Mohamed Omar

Nima Gholam Ali Pour gick från den så kallade antirasistiska rörelsen till den sverigevänliga rörelsen. Han berättar om sin resa i boken Allah bestämmer inte i Sverige, som kom ut 2017. Det är hans andra antologi, den första hette Därför är mångkultur är förtryck och kom ut 2015. Titlarna är typiska för Pours sätt att skriva. Han skriver ledigt och enkelt om svåra ämnen och lyckas ofta sammanfatta problemen i korta och vassa formuleringar.

Och som antologins titel visar, så handlar flera av artiklarna om islamisk fundamentalism och islamiseringen av Sverige. Att Allah inte bestämmer i Sverige betyder att anpassningen till islamisk fundamentalism måste upphöra. Andra saker som diskuteras i boken är mångkulturen, vänstern och den så kallade antirasistiska rörelsen där.

I essän ”Mitt liv som antirasist” berättar Pour om sin tid inom den så kallade antirasistiska rörelsen och hur det kom sig att han lämnade den. I flera år verkade Pour som antirasistisk aktivist. Han förstod då att antirasismen egentligen är en fasad för rödgrön politik. Han förstod också att det i stort sett bara är svenskarnas rasism, i ett av världens minst rasistiska länder, som ska bekämpas:

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 13/6) pratar jag med den katolske bloggaren Mikael Karlendal. Han var tidigare protestant och pastor i Pingstkyrkan, men har konverterat till den katolska kyrkan. På sin blogg ”Till försvar för den kristna tron” försvarar han den katolska tron, men skriver också om historia och om konflikten mellan islam och väst.

I podden pratar vi om vad som fick Karlendal att konvertera till den katolska kyrkan, om skillnaderna mellan protestantism och katolicism och om hur islams uppkomst och expansion påverkade kristenheten.

Den katolska kyrkan skapade Europa, menar Karlendal. Den förenade alla olika folk i Europa och gav dem en gemensam identitet.

Det tidigaste belägget för något som kan ha varit en europeisk gemenskapsupplevelse finns i en tidig medeltida text om slaget vid Poitiers 732, där Karl Martell, Karl den stores farfar, med en frankisk armé slog tillbaka de muslimska erövrarna. Efter sjudagarsslaget, heter det, vände europenses tillbaka till sina hembygder. De kom från olika länder och tala olika språk, men de var européer och hade därför ett gemensamt intresse av att försvara sig mot islam.

Läs mer →

Mohamed Omar

Turkiets islamistiske president Erdogan varnar för ett krig mellan korset och halvmånen. Detta efter att Österrike beslutat att stänga sju turkiska moskéer och utvisa sextio imamer i ett tillslag mot ”politisk islam”.

”Parallella samhällen, politisk islam och radikalisering har ingen plats i vårt samhälle”, säger landets förbundskansler Sebastian Kurz.

Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz, som tillhör det konservativa partiet ÖVP, valde efter segern i höstens val att bilda regering med Frihetspartiet, FPÖ.

I sin tidigare roll som integrationsminister 2015 bidrog Kurz till en lag som förbjuder utländsk finansiering för religiösa grupper. Den gjorde också islamiska föreningar skyldiga att ha en grundläggande positiv syn på det österrikiska samhället.

Den direkta orsaken till att moskéerna ska stängas ner är ett antal bilder som visade hur barn i en turkisk moské spelade upp slaget vid Gallipoli. Barnen var klädda i uniform och fick spela lik inlindade i turkiska flaggor. Moskén i fråga drivs av ATIB, förbundet för turkisk-islamska kulturföreningar med säte i tyska Köln, som är en gren av Turkiets religionsmyndighet Diyanet.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden ”Tankar från framtiden”, inspelat 5 juni, pratar jag med Gunnar Sandelin. Han är socionom, journalist och författare. Den 8 april 2008 publicerade Dagens Nyheter Sandelins debattartikel ”Journalister mörklägger sanningen om invandrarna”. Han ville att det skulle stå ”invandringen” i rubriken, men det tyckte inte DN:s rubriksättare. Bortsett från det var artikeln viktig för att upplysa allmänheten om att invandringen inte fungerade och att vi blev vilseledda av etablissemangets medier. Än idag insisterar till exempel journalister på att skriva ”flyktingar” i stället för ”asylsökare”.

År 2013 publicerade Sandelin, tillsammans med forskaren Karl-Olov Arnstberg, boken Invandring och mörkläggning. Boken blev en succé. Det fanns, och finns, ett stort sug efter kunskap och fakta om Sveriges förvandling genom massinvandringen. I boken visar Sandelin och Arnstberg hur den ansvarslösa invandringspolitiken skadar Sverige och knappast är ett effektivt sätt att använda resurser för att hjälpa världens flyktingar.

