Vi behöver en aktiv industripolitik som kan skapa jobb. Det förklarade Harvardprofessorn Dan Rodrik nyligen på ett seminarium som hölls av Ingenjörsvetenskapsakademien.
I svenska öron låter detta välbekant; Sverige fick ju från 1968 en aktiv industripolitik, designad av Krister Wickman, som blev just industriminister.
Vi som har läst ekonomisk historia – ett dystert men lärorikt ämne – har kanske en annan uppfattning.
Var nazismen en högerextrem rörelse? Ja, enligt 99 procent av all information i media. Och fascismen? Givetvis, enligt samma röster.
Studio 1 i statsradion handlade 10 juli om högerextremism. Nazism och fascism fick den stämpeln. Begreppet upprepades ungefär en gång i minuten.
Jag har inget emot en kritisk granskning av nazism och fascism, tvärtom. Frågan är bara: är ”högerextremism” en korrekt beteckning på de rörelserna? Mitt svar är ett bestämt nej.
LO ställde upp i valrörelsen på socialdemokraternas sida och kritiserade de borgerliga för att de hotade tryggheten i arbetet. I eftervalsdebatten återkommer samma tema: LO-basen Karl-Petter Torwaldsson säger (SvD 17/10) att ”LO viker sig aldrig om arbetsrätten”.
Torwaldsson har, som vanligt, inte läst en rad historia.
Så låt oss ta en titt i historien om arbetsrätten. Den var inte LO:s idé. Tvärtom. LO såg skeptiskt på idén om lagstiftning om arbetsrätt. Ty LO ville i det längsta att arbetsmarknadens parter skulle förhandla fram regler; först när SAF sade nej gick LO till regeringen och beställde en lag – som den av LO finansierade S-regeringen då raskt levererade.
Idén om LAS kom inte från vare sig LO eller socialdemokratin. Utan den kom från folkpartiet, under ledning av Gunnar Helén. Han var högt utbildad, docent – men inte i ekonomi eller statskunskap utan i litteraturhistoria, specialist på Birger Sjöberg. Det var han som lanserade idén att staten skulle ställa sig på löntagarnas sida.
LO var tveksamt, och därmed den lydiga S-regeringen. Men tåget kom i rullning, S-regeringen tvingades hoppa på, och därmed på slutet också LO.
Terrorister har nu mördat ett antal personer i Barcelona, och i Åbo. De är muslimer som tydligen mördat i Allahs namn.
Har detta något samband med islam? Nej, säger islams försvarare – och de är många, med starka positioner inom massmedia.
Nils-Eric Sandberg
Vår vapenexport utgör en försvinnande del av totala exporten, men har diskuterats mer än något annat utrikeshandelsärende i decennier. Nu har en utredning föreslagit nya regler, klart och tydligt mycket oklara. Oavsett hur de tolkas påverkar de inte tillståndet i världen; om osympatiska regimer inte får köpa vapen från Sverige köper de vapen från andra länder. Den internationella vapenhandeln är köparens marknad.
För hundra år sedan utbröt hungerkravaller på flera orter i Sverige. Värst drabbat var förmodligen ön Seskarö i Bottenviken, där en galning i hierarkin försökte sätta in militär mot hungriga arbetare.
En bidragande orsak till livsmedelsproblemen var den avspärrning som ententen under första världskriget upprättade mot centralmakterna. Men det var inte den enda orsaken. Politiken bidrog.
Sverige var lång tid ett av de ytterst få länder i världen som inte firade sin nationaldag. Politikerna ansåg förmodligen att det var fult att landet skulle ha en egen flagga, och att muslimerna kunde ogilla det.
Men nu har vi fått en nationaldag, 6 juni. Den firas främst för att 1809 års regeringsform antogs av riksdagen 6 juni 1809. Den regeringsformen är värd att fira.
Sveriges ekonomi är stark, och går bra. Det förklarar finansminister Magdalena Andersson i vårbudgeten och i intervjuer. Som belägg anför hon att statsbudgeten går med överskott, som enligt hennes prognoser kommer att öka de kommande åren.
Om ekonomin har tillväxt ökar skatteintäkterna och saldot i statsbudgeten, eftersom ca 45 procent av de inkomstökningar som tillväxten skapar går in i de offentliga budgetarna. Men tillväxten är INTE en funktion av statliga budgetöverskott.
Orsakssambandet är det omvända. Det som höjt levnadsstandarden är inte att staten betalar ut bidrag utan att produktiviteten i ekonomin det senaste seklet ökat med en faktor på drygt 25. Resultatet har blivit inkomstökningar som politikerna till stor del lagt beslag på, och sedan delat ut, och berömt sig själva för denna prestation.
