Bitte Assarmo: Farmor tillhörde de fattigaste bland fattiga – men behöll alltid sin självrespekt

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min farmor, Hilda Viktoria, efter att Det Goda Samhället publicerade en gästkrönika av Mira Aksoy om vikten av att klä sig med stil för självrespektens skull. Det var nämligen något som min farmor lade stor vikt vid, och som hon lärt sig av sin egen mor, Emma Persdotter.

Hilda föddes 1887, som yngsta dotter till torparna August Johansson och Emma Persdotter. När Hilda var ett par år gammal tog hennes far August Amerikabåten ”over there” för att starta ett nytt liv. Läs mer

Gästskribent Rolf Oward: Vad händer med den tyska vindindustrin?

Baklås verkar vara en bra beskrivning. Enligt tyska IWR (Internationalen Wirtschaftsforums Regenerative Energien, Ekonomiskt forum för förnybara energikällor) har intresset att lämna anbud för nya vindkraftsprojekt i Tyskland ”sjunkit till det lägsta någonsin”.

Ett av skälen till den märkbara minskningen är att den tyska vindkraftsindustrin sedan två år tillbaka inte alls får statliga subventioner i samma utsträckning som förr, och eftersom vindkraften ekonomiskt inte står på egna ben är givetvis intresset från företagarhåll därför svalt. Läs mer

Patrik Engellau: Nazism och högerextremism

Patrik Engellau

Nästan allt man säger, framför allt om samhällena och de historiska förloppen, är förenklingar eftersom det inte existerar någon slutgiltig och stabil sanning (annat än i diktaturer som fastställer sin sanning med våld om det behövs). Men eftersom människan måste orientera sig i tillvaron måste hon bestämma sig för något slags provisorisk sanning i frågor som angår henne.

En fråga som angår mig liksom den angår alla andra tevetittare och tidningsläsare är det här med nazism och högerextremism. Jag tror att det finns två saker att oroa sig för i sammanhanget. Den första är att det kan bli fler dåd av ensamma, självrekryterade förövare som Anders Breiviks i Norge och Patrick Crusius i El Paso. Den andra farhågan är att det bildas en stark politisk rörelse som på något vis lyckas överta makten i Sverige ungefär som på 30-talet i Tyskland. Läs mer

Jan-Olof Sandgren: Rött är det nya Gröna

Jan-Olof Sandgren

Tapani Juntunen är invandrare, assimilerad svensk och boende i en mångkulturell förort. Dessutom är han homosexuell, gift med en muslim och kommunpolitiker för Sverigedemokraterna. Han borde alltså vara sällsynt väl skickad att svara på frågan vart Sverige är på väg. I ett FB-inlägg nyligen påpekar han att vi nog kan glömma det där med mångkulturen. Istället närmar vi oss en situation där två ”majoritetskulturer” står mot varandra. Läs mer

Patrik Engellau: Bonusmaterial 5. En oskyldig räkneövning

Patrik Engellau

För några månader sedan publicerade Stiftelsen Det Goda Samhället en rapport om invandring och brottslighet som är lätt åtkomlig på hemsidan. Där finns också allt det statistiska material som Brottsförebyggande rådet tog fram som underlag för rapporten. Bara en liten del av underlaget användes i rapporten så var och en kan botanisera i underlaget och göra sina observationer. Här kommer en observation som inte finns i rapporten.

Den fråga jag ska försöka besvara är följande. Om det en vecka anländer ett hundra afrikanska migranter till Sverige, hur många av dessa kommer inom en femårsperiod att ha begått brott? Svaret är ungefär fyrtio. Är det mycket eller litet? Det vet jag inte, det får du bestämma själv. Läs mer

Lars Hässler: Sommarprataren och toppdiplomaten Olof Skoogs världssyn – ”den vite mannens börda”

Lars Hässler

Av sommarens sommarpratare kom så turen till toppdiplomaten, tillika Sveriges FN-ambassadör, Olof Skoog. Jag har tidigare här på DGS kommenterat Advokatsamfundets f d generalsekreterare Anne Rambergs sommarprat.

