Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Dan Korn är en av de svenska samhällsdebattörer som jag sätter högst. Men den 11 juli verkade han, troligen av missriktad snällhet, ha hamnat fel i en betydelsefull politisk fråga.
Korn exemplifierar med begreppsparet tiggeri/tiggare. Han ogillar tiggeri men ger ibland pengar till tiggare:
Svenska politiker anklagas ofta för att bara se till sin maktposition och för att inte ta det ansvar de har. Demokratin ger röstberättigade möjlighet att rösta bort dem vid val men det är sällan som deras beteende analyseras i domstol. Författningsdomstol finns inte i Sverige vilket begränsar möjligheterna att i domstol få prövat om deras beteende stämmer med konstitutionen.
Det är först på senare tid som Sverige börjat fundera på Sverigebilden. Med detta Sverige menar jag inte folk som du och jag som inte kan påverka saken annat än om just vi vinner ett antal OS-guld eller blir världsbäst i någon kocktävling. Jag menar i stället dem som har kontrollen av Sverigebilden i tjänsten, till exempel befattningshavare inom Svenska Institutet som snabbt fått Sverigebilden på sin att göra-lista.
Det var en gång för länge sedan då jag som tolvåring mönstrade på min avsevärt äldre brors fritidsbåt. Eftersom detta är en skröna inspirerad av verkliga händelser har förvisso allt skett, men inte nödvändigtvis vid samma tid, plats eller mellan just dessa personer, men för en grabb med livlig fantasi som jag var vid denna tid, och alltjämt är, och eftersom vi lever i tider av socialkonstruktivism är händelsen som redogörs för nedan min absoluta känsla av händelseförloppet, och känslor, har vi fått lära oss, kan aldrig ifrågasättas.
Ingen kan väl ha undgått vaccinationskampanjen #kavlaupp. Dramatiskt svartvita bilder med diverse kändisar som med uppkavlad ärm och allvarsam blick ser ut över populasen och uppmanar till solidaritet och ansvar via vaccinering.
Sveriges etablissemang vill stämpla värdekonservativa som högerextrema. När man tänker ett varv till är värdekonservativa motsatsen till högerextrema. USA är västvärldens mest värdekonservativa land. De är även det judiska landet Israels bästa vän. Det finns mycket mer Israelhat i det gudlösa Europa än i USA. I Latinamerika älskar folk Israel. Guatemala var det andra landet att flytta sin ambassad till Jerusalem då de hade en pingstvän som president. I Sverige är de kristna tidningarna Inblick och Världen idag kolossala Israelälskare.
Poetens och filosofens Thomas Thorild bevingade ord på Uppsala universitetet om det är större att tänka rätt än att tänka fritt har satt myror i huvudet på generationer av studiosi, mig till exempel. När jag doktorerade i ekonomisk historia i Uppsala var det självklart för mig att fritt var större än rätt. Rätt kunde ju vem som helst ha; det var ju bara att slå upp i facit, men fritt kunde inte sökas i lexikon utan krävde både särskild talang och Guds välvilliga medverkan.
Ken Wilber har beskrivits som ett av vår tids skarpaste intellekt, en postmodern guru, en mystiker utan verklighetskontakt, en kvarleva från hippie-tiden, eller helt enkelt en briljant outsider som genomskådat sin samtid. Jag har följt honom sporadiskt under tio år och misstänker att alla omdömena stämmer. Som filosof är han en ”systembyggare”, lika anspråksfull och mångordig som Karl Marx (även om han kommer till andra slutsatser). I tegelstenstjocka volymer redogör han i detalj för hur världen, samhället, historien och människans alla medvetandetillstånd är sammanflätade med kosmos. På ett språk som ligger långt från bestsellerlistornas självhjälpsguider.
Är på uppdrag ute i provinsen. Trivs som fisken i vattnet och har roligt varje dag. Kommunen har anställt en ”kommunikatör” som jag har lite svårt för. Hon glider omkring i lokalerna, utan att ha en susning om vad vi sysslar med om dagarna.
Själv vill jag med kraft ta avstånd från den uppfattning om samtidens ideologiska strider som avslöjas i rubriken (som jag skrivit själv). Höger och vänster är inte längre särskilt relevanta begrepp. En annan och bättre formulering vore ”Är det populismen (tänk Trump) eller PK-ismen (tänk Märta Stenevi) som på senare år blivit alltmer extrem?”. Men eftersom gamla begrepp, som tidigare faktiskt fungerade, har blivit alltmer flytande tvingas man uttrycka sig lite konturlöst och obestämt. Snart kommer tidsandan att stabilisera sig i mer ordnade former, hoppas jag, och då blir det lättare att förstå vad folk säger.
