DET GODA STYRET

Krister

Krister Thelin

Den gångna helgen såg slutet på det “avtal” som statsministern drev fram för ett knappt år sedan genom att spela ut extravalskortet – ett utspel som skrämde Kristdemokraterna och Folkpartiet att ta kontakt med regeringskansliet. Dessa partier fruktade mer än andra ett nyval. En viss ironi ligger det därför onekligen däri, att det var just KD som satte kniven i den så kallade Decemberöverenskommelsen. Och som på ett pärlband stämde M, FP och C in i förklaringar, att “avtalet” “was no more”. Monty Pythons sketch med den stendöda papegojan “Norwegian Blue” anmäler sig osökt.

Syftet med “avtalet” – som varken konstitutionellt eller rättsligt förtjänar beteckningen avtal – var att isolera SD och säkra ett minoritetsstyre i riksdagen, i princip fram till 2022. Frågetecknen var många, inte minst nyskapelsen “partikonstellation”, som låste den rödgröna regeringen vid det gamla kommunistpartiet. Kanske låg där en übertaktisk tanke från Alliansen, att med bibehållen blockpolitik driva politiken så långt åt vänster, att väljarna i avsmak skulle välja rätt 2018. Så länge inte författaren till “avtalet” berättar vet vi inte, och den uppgivne huvudförfattaren har ju bara kommit halvvägs.

Nåväl, med “avtalet” avfört har spelplanen i riksdagen förändrats. Kommer det att leda till någon ändring? De senaste dagarna förefaller det som om såväl regering som opposition trevande greppar pjäserna och försöker orientera sig i den nya situationen. Moderaternas förestående stämma – och i mindre grad Folkpartiets landsting därefter – har dock fått ett internt trätoämne mindre. En borgerlig betraktare hade ju hoppats att Alliansen eventuellt skulle vara beredd att rent av ta över regerandet och rikets styre. Gläfsandet på regeringen och trumpetandet om de icke uppfyllda “100 tillkännagivandena” (frågor där riksdagens majoritet, det vill säga Alliansen jämte SD, kört över regeringen) kunde ju tyda på det. Svaret visar sig snart i det utskottsarbete som nu förestår vad avser budgeten. Alliansen kan pressa regeringen i allehanda frågor – om den får stöd av SD. Och vad händer om det läggs ett yrkande om misstroende? SD har flaggat för ett sådant gentemot finansministern, något som får betraktas som ett synnerligen otjänligt försök. Alliansen kommer på sin höjd att lägga ner sina röster och yrkandet ogillas. Men vad händer om ett misstroendeyrkande riktas mot exempelvis bostadsministern Kaplan (MP)? Moderatledaren har förklarat, att misstroendevapnet kan komma att användas (hon tänkte närmast på de icke uppfyllda “tillkännagivandena”) och folkpartiledaren har uppmanat statsministern att frikoppla MP från regeringsansvar. Låt oss testa vad Alliansviljan här förmår.

Statsministern, om vilken jag vill tro att det är en klok och hederlig karl, har hållit presskonferenser och deltagit i besvärjande samlingsspektakel med anledning av den börda som landet bär med ett exceptionellt stort antal asylsökanden. Klagokören från kommunerna – som skall ordna bostäder, skolplatser och allehanda välfärdsnyttigheter åt nykomlingarna – blir alltmer högljudd. Men några beslut kommer inte från den regering som uppges styra landet, bara uppmaningar till samling och hurtiga tillrop om att “vi skall klara detta”. Landet tvivlar, och den goda “samarbetsregeringen” förefaller att ha släppt rodret. Det saknas inte Kassandror som förutser ett snart sammanbrott inom vissa samhällssektioner. Och SD gnuggar händerna. En god regering hade nog aviserat begränsande beslut enligt utlänningslagen (sådana kan fattas), skärpt inre utlänningskontroll och måhända ett beslut att införa kontroll enligt Schengeregelverket vid den inre gränsen, allt i syfte att kortsiktigt staga upp en situation som verkar ha spårat ut. Om nu den godhjärtade regeringen inte förmår göra det nödvändiga, kan vi hoppas att Alliansen klarar det? Med “avtalet” borta finns ju redskapen där. Börja opponera på allvar och var beredda att göra vad ni kan för att ta över rodret! Om nu MP är hindret för den nuvarande regeringen att samarbeta på allvar och fatta en del nödvändiga men obehagliga beslut, se till att få bort de gröna naivisterna från regeringen. Och räds inte väljarna och ett extra val. En opposition med en klar agenda och nyvunnet självförtroende har inget att frukta i den vägen. Ännu finns det tid.

