Mohamed Omar

Det var i Afrika jag började känna mig som en vit man. Överallt där jag gick i Mombasa kallades jag ”mzungu”, ett ord man använder för att beskriva vita. Ordets ursprung är lite oklart. Vissa menar att det kommer från ordet ”zunguzungu” som betyder ”snurrig”. Det ska bero på att man tyckte att rörelse och rastlöshet karaktäriserade de vita männen. Filosofen Oswald Spengler verkar ha menat något liknande när han kallade vår civilisation ”faustisk”. Vi vill inte sitta stilla, utan är ständigt på jakt efter kunskap, uppfinner saker eller utforskar det okända.

Mombasa är en muslimsk stad, fast det ligger i Kenya som har kristen majoritet, och jag var muslim och försökte anpassa mig så gott jag kunde. Jag pratar ganska bra swahili. Jag hade lärt känna en farbror i moskén. Vi brukade gå runt och besöka olika moskéer och lyssna på predikningar. Han var väldigt vänlig mot mig. Men en gång när jag var hemma hos honom på lunch, så förändrades hans ansiktsuttryck. Han tittade på mig med hat i blicken och sa: ”Ser du den där hammaren jag har där. Om du inte var muslim, så skulle jag krossa din skalle med den för allt ni wazungu har gjort mot oss.”

Wazungu är plural av mzungu. Min islamiska tro räddade mig den dagen. Farbrorn blev åter sitt vanliga, snälla jag. Jag ansträngde mig att bete mig så lite västerländskt som möjligt för att inte dra till mig uppmärksamhet. Köpte man något gott, så kunde vissa bli avundsjuka och tänka ”Där sitter den där mzungu och äter gott”.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 19/2) pratar jag med Egor Putilov, journalist på alternativmediasajten Samhällsnytt. Vi pratar om den pågående kraftmätningen mellan gammelmedia och alternativmedia. Ett sätt för gammelmedia att bekämpa de nya medierna är att undergräva deras trovärdighet. I detta syfte startade tidningen Metro den 13 mars 2014 något som kallas Viralgranskaren.

I sina iver att bekämpa alternativmedier har Viralgranskaren dock gjort samma fel som man beskyller alternativmedierna för och ansträngningen har på så sätt blivit kontraproduktiv. I podden tar jag och Putilov flera exempel.

När Viralgranskaren skulle granska Putilovs rapportering om FN:s nya migrationsramverk Global Compact for Migration presenterade man som ”experter” en flyktingjurist från Amnesty och en person från ”Centrum för global migration”.

Vid sidan om Viralgranskaren diskuterat jag och Putilov också detta migrationsramverk, som den svenska regeringen skrev på i december förra året, och dess betydelse för Sverige. I Global Compact talas det om vikten att ”eliminera” rasism riktad mot migranter, men ingenting om den rasism och den kriminalitet som drabbar ursprungsbefolkningarna i mottagarländerna. Det talas vidare om ”intolerans”, men ingenting om den intolerans som vunnit spridning i västvärlden genom islamiseringen, ett fenomen som är en direkt följd av massinvandringen.

Läs mer →

Mohamed Omar

Det var roligt att att den brittiske islam- och invandringskritikern Douglas Murray återigen talat i Stockholm. Extra roligt var det att Fria Moderata Studentförbundet (FMSF), Högerteknologerna och Ayn Rand Institute som stått för arrangemanget. Tidigare besök har arrangerats av mer traditionellt sverigevänliga aktörer. Murray talade på KTH måndagen den 11 februari under rubriken: ”What is killing Western Civilisation?”

Även om FMSF är fristående från Moderaterna skulle man kunna tolka detta som ytterligare ett tecken på att partiet rör sig i en mer invandringskritisk riktning. Man behöver göra upp med det komprometterande arvet från Reinfeldts ansvarslösa invandringspolitik.

Som jag ser det har Moderaterna egentligen inget val. Vill man bilda en högerregering någon gång så måste man växa ifrån SD-skräcken och börja agera mer moget. Politik får inte reduceras till poserande och image, man måste ta ansvar för landet.

Läs mer →

Mohamed Omar

I Amerika är ateismen till stor del ett vänsterfenomen och dess kritik mot kristendomen rör ofta frågor som till exempel abort och samkönade äktenskap. Ateismen har därför kommit att förknippas med så kallad ”progressiv” politik, trots att den i grunden inte har något politiskt innehåll alls, utan bara är en filosofisk hållning.

Visst finns det amerikanska ateister som är höger, men det har varit svårt för dem att engagera sig i Republikanerna på grund av partiets nära samarbete med kristna grupper. Enligt en Pew Forum-undersökning år så beskrev sig 15 procent av ateisterna som republikaner. Å andra sidan har ateister som Christopher Hitchens och Sam Harris kommit att förknippas med högern då de också riktat sin religionskritik mot islam. Detta eftersom delar av vänstern ser islam som sin allierade och inte mäter islamisk fundamentalism med samma måttstock som den kristna.

