Fredagen den 25 juli i år hölls den första muslimska gudstjänsten i Hagia Sofia i Istanbul sedan moskén gjordes om till museum på 1930-talet. Imamen som ledde bönen höll i ett svärd medan han hyllade Mehmet Erövraren, den turkiske sultanen som i sitt jihad krossade det grekiska, kristna östromerska riket. Hagia Sofia byggdes som en kyrka i det som då var en grekisk och kristen stad. När staden erövrades av turkarna år 1453 blev kyrkan en moské.

J.R.R. Tolkiens episka sagor från Midgård är omåttligt populära och vinner ständigt nya fans. De fick förstås skjuts av Peter Jacksons filmatiseringar, först trilogin om Härskarringen, och sedan Bilbo. I hans saga står de goda krafterna mot de onda, de fria folken är hotade av en växande skugga i öster där Sauron, Mörkrets herre, har sitt rike.

Trots pk-isternas bedyranden om att islam och kristendom är typ samma sak, så är det i verkligheten betydligt svårare att lämna islam än att lämna Pingstkyrkan.

När jag blev muslim i tonåren fick jag inga dödshot av arga ”svennar”, men sedan jag lämnat islam har jag blivit föremål för en ström av hot, hat och förolämpningar.

Profeten Muhammed föreskrev dödsstraff för avfällingar. Och tyvärr är det många muslimer i världen även i vår tid som anser att man ska följa Muhammed på denna punkt. En ansedd muslimsk skriftlärd och predikant, egyptiern Yusuf Al-Qaradawi, sa en gång att om inte dödsstraffet för avfall hade funnits, hade islam inte kunnat fortleva.

Idag den 29 juli 1030 stupade Olof Haraldsson, känd som den helige, vid Stiklastad i Norge. Är det något att bry sig om? Det finns väl inga helgon? Jag är ateist och tror varken på gudar, profeter eller helgon. Det som är intressant för mig är att Olof länge ansågs vara helig. Det säger något om hans betydelse. I den kyrkliga konsten i Norden är Olof jämte jungfru Maria och aposteln Petrus den vanligast förekommande helgonbilden.

Jag hittade de här styckena i boken Medeltidsbilder (1901):

Sankt Nikolai kyrka i Ystad utsattes för stenkastning lördagskvällen den 25 juli. Stenarna kastades genom ett fönster och var nära att träffa en kvinna. Tre unga män sågs springa från platsen.

Kyrkan är romersk-katolsk. En man i kyrkan ringde polisen men fick svaret att de inte hade några bilar lediga och därför inte kunde komma.

I Det Nya Sverige tycks det alltid finnas pengar till invandring och mångkultur. Folk ute i världen som påstås söka trygghet ska kunna få det i vårt land för våra skattepengar. Tryggheten för dem som bor här och betalar skatt är inte lika viktig.

Innan juli månad är slut vill jag skriva om Live Aid. Det är 35 år sedan den stora välgörenhetskonserten ägde rum den 13 juli 1985. Det var en veritabel orgie i godhetssignalering. Ordet fanns inte då.

Idag har det blivit så mycket enklare att lära sig sånger. Texterna finns gratis på Internet. Och melodierna kan man höra på YouTube och Spotify och andra ställen. Man behöver med andra ord inte som förr, känna någon som kan melodin för att lära sig. Och man behöver inte som förr, köpa en bok för att lära sig texten.

Själv är jag dålig på musik. Jag är så gott som orytmisk och kan inte dansa. Inte heller kan jag spela instrument. Och jag sjunger alltid fel melodi. Dessutom har jag dåligt minne och kan inte memorera texter. Den nya tekniken har varit en stor hjälp för en sådan som jag. Med hjälp av YouTube och Spotify har jag lyckats lära mig ett antal Bellmanssånger, både text och melodi.

Förra året uppmanade en svart rapartist till mord på vita människor i Sverige. Artisten, som kommer från Nigeria och heter Jesse Ekene Nweke Conable, har många följare på sociala medier och kan påverka, särskilt ungdomar.

I ett videoklipp säger Conable:

Mina bröder och systrar, mina svarta bröder och systrar jag har ett viktigt meddelande till er. Jag vill bara säga till er alla mina svarta bröder och systrar där ute – ni är speciella och ingen är som er. Fortsätt kriga.

Det väckte stor uppmärksamhet när Bari Weiss, redaktör och opinionsskribent på prestigefyllda New York Times, lämnade tidningen. Hon stod inte ut med det snäva och förutsägbara åsiktsklimatet som rådde på redaktionen: man skrev ledare efter ledare om hur hemsk Donald Trump är.

Västvärlden är sannolikt den minst rasistiska delen av världen. Ändå är det här det pratas mest om rasism. Vi är den mest framgångsrika civilisationen i världshistorien. Samtidigt finns det ingenstans lika mycket självkritik, ja, till och med självhat.

