Efter första världskriget var det många tyskar, Adolf Hitler till exempel, som ansåg att Tyskland var kränkt och förnedrat och fått en dolkstöt i ryggen av segrarmakterna, av de fega tyska politikerna som gått med på Versaillesfreden och kanske också av judarna. Ju mer Hitler byggde upp sin krigsmakt desto mer kränkt kände han sig å Tysklands vägnar. Till slut hade hans känslor, som många i de gamla fiendeländerna ansåg berättigade, blivit så överväldigande att han krävde kompensation för de oförrätter som Tyskland lidit. Han intog Österrike, Sudetenland, Danzig och en hel del andra territorier medan världen tittade på och ansåg att Hitler faktiskt hade skäl för sin kränkthet.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Gangstern har dött. Folket jublar och sörjer. Jag syftar förstås på Trump.
Det finns självhärskare av lite olika sorter. Det finns de som i viss mån stöder sig på institutioner och åtminstone försöker låtsas som att de står i spetsen för ett lagsstyrt land. Och så finns det de som inte ens låtsas. De förra är autoritära figurer, i praktiken diktatorer. De andra är gangstrar. De förlitar sig enbart på rå styrka, i grunden på hot om våld – och där så behövs våld.
När jag gick i skolan på 70-talet var Förintelsen en historisk händelse, som diskuterades i samband med andra världskriget. Vi tyckte naturligtvis det var hemskt, precis som det var hemskt att höra om atombomben och franska revolutionen. Men det var ändå historia. Lyckligtvis fick Hitler på nöten och numera gör man inte såna saker. Ungefär så löd vår enkla analys.
Vid trettiofyra års ålder, år 1899, skrev Rudyard Kipling (bilden) en dikt för att uppmuntra Amerikas Förenta Stater att fullfölja det koloniala uppdrag som Kipling ansåg var västerlandets skyldighet. Ett år tidigare hade det spansk-amerikanska kriget slutat och Spanien överlämnat ett antal kolonier till USA, däribland Filippinerna. Många filippiner ogillade tanken på amerikansk överhöghet och gjorde uppror.
I all vänlighet tog sig då Kipling, engelsman uppfödd i Indien och därmed innehavare av hundratals års kolonial erfarenhet, före att ge de i koloniala äventyr oförfarna amerikanerna några tips och råd. Han gjorde det i form av en dikt med titeln Den vite mannens börda.
Om du har fem minuter och femtiofem sekunder till övers och är nyfiken på hur Sverige styrs är det väl värd tid att lyssna på det telefonsamtal mellan en ledande politiker och en medborgare som Lennart Bengtsson nyligen tipsade om. Samtalet ger en fin bild av svensk politik när den är som mest normal.
Vem medborgaren är vet man inte annat än att hon är kvinna heter och Elin (eller Erin) och är bekymrad över att Kalmar kommun har deklarerat ”klimatnödläge”. Hon ringer till en framstående politiker i Kalmar. Medborgaren och väljaren Elin (eller Erin) vill veta vad klimatnödläge betyder och vad det ska föranleda för åtgärder: ”Idag är det klimatnödläge, igår var det inte klimatnödläge, liksom. Vad händer nu, vad kommer att hända? Vad är det ni fattat beslut om som kommer att ge effekt?”
Varför återlämnade Aina makens blyertspennor efter hans död? Varför är korruptionen i vissa länder evig, till synes omöjlig att utrota?
Det beror på att Aina Erlander (bilden) bodde i ett land, vid en tid då man visste vad som behövde göras – och litade på att det blev gjort. För henne var det inget offer att åka in till kanslihuset en extra gång. Allt hade ett värde i en fungerande organisation. Antagligen var det en glädje i det hon gjorde, en liten hyllning till makens och hans medarbetares gärning.
Jag fick nyligen en meddelande att Kalmar kommun har utropat klimatnödläge. En medborgare kontaktade kommunnämndens ordförande i Kalmar varvid följande samtal utspelades.
Kommunnämndens ordförande bekräftade att så var fallet men var oförmögen att besvara vad detta innebar utan bad att få återkomma.
När jag skriver detta är det fortfarande oklart om Trump eller Biden vinner presidentvalet i USA även om det lutar åt Biden. Många bekanta är glada för utfallet, även om det ännu är osäkert, medan andra känner djup sorg. Som det påpekas i Wall Street Journal (bakom betalvägg) tycks valet i alla fall ha fått ett resultat som borde tilltala alla utom de mest politiskt korrekta människorna.
