Det väckte visst uppseende, också i Sverige, att i Frankrike ett tjugutal generaler och flera tusen officerare och soldater i ett offentligt upprop varnade för ett inbördeskrig mellan republikens försvarare och islamister.   

Filosofiska finlirare kan hävda att de postmoderna filosoferna har rätt i att det inte finns någon absolut sanning. (Jo, i specifika situationer kan absoluta sanningar finnas som till exempel att det är dumt att hoppa från femte våningen ned mot en asfalterad gata om man inte vill dö.) Men det som gör mig avogt inställd mot den postmodernistiska dogmen är inte dogmen själv utan de slutsatser folk drar.

Jag har just tittat på SVT:s dokumentärserie De utvalda barnen, som handlar om Solvikskolan i Järna, antroposofernas flaggskepp. Två av seriens tre avsnitt finns att streama på SVT Play och det har hittills varit en otäck och skrämmande resa in i ett pedagogiskt mörker. Om jag någon gång blivit övertygad om att friskolor är av ondo så är det nu, sen kan alla ivrare av frihet säga vad de vill.

Våren är brytningens tid. Från mörker och kyla till ljus och grönska.  

I politiken har oppositionspartierna M, SD, KD och L enats om att gå emot regeringens alltför MP-influerade förslag till ny migrationslag. En brytningstid för SD till vänster- och PK-folkets förtrytelse.  

Vid det här laget finns det väl ingen som förnekar uppenbara sanningar om det svenska samhället: att vi styrs av ett härskande politikervälde – oavsett partitillhörighet – som stödjer sig på administratörerna och klienterna i en uppsvullen offentlig apparat där välfärdssystemet är särskilt framträdande, att detta samhällsskick har en egen legitimerande religion, PK-ismen, som förklarar att upplägget i grunden är gott, att media liksom forna tiders präster predikar denna religion, att hela detta system kostar oändliga pengar som motvilligt betalas av en hunsad social klass av nettoskattebetalare.

I Expressen (10/5 2021) skriver den ”rasifierade” krönikören Atilla Yoldas att ”vita” inte får skämta om språket i teveserien Snabba Cash. Det är typ heligare än arabiska för muslimer.

I sin klassiker 1984 illustrerade George Orwell några av diktaturens härskartekniker. En favoritteknik var att förvirra folket genom att påstå motsatsen till de verkliga förhållandena. Att med troskyldigt bibehållen uppsyn ljuga folk rakt upp i ansiktet kan man också säga. Orwell säger att sådant funkar och exemplifierade med paroller som ”krig är fred”, ”frihet är slaveri” och ”okunnighet är styrka”.

Att bära munskydd i samhället och i vanliga vårdbesök som skydd mot smittspridning av Covid-19 har ingen effekt, det kan däremot orsaka huvudvärk och påverka koldioxidbalansen. Dessutom ser läkarna Hans Zingmark och Anders Funkquist allvarliga konsekvenser för ett bra patientmöte.

Tidigare M-politikern Sven-Otto Littorin skriver i ett Facebook-inlägg att ”Folk är inte kloka” som tackar nej till Astra Zenecas vaccin. Att dö av vaccinet är (enligt Littorin) lika osannolikt som att träffas av blixten, och risken att han som 55-åring ska dö i Covid hela ”800 gånger större”. Därför uppmanar han oss att sluta lyssna på ryska desinformationskampanjer. 

Under 1950-talet skedde en historisk ökning av Sveriges välfärd, som skulle kulminera under den senare delen av 1960-talet, den tid som brukar kallas för Rekordåren. Under den här perioden stod Sverige på sin höjdpunkt som välfärdsnation, men också vad beträffar anseende i världspolitiken, genom sin neutralitet och alliansfrihet. 

När det är ramadan är muslimer glada. De umgås och har trevligt. De är också fromma, ödmjuka och generösa. Det är den bild av ramadan man får av många muslimer. Vad de egentligen tänker får man i stort sett aldrig veta, eftersom det är tabu att kritisera ramadan.