Jag hörde första gången talas om Robert M Price när jag läste litteraturvetaren Mattias Fyhrs bok Död men drömmande: H P Lovecraft och den magiska modernismen (2006). Boken handlade om den amerikanske skräckförfattaren H. P. Lovecraft, verksam på 20-talet. Price blir omnämnd som en av de främsta Lovecraft-experterna. Det stod också att Price var teolog, vilket väckte mitt intresse.

Läs mer →

Mohamed Omar

Föreställ dig att en gud, allvetande och allsmäktig, har skapat universum. På jorden har han satt mänskligheten. Denne gud har gjort flera försök att vägleda människorna genom att uppenbara sin vilja för olika profeter. Vissa lyssnar på profeterna och börjar leva såsom Gud vill, men många fortsätter att leva som de själva vill. Det händer till och med att profeter blir ihjälslagna.

Så en dag bestämmer sig Gud för att han ska ge människorna en sista chans. Han ska skicka ett sista budskap till dem. Där ska allt de behöver finnas med. Följer de budskapet, kommer Gud att löna dem med paradiset efter döden. Vägrar de, så blir de stekta i helvetet.

Detta skedde på 600-talet e. Kr. och det sista budskapet fick namnet Koranen. Den beskriver sig själv som fullkomlig och utan fel, en vägledning som ska gälla fram till Domens dag. Och så borde det ju vara om författaren faktiskt var en allvetande gud som skapat universum.

Men Koranen innehåller många fel som i stället visar att det är en mänsklig skrift, skriven av ofullkomliga människor med begränsade kunskaper. Jag ska ta upp en sak här: Koranens geocentriska världsbild.

Den geocentriska världsbilden var den vanliga synen på universums uppbyggnad under antiken och medeltiden, från ungefär 500 f. Kr., innan den heliocentriska världsbilden fick genomslag i Europa på 1500-talet och 1600-talet. Aristoteles, som levde på 300-talet f. Kr, menade att jorden låg i universums mitt. Runt jorden kretsar solen och planeterna.

Läs mer →

Mohamed Omar

I Göteborg driver salafister en skola som kallas ”Vetenskapsskolan”. Det är bara ett exempel på att det inom den islamiska missionen finns en föreställning om att islam är en ”vetenskaplig” religion och att Koranen är förenlig med modern vetenskap.

På svenska islamiska sajter är föreställningen vanlig. Man kan titta på sajten på islam.se och artikeln ”Religion kontra vetenskap”. Där står det så här:

”Muslimer måste tillgodose sig båda dessa vetanden. Faktum är att islam förespråkade studier av världslig kunskap i en tid då hela världen låg i mörker.”

Koranen ska ha tillkommit på 600-talet. Det är många hundra efter det att greken Eratosthenes (cirka 276–194 f. Kr.) beskrivit jorden som ett klot. Ett faktum som man inte hittar i islams heliga bok, jorden beskrivs istället som platt. Den jämförs till och med med en matta: ”Gud har ock gjort jorden till en matta åt eder…” (Zetterstéen 71:18)

Det grekiska ljuset upplyste världen och lade grunden för den mest lysande civilisation som någonsin existerat: den västerländska. En annan grek, Aristarchos (cirka 310–230 f. Kr.), föreslog att jorden roterade runt solen. Hans idé fick inget genomslag under antiken, men ändå. Han förstod också att solen var större än jorden. I Koranen nämns inte jordens rotation, men det talas om att solen löper i en bana, och följs av månen: ”Han är ock den, som skapat natten och dagen, solen och månen, så att båda vandrar i sin egen bana.” (Zetterstéen 21:34)

Och solen torde ha uppfattats som mindre än jorden eftersom den om kvällen sjunker ner i en dypöl i ett land någonstans vid världens ände: ”Tills han kom fram till det ställe, där solen går ned, och fann, att den gick ned i en grumlig källa, och fann människor bredvid den.” (Zetterstéen 18:84)

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 11/2) pratar jag med författaren Einar Askestad. Han inledde sin skrivarbana i början av 90-talet som litteraturkritiker på BLM och har därefter medverkat i tidskrifter som Ord och Bild, Artes, Lyrikvännen, Hjärnstorm, Res Publica, Vinduet, Ny tid och Axess.

Askestad debuterade 1997 med novellsamlingen Det liknar ingenting och har senast publicerat Så enkla är orden (2018), som är hans elfte bok. Han är även gästskribent här på Det Goda Samhället.

I det här avsnittet pratar vi om Askestads farväl till samtiden. Förfallet inom politik och media har gått så långt att han menar att det är dags att sluta bry sig. I ett inlägg publicerat på Katerina Magasin den 6 februari skriver han:

”För mig existerar inte det mediala Sverige mer. De lever på vår uppmärksamhet. Den förtjänar de inte. De vill oss inte väl. Jag uppmanar alla att göra detsamma. Freda dig. Låt samtiden dö. Utan publik förtvinar den.”

