Får vi välja dem som väljer åt oss?

Nils-Eric

Nils-Eric Sandberg

Om människor får välja fritt vet inte överheten i förväg hur de kommer att välja. Människors preferenser kan beräknas i efterhand, som vi ekonomer gör med våra preferensanalyser. Men preferenserna kan vi beräkna bara i efterhand: från de resultaten kan vi inte dra slutsatsen att preferenserna är stabila över tiden.

Tisdag 29 november kunde vi läsa två stora artiklar om valfrihetens nackdelar. Dels en ledare i Aftonbladet som med utgångspunkt från ett uttalande av vice VD för Institutet för framtidsstudier förklarade att valfriheten gör oss olyckliga. Det är alltså inte mentalt bra för oss om vi får välja själva bland säg vårdformer, mediciner, skolor. Dels en understreckare i SvD som med entusiasm refererade en bok på samma tema, ”Valfrihetens tyranni”, av en slovensk forskare.En av hennes tankar är att vi utvecklar neurotiska beteenden om vi får valfrihet.

Jag har använt en del av min studietid och arbetstid åt matematisk logik. Och när jag tillämpar lite av den på den här valfrihetskritiken ger den mej några frågor.

Antag att några blir nervösa över att behöva välja. Följer härav att alla andra också blir nervösa? Nej. De här två författarna klarar inte den mest elementära lektionen i logik: att inte från enstaka fall dra generella slutsatser. Från logisk synpunkt är artiklarna urusla.

Den avgörande frågan: Varför ska medborgarna inte ha valfrihet?

Översåtarnas givna svar är att valfrihet för medborgarna minskar politikernas makt över undersåtarna. Översåtarna vill bestämma över oss, bestämma hur vi ska bo, vilka sjukhus vi ska besöka, hur vi ska uppfostra våra barn – etc. Vår valfrihet begränsar översåtarnas makt.

Antag nu att vi ser detta som samhällets centrala problem. Då: En allvarlig svårighet med valfriheten är att den praktiseras, enligt grundlagen, en gång vart fjärde år. Då får medborgarna välja politiker till riksdagen. Den här valfriheten är givetvis äventyrlig: de som på valdagen sitter i regering och riksdag har ju ingen kontroll över väljarna, och därmed inte över resultatet.

Om nu valfriheten är det allvarliga problemet måste den avskaffas från grunden, så att de som sitter vid makten inte riskerar att förlora den.

19 thoughts on “Får vi välja dem som väljer åt oss?

  1. gmiksche skriver:

    I praktiken har valfriheten har sällan levt upp till den innebörd vi lägger i begreppet. Valfriheten är beroende av att alternativen mellan vilka ett val ska ske är tydliga för den som väljer. Allt mänskligt handlande baserar på en fragmentarisk uppfattning av en komplex verklighet. Dess grad av komplexitet ökar när man går från små förhållandevis autarka samhällen till den globala värld (en pleonasm som inte är det) vi lever i. Verkligheten kan vara svår att ta till sig och svår att bära. Önsketänkandet hör till vår existens, även om vi värjer oss mot det så gott vi kan. Detta tillstånd får vi leva med. Det går ganska hyggligt att leva med det om man inser faktum. Förutsatt att man lever i ett öppet demokratiskt samhälle.

    En grundbult i valfriheten är tillgången till saklig information.

    Genom det från ovan styrda informationsflödet har valfriheten redan avsevärt naggats i kanten. Den information medborgarna bestås med är fragmentarisk, snedvriden, t o m lögnaktig i många fall. PK-eliten behöver inte avskaffa valfriheten för att få oss dit de vill. De behöver enbart se till att förse oss med rätt information och stänga tillgången till ur deras perspektiv fel information. Det är det man håller på med.

    PK-eliten är dock för sent ute. Verkligheten tränger på i accelererande takt. Det såll som ska hålla tillbaka fel information läcker. Det är en kamp på reträtten..

    Men det är för tidigt att ropa hej. Arvet som PK-eliten lämnar efter sig är ett fragmenterat samhälle. Ett Sverige där grupp står mot grupp. Just det som våra politiker sagt inte får ske. Framtiden är svår att sia om. Men den kommer inte att bli rolig för den som får leva och se.
    Den avgörande frågan är vad vi gör med den förhoppningsvis återvunna valfriheten inom den snäva tidsram som står till buds.