Våren 2019 brann Notre Dame i Paris. För oss som har en kuslig känsla av att leva i en civilisationens sista dagar blev detta ett tecken.

Våren 2017 kom Douglas Murrays bok The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam (Europas märkliga undergång) som beskriver Europas snabba förvandling till något annat.

Jag besökte Paris det året, sommaren 2017, och jag såg förvandlingen pågå överallt. Paris blev mindre franskt, mindre europeiskt, och mer likt Afrika och Mellanöstern.

Man ska inte kollektivt skuldbelägga. Jo, om det är vita. På Aftonbladets kultursida skriver den katolske filosofen Roland Poirier Martinsson om de vita amerikanernas kollektiva skuld till de svarta under rubriken ”Dags att betala tillbaka”.

De vita har utnyttjat de svarta. Nu bör deras ättlingar betala tillbaka:

Hur mycket är USA skyldigt sina svarta medborgare? Alltså, inte moraliskt eller politiskt, utan konkret: hur mycket bör sättas in på varje svart medborgares konto som retroaktiv lön för slavarbete och som skadestånd för stulet människovärde?

Den antirasistiska industrin behöver sin rasism. Hittar man ingen rasism får man hitta på den. Ett exempel på sådan påhittad rasism: Black Lives Matter-anhängaren Isaih Martin satte rasistiska lappar på sin egen bil.

Isaih Martin studerar vid Texas A&M University i staden College Station i delstaten Texas. Han postade en bild på lapparna på Twitter i juni och kommenterade:

Streamingjätten Netflix har deklarerat att man ska främja så kallad ”mångfald” eller ”diversity” som heter på engelska. Det märks i teveserien The Society som hade premiär den 10 maj 2019. Man har ansträngt sig att trycka in en representant för varenda omhuldad grupp i skådespelarensemblen. Där finns homosexuella, bruna, svarta, en muslimsk tjej med hijab och till och med en döv kille. Den döve killen är också homosexuell … Alla ska med.

Föreställ dig att en svart kvinna i USA ropar ”Black Lives Matter” och av denna anledning blir mördad av en grupp vita män. Tror du att SVT hade missat att rapportera om händelsen? Eller Sveriges Radio? Eller Aftonbladet? Eller Expressen?

Nu är det dock en vit kvinna som mördats. Inte för att hon ropat ”White Lives Matter”, utan ”All Lives Matter”. Hon var en 24-årig småbarnsmamma vid namn Jessica Doty Whitaker (se bilden). Mediernas tystnad visar att alla liv INTE räknas. Inte för dem.

När turkarna den 29 maj 1453 erövrade Konstantinopel i deras heliga krig mot kristenheten gjorde de om kyrkan Hagia Sofia till en moské. På den tiden var turkarnas rike, det osmanska riket, den ledande makten i islamvärlden.

Konstantinopel blev senare säte för det islamiska kalifatet när den osmanske sultanen Selim I år 1517 utnämnde sig till profeten Muhammeds ställföreträdare. I augusti samma år tog han emot nycklarna till islams heligaste tempel: Kaaba i Mecka.

Kalifatet föll 1924 och Atatürk bildade ett nytt, modernt Turkiet. År 1934 blev Hagia Sofia ett museum. Det var ett tecken på Turkiets nya riktning: man hade lämnat det osmanska kalifatet med dess heliga krig mot kristenheten bakom sig.

Hederskulturen har ingen plats i Sverige, skriver fyra vänsterpolitiker på Aftonbladets debattsida (9/7 2020): Morgan Johansson, justitie -och migrationsminister (S), Johan Hedin, riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson (Centerpartiet), Juno Blom, riksdagsledamot och partisekreterare Liberalerna (L) och Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister samt minister med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation (MP).

De fyra politikerna företräder partier som i decennier har administrerat och försvarat en närmast okontrollerad massinvandring till Sverige från länder med hederskultur.

Sveriges välmående och svenskars rättigheter är inget som Somar Al Naher tycks bry sig om. I vänstertidningen Dagens ETC (6/7 2020) skriver hon att ”integrationen”, det vill säga vår möjlighet att hantera massinvandringen från Afrika och Mellanöstern, inte ska få styra debatten. De som vill invandra till Sverige, de som svepande kallas ”flyktingar” i hennes artikel, ska bestämma vår invandringspolitik.

Om massinvandring är bra eller dåligt för Sverige spelar alltså ingen roll. Somar Al Naher kritiserar Socialdemokraterna för att man överhuvudtaget nämner vår integrationskapacitet:

Man säger inte att färre ska få fly undan krig, man säger istället ”vi kan inte ta emot fler flyktingar för vi har inga bostäder”.

FILMTIPS Jag brukar inte gilla tidsresefilmer – de är för röriga. Men Monty Python-regissören Terry Gilliams film Twelve Monkeys från 1995 är sevärd, trots att den både innehåller tidsresor och är rörig.

