Mohamed Omar

En jihadist attackerade folk med kniv i Åbo, Finland. Det skedde fredagen den 18 augusti och enligt vittnen ropade han ”Allahu akbar” när han gick till attack. Jihadisten var en invandrare från Marocko. Det har nu kommit fram att han valde ut kvinnor som offer. Två kvinnor dödades i attacken. Även de flesta av de skadade är kvinnor.

Varför attackerade han kvinnor? Jag tror att det beror på att, för muslimska fundamentalister, den obeslöjade och självständiga kvinnan är en symbol för den ”sataniska” västerländska kulturen. När muslimska fundamentalister talar om det man hatar med väst så kommer alltid detta fram: kvinnorna täcker sig inte, kvinnorna är ”horor”.

Egyptiern Sayyid Qutb (1906-1966) är en av den moderna islamismens viktigaste ideologer. På 1940-talet reste han till Amerika. Det han framför allt reagerade på – med fasa – var det könsblandade sociala umgänget och de lättklädda kvinnorna.

Qutb kom inte hem till Egypten för att berätta om Amerikas demokrati eller dess blomstrande vetenskap, litteratur och musik. Han kom hem för att berätta vilket vidrigt samhälle det var eftersom kvinnorna var lättklädda!

Läs mer →

Mohamed Omar

Under nästan åtta hundra år styrdes delar av Spanien under islam. Men bit för bit lyckades spanjorerna återta sitt land. Detta kallades reconquistan, återerövringen. Vändpunkten var den kristna segern i slaget vid Las Navas de Tolosa den 16 juli 1212.

I dagens Spanien, liksom i övriga Västeuropa, växer den muslimska befolkningen genom den pågående massinvandringen från Afrika och Mellanöstern. Muslimska fundamentalister tenderar att identifiera sig som en del av den muslimska umman, en transnationell gemenskap, som också är politisk. Man lever i Europa, men känner sig i första hand som muslim. Man möter heller inga krav att anpassa sig till europeisk kultur och bli en del av vi:et.

Det är likadant i Sverige. I moskéerna predikar man om situationen i Afghanistan, Syrien, Somalia och Palestina. Det är sällan man talar om Sverige. Man talar om ”våra bröder och systrar” och om att vara solidarisk och hålla ihop. Då är det hela tiden muslimerna man talar om, inte att vara solidarisk eller känna sig som ett med svenskarna. I alla moskéer jag har varit i, och det är många, är det en självklarhet att svenskar och muslimer är olika saker.

Läs mer →

Mohamed Omar

Den 1 augusti besökte jag klosterkyrkan Saint Denis, en knapp mil utanför centrala Paris. Kyrkan ligger i ett ”utanförskapsområde”, det vill säga en invandrartät och islamiserad stadsdel.

Här kan man verkligen tala om två världar. Å ena sidan en medeltida, gotisk kyrka, bland det mest franska man kan tänka sig, å andra sidan ett typiskt ”Rinkebytorg”. Inuti kyrkan rör sig turisterna, mest fransmän och andra européer, men också en del kineser och japaner. Där ute ser man mest folk med bakgrund i arabvärlden och Afrika. Många kvinnor är täckta med sjalar. Män i kaftaner sitter på kebabhaken och kaféerna och pratar arabiska. Läs mer →

Mohamed Omar

Har vi slutat bry oss om jihadterrorn? För mindre spektakulära attacker flimrar numera bara förbi i nyhetsflödet. De följs inte av någon diskussion i mainstreammedia. Risken finns att vi vänjer oss vid jihadterrorn som en del av vardagen.

Jag måste erkänna att jag ibland drabbas av utmattning, stundtals närmar det sig depression. Då kan jag känna att det inte spelar någon roll vad jag skriver: det är som att skriva i vatten. Det ligger uppe en dag, sen är det borta. Men om jag inte skriver, vad ska jag då göra? Ge upp? Att ge upp är inte ett alternativ. Jag har barn som ska växa upp i Sverige. Det vore att svika dem. Jag känner att det är min plikt att fortsätta, fast mina krafter ibland inte räcker till, att påtala detta problem.

För jihadterrorn slutar inte för att vi slutar bry oss. Onsdag den 9 augusti körde en jihadist rakt in i en grupp franska soldater i Paris. Sex soldater skadades. Jag är inte ett dugg förvånad. Jag var på semester i Paris denna sommar och upplevde den spända stämningen mellan militären och de muslimska fundamentalisterna. Man ser det i blickarna.

Läs mer →

Mohamed Omar

Efter den jihadistiska terrorattacken mot Bryssel den 22 mars 2016 blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi (1907-1983), mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin.