    Liked by 8 people

    • malmoperspektiv skriver:

      ”Framtiden är svår att sia om. Men den kommer inte att bli rolig för den som får leva och se.”
      Helt rätt men intervjun med Paul Geara, som kom till Sverige som flykting från inbördeskrigets Libanon under 1980-talet, är till god hjälp när man siar om framtiden. Han kom till ett fredligt och tryggt land och har sett hur situationen förändrats särskilt de senaste åren med en ökande invandring från muslimska länder. I WEBB-TV; https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=R36KyVQorZ4 berättar Paul Geara öppet om hur situationen i Sverige påminner honom om islamiseringen av Libanon och om den oro han känner för svenskarnas naivitet.

      Liked by 2 people

      • gmiksche skriver:

        Paul Geara kom från ett samhälle som varit splittrat i evinnerliga tider. Då får man misstänksamhet och försiktighet mot andra grupper med i vaggan. Ett sunt mått av misstänksamhet i ett samhälle som Libanon är nog en förutsättning att man klarar sig. Gearas förnamn tyder på att ha är kristen, d v s tillhörde den stora kristna minoriteten i norra Libanon. Givetvis måste han ha uppfattat 1980-talet Sverige som rena paradiset. Och varit mer lyhörd än medelsvensson för förändringarna i vårt samhälle. Han är långt ifrån ensam om det. Det är många invandrare och utlandssvenskar som tidigt varseblev tecknen i skyn som medelsvensson avfärdade som irrelevanta. Ett dubbelt eller bredare perspektiv är inte att förakta. Det svåra är att förmedla det till andra. Många svenskar har förmodligen avfärdat Gearas farhågor utifrån allas-lika-värde-teorin de lärt sig i skolan och fått befäst genom PK-media. Och människans inneboende godhet.

        Liked by 3 people

  2. Sldy skriver:

    Jo jag tror att vi alla måste vara mycket observanta på totalitära ingrepp från etablissemanget nu, de börjar tydligt förnimma att för en gångs skull så är det deras framtid som står på spel, inte vår.

    Liked by 5 people

  3. kim skriver:

    Att valfriheten lyfts upp till diskussion just nu beror på att folket inte gör sina val i enlighet med makthavarnas och opinionsbildarnas preferenser. Därför vill makthavarna och opinionsbildarna ympa in tankar om att det vore bättre för folket att få slippa välja. Vi kommer att få se fler och fler inlägg i denna debatt de kommande åren.

    Liked by 4 people

  4. BjörnS skriver:

    Lite mer logik eftersom även jag fuskat ämnet.
    1. Om valfrihet vore problemet skulle Nordkorea vara världens lyckligaste land.
    2. Våra ledare skulle bli mycket olyckliga om valfriheten reduceras/avskaffas eftersom det betyder att de tvingas göra så många fler val – någon måste ju bestämma, inte sant?
    3. Historielektion: Valfriheten inom vård och omsorg kom till bland annat för att folk var olyckliga över att inte kunna välja och påverka sina liv. Frånvaro av val hör oss alltså olyckliga.

    Att höra politiker och kulturmänniskor tala om att minska valmöjligheterna (för andra) är lika surrealistiskt som att höra arbetsnarkomaner som Gudrun Schyman tala om behovet om 30-timmarsvecka för andra. Den enda potentiella fördelen med en 30-timmarsvecka är om den införs benhårt för våra makthavare. De skulle då få mindre tid att ställa till med skada. Tyvärr kan inte just denna logik tillämpas på inskränkandes av valfriheten (se 2).

    Liked by 1 person

  5. JK skriver:

    Valfrihet är inte den enda friheten som det höjs röster för att begränsa. Även yttrandefriheten ses som besvärande och onödig i vårt samhälle.

    Yttrandefrihet och valfrihet stör ordningen dvs etablissemangets ordning. Men det är liksom detta som är frihetens essens. Att enskilda individer väljer sin egen väg i livet, gör sina egna val och säger sin egen mening.

    Är det störande för etablissemanget. Javisst. Men så har det varit i alla tider. Det blir så förljuget (nästan schizofrent) med ett etablissemang som å ena sidan förespråkar någon slags av drömmande multikulti men som å andra sidan vill begränsa vår egen befolknings yttrandefrihet och valfrihet.

    Liked by 3 people

  6. Fredrik Östman skriver:

    Socialismen är inte demokratisk och har aldrig varit det. Den har alltid avfärdat det fria valet som metod för självförverkligande och lycka. I dess ställe har socialisterna ställt ”socialismen”: det konfliktlösa, d.v.s. det vallösa, samhället. Inget val behövs om endast det bästa alternativet existerar.

