Staten ålägger medborgarna skyldigheter och ger dem rättigheter. I Sverige anses staten (eller ”samhället” i ett av socialdemokratin introducerat och numera gängse språkbruk) som regel vara god, och medborgarnas tillit till staten och kommunerna (”det allmänna”) som leverantör av välfärdsstatens goda är i huvudsak fortfarande hyggligt stark. Vittnesbörd om att tilltron är satt under press saknas dock inte. Polisens dokumenterade oförmåga att leverera trygghet i lokalsamhället är en omständighet, sjukvård och omsorg en annan. Ingen bestrider längre, att den sviktande tilltron har med strömmen av asylsökande att göra. Invandring och flyktingmottagande sätter press på olika delar av den svenska välfärden.

Krister Thelin

Journalisten Niklas Orrenius har skrivit en mycket bra bok om konstnären Lars Vilks, Skotten i Köpenhamn.  För mig som haft Vilks i det vida umgänget i skånska Kullabygden sedan 80-talets slut har den ett särskilt intresse. (Min hund var länge rikspolischef i Vilks fantasimikrostat Ladonien, där jag beklädde justitieministerposten.)

Många är de gånger då jag haft anledning att i umgängeskretsen försvara Vilks rätt till yttrandefrihet mot dem som menar att han bara kränker och kostar pengar (livvaktsskyddet). Tålmodigt har jag förklarat, att Vilks har hela FN i ryggen. Artikel 19 om yttrandefrihet i FNs konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ger honom rätt. MR-kommittén (där jag var ledamot 2008-2012) övervakar konventionsstaternas tillämpning och har antagit en allmän kommentar (nr 34) till denna viktiga artikel. I kommentaren (se stycke 48), som beslutats av 18 ledamöter från hela världen (varav fyra från muslimska Nordafrika) i full enighet konstateras, att ett hädelseförbud står i strid med yttrandefriheten. Vilks kan alltså lugnt fortsätta sina kränkande krumsprång.

Krister Thelin

I oktober 2015 var den svenska öppenheten gränslös. Statsministern höll eldande empatiska tal på samma tema som dåvarande statsministern gjorde före valet 2014: det var öppna hjärtan och öppna gränser för hela slanten. En månad senare hade tonläget ändrats. Med sin gråtande gröna minoritetskoalitionspartner vid sin sida aviserade statsministern, att regeringen skulle införa gränskontroll. Och så skedde. Denna 180-graderssväng på migrationspolitikens område har varit svår att smälta på sina håll. Den har förvirrat de anhängare som fortfarande omfamnar den gränslösa hållningen och samtidigt legitimerat SD:s mer hårdföra migrationspolitik. Den nya regleringen innebar också en teknisk verkställighet som inte alltid står klar för alla och särskilt drabbat Öresundsregionen: Gränskontrollen har två delar, dels en inre gränskontroll på svensk mark i Malmö, dels en ID-kontroll (med åtföljande transportörsansvar) på danskt territorium. Vad regeringen inte är angelägen om att lyfta fram, är att ID-kontrollen har ett enda syfte: att stoppa resande från att söka asyl i Sverige.

Krister Thelin

”Den skötsamma medelklassen”. Smaka på begreppet. Är den samhällsbärande eller bara – i sin brist på progressiv glöd – värd förakt? Kälkborgerlighet” eller ”småborgerlighet”  väcker mest löje: småttiga perspektiv, ängslig  anpasslighet och gnetigt självintresse. Inga visioner, ingen vilja till radikal samhällsomvandling eller stora och djärva tankar.  Den finns dock där, klämd mellan olika eliter, kulturella och kapitalstarka, å ena sidan, och den stora ”massan”, å den andra. Marxismen lever på sina håll och klassanalysen har inte helt spelat ut sin roll, i vart fall inte som retorisk figur. Efter kommunismens kollaps har den dock förlorat sin legitimitet. Nu har den ersatts av postmoderna förklaringar där allehanda ”strukturer” ingår; genus, ras eller andra kollektiva identitetsmarkörer har ersatt klass i samhällsomdanarnas verktygslåda. ”Strukturella hinder” istället för ”klasskamp”. Men det är inte medelklassen som serverar nytt vin i gamla läglar, det är de självutnämnda eliterna i kultur och medier. Medelklassen är fullt upptagen med att sköta sitt jobb och ordna sin privata tillvaro . Göran Hägglund försökte för några år sedan lyfta fram ”verklighetens” folk, men kom av sig inför den närmast hånfulla kritiken. Det borde han inte ha gjort.