I tre artiklar här på Det Goda Samhället har Sandelin fortsatt att belysa invandringsfrågan. I ”Sveriges stora demografiska förändring” (24/5) visar han hur Sverige genomgår en extrem befolkningsförändring. Och att detta har kunnat ske utan att debatteras ordentligt. 2017 beviljade Sverige 3,5 gånger så många uppehållstillstånd till asylsökande – drygt 36 000 – som övriga Norden gjorde tillsammans.

Läs mer →

Mohamed Omar

Idag är det Sveriges nationaldag, även känd som Svenska flaggans dag. Man blir påmind om att ett land, trots den påbjudna mångkulturen, bara kan ha en nationaldag. Och en flagga. Flaggdag i Sverige betyder att man hissar den svenska flaggan, inte vilken flagga som helst. När mångkulturen infördes 1975, stod det så här i propositionen som antogs av riksdagen:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.”

Men invandrarna kan inte välja nationaldag eller flagga. Så deras hemländers kultur är inte jämlika med den svenska. Och ska inte heller vara det. Enligt språklagen från 2009 är svenska huvudspråk i Sverige. Språk är en viktig del av en kultur. Eftersom det svenska språket är huvudspråk, så kan man inte säga att den svenska kulturen jämlik med den somaliska, den kurdiska och den afghanska kulturen i Sverige. Svenskan är privilegierad. Och så ska det vara.

Mångkulturpropositionen från 1975 är ogenomtänkt och ogenomförbar. Det är dags att riva och kasta den i papperskorgen. För jämlikhet mellan kulturer i en nation är en omöjlighet. Ett nation har en kultur som definierar den, som ger den dess identitet. Den svenska flaggan uppstod i den svenska kulturen och är hela nationens flagga. Det svenska språket uppstod i den svenska kulturen och är hela nationens språk. På nationaldagen firar vi händelser som skedde innan det fanns kurder, somalier, afghaner och syrier i Sverige.

Läs mer →

Mohamed Omar

De jihadistiska terrorattackerna kommer så tätt att mainstreammedierna knappt ägnar dem någon uppmärksamhet längre. Och när de gör det blir det ytligt. Därför behövs det alternativa medier som försöker förstå och förklara vad som händer.

Nyligen utfördes en vedervärdig jihadistattack i Belgien. Den senaste i en rad attacker, alltså. Jag hoppas att vi inte har glömt bort de blodiga attackerna i Bryssel våren 2016 då tre självmordsbombare dödade 35 människor och skadade fler än 300.

Den 29 maj hugg en jihadist ner två poliser i staden Liège. Han stal sedan en av polisernas tjänstevapen och sköt ner dem och en tredje förbipasserande. Medan mördandet pågick skrek han ”Allahu akbar”. Jihadisten sprang sedan in på en skola där han tog en städerska som gisslan. Hans mål var dock inte skolan, utan att döda poliser.

”Det är tydligt att hans mål var att ge sig på polisen”, sa den lokale polischefen Christian Beaupère på en presskonferens. ”Jag kan lugna skolorna med att han inte var ute efter att döda i en skola utan att skada polisen och den belgiska staten”.

Läs mer →

Mohamed Omar

Vänsterns oheliga allians med islamisk fundamentalism är onekligen bisarr. De verkar kunna gå hur långt som helst för att ursäkta och förringa islamisk fundamentalism. På Twitter hittar man vänsteraktivisten Loan Sundman. Den 28 maj tweetade hon följande:

”Jag förstår verkligen inte varför människor skall avkrävas kroppskontakt med det motsatta könet om man inte vill ha det. P.g.a. religion, blyghet, bacillskräck eller what ever. Vi har väl en #Samtyckeslag, den gäller väl all kroppskontakt? #RespektÄrMerÄnHandslag”

Om någon sträcker fram sin hand för att hälsa, så ska du ta handen. Annars är du oartig. Det är vad föräldrar lär sina barn i Sverige. Om dina barn inte tar en utsträckt hand har du misslyckats med din uppfostran.

När man kommer till Sverige ska man anpassa sig till den svenska kulturen, inte kräva att vi anpassar oss till dem. Om man inte tycker om svensk kultur, så skulle man inte ha kommit hit. För ingen måste komma hit. Vi har inte hämtat hit dem. De har kommit av egen fri vilja. Ingen behöver heller komma hit för att få säkerhet. De som kommer har passerat flera säkra länder.

Läs mer →

Mohamed Omar

I juli 2016 skapade en alternativ prideparad i invandrartäta Järva rubriker i gammelmedia. Paraden var ett bra grepp av pedagogen Jan Sjunnesson för att påvisa en motsättning inom vänstern – man är för både massinvandring från islamvärlden och hbtq. De öppna gränsernas politik betyder i praktiken islamisering.