Läs mer →

I en ny video kommenterar jag religionsprofessorn och vänsteraktivisten Mattias Gardells uttalanden om så kallad ”islamofobi” och ”antimuslimsk rasism”. Uttalandena gjordes i en intervju för SVT den 8 februari: ”Finns en framväxande antimuslimsk rasism”.

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 8/2) pratar jag med Jan-Olof Sandgren. Förutom att vara skribent här på Det Goda Samhället arbetar han som yogalärare. Han är från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som vaktmästare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare med mera.

Är patriarkatet egentligen så dåligt? Vi har aldrig haft så många kvinnliga makthavare som nu, noterar Sandgren, ändå ökar otryggheten för kvinnor varje år. Kvinnor, menar han, är inte särskilt bra på att skydda kvinnor. I en krönika här på Det Goda Samhället skriver han:

”Samtidigt som feminismen utsett västvärldens patriarkat till sin huvudfiende – är det svårt att förneka att samma patriarkat historiskt sett visat sig mest kompetent när det gäller att skydda just kvinnorna och barnen.”

Sandgren tycker också att hjältarna äras för lite för tiden. Vi behöver hjältemyter. Och hjältar är inte folk som bara glassar och är coola, de gör skitjobbet. Och de gör uppoffringar för ett högre syfte. Att vara hjälte är en manlig grej, skriver Sandgren i en annan krönika:

”Egentligen är det obegripligt att hjältebanan är så pass populär. Därför misstänker jag att y-kromosomen innehåller en typ av ’hjältegen’, som gör att män i särskilt hög grad är beredda att offra liv och lem för utsikten att bli hjältar – kanske en specifikt manlig form av ’kärlek’.”

Läs mer →

Mohamed Omar

Igår var det alla hjärtans dag. Det är en kul dag, tycker jag. Kommersialiserad som allt annat, men jag hör inte till dem som stör sig på kommersialisering. Vissa ogillar dagen av samma anledning som man ogillar halloween – det är uttryck för så kallad amerikansk kulturimperialism.

Hur som helst så har högtiden, som kallas Valentins dag, ursprung långt tillbaka i tiden i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Jag tycker särskilt om dessa associationer till riddare och hövisk kärlek som frammanar bilder av sagornas Perceval och Galahad.

I Nordisk familjebok (Ugglan) står det så här:

Valentins dag (eng. St. Valentines day), 14 febr., var redan under medeltiden i England och
Skottland en bemärkelsedag genom den sedvänjan bland ungt folk, att den person af motsatt kön, hvars namn man aftonen förut dragit vid lottning eller som man på själfva Valentinsdagen först mötte, den skulle man ge skänker och året ut vara huld såsom sin ”Valentin”, d. v. s. att en uppvaktning på riddarmaner ålåg den manlige ”Valentin”.

Läs mer →

Mohamed Omar

Det finns en motsättning mellan iranier och araber som ibland tar sig uttryck i sekteristiska termer eftersom iranier för det mesta är shiiter och araber för det mesta är sunniter, och ibland i etniska termer. I viss iransk nationalism avfärdas islam i sin helhet som en ”arabisk religion” som inte hör hemma i Iran.

Iranier i allmänhet tycker inte om att sammanblandas med araber och är noga med att påpeka att de är indoeuropéer och har ett annat språk och en annan kultur. Det här intresserar mig, dels eftersom min far kom från Iran, och dels för att jag som muslim under många år, med kontakter med både sunniter och shiiter, araber och perser, stötte på dessa attityder och motsättningar i olika sammanhang.

Majoriteten av iranierna som bor i Sverige identifierar sig inte som muslimer, många är till och med fientliga till islam, och känner sig stå nära den svenska kulturen. Man märker detta i att iranier ofta visar intresse för, och deltar i, svenska högtider som jul och midsommar, och är öppna för bilda familj med ”gammelsvenskar”.

I Wikipedia-artikeln om iranska amerikaner kan man läsa att iranierna är en väldigt välintegrerad grupp med högt antal blandäktenskap med icke-iranier. Det förvånar mig inte. Samma sak gäller i Sverige. När man läser om muslimer som konverterat till kristendomen, så är det ofta iranier. Jag tror att detta är ett sätt för dem att markera att man vill vara en del av den västerländska kulturen. En undersökning från juni 2018 visade att Sverigedemokraterna är det största partiet bland svenskiranier.

Läs mer →

Mohamed Omar

Karnevalen i Viareggio är en av de mest berömda i Italien och årets höjdpunkt för lokalbefolkningen. Konstnärer tillverkar magnifika skulpturer som dras runt i vagnar under paraderna. Liksom de svenska etablissemangskonstnärerna är de italienska motsvarigheterna vänstervridna och den politiska satiren slår gärna högerut. Annars riskerar det ju att kallas hat.

