Jag uppfattar ett bibliotek som Kunskapens tempel. Dit går jag för att bli upplyst. Nu för tiden besöker jag inte bibliotek lika ofta. Internet har tagit över. Men då och då går jag. Och då ser jag något jag inte gillar: bibliotekspersonal med hijab, en islamisk huvudduk.

Tidigare denna månad (10/2 2021) skrev Gunnar Sandelin om Ayaan Hirsi Alis nya bok Prey – Immigration, Islam and the Erosion of Womens Rights.

Ayaan Hirsi Ali är något så ovanligt som en somalisk ex-muslim. Jag minns att när jag först hörde talas om henne trodde jag inte att hon var äkta. Hur kunde en somalisk kvinna lämna islam? Det verkade ofattbart för mig som hade bott i Östafrika och som kände många somalier både i Afrika och i Sverige. Islam satt så djupt – somalierna var så stolta muslimer.

Just nu pågår en livlig debatt om internationella adoptioner, initierad av Dagens Nyheters stora granskning: ”De vill veta sanningen om adoptionerna” (20/2 2021).

Jag hittade en undersökning från Pew Research Center (2020) som visar att en majoritet svarta amerikaner tycker att ”ras” är en viktig del av identiteten. Det är stor skillnad mellan vita och svarta i detta avseende. Bara femton procent av de vita amerikanerna tycker att ”ras” är viktigt, att jämföra med 74 procent av de svarta.

Jag har läst boken Helig vrede. Bland kriminella muslimer av den danske psykologen Nicolai Sennels. Jag läste den svenska översättningen, som kom ut 2017.

Nicolai Sennels arbetade i tre år på ungdomsfängelset Sønderbro i Köpenhamn. Under sina samtal med kriminella muslimska män lärde han sig mycket om deras sätt att tänka. På Sønderbro var omkring två tredjedelar av fångarna muslimer.

Det är så det ser ut i Danmark, förklarar Sennels, men även i stora delar av övriga västvärlden: muslimer är ”extremt överrepresenterade i kriminalitet i våra västerländska samhällen”.

Idag är det fettisdag, då vi äter Ture Sventons favoritbulle, ”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”.

Förr, när jag hette Omar och presenterade mig, brukade jag lägga till ”Omar, som i herr Omar. Du vet, i Ture Sventon”. På det sättet kunde jag avvärja eventuella associationer till Mulla Omar i Afghanistan.

Åke Holmberg gav ut sin första bok om Sventon 1948, året därpå kom Ture Sventon i öknen. Handlingen kretsar kring semlor, hur de ska förvaras och transporteras. För Sventon vill ju ha sina semlor året om och överallt:

Ni som läser Det Goda Samhället ibland vet att jag är en före detta muslim som blivit ateist. Jag brukar även kritisera islams läror.

Jag tycker dock att kritiken mot islam stundtals övergår i demonisering. För vissa är allt som har med islam att göra demoniskt och ondskefullt och man drar sig inte för att använda de starkaste orden man har. Ett sådant ord är pedofil. Det heter ofta att den arabiske profeten Muhammed var pedofil.

I oktober 2009 föreläste Elisabeth Sabaditsch-Wolff om islam i Wien. När hon berättade historien om islams grundare Muhammed berörde hon hans äktenskap med Aisha. Hon ska ha varit sex år då äktenskapet ingicks och nio då det fullbordades. Elisabeth ställde följande retoriska fråga till åhörarna: ”En 56-årig man och en sexåring? Vad ska vi kalla det, om inte pedofili?”.

I Verner von Heidenstams första diktsamling Vallfart och vandringsår från 1888 hyllar han glädjen i Österlandet. Det är inte verklighetens Österland han målar, utan något som mer liknar sagorna i Tusen och en natt. Det är hans egen dröm om en sorglös tillvaro av fantasi och sensualism.

Men när diktsamlingen Dikter kommer ut 1895 är Heidenstam hemma. Han hade varit hemma i yttre mening i många år, resorna i Österlandet gjorde han på 1870-talet, men nu var han hemma i sitt inre. Han kände sig hemma i sitt eget land. I dikten Hemmet skriver han:

Varje gång jag skriver någonstans att mångkulturalismen bör ersättas av en bestämd assimilationspolitik är det alltid folk som svarar att assimilation är omöjlig. Du är naiv, skriver de. Men jag håller med mina kritiker. Jag tror inte heller att är möjligt att assimilera hundratusentals invandrare från Afrika och Mellanöstern.

Det har redan bildats parallella samhällen i Sverige. Man kan inte assimilera människor som bor i stora grupper i egna områden, mer eller mindre avskärmade från majoritetssamhället.

När mina barn var små bodde jag i utanförskapsområdet Gottsunda i Uppsala. Mina barn började på förskolan där. Men när jag märkte att de började prata dålig svenska, bestämde jag mig för att byta till en mer svensk förskola längre bort. Det var en extra ansträngning att skjutsa dem varje morgon – och en extra utgift för bensin – men det var värt det för att de skulle få ett bra språk.

Det ironiska var att när grabbarna började på högstadiet lade de sig till med blattesvenska eller rinkebysvenska i alla fall. Detta trots att deras högstadium var en väldigt svensk friskola i centrala Uppsala. Det är en sådan där skola där den ”vita” medelklassen sätter sina barn för att fly mångkulturen som de röstar på. De artikulerar dock inte sina motiv så, utan kanske hellre pratar om trygghet och studiero.

Just nu pågår något som kallas Black History Month. Det är ett årligt evenemang i USA för att uppmärksamma afroamerikanernas historia. Men evenemanget har även spridits till andra västländer där de bor personer med afrikanskt ursprung.