Den kanske skadligaste idéutveckling som inträffat under de senaste årtiondena är identitetspolitikens framfart. Identitetspolitiken (eller det tänkande som ligger bakom själva politiken) innebär att identifierbara befolkningsgrupper bör renodlas och ges möjligheter att värna om sin särart och erhålla särskilt stöd (från skattebetalarna) för att lyckas med detta.
Europa är under attack. Det finns inget annat sätt att se de ständiga terrordåd, där människor mördas på de mest bestialiska sätt. Frankrike, Österrike – vilka fler ska drabbas innan de europeiska länderna förstår allvaret och mangrant sluter upp bakom en politik som ger svåra konsekvenser för angriparna?
I Sverige är det dock tyst. Svenska myndigheter förbereder sig istället på att ta emot en hoper kvinnliga IS-terrorister och deras barn. Terroristerna ska ställas inför rätta och barnen omhändertas, säger man, men det behövs inte mycket förstånd för att inse att de här terroristerna sannolikt inte kommer att dömas för något brott överhuvudtaget, trots att de varit delaktiga i ett folkmord. Det räcker med att de skyller på varandra. Då står ord mot ord och alla går fria. Ut på gatorna bara, som om ingenting hade hänt – som om alla de förspillda liven i deras vedervärdiga kalifat inte har något värde.
Opinionsundersökningarna visade att Demokraternas kandidat Joe Biden skulle vinna stort. Det blev ingen ”blå våg”. Det blev en knapp ledning.
Fler amerikaner röstade på Republikanernas kandidat Donald Trump i detta val än i föregående val 2016. Han är alltså populärare nu än han var då.
Trump har gått fram inom alla väljargrupper förutom en: vita män.
Jag botaniserar en del i mitt undermedvetna, för att komma tillrätta med min vantrivsel i det samtida Sverige. Då kan mina drömmar ofta vara till hjälp, när jag söker en motkraft till den politiska depression som ibland sätter klorna i mig. Samhället har, som jag ser det, blivit dysfunktionellt på så gott som på alla plan. Jag måste hela tiden erövra nytt livsmod.
Richard Sörman skrev nyligen en tänkvärd text om relationen mellan djur, till exempel vargar och vildsvin, och människor, till exempel bönder, som får sina får rivna och trädgårdar uppbökade av sådana djur. Richard menade att vi människor måste sluta låta djuren domptera oss. Så här avslutade han krönikan:
De skrämmande videoklippen från jihadattacken i Wien visar krigsliknande scener. Klippen kunde ha kommit från krigen i Irak eller Syrien. Det som är hänt är att Europa, genom massinvandringen från Mellanöstern, har blivit mellanösterniserat. De värderingar, den mentalitet och de konflikter som gett upphov till de brutala krigen i Mellanöstern, finns nu här.
De jihadistiska attackerna mot västvärlden kommer så ofta nu. Jag tror att det kommer en tid då man inte hinner med att utlysa sorgedagar, manifestera, skriva artiklar, hålla tal och tända ljus. Jag kanske låter pessimistisk, men min insyn i den islamistiska miljön – vad jag hört, sett och läst, – har gjort mig medveten om det bottenlösa hatet mot väst. Jag tror att terrorattackerna kommer att bli fler och större och komma allt tätare inpå varandra. Frågan är när terrorism och kontraterrorism övergår i regelrätt krig.
Mohamed Omar, som alltid har rätt, skrev nyligen så här om Mohammeds och Jesu världar:
Dessa två världar kan inte leva tillsammans i fred. Därför att en av dem, den islamiska världen, vill tvinga den andra till underkastelse.
Så är det otvivelaktigt. Islam betyder ju faktiskt just underkastelse. Om man läser Koranen förstår man att Mohammeds plan är att alla ska underkasta sig hans lära eller också dödas eller ödmjukt betala en särskild hednaskatt.
President Trump var inte först att hävda ”America first”, andra är till exempel Kinas Xi Jinping och Turkiets Erdogan, om än med andra ord. Till denna kategori hör även Frankrikes f d president, tillika general, de Gaulle (1890-1970). När Hitlertyskland 1940 invaderade Frankrike flydde en frustrerad de Gaulle till England för att där leda kampen mot Tyskland. Belöningen kom 1944 när han i spetsen för de fria franska styrkorna kunde tåga in i Paris och befria Frankrike. Men snart dök en ny utmaning upp, Algerietkrisen.