Det är ett sätt att hantera händelsen, ett annat sätt är vrede. Själv delade jag en bild av en röd och ursinnig kapten Haddock som vrålar ”Hämnd!” under rubriken: ”Arg belgare reagerar”. För varför är det så att högerextremt våld ska mötas med vrede och hårda tag, medan islamistiskt våld ska mötas med nedstämd passivitet och kärlek? Jag tror att om Haddock hade fått möta jihadister i något äventyr skulle han ha drämt till dem en whiskyflaska och ett ”Pestråttor till jihadister! Jag ska lära er ett och annat!” Eller så han göra som Dupont: smyga sig på dem när de ber och ge dem en spark i baken när de minst anar det…

En Facebook-vän kommenterade under min bild att Haddock inte var belgare utan fransman från Bretagne. ”Jaha”, svarade jag, ”men han är en belgisk produkt”. Dessutom vet man inte säkert vad Haddock har för påbrå. Det är till och med troligt att han är lika belgisk som sin vän Tintin. I äventyret Koks i lasten kan man se kapten Haddock och Tintin visa sina pass vid en passkontroll. Båda har belgiska pass.

Läs mer →

Mohamed Omar

Komikern Özz Nüjen har kurdiskt påbrå. Han missar sällan ett tillfälle att häckla svensk nationalism. Hans stand up-shower tenderar att likna politiska tal. I showen ”Sveriges historia – den nakna sanningen” från 2015 går han och kollegan Måns Möller ut på, för att tala med Svenska Dagbladets recensent, ”ett korståg mot nationalismen”. Men i en artikel i Expressen den 19 juli, ”Vill vi låta ryssar och tyskar bestämma över Sverige?”, kommer Nüjen ut som nationalist. Inte svensk nationalist, utan kurdisk. Han skriver så här: Läs mer →

Mohamed Omar

Jag befinner mig i Paris. Fredagen den 28 juli åkte jag med barnen till Montmartre för att besöka kyrkan Sacré Coeur. Därifrån har man utsikt över hela staden. På trappan på vägen upp mot kyrkan blir mina barn överrumplade av ett stort gäng afrikanska migranter som binder snören kring deras handleder. Jag ingriper och förklarar att de ska ge sig av, att vi inte är intresserade av snören. En afrikan blir aggressiv och kräver pengar. Jag säger till mina barn att ta av sig snörena och kasta dem. Afrikanen blir hotfull och säger: ”I will show you Black Power!” Jag undviker slagsmål genom att retirera. Läs mer →

Mohamed Omar

Enligt traditionell sharia, islamisk lag, ska kvinnor och män hållas åtskilda. Kvinnor ska inte ”visa sina behag”, inte skratta högt, ja, inte uppträda på något sätt som kan ”fresta” män. En god hustru ska bara gå ut om det är nödvändigt och bara med sin makes tillstånd. Hon får heller inte resa utan en manlig anhörig som ”övervakare”. Hon ska lyda sin man som är husets herre och mopsar hon upp sig har han rätt att aga henne.
Läs mer →

Mohamed Omar

Tänk om en svensk, extremnationalistisk organisation hade samlats på ett torg. Stolta pappor hade klätt sina sönder i soldatuniformer. Så skanderade de slagord om kamp för sitt folk och om att massakrera judar.

Vad tror ni hade hänt? Jag tror att extremnationalisterna hade mötts av motdemonstrationer. Jag tror att media hade skrivit om dem. Demonstranterna hade fotograferats och hängts ut av Expo. Man hade försökt få dem sparkade från sina jobb. Läs mer →

Mohamed Omar

Hemdatorn Amiga 500 nådde Europa under våren 1987. Enbart i lilla Sverige såldes hundra tusen exemplar! För den tidens ungdomar hade den stor betydelse – gränserna tänjdes för vad som var möjligt att göra med grafik och musik. Flera av dem som nördade ner sig i sina Amigor gick sedan vidare till att utveckla program och spel.

Själv blev inget av detta, jag ännu idag ganska dålig på datorer. Jag bara spelade. Men Amigan var en barndomsvän som hjälpte mig att utveckla min fantasi och den gav mig en känsla för vad framtiden kunde bära med sig. I spelet Defender of the Crown lärde jag mig om medeltidens England, i Conflict om det moderna Mellanöstern och i Pirates! om Amerika och Karibien på 1600-talet. Läs mer →

Mohamed Omar

Den humanitära stormakten Sverige har havererat. Vi kan inte fortsätta som förut. Det var något som gick upp för många när asylkaoset var som värst hösten 2015. Sedan dess har debatten förändrats. Året efter asylkaoset kom boken Haveriet – den humanitära stormaktens fall. Nitton debattörer och författare bidrog med essäer om tillståndet i landet och föreslog lösningar.
Läs mer →

Mohamed Omar

Skolan ska förmedla kunskap. Om det är vi alla överens. Men jag har kommit över ett häfte som visar att åtminstone en skola lär ut felaktigheter. Det rör sig om ett häfte med information om islam som använts i undervisningen av högstadieelever på Alfred Dahlinskolan i Jönköping. I häftet, som har rubriken ”Minikurs islam”, har jag hittat flera fel. Elever som tar okritiskt tar till sig innehållet kommer att få en felaktig bild av islam. Läs mer →

Mohamed Omar

Den nya Tarzanfilmen från 2015 med Alexander Skarsgård i rollen som djungelhjälte utspelar sig i Kongo någon gång efter Berlinkonferensen 1884-85. Skurkarna är belgiska slavhandlare och storskurken heter Léon Rom (Christoph Waltz). Han är en europeisk gentleman i linnekostym och panamahatt, därtill from katolik.