Nils-Eric Sandberg
Moderaterna vill att de borgerliga partierna ska utnyttja sin majoritetsposition i riksdagen via gemensamt budgetförslag. Centern och Liberalerna säger bestämt nej.
Detta reser några frågetecken.
Först: dagens ordning, som Centern och Liberalerna vill bevara, innebär att majoriteten i riksdagen bestämmer sig för att låta minoriteten styra. Har inte partierna läst grundlagen? Regeringsformen 4 kap 5 § säger att majoriteten ska bestämma. Decemberöverenskommelsen, som fortfarande gäller, i praktiken, strider alltså mot grundlagens anda.
Nils-Eric Sandberg
Regeringen höjer skatterna för att få in mer intäkter till det offentliga. Men skatter omfördelar pengar mellan olika konton. De genererar inte välstånd och ökad levnadsstandard. Det gör bara tillväxt. Bertil Ohlin försökte i decennier förklara detta enkla samband för sina socialdemokratiska motståndare. Det gick inte – de var helt resistenta mot intellektuell påverkan.
De gröna kritiserar tillväxten med argumentet att den förbrukar resurser. Men de har inte läst ekonomi. Tillväxten, så som vi mäter den med ökningen av BNP, är INTE ett mått på volym utan ett mått på värde. BNP-ökningen mäter ökningen av värdet på all produktion av varor och tjänster.
Nils-Eric Sandberg
Om människor får välja fritt vet inte överheten i förväg hur de kommer att välja. Människors preferenser kan beräknas i efterhand, som vi ekonomer gör med våra preferensanalyser. Men preferenserna kan vi beräkna bara i efterhand: från de resultaten kan vi inte dra slutsatsen att preferenserna är stabila över tiden.
Tisdag 29 november kunde vi läsa två stora artiklar om valfrihetens nackdelar. Dels en ledare i Aftonbladet som med utgångspunkt från ett uttalande av vice VD för Institutet för framtidsstudier förklarade att valfriheten gör oss olyckliga. Det är alltså inte mentalt bra för oss om vi får välja själva bland säg vårdformer, mediciner, skolor. Dels en understreckare i SvD som med entusiasm refererade en bok på samma tema, ”Valfrihetens tyranni”, av en slovensk forskare.En av hennes tankar är att vi utvecklar neurotiska beteenden om vi får valfrihet.
Nils-Eric Sandberg
Svenska Fotbollsförbundet har beställt en staty över Zlatan Ibrahimovic. Han har gjort en lysande insats genom att många gånger sparkat en boll så att den går lite vid ena sidan, inte den andra, av stolpen. Detta har satt avtryck i massmedia; varje mål han sparkat in har renderat honom ett tiotal helsidor i kvällspressens sportsidor. Ingen annan svensk har ägnats sådan uppmärksamhet.
Detta ger främst en viktig bild av massmedia – radio och TV inkluderat. Fotboll tycks vara den viktigaste verksamhet i landet. Den som gör flest mål blir därför den störste personligheten.
Nils-Eric Sandberg
Vem vinner och vem förlorar på invandringen? Det är temat för en artikelserie i Dagens Nyheter, skriven av min f d kollega Johan Schück och ekonomireportern Marianne Björklund. Jag har stor respekt för deras kunnande, dock något mindre för seriens uppläggning. De har intervjuat till en början två amerikanska forskare, George Borjas och Jennifer Hunt (DN 25 april och 26 april). Borjas säger att invandringen är lönsam, även om den kan skapa spänningar. Hunt säger att nästan alla vinner på invandring.
Båda uttalar sig om den invandring USA tagit emot. Och de utgår från USA:s erfarenheter, och därmed från USA:s villkor. Här ligger ett vetenskapsteoretiskt problem som DN-artiklarna till stor del bortser från. Om man i en analys utgår från en parallell måste man först visa att parallellen är relevant.
Nils-Eric Sandberg
Det blev alltså inte storstrejk i de flesta industriföretagen – facket och arbetsgivarna enades om ett löneavtal för 600 000 personer. Men när detta skrivs en dyster aprilkväll är det strejk inom byggföretagen.
Det finns rader av analyser om fackliga strategier, om LO:s misslyckande att styra alla medlemsförbund, om företagens kalkyler om produktionsförluster – etc. Som vanligt, i svensk debatt.
Men ingen ställer den relevanta frågan: Varför ska något tiotal personer bestämma om lönerna för nästan alla på svensk arbetsmarknad?
Nils-Eric Sandberg
Dagens Nyheter – min gamla tidning – publicerade 20 mars en artikel på nio helsidor av Björn av Kleen. Artikeln hade som huvudtema att många personer som bor på Östermalm och har hög inkomst och högutbildning nog röstar på Sverigedemokraterna. Nu var det inte så många – mindre än sex procent, och därmed långt under riksgenomsnittet.
DET GODA SAMHÄLLET 