”Ni har misslyckats med integrationen!” Så sa en framstående svensk partiledare med darr på stämman till sin politiske huvudmotståndare. Det var en anklagelse för svek och okänslighet inför de invandrade offrens lidanden. Man förstod att partiledaren var en god politiker som aldrig själv hade underlåtit att genast integrera invandrarna.

Jag har nyligen här på Det Goda Samhället skrivit om ”En stat i staten” och hur de politiskt korrekta nätverken Hilda och Ruben infiltrerat rättsapparaten i Sverige . Men det finns även andra nätverk och organisationer som kidnappat Sverige och utgör, som engelskan uttrycker det, ”The Deep State”. Dessa nätverk går in i varandra och dess medlemmar växlar mellan olika S-dominerade skattefinansierade organisationer, myndigheter, kyrkan och olika muslimska sammanslutningar. Johan Westerholm på www.ledarsidorna.se har skrivit mycket om detta här (bakom betalvägg).

En av mina käpphästar är att den demokrati som inrättades för ungefär hundra år sedan i Sverige – och som faktiskt medförde ett avsevärt folkligt inflytande över landets styrelse – gradvis har förvandlats till ett politikervälde. Skälet kan vara vad den tyske sociologen Robert Michels kallade ”oligarkins järnlag”. Järnlagen innebär att partiproffsen alltid tar makten över medlemmarna. Jag förklarade så här:

År 2017 åkte Trump till Polen och talade om vikten av tro och familj. Polackerna gav Trump stående ovationer, men i resten av Europa är folk ej så intresserade av tro och familj. Enligt Mark Steyn får Europas muslimer 3,5 barn per kvinna medan sekulära européer får 1,3 barn per kvinna. Han säger att om du har sådana födseltal och du har 10 procent muslimer och 90 procent sekulära européer i ett land så kommer de två grupperna att få lika många barnbarn.

Ett framträdande inslag i den uppfostran som samhället utsatt mig för sedan barndomen är den envetna uppmaningen att inte underskatta folk. Jag har fått lära mig att man varken får underskatta identiteter som svarta och homosexuella – identitetspolitiken har funnits så länge jag minns fastän den nu på senare år formligen exploderat – eller enskilda individer. Denna samhälleliga instruktion har alltid haft en stark moralisk laddning. Den uppfostrande människan har tittat mig i ögonen, sett bister ut och fått mig att känna skam som en hundvalp som kissat på mattan när jag sagt något som kunnat stöta en känslig människa.

Efter att det uppdagats att kostchefen i Gislaved beslutat att de gamla inte skulle få dricka läsk till maten blev protesterna många och kommunen lovade att se över beslutet. Nu har de gjort det – och kommit fram till att de gamla ska fortsätta att fostras av kostchef Eva Kullenberg.

Sedan många år har jag på sociala medier märkt att det ofta görs en koppling mellan dagens svenska ”värdegrundsdemokratur” och det forna DDR. Sverige beskrivs som ett ”DDR Light”, bara något mildare i sin totalitära repression än den kommunistiska ”folkrepubliken”. Expo, med sitt omfattande arkiv och klappjakt på dem som de klassar som rasister, blir den svenska motsvarigheten till tyska Stasi.  

En familj i Hässleholmen i Borås har haft problem med råttor i sin lägenhet, rapporterar Hyresgästföreningens branschorgan Hem & Hyra.

Den kände näringslivsideologen Sture Eskilsson, tidigare anställd på Svenska Arbetsgivareföreningen och numera bortgången, brukade säga att svenskar är som ett stim av sniglar med vilket han menade att vi alla rör sig åt samma håll men ganska långsamt.

