KULTUR Kyndelsmässodagen den 2 februari infaller mellan vintersolståndet och vårdagjämningen. Man kan se året som ett hjul med fyra huvudpunkter. På den övre halvcirkeln, i mitten, har vi vintersolståndet då vi firar jul. På den nedre halvcirkeln, i mitten, har vi dess motpol, sommarsolståndet, då vi firar midsommar. På vänster sida, i mitten, har vi höstdagjämningen, då vi firar Mikaeli. Och på höger sida, i mitten, har vi dess motpol, vårdagjämningen, då vi firar påsk.

Lennart Bengtsson

Redan under tidigt 1800-tal försökte fysikerna förstå varför jordens klimat var så gynnsamt. Anledningen var att strålningen från solen omöjligt kunde förklara jordens höga medeltemperatur. Enligt tillförlitliga beräkningar borde jorden snarare ha en temperatur på minus 20°C i stället för de nästan lika många plusgrader som observerades. Vad var orsaken till detta? Var det helt enkelt Herren Gud som i sin välvilja hade skänkt människorna ett klimat som det gick att leva i? Fysikerna är envisa rackare, som ibland inte drar sig för att förneka vad som står i de heliga skrifterna, fortsatte likafullt med sina mätningar och beräkningar. Kan man tänka sig, till slut listade de ut att det fanns gaser i luften som vattenånga, koldioxid och ozon som faktiskt absorberade såväl solstrålning som jordens värmestrålning mot rymden och som därmed gav oss temperaturer som det gick att leva i.

Patrik Engellau

Socialdemokraterna var ursprungligen ett socialistiskt parti vilket betydde att det föresatte sig att göra världen bättre genom att befria arbetarklassen från dess position som löneslavar – proletärer – och ta kommandot över samhället.

Det socialdemokratiska partiet drabbades snart av ”Michels lag”, en sociologisk grundlag, även kallad ”oligarkins grundlag”, som baseras på iakttagelser av utvecklingen inom det tyska socialdemokratiska partiet vid 1900-talets början. Lagen (som utger sig för att gälla för alla slags politiska partier) säger att partiets ledare och administratörer så småningom tar makten över partiet. En klyfta bildades sålunda mellan funktionärer och medlemmar i det socialdemokratiska partiet.

Förutom asylrätt och bidragspolitik är svensk samhällsdebatt paralyserad av kön. Då det bara finns två biologiska kön – och mer än hälften av landets invånare är kvinnor – är det fenomen rörande könsfrågor som tar plats i debatten, trots att nationen är en av världens mest jämlika (något som i och för sig delvis är en följd av denna besatthet). I denna artikel tänker jag inte främst på sexualitet, utan på maktrelationer. Varför har Sverige blivit så könsmaniskt?

Den självklara utgångspunkten vid ett försök att svara på frågan är en historisk mansdominans med uppenbara inslag av förtryck eller diskriminering. Här räcker det med att peka på att myndiga kvinnor hindrats juridiskt att själva bestämma över sin egendom fram till 1884 och att kvinnlig rösträtt införts först 1921. Och att homosexualitet avkriminaliserades 1944 och betraktades som psykisk sjukdom ända fram till 1979. Här kan man tala om orättvisor.

Därmed inte sagt att kvinnor förr saknat reell makt inom familjen. Svensk historia har många exempel på starka tjejer, som styrt och ställt rörande hus och hem, inte minst då männen varit ute i Europa för att kriga mot utländska karlar. Och jämfört med flera andra nationer har kvinnfolket i Sverige ändå haft en bättre position. Likväl är det tydligt att kvinnan i äldre tider varit systematiskt förtryckt. På så vis kan man tala om att hon förr varit ett ”offer”, för att använda ett av de ord som idag är mest populära i vårt land vid samtal om olika samhällsfrågor. Det är tydligt att rollen som offer varit ett gott skäl för det omfattande reformarbete som bedrivits i landet för jämlikhet under mer än 100 år från idag.