13 reaktioner på ”DET GODA STYRET

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Jag vill föreslå en Kremlologisk anledning till statsministerns tafatta regerande: dels har han ‘löss i pälsen’ i form av V, dels har han bundits upp med Mp, men det huvudsakliga problemet är att han är en kompromisslösning framtagen av partiet för att inte leda till ytterligare interna konflikter. Detta gör att Löfven saknar eget stöd, egen politik och egen maktbas. Därmed bestäms vad han skall tänka och tycka av en partikommitté bestående av de olika S-falangerna samt LO.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

  2. Aha skriver:

    Situationen är knepig eftersom alliansen vill undvika att ge SD för mycken rätt, manifesterat i att SD röstar på deras förslag. Smäleken blir för stor. Hellre torde alliansen skaffa sig majoritet genom att få S-röster, dvs samarbete med sossarna. Då försvinner beroendet av få SDs parlamentariska röster, man kan föreslå begränsningar i inflödet av immigranter och sossarna kan säga att det är ett givande och tagande när man samarbetar.
    Sjuklövern undviker genom detta också nyval, där SD skulle kunna bli största partiet.
    Detta kommer dock antagligen inte räcka för att klara de enorma immigrationsproblemen utan SD kan sitta stilla i båten och ändå se sina opinionssiffror öka.

    Skarpt parlamentariskt läge blir det så vid ordinarie val 2018 och många pannor kommer då att läggas i djupa veck för att kunna hitta på moteld mot SDs kritik mot en då med stor säkerhet mycket, mycket svårhanterlig immigrationsproblematik.
    Osvuret är dock bäst, kanske lyckas de hitta på något som tar röster från SD. Exempel; se på oss, vi är bäst på integration. Eller så har det inträffat något annat (Ryssland?) som vänder bort intresset från immigrationen.
    Med medias hjälp kan man komma långt.

    Gilla

    • Börje Nilsson skriver:

      Vad får dig att tro att det blir val 2018? Det är sällan folk har ro att gå till några valurnor när landet befinner sig mitt i ett inbördeskrig, kulorna viner runt gator och torg och var och en kurar i sina hus, rädda för att bli plundrade av gäng i laglöst land.

      Det verkar inte som att du insett allvaret i situationen och att vi befinner oss i skarpt läge.

      Vi har inte råd att vänta in partipolitiskt taktiserande åratal framåt, det måste göras akuta insatser för att försvara landet NU innan det är försent.

      Gilla

  3. Fredrik Östman skriver:

    Det är för varje tänkande person uppenbart läge för misstroende för regeringen. Den styr inte landet i enlighet med gällande lag. Den saknar förmåga att adekvat bemöta den rådande situationen. Man kunde tänka att fältet var fritt nu när DÖ har fallit. Men den forna alliansen är regeringens stödtrupp utöver vad som stadgades i DÖ. Den har försvurit sig till samma okonstitutionella och kriminella spelade hjälplöshet.

    Gillad av 1 person

  4. MartinBohman skriver:

    Djup artikel. Men för mig står det klart att alla partier utom SD är DÖ-rädda för ett nyval (och helst inte vill ha några fler riksdagsval alls där SD tillåts delta) — då man inser att SD i nästa val kommer att vara Sveriges utan konkurrens största parti.

    Denna situation har de bäddat för själva genom sin vanvettiga invandringspolitik, där de gått i total otakt med folkviljan i åratal, och inbillat sig att de skulle kunna slå ner motståndet genom ohederliga metoder som desinformation, lögner och mobbning mot oliktänkande.

    Enligt en färsk undersökning anser nu 35 procent av svenska folket att SD har bäst invandringspolitik — medan tex. MP ligger på 5 procent, och att invandringspolitiken är den VIKTIGASTE politiska frågan.

    Detta innebär att folk komer att rösta på SD även om de inte helt instämmer med SD i andra frågor än just hanteringen av asylinvandringen.

    Sittande regering har genom sin totala handlingsförlamning inför migrationskrisen redan straffat ut sig, och allianspartierna verkar inte heller ha något att komma med.

    Gilla

  5. Magnus Furugård skriver:

    Bör vi inte ha betydligt större krav på vem som helst för att kalla dem för kloka och hederliga? Oavsett misstroendeförklaringar i rikdsdagen så finns det ett allmänt misstroende mot landets ledning. I ett allvarligt läge blir det än allvarligare.

    Gillad av 1 person

  6. Apg17 skriver:

    Tyvärr är Centerpartiet Alliansens största problem. Deras migrationspolitik är lika extrem som Miljöpartiets. Mitt förslag är att C utesluts från Alliansen och ersätts med SD. Då får Annie Lööf välja om hon vill stödja en Socialdemokratiskt ledd regering eller en borgerlig dito.

