Historia är berättelsen om förändring. När förändringarna är för stora och går för snabbt, riskerar människor att känna hemlöshet och bli olyckliga. Att bevara minnet av hur det var, av sådant man känner igen, tror jag, kan minska hemlösheten och olyckan. Rester av det gamla finns kvar.

Svaret på hatretorik är ännu mer retorik. Det säger Amy Peikoff, professor i filosofi och policychef på nätverkssajten Parler i en intervju i brittiska webbtidningen Spiked.

Det är ingenting särskilt med Jenny Nordberg, Svenska Dagbladets medarbetare i USA. Hon tänker som de flesta av sina kollegor, nämligen som en svensk besserwisser, men hon gjorde det just igår den 24 januari och på ett så pregnant sätt att jag inte kunde låta bli att sätta tänderna i stycket utan att särskilt vilja utpeka Nordberg.

Nordberg menar att det är dags att revidera och ändra det amerikanska statsskicket:

”Det är inte bara Donald Trump som har förlorat tillgången till sina sociala medier. I december 2020 stängdes den svenska kanalen Swebbtv på Youtube. Det är en kanal som innehåller mycket hårda ord om både invandrare och invandringspolitik. Detta blandas med en djup misstro mot politiker, banker, storföretag, klimathotet och coronapandemin.”

”Att Sverige självt i motsats till sina grannar undgick att bli indraget i världskonflikten, därför hade det att tacka inte endast sitt relativt skyddade läge och sin målmedvetna upprustning, utan även det motstånd Finland presterade mot de ryska expansionssträvandena. Om rådsunionen hade lyckats förverkliga sin avsikt att erövra och sovjetisera Finland, hade även utgångsläget för det tysk-ryska kriget varit ett annat. Med ryska trupper på Åland och i Tornedalen – hotande malmfälten – samt tyska i Norge och Danmark, hade Sveriges handlingsfrihet varit till ytterlighet beskuren och de ”förhandsbestämda linjerna” (den traditionella alliansfriheten och neutraliteten) varit föga värda”. (G. Mannerheim (bilden) Minnen P.A. Norstedts och Söners förlag, Stockholm 1952. Del II, s. 238).

Det anses eftersträvansvärt att i debattexter som den här vara så objektiv som det går vilket betyder att stödja all argumentation på fakta – i kontroversiella fall helst bekräftade med fotnoter eller länkar till tillförlitliga källor – och sopa alla känslor under mattan eller, i särskilt lyckade fall, inte ha några. Kanske vore det bästa om alla opinionstexter författades med hjälp av artificiell intelligens.

En januarikväll förrförra året hade Sverige ett mindre George Floyd-moment. Två väktare avvisade en svart kvinna från T-banan som reste utan biljett. Kvinnan gjorde motstånd och började skrika. Scenen med två vita väktare som håller fast en svart skrikande kvinna spreds snabbt.

Mitt, liksom troligen alla andras, politiska medvetandes fasta grund är föreställningen att demokrati och despoti är varandras motsatser och fiender. Despotin, till exempel i skepnad av Sovjetunionen, ville erövra demokratiska samhällen för att omvandla dem efter sitt eget beläte. Den här tankefiguren sitter så djupt att en sådan som jag har svårt att fatta att den påstådda oförenligheten mellan demokrati och despoti verkligen handlar om en tankefigur, det vill säga en mental konstruktion, snarare än ett oföränderligt fysiskt förhållande eller något slags naturlag. När USA år 2003 överföll despoten Saddam Husseins Irak var denna mentala konstruktionen de neokonservativa amerikanska ledarnas fyrbåk. Genom att utsläcka despotin personifierad av Hussein skulle de neokonservativa låta demokratin välla fram som en rättfärdighetens flod. Det var fint tänkt, men det blev inte så.

Det är kanske en konstig fråga, särskilt i samband med samtidsdebatt och opinionsbildning, men det är likväl en fråga jag stundom ställer mig. Det är förstås lätt att hävda att vinbärskräm inte har något gemensamt med aktuella samhällsfrågor men om man bara skrapar lite på ytan så kan man ändå skönja vissa beröringspunkter mellan vinbärskrämen – det vill säga frånvaron av den – och det samhälle vi idag lever i.

Häromdagen begav jag mig till forskningsfronten för att utvärdera situationen. Forskningsfronten ligger vid Angereds torg 9 i Angered i Jämställdhetsmyndighetens lokaler. Av pandemiska skäl uppsökte valde jag att uppsöka fronten elektroniskt snarare än fysiskt och det visade sig var en himla tur för den verkliga spjutspetsforskningen, upptäckte jag, bedrivs på ett annat ställe, nämligen vid Nationella sekretariatet för genusforskning på Universitetsplatsen 1 vid Göteborgs universitet – visserligen bara 14 kilometer i sydvästlig riktning enligt Google Earth men det hade känts snopet att klappa på fel port när man är så vetgirig och otålig som jag.