I år hade man byggt en gigantisk skulptur föreställande Donald Trump i skinande rustning. Det här kommer från den så kallade gudakejsar-memen, det vill säga Internet-skämtet om Trump som enväldig gudakejsare över ett galaktiskt imperium. Det var ett sätt för Trump-fansen att driva med vänsterns anti-Trump-propaganda, som utmålade honom som megalomanisk fascist och blivande diktator.

Det är svårt att veta vad italienarna haft för avsikt med sin skulptur. Är det satir på Trump eller på den hysteriska anti-Trump-vänstern? Det vore kul om det vore det senare, men, med tanke på vad man gjort på tidigare karnevaler, befarar jag att den första tolkningen är mer sann.

I sin hand håller Trump-skulpturen i ett stort svärd med Twitter-symboler vid hjaltet. Twitter har ju förändrat styrkeförhållandena mellan presidenten och media. Richard Nixon hade inget Twitterkonto och förlorade mot media. Trump kan alltid gå runt media och tala direkt till folk. För övrigt är gudakejser-memen coolare än Tricky Dick, eller hur?

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 7 februari) pratar jag med Richard Sörman. Han är docent i romanska språk och arbetade i tjugo år som forskare och universitetslärare i franska. Han ser sig gärna som sprungen ur en konservativt sinnad arbetarklass där man tror på sunt förnuft och tänker själv. Han är född och uppvuxen i Östergötland men bor sedan många år i Uppsala. Det akademiska arbetet har framför allt behandlat det franska 1600-talet.

Richard Sörman skriver även här på Det Goda Samhället. Den 16 november 2018 publicerade vi artikeln ”Den rena godhetens princip är inte alltid det högsta goda”. Sörman påpekar att det finns olika sätt att förstå godhet och att något som kan framstå som gott här och nu på sikt kan ha dåliga konsekvenser. Han menar att godhet bör förenas med förnuft, så att den inte blir ”dumsnällhet”.

Massinvandringspolitiken har förts i godhetens tecken, men hur god är den egentligen? ”En rimlig tanke, en etiskt och moraliskt hållbar position”, skriver Sörman, ”behöver alltså inte bestå i att förringa existensen av det egna utan i att hitta en medelväg mellan omsorg om oss själva och omsorg om andra”.

Läs mer →

Mohamed Omar

Den brittiske författaren Percy Francis Westerman (1876-1959) skrev pojkböcker om äventyr och krig. Hans första bok, A Lad of Grit, kom ut 1908, samma år som Robert Baden-Powell grundade scoutrörelsen. På Wikipedia står det att scoutrörelsen påverkades av Westermans böcker, vilket verkar rimligt.

Den svenska översättningen av Westermans pojkbok Den vita araben – som kunskapare i Central-Afrika gavs ut av Fritzes bokförlag 1934 i en serie som kallades Fritzes scoutböcker. Hjälten i boken är just en scout, alltså i betydelsen spejare eller kunskapare. Originalet med titeln The White Arab publicerades året innan. Westerman var en produktiv författare – Wikipedia listar 178 titlar – och mycket populär på 1930-talet, men numera bortglömd.

Historien i Den vita araben påminner om verklighetens Lawrence av Arabien, en engelsk spion som klär ut sig till arab och så säga goes native. På omslaget syns en europeisk yngling i arabisk dräkt på en vit springare. Jag blir omedelbart påmind om Peter O’Toole som Lawrence av Arabien i filmen från 1962.

Bredvid den beridne hjälten står en riktig arab, ödmjukt bugande. Ynglingen, som heter Denis Hornby, är mycket ung, bara nitton år, men har stora språkkunskaper. Det beror på att han är äldste son till en engelsk officer som tjänstgjort i Sudan: ”Han var fullt hemmastadd i arabiska och swahili, och han kände till de flesta av de dialekter, som talas av Sudans befolkning.”

Läs mer →

Efter ett ungefär ettårigt uppehåll har min YouTube-kanal kommit igång igen. Jag ska försöka lägga upp nya videoklipp så ofta jag kan. I det här klippet pratar jag om Koranens förhållande till vetenskapen:

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar jag med nationalekonomen och Amerikakännaren John Gustavsson. Han skriver ibland här på Det Goda Samhället. Den 23 januari i år publicerade vi hans artikel om George Bush den yngre: ”Till försvar av George W Bush. Kriget mot terrorismen var rättfärdigat”.

I podden förklarar Gustavsson varför han tycker att Bush gjorde rätt som invaderade Irak och Afghanistan. Han tycker också att kriget mot terrorismen gick bra. Jag tar upp ett antal invändningar som han får bemöta. Till exempel: 1) kriget mot terrorismen har lett till ett kontrollsamhälle, 2) Irak hade inget med 11 september-attackerna att göra, 3) Saddam hade inga massförstörelsevapen, 4) invasionen 1991 borde ha fullföljts, 5) USA sådde fröet till Al-Qaida när man stödde mujahedin i Afghanistan mot Sovjetunionen, och 6) Bush försvårade debatten om islam när han påstod att ”islam är fredens religion”.