Sjunnesson kan upplevas som något av en trickster – genom happenings och olika grepp lockar han etablissemanget att avslöja sig. Men han gör det inte för trixandets skull. När man läser hans nyutkomna självbiografi Ett förhastat liv inser man att det under ytan finns ett allvar. Sjunnesson provocerar inte bara för provokationens skull, utan han har ett ärende. Och hans byten av ideologiska ståndpunkter, från ”flumvänster” till ”sverigevän”, har föregåtts av studier och reflektioner.

I år fyllde Sjunnesson sextio år; han föddes i 1958 i Norrköping och växte upp i ett idylliskt villakvarter i Uppsala. På 70-talet blev han en del av kulturvänstern, men omprövningar i olika steg ledde honom högerut och på 2010-talet blev han del av den sverigevänliga rörelsen och kallar sig numera ”klassisk liberal”.

Läs mer →

Mohamed Omar

I år började den islamiska fastemånaden ramadan i mitten av maj. När ramadan började 2015 önskade Erik Ullenhag på Twitter alla fastande muslimer en trevlig ramadan. Det har han inte gjort i år, vilket är bra. För ramadan ska inte uppmuntras. Det är en skadlig tradition. Att avstå från både mat och dryck under dygnets ljusa timmar gör att det inte kan sköta ditt jobb, dina studier och övriga plikter.

Ullenhag hade säkert inte velat att hans egna närstående skulle fasta i ramadan. Han skulle aldrig lära sina barn att ramadan är något trevligt. Han skulle inte fasta själv heller. Så han tycker inte att ramadan är trevligt, han vill bara fjäska för fastande muslimer och godhetssignalera till det vänstervridna och mångkulturalistiska etablissemanget. Det kostar inget.

Över huvud taget ska svenska politiker inte uppmärksamma ramadan. För ramadan är ingen officiell högtid i vårt land och har inget med Sverige och svensk kultur att göra. De enda som fastar i ramadan är troende muslimer och 99,9 procent av dem har invandrarbakgrund. Islam är en invandrarreligion som inte började märkas förrän tjugo-trettio år sedan.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av min podd ”Tankar från framtiden” pratar jag om seriefiguren John Constantine som fyller 65 år denna månad i år. Han föddes den 10 maj 1953 i Liverpool och hans stackars mor dog i barnsäng samma dag.

Trots sin ålder är det ytterst sannolikt att Constantine skulle gå i pension med tanke på hur populär seriefiguren fortfarande är. Serietidningen fyller trettio år i år – det första numret kom ut i januari 1988. Men figuren hade då redan gjort sitt första framträdande, tre år tidigare i juni 1984 i Alan Moores serietidning Swamp Thing.

I serietidningen är Constantine en blond engelsman med arbetarbakgrund från Liverpool som kan en del magi (det heter att han ”klåpar i det ockulta”). Magin använder han för att bekämpa demoner och alla möjliga andra hemska varelser. Han går alltid klädd i röd slips och beige trenchcoat och har en cigarett i mungipan. Moore ville att han skulle likna musikern Sting.

Med sina laster är Constantine knappast änglalik, men han jobbar åt änglarna.

Läs mer →

Mohamed Omar

Man kan inte sköta sitt jobb om man avstår från mat och vatten i tjugo timmar per dygn, så enkelt är det. Funktionerna blir nedsatta. Det spelar ingen roll vad man säger, en som äter har mer energi än en som inte äter.

Den danske utlännings- och integrationsministern Inger Støjberg gör alltså rätt när hon uppmanar fastande muslimer att ta ledigt under ramadan. De utsätter oss andra för fara, men även om de har sådana jobb att de inte gör det, så är det respektlöst mot arbetsgivaren att komma hungrig och trött till jobbet. Då visar man att man sätter religiösa dogmer före sitt jobb, och då är man ingen bra anställd.

Hade jag varit arbetsgivare och mina anställda hade kommit hungriga och törstiga till jobbet, så hade jag sparkat dem på en gång. Tänk er en taxichaufför som inte äter och dricker. Nu på sommaren blir det som sagt väldigt många timmar. Det kan se olyckor. Tänk dig en fastande byggarbetare eller en läkare. Støjberg, från borgerliga Venstre, skriver i en debattartikel i Berlingske att ramadan är ”farligt” för alla i landet:

”Det kan i praktiken vara farligt för oss alla, om busschauffören varken äter eller dricker på en hel dag, precis som att man förstås inte orkar prestera normalt på fabriken eller på sjukhuset om man under en hel månad inte äter eller dricker under dygnets alla ljusa timmar.”

Läs mer →

Mohamed Omar

I en debattartikel i Dagens Nyheter (27/5) varnar Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén tillsammans med fem företrädare för det så kallade ”civilsamhället” för att ”den organiserade intoleransen vinner terräng” i Sverige. Jag skriver ”civilsamhället” inom citattecken eftersom dessa organisationer till stor del är tvångsfinansierade med skattepengar. Organisationerna i fråga är Rädda barnen, Riksidrottsförbundet, Röda Korset, Sveriges stadsmissioner och Forum idéburna organisationer med social inriktning.

