På nätet hittade jag en pdf-fil med en studie om hur medier rapporterade om svininfluensan för tio år sedan: ”Pandemin som kom av sig” (2010). Studien skrevs av två medieforskare, Marina Ghersetti och Tomas A. Odén. De hade tidigare skrivit om hur medierna betedde sig under tsunamikatastrofen 2004, samt under fågelinfluensan 2004–2006.

Den kinesiska febern har förstört påsken för många. Men även om febern hindrar oss från att samlas och skåla i för stora lag, så kan den inte hindra våren. För mig som ateist är påsken framför allt en vårfest.

Fredagen den 20 mars inföll vårdagjämningen. Dag och natt var lika långa, sedan blir dagarna längre än nätterna, fram tills sommarsolståndet då det vänder igen.

Fyra dagar efter vårdagjämningen var det tranafton, dagen då man välkomnade tranorna, och flyttfåglarna i allmänhet, tillbaka till Norden. Dagen efter tranafton var det Vårfrudagen eller jungfru Maria bebådelsedag.

Då var det klimatskam. Folk som ”syndade” mot klimatguden skulle hängas ut på sociala medier och skämmas. Det som kallas ”shaming” på engelska. På sin blogg skriver etikdoktorn Ann Heberlein initierat om fenomenet i artikeln ”Med skammen som vapen” (11/3 2019).

Sverige verkar ha blivit en skamkultur:

Uthängningar på nätet i samband med #metoo, upprepade och återkommande drev, utdefinieringen av människor med ”fel” åsikter och de tvingande kraven på exempelvis ”flygskam” och ”köttskam” föranleder mig att spekulera i om Sverige inte snarare bör betecknas som en skamkultur.

När coronafebern drog in över vårt land skrev jag här på Det Goda Samhället (17/3 2020) att den kunde bli ett uppvaknande. Självklart är sjukdomen något ont som orsakar mänskligt lidande, men en bieffekt av detta onda kunde bli att globalismen förlorar inflytande. Jag skrev att när nationella regeringar nu visar musklerna ser medborgarna att man faktiskt har kontroll – om man vill.

INTERVJU För tre år sedan gav Simon O. Pettersson ut en essäsamling om svensk konservatism: Svenska konservativa profiler (2017). Det rörde sig om ganska korta och koncentrerade porträtt, men tecknade med lätt hand och med personliga kommenterar som anknyter till vår samtid.

Pettersson är en mångsidig intellektuell. År 2015 debuterade han som poet med diktsamlingen Athens ruiner. Han deltar i den politiska debatten med inlägg på olika forum, men skriver även mer tidlösa texter om ideologi, filosofi och religion.

Eftersom jag följer Pettersson på sociala medier noterade jag att han intog en skeptisk hållning till vad han kallade ”coronahysterin”. Jag ville veta mer om hur han tänker och ringde upp honom.

Prepping, att förbereda sig inför kriser, är en växande rörelse i Sverige. Coronafebern har fått fler att tänka på att samhället faktiskt är ganska skört.

Det handlar i grunden om sunt förnuft. En prepper, av engelskans prepared, vill vara förberedd. När man har det bra ska man lägga undan, så att man har när tiderna blir sämre. En Bibelns mest kända gestalter, Josef, förespråkade prepping.

Ett uttryck för coronafebern är att det är många som söker profetiska budskap i filmer och böcker just nu. Söker du på seriefiguren Asterix idag på sociala medier kommer du att hitta postningar om framför allt två saker: 1) I albumet Asterix och det stora loppet (2017) heter skurken Coronavirus och 2) Asterix skapare, tecknaren Albert Uderzo, dog den 24 mars i år. Tur att det inte var coronaviruset som tog hans liv, då hade konspirationsteoretikernas feber riskerat att stiga till nivåer som närmar sig galenskap. Internet är redan överhettat.