Gustavsson har svar på alla frågor. Men är svaren bra? Lyssna på podden, så får du veta. Jag tycker att det är oerhört intressant att lyssna på honom eftersom hans position är så ovanlig. Det råder i stort sett konsensus om att Irakkriget var en stor katastrof som aldrig borde ha ägt rum.

Läs mer →

Mohamed Omar

Skådespelaren Liam Neeson, en av mina favoriter för övrigt, anklagas för att vara rasist. I senaste filmen Cold pursuit spelar han en ensam man som tar till blodigt våld för att hämnas en oförrätt. I en intervju för brittiska Independent undrar journalisten var Neeson hittar rollens vrede. Då börjar Neeson prata om en gammal upplevelse.

Han berättar han att han ville döda en svart man som hämnd för en våldtäkt av en väninna:

Det finns något primitivt, gud förbjude att någon i din familj utsätts för våld av kriminella. Jag ska berätta en historia, den är sann.

Jag skäms för att säga det, men jag gjorde det i kanske en vecka. Jag gick runt på gatorna med en batong och hoppades att en ”svart jävel” skulle komma ut från nån pub och ge sig på mig – så att jag kunde döda honom.

Han var inte stolt över de känslor han en gång haft. Han skäms, säger han, för att han gjorde alla svarta till skyldiga för en svart mans brott. Men ändå lyfts det här fram som ett bevis på Neesons rasism och särskilt inom vänstern höjs röster med krav på olika former av straff. Men vänstern hycklar.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4 februari), pratar jag med Gunnar Sandelin. Han är socionom, journalist, författare och skribent här på Det Goda Samhället. Den 8 april 2008 publicerade Dagens Nyheter Sandelins debattartikel ”Journalister mörklägger sanningen om invandrarna”. Han ville att det skulle stå ”invandringen” i rubriken, men det tyckte inte DN:s agendasättande rubriksättare. Bortsett från det var artikeln viktig för att upplysa allmänheten om att invandringen inte fungerade och att vi blev vilseledda av etablissemangsmedierna.

År 2013 publicerade Sandelin, tillsammans med forskaren Karl-Olov Arnstberg, boken Invandring och mörkläggning. Boken blev en succé. Det fanns, och finns, ett stort sug efter kunskap och fakta om Sveriges förvandling genom massinvandringen. I boken visar Sandelin och Arnstberg hur den ansvarslösa invandringspolitiken skadar Sverige och knappast är ett effektivt sätt att använda resurser för att hjälpa världens flyktingar.

I detta avsnittet pratar vi om sveket mot de svenska väljarna i valet 2018. En majoritet röstade på partier som ville ha en mer ansvarsfull och restriktiv invandringspolitik. Men den nya vänsterliberala jök-regeringen tänker istället fortsätta massinvandringspolitiken. Detta kommer att innebära negativa effekter på tryggheten, yttrandefriheten och välfärden. Känslan av vanmakt och uppgivenhet, breder ut sig, konstaterar Sandelin i podden.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 2/2) pratar jag med skribenten Nikodemus Ungh. Han skriver på den libertarianska sajten Mises.se. Sajten tillhör Ludwig von Mises-institutet, en tankesmedja grundad 2010 och uppkallad efter den österrikiske ekonomen och tänkaren med samma namn (1881-1973).

Vad betyder identitetspolitik? Wikipedia förklarar det så här:

Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på särintressen och perspektiv utifrån tillhörighet till en socio-kulturell grupp i syfte att bevara denna grupps särställning och stärka dess intressen. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av grupper. Förenklat kan det sägas att det är politik baserad på gruppidentitet.

I maj 2016 skrev Ungh en artikel om Miljöpartiets förhållande till identitetspolitiken. Nu när vi åter har fått en miljöpartistisk kulturminister i Amanda Lind kan det vara av intresse att titta på detta.

Läs mer →

Mohamed Omar

Yttrandefriheten mår inte bra i islamiska länder. Det kan vara väldigt farligt att skoja om Koranen eller Muhammed. I många länder är det förbjudet i lag. Därför finns det inte en kritisk diskussion om Guds existens, himmel och helvete och andra religiösa frågor som vi blivit vana vid att kunna prata fritt om i väst. Vi har haft det bra under en tid.

Massinvandringen från islamvärlden till väst håller dock på att göra det svårare att prata fritt även här. För många invandrare tar med sig synen på islam som något heligt som man måste visa den allra största respekt för. Dels genom att så kallade ”kränkningar” mot islam, det som islamvärlden skulle betecknas hädelse, kan hamna under vår ”hets mot folkgrupp”-lag och bli ett brott. Och dels genom att fanatiska muslimer i väst kan hota, och till och med döda, dem som de uppfattar hädar mot islam.