Med ”organiserad intolerans” syftar de kanske på tillnyktringen i invandringsfrågan, det vill säga att allt fler politiker, påstår de i alla fall, börjat överge en ansvarslös och oförnuftig massinvandringspolitik.

”I dag kan politiker, opinionsbildare och andra tyckare framföra budskap som var helt orimliga bara för några år sedan”, skriver debattörerna.

Det är dock den ansvarslösa massinvandringspolitiken som har lett till att intoleransen spridits i Sverige i form av islamism. Enligt Säpo finns det tre tusen våldsbejakande islamister i Sverige och hundratals unga muslimer reste härifrån för att strida i Irak och Syrien. Det är en följd av den ”humana” politik som Antje med flera godhetsapostlar förespråkar. Med en mer restriktiv invandringspolitik hade vi kunnat hjälpa fler flyktingar och samtidigt undvikit att islamismens organiserade intolerans vunnit terräng i vårt land. En sådan politik är alltså både mer human mot svenskarna och mot världens flyktingar.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden ”Tankar från framtiden” (inspelat 25/5) pratar jag med författaren och journalisten Jan Sjunnesson. Den 15 maj var han på förhör hos polisen i Stockholm, misstänkt för hets mot folkgrupp. När han kom dit fick han veta att det rörde sig om två satirbilden som han delat på Facebook.

Vid Bokmässan 2017 uppdagades att förlaget Författares Bokmaskin gett ut böckerna Mormor är inget spöke (om en mormor burka) och Farfar har fyra fruar av Oscar Trimbel. Syftet med böckerna verkar ha varit att normalisera burka och månggifte. De bilder som Sjunnesson delat på Facebook föreställde två påhittade bokomslag som satiriserade dessa två böcker.

Det ena bokomslaget hade titeln Mustafa vill också vara med och föreställde en pojke som står i utkanten av en grupp män som stenar en kvinna. Det andra omslaget hade titeln Med farfar på jobbet och föreställde två män i långa skjortor som pryglade en liggande man.

Sjunnesson spelade in förhöret hos polisen och lade ut det på SoundCloud. Det är både skrämmande och roligt. Man skulle tro att det var en parodi.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden ”Amerikanska nyhetsanalyser” (18/5) pratar jag med Ronie Berggren om ramadan. Den islamiska fastemånaden började den 15 maj i år. Jag tar upp hur ramadan har skildrats av svenska etablissemangsmedier.

Den 16 maj publicerade till exempel SVT ett mysigt klipp om fastan: ”En utmaning att träna under ramadan”. Sanna Ahmad är en basketspelare med ambitioner. Och hon tränar på fastande mage. Det är en utmaning. Men hon klarar det!

Ramadan i år är extra tufft, förklarar SVT. Nu på sommaren går solen ner sent och stiger tidigt, så tiden då man får äta och dricka är väldigt knapp. Men Sanna är ännu tuffare!

I klippet berättar Sanna om kompisar som svimmat av hunger och törst. Hon berättar att hon blir trött och sämre på att koncentrera sig. För SVT verkar Sanna vara ett exempel på Girl Power, en positiv förebild för unga, muslimska tjejer. Finns inte en tillstymmelse till kritik.

Sannas fanatism, att hon skadar sin hälsa på grund av religiösa dogmer, borde vara en källa till oro, inte beundran. Det finns muslimer som får ångest när ramadan kommer. De vill inte fasta, men känner sig tvingade. För hur frivillig är fastan när du för höra att den som inte fastar är en syndare som kommer att brinna i helvetet? Varför får vi inte höra deras röster?
Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av min podd ”Tankar från framtiden” (inspelat 17/5) pratar jag med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau.

Den svenska staten betalar en organisation, en NGO kallad Svenska FN-förbundet, för att lägga fram en rapport om hur rasistiska vi är. Denna rapport skickas till Förenta Nationernas ”Committee on the Elimination of Racial Discrimination” som använder den för att anklaga den svenska staten för rasism. Dessa anklagelser används sedan av staten som underlag för att kasta ännu mer skattepengar på åtgärder mot rasism.

Varför gör man så här? Jo, för så kan politikerna kan skaffa sig mer makt och det välfärdsindustriella komplexet kan öka sin omsättning. Om du invänder är du förmodligen rasist.

Läs mer →

Mohamed Omar

Efter tolv år som präst blev Helena Edlund bannlyst i Svenska kyrkan. För att hon förkastade den kristna tron? Nej, för att hon avvek från vänsteretablissemangets värdegrund. Denna värdegrund har också blivit kyrkans måttstock för rätt och fel. Nu har Edlund skildrat sin resa i en ny bok: Konsten att överleva Svenska kyrkan.