Mohamed Omar

Våren 2016 varnade, Trevor Phillips, före detta ordföranden i The Equality and Human Rights Commission, för att muslimerna i Storbritannien riskerade att bli en ”nation inom nationen”. Han hade i dokumentären ”What British Muslims really think” redovisat resultaten av en undersökning om vad brittiska muslimer tycker. Det visade sig finnas en stor klyfta i värderingar mellan brittiska muslimer och andra britter.

”Integrationen av brittiska muslimer”, sade Phillips, ”kommer sannolikt att bli den svåraste utmaningen vi någonsin har mött.”

I undersökningen framkom bland annat att 66 procent av de tillfrågade inte skulle rapportera till polisen om de kände någon som var på väg att bli inblandad i terrorism. Det kan bero på att man känner större lojalitet till den egna gruppen än till det icke-muslimska samhälle man lever i. Man är engelsman, eller för all del även fransman, belgare och svensk, men bara på pappret.

Detta kan förklara hur Salah Abdeslam, den belgiske jihadisten av marockanskt ursprung som medverkade vid attacken mot Paris den 13 november 2015, kunde hålla sig undan rättvisan hela fyra månader, innan han greps i stadsdelen Molenbeek i Bryssel. Paris borgmästare Anne Hidalgo menade att hon var säker på Abdeslam skyddades av sina ”bröder” i Molenbeek.

Begreppet Eurabien används ibland för att beskriva föreställningen om att Europa växer samman med arabvärlden, islamvärlden eller Mellanöstern. Begreppet Eurabien ska ha populariserats av författaren Bat Ye’or i boken Eurabia: The Euro-Arab Axis.

Forskare ska i arbetet sträva efter att frigöra sig från egna värderingar. Det är svårt. När ett faktamaterial står och väger – eller är svårtolkat – är det ofta lockande att läsa in egna åsikter i de data som insamlats. Och så glider forskaren på orden. Någon gång händer detta nästan alla som forskar i samhällsvetenskapliga ämnen. Det är en naturlig risk. Ibland är en sådan glidning mänsklig.

En annan sak är medveten styrning av det vetenskapliga arbetet. Jag anser att det är vad vi upplevt under lång tid beträffande kriminologen Jerzy Sarnecki. Han har i åratal hävdat att höga brottslighetstal för invandrare inte sammanhänger med deras inflyttning i en ny kultur, utan har sin bas i personernas socioekonomiska situation. Han har nog rätt att det stora flertalet våldsbrottslingar har en besvärlig social bakgrund. Men han vränger fakta när han inte vill tillstå att gruppen invandrare är mycket tydligt överrepresenterad när det gäller exempelvis våldtäkter.

Varför agerar Sarnecki systematiskt på ett vis som en forskare inte ska? Klart är att han måste förstå existensen av de fakta han förnekar. Blåljuger han alltså? Nja, den rimligaste förklaringen är att han vill upprätthålla en politisk åsikt, nämligen att man inte ska släppa loss invandringsfientliga värderingar hos folk i allmänhet genom att tala klarspråk. Och hans bredare förklaring rörande socioekonomiska förhållanden är för övrigt också riktig. Men Sarnecki lyfter en bredare förklaring i stället för den mer spetsiga och relevanta.

Anders Leion

I slutet på 20-talet började min far arbeta som rörmokare i Västerbotten. Han beskrev kundernas reaktion när han och hans yrkesbröder installerat centralvärme i något gammalt timmerhus på landsbygden. Husfolket uttryckte häpnad, förundran och lättnad. Slut på det mesta av det gamla slitet med ved och eldning – som ändå aldrig kunde hålla stugan riktigt varm. Naturligtvis kände han själv tillfredställelse över att hans arbete uppskattades.

