Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Den 21 oktober sköts gangsterrapparen Nils Kurt Erik Einar Grönberg, känd under artistnamnet Einár, till döds i Stockholm. Det var en ren avrättning.
Einár skilde sig markant från sina kollegor i branschen: 1) han var helsvenne 2) han kom inte från Orten.
De flesta utlåtanden om framtiden blir fel, det måste även jag som gammal framtidsforskare vidhålla. Men en spaning som jag gjorde för ett halvsekel sedan verkar med sengångaraktigt och halvblind tröghet vara på väg att förverkligas fast betydligt långsammare än jag trodde. Det är att det välmående, homogena och fredliga välfärdslandet Sverige gradvis skulle förvandlas till en dualekonomi, alltså ett sådant samhällsbygge som vid det laget var legio i u-länderna där en del av befolkningen levde som på sophögar medan andra hade lön, motorfordon, Levisjeans och drack Coca-Cola.
För inte så längesen prisades örebroaren Hani Bilal Madi som en god förebild, för att han städat och delat ut blommor efter det besinningslösa våldet, och mordförsöken på poliser, under korankravallerna våren 2022. Men alltsammans var bara fejk. Bilal var en av de aktiva våldsverkarna under kravallerna och har nu dömts till tre års fängelse.
”Vi förlorade på grund av fejknyheter” har blivit en kliché. Som ursäkt har fejknyheternas aktier stigit högt de senaste åren. Men osanning och ryktesspridning är inget nytt. Lögnen är äldre än internet.
Frågan gäller EU:s första delutbetalning på 9 miljarder euro från Återhämtningsfonden (ÅHF) till Spanien 2021. EU har lånat upp 750 miljarder euro till fonden. Vid EU:s stats- och regeringschefers extramöte i Bryssel 17-21 juli 2020 träffades överenskommelsen om tillskapandet av denna fond och den 24 mars 2021 beslutade riksdagen att Sverige skulle bidra med finansiering av den fonden. Fonden tillkom för att hjälpa EU-länder ur coronapandemins följder. (Jag har tidigare skrivit om tillkomsten med svensk utgångspunkt Här, Här och även Här)
I alla tider, alla kulturer, har människan oroat sig för saker, ibland med rätta, som till exempel när det gäller skeppsbrott, men också för visserligen elakartade men likafullt påhittade fantasifoster såsom vättar, troll, skogsrår, människoätande drakar och annat oknytt. Troligen har människan genom tiderna satsat större resurser på att bekämpa problem som inte finns än att ta itu med dem som det varit någon mening att försöka hantera. Jag skulle gissa att kampen mot häxeriet inklusive gudstjänster och teologisk forskning genom århundradena krävt betydligt större ansträngningar än vad som behövts för att utveckla bra antibiotika.
Nedanstående skrev jag för fem år sedan. Inte mycket har hänt när det gäller skillnaden i skolornas resultat, mer än att klyftorna har ökat ytterligare.
Vid en debatt som P4 Stockholm sände 29 september 2016 fick dåvarande ansvariga Stockholmspolitiker sina fiskar varma. Både elever och föräldrar på Järvafältet hade tacksamt anammat sina roller som ständiga offer, helt utan eget ansvar.
Glädjande nog fungerar det mänskliga förnuftet även om det under långa tider kör fast i diken utan att kunna ta sig ur hotfullt leriga och slaskiga förhållanden. Med det menar jag att jag själv och andra under åtskilliga år har försökt att förstå och beskriva nutidens svenska samhällssystem där begreppet samhällssystem står för den apparat av maktförhållanden, samhällsklasser, idéuppsättningar och politiska ideologier, inkomstfördelningar och så vidare som den mest genomtänkta samhälleliga självförståelsen försöker gestalta. (Puh!)
Kristdemokraterna brukade vara ett kristet parti. Då de kom in i riksdagen blev de som övriga partier. Partiets mest kristna politiker brukade vara Tuve Skånberg, Lennart Sacrédeus och Lars Adaktusson. Nu har alla tre försvunnit från EU-parlamentet och riksdagen.
