni.
Här är en kort introduktion:
Starka mentala barriärer är något av ett måste om man ska våga leva i Sverige idag. Landet har blivit komplett galet.
Fram till 80-talet blev saker bara bättre och bättre i Sverige. Jag tror det hade med utvecklingen av välfärdssystemet att göra, det vill säga att stat och kommun tog över funktioner som tidigare legat helt på det civila samhället (typ att mormor sköter en stor del av barnomsorgen och att den pensionerade ingenjören vickar som mattelärare) innan folk hade vant sig av med att ansvara för sig själva. Förbättringen var inte planerad utan gick liksom av sig själv. Som genom något välvilligt kosmiskt inflytande samverkade det civila samhället med det offentliga systemet. Sverige kändes bra (bortsett från skatterna som år 1976 kostade socialdemokraterna regeringsmakten, en chock de aldrig glömmer).
DET GODA SAMHÄLLET 