Konstnären Lars Vilks lever till exempel gömd och har utsatts för mordförsök, trots att han bor i ett sekulärt land med kristen tradition, ett land med en kultur som har noll med islam att göra, som har en befolkning som inte tycker särskilt mycket om islam och som ligger i norra Europa långt ifrån den islamiska världen. Den islamiska fundamentalismen är global och dess långa arm når över allt. Något vi borde ha förstått redan 1989 då Khomeini utfärdade sin fatwa mot författaren Salman Rushdie.

Läs mer →

Mohamed Omar

Idag har Disa namnsdag. Vem är det? Jag håller på med en bok om svenska högtider. Jag är ingen expert, långt därifrån. Jag är elev och lär mig, men jag vill dela med mig av det jag lär mig och min lust att lära.

Något jag förstått är att de svenska högtiderna bygger på två element, det hedniska och det kristna och det hedniska förstås är äldre. Men det hedniska är av en annorlunda karaktär än det kristna eftersom det handlar om naturen, inte om en lära från himlen. Den hedniska delen är inte på samma sätt ”religiös” eftersom den handlar om sommar och vinter, sol och måne.

När kristendomen kom till Europa, så fyllde den nytt vin i gamla läglar. De gamla årstidsfesterna fanns redan, men nu fick de nya kristna innebörder.

Att Disa har fått namnsdag i början av februari tror jag har att göra med disablotet som ska ha hållits då. Det var en offerhögtid till disernas ära. Diserna var i nordisk mytologi kvinnliga andeväsen, de dödas andar enligt vissa, eller gudinnor som kunde vara både elaka och vänliga.

Kung Adils den mäktige ska ha fallit av sin häst vid ett disablot i Uppsala, det vill säga det som nu heter Gamla Uppsala. Han red runt Disarsalen, vilket verkar ha varit ett tempel rest åt diserna, när hästen snubblade. Adils var son till Ottar Vendelkråka och blev enligt sagan höglagd i Gamla Uppsala. Det ska vara den norra av de tre stora högarna, den som kallas Torshögen.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 31/1), pratar jag med Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau. Sverige har fått en ny vänsterliberal regering som består Socialdemokraterna och Miljöpartiet och som samarbetar med Centerpartiet och Liberalerna.

Alliansen är alltså splittrad och ett nytt konservativt block är på gång i svensk politik, ett block som kommer att hämta näring är regeringens misslyckanden. Svenska folket har opinionsundersökningar visat att man vill ha minskad invandring. Lööf och Björklund lovar i stället mer.

På detta sätt kanske man tror att man ”straffar” Sverigedemokraterna och deras väljare, men det är svenskarna som blir straffade och som förmodligen i högre grad kommer att söka sig till SD. Nu hänger mycket på Moderaterna. Kommer man att ändra sin inställning till SD? Kommer man göra det under denna mandatperiod eller vänta tills valresultatet 2022 är klart?

Läs mer →

Mohamed Omar

Eftersom jag själv skriver en bok om svenska högtider, så har jag tittat på vad som redan finns. På biblioteket hittade jag Den svenska högtidsboken, som verkar vilja vara något slags sekulärt alternativ till den svenska psalmboken. Den har ungefär likadant format, lika tunna blad och lika många sidor som psalmboken. Förordet är skrivet av bokens redaktör Göran Palm, poet med mera. Även känd som ledande profil inom kulturvänstern á la 68.

Boken gavs ut i samarbete med Förbundet Humanisterna år 2000 i samband med kyrkans skiljande från staten. Meningen var att fylla behovet av alternativa ceremonier för livets högtider för folk som inte går i kyrkan. Där finns till exempel förslag på hur en ”namngivningsfest” kan gå till för de som inte vill döpa sina barn på kristet vis, men ändå vill ha en ceremoni. Det ges förslag på dikter att deklamera och sånger att sjunga.

Idén är bra, det postkristna Sverige behöver ceremonier. Men boken är problematisk, då den samtidigt är politiskt vinklad. Det första som slår en när man tittar i innehållsförteckningen är det märkliga urvalet. I en bok om svenska högtider hittar man följande:

Läs mer →

Mohamed Omar

Streamingjätten Netflix har köpt rättigheterna till den engelske författaren C. S. Lews Narnia-berättelser. Detta är första gången någonsin rättigheterna till samtliga sju böcker ägs av samma bolag. De kommer att producera både filmer och teveserier.

Man kan hoppas att Netflix nu kommer att filmatisera de Narnia-berättelser som hittills har försummats, som Hästen och hans pojke (1954) och Den sista striden (1956). De båda böckerna är särskilt intressanta för mig eftersom jag tänker mycket på islam och förhållandet mellan väst och islam.

I böckerna förekommer nämligen fantasilandet Calormen som är tydlig influerat av den islamiska världen. Och skildringen är inte smickrande. C. S. Lewis har så klart beskyllts för så kallad ”islamofobi”. Kan det vara en anledning till att de ännu inte filmatiserats? Böckerna kom som sagt ut på 50-talet, idag hade nog en ängslig redaktör velat retuschera manuset en aning före publicering, för att inte dra på sig de fruktade rättvisekrigarnas uppmärksamhet.