Hans katolska fromhet uttrycks dock på ett ovanligt sätt: Rom stryper folk med ett radband, en så kallad rosenkrans som katoliker använder för att räkna när de läser Ava Maria och andra böner. Är inte detta kristofobiskt? Tänk om man istället hade haft en arabisk slavhandlare som skär halsen av folk med en kroksabel samtidigt som han ropar Allahu akbar? Det hade förmodligen setts som islamofobiskt. Trots att sådant faktiskt har varit vanligt förekommande i islams historia.

Läs mer →

Mohamed Omar

I kultfilmen Tillbaka till framtiden från 1985 bygger den excentriske uppfinnaren ”Doc” om en bil till en tidsmaskin. Maskinen drivs med plutonium som Doc snott av libyska terrorister. I en känd scen blir Doc och hans unge vän Marty (Michael J. Fox) hittade på en parkeringsplats.

Läs mer →

Mohamed Omar

Islamiska föreningen i Karlstad, en salafistisk förening, ska bygga en ny, stor moské. Detaljplanen godkändes av kommunfullmäktige den 19 juni.

I en debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen den 26 juni uttrycker två förbundsstyrelseledamöter från Grön Ungdom stolthet över bygget, trots att de är väl medvetna om att föreningen är salafistisk och att den har låtit imamer utbildade i Saudiarabien predika i dess nuvarande lokal.

”Vi är stolta över att kommunfullmäktige i Karlstad gör just det.”, skriver ledamöterna från Grön Ungdom och hänvisar till bygget av moskén i Karlstad.

Stolta? Hur kan man vara stolt över att salafismen tillåts flytta fram sina positioner i Sverige? Ett framsteg för salafismen är ett, eller flera, steg tillbaka för vetenskapen, demokratin, kvinnans ställning och det kritiska tänkandet.

Läs mer →

Mohamed Omar

Europa är en världsdel och en idé. Idén om Europa växte fram i mötet med islam. Det var denna andra, och fientliga kultur, som gjorde att européerna, trots inbördes olikheter, började uppleva sig som européer. Det tidigaste belägget för något som kan ha varit en europeisk gemenskapsupplevelse finns i en tidig medeltida text om slaget vid Poitiers 732, där Karl Martell, Karl den stores farfar, med en frankisk armé slog tillbaka de muslimska erövrarna. Efter sjudagarsslaget, heter det, vände europenses tillbaka till sina hembygder. De kom från olika länder och tala olika språk, men de var européer och hade därför ett gemensamt intresse av att försvara sig mot islam. Läs mer →

Mohamed Omar

På 80-talet fanns varken internet eller smartphones. När vi inte spelade spel på hemdatorn Commodore 64 roade vi oss med att läsa och samla på serietidningar. Framför allt Fantomen, men även andra, som till exempel Agent X9. Där publicerades agent- och deckarserier i svart/vitt. Tidningens populäraste serie var den lika snygga som tuffa Modesty Blaise. Men där fanns också den brittiska dagspresserien om äventyraren Garth, som började komma ut 1943.

I Agent X9 nr 2/1990 finns Garth-äventyret ”Slavhandlaren” som utspelar sig någonstans i Nordafrika. Det publicerades första gången som dagsstripp mellan 11 juli 1949 och 26 november 1949 under titeln ”Selim The Slaver”. Skurken är en arabisk slavhandlare vid namn Selim, även kallad den förskräcklige. En brittisk karavan blir överfallen av slavhandlarna som tar två vita kvinnor tillfånga. ”Aha – vita kvinnor! Selim kommer att bli nöjd”, utropar en av rövarna.

Läs mer →

Mohamed Omar

Baron Karl Friedrich von Münchhausen var en verklig människa som levde på 1700-talet. Men det är sagofiguren Münchhausen och inte den verklige människan som blivit berömd. Aldrig hade väl baronen där han satt på sitt gods i Hannover kunnat drömma om att hans namn en gång skulle flyga över världen.

Visst var han en skicklig berättare, som också kryddade sina berättelser med överdrifter för att roa sina vänner. Men jag har svårt att tro att baronens egna berättelser om sina bedrifter var lika fantastiska och groteska som de nedtecknade sagorna om honom. Dessa sagor, som alltså gjort baronen berömd, skrevs av en bibliotekarie från Kassel. I slutet av 1700-talet måste denna bibliotekarie, som hette Rudolf Raspe, av vissa skäl lämna sin stad och gå i landsflykt till England.

På den tiden var ju kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg, även kallat kurfurstendömet Hannover, i personalunion med kungariket Storbritannien. Hannoverska trupper deltog på britternas sida i det amerikanska frihetskriget.

Läs mer →