Krister Thelin

Min problematiserande artikel om kulturell (etnisk) kartläggning av brottslingar har kommenterats med invändningar från många som inte ser några problem med sådan kartläggning. En del hävdar att det är en “demokratisk fråga” att BRÅ följer upp sin senaste undersökning från 2005, en undersökning som visade att personer med utländsk bakgrund var överrepresenterade bland de dömda. Det må man tycka, men det är ingen “demokratisk” rättighet att få veta allt eller en “demokratisk” skyldighet för en statlig myndighet att företa allehanda slag av undersökningar.

Krister Thelin

I Almedalen kappades alla politiker om att i olika tonarter omfamna “svenskhet” (utan att närmare klargöra vad som förstås därmed). Den efterföljande debatten kom att visa att en hel del avsåg allmänt hyggliga värderingar som “jämställdhet” (eller rent av all universella mänskliga rättigheter med rötter i västerländsk upplysningstradition).

Denna diskussion bildade i sin tur fond mot sommarens ofrånkomliga rapporter om olika former av sexuella övergepp på kvinnor. Två huvudspår följde (också de lätt förutsebara): ett betonade att förövarna alla var män, alltså var det främst en genusfråga förstärkt av varmt väder och ökad anmälningsbenägenhet; ett annat spår betonade att det fanns ett stort inslag av unga gärningsmän med utländsk bakgrund, där kulturella skillnader i synen på kvinnor och jämställdhet förmodas spela stor roll.

Krister Thelin

Det råder politiskt enighet om att något måste göras åt brottsligheten i våra förorter. Just nu koncentreras intresset till våld mot “blåljuspersonal”, det vill säga ambulansförare, brandmän och poliser (!). Fler av de senare och “hårdare” straff skrivs ut som recept. Saken förekom till och med i statsministerns 10-punktsprogram som presenterades i Almedalen nyligen. Ännu har inget politiskt ljushuvud föreslagit en ny brottsrubricering, men det kanske kommer.

Krister Thelin

Till de tre svenska klassiska “farliga F:n” att akta sig för, det vill säga Flickan, Fogden och Flaskan, finns ett fjärde: “Federalism”.  Storbritanniens beslut (i vart fall som resultat av folkomröstningen; hur det sedan blir i praktiken är i skrivande stund oklart) att lämna EU har satt de grundläggande frågorna överst på dagordningen om vad EU är och bör vara.

Krister Thelin

Ordens makt över tanken är stark. Medier och politiker (liksom marknadsförare och PR-byråer) väljer ett språk med beteckningar och bestämningar som ger de rätta associationerna. Därigenom bidrar de till att forma läsares, lyssnares, tittares och väljares bild av verkligheten. Låt mig ta två exempel. “Flyktingar” och “skatteflyktingar”. Det förra ger positiva bilder: människor som flyr från krig och förtryck. Det senare är snarare det motsatta: någon som fegt flyr från sin skyldighet att betala skatt.

Krister Thelin

Den rödgröna minoritetsregeringen hankar sig fram. Miljöpartiet förefaller att i Karlstad ha ridit ut sin kris, där dock den manliga taltratten föga gentlemannamässigt offrade sin kvinnliga kollega. Statsministern har ett gynnsamt läge. I sin aviserade regeringsombildning kan han rent av reducera de nuvarande gröna statsråden från sex till fyra utan risk. Mp har med all önskvärd tydlighet markerat att de väljer formell regeringsmakt framför principer. Mp kommer också att med säkerhet, om än vilt grimaserande, svälja beslutet om den tjeckiska brunkolen.

Krister Thelin

Min tilltro till Alliansens förmåga att bedriva en meningsfull opposition finns kvar, men den utsätts för svåra prov. I min värld är en oppositions främsta uppgift att sträva efter att erövra regeringsmakten. Så förefaller det dock icke vara för Alliansens del. Det beramade så kallade “avtalet” från december 2014 som syftade till att utestänga SD från parlamentariskt inflytande dog i höstas, men mentalt lever det kvar.

Krister Thelin

Svensk inrikespolitik utgör inte någon munter anblick. Efter den sena höstens omläggning av migrationspolitiken, då det som tidigare inte kunde nämnas utan automatiska fördömanden helt plötsligt blivit högst godtagbart. Spekulationerna är dock omfattande hur länge den rödgröna minoritetsregeringen kommer att hålla, särskilt i ljuset av att ytterligare migrationspolitiska åtstramningar kan behövas. Miljöpartiet Det Godas smärtpunkt torde vara nådd. Och stödhjulet Vänsterpartiet har börjat gnissla. Dess Malmöavdelning beskyller till och med regeringen för att vara “rasister” – vilket tömt det begreppet på varje vettig mening. Och på oppositionssidan försöker “Jimmie” med fagert tal locka M med stöd i att störta regeringen. M:s partiledning gläds åt goda opinionssiffror men skyr regeringsmakten som vinterkräksjukan. Fokus läggs istället på symbolpolitik i riksdagen: KU-anmälningar och tillkännagivanden, vilka i sak intet betyder. Allianskamraterna ägnar sig åt profilering och det spretar åt skilda håll. En gemensam alliansbudget verkar inte omedelbart närliggande. Hotet om extraval finns som ett mörkt moln på himlen en sommardag.