Rashid Musa var tidigare ordförande för den skattefinansierade organisationen Sveriges Unga Muslimer (SUM). Han har somalisk bakgrund. Jag har inte tagit reda på om han är född i Somalia eller i Sverige. Musa arbetar också på en islamisk skola i Akalla som sponsras av diktaturen Saudiarabien.

Efter att det kommit fram att flera av dem som dött av coronafebern i Sverige har somalisk bakgrund skriver nu Musa på webbtidningen Nyhetsbyrån Järva: “Pandemin är ett större problem för utsatta grupper” (25/3).

I förrgår den 23 mars skrev jag här på Det Goda Samhället att den mångkulturella kommunikationen under coronakrisen kan bli besvärlig. Jag skrev att jag tänkte på

kostnaden för information om viruset på arabiska, dari, somaliska och andra stora invandrarspråk. Och för alla tolkar som måste kallas in för att översätta när den mångkulturella kommunikationen kollapsar. Många som har kommit hit från Afrika är analfabeter.

Samma dag som krönikan publicerades kom det fram att en stor del av dem som dött av coronasjukan i Sverige är svensksomalier. Flera av den kommer från utanförskapsområdet Rinkeby/Tensta i Stockholm.

I en krönika här på Det Goda Samhället den 21 mars ställde jag frågan om paniken kanske är värre än pandemin. Ja, kanske är det så att de drastiska reaktionerna på coronakrisen kommer att orsaka mer skada på det svenska samhället än själva viruset?

Så här skrev jag:

Jag kan ingenting om virussmittor och smittobekämpning. Men jag känner på mig att det som händer nu håller på att utvecklas till något som liknar en masspsykos. Ekonomen Tino Sanandaji kallade tidigare vår inställning till invandringen för en masspsykos. Hysteriska politiker talade om att vi måste rädda liv, ja, vi måste hjälpa människor på flykt. Inget pris var för högt. Medelhavet var det nya Auschwitz. Om du var för en rimlig och hållbar invandringspolitik kallades du rasist eller till och med nazist.

Just när coronakrisen kommit igång på allvar var jag  vårdcentralen i ett ärende. Det var på morgonen torsdagen den 19:e mars. En ovanlig syn mötte mig i entrén. En sjuksköterska stod bakom ett bord och frågade alla besökare om de hade bokat tid. Hade de inte någon tid bokad fick de inte komma in. På bordet stod en flaska handsprit. Alla besökare uppmanades använda den.

Jag uppgav mitt ärende, tvättade händerna i spriten och gick in. Sjuksköterskan var ung, blond, söt och trevlig. När jag var på väg hem igen efter besöket stannade jag en stund på apoteket i entréhallen. Jag skulle köpa några saker. Då får jag hör en arg röst. Jag går ut och ser att den unga sjuksköterskan har blivit utbytt mot en kraftig man. Den arga rösten är dock inte hans. Den tillhör en ung mörkhyad man – jag gissar att han har somalisk bakgrund – som vägrar att lämna vårdcentralen.

INTERVJU I en krönika i Aftonbladet (20/3) beskriver Oisin Cantwell hur de extrema åtgärderna som vidtagits för att bekämpa coronaviruset drabbar det svenska samhället. Bör vi inte tänka på folkflertalets hälsa och välmående?

Är sjukdomsbekämpning den moraliskt rätta vägen att gå även om den leder till större mänskligt lidande i form av kraschad ekonomi, fattigdom och krossade livsdrömmar än sjukdomen i sig?

Jag tror att det även behövs filosofer i debatten.

KULTUR Efter den jihadistiska terrorattacken i Bryssel för fyra år sedan den 22 mars 2016 blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi (1907-1983), mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin.

Det är ett sätt att hantera händelsen, ett annat sätt är vrede. Själv delade jag en bild av en röd och ursinnig kapten Haddock som vrålade Hämnd!” under rubriken: ”Arg belgare reagerar”.

