Förr hölls i mitten av maj i Uppsala en vårfest i Botaniska trädgården. Den var en inledning till kvällens vårbaler på de olika nationerna. Av tradition präglades den av högstämda tal tillägnade våren, kvinnan, ungdomen och så vidare.

Teveserien Al Hayba (2017) handlar om en kriminell klan som härskar i en by på gränsen mellan Libanon och Syrien. Den unge klanhövdingen Jabal är både fruktad och vördad. Han är skoningslös mot sina fiender, men barmhärtig mot de svaga och fattiga som söker hans hjälp.

För två år sedan skrev vår skribent Bitte Assarmo en krönika om svensk punk. Idag är det många som sprider bilden av punken som någon slags vänsterrörelse som kämpade för ”solidaritet”. Nej, säger Bitte. Det handlade mest om att ha kul. Och att hata:

Punkarna hatade faktiskt det mesta och de flesta, om man ska vara helt ärlig. Hela rörelsen byggde på hat, framför allt mot dem som kallades ”svenssons” (det ännu mer nedsättande ordet ”svennebanan” hade inte uppfunnits ännu). Trista töntar som gick till jobbet och betalade skatt och som betraktades som löneslavande zombies utan något liv. Och ju mer de häcklades av punkikoner som Thåström, desto mer jublades det i leden.

Jag läser på SVT att staten nu sätter nu in ett av sina främsta vapen mot koranupplopsmakarna: socialtjänsten. Det kan låta som att jag är ironisk. Det är jag inte.

Många invandrare i Sverige, särskilt muslimer, är livrädda för socialtjänsten.

Idag tänker många på första maj som arbetarrörelsens dag, men dagen är betydligt äldre än arbetarrörelsen.

Det som idag kallas för arbetarrörelsen har förresten föga med arbetare att göra. Det är i stället en rörelse som satt massinvandring och mångkulturalism före svenska arbetares intressen.

Många har kallat upploppen i våra mångkulturberikade områden ”påskupplopp”. Jag tycker det är en märklig benämning då upploppsmakarna är muslimer som inte firar påsk.

Enligt deras kalender ägde upploppen rum i den heliga månaden ramadan. Att Rasmus Paludan skulle skända Koranen under ramadan var förstås extra upprörande.

”Det är inte lätt att vara arab i dessa dagar”, suckade den libanesiske författaren Samir Kassir i boken Den arabiska olyckan, som kom ut på franska 2004 och svenska 2006. Och det har inte blivit lättare sedan dess. Kassir mördades av en bilbomb utanför sitt hem i Beirut den 2 juni 2005. Ett öde som ofta drabbar arabiska intellektuella.

Förr fanns det folk som trodde på påskkäringar på riktigt. Den tron hade allvarliga konsekvenser för kvinnorna som blev anklagade för häxeri. Idag är det bara på skoj.

Trosuppfattningar kan vara farliga – när de manar till handlingar som skadar andra. Islamisk fundamentalism kan till exempel vara farlig – när den kräver av sina anhängare att de ska upprätta en islamistisk diktatur och bedriva jihad, heligt krig.

Innan politikerna bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt borde de ha lärt sig några grundläggande saker om de kulturer som skulle bli en del av detta Nya Sverige.

Om man hade gjort en ytlig bakgrundscheck på muslimska länder hade man upptäckt att folken där anser att en bok med titeln Koranen är helig.

I flera tidigare inlägg har jag nämnt att något som skiljer de islamiska högtiderna från de svenska är att de svenska är knutna till årstiderna. Det var något jag saknade under åren jag var muslim. Det finns två eid, alltså fester, i ortodox sunnitisk islam. Den ena kallas eid al-fitr och avslutar fastan i månaden ramadan. Den andra kallas eid al-adha, offerfesten, som firas dagen efter att pilgrimerna är färdiga med hajj, vallfärden till Mecka. Datumen för de båda festerna är rörliga. Ibland firar man eid al-fitr på sommaren, ibland på vintern.

För några dagar sedan publicerade vi Gunnar Sandelins artikel ”Hur man utplånar en kultur”. Han berättade om en BBC-dokumentär från 2016 som berört honom djupt:

”Den handlade om hur den brittiska arbetarklassen, eller underklassen om man så vill, som levt i Londons östra delar under flera århundraden, under ett par decennier nästan helt försvunnit ur området. Stadsdelen Newham i East End har under knappt några decennier gått från att i århundraden ha varit vad reportern i programmet kallade för ”a home for a large cockney tribe to a place for newcomers from all parts of the globe”. Idag är Newham det område i hela England som har lägst andel invånare av brittisk härkomst.”

För mer än trettio år sedan, den 14 februari 1989, utfärdade Irans mulladiktator Khomeini en dödsfatwa mot författaren Salman Rushdie. Med sin roman Satansverserna hade han kränkt islams profet Muhammed.

Det var då västvärlden vaknade upp till en ny värld. Fatwan var ”det röda piller” vi svalde och såg den nya verkligheten såsom den var: inte bara bra saker var gränslösa och globala, även jihad kunde nå oss överallt.

Flera av Det Goda Samhällets skribenter har kommenterat Rysslands krig i Ukraina. Det finns dock ett perspektiv som saknas. Inte bara här, utan överhuvudtaget i medierna.

Syriens diktator Bashar Assad sitter fortfarande kvar trots ett långt, blodigt och brutalt inbördeskrig. Att han sitter kvar beror framför allt på två saker: 1) stöd från Ryssland och 2) stöd från shiitiska miliser.

En poet jag ständigt återkommer till är Olof Thunman. Han föddes 1879 och avled 1944 och är mest känd i hela vårt land för gånglåten ”Vi gå över daggstänkta berg” som skrevs en kväll i juni i Sörmland då poeten var en ung man.

Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.

Det förtrollade svärdet är en serie tecknad av Bengt-Olof Wennerberg, även kallad Bowen. Den publicerades i Vecko-Revyn på 40- och 50-talet som en del i en följetong med berättelser ur Tusen och en natt. Bowens förmodligen mest spridda verk är annars vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan.

För ett tag sedan prövade jag att jobba som städare på ett kontor. Det var ett trevligt jobb. Jag tycker om att tjäna. När man går omkring i bakgrunden observerar man saker.

Jag är orolig för svenskens karaktär. Vuxna människor beter sig som barn. Många vuxna saknar tålamod och behärskning.

Påsken, liksom de flesta svenska fester, är ett exempel på hur det hedniska och det kristna sammansmälter i svensk kultur. Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”gå förbi” och påminner om hur dödsängeln i Egypten gick förbi det judiska folkets hus utan att röra dem. De hade strukit blod på sina dörrar.

Det är känt sedan länge att den saudiska regimen finansierar islamisk mission i Sverige. Unga muslimer får till exempel stipendier för att studera till missionärer vid ett så kallat universitet i Medina. Men regimen stödjer också islamiska friskolor här, som Alsalamskolan i Örebro.

Jag tränar yoga ibland och vid en yogalektion så började läraren, en vit kvinna, mässa mantran på sanskrit. Några tjejer började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras ögon.

Händelsen fick mig att tänka på hur religiösa inslag blir mer okej när de har icke-västerländsk förpackning. Hade läraren kunnat knäppa händerna och sagt att nu ska vi be Fader vår? Jag tror inte det. Jag tror att hon då hade fått ta ett snack med gymmets ledning.

Frankrike upplever ett ökande antal attacker mot kyrkor. En kyrka som har vandaliserats är klosterkyrkan Saint Denis utanför Paris

Jag semestrade i Paris sommaren 2017. Jag bodde på ett hotell på 97 Rue de Chemin Vert i det 11:e arrondissementet, inte långt från klubben Bataclan som drabbades av en jihadatatck i november 2015. På ett fönster hade någon klottrat ”Fuck ISIS!”

I Voltairs roman Candide (jag har läst den i svensk översättning av Olof Nordberg) driver han med den tidens naiva och optimistiska filosofi. ”Vi lever i den bästa av världar”, upprepar Candide – namnet betyder ”troskyldig” – samtidigt som han upplever fasor och galenskaper av alla slag.

När man läser islams bok, Koranen, upptäcker man ganska snart man att den är full av lån från judiska och kristna källor. Så här står det i Nordisk familjebok:

”Islam innehåller i främsta rummet judiska och därnäst kristna element i förening med religiösa föreställningar, hämtade från parsismen, och ett och annat drag, som direkt härstammar från den fornarabiska hedendomen. Dessa olikartade element utsmyckades av Muhammed med egna tillsatser och sammansmältes sedan till ett helt.”

Många tycks vara överraskade över att det finns en kampanj bland vissa muslimer mot socialtjänsten. För mig är detta ingen nyhet. Jag har skrivit om detta problem i flera år.

Jag ska berätta vad jag upplevde när jag var muslim. I moskéerna gick det jämt rykten om muslimska barn som omhändertagits av socialtjänsten. Det hette att ”svenskarna tar våra barn” och den ena konspirationsteorin var stolligare än den andra. Vissa trodde att ”svenskarna” inte fick så många barn eftersom de var förbannade av Gud på grund av sitt syndiga leverne. Men detta bekymmer löste de genom att ta hit invandrare och stjäla deras barn.

Det finns en motsättning mellan iranier och araber som ibland tar sig uttryck i sekteristiska termer eftersom iranier för det mesta är shiiter och araber för det mesta är sunniter, och ibland i etniska termer. I viss iransk nationalism avfärdas islam i sin helhet som en ”arabisk religion” som inte hör hemma i Iran.

För mer än femtio år sedan, i april-maj 1968, gjorde studenterna i Paris upplopp. Bilderna från sammanstötningarna mellan vänsterstudenter och polis blev ikoniska. 1968 blev en anda, en rörelse, en epok.

Och 68:orna gick segrande ur striden. Den kommunistiska revolutionen som vissa drömde om blev inte av, men 68:orna formade det nya etablissemanget inom kultur och media som satte ramarna för vad man fick tänka och tycka – den politiska korrektheten.

Den brittiske författaren Percy Francis Westerman (1876-1959) skrev pojkböcker om äventyr och krig. Hans första bok, A Lad of Grit, kom ut 1908, samma år som Robert Baden-Powell grundade scoutrörelsen. På Wikipedia står det att scoutrörelsen påverkades av Westermans böcker, vilket verkar rimligt.

Innan Sveriges riksdag bestämde att landet skulle bli mångkulturellt borde de ha tittat på hur det ser ut i mångkulturella länder.

Är folk blandade huller om buller i dessa länder? Gör man inte skillnad på varandra? Har olika etniska grupper olika status? Bor folk i olika områden? Gifter sig folk mestadels inom sina grupper eller inte?

Jag hittade en intervju med den svenska tjejen Maya som konverterat till islam på ”Malou efter tio”.

Temat var ”Kvinna och muslim 2020”.

Efter att ha mått psykiskt dåligt under en längre tid konverterade Maya Fredin till islam. Det blev hennes räddning. Hon började må bra.

Hur upplysta är vi egentligen? Är vi civiliserade?

Primitiva folk, som inte hade samma kunskap om naturen som vi, brukade samlas i olika ritualer för att frammana regn. Indianerna (se bilden) hade sina regndanser.