I flera tidigare inlägg har jag nämnt att något som skiljer de islamiska högtiderna från de svenska är att de svenska är knutna till årstiderna. Det var något jag saknade under åren jag var muslim. Det finns två eid, alltså fester, i ortodox sunnitisk islam.
Enligt DN:s ledarsida är det tydligen farligt att tala om raser. Susanne Nyström (bilden) påstår att SD:s tal om invandringen och förhållandena i de s.k. utsatta områdena uttrycker ett slags rasism. (Hur är de utsatta? Har någon tagit ett innerstadskvarter och satt ut det utanför stadskärnan? Är området utsatt för något av någon? De enda närvarande är ju de som bor eller arbetar där. De utsätter alltså sina kvarter för något? Vad? Själva deras närvaro? Är den så destruktiv? Det kanske den är – men jag undrar om det är den man syftar på när man så rutinmässigt talar om dessa områden som utsatta?)
Om man funderar på saker som man trodde att man hade tänkt igenom och begripit är risken att man bara blir mer förvirrad. Det hände mig helt nyligen när jag googlade på de två begreppen ”koranbränning” och ”yttrandefrihet” för att få ett hum om hur svenska folket värderar konflikten mellan företeelserna.
Den 24 februari i år dömde Högsta domstolen i Kenya att lgbt-organisationer skulle få rätt att registrera sig som NGO:er. Läs mer här
Domstolen markerade dock att homosexuella handlingar fortfarande är olagliga enligt kenyansk lag:
Nu ska jag verkligen ge mig ut på djupt vatten ty varför länder går i krig och varför fred ofta råder är saker som jag varken tänkt på eller studerat särskilt ingående. Det enda jag tror mig ha förstått är att man ska förbereda sig för krig om man vill ha fred – ”si vis pacem para bellum” – samt att erfarenheten påstås lära att demokratiska länder aldrig försöker erövra varandra.
Populism i meningen ”lättköpta politiska poäng” är ett politiskt gift som vänstersidan älskar att beskylla högersidan för. Tyvärr gör finansminister Elisabeth Sventesson (M) sig skyldig till just detta när det gäller livsmedelspriserna.
I Dagens Nyheter den 12 mars 2023 skriver Peter Wolodarski …”i det journalistiska arbetet är det viktigt att få ställa frågor och lyssna på makthavares svar…”. I botten tycks finnas en övertygelse att politikerna är till för medborgarnas skull.
Den ene säger att om man släpper in vinstmotivet i exempelvis skolan så blir det som om räven sluppit lös i hönshuset: efter ett himla kacklande blir det tyst och blodigt och äggen har inte ens lärt sig multiplikationstabellen (om du tål lite blandade metaforer). Den andre säger att tvärtom kommer vinstmotivet att göra rent hus allt slags slöseri, till exempel med utbildningsytor, så att det blir mer pengar över till att belöna särskilt skickliga lärare (samt att ge skolägarna vinstutdelning, men har dom inte tagit stora ekonomiska risker, va?).
Jag tänkte titta på Morgonstudion som omväxling till att lyssna på Studio Ett. Men inledningen fick mig enbart att gapskratta. Är det meningen att jag ska ta detta på allvar?
Har arkeologerna hittat en kvinnlig vikingakrigare i grav BJ581 i Birka som arkeologen Charlotte Hedenstierna-Jonsson hävdar i artikeln “A Female Viking Warrior Confirmed by Genomics” publicerad 2017 i “American Journal of Physical Anthropology”?
Almodóvars film Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott kunde ha gett titeln till en film om svenska partiledare om inte även manliga svenska partiledarna rimligen befinner sig vid samma gräns. Den enskilt mest störande arbetsplatsfaktorn för en svensk partiledare måste vara partiets mest framträdande ledamöter, det vill säga alla de där så kallade partikamraterna som helt oförtjänt halkat in på en partilista och därefter, på grund av att partiledaren sagt något bra i teve under valfinalen, till sina kollegors förvåning och avundsjuka, sladdat in på riksdagsplats.