Men inte bara de böckerna där ”sagoislam” skildras har blivit hårt kritiserade. Ingen av C. S. Lewis Narniaböcker är omtyckta av det vänstervridna kulturetablissemanget, som menar att de är kristet fundamentalistiska, rasistiska och könsrollskonserverande. Lewis var en djupt troende kristen apologet och ett av syftena med hans barnböcker var att förmedla det kristna budskapet på ett nytt och spännande sätt. Aslan, det talande lejonet som offras och återuppstår, är en bild för Kristus.

Läs mer →

Mohamed Omar

När jag gick in på msn.se den 25 januari mötte mig en artikel om väckelsepredikanten Runar Sögaard, mera känd som Carolas före detta man. Artikeln handlar om en rättegång som pågår mot Sögaard i Nacka tingsrätt. Han är åtalad för ekonomisk brottslighet.

Men mitt i vad som ser ut som en vanlig nyhetsartikel dyker denna fras upp: ”norrmannen med den blonda manen”.

Jag tycker det känns som ett stilbrott, från saklig prosa till ett epitet med en spefull underton. Man kan nästan ana skribentens skadeglädje över att Sögaard ska åka dit: ”Han riskerar ett kännbart fängelsestraff”.

Det stolta lejonet som bringats på knä. Den blonde besten som ödmjukas. Den vite mannen som tror sig vara förmer, som nu mött sin överman.

Hade något liknande varit möjligt om man skrivit om en svart kändis? ”Afrikanen med det svarta krullet”. Skulle man skriva så? Jag tror inte det. Då sägs det att etnicitet inte är relevant. Man gör skillnad på vita och så kallade ”rasifierade”.

Kristendomen är en religion som det är fritt fram att ge sig på. Piss Christ, men gör inga Muhammedkarikatyrer. Och vita cis-män är en ”identitet” som det är halal att sparka på. ”Jag skrattar åt arga vita män”, sa skådespelerskan och vänsteraktivisten Lo Kauppi när hon intervjuades i Aftonbladet om sin pjäs #vitamänvåldtar.

Läs mer →

Mohamed Omar

Emanuel Swedenborg begränsade sig inte till äta semla på fettisdagen (5 mars i år). Han åt semla varje dag till middag, i varm mjölk, en så kallad ”hetvägg”. Han åt dock måttligt, som han hade blivit varnad i april 1745. Han hade varit på en krog och ätit (inte semla denna gång, förmodar jag), då han fick se en man som satt i ett hörn av rummet. Mannen sa: ”Ät inte så mycket.”

Swedenborg blev rädd och skyndade hem. På natten uppenbarade sig samme man, och han sade sig då vara Gud själv. Muslimerna säger att Muhammed var den siste profeten. Men här har vi alltså en svensk profet på 1700-talet, mer än tusen år efter Muhammed!

Men vad muslimer menar är förstås att Muhammed är den siste äkta profeten och alla som kom efter honom är falska. Men det har de aldrig kunnat bevisa. Redan under Muhammeds livstid fanns det en annan arab som också påstod sig ta emot uppenbarelser från Gud. Han hette Musaylama och han och alla som följde honom blev massakrerade. I den islamiska historieskrivningen är han känd som Al-Kadhab, Lögnaren. Segrarna skriver historien.

Både Muhammed och Swedenborg påstod sig ha mötte ängeln Gabriel. Muhammed i grottan Hira i Arabien, Swedenborg på en pub i London! Både två påstod saker som de inte kunna bevisa, jag tror inte att någon av dem hade rätt i sina påståenden om det övernaturliga. Men låt oss säga att jag, eller någon annan icke-troende, blev tvungen att välja en av dem? Jag skulle välja den svenske profeten framför den arabiske. I Nordisk familjebok beskrivs Swedenborg så här:

Läs mer →

Mohamed Omar

Fettisdagen infaller i år den 5 mars. Trots detta ser jag folk överallt med semmelpåsar! Får man äta semlor före fettisdagen? Jo, de ska ätas under fastlagen, de tre dagar som föregår fastan. I år börjar fastlagen med fastlagssöndagen den 3 mars. Den följs av blåmåndagen, som även kallas fläskmåndag och därefter kommer fettisdagen den 5 mars. Under dessa dagar ska man frossa och festa. Men man kan förstås äta semlor när man vill. Vi talar inte om sharia här.

Om man ska äta semlor med sina vänner kan det vara trevligt att läsa en dikt. Jag försöker att så ofta det går ha poesi med. Det gör fester mer festliga och mindre vardagliga. Dessutom kan dikterna vara fina och tänkvärda. Någon kanske till och med undrar vad poeten hette och söker upp fler dikter på biblioteket eller Internet. Då har man främjat svensk kultur.

