Kommer ni ihåg den amerikanska McCarthyismen (den ryssjagande senator McCarthy själv på bilden)? Den har, tydligen utan att någon förstått det, väckts till liv här, i dagens Sverige. Texten i DN 31/1 gör det alldeles klart:  

Under mitt liv som ekonom eller historiker eller bara vanlig människa har jag lärt mig en viktig läxa: vad betydelsefullt och nydanande du än tror att du har kommit på så finns det alltid någon annan som nått samma slutsats tidigare, ibland tusentals år tidigare. Ibland kommer insikten om de tidigare upptäckarnas triumfer snabbare än du någonsin kunnat ana. Det kan till och med inträffa att den som ligger före i spåret är du själv. En sådan déjà vue-upplevelse har jag fått sedan igår.

Den oberoende dissidenten Pär Ström tar upp ett intressant ämne i det senaste avsnittet av sin vlogg Nu fan räcker det, nämligen budskapet att vi bör äta insekter. Propagandan för insekter som föda har kablats ut i ett antal år nu och efter att ett gammalt recept från ICA uppmärksammats i sociala medier har folk uttryckt irritation.

Nyligen skrev jag en text om att man inte kan ha samma värderingar i den större samhälleliga världen (systemvärlden) som i den lilla privata (livsvärlden). I det större sammanhanget kan man inte bekräfta alla som vore de ens närstående. Där måste skarpa konsekvensanalyser som reglerar livsvillkoren gälla. Emellertid har feminiseringen av samhället inneburit att livsvärlden har koloniserat systemvärlden. Resultatet har bland annat blivit att vi har hållit gränserna öppna vad gäller både migration och kön, rustat ned försvaret och fått en tandlös dialogpolis som grovt kriminella skrattar åt. Den hårdhet som är nödvändig för överlevnaden är den största bristvaran i det svenska samhället idag.

Under de senaste veckorna har Carin Götblad förekommit flitigt i medierna. Av oförklarliga skäl anses hon som någon form av expert på grov kriminalitet trots att hon, såvitt jag kan utröna, aldrig har åstadkommit något vettigt på den fronten. Hon representerar tvärtom allt det som är fel med den svenska polismyndigheten – för att inte säga hela det svenska samhället.

”Det är en sak att komma till beslut i riksdagen ett par gånger, det är en helt annan sak att leda och att styra riket.” Så uttryckte sig en gång experten på svensk statsförvaltning, Hans Esping (1938 – 2014). Med det menade han svårigheterna att få ett verkligt genomslag för en ny politik i en mer eller mindre motsträvig omgivning.  

Jan Myrdal (bilden) dog för snart tre år sedan. Det är synd. Jag hade gärna pratat med honom de intellektuella i Sverige, en grupp som han ansåg sig tillhöra men likafullt kunde ägna sig åt att kritiskt analysera. Med intellektuella menar jag folk som professionellt sysslar med ord.

Bläddrar man i historieböckerna verkar det framför allt ha funnits tre sätt för härskare att ta makten. Det vanligaste är att trumma ihop en krigsmaskin, så stark att den kan slå ner allt motstånd och sätta skräck i gemene man, för att därefter etablera sig själv i toppen.  

“Sverige och socialtjänsten kidnappar inte barn”, säger statsminister Ulf Kristersson. Vad han menar är att socialtjänsten visst – med tvång – tar barn från föräldrar, men att det sker i enlighet med svensk lag.

Eftersom bortförandet av barnen sker lagligt bör det inte kallas “kidnappning”.

Sedan friskolekoncernen Internationella Engelska Skolan nyligen blivit påkommen med vinstuttag på några hundratals miljoner kronor varom statstelevisionen illvilligt rapporterat ser det sämre ut för friskolornas framtidsutsikter än på länge. Det är dags att friskolorna, vilket jag tjatat om i många år, slutar oja sig över sina politiska fiender och i stället själva styr upp sin situation.

Floridas guvernör Ron DeSantis, och delstaten Floridas ”riksdag”, är på krigsstigen mot WOKE-ismen. I en lag från förra året kallad “The Individual Freedom Act “eller populärt “Stop Wrongs To Our Kids and Employees” (Stop woke act) vill DeSantis förbjuda diskussioner eller undervisning – och indoktrinering – i vissa ämnen i delstatens skolor. Framför allt vänder sig lagen mot att personer skall ha personligt ansvar – och känna skuld och skam och andra former av psykologisk ängslan – för händelser som orsakats av tidigare generationer av samma ras, färg eller kön. Vidare att sådana förtjänster som meriter, excellens, hårt arbete, objektivitet och rasblindhet inte skall ses som rasistiskt eller sexistiskt. 