Det är en sorglig bok, för den handlar om olycklig kärlek. Edlund älskade kyrkan, men hennes kärlek blev inte besvarad. Åtminstone inte av kyrkans auktoritära vänsteretablissemang. Edlund ville att kyrkan skulle våga vara sig själv och försöka nå ut till andra, men kyrkan ville hellre anpassa sig till Värdegrunden och stillatigande se på medans medlemmarna lämnade. Det finns ingen vilja att leva, inte ens att överleva.

Men det positiva i boken, det optimistiska, är att Edlund överlevde och gick vidare. Hon har fortfarande sin tro. På ett ställa skriver hon att förr var det folk som slutade tro som lämnade kyrkan, idag är det folk som tror. Vissa går vidare till den romersk-katolska kyrkan, som växer i Sverige till stor del på grund av invandringen från katolska länder. Det skulle inte förvåna mig om Rom i framtiden börjar köpa upp tomma, lutherska kyrkor. Jag är ateist, men om jag vore kristen skulle jag gå med i den romerska kyrkan.

Läs mer →

Mohamed Omar

Är alla kulturer lika bra? Enligt nyvänstern är man ”kulturrasist” om man anser att vissa kulturer är sämre än andra. Kulturer är föränderliga och för att få en kultur att förändras i en viss riktning krävs kritik. Det är denna kritik som nyvänstern hindrar genom sin föreställning om ”kulturrasism”. Det finns därför fog att beskriva denna vänster som regressiv, eftersom den paradoxalt främjar förtryck i toleransens och antirasismens namn.

Det finns stunder då den bättre kultur står mot en sämre, civilisation mot barbari. I Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar från 1873 skildras ett sådant möte. Handlingen är förmodligen bekant för de flesta. Hjälten, Phileas Fogg, är en engelsk gentleman och medlem av Framstegsklubben. Han slår vad med de andra klubbmedlemmarna om att kunna resa runt jorden på 80 dagar, något som var otänkbart på den tiden. Med sig tar han sin ny nytillträdde franske betjänt Jean Passepartout.

I en svensk, förkortad version av romanen, utgiven i serien Barnbiblioteket Saga 1935 beskrivs Fogg så här:

”Fileas Fogg såg ut att vara en fyrtio års man, hade fina och ädla anletsdrag, var reslig till växten och axelbred. Han hade ljust hår och ljusa polisonger, hög panna utan rynkor, blek hy och vita tänder. Kort sagt: en fulländad engelsk gentleman.”

Boken är fint illustrerad av Edvard Forsström (1854-1934), förmodligen mest känd som politisk skämttecknare. Han publicerade sina teckningar i bland annat tidningarna Söndags-Nisse och Puck.

Läs mer →

Mohamed Omar

Hösten 2015 arrangerade regeringen ett pr-jippo, ”Sverige tillsammans”, i syfte att göra svenskarna mer välvilligt inställda till massinvandringen. På jippot gjorde historikern Ingrid Lomfors ett uttalande som fick mycket kritik. ”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”, påstod hon.

I samma nationalmasochistiska anda fortsätter nu Twitter-kontot Sweden.se. Kontot finansieras av utrikesdepartementet och Svenska Institutet och beskrivs på hemsidan som en officiell källa för information om Sverige. I en tweet påstod kontot nyligen att de svenska köttbullarna egentligen kommer från Turkiet. Karl XII ska ha tagit hit receptet efter sin vistelse där i början av 1700-talet.

Men det är fake news – köttbullar fanns här tidigare och kallades då frikadeller. Men twittraren är full av det självförtroende man kan få av att stå på etablissemangets sida. ”Låt oss hålla oss till fakta”, står det under det falska påståendet om köttbullarnas turkiska ursprung.

Men även om påståendet hade varit sant, så är det intressant att titta på som ett uttryck för en nationalmasochistisk tendens. Man vill nedvärdera den svenska kulturen och framhäva andra kulturer. Det finns en iver hos etablissemanget att hoppa på alla möjligheter att påvisa att något typiskt svenskt ”egentligen” inte är så svenskt. Det finns en slags skadeglädje i detta. Och det märkliga är att man vill skada sig själv.

Läs mer →

Mohamed Omar

Denna månad, maj 2018, fyller John Constantine 65 år. Han föddes den 10 maj 1953 i Liverpool och hans stackars mor dog i barnsäng samma dag. Trots sin ålder är det ytterst sannolikt att Constantine skulle gå i pension med tanke på hur populär seriefiguren fortfarande är. Serien fyller trettio år i år – det första numret kom ut i januari 1988. Men figuren hade då redan gjort sitt första framträdande, tre år tidigare i juni 1984 i Alan Moores serietidning Swamp Thing.