Skoog berättar om sina spännande uppdrag, bland annat på Kuba, och möten med Castro och Trump. Vi får även höra om samarbetet med Hans Blix och förspelet till Irakkriget. Läs mer

Gästskribent Åke Thunström: Öppet brev till VD Hanna Stjärne och programdirektör Jan Helin på SVT

Att fulstämpla betyder att använda ett nedsättande epitet, som till exempel rasistisk, när man beskriver en politik eller en politiker som man inte gillar. Det görs ofta inom SVT, vilket rimmar illa med företagets egna påstående att man idkar kvalitetsjournalistik. Det kan handla om oskyldiga saker som att karakterisera partier som populistiska men det kan också övergå till direkta förtalsstämplingar som att någon är främlingsfientlig. Fulstämpling är ingenting som SVT ska syssla med. Avtalet med staten kräver politisk neutralitet. Läs mer

Patrik Engellau: Hijab

Patrik Engellau

Jag har ägnat debatten om den muslimska kvinnoklädseln – hijab, andra slöjor, burkini och sådant – ett ganska förstrött intresse eftersom jag inte förstått eller inte besvärat mig med att ta ställning. Men så lättsinnigt kan man ju inte förhålla sig till en brännande samhällsfråga så jag började fundera lite och nu tänker jag tala om för dig vad jag kommit fram till om du orkar läsa.

Tänk dig ett kors vid vars spetsar det finns markeringar för Nord, Öst, Syd och Väst. Var och av dessa representerar en inställning i slöj- och klädfrågan. Nord och Syd rör sig en dimension, Öst och Väst i en annan. Positionerna Öst, Syd och Väst är erkända men Nord artikuleras sällan. Jag ska strax göra det. Läs mer

Anders Leion: Den väl insuttna, bekväma förnekelsen

Anders Leion

Man, inte så få, påstår att verkligheten hunnit ifatt våra politiker och andra makthavare. Tro inte på dessa utsagor. De är följden av rent önsketänkande eller också är de regelrätta lögner. Detta utesluter inte att enskilda människor på olika håll faktiskt kommit att se verkligheten och inte skyggat för att också ompröva sin inställning. Men det mesta är taktiska anpassningar gjorda just för att slippa en verklig omprövning. Jag skall ge några exempel. Läs mer

Patrik Engellau: Platon, Aristoteles och Jesus

Patrik Engellau

Det räcker med tre stora filosofer för att begripa västerlandets tänkande: Platon, Aristoteles och Jesus. Platons grundidé är att människan inte kan begripa den sanna verkligheten men att det trots detta finns en sann verklighet. Detta är innebörden av hans berömda liknelse om människorna som sitter fjättrade i en grotta med ögonen riktade mot grottans vägg och bara kan se återskenet och skuggorna av den verklighet som utspelar sig bakom deras nackar. Läs mer

Bitte Assarmo: Kommer regeringen att svara på larmen från äldreomsorgen? Fan tro’t

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Lagom till riksdagens öppnande kommer ännu ett larm om det förfärliga tillståndet i äldreomsorgen. Från över 2000 arbetsplatsombud runt om i landet kommer rapporter om att fyra av tio säger att bemanningen under sommaren varit otillräcklig eller till och med katastrofal – och där hälften berättar att vikarierna har saknat tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Så illa är det alltså att bli gammal i Sverige – så behandlas alltså de som byggde upp landet och välfärdssamhället. Läs mer

Mohamed Omar: ”Hjälp! Det som vi rymde ifrån har kommit i kapp oss!”

Mohamed Omar

Enligt den islamiska kalendern befinner vi oss nu i årets första månad, muharram. I år börjar muharram den 31 augusti och slutar den 29 september. Den här månaden är framför allt viktig för shiamuslimerna. Den 10 muharram dödades Hussein, profeten Muhammeds barnbarn, under slaget vid Karbala i slutet av 600-talet.

Shiamuslimerna tror att Hussein var Muhammeds efterträdare som ledare för muslimerna, att han var ofelbar och begåvad med gudomliga krafter, alltså ungefär ett helgon. Den 10 dagen kallas ”ashura” (det betyder den tionde på arabiska) och är i praktiken den största högtiden bland shiiter. Då samlas de för att sörja Hussein, sjunger sånger om honom och berätta legenderna om hans liv och död. Läs mer

Gunnar Sandelin: En halv miljon uppehållstillstånd under fyra år

Gunnar Sandelin

Vi kan räkna med att Sverige kommer att bevilja minst en halv miljon uppehållstillstånd fram till och med 2022. Det är slutsatsen av Migrationsverkets senaste prognos från juli. Hälften av dessa tillstånd kommer från asylinvandringen med påföljande anhöriginvandring och den andra hälften rör sig om arbetskraftsinvandring utanför EU/EES, så kallade tredjelandsmedborgare. Det är rimligt att anta att en överväldigande del av de tillstånd som kommer att beviljas kommer att gå till utomeuropéer. Utöver detta tillkommer gäststudenter, övriga anhöriga och rörlig arbetskraft inom EU. Den senare gruppens omfattning har inte svenska myndigheter sedan 2014 någon övergripande koll på. Systemanalytikern Kyösti Tarvainen, docent emeritus vid Aalto universitet, gjorde nyligen en beräkning att Sveriges nettoinvandring 2018 (invandring minus utvandring) på drygt 88 000 personer var nästan dubbelt så stor som övriga Nordens tillsammans. För Sveriges del skulle en majoritet av dessa ”nettoinvandrare” vara muslimer. Läs mer