Hans Dahlgren är Sveriges EU-minister. Nu vill Ungern förbjuda HBTQ-indoktrinering av små barn i skolorna vilket får Dahlgren att tugga fradga av upphetsning (se Aktuellt 8/7). Den gamle sossen vaknar till liv, han kan medverka till att dra in corona-bidragen från EU till Ungern som straff. Vilket väl får anses som den värsta bannbulla som kan drabba en stat som försöker tänka självständigt och utanför PK-boxen. Och det främsta vapnet en sosse har är ju att dra in skattefinansierade bidrag.
Varje gång det är fotbollsmästerskap blir jag påmind om det hat som många svenskar hyser mot England. Egentligen är det rätt märkligt, för engelsk fotboll är omåttligt omtyckt av en majoritet av svenska fotbollsfans. Ändå har det knappt gått en dag under EM, utan att någon förståsigpåare – och inte bara förståsigpåare som faktiskt är insatta i fotboll – kräks ur sig hat mot England.
Sommarferierna brukar frun och jag tillbringa på en ö i Bohuslän söder om Fjällbacka. För fyra dagar sedan fick jag plötsligt infernaliskt ont i högra höften. Efter ett dygn stod jag inte ut och beslöt att begära hjälp av Västra Götalands landstingsregion. Det finns två sjukhus på sex respektive åtta mils avstånd, dels i Uddevalla och dels i Trollhättan samt några vårdcentraler här och där.
Svenska Dagbladet har i sin kulturbilaga den 4 juli profilerat den kontroversielle rasforskaren Tobias Hübinette med en 8-sidig artikel. Reportaget rör huvudsakligen ämnet adoption av barn från de s k u-länderna. Till saken hör att Hübinette, född 1977, själv adopterades från Sydkorea då han var sju månader gammal. Han lär ha hittats på ett tåg. En av hans böcker ”Adopterad – en bok om Sveriges sista rasdebatt” (2021) handlar bland annat om svensk rasism under efterkrigstiden.
Eftersom jag har varit av staten anställd och lönegradsinplacerad och därmed legitimerad framtidsforskare så vet jag en hel del om Sveriges framtid. Framtidsforskning går i normalfallet till på det sättet att man drar ut existerande trender och därför känns det tryggt och evidensbaserat att använda den metoden för den aktuella framtiden.
Det bidde som vi trodde. Det bidde en ny rödgrön regering, med 116 ja-röster mot 173 nej-röster. Det borde inte vara möjligt, men eftersom det krävdes 175 röster för att Löfven skulle tvingas gå räckte det alltså med högst tveksamma 116 för att han skulle få sitta kvar på tronen.
Många rynkar på näsan åt den mediala följetongen om Ebba Busch Thors husaffär. Vad kunde vara mindre intressant att läsa om, när regeringen faller samtidigt som en polis mördas på öppen gata? Men ”affären” (om det ens är en affär) sätter fingret på minst tre allvarliga systemfel i Sverige.
Häromdagen skrev jag en text om att staten måste sätta sig i respekt för att ordningen i nationen inte alls ska vittra bort. Att sätta sig i respekt, förtydligade jag, betyder att använda den statliga våldsapparaten, i första hand polisen, till att slå ned missdådare med sådan kraft att luften går ur dem och de, åtminstone tillfälligt, ber om nåd. (Strax efter det att jag publicerade texten inträffade motsatsen till min rekommendation, nämligen att buset sköt ihjäl en polis i Göteborg, i stället för att polisen gav buset på skallen.)
Skribenten Rune Lanestrand vädrade nyligen sin upprördhet över de stora mängder gift man använder vid konventionell jordgubbsodling. Han är också upprörd över de stora kemibolagens framfart och myndigheternas undfallenhet mot dem. Istället förordar han ekologiskt odlade bär.
Muslimerna säger att araben Muhammed var den siste profeten. Det är en del av deras trosbekännelse. Har de inte hört talas om vår Swedenborg? Här har vi ju en svensk profet på 1700-talet, mer än tusen år efter Muhammed!
Vad muslimer menar är förstås att Muhammed är den siste äkte profeten och alla som kom efter honom är falska. Men det har de aldrig kunnat bevisa. Redan under Muhammeds livstid fanns det en annan arab som också påstod sig ta emot uppenbarelser från Gud. Han hette Musaylama och han och alla som följde honom blev massakrerade. I den islamiska historieskrivningen är han känd som Al-Kadhab, Lögnaren. Segrarna skriver historien.
De förra två hoten mot friheten förkroppsligades i första och andra världskriget och nästa hot, som nu tornar upp sig allt mörkare och mer åskmolnsaktigt, är PK-ismen eller wokeismen som ideologin eller kanske religionen kallas i USA.