Om jag kommer till akuten med ett bortskjutet ben, då får inte vårdpersonalen kalla mig enbent om jag själv tror att jag har kvar mina båda ben. Det skulle kunna kränka mig eller göra mig ledsen. Personalen måste bemöta mig – inte så som jag är i den objektiva verkligheten – utan så som jag inbillar mig att jag är.

Efter Black Lives Matter och martyren George Floyds död i händerna på en ond vit man har man skruvat upp blackwashingen inom underhållningsindustrin. Det kan aldrig bli för få vitingar. Det märks i den kommande uppföljaren till teveserien Game of Thrones.

När min mor låg döende samlades sönerna kring dödsbädden. Pulsen avtog, närmade sig noll. Andningen hördes inte mer. Tystnaden i rummet var bottenlös. Undersköterskan som satt med oss, en filippinska, sade plötsligt: ”Det är så fint att se er barn här. Här i Sverige dör de flesta ensamma.” 

Nyligen presenterades ett nytt lagförslag i betänkandet SOU 2021:27 Ett förbud mot rasistiska organisationer. Den kommitté om tolv riksdagsledamöter samt tio experter och sakkunniga som formulerat förslaget gör ”bedömningen att det finns klara indikationer på att den organiserade rasistiska förföljelsebrottsligheten har ökat i omfattning” och föreslår att lagstiftningen skärps för att komma till rätta med detta.

Att det är svårt att utvisa personer som uppehåller sig illegalt i Sverige har vi vetat länge. Det verkar vara långt mycket viktigare att värna illegala invandrares väl och ve än svenska medborgares. Råkar den illegale vara våldsbejakande islamist och riskerar straff i hemlandet ska han eller hon givetvis få stanna i Sverige, oavsett hur mycket säkerhetsrisk han eller hon är. Allt annat är inhumant.

Ännu ett exempel på att dårskapen inte vill ta slut. Aida Badeli, språkrör för Grön Ungdom, anser att invandringen måste öka för att vi ska kunna klara välfärden. I Expressen (3/5 2021) skriver Aida:

En läsare frågade och det är en fråga gärna svarar på eftersom det är en viktig fråga. Det trista är att jag inte vet. Om jag är upptagen och vill trassla mig ur frågan så brukar jag säga att jag är agnostiker vilket är just en person som inte vet om han tror att Gud finns.

Nyligen skulle jag ringa till min vårdcentral och boka tid för vaccinering mot covid-19 i fas 3. Jag och min man tillhör nämligen riskgrupper och jag hade redan innan fått bekräftat via chatt med vårdcentralen att vi kunde ringa och boka. Jag trodde med andra ord att det var just det jag skulle göra när jag slog numret till vårdcentralen. Istället hamnade jag i en totalt meningslös evighetsdiskussion med en människa som vare sig lyssnade eller förstod vad jag sa och som dessutom uttryckte sig som om jag hade varit en liten lort som skulle veta min plats.

När jag för många år sedan arbetade en sommar på ett behandlingshem för missbrukare stötte jag då och då ihop med socialhandläggare som helt uppenbart hade opassande relationer med sina klienter. Jag minns särskilt en ung, söt och aningslös tjej på 20-22 som var uppenbart förälskad i en råbarkad och våldsam missbrukare som åkt ut och in på kåken för grova brott sedan tonåren och som nu manipulerat henne att tro att han minsann skulle ändra sig.

En amerikansk vän som inte vet så mycket om Sverige förklarade för mig att han tycker att vårt land är underligt. Det är som ett skepp där det högre befälet sitter i bekväma stolar på kommandobryggan och grälar med varandra utan att bry sig så mycket om vart fartyget är på väg, sa han.

Jag tyckte det var en insiktsfull observation från en som inte känner Sverige så väl. Du har rätt, sa jag. Befälet struntar i alla knappar, reglage, rattar och annan instrumentering som styr skeppets färd. Varför det? sa amerikanen. Därför att de håller på med något mycket viktigare, svarade jag, nämligen att ta reda på vilka de är.