Den lyckan har jag sällan fått uppleva under mitt yrkesliv. Jag har arbetat inom olika delar av tjänstesektorn, först inom offentlig sektor och sedan inom fackliga centralorganisationer. I båda områdena var kunden näst intill osynlig. Det sista kvartsseklet var jag däremot ständigt i nära kontakt med kunderna till Sifo, där jag arbetade. Inte mötte jag någon uttalad glädje precis. I bland kom jag också med ett icke önskat resultat, men ändå framgick det oftast att arbetet var viktigt för kunden.

Både min far och jag arbetade under år då svensk ekonomi oftast uppvisade stor stabilitet. Industrin och de gamla storföretagen var dominerande. På sjuttiotalet utformades de regler som kom att kallas för Las – lagen om anställningsskydd, antagen 1982. Dess regler om sist in – först ut passade denna stabila miljö väl.

Mohamed Omar

I inledningen till Alexandre Dumas roman Greven av Monte Cristo seglar ett skepp in i Marseilles hamn:

”Den 24 februari 1815 signalerade utkiken på Notre-Dame-de-la-Garde tremastaren Pharaon som kom från Smyrna, Triest och Neapel.”

Ombord på skeppet finns den unge Edmond Dantès, han som senare ska förvandlas till hämnaren Greven av Monte Cristo. Edmonds fästmö heter Mercédès och bor i byn Les Catalans. Byn beskrivs så här i romanen:

”En gång för länge sedan avreste av någon hemlighetsfull anledning en skara kolonisatörer från Spanien och slog sig ned på den landtunga där deras bebyggelse ännu i dag finns kvar.”

”Denna by som uppbyggdes i en bisarr och effektfull, till hälften morisk, till hälften spansk stil är ännu i dag bebodd av invandrarnas avkomlingar som fortfarande talar sina fäders språk.”

Då var denna ”moriska stil” det enda islamiska man kunde hitta i Marseille. Och jag är tveksam till om stilen överhuvudtaget var ”morisk” eller om det bara var Dumas sätt att försöka göra Les Catalans mer exotiskt.

De senaste veckorna har jag varit ute varje dag och kväll och kampanjat. Nu kanske ni tänker att det är lite tidigt att börja valkampanjen i Sverige, men där jag bor på Irland hade vi nyligen en folkomröstning om det Åttonde Tillägget till Irlands konstitution, som förbjuder abort när kvinnans liv inte är hotat. Jag har varit abortmotståndare sedan jag var tolv år gammal och har bott i Irland större delen av mitt vuxna liv, och jag valde att engagera mig i Save the 8th-kampanjen – alltså kampanjen för att bevara abortförbudet.

Till skillnad från vad vissa tycks tro, så handlar inte abortfrågan om modernisering. Att Irland har en restriktiv abortlagstiftning har lett till att landet har en av Europas högsta födslotal, vilket också innebär att regeringen där inte kan massimportera människor från utanför Europa med ursäkten att ”det föds för få barn”. Är det någon som har funderat på varför det föds för få barn i Sverige? Jag ska ge er en ledtråd: Vi har aborterat 1 500 000 människor sedan 1975! Tyvärr är det ju numera ”omodernt” att föda tillräckligt många barn så att vi kan ta hand om alla äldre och betala skapliga pensioner, så vi får väl leva med det…

Abortliberaler vill gärna framställa abortfrågan som att det handlar om kvinnors rättigheter, så även här på Irland där en av liberalernas slogan löd ”Trust women”. Helt grundläggande i abortfrågan är dock frågan om när livet börjar – vad är egentligen en människa? Alla är nämligen överens om att människor har rätt till liv, så när fostret blir en människa är helt avgörande för abortfrågan. Ingen skulle tillåta att en mamma dödade sitt nyfödda barn, även om hon var under stor press, hade ekonomiska problem, hade blivit våldtagen eller vad som helst – för vi betraktar ett nyfött barn som en människa.

Mohamed Omar

En märklig scen utspelade sig på torget i Uddevalla fredagen den 15 december. Vid 12-tiden på dagen höll Islamiska centret en manifestation för att ställa krav på en större moské. Det är politikernas ansvar, menar de, och skanderade ”Jalla, jalla, moské för alla!”