Patrik Engellau: De mänskliga rättigheterna

Patrik Engellau

Det pågår en minidebatt om asylrätten mellan Ola Larsmo på Dagens Nyheter och Ivar Arpi på Svenska Dagbladet.

Arpi tycker att asylrätten bör avskaffas eftersom den bygger på hyckleri och orsakar död och lidande för flyktingar. Länder som Sverige låtsas värna asylrätten medan vi i själva verket håller oss med ett regelverk som tvingar flyktingar att riskera drunkningsdöden på Medelhavet för att ens kunna komma fram och söka asyl. Bättre då, föreslår Arpi, att Sverige inrättar ett kvotsystem så att ett visst årligt antal flyktingar exempelvis kan söka uppehållstillstånd på en svensk ambassad och sedan tryggt flyga hit om ansökan beviljas. Att det finns hyckleri i svensk flyktingpolitik kan nog inte förnekas, det har Arpi rätt i. Läs mer

Patrik Engellau: Kan myrdalismen fungera även framöver?

Patrik Engellau

Jag har genom åren ägnat rätt mycket ansträngning åt att avslöja och avhåna den patriarkaliska sociala ingenjörskonst som den svenska välfärdsstaten iscensatt sedan 1930-talet. Paret Gunnar och Alva Myrdal kan fungera som symboler för denna politiska riktning, särskilt Alva. Om några tillhörde en samhällelig elit – kunskaps- och maktelit om än kanske inte ekonomisk elit – så var det paret Myrdal. Alva var ambassadör, riksdagsledamot, statsråd, filosofie hedersdoktor och tilldelades Nobels fredspris. Gunnar var ekonomie doktor, professor, handelsminister och tilldelades Nobels ekonomipris. Deras tänkande byggde den svenska välfärdsstaten. Läs mer

Bitte Assarmo: Bernard Nordh skildrade den svenska vildmarken

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Bernard Nordh är en av 1900-talets Sveriges mest lästa och älskade författare. Han tillbringade sina första år hos morföräldrarna, men togs senare om hand av sin mor som bildat en familj tillsammans med lantarbetaren Johan Nordh. Familjen levde ett fattigt statarliv och efter konfirmationen fick Bernard dra sitt strå till stacken, först på ett gjuteri och sedan som rallare. Han arbetade också en tid på järnverket i Avesta och senare även pappersbruket i Hallstavik, men han gick också på luffen under vissa perioder. Läs mer

Patrik Engellau: Hur det går till i naturen

Patrik Engellau

Min föreställning om tillvaron är mycket rå. Kanske är den en tolkning av Charles Darwins teorier. Jag utgår från ett provrör med en näringslösning. Näringslösningen är en attraktiv resurs för organismer som gillar den sortens näringslösning. Sådana finns. Kanske är de någon sorts bakterier. När de intresserade bakterierna snokat upp provröret och börjat äta förökar de sig alldeles kolossalt och när näringslösningen är slut så dör de. Sådär håller det på hela tiden och överallt. Överallt finns embryon till bakterier som letar efter försörjningskällor. På något vis är det näringslösningarna själva som leder till att det uppstår arter som är specialiserade på att konsumera just dem. Läs mer

Bitte Assarmo: En sköterska som ifrågasätter en döendes behov av ett sugrör förtjänar en utskällning

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Läser just i Svenska Dagbladet om hur en döende kvinna blev ifrågasatt av en sjuksköterska då hon vill ha ett sugrör till sitt vattenglas. Skribenten är, med all rätt, bestört och bekymrad och frågan som ställs är: Vad gör ett alltför ensidigt miljö- och klimattänk med oss som medmänniskor?