    Socialdemokratin uppstod inte genom att socialisterna slutade tro på socialismen, utan genom att de övertygades om att arbetarklassen skulle rösta på socialdemokratiska partier och låta dessa införa socialismen och avskaffa demokratin. Paradoxen att folket väljer att avskaffa valmöjligheterna splittrade socialisterna och leder än idag till interna strider.

    Men den dåliga logiken där man resonerar bakåt från ett idealtillstånd utan valmöjligheter och alternativ till att betrakta valmöjligheter och alternativ i sinnevärlden som felaktigheter och svagheter i samhällssystemet, eller åtminstone tecken på detta, lever i högönsklig välmåga och har snarast vunnit i popularitet i politikerklassen, såsom rapporteras i ovanstående krönika. Det är klassisk socialism. Inget nytt.

    I början av nittiotalet genomdrev Margit Gennser mer eller mindre egenhändigt premiepensionssystemet med fritt val av pensionsfonder med statligt kontrollerade pengar, en kompromiss mellan privat och statlig pension. Men för några år sedan kritiserades återigen systemet på klassiskt socialistiskt sätt för att möjligheten till val leder till att såväl bra som dåliga utfall av dessa val kan observeras. Socialisten föreställer sig att det är möjligt att alltid ha det bästa utfallet och hoppa förbi alla steg som inbegriper alternativ och valmöjligheter. Alltså är PPM enligt socialistisk dogm ett ineffektivt system.

    Det uppseendeväckande med dessa propåer — ett kvartssekel efter den socialistiska kommandoplaneekonomins globala sammanbrott! — var inte att den som från socialister, utan att företrädare för Moderata samlingspartiets eftr, De nya sossarna, var med på noterna och undlät att kritisera kritiken ur en rationell och realistisk synvinkel. Här har vi det riktiga problemet:

    Politikerklassen har fått ett klassmedvetande och den har upptäckt socialismens retorik som befordrande för politikerklassens egenintresse.

    Liked by 1 person

  7. JL skriver:

    Finns en del forskning på ämnet:
    https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Paradox_of_Choice

    Det kanske intressantaste är detta:
    ”Attempts to duplicate the paradox of choice in other studies have had mixed success. A meta-analysis incorporating research from 50 independent studies found no meaningful connection between choice and anxiety, but speculated that the variance in the studies left open the possibility that choice overload could be tied to certain highly specific and as yet poorly understood pre-conditions.”

    Meta-analys har ännu inte visat inga signifikanta samband alltså. Värt att ha i åtanke när man åberopar Schwartz.

    Kanske inte helt relevant men min personliga erfarenhet stödjer att Schwartz har en poäng (från försäljning av fysiska produkter online). Har sett ett tak för hur många, ungefär likadana, alternativ man bör erbjuda om man vill konvertera besök till försäljning. Dränker du dina kunder med för många val är det risk att det inte blir något val alls på grund av alla beslut som ska övervägas. För din egen del drar du också på dig merarbete pga det större sortimentet som ska hanteras.

    Som sagt, inte helt relevant, och endast min personliga erfarenhet från en enda specifik miljö. Knappast vetenskapligt hållbart och genomgående applicerbart i andra sammanhang.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Svagheten i sådana studier är att det uppenbarligen inte jämför med det uppenbara alternativet: slaveri. Den som anser att valmöjligheter skall inskränkas måste också förespråka slaveri. Hur står det då till med ångesten hos slavar? Är de de lyckligaste människorna på jorden?

      Skulle inte tro det.

      Så lägg ner jiddret om att begränsa valmöjligheterna.

      Liked by 1 person

  8. phnordin skriver:

    Tack för detta inlägg. Problemet i Sverige just nu är just det författaren framhåller, nämligen för lite valfrihet och för stor maktkoncentration. Vi har kommit till den punkt i utvecklingen där valmöjligheterna bör ökas och maktens fundament utmanas.