I bedömningen av socialsekreterare må jag vara jävig. Det började för fyrtio år sedan när jag och förra frun skulle adoptera ett barn. Först skulle ansökande föräldrar gå på kurs hos socialförvaltningen. Efter ett tag tröttnade jag och frågade trotsigt varför vi skulle lyssna på dessa självklarheter. Den föreläsande socionomen tystnade. En isglans tändes i hennes ögon:

Nu finns AI tillgänglig (säkrast på morgonen) för allmänheten. Den gör redan tungt jobb på några minuter, jobb som annars skulle ta timmar. 

Exempel: min latinlärare skulle lägga in en ny text i sin förnämliga app Legentibus. I denna skulle en översättning på engelska löpa parallellt. Det fanns en gammal översättning med ordlista. Ordlistan skulle moderniseras. Han tog ett litet stycke, skrev om det till den form han ville ha. Sedan sa han åt programmet att göra detsamma med hela ordlistan. Perfekt utfört och klart på några minuter. 

Minerva var vishetens gudinna. Hon hade en metod att inhämta kunskap och visdomar. Hon skickade ut sin tama uggla för att komma tillbaka till matte med ett helikopterperspektiv på tillståndet i världen. Filosofen Hegel, som var lika vis som Minerva, förbättrade historien en aning. Om man ska begripa vad man ser och på så vis kunna iaktta historiens mönster och förstå dess lärdomar, tänkte Hegel, så kan man inte skicka ut sina ugglor för tidigt för då har det som man vill begripa inte hunnit utvecklats så långt att det antagit begriplig gestalt. Därför, skrev Hegel i ett av världens mest berömda citat, lyfter Minervas uggla först i skymningen.

Trots att han redan är vald ställde tre centerpartister frågor om Demirok i en debattartikel i Aftonbladet:

”Valberedningens förslag är att Centerpartiets medlemmar ska välja en person som oprovocerat skallat ner för honom obekanta ungdomar och blivit dömd för detta vid två tillfällen.

Minderåriga kriminella är inte gärningsmän – de är offer. Det skriver brottmålsadvokaten Jakob Lindgren i Svenska Dagbladet, i en debattartikel som svämmar över av hjärtinnerlig godhet och oro över de kriminella tonåringarnas oerhört utsatta situation:

Demokratiska beslut kan förtrycka människor. Ordet frihet används idag i betydligt mindre utsträckning än tidigare. Istället nyttjas ordet demokrati, trots att det begreppet skiljer sig från frihet. Tyvärr är det så, att majoritetsbeslut mycket väl kan innebära hot mot eller skada friheten dvs demokratin kan medföra förtryck. Det otillräckligt reglerade gruppväldet tillåter övergrepp mot mindre grupper. Diktaturens motsats är alltså inte demokrati utan frihet. Allt beror på hur individen behandlas och vilka rättigheter denne tillförsäkrats. För att övergrepp inte ska begås, måste ett lands författning innehålla en detaljerad beskrivning av de rättigheter, som den enskilda människan erkänns ha. 

Den destruktiva feminiseringen och därmed uppmjukningen av vårt samhälle har pågått under mer än 50 år. Ett exempel är den livliga kriminalvårdsdebatt som blossade upp under den kommunistiska eran i Sverige, med start 1968. En kriminalvårdsberedning tillsattes 1971, vilken mynnade ut i en ny Kriminalvårdslag 1974, (1974:203).

Den svenska energipolitiken har blivit en soppa som rätt få människor begriper sig på. Den så kallade branschen består en väldig röra av organisationer. De kan vara elproducenter, de kan vara distributörer, en del är privata företag, andra myndigheter, andra åter statliga bolag som verkar uppföra sig som myndigheter. Den som betraktar denna kartell- och oligopolliknande organisatoriska sörja och betänker att miljöpartister styrde det hela så länge socialdemokraterna behövde miljöpartiet som stödparti blir närmast imponerad över att röran inte är ännu större. Men inget är så dåligt att det inte kan bli lite sämre. (Kanske kan jag själv stöka till det genom att framföra idéer som jag, liksom så många andra, inte helt begripit.)

En frisbee flyger elegant utan att jag egentligen vet varför. Bernoullis ekvaktion – inte många kan redogöra för den på rak arm. Samma sak med en bilmotor, den fungerar. De allra flesta av oss vet inte mer än att bränsletanken ska fyllas med antingen bensin eller diesel. 

Det finns mängder av till synes enkla föremål och företeelser i vår vardag som vi vet att de oftast fungerar, men inte exakt hur. Så vänder vi på frågan. 