När vi idag hör ordet ”helig krigare” tänker nog många av oss på en självmordsbombare. Ordet har fått en starkt negativ klang och nästan kommit att bli synonymt med ”jihadist”. Det är fullt förståeligt, då det i vår tid framför allt är jihadister krigar i sin tros namn. Men i fiktionens värld finns det alltså en mer sympatisk figur som skulle kunna benämnas helig krigare. Han är visserligen inte from, och långt ifrån en helig man, men han står på änglarnas sida i sitt krig mot demonerna. Och han är snarast motsatsen till en asketisk jihadist där han sitter och nattsuddar med en flaska whisky, rufsigt hår och löst knuten slips. Det är John Constantine men han skulle, självironisk som han är, aldrig beskriva sig själv som ”helig krigare”.

I den ursprungliga serietidningen, Hellblazer, som alltså kom ut 1988, är John Constantine en blond engelsman med arbetarbakgrund från Liverpool med röd slips och beige trenchcoat. Men i filmen Constantine från 2005 spelas han av den mörkhårige Keanu Reeves, känd från Matrix-filmerna. Här har han också svart kostym och svart slips. Han är dock lika cynisk och fräck i båda versionerna, och röker lika ohejdat. Cigaretten är Constantine och Constantine är cigaretten. Följaktligen är han också döende i lungcancer.

Läs mer →

I ett nytt avsnitt av podden ”Försöka förstå” pratar jag med författaren och debattören Jan Sjunnesson. Han fyllde nyligen 60 år och med anledning av detta gav han ut sin självbiografi Ett förhastat liv. Han föddes i ett idylliskt villakvarter i Uppsala 1958, blev en del av kulturvänstern på 70-talet, och gick sedan vidare till den sverigevänliga rörelsen på 2010-talet.

Det är en berättelse om Sjunnesson, men också en berättelse om Sverige. Han skriver:

”Jag har struntat i min begåvning och slösat bort den. Som det Sverige som idag lider av att ha tagit tryggheten för given och bara öst ut sina resurser utan att tänka på framtiden. Ett rikt land 1970, då jag var 12 år, men sedan föll vi.”

”Liknelsen med mitt eget liv och Sveriges kan drivas längre. Precis som Sverige levt över sina tillgångar har jag ingen pensionsförsäkring, ingen ägd bostad längre (jag levde på att köpa och sälja bostadsrätter i 20 år som så många andra) och har förlitat mig på offentliga bidragssystem för att överleva, det vill säga a-kassa, alltför många gånger.”

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden ”Tankar från framtiden” (inspelat 15 maj 2018) pratar jag med Jan-Olof Sandgren som är skribent här på Det Goda Samhället.

Jan-Olof Sandgren är yogalärare, boende i Angered utanför Göteborg. Från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som vaktmästare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare mm. Har legat i politisk träda sedan 80-talet, men har nyligen kastat sig in i debatten om det sekulära samhället och försvar av västerländsk kultur.

Svenska kyrkans ärkebiskopen Antje Jackelén har, fast hon inte låtsas om det, blivit muslim. Hon fick en gång frågan om Muhammed var en falsk profet. Det självklara svaret för en kristen hade varit ja, men det hade kunnat uppfattas som ”islamofobiskt”, eller åtminstone oartigt. Så hon gav ett politikersvar, som trots att det var inlindat, ändå måste tolkas som att Muhammed att var en äkta profet, vilket ju innebär att ärkebiskopen gått över till islam. För tror man att Muhammed var en äkta profet så är man muslim.

Läs mer →

Mohamed Omar

Får inte eller vägrar. Två ord som betyder väldigt olika saker. Den 9 maj publicerade Aftonbladet en ganska typisk ”invandraren som offer-artikel” med rubriken ”Hoda, 21, får inte jobba – på grund av sin slöja”.

Hoda Najjar har arbetat extra som väktare på Securitas i två år. Men hon kan inte längre vara kvar eftersom bolaget har infört en ny klädpolicy. Den islamiska sjalen som Hoda har på sig är inte ok.

”Det är tragiskt att man väljer att se vad en individ har på huvudet och inte vad den har i huvudet”, säger Hoda.

Det låter förnuftigt. Men det är inte helt sant. För kläder säger något om en människa. Kläder säger något om din identitet, vem du vill vara och vilken grupp du känner att du tillhör. Särskilt ett religiöst plagg som den islamiska sjalen. Den kan visst säga något om vad man ”har i huvudet” – till exempel att man förmodligen är en troende muslim.

Gammelmedia väljer att vinkla artikeln till Hodas fördel och ställer inga frågor. Hennes uttalande om att ett religiöst plagg inte skulle säga något om vad hon har i huvudet blir inte ifrågasatt. På alternativmediasajten Nyheter Idag har dock storyn fått en annan vinkel. Rubriken är ”Hoda vägrar jobba – vill inte följa Securitas klädkod” (10/5).