Hur totalt okunniga, naiva och självgoda politiker på 35 år har kunnat förstöra ett tidigare rikt och välfungerande land genom massinvandring.
Hur kan våra politiker få för sig att ”Alla som kommer hit vill jobba och göra rätt för sig”, när många av de som kommer mycket väl vet att det är det sista de behöver göra? Om de hitflyttade istället bestämmer sig för det kan de låta sig försörjas av andra livet ut, via de välfärdssystem (med lika rättigheter för alla) som samma politiker själva beslutat om. Det har också tagit bort incitamenten för väldigt många att lära sig svenska, utbilda sig och försörja sig själva.
Liksom Einsteins relativitetsteori förekommer teorin om opinionsbildningen i två varianter. Båda varianterna utgår från att samhället är en sorts pyramid där makt, pengar och inflytande anrikas mot toppen. Man stöter därför oftare på människor som strävar efter makt, pengar och inflytande i toppen än längre ned i pyramiden. Observera att människors placering i hierarkin inte säger något om deras kvaliteter och egenskaper utom på en enda punkt. Mina studier har övertygat mig om att toppfigurerna inte är mer intelligenta eller av andra skäl mer lämpade att bekläda sina positioner än vem som helst. Däremot har de ett enda karaktärsdrag gemensamt: de vill dit.
Feminismen är i dag något av en statsideologi. Alla samhällets större institutioner har anammat feminismen och tillämpar den i sin verksamhet på olika sätt. Detta faktum har fått oss att leva i föreställningen att feminismen och dess ståndpunkter är självklara sanningar som ingen borde ifrågasätta.
Men feminismen, likt andra ideologier, utgörs av en specifik världsbild, och denna världsbild visar sig vila på tämligen lösa grunder. När feminismen granskas finns i själva verket inte mycket som talar för den.
Nu är det valdag i USA. Fast egentligen började valet redan för flera veckor sedan: 95 miljoner amerikaner har redan förtidsröstat, vilket är rekord och det med god marginal. Nu ska det hursomhelst avgöras.
I slutet av denna artikel finner ni mitt detaljerade tips över vilka delstater Trump respektive Biden kommer att vinna. Innan vi kommer till det, så vill jag dock gå igenom varför jag tror att Joe Biden idag kommer väljas till USA:s nästa president:
Ett av offren för jihadkrigaren i kyrkan i Nice i Frankrike var Simone Barreto Silva. Hon var en 44-årig trebarnsmor. Hon var en svart kvinna.
”Säg till mina barn att jag älskar dem”, var Simones sista ord.
Black Lives Matter demonstrerade och gjorde upplopp i USA efter att George Floyd dödades vid ett polisingripande. Svarta liv räknas! Eftersom polisen var vit och Floyd svart kunde de hävda att det var ett rasistiskt hatmord.
Följande synpunkter är kanske uttryck för strukturella fördomar i min skalle men jag tror inte det. Sverige dömer människor efter olika måttstockar. Vi har inte likhet inför lagen. Det där med rättvisa och likabehandling gäller inte hos oss.
Det kanske tydligaste exemplet är tillämpningen av lagen om hets mot folkgrupp. Den gäller inte lika för alla. Det anses mycket värre om en svensk hetsar mot en somalier än om en somalier hetsar mot en svensk. Om en svensk hetsar mot en dansk, vilket jag ibland gör i pedagogiskt syfte, inte för att jag har något särskilt emot danskar, så är det inte alls lika brottsligt som om jag skulle hetsa mot en muslim.
Jan Myrdal har fallit. Han blev 93 ½. Många är eniga i ett avseende: Vi har ett tydligt intryck av den mannen. Även om dessa våra intryck, bedömningar, värderingar varierar.
Mig drabbade han som en blixt av klarhet någon gång i mitten på 60-talet – före 68 – med boken Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. Boken var reselektyr på liftarresa till kompis i Lund. Så jävla bra! Så jävla tydlig! Kommunismen begriplig! Inte bara akademiskt joller bortom det begripliga. Inte det pysande väsandet från det lilla kommunistpartiet, en sekt som uppträdde som sekt.