Med Biden som ny president i USA förväntas den förnybara energin få ny vind i seglen med hopp om att koldioxidutsläppen skall börja minska på allvar. Enligt vad Biden utlovat kommer USA att återgå till Parisöverenskommelsen, vilken Trump nyligen lämnade.

Vad som inte tillräckligt uppmärksammats i Sverige är att USA sedan flera år förlorat ledningen i utsläppsligan för koldioxid. Inte ens västvärlden leder ligan längre.

Så gott som dagligen de senaste månaderna har vi informerats om antalet dödsoffer i spåren av corona. Varje gång vi öppnar tidningen blir vi påminda om att liemannen aldrig vilar, och att 2020 ser ut att bli ett av de mörkaste åren i modern historia. En professor i Lund drar paralleller till spanska sjukan 1918, så det klart man blir skärrad.

Några läsare har varit vänliga att kommentera en fundering som jag nyligen presenterade. Så här lät funderingen:

En grundläggande fråga med vilken jag i min barnslighet oavsiktligt retat upp en del nationalekonomer är hur marknader uppstår. Det är fundamentalt för nationalekonomin men helt bortglömt sedan Jean-Baptiste Say år 1803 skrev en uppsats i ärendet. Tänk dig en ekonomi som består av en fiskare och en bagare. Fiskaren fiskar två fiskar om dagen och bagaren bakar två bröd om dagen. De byter en fisk mot ett bröd och lever båda på en fisk plus ett bröd vardera om dagen. Ett system i jämvikt.

Ungefär hälften av Sveriges småhus värms med el. Och av dessa hus har majoriteten värmepumpar.

Värmepumpar är lite av ett trolleritrick. Hela idén är att man flyttar värme från något kallt till något varmt. Det låter omöjligt men det är faktiskt tillåtet enligt termodynamikens lagar under förutsättning att man tillför energi. Det är det man behöver el för. Elen används alltså egentligen inte alls till själva uppvärmningen. Värmepumpar är intressanta ur många synpunkter. Dels ur de rent tekniska aspekterna men också ur hur marknader fungerar.

Många branscher i Sverige har drabbats av den kinesiska febern. Kanske även den antirasistiska branschen?

Hur som helst har en av landets professionella antirasister, Haris Grabovac, nyligen skrivit en artikel i Expressen (18/1 2021) om hur kinessjukan indirekt lett till en ökning av rasism.

Tanken som framförs i artikeln ”Social distansering – en superspridare av rasism?” är att när svensson sitter hemma framför datorn i stället för att gå till jobbet producerar och konsumerar han eller hon mer rasism än vanligt.

Så här skrev Vilhelm Moberg 1965, ironiskt nog i Dagens Nyheter, men DN var då en annan tidning.

Det förefaller uppenbart för mig att USA inte kommer att bli bättre under demokraternas Biden än under republikanernas Trump. Det beror på att USA lider under de flerfaldiga måttstockarnas förbannelse (som jag skrev om här). Den som letar lite i sitt minne kan hitta flera likartade tillfällen under de senaste årens amerikanska historia när de demokratiska bedömarna applicerade sin måttstock och de republikanska bedömarna sin och kom fram till helt olika utslag.

Jag har en YouTube-kanal som jag kallar Antikalifen. Ett tag var jag alltså youtuber, men jag har inte hunnit lägga upp något nytt klipp på ett år. Jag hinner inte.

Trots att jag påstår att jag är skeptisk mot allt och alla så har jag auktoriteter. En av dessa är Alexis de Tocqueville (bilden), en fransk aristokrat som vid 26 års ålder år 1831 påbörjade en lång resa i USA för att studera den nya amerikanska demokratin. Det blev ett antal djupsinnigt resonerande böcker plus reseberättelser.

Tocqueville hade i den franska revolutionen sett vad demokratin kan ställa till med om den får utvecklas utan spärrar och han ville veta hur USA skulle kunna undvika motsvarande tyranni. Han oroar sig för framväxten av en oinskränkt, folkvald, välvillig, despotisk statsmakt:

Liberalismen, en ideologi som hyllar politisk och ekonomisk konkurrens, har varit förhärskande sedan Sovjetunionen och Östeuropa kollapsade 1989 – 1990. Dessförinnan var världen under kalla kriget uppdelad mellan kommunism och demokrati, det totalitära öst med planhushållning och det fria väst med marknadsekonomi.

Sovjetunionens fall och Östeuropas frigörelse från kommunism är kanske den största politiska händelsen i min livstid. Jag var där på uppdrag av Världsbanken och arbetade under 1990-talet med att skapa privatägda, från statsmakten fristående, banker. Utan privata banker kunde ingen privatisering av den reala ekonomin äga rum.