Läs mer →

I denna podd pratar jag med Ronie Berggren på Amerikanska nyhetsanalyser. Han är liksom jag ett gammalt Fantomen-fan. Vi pratar om ett nummer av serietidningen som kom ut i april i år där Fantomen slår ner polska nationalister med en Prideflagga. Visserligen är det inte första gången som serietidningen visar tecken på vänstervridning, men vi tar detta tillfälle i akt att uttrycka vår kritik.

Omslaget mötte stark kritik, men Mikael Sol, redaktör för Fantomen i Sverige, försvarade tilltaget: ”Jag förstår så klart att omslaget är kontroversiellt, men ibland måste man stå rakryggad i sitt val”.

Han har dock fel. Pride är inte ett dugg kontroversiellt. Det är helt och hållet mainstream. Hela etablissemanget går i prideparaden. Inte heller är det kontroversiellt att utmåla europeiska nationalister som ondskefulla. Man får applåder.

Läs mer →

Mohamed Omar

Känner du till någon moské i något islamiskt land som endast kallar till bön på fredagar? Nej, alla moskéer, förutom de shiitiska, kallar till bön fem gånger om dagen. Shiiterna har liksom sunniterna fem böner, men de slår ihop två av dem, så de har tre bönetillfällen.

Varför är detta intressant? Jo, för att en sunnitisk moské i Växjö har beviljats tillstånd att kalla till bön med högtalare en gång i veckan – på fredagar. Vad jag vill säga är att detta endast är början – målet är självklart fem böneutrop per dag, sju dagar i veckan. Inte bara för denna moské i Växjö utan för alla sunnitiska moskéer i Sverige. Det måste man ha klart för sig när man debatterar frågan.

Islamiseringen är inte något som händer över en dag – den är en stegvis process. Vi kan titta tillbaka för se hur den gått till hittills. Först hade vi inga moskéer alls, sen fick vi källarmoskéer, vilka följdes av riktiga moskéer. Först hade vi inga böneutrop, nu har vi några. Det är inte svårt att dra slutsatser om framtiden. Det är bara att titta på hur det var, hur det blivit, och få en bild av vart vi är på väg.

Varför har de fem dagliga böneutrop i islamiska länder, men ansöker om bara ett i veckan här? Följer man en annan tolkning, en ”svensk islam”, i Sverige? Nej, det självklara svaret är att religionen föreskriver fem böneutrop. I islamiska länder har man möjlighet att ha fem utrop, därför har man det. Här får man ta det stegvis. Det börjar med lillfingret, slutar med hela handen.

Läs mer →

Min podd har fått ett nytt namn och ett nytt utseende! Det blev riktigt snyggt, tycker jag. Bilderna, typsnittet och intro- och outromusiken kommer från de två Blade Runner-filmerna (1982 och 2017). Podden hette först ”Antikalifen”, sedan ”Försöka förstå”, och nu heter den ”Tankar från framtiden”.

I detta avsnitt, inspelat 12 maj 2018, pratar jag om Stanley Kubricks science fiction-mästerverk År 2001 – ett rymdäventyr (2001: A Space Odyssey) som firar femtioårsjubileum i år – den hade premiär i april 1968.

År 2001 – ett rymdäventyr är en poetisk och mystisk upplevelse – vacker och underlig, men också skrämmande. Det är en film som är öppen för många tolkningar, men alla är överens om att evolutionen, livets utveckling, är ett grundläggande tema. Men utvecklingen skildras inte på ett vetenskapligt utan ett fantastiskt sätt: människan har inte blivit den hon här genom många små förändringar utan genom väldiga språng.

Läs mer →

Min podd har fått ett nytt namn och ett nytt utseende! Det blev riktigt snyggt, tycker jag. Bilderna, typsnittet och intro- och outromusiken kommer från de två Blade Runner-filmerna (1982 och 2017). Podden hette först ”Antikalifen”, sedan ”Försöka förstå”, och nu heter den ”Tankar från framtiden”.

I detta avsnitt, inspelat 11 maj 2018, pratar jag om Netflix teveserie Stranger Things, som hittills utkommit i två säsonger. Åttiotalsnostalgin är stark i denna – en veritabel överdos. Men ger ändå mersmak! Året är 1983 och fyra pojkar sitter i en källare i den fiktiva småstaden Hawkins i Indiana och spelar Dungeons & Dragons. Det fantastiska – och det hemska – tar sig dock in i den verkliga världen. Ett hål har uppstått i gränsen mellan vår värld och en annan dimension.

I denna oro för gränsernas sammanbrott ser jag ett uttryck för vår tids stora fråga – västvärldens förvandling genom massinvandringen och islamiseringen. Pojkarnas uppgift blir att stänga hålet – att bygga en Mur.