Under konung Herodes (m) tid utgick ett påbud att förhöjd elnätsavgift skulle uttas av allt folket, i synnerhet av dem som i utlovats nedsatt reduktionsplikt och amorteringsfrihet för bolån. Detta väckte sådant buller i nationen att Herodes själv, (m), fann för gott att be Riksdagen tillsätta en garanterat opartisk Kommission bestående av samtidens skarpaste hjärnor i syfte att utreda saken.

”Grundproblemet är inte, som de flesta tror, brist på resurser. Problemet är hur resurserna används. Vårt grävande visar ett otroligt resursslöseri, som i sin tur verkar bero på bristande ledarskap och styrning, luddiga mål och noll uppföljning, säger Leif Östling tillDagens industri och konstaterar att det var värre än han trodde.” 

Jag vet ju att det förhåller sig så, men kommer nog aldrig att fullt ut begripa att de flesta människor som ställs inför valet mellan ”sanning och gemenskap” släpper sanningen. Hellre leva i en bubbla med likasinnade, som bekräftar varandras åsikter och värderingar, än att ta steget ut i kylan! Det kan vara en fotbollsbubbla (som sportnördar ofta har) som bildar detta ömsesidiga flöde av bekräftelser. Eller så kan det handla om samhällsfrågor, där godhetssignalering rörande mångfald, antirasism, rätt värdegrund, med inkludering av massinvandring av ”nysvenskar”, ingår i det åsiktskitt som krävs för att man ska kunna värma sig runt gruppens mentala lägereld.  

Jag har åtskilliga gånger, senaste igår, argumenterat att det finns en koppling mellan politikermakt och PK-ism av innebörd att PK-ideologin består av idéer som allihop kräver politiska ingrepp för att förverkligas och därför oundvikligen leder till att politikerväldena – i de länder där de existerar och har börjat upptäcka sina krafter – flyttar fram positionerna. PK-ismen är alltså politikerväldenas ideologi på samma vis som socialismen för hundra år sedan var arbetarklassens världsåskådning och liberalismen borgerlighetens mest avancerade idériktning.

Något av det mesta patetiska jag vet är när dagens feminister klagar över att kvinnorna utför en massa oavlönat extraarbete. Som att ge sina barn mat, städa och tvätta.

Här ger jag en lista på allt oavlönat extraarbete som min far utförde, utanför sitt arbete som snickare:

– Han skottade snö, på den tiden till meterhöga snövallar.

Hur många gånger har en doktor inte fått den frågan efter ett kusligt besked till patienten om en obotlig sjukdom. För när vi står där mentalt avklädda, och vi ser döden i vitögat, eller i alla fall en tillvaro med betydligt sänkt livskvalitet, stoppar vi gärna i oss några av de tabletter som finns i arsenalen. Tillverkade av den kritiserade och bespottade läkemedelsindustrin: ”Big Pharma.”  

Det är inte mycket man begriper, åtminstone inte jag. En del tror man sig ha förstått, till exempel att buss 67 passerar Östra Station, men noga taget har man inte fattat ens en så enkel sak även om man lärt sig den utantill så att man prickar rätt buss om man ämnar sig just till Östra Station.

Gränskontrollerna mellan de nordiska länderna måste avskaffas. Det skriver Henrik Fritzon, Socialdemokraternas gruppledare i Region Skåne, i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Han erkänner att det var flyktingvågen 2015, och hans eget partis politik, som stängde gränserna mellan de länder som haft passfrihet i nästan 60 år – men det är likväl den nya regeringen som bär skulden. Hur går det ihop?

Följande text skrev jag för ett år sedan men av något för mig obegripligt skäl har den inte fått det omvälvande genomslag i debatten om skolan som jag hade förväntat mig. Därför publicerar jag den igen. Nu måtte det väl ta skruv!

Ofta ser saker inte ut som man tror. Till exempel är det just de PK-istiska personer som mest hyllar idéerna i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna – det internationella aktstycke som just efter andra världskriget la grunden för den västerländska välfärdsstatens uppgång – som samtidigt är mest kritiska till friskolor. Åtminstone är det min fördom. En välfärdsstat enligt FN-deklarationen är en vänsteridé (anser dessa människor) medan friskolor, särskilt friskolor som delar ut vinst till aktieägarna är en högeridé (anser de vidare). Men friskolan etableras som koncept i FN-deklarationens artikel 26:3: ”Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar”. Friskolor är enligt deklarationen en fråga om mänskliga rättigheter.

En sverigedemokratisk motion vill avskaffa första maj som helgdag. Så här säger riksdagsledamoten Matheus Enholm till Aftonbladet:

“Att man ska fira en politisk dag för några få enskilda partier. Det kan vi inte tycka är rimligt. Hade man gjort om den till en demokratins dag till exempel, då hade det varit en annan sak. Då kunde alla partierna äga den dagen.”