Det senaste i raden av alla integrationsprojekt som barnen ska stå för handlar om Adolf Fredriks musikklasser (AF). Saken intresserar mig särskilt eftersom min dotter gick där åren 2002-2007.
Föreningen Adolf Fredriks musikklasser (FAFM) har tilldelats 6 miljoner kronor från Allmänna Arvsfonden: Från fondens hemsida går det hela i korthet ut på följande:
Jag minns ett litet hus på landet som jag besökte i unga år. Överallt på väggarna i denna oansenliga byggnad satt broderade bonader med sedelärande visdomsord och kärvt uppfordrande tänkespråk, till exempel:
I Österrike varnar polisen för att en möjlig islamistisk attack kan vara på gång i huvudstaden Wien. Uppgifterna baseras på information från landets säkerhetstjänst och säkerheten har höjts vid flera byggnader, bland annat kyrkor. Det får mig att fundera på hur många islamistiska attacker som planeras här i Sverige just nu, och på hur mycket allmänheten egentligen får veta om vad som händer och sker.
Nyligen hörde jag ett program i den serie som kallas för Kropp & Själ. Det handlade om män som för trettio år sedan träffades på en kurs och som därefter regelbundet träffats för att diskutera sin manlighet – och det manligas (destruktiva, förstås) roll i samhället. Återigen var det alltså männen som var ämnet, och problemet.
Lina Makboul, reporter/producent på SVT:s Uppdrag granskning I Göteborg, blev lika mycket villebråd som granskande reporter när hon för sex år sedan gjorde ett entimmes program om #metoo-rörelsen. Hon hamnade mitt i ett hatiskt drev som höll på att knäcka henne. Nu har hon släppt boken Revolutionens första offer (Mondial, 2023) där hon beskriver den egna yrkeskårens vindkantring in i de ideologiska drömmarnas värld och det pris hon fick betala. Boken är hennes version om vad som hände med det mest anmälda programmet i SVT:s historia. Själv ser hon den som en upprättelse.
Sedan igår har jag fått åtminstone två av varandra oberoende bakläxor på mitt misslyckade försök att förklara varför (långfristiga) obligationer tappar värde när räntan stiger och vice versa. OK, trägen vinner. Jag spänner bågen igen ehuru väl medveten om att när man, i varje fall jag, ska vara pedagogisk inom det nationalekonomiska är risken att man fördjupar den förvirring man redan åstadkommit. Eller att det kommer en annan ekonom med ännu underligare teorier och får tyst på hela resonemanget.
Flyktingar har i statsmedierna äntligen börjat kallas för vad den absoluta majoriteten av dem hela tiden varit – migranter. Nu är det inte EU:s flyktingpolitik som kritiseras längre, det är migrationspolitiken.
Vilken åsikt man än hyser om Ukraina riskerar man att hamna på ”fel sida om historien”, eftersom vi ännu inte vet hur det slutar. Efter ett år av blodigt krig har opinionen formerat sig i två läger. Ena sidan vill ha omedelbara fredsförhandlingar, även om det skulle innebära vissa eftergifter åt ryssarna. Bland förhandlingsvännerna räknar jag Henry Kissinger, Patrik Engellau samt en och annan amerikansk militär.
Det finns tre vägar som västländer kan vandra. Väg ett är den portugisiska vägen. Portugal har 95 procent portugiser och 5 procent utlänningar. I Portugal får de ett barn per familj. Befolkningen minskar. Det finns för många gamlingar och för få unga. Det blir svårt för ungdomarna att betala för gamlingarna. Portugal har i alla fall låg brottslighet. I Portugal är det nästan omöjligt att bli nerslagen även om man vill bli det.
DET GODA SAMHÄLLET 