Det finns dikt av Elsa Beskow som nämner semlan. Den heter ”I fastan” och går så här:

Läs mer →

Mohamed Omar

Mitt arbete med att sammanställa en bok om årets fester fortsätter. Jag hittade nyligen en av den liberala studentföreningen Verdandis småskrifter från 1905. Den är 25 sidor lång, heter Nordisk folktro och fornnordisk religion och är skriven av litteraturhistorikern Henrik Schück. Tyvärr finns inte småskriften på nätet.

Schücks tes är att rester av asatron lever kvar i samtidens folktro. Och inte bara det, där finns även rester av en religion som är ännu äldre än den ”skaldereligion” vi känner från Eddan. Eddan, menar Schück, var elitens litteratur, medan vanligt folk hade en annan tro.

”Ty denna skaldereligion har aldrig varit de nordiska folkens tro, utan var hvad den är: poesi – alldeles som den religion, som träder oss till mötes i de homeriska sångerna.”

Schück förklarar sedan religionens utveckling så här. Först har vi polydemonismen, sedan polyteismen, som följs av monoteismen. Ordet ”polydemonism” hade jag inte hört förut. Så det var värt att läsa den här småskriften bara för det ordets skull.

Ursprunget till all religion, tror Schück, är fruktan. Man var rädd för det okända, för mörkret och för rovdjuren. Under denna tid dyrkade man ”demoner”, väsen utan egennamn och personlighet. Ur detta utvecklades sedan polyteismen, då demonerna fick egennamn och personlighet, vilket sedan följdes av nästa stadium då alla gudar sattes ihop till en, monoteismen.

Läs mer →

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar jag med författaren Johannes Nilsson (inspelat 20/1). Han debuterade 2002 med romanen Recension som fick stort genomslag. Hösten 2015 började han sända podden Magister med komikern Kristoffer ”Kringlan” Svensson. De höll på fram till 2017 och kommenterade bland annat den pågående ”omsvängningen” i svensk syn på invandring och mångkulturalism. De rörde sig utanför åsiktskorridoren och bjöd in flera kontroversiella gäster, både från vänster- och högerkanten.

År 2017 gav Nilsson ut boken Tyckonom, en nutidshistorisk betraktelse om hur Internet och sociala medier förändrat kultur- och medieklimatet i Sverige. Han har just nu en podd som också heter Tyckonom där han pratar med olika gäster. Jag uppskattade särskilt avsnittet med filmkritikern Kristoffer Viita om Netflix och Hollywood och kulturdrev från höger och vänster.

I det här avsnittet av Tankar från framtiden pratar jag med Johannes Nilsson om Januariöverenskommelsen (JÖ), pk-isternas nya allians för att bekämpa ondskan, det vill säga den så kallade högerpopulismen. Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt visade genom att okeja alliansen att han sätter pk-ismen över allting annat. Han kallar denna överideologi, som är viktigare än hyror, arbetare och ensamstående mammor, för så kallad ”antirasism”. I en intervju sa han:

”Vänsterpartiet är i sitt hjärta ett antirasistiskt parti. Utifrån detta har vänsterpartiets partistyrelse fattat ett beslut.”

Läs mer →

Mohamed Omar

I en krönika nyligen (18/1) ställde jag frågan om islam har något positivt att bidra med till det svenska samhället. Jag kunde inte se att så skulle vara fallet. Det var anledningen till att jag lämnade islam. Jag frågade mig själv: varför ska jag vara muslim? Jag kan ju välja att inte vara det. Om jag ska fortsätta vara muslim måste jag kunna motivera det för mig själv och andra. Jag läste och läste för att försöka hitta någon anledning, men jag hittade ingen. Om någon frågade varför jag var muslim, så hade jag inget svar.

Ett tag tänkte jag att religion kanske kunde gå att jämföra med språk. Jag talar svenska, du talar tyska. Det är inte mer än så. Vissa är muslimer, vissa är kristna. Men den jämförelsen håller inte eftersom man inte väljer sitt modersmål. Du kan inte vakna upp en morgon och bestämma dig för att sluta tala svenska. Du kommer att tänka och drömma på ditt modersmål vare sig du vill eller inte. Islam däremot kan man lämna, så för att stanna kvar behöver man en anledning.

Jag säger inte att allt med islam är dåligt, jag säger bara att islam inte har något att bidra med. För det som är bra i islam kan man komma fram till ändå. Och då slipper man allt som är dåligt med islam. Islam säger till exempel att man ska ta hand om föräldralösa barn. Det kan vi komma fram till själva utan islam. Och då slipper vi också tro att Muhammed var den perfekta människan och en förebild i alla tider. Han hade slavar. Nykterhet kan vara bra. Men är det bra för att Gud säger det eller för att vi själva begriper att för mycket sprit skadar hälsan? Dessutom är inte alkohol alltid skadlig för alla människor. Det beror på mängden och på personen.

Läs mer →