    Gilla

  9. plq017 skriver:

    DÖ är första steget mot det totalitära samhället.
    Nästa steg är de diskussioner som förs i etablissemanget om att skjuta upp nästa (och alla följande) val till exempel med hänvisning till exceptionellt opinionsläge.
    Ett slags tankemässigt undantagstillstånd.
    Så tänker etablissemanget i all välmening förståss.
    Vem vill släppa värmen i maktens korridorer?
    Att DÖ bara är avskaffat till namnet bevisas rent praktiskt av att alliansresterna inte ens röstar på sina egna förslag om de också skulle få stöd av SD.
    Minst trovärdighet av alla portiker har Batran, som säger en sak, och sedan gör en annan. Och så tror hon att hon kan lura oss, eftersom hon i SvT har förklarat att hon anser att Stockholmare är smartare än Lantisar.
    Mer förakt för väljare är svårt att finna.

    Liked by 1 person

  10. Sixten Johansson skriver:

    Roligt att läsa ett så logiskt inlägg och så logiska kommentarer. Men i grunden är det förstås absurt att beteendevetare, journalister och politiker försöker hävda något generellt om ett så abstrakt begrepp som ”valfrihet”. Det helt avgörande är ju inte mängden alternativ, utan valets karaktär och alternativens innehåll och kvalitet. Hela ens livssyn kan bygga på tron på de egna fria valen eller också på ödestro eller gudstro av diverse slag, då man tycker sig kunna byta sin fria vilja mot sinnesfrid. Förvisso kan möjligheten eller tvånget att välja alstra vånda och ångest, men det är skillnad på att stå inför ett livsavgörande val och att stå inför struntval framför butikshyllorna eller struntval mellan sju likartade partier i olika förpackningar. Och även om man bara t ex skulle ha en enda vårdgivare eller skola att tillgå anpassar sig folk på många sätt till situationen och de flesta ser nog andra och allvarligare problem än själva bristen på alternativ. Politikernas outsinliga tjafs om valfrihet eller inte är ett exempel på hur abstraktioner blåses upp och lyfts ovanför verkligheten och får någon sorts egenvärde och förkroppsligande i babbelismens heliga namn.

    Liked by 3 people

  11. JK skriver:

    Det känns nästan pinsamt att det finns intellektuella som frågar sig varför medborgare ska ha frihet. Frihet att välja utbildningsvägar, frihet att välja livspartner, frihet att välja väg i livet? frihet att välja hur man vill tro på gudar eller om man förkasta religion och vara ateist?

    I stort och smått leder de val vi ska göra fram till reflektioner som i sin tur kan föra oss in i en naturlig osäkerhet. Vi vet ju inte utfallet av våra val.

    Sådana reflektioner och sådan osäkerhet kallas numera ångest. Det är en fullständigt horribel medikamentalisering av det naturliga fria livet. Man kan raljant fråga sig vad blir nästa steg? hospitalisering eller kriminalisering av de oliktänkande som aktivt vill utnyttja sin svenska medborgerliga frihet?

    Val och medföljande frågor och osäkerhet finns överallt, tex :

    – Har jag valt rätt utbildning?
    – Ska jag välja fortsätta det nuvarande jobbet eller söka ett annat?
    – Vilket parti ska jag rösta på i kommunalvalet?

    Men det finns även vardagsval som medför osäkerhet och irritation.

    Som till exempel vilken restaurang ska vi gå på ikväll?
    Vilka kläder ska jag köpa?
    Vilken present ska köpas som dopgåva?

    Människan är komplicerad och en bristfälligt rationell varelse och detta leder fram till att vi behöver göra val med osäkra utfall.

    MEN osäkerhet kan också ses som positiv spänning och en nyfikenhet på vilket lir utfallet blir? Kommer jag in på utbildningen? Vinner min häst på Solvalla på lördag? Hur går det i kommunalvalet 2018? Det finns en dynamiskt spänningsgap mellan nuläget och det framtida utfallet. Att hantera detta ”gap” är en av den moderna människans uppgifter.

    Det är ingen som vill tillbaka till slavsamhället eller samhället där undersåtarna okritiskt ska lyda. Annars dineras de som kätterska hädare som ska straffas. Det är knappast någon idag som vill leva i sovjetunionen eller i diktaturer ofritt näringsliv.

    Det livsråd man kan ge till de som irriterar sig på valmöjligheter är att gilla läget, gilla ”gapet” och sedan ta sats genom att göra val och sedan agera och ta steg ut i det naturliga okända.

    Att vara nyfiken, att söka spänning och sträva mot upplysning och medvetna val är att manifestera sig som människa och inget som kan ifrågasättas i metaundersökningar. Det är en del av att vara en fri människa. Att vara fri medför att medför att vi behöver göra val i en ibland osäker miljö. det är liksom detta som är poängen med frihet.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s