Filmer om pandemier är aktuella nu i coronatider och Twelve Monkeys utspelar sig i en framtida värld efter virusapokalypsen. I stort sett hela mänskligheten har utplånats av ett virus 1997. De som överlevde håller till under jorden i en permanent lockdown styrda av diktatoriska experter.

Coronanedstängningarna som flera länder gått igenom är ingenting jämfört med denna mardröm.

En barnfamilj i en villa i Upplands-Bro utsattes nyligen för en handgranatattack. Granaten kastades in i trädgården.

”Fragment gick in i fasaden och glasrutor krossades”, säger Ola Österling, polisens presstalesperson.

I en artikel i Expressen (30/6 2020) beskriver Bilan Osman, anställd på den skattefinansierade ”antirasistiska” tidskriften Expo, Sverige som ett rasistiskt helvete.

Den hemska rasism som grasserar här har en lång historia:

”Det är från Sverige Louis de Geer, han som räknas som svensk industris fader, åkte för den första svenska slavhandelsexpeditionen till Afrika. Han som använde svarta människor som en handelsvara, kroppar som inte var värda mer än socker. Det var till Stockholm De Geer senare förde fyra svarta slavar, som gåva till rikskanslern Axel Oxenstierna.”

I en hätsk debatt på brittisk teve jämförde Brexitledaren Nigel Farage den statyförstörande rörelsen Black Lives Matter med talibanerna. Det var inte Farage som gjorde debatten hätsk. Han stod för den rimliga åsikten att man inte bara kan gå runt på stan och slå sönder saker som strider mot ens värderingar. Hans motståndare menade dock att den antirasistiska kampen står över lagen.

När jag var muslim var jag motståndare till de fundamentalister som, liksom talibanerna, vill förstöra gamla gravmonument, statyer och gudabilder. Det var dock svårt att argumentera mot dem eftersom de hade profeten Muhammed på sin sida. Muhammed förstörde gudabilderna i Mecka när han erövrade den heliga staden och gjorde sig till kung av Arabien.

Statyer rivs, gator byter namn, filmer tas bort.

Men än så länge är cigarrernas värld ett safe space, ett tryggt rum, som den politiska korrekthetens trupper inte har invaderat. Det kan bero på att cigarrernas värld till stor del är en subkultur. De röks i slutna rum. Cigarrer är ganska dyra också.

Var Karl XII en bra eller dålig kung? Det är inte det detta inlägg ska handla om. Idag den 28 juni 1709 vid Poltava led vi ett våra största nederlag någonsin.

Det sägs ibland att nationalkänslan är något nytt, något som uppfanns på 1800-talet. Men det stämmer inte. När man läser karolinernas egna ord i brev och dagböcker ser man att de uppfattade sig som svenskar. De uppfattade sig som en särskild nation skild från andra nationer. Det fanns ett vi.

Är alla kulturer lika bra? Enligt nyvänstern är man ”kulturrasist” om man anser att vissa kulturer är sämre än andra. Kulturer är föränderliga och för att få en kultur att förändras i en viss riktning krävs kritik. Det är denna kritik som nyvänstern hindrar genom sin föreställning om ”kulturrasism”. Det finns därför fog att beskriva denna vänster som regressiv, eftersom den paradoxalt främjar förtryck i toleransens och antirasismens namn.

Det finns stunder då den bättre kultur står mot en sämre, civilisation mot barbari. I Jules Vernes roman Jorden runt på 80 dagar från 1873 skildras ett sådant möte. Handlingen är förmodligen bekant för de flesta. Hjälten, Phileas Fogg, är en engelsk gentleman och medlem av Framstegsklubben. Han slår vad med de andra klubbmedlemmarna om att kunna resa runt jorden på 80 dagar, något som var otänkbart på den tiden. Med sig tar han sin ny nytillträdde franske betjänt Jean Passepartout.

I förordet till sin bok Döda vita män (2010) skriver Johan Hakelius om en tendens i samtiden att skylla i stort sett allt ont på döda vita män:

Bakom allt förskräckligt här i världen, från folkmord till uppfällda toasitsar, finns en vit man som ofta är död. I de fall han inte är död borde han vara det.

Verkligheten är förstås mer komplicerad än så. Hakelius fortsätter:

Min erfarenhet är tvärtom att få människor är så intressanta som döda vita män. Vi har en hel del att klandra dem för, men vi har också mycket att tacka dem för.

I alla västerländska städer står det statyer av döda vita män. De restes för att man ville tacka och hedra dem. Vänsterextremister och så kallade ”antirasister” vill riva dem.

En staty av spanjoren Cervantes, en av västvärldens mest älskade författare, vandaliserades av så kallade ”antirasister” i San Francisco. Vandalerna sprayade ordet ”bastard” på statyn. Cervantes-monumentet vandaliserades tillsammans med statyer av Ulysses S. Grant och Francis Scott Key.