Krister Thelin

För två månader sedan förordade jag i ett inlägg  Om Det Goda Nyvalet) just ett extra val för att bryta det inrikespolitiska dödläget. Saken är nu ännu mera bjudande. Det övertaktiska “avtalet” från december 2014 är nu dött, men oppositionen beter sig fortarande som om liket lever. Vad som dock har förändrats i sak är den migrationspolitiska omsvängningen, där såväl regeringen som Alliansen (utom C) spelar på de strängar som SD länge ensamt hanterat i denna del. Det är komiskt att se  politiker och media från etablissemang gå ner i spagat och  försvara beslut om begränsningar, “volymkontroll” och utvisning av illegala invandrare samtidigt som avståndet till SD alltjämt skall upprätthållas.

En oppositions främsta uppgift är att lägga fram alternativ till regeringens politik och argumentera hårt i den delen. Alliansen gör också detta och pekar ständigt på den rödgröna regeringens allmänna fördärvlighet, särskilt vad avser skatter, arbetsmarknad och bostadspolitik. Med stöd av SD i riksdagen har också över 100 så kallade tillkännagivanden beslutats. De är i sak verkningslösa annat än som en liten symbol för riksdagsmajoritetens missnöje med regeringen. KU-anmälningar görs också i alla möjliga och omöjliga frågor.

Krister Thelin

Inom kort kommer Demokratiutredningen att lämna sitt betänkande. Men dess ordförande Olle Wästberg har redan aviserat att ett förslag är att sänka rösträttsåldern i lokala val till 16 år. Han avslöjade, att han inledningsvis varit tvärt emot men låtit sig övertygas under utredningens gång, bland annat med hänsyn till att Norge har denna gräns och att forskningen visat, att åldern är väl vald för att lotsa unga in i ett ökat engagemang till båtnad för valdeltagandet – och därmed demokratin. Förslaget har redan blivit hårt kritiserat och kommer att säkert att diskuteras framöver. Låt mig bidra med några synpunkter.

Krister Thelin

Det talas för lite om Assar Lindbeck och hans kommissions p 113. Lindbeck-kommissionen tillsattes i kölvattnet på den ekonomiska krisen 1992 och lade ett år senare fram sin åtgärdslista på 113 punkter. De flesta av punkterna har sedermera genomförts men inte den sista. Den är dock inte mindre aktuell nu, än när den fördes fram i en annan kristid för snart 25 år sedan.

I en demokrati har medierna rollen av en balanserande maktfaktor. Hos oss kallas de “den tredje statsmakten”. I övriga västvärlden, som bekänner sig till konstitutionell maktdelning, är medierna däremot “den fjärde makten”. Vår inhemska beteckning speglar alltså inte en konstitutionell maktdelning, där domstolarna är den tredje statsmakten (med den lagstiftande som första och den verkställande som andra statsmakt). Medierna skall granska och rapportera verkligheten. I det journalistiska “uppdraget”, som det vanligen tolkas, skall makten särskilt granskas och medierna stå på ”de svagas sida”. De är inte värderingsfria utan förutsätts stå för vissa goda värden. I våra etermedier som ingår i public service, det vill säga SVT och SR, brukar det anges att utbudet skall präglas av “demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och det ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund”.

Krister Thelin

Inte sällan höjs röster från borgerligt håll för att vi i vårt land bör införa en Författningsdomstol (“Konstitutionsdomstol”). En del borgerliga partier har haft det i sina program (och något parti har måhända det kvar fortfarande). Förslaget är ett uttryck för en önskan att medborgarna bör skyddas i sina rättigheter av en självständig, oväldig och opartisk instans – också gentemot politiska beslut. Det finns två modeller av författningsdomstolar, dels den tyska modellen (Bundesgerichtshof), dels den amerikanska med SCOTUS (Supreme Court of The United States). Enkelt uttryck består skillnaden däri, att den förra kan avgöra saker in abstracto (det vill säga utan att det finns ett konkret mål med parter) och också pröva grundlagsenligheten i en lag ex ante, dvs. som remissorgan innan lagen formellt antagits. I det senare fallet, som i USA, krävs att det finns ett mål och parter, varigenom en konstitutionell fråga kan bli belyst och en lags grundlagsenlighet kan bara prövas ex post.