Det är naturligtvis en högst relevant fråga. Men jag skulle egentligen vilja skippa de filosofiska frågeställningarna och de mjuka tongångarna och gå direkt på kärnpunkten istället, nämligen hyfs, respekt och vanlig anständighet. Om jag skulle ha den där klimatbekymrade sjuksköterskan öga mot öga skulle jag alltså inte lägga huvudet på sned och fråga hur hon tänkte, eller gå in i någon slags moraldiskussion om klimatet. Läs mer

Patrik Engellau: En aha-upplevelse

Patrik Engellau

Det här inträffade för mer än tjugo år sedan. Det som hände var banalt och självklart men ändå så typiskt för vår tid. (Vår tid började, anser jag, för typ femtio år sedan; politikerväldet inleddes på trettiotalet men indelar sig, liksom det karolinska enväldet, i en konstruktiv grundarfas och en destruktiv förstörelsefas som alltså inleddes för ett halvsekel sedan).

Jag deltog i en paneldebatt med ett antal samhällstyckare varav jag alltså var en. En annan var en känd vänsterpartistisk riksdagskvinna. Samtalet handlade om ditten och datten precis som det hade gjort om debatten inträffat idag. Läs mer

Bitte Assarmo: Ett kulturarv slår man inte sönder i första taget

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Maria Christina Lindström, känns hon igen? Kanske inte. Men om jag säger Tysta Mari ringer det säkert en klocka. De flesta som besökt huvudstaden har säkert någon gång passerat Tysta Marigången, som förbinder Klara Västra Kyrkogata med Tegelbacken, eller besökt restaurangen Tysta Mari i Östermalmshallen. Och det var just Maria Christina Lindström som gav upphov till det numera så välkända namnet.

Maria Christina Lindström föddes 1806. När hon var i trettioårsåldern startade hon ett kafé i korsningen Drottninggatan och Jakobsgatan i Stockholm, i det område som kom att bli känt som Klarakvarteren. Senare flyttade kaféet till Tegelbacken, där det låg kvar ända tills Klarakvarteren revs på 1950-talet. Läs mer

Gästskribent Dan Ahlmark: Är JEXIT trolig i det amerikanska presidentvalet 2020?

Det nya fenomenet BLEXIT (Black EXIT från det demokratiska partiet) i USA har inspirerat medlemmar i en annan traditionell väljargrupp, den judiska, vilken också alltid röstat på demokraterna i särskilt hög utsträckning. Nära fyra av fem judar röstade demokratiskt under kongressvalet 2018. Judarna har dock inte alls samma skäl som afroamerikanerna att byta parti. I nordstaterna bor de senare ofta i stora städer med ibland dåliga bostäder och offentliga tjänster av låg kvalitet och som sedan minst femtio år styrts och misskötts av demokratiska politiker. Inte minst av det skälet är det logiskt, om svarta prövade att rösta på republikanerna. Men Trump, som 2016 ändå lyckades bättre än någon republikan på senare tid, nådde inte ens upp till 10 procent av den folkgruppen. Läs mer

Patrik Engellau: Om att inte begripa Iran och inte så mycket annat heller

Patrik Engellau

Jag åt lunch med en kompis. Vi talade om Iran. Ingen av oss vet så särskilt mycket om Iran trots att vi, var och en på sitt håll, särskilt han, ägnar mycket tid åt att läsa utländsk press och att försöka hålla oss uppdaterade.

Några saker verkar klara. Trumps sanktioner tar hårt på Iran. Förra året sjönk landets BNP med två procent och i år förväntas nedgången bli fem procent. Inflationen beräknas närma sig 50 procent i år. Läs mer

Jan-Olof Sandgren: Staten – vän eller fiende?

Jan-Olof Sandgren

Att staten är folkets fiende – inte bara när det gäller enstaka företrädare (som Dan Eliasson, Morgan Johansson eller vad man nu vill ta för exempel) utan till sin natur – var en av vänsterns käpphästar på 70-talet. Resonemanget gick ut på att statsmakten skyddar kapitalismen genom lagar, äganderätt, våldskapital och indoktrineringsförmåga, och olika vänstersekter hade olika recept för hur staten bäst skulle bekämpas.

Anarkisterna gick längst. Genom att riva ner så mycket som möjligt av statens organisation (ibland handgripligt) skulle förmodligen något bättre och mer människovärdigt fås att växa ur spillrorna, ungefär som fågel Fenix stiger upp ur askan. Eller som Bakunin utryckte det: ”Destruktion är också en form av skapande.” Läs mer

Patrik Engellau: Möte med en pessimist

Patrik Engellau

Nyligen träffade jag en god vän som jag inte sett på ett tag. Han sa att det är kört för Sverige. Alla varningslampor blinkar och det finns ingenting som går åt rätt håll. Men samtalsklimatet är mycket friare nu än för bara ett halvår sedan, invände jag. Det är sant, erkände han, men det finns ingen koppling mellan debattens ytliga krusningar och vad som verkligen sker i nationen. Det fick jag ju hålla med om.