Disney trodde att man gjort allting rätt denna gång. Wokevänstern och rättvisekrigarna skulle bli nöjda och den afroamerikanska publiken skulle gilla den. Den animerade filmen Soul hade premiär på juldagen förra året. Filmen gjordes av Pixar Animation Studios.

I samband med EU-valet år 2019 blev Lars Adaktusson från KD kritiserad av socialistiska och liberala tidningar för att han hade ”röstat emot abort”. Till och med jag kunde förstå att han hade röstat emot att EU ska bestämma att abort ska vara tillåtet i till exempel tio veckor. Han hade röstat emot att EU-länderna ska ha gemensamma abortregler. Om EU skulle ta ett beslut om abort är det mest rimliga att abortgränsen hamnar runt vecka tio.

Bästa fru Pelosi,

När jag på avstånd försöker förstå den politik som du i din egenskap av talman i ditt lands representanthus blir jag bekymrad och jag ska förklara varför. Det största hotet mot Amerikas framtid just nu, som det ser ut härifrån, är att landet ruttnar inifrån på grund av motsättningar och hat och då menar jag inte i huvudsak hatet från våldsamma höger- och vänsterextremister utan det hat som tycks ha trängt in bland landets ledare, till exempel hos dig, och som förgiftar ledarnas inbördes relationer.

Mediebolagens bannlysning av USA:s president och hans supportrar ställer debatten om Public Service i delvis ny dager. Många har vant sig vid att tänka på statskontrollerad media som något dåligt, och om bara den försvinner kommer marknaden att breddas och yttrandefriheten stärkas. Men det kan bli precis tvärtom. Eftersom techjättarna inte bara kontrollerar de största sociala nätverken, utan även de dataservrar alla plattformar är beroende av, går inte ens den lagliga regeringen säker.

”Nu måste världens ledare utlysa ett ’nödläge för klimatet’ – annars blir de ansvariga för katastrofala resultat” sa FN:s generalsekreterare António Guterres den 12 december 2020 vid öppnandet av ”the Climate Ambition Summit”. Politiska ledare från ett 70-tal länder deltog i mötet.

Troligen är det en inneboende drift i det mänskliga samhället att eftersträva homogenitet. Till exempel brukar svenskar som bor utomlands samla sig till svenska klubbar. Men den eftersträvade homogeniteten handlar inte i första hand om sådant som att gemensamt äta ärtsoppa på torsdagar utan om rådande värderingar och tankemönster. Gemenskapen vill helst att dess medlemmar har samma föreställningar om det goda och det onda, om det sanna och det falska, om skyldigheter och rättigheter.

Det kom ett verserat, maskinskrivet brev med posten från en läsare (utan adress, telefon eller email). Han ville bara tala om att det jag skriver är svammel. Jag förmår inte djupdyka i frågorna utan håller mig lättjefullt på ytan eller snarare till och med von oben.

Brevskrivaren verkar bildad. Han berättar att han i somras satt i Vaxholms gästhamn och läste en nationalekonomisk bok enligt vilken stater gärna kan sätta sig i skuld om det behövs exempelvis för att skyffla ut pengar i coronatider till företag som hotas av statligt beordrade nedstängningar. I jämförelse med en sådan skrift och med ännu mer svårlästa böcker som han också läst, förklarar han, är mina reservationer kring keynesiansk politik både barnsliga och omoderna.

Jag har skrivit en del om Trump tidigare (se till exempel GangsternMobbarenMafiosi och Konspiration. Namnen avslöjar väl min inställning, men läs gärna om ni vill veta mer). Här vill jag istället försöka förklara vad som driver konspirationsanhängarna och hur den amerikanska demokratin trots allt kunnat stå emot konspirationens vanföreställning. 

I dagarna hade Netflix dokumentär om Richard Ramirez premiär. I en miniserie på fyra delar får vi möta överlevande offer, anhöriga till de mördade, de utredande poliserna och delar av den journalistkår som bevakade den brutale och oberäknelige pedofil, våldtäktsman, rånare och seriemördare som härjade i Los Angeles 1985 under benämningen The Night Stalker.

Det är bara att erkänna: jag har halvt medvetet översett med svagheter i Donald Trumps beteende ehuru med tilltagande vånda sedan han började mana folk till demonstrationer i Washington (vilket slutade med stormningen av Kapitolium på trettondedagen). Jag har följt den kanske alldagligaste, lättförståeligaste och mest förödande logik som mänskligheten har hittat på, nämligen ursäkter på teman som det överskylande ”det var någon annan som började” alternativt det urskuldande ”det var fel men inte värre fel än de andra”.