Så här står det på Folkhälsomyndighetens hemsida:

”För att undvika att bli smittad uppmanar Folkhälsomyndigheten dig som är 70 år och äldre att stanna hemma. Du bör låta bli att åka buss och tunnelbana, handla i butiker eller vistas i lokaler där det finns många människor samtidigt.”

I min hemstad Uppsala är det flera som är över sjuttio år gamla som har inneboende. De hyr ut rum till yngre personer. Det kan vara studenter, men även andra. Vad ska dessa äldre göra för att följa myndighetens råd? Vissa klarar inte av att betala hyran utan sina inneboende. Ska staten betala hyran åt de äldre och fixa fram bostäder åt de yngre hyresgästerna? I Uppsala har det rått en extrem bostadsbrist i decennier. Och det har knappast blivit bättre av massinvandringen.

KRÖNIKA I början av mars kände jag mig stel i kroppen. Jag trodde att det var träningsvärk. Och så kände jag en ovan känsla i halsen. Det gjorde inte ont, men slemmet var tjockt. På morgonen den 11 mars kände jag mig sjuk och skrev så här på Facebook:

Jag har blivit sjuk. Svullen i halsen, svårt att svälja. Värk och stelhet i kroppen. Trötthet.

Vet inte om det är vanlig förkylning eller corona.

Man får väl vänta och se.

SPANING Organisationen Tablighi Jamaat finns över hela världen. Dess syfte är att sprida islam. Den finns i Sverige också. I min hemstad Uppsala vill anhängarna bygga en moské.

Nu visar det sig att Tablighi inte bara sprider islam, utan också det fruktade, nya kinesiska viruset. En elak skribent skulle förstås vitsa om ordlikheten mellan Koranen och corona och insinuera att Koranens lära skulle vara någon slags skadligt tankevirus som dessa missionärer sprider.

OPINION Tvivlar du på de officiella förklaringarna till coronavirusets ursprung? Då ska du googla Bilderberggruppen. Detta enligt artisten Christer Sandelin. Viruset är, påstår han, ett resultat av en konspiration för att de rika ska bli ännu rikare.

Jag gillar Christer Sandelin som artist. Hans 80-talslåtar är fina. Men han har fel om Bilderberggruppen. Tyvärr är han inte ensam.

OPINION Många inom vänstern, och de politiskt korrekta i allmänhet, prioriterar kampen mot så kallad rasism framför allt annat. Jag skriver så kallad rasism eftersom de inte bryr sig om rasismen mot vita människor.

När vanliga människor oroar sig för jihadistisk terrorism, är de oroliga för så kallade ”islamofobi”. När vanliga människor är oroliga för coronaviruset, är de oroliga för att folk ska tycka illa om kineser. Man får inte säga Wuhanviruset eller det kinesiska viruset.

OPINION Flera förespråkare för globalism och så kallad ”öppenhet” oroas över coronavirusets spridning. Ett exempel är Philippe Legrain, grundaren av tankesmedjan Open Political Economy Network (OPEN), som skrev i tidningen Foreign Policy: ”The Coronavirus Is Killing Globalization as We Know It” (12/3).

Legrain är orolig för att coronaviruset kan bli en ”gåva” till nationalister och protektionister (a gift to nativist nationalists and protectionists) som kan ”döda globaliseringen så som vi känner den”.

OPINION Igår (14/3 2020) skrev jag här på Det Goda Samhället om hur Kriminalvårdens personaltidning Omkrim sprider fake news om islam. Idag har jag ett annat exempel på politiskt korrekthet.

I en intervju i december 2015 med en invandrad chef, ”En chef måste gilla scenen och ta plats”, låter man den intervjuade prata om invandringens fördelar för Kriminalvården, utan att någon av nackdelarna nämns av vare sig intervjuaren eller den intervjuade.

Denna intervju ägde rum mitt under det pågående asylkaoset 2015. Man får intrycket att tidningen vill lugna folk som är oroade över den okontrollerade massinvandringen och förmedla en bild av invandringen som något bra, till och med något berikande.