När påven och USA:s president munhuggs, uppstår frågan om på vilken moralisk grund religiösa ledare uttalar sig i sekulära frågor. När religiösa ledare eller uttolkare av Guds ord uttalar sig, tar ifrågasättandet slut.

I Sverige har vi Jonas Gardell som har hittat sin egen Jesus som är långt mer förstående än vad texterna i Nya Testamentet ger utrymme för. Jonas är mycket kunnig och framför allt hederlig när han uttalar – tro inte på allt jag säger.

Sverige har också begåvats med professorn i religionshistoria, Joel Halldorf, som med sin professorstitel försvarar kristendom och kyrkan utan mycket mothugg. Vi måste omedelbart konstatera att professor Halldorf precis som alla andra religionsförsvarare, apologeter, är självutnämnd och har svårt att uttolka Guds ord på samma sätt som de andra.

Svenska kyrkan tjänar i teorin Gud och följer Guds ord. Kyrkan är nu förstående mot de sexuellt avvikande som enligt Bibeln ska avrättas. Den tillåter sig att ha kvinnliga präster, en enorm omtolkning av vad Nya testamentet säger.

Jag har inget emot något av detta. Mot bakgrund av omtolkningen av Guds ord måste man dock börja med att ifrågasätta om kyrkan har bestämt sig för att vara chef över Gud. Det kanske vore bättre att erkänna att man är en social organisation som inte har ett skvatt med Gud att göra.

Påven kommer nu in i bilden. Han representerar en kyrka som påstår sig vara den enda rätta kyrkan skapad av Jesus själv. Detta innebär naturligtvis att alla andra kyrkor har fel. Det innebär också att alla andra religioner har fel. Han representerar en kyrka där påven kan göra ofelbara uttalanden, men som har varit så inne i sin egen dogm att man torterade, brände och kokade folk levande och krigade mot de otroende. När kyrkan hade makten levde folket i väst i talibanliknande förhållanden.

Påven har inte visat sig vara en stor kritiker av slakten av de många kristna som utförs av följare av en religion som påven rekommenderar att kristna skall vara vänner med. Trots att denna vänskap enligt islamisk teologi inte kan vara ömsesidig.

Han har inte heller visat sig vara en stor kritiker av hur Irans ledare bär sig åt mot sitt eget folk. Iranska ledare berikar sig frikostigt på bekostnad av en förtryckt befolkning och medel skickas runt jorden för att främja terrorism. Det är en regim som är mest intresserad av att förgöra Israel som kallas för ”Lilla satan” och åtminstone göra livet surt för USA som är den ”Stora satan”.

Det verkar självklart att Iran under rådande omständigheter inte kan tillåtas ha kärnvapen. Vi har tillåtit Nordkorea att skaffa kärnvapen trots eftergift efter eftergift. Vi ser vad Irans ledarskap är villigt att göra utan kärnvapen och borde förstå vad de kan tillåta sig att göra med en atombomb i bagaget.

Påven har uttalat sig från ett moraliskt högsäte. Ifrågasättandet i media tar slut. Bara genom att uttala sig har påven ansetts vinna.

Påven glömmer, tillsammans med dem som borde granska honom, bort sin egen kyrkas historia. Han glömmer bort att man ska ge till Caesar vad som tillhör Caesar enligt Nya testamentet. Och han underlåter att berätta för oss hur omoralisk kyrkan är.

Det är väl ingen som föreställer sig att kyrkan frivilligt hade givit upp sin makt om inte den hade blivit kontrollerad av humanistiska och sekulära krafter. Hur vet vi detta? Under 2000 år har präster och till och med påvar stolt haft sex med unga pojkar. Vem hade makt att ta sig an dem? Men nu när vi har sett sexskandalerna i kyrkan har vi också tydligt sett att kyrkan gjorde vad den kunde för att undvika att prästerna utsattes för straff här i jordelivet. De flyttades runt. Detta visar oss inte minst att kyrkan är mest intresserad av sin egen överlevnad. Om prästerna verkligen hade varit intresserade av att hamna i det bättre livet efter detta, hade vi förväntat oss ett annat beteende. Om prästerna inte är oroliga för livet efter detta, varför ska vi vara det?

I Nya testamentet ger Jesus ett absolut löfte: Vad ni än ber Fadern om i mitt namn, ska han ge er. Låt oss ifrågasätta både Svenska kyrkan och Katolska kyrkan. Om de verkligen tjänar Gud borde de kunna ge bort allt de äger och visa sin goda tro för att sedan visa sin rätta tro och be Jesus att han ger dem tillbaka vad han tycker de ska ha. Ifrågasätt varför kyrkan ber om Dina pengar för att lösa sina problem, men talar om för dig att be för att lösa Dina.

Det finns anledning att vara mer ifrågasättande vad gäller påvens moral, om han verkligen talar för Gud, eller om han företräder en kyrklig organisation som kämpar hårt för sin egen överlevnad, väl medveten om att han sällan blir ifrågasatt.

Harry Margulies är författare till ”Finns Gud, Fan Vet”. Han är debatterar och håller föreddrag om religioner från en icke-troendes perspektiv.