I ett inslag i Sveriges Radio P3 från 2014 intervjuades den brittiske spoken word artisten Samuel King om Black History Month i Storbritannien:

”När jag skulle göra research märkte jag att jag inte visste tillräckligt mycket om min egen historia, och det gjorde mig arg”, sade King.

Jag har nyligen skaffat ett konto på sociala medier-appen TikTok. (Min signatur är @arkeofuturist) Det beror dels på nyfikenhet, jag ville se vad det var ”alla pratar om”. Men också för att vissa islamkritiker som jag följer på YouTube hänvisade till islamkritiker på TikTok.

En sådan islamkritisk tiktokare kallar sig Infidel Noodle. Det är vanligt att avfällingar från islam, på grund av hotbilden, använder signaturer.

Jag har tittat på några av hennes videoklipp och hon verkar göra ett bra jobb. Förhoppningsvis kan hon få unga muslimer att börja tänka kritiskt.

Det är kallt ute. Snön lyser vit och vacker. Nu borde klimatångesten kunna lindras en aning. Men jag tror inte det. Min instinkt säger mig att många i stället kommer att komma med ursäkter: Kylan vi upplever är bara en parentes. Ja, snart fortsätter den globala uppvärmningen att föra oss närmare undergången.

Som en påminnelse om att klimatet fortfarande är i kris nominerades Greta Thunberg till Nobels fredspris.

Historia är berättelsen om förändring. När förändringarna är för stora och går för snabbt, riskerar människor att känna hemlöshet och bli olyckliga. Att bevara minnet av hur det var, av sådant man känner igen, tror jag, kan minska hemlösheten och olyckan. Rester av det gamla finns kvar.

En januarikväll förrförra året hade Sverige ett mindre George Floyd-moment. Två väktare avvisade en svart kvinna från T-banan som reste utan biljett. Kvinnan gjorde motstånd och började skrika. Scenen med två vita väktare som håller fast en svart skrikande kvinna spreds snabbt.

Många branscher i Sverige har drabbats av den kinesiska febern. Kanske även den antirasistiska branschen?

Hur som helst har en av landets professionella antirasister, Haris Grabovac, nyligen skrivit en artikel i Expressen (18/1 2021) om hur kinessjukan indirekt lett till en ökning av rasism.

Tanken som framförs i artikeln ”Social distansering – en superspridare av rasism?” är att när svensson sitter hemma framför datorn i stället för att gå till jobbet producerar och konsumerar han eller hon mer rasism än vanligt.

Jag har en YouTube-kanal som jag kallar Antikalifen. Ett tag var jag alltså youtuber, men jag har inte hunnit lägga upp något nytt klipp på ett år. Jag hinner inte.

Disney trodde att man gjort allting rätt denna gång. Wokevänstern och rättvisekrigarna skulle bli nöjda och den afroamerikanska publiken skulle gilla den. Den animerade filmen Soul hade premiär på juldagen förra året. Filmen gjordes av Pixar Animation Studios.

Dagen efter den vansinniga och kriminella stormningen av USA:s kongressbyggnad skrev jag en artikel här på Det Goda Samhället under rubriken ”Råttfångaren Donald Trump”.

Det stora hotet mot yttrandefriheten förr i världen var att regeringen censurerade medborgare. Nu står vi inför en ny situation – det är den folkvalda regeringen som riskerar att censureras av techjättarna. USA:s president Donald Trump blev nyligen avstängd från Twitter och Facebook.

Den italienska skådespelerskan Mariangela Melato dog den 11 januari 2013. Hon är mest känd för rollen som Kala, chef för kejsar Mings säkerhetspolis, i filmen Blixt Gordon från 1980. Hon var vacker och grym och piskade sina offer med en niosvansad katt.

Nu påstår vissa Trumphatare att det som hände i Washington, D. C. i förrgår var ett kuppförsök. På svenska Twitter skriver till exempel den så kallade ”antirasisten” Bilan Osman:

Donald Trump-eran slutade med de bisarra scenerna från Washington, D. C. då skaror av knäppgökar i maskeraddräkter intog Kapitolium.

Demokraternas vice presidentkandidat Kamala Harris misstänks för plagiat. I en intervju med tidningen Elle 6 oktober förra året påstod hon, att hon som barn, ska ha följt med sina föräldrar på en protestmarsch (för de svartas rättigheter). Kamala ska ha suttit i barnvagnen då hennes mor frågat henne vad hon ville ha. Kamala ska då ha svarat ”fweedom”.

När jag var en liten äventyrslysten gosse på 80-talet spelade jag rollspelet Drakar och Demoner med mina kompisar. Man spelade en hjälte som sökte guld och ära. På vägen stötte man på elaka och fula varelser som man måste slå ihjäl för att lyckas. En sorts elaka varelser kallades svartalver.

Liberalerna under Nyamko Sabuni sjunker som en sten i opinionen. Det verkar som  många är oroliga inom partiet, för nu har 120 medlemmar undertecknat en debattartikel (3/1 2021) om att bryta med sossarna och återvända till de ”andra borgerliga partierna”.

Med andra borgerliga partier menar man KD och Moderaterna som, tror jag, kommer att försöka ta makten med hjälp av Sverigedemokraterna. Någon annan möjlighet kan inte jag se i nuläget. Å andra sidan är jag inte så kunnig och saknar insyn i spelet bakom kulisserna.

Den engelske poeten Alfred Tennysons nyårsdikt ”Ring Out, Wild Bells” (1850) deklameras på Skansen i Stockholm varje år på nyårsafton. I år hade man strukit Jesus ur dikten.