    Alltså: Ställ Centerpartiet inför ultimatum att välja mellan Löfven eller Ebba Busch Thor som statsminister.

    Gilla

  7. Tyrgils Saxlund skriver:

    Situationen för mitt gamla parti moderaterna är extremt svår och partiledaren imponerar inte. Partiet förlorar till SD (företrädesvis män) och till C (företrädesvis kvinnor). Och dessa båda grupper vill helt olika saker. Jag hör nu många tala – obegripligt – väl om Lööf. En del talar väl om Ebba BT, även om hon just nu utsätts för stark kritik från framför allt liberala tidningar; ännu är hon ett oskrivet kort. Min bedömning är att hon insett att skall KD finnas kvar måste partiet profilera sig för ett väljarsegment och hon har nu utsett detta. Förmodligen måste hon släppa en del av sin valmanskår till C, men hon vill nog konkurrera om de m-väljare som flyr i stora flockar. M är som en strandad val: olika rovdjur sliter i bytet för att få så mycket som möjligt. Jag ser ett scenario där M går samma öde till mötes som det gamla konservativa danska regeringspartiet. Det partiet, som jag hade en del att göra med, finns knappt kvar och väljarna har övertagits av bl a Dansk Folkeparti, som numera har flera bra politiker och debattörer i sina led – även om detta inte precis framkommer i svensk media.

    Flyktingkrisen fortsätter (Löfvén bjuder inte in SD till sina samtal: i min värld är detta löjligt; man kan alltid samtala; man behöver inte hålla med varandra). Det framkom i riksdagsdebatten (replikskifte Åkesson-Björklund) att högst 30 procent av flyktingarna kommer från Syrien. Var står det att läsa i media? Jag talade med en av mina vänner som i åratal arbetat med flyktingar av olika slag. Han sade: det är ju inget nytt att flyktingar inte kommer från de länder de uppgett, utan kan komma från varifrån som helst. Det vet alla som arbetar med frågorna, menar han. Vet svenska folket det?

    Gilla

  8. Hans Kindstrand skriver:

    Alliansens förhållande till SD påminner mig om ett gräl mellan två bönder som jag för några år sedan, hade nöjet att lyssna till. Grälet gällde var gränsen mellan deras fastigheter gick och handlade i praktiken om vem som ägde ett dike.
    Bonde A: – Här går gränsen, här har den alltid gått. Det kan Sven intyga!
    Bonde B: – Sven! Den! Hans morfar kom hit som dräng hos Karlssons. Den ska man inte lyssna till!
    Nedärvd bondekultur sitter djupt i vår svenska folksjäl. Hela det politiska finetablissemanget är ett levande bevis för att Sverige har en alldeles egen ”inhemsk kultur”, hur mycket man än försöker förneka detta.
    SD har ändrat förutsättningarna för blockpolitiken. Alliansen har nu två alternativ. Prata med SD eller ingå i en samlingsregering med S. DÖ var en återvändsgränd och det var uppenbart redan när den vägen anträddes. Tio månader utan regering skapar sina egna problem. Jag röstar inte i riksdagsval för att ge utvalda personer ett bekvämt liv med försörjning på hög materiell nivå. Deras uppgift är att leda landet och att fatta dom ibland obekväma och obehagliga beslut som verkligheten vid varje given tidpunkt kräver. Det är dags för politiken att ta sig i kragen och leverera.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Bondementaliteten är onekligen en utmärkt beskrivningsmodell för svensk politik. Först var SAP omöjligt. Det reformerade sig och kom till makten. Raskt var (tillsammans med kommunisterna) Högerpartiet omöjligt. Ännu efter valsegern 76 kunde mittenpartierna omöjligt tänka sig en moderat statsminister. Palme införde blockpolitiken genom att släppa in VPK i värmen. Men riktigt rumsrena blev kommunisterna först sedan SD kommit in i riksdagen. Gamla storbonden Carlsson gnäller nu i slaskpressen: Sverige står inför större problem än i mannaminne. Han avser därmed inte den okontrollerade massinvandringen. Han avser det parlamentariska läget! Det är nämligen landets populäraste parti som skall frysas ut. Av någon outgrundlig anledning är riksdagsformen inte utformad för slika manövrer!

      Gilla

  9. Andersson L skriver:

    Det finns inte alls tid längre, kom inte med såna dumheter. Landet är helt kört i botten och hur vi ska lösa det här det vet ingen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.