I ett nytt avsnitt av podden ”Försöka förstå” pratar jag med Helena Edlund. Hon var präst i Svenska kyrkan i tolv år, men tvingades sluta på grund av sin kritik mot kyrkans vänstervridna etablissemang. I en ny bok, Konsten att överleva Svenska kyrkan, berättar hon om sin erfarenhet. Boken slutar med denna rad: ”Jag har överlevt Svenska kyrkan. Nu vill jag leva.”

Den 26 juli 2016 attackerades en kyrka i Frankrike av jihadister. Prästen Jacques Hamel tvingades ner på knä. Jihadisterna läste något ur Koranen, sen slaktade de honom. Efter denna händelse startade Edlund tillsammans med två andra prästkollegor Facebookgruppen Mitt kors. Syftet var att visa solidaritet med världens förföljda kristna. Gruppen blev en enorm succé och fick inom några veckor runt 15 000 medlemmar.

Men inom kyrkans ledning var vissa mindre entusiastiska över gruppen. Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg skrev på sin privata Facebooksida att Mitt kors kändes ”uppviglande” och ”okristligt”. Den 9 augusti skriver ärkebiskopen Antje Jackelén, tillsammans med muslimer, judar och katoliker, en artikel i Dagens Nyheter där de varnar för ”upprop till kulturkamp”, som många uppfattar som en replik i debatten om Mitt kors. Man skulle tro att Jackelén, efter jihadistattacken mot kyrkan i Frankrike, skulle varna för jihadister. Men nej, i stället väljer hon att varna för dem som varnar för jihadister.

Läs mer →

I ett nytt avsnitt av podden ”Försöka förstå” (inspelat 29 april) pratar jag med relationsexperten, coachen och författaren Lennart Matikainen om den andra Terminatorfilmen från 1991: Terminator 2 – Judgement Day. Matikainen har liksom Arnold Schwarzenegger, som ju spelar roboten The Terminator i filmerna, varit kroppsbyggare. Han har faktiskt skakat hand med Schwarzenegger! Dessutom har han haft ett eget program i P4 under vinjetten ”Fråga Lennart” och coachat i TV4:s ”Let’s Dance”. För ungefär två månader sen, den 4 mars, poddade vi om den första Terminatorfilmen från 1984. Lyssna på det avsnittet här

Matikainen försöker tolka Terminatorfilmerna utifrån vår tids problem och frågor. Det är dystopiska filmer som skildrar en framtid där maskiner tagit över världen och mänskligheten håller på att utrotas. Men motståndet lever.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt nummer av serietidningen Fantomen (nr 9, 26 april) slåss hjälten i de blåa trikåerna mot polska nationalister. Skurkarna, som är karikatyrer av onda, vita kristna män, försöker stoppa en prideparad i Warszawa. Men Fantomen sätter i stället stopp för dem. På omslaget ser man honom slå ner nationalistledaren med en regnbågsflagga.

Omslaget har fått kritik, men Mikael Sol, redaktör för Fantomen i Sverige, försvarar tilltaget: ”Jag förstår så klart att omslaget är kontroversiellt, men ibland måste man stå rakryggad i sitt val”.

Han har dock fel. Pride är inte ett dugg kontroversiellt. Det är helt och hållet mainstream. Hela etablissemanget går i prideparaden. Inte heller är det kontroversiellt att utmåla europeiska nationalister som ondskefulla.

”Det är lönlöst att försöka resonera med de oresonliga”, säger Fantomen. Detta är en farlig attityd som banar väg för inskränkningar i yttrandefriheten, mobbning och våld. I verkligheten är det snarare vänsteretablissemanget som inte vill resonera, utan stämplar kritiker som ”rasister” och ”islamofober”.

Läs mer →

Mohamed Omar

Vi lever i den bästa av världar. Tvivlar du på det har du förmodligen utsatts för påverkansoperationer från Kreml. Lita på den gode Fridolin när han säger att allt är lugnt och låt inte troll och näthatare så splittring med sina fejk news. S:et i SVT står för Sanning.

Ungefär så skulle man kunna sammanfatta etablissemangets budskap idag – politiskt korrekt panglossianism. Filosofen Pangloss framträder för första gången i Voltaires roman Candide från 1759. Pangloss är den unge naive Candides (ordet betyder ”troskyldig”) lärare. Hans budskap är att vi lever i den bästa av världar.

Pangloss är grekiska och betyder ”många ord”. Orden är allt, verkligheten ingenting. Det var inte länge sen som etablissemangsmedierna visade bilder på vuxna men med skägg, men skrev ”flyktingbarn” i rubrikerna. Lita inte på dina sinnen, lita på Pangloss lära!

Romanen Candida Olsson (2014) av signaturen Arvid Klegg är något så ovanligt som en satir skriven från höger. Den handlar om en samtida, svensk och kvinnlig version av Candide vid namn Candida Olsson. Hon tror på etablissemanget och särskilt på sin lärare Bengt Pangloss. Hon lever i den bästa av världar och inget kan rucka på denna övertygelse vad som än händer.

Läs mer →