När Peter Wolodarski för en tid sedan gjorde stor sak av att Greta Thunberg ska bli DN:s chefredaktör för en dag trodde han förmodligen att det skulle bli succé, och att han skulle hyllas för sin djärvhet. Att beundrande blickar skulle riktas mot den ödmjuke chefredaktören, som påstår sig ha tagit till sig av Gretas kritik mot hur medierna hanterar klimatkrisen, och att fler skulle ta efter.
Här beskriver jag hur förståelsens och eftergivenhetens politik alltid leder till fascismens seger. Pacifisten ger sig inte förrän han har fått sin diktator. Den insikten hade utvecklingen före och under andra världskriget givit Georg Orwell.
Fortfarande gäller samma villkor. Den som inte står upp för sina värden, därför att han tror att små, taktiska eftergifter skall lugna och tillfredsställa motståndaren kommer att förlora sin värdighet och ändå tvingas ända till det fullständiga nederlaget.
En person som jobbar i Riksdagen sa att han hade hört socialdemokratiska ledamöter öppet diskutera om inte partiordföranden Stefan Löfven borde bytas ut. Vad hade de emot Löfven? frågade jag. Det sa de inte, svarade tjallaren. De tyckte väl att Löfven gör en slät figur. Han åker till det ”särskilt utsatta området” Tjärna Ängar utanför Borlänge och konstaterar att den sociala situationen är ”oacceptabel” och sedan händer inget.
Så kan det vara, tänkte jag. Men själv tycker jag att partiordförande Löfven sköter sin syssla så bra partiet någonsin kan begära. Han gör allt han kan för att förhindra att partiet bryter samman vilket kräver av honom att han måste vara mångtydig eller, om det inte går, att göra sig borttappad eller förvirrad, typ ”jag såg det inte komma”.
Statsminister Stefan Löfven sa nyligen i regeringsförklaringen att ”Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten tjänar vårt land väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa”.
Så har det låtit varje år sedan 2015, då skrivningen ”neutralitet i krig” slopades. Men hur trovärdig är den svenska ”alliansfriheten” med tanke på regeringens agerande i en rad frågor?
Igår skrev Bitte Assarmo om arabiska bokmässan i Malmö. Mässan hade fått bidrag av Malmö kommun, men sedan det uppdagats att man via mässans sajt kunde köpa antisemitisk litteratur avslutades samarbetet.
Den arabiska bokmässan borde inte fått en enda skattekrona. Inte för att den säljer judehatande litteratur (vilket man kan förvänta sig av en arabisk bokmässa då antisemitismen är enorm i arabvärlden), utan för att den är arabisk.
Efter att under lång tid ha studerat människorna och funderat över deras djupaste ambitioner har jag kommit fram till att de egentligen bara ställer tre krav på livet.
Det första kravet är att livet ska erbjuda en trygg försörjning med minsta möjliga ansträngning. Trygghet betyder att inte utsättas för obehagliga överraskning som sjukdom eller arbetslöshet. Ekonomin ska vara i ordning och nya pengar komma in på kontot sista fredagen varje månad. Sjukdom ska helst inte finnas men om något fallerar kroppen ska snabb hjälp erbjudas. Minsta möjliga ansträngning betyder att man så lite som möjligt ska behöva utsätta sig för det lidande som arbetet medför. Idealet är att inte behöva gå till något arbete alls. Problemet är kopplingen mellan löneslaveriet och de återkommande fredagsbetalningarna. Detta är något som måste lösas.
På kort tid har Frankrike drabbats av två bestialiska jihadattacker. Först blir en lärare halshuggen i Paris, sedan tre människor dödade i katedralen i Nice. En kvinna blev halshuggen.
I boken Staten, åttonde kapitlet, låter Platon sitt språkrör Sokrates framställa en teori om statsskickens växlingar. Först kommer Aristokratin (de ädlas styre) som efterträds av Oligarkin (de rikas styre) som i sin tur åtföljs av Demokratin efter vilken Tyranniet (den diktatoriska ordningen) upprättas. Teorin är inte alls så stolpig som den kanske verkar. Nutidsmänniskan kan mycket väl känna igen sig i Sokrates skildring av hur människor tenderar att bete sig i en demokrati, vars mål är största möjliga frihet åt alla. Det slutar med att de äldre fjäskar för de yngre och eleverna tappar respekten för sina lärare. (Texten finns här på engelska; jag föreslår att du söker på ”democracy” så kan du jumpa dig fram till relevanta ställen.)