Det är för mig ingen tvekan om att de problem – ”utmaningar” – Sverige står inför är betydligt svårare än nationen har lust att diskutera. Läs mer

Bitte Assarmo: ”Klimatalarmismen har tagit en makaber vändning”

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Nyligen saluförde beteendevetaren Magnus Söderlund idén om att vi kanske måste börja äta människokött för att rädda klimatet. Public service, TV4 och andra medier hakade på förstås, så som de ju alltid gör när någon kläcker en absurd idé som strider mot det de kallar ”tabun”, och TV4 gjorde en entusiastisk intervju med honom om hans nya spännande idéer.

Forskaren själv hade vid intervjun anlagt en allvarsam min, och använde ord som ”tabu” för att beskriva hur folk i gemen ser på kannibalism. Det framgick mycket tydligt att han anser att ”tabun” är lite mossigt, och till för att brytas. För klimatets skull måste vi ju ändå offra något, liksom. Läs mer

Patrik Engellau: Oförskämda ledare

Patrik Engellau

I förra veckan, innan Hanif Bali hade genomfört sitt intellektuella attentat mot Carl Bildt och M-ledningen örfilat Bali så att han kände sig tvungen att be om ursäkt, kom jag att tänka på att några av världens främsta – och mest hatade – politiska ledare är utstuderat oförskämda.

Donald Trump tycks anstränga sig att vara odiplomatisk som när han nonchalant förklarade sig vilja lägga bud på Grönland och sedan nobbade ett danmarksbesök när danska statsministern förnärmat avvisade förslaget. Jair Bolsonaro är ungefär likadan. Läs mer

Bitte Assarmo: Inte ens en klåfingrig politiker kan skriva om vår historia

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Det är inte så länge sen Morgan Johansson, då justitieminister, ville ”se över” våra gamla runor i demokratins namn. Främst handlade det om den så kallade Tyrrunan – en symbol som var populär i Tredje riket och som idag används av en aktiv nazistisk organisation. Morgan Johansson sa då:

– Vi vill se över de rasistiska symboler som används, som Tyrrunan. Hakkorset är ju förbjudet sedan tidigare.

Han sa alltså inte att symbolen används av nazister – han påstod tvärtom att Tyrrunan och hakkorset är rasistiska symboler. Men vare sig Tyrrunan eller hakkorset är per automatik rasistiska symboler, även om det idag är svårt att undvika att förknippa dem med Nazityskland och nazisternas industriella folkmord. Huruvida de står för rasism eller ej handlar naturligtvis om sammanhanget och inget annat. Läs mer

Patrik Engellau: De straffria och ansvarslösa

Patrik Engellau

Nyligen skrev jag att politikerna under det senaste halvseklet alltmer blivit ett homogent socialt skikt. Till exempel är de ekonomiskt oberoende av sina medlemmar – av vilka det knappast återstår några – och väljare. De har samma lön vem de än anser sig representera. Min tes är att politiker oberoende av parti slutit leden och formerat – eller strävar efter att formera sig – som härskande klass. Det enda som håller dem tillbaka är de ganska sällan återkommande allmänna valen. Naket maktmissbruk skulle straffa sig så länge det finns en reell etableringsfrihet för nya politiker och partier. Läs mer

Bitte Assarmo: Även unga ser på samhällsutvecklingen med sorg

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

”Jag minns en annan tid… Jag växte upp med min mamma i västra Stockholm. Jag minns tryggheten och säkerheten man kände. Rapporterades det om ett mord eller en våldtäkt hoppade man till i TV-soffan. Nu orkar man knappt läsa nyheterna, de är fulla av mord, misshandel, våldtäkt.

Minns också min kära mormor som bodde i skärgården. Där tillbringade vi mycket tid och vi brukade aldrig låsa dörren när vi gick och lade oss. Det är som en film i huvudet nu bara, allt det som en gång var så tryggt och bra.” Läs mer

Anders Leion: Kloker och Toker

Anders Leion

Det finns inte så många socialdemokrater som jag gärna lyssnar till eller läser. Men det finns två. De är helt olika. Den ene, som är mycket sympatisk, kallar jag för Toker. Han är som ett stort barn, ett gladlynt barn.

Den andre har ett torrare, litet tillbakahållet framträdande. Han är likaledes mycket sympatisk – samtidigt som han är klok. Läs mer