Jag har i sex år eller mer på denna sida tjatat om att vår tids samhälleliga huvudmotsättning står mellan å ena sidan det PK-istiska politikerväldet med vidhängande offentliga välfärdsapparat och å den andra den i Sverige helt oorganiserade gruppen av sunt förnuft-inspirerade nettoskattebetalande medelklassare. Det som förvånar mig är att ingen annan tycks se skärpan och förklaringsvärdet i denna tolkning men jag får trösta mig med att det säkert kommer andra tider.
Tidningen The Economist har en mycket intressant artikel i sitt 29 maj nummer. Den citerar den välkända franska nationalekonomen Thomas Piketty som visar att de bäst utbildade intellektuella väljarna succesivt har bytt ståndpunkt från konservatism (right of centre) till vänster PK-ism (left of centre). Det två graferna visar tydligt hur de intellektuella bytt sida mellan 1970 och 2010.
”Tillfälligt stängt” stod det på en lapp på dörren till Coop i Högdalen häromdagen när jag skulle in och handla. Och inte bara på dörren till mitt Coop för den delen, utan på dörrarna till varenda Coop-butik i hela landet förutom i Värmland. Anledningen? En aggressiv IT-attack på butikskedjans betalsystem.
Det är lätt att vara teoretiker. Exempelvis skrev jag häromdagen en text om att stat och polis när det gäller brottsbekämpning måste välja mellan å ena sidan Hobbes-doktrinen från 1651 som går ut på att en förskräcklig statlig våldsapparat, som Hobbes kallar Leviathan, aggressivt ska skrämma buset så att ingen törs ens tänka på brott och å den andra sidan Dan Eliasson-paradigmet som bygger på tanken att polisen ska göra sig kompis med buset och vinna dess förtroende.
Vem som helst fattar vilken metod som är den rätta. Men nu visar det sig att det är svårare än man tror eftersom allt hänger ihop.
I vissa Stockholmsmedier har det under senaste tiden rapporterats mycket om Strandvägen, en erkänt flådig gata belägen vid vattnet på Östermalm dit busar från förorten nu kommer med sina lyxbilar och kör i 200 km i timmen mot rött. Under en kvällspromenad häromåret bevittnade jag spektaklet som andades upplopp och kriminalitet, och sanna mina ord: där och då var så kallade gammalsvenskar inte välkomna. Nu har medierna börjat rapportera om detta fenomen efter klagomål från boende.
När du hör ordet Adidasriddare tänker du förmodligen på en ortengrabb med becknarväska. Det är så ordet används ironiskt. Det är möjligt att uttrycket myntades av moderatpolitikern Hanif Bali på Twitter, men jag är osäker.
Det finns en mycket enkel logik i två steg enligt vilken demokratin troligen gör slut på sig själv.
Det första steget börjar med att allmän rösträtt införs. Om man ställer upp hela den röstande befolkningen efter ekonomisk ställning – ja, jag vet att det är ett komplicerat begrepp, det kan betyda inkomst eller förmögenhet eller andra saker, men strunt i det nu – så kommer det alltid att finnas 51 procent som har det sämre ställt än de andra. Före den allmänna rösträtten fick dessa 51 procent höra att de gärna fick bli rikare men då skulle det ske genom att de jobbade mer, utbildade sig och fick bättre jobb eller blev framgångsrika företagare. I vilket fall som helst fick de greja sina framsteg på egen hand bäst de kunde.
Öppnar man en historiebok inser man snabbt att diktatur varit den gängse styrelseformen för statsbildningar, ända tills den tekniska utvecklingen gjorde det möjligt för miljoner människor att kommunicera med varandra på ett någorlunda smidigt sätt. När telegrafen, tryckpressen och liknande innovationer blev allmängods, började världen delas upp i demokratier* och diktaturer. En uppdelning som fortfarande pågår, men grovsorteringen var i stort sett klar vid mitten av 1900-talet.
En man greps i Helsingborg för att ha delat ett filmklipp från polisskjutningen i det mångkulturella Biskopsgården i Göteborg. Klippet visar livräddningsförsöken på den skjutne polisen, rapporterar P3 Nyheter.
Den som läser och förstår följande tre meningar av debattören Mats Skogkär i Bulletin får antingen en aha-upplevelse eller sina värsta fördomar om svensk politik bekräftade:
En fortsatt rödgrön regering ledd av Stefan Löfven och uppbackad av Vänsterpartiet och Centern är inte vad Sverige behöver. Det är inte den bästa lösningen, eftersom en sådan regering inte skulle föra den politik Sverige behöver. Men det är en lösning.