Krister Thelin

Det är mycket nu. Strömmen av asylsökande tvingade fram ännu en bred överenskommelse mellan regeringen och den “anständiga” delen av oppositionen. Den ena extremen, SD, var inte inbjuden, och den andra, V, klev av.  Likheten mellan SD och V är påtaglig. Båda har rötter i extremideologier. Skillnaden är att V har haft längre tid på sig att putsa på fasaden och fjärma sig från sitt ursprung. SD arbetar hårt på saken men har inte tiden på sin sida; de rasistiska rötterna är synbara i relativ nutid. Diskussionen om vilken extrem som är minst oaptitlig är som att jämföra Hitler med Stalin. Den senare mördade flest människor, men den förre anses (i vart fall av personer på vänsterkanten) mera genuint ond, eftersom hans massmordsuppsåt inte präglades av den inneboende “godhet” som Stalins mord på klassfiender, trots allt enligt apologeterna, var ett uttryck för. I min bok kan dock rashat och klasshat gå på ett ut. Men V:s parlamentariska närvaro orsakar alltså inte samma konvulsioner som SD:s, sprunget som det före detta kommunistpartiet är ur det med S gemensamma socialistiska trädet.

Krister Thelin

Den gångna helgen såg slutet på det “avtal” som statsministern drev fram för ett knappt år sedan genom att spela ut extravalskortet – ett utspel som skrämde Kristdemokraterna och Folkpartiet att ta kontakt med regeringskansliet. Dessa partier fruktade mer än andra ett nyval. En viss ironi ligger det därför onekligen däri, att det var just KD som satte kniven i den så kallade Decemberöverenskommelsen. Och som på ett pärlband stämde M, FP och C in i förklaringar, att “avtalet” “was no more”. Monty Pythons sketch med den stendöda papegojan “Norwegian Blue” anmäler sig osökt.

Krister Thelin

Frågan om tillfälliga bosättningar och påfrestningar på små lokalsamhällen har fått förnyad aktualitet genom Uppdrag Gransknings TV-reportage nyligen. Inflödet av fattiga utländska medborgare, huvudsakligen från Rumänien och Bulgarien, ställer svenska myndigheter och politiker på svåra prov. Den bild som förmedlas är en av institutionaliserad handfallenhet inför sommarstugor som helt sonika har tagits över utan tillstånd eller läger som slås upp utan markägarens lov.

Krister Thelin

Strömmen av människor som söker sig till norra Europa för att undkomma krig, fattigdom och allmänt elände har varit huvudtemat i mediernas bevakning de senaste veckorna. Och en samordnad kampanj från de stora tidningarna och etermedierna i Sverige har trummat in budskapet att vi måste visa empati och humanitet. Det hela tenderar att bli en smula övermäktigt, särskilt som noggrannheten i bevakningen är sådär. Vilka regler som gäller på EU-nivå och enligt vår utlänningslag blir sällan klarlagda. Begreppen blandas och leder till förvirring. Rop på ändringar hörs utan att tanke på vad ett “avskaffat transportörsansvar” eller “lagliga vägar in i EU” egentligen får för konsekvenser. Det är skillnad på asylsökande och migranter, det vill säga sådana som av fullt förståeliga skäl vill söka sig en bättre framtid i vårt land.

Krister Thelin

I en krönika i Det Goda Samhället häromdagen har Patrik Engellau önskat sig ett nytt borgerligt parti för den goda medelklassen. Jag håller inte med av följande skäl.

Krister Thelin

Min förtrytelse har lagt sig över att av numera vice statsministern Å Romson ha förklarats vara “icke -människa”; ni minns hennes segerrusiga tal i Almedalen förra året, då hon försökte på Mps limsticka fånga unga arga feminister- och då dög “vita, medelålders heterosexuella män” som avskräckande identifieringsobjekt.

Krister Thelin

I ett kort reprisprogram i TV (Om Svart på vitt med Olle Häger och Hans Villius) häromdagen skildrades ett svenskt levnadsöde: en “oäkta” sons vandring genom “uppfostringsanstalter” i förra sekelskiftets Sverige till sjömansliv, emigration till USA och ett hyggligt framgångsrikt liv.

Krister Thelin

Stockholms stad har antagit ett handlingsprogram för de jihadister som återvänt för R&R ( “Rest and Recuperation) efter terroristaktivitet i IS-regi.