Manifestationen bestod av en gemensam fredagsbön. En fredagsbön innebär att männen ställer sig i raka led och sedan böjer knä och faller ner på sitt ansikte. En imam reciterar Koranen högt och håller en predikan.

Hade den arabiska våren kommit till Sverige? För alla minns väl bilderna av Muslimska Brödraskapets massböner på Tahrir- och sedan Rabiatorget i Kairo.

Mohamed Omar

Den 2 december högtidlighöll SVT profeten Muhammeds födelsedag med ett halvtimmeslångt program. Här kan du se det på SVT Play

Prästen Mikael Billemar intervjuade sin vän, imamen Ali Bourouine, som berättade om hur han firade denna dag. Billemar ställde inga kritiska frågor utan det var idel myspys. Det är synd, för det behövs mer kunskap om Muhammed.

I programmet berättade imamen att man på profetens födelsedag högläser ur en dikt som kallas Al-Burda, på svenska ”Manteln”.

Mohamed Omar

Idag är det den 3 december och den första söndagen i advent, kyrkoårets första dag. Det kan vara intressant även för en ateist som jag. För den kristna traditionen är en del av vårt arv som svenskar, och att lära sig om den är alltså att lära sig om svensk kultur. Men det är också nyttigt att göra jämförelser mellan kristendomen och islam. Så kan man bättre förstå händelser i vår samtid.

Det finns en psalm som sjungs mycket i adventstider, Bereden väg för Herran, skriven av biskop Franzén år 1812. Den handlar om Jesus intåg i Jerusalem. Hur han kommer ridande på en åsna och blir mottagen som Messias av folket som ropar hosianna. I psalmen sägs det om Jesus att han stred med ”andens svärd”, inte med riktiga svärd. Och att han kom utan härar. Han var inte kung över något jordiskt rike.

Mohamed Omar

I åtta månader, sedan i mars år, har ett tusental muslimer protesterat framför stadshuset i stadsdelen Clichy-la-Garenne i Paris genom att ockupera gatorna under varje fredagsbön. Men den 10 november uppstod en konfrontation när parisare samlades till motdemonstration. De störde bönen genom att sjunga marseljäsen, den franska nationalsången. Motdemonstranterna leddes av borgmästaren Remi Muzeau.

Nu har inrikesministern sagt att offentliga, islamiska böner på gatorna inte mer ska tolereras. ”De ska inte få be på gatorna, vi kommer att förhindra gatuböner”, säger inrikesminister Gerard Collomb. Samtidigt säger han att det ”behövs fler moskéer i landet”.

Bild, DGS
Mohamed Omar

På morgonen tisdag den 28 november plingade det på min dörr. Det var polisen. Hon berättade att en sprängning hade skett i närheten av Polishuset och undrade om jag sett eller hört något. Det hade jag inte för jag hade kommit hem efter midnatt. Sprängningen skedde vid 23-tiden.

Det var en handgranat som hade kastats mot Polishuset, men den hade studsat och exploderat på en parkeringsplats invid ett bostadshus. Åtta bilar hade skadats. Det var bara tur att ingen människa skadades. Händelsen rubriceras som allmänfarlig ödeläggelse och försök till mord

När jag gick ut senare på dagen såg jag tungt beväpnade poliser som vaktade Polishuset och i kvarteret gick poliser runt och sökte spår och pratade med oroliga grannar. Jag pratade med en äldre man. Det hade tydligen varit en ordentlig smäll. Han var skakad, men inte förvånad. Det har ju skett flera attacker mot poliser och polisstationer på sista tiden.

Bild, DGS
Mohamed Omar

I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.

Den 14 november tweetade han att han var bekymrad över alla sextrakasserier, och att detta borde få oss att förstå visdomen bakom den islamiska hijaben, huvudduken som muslimska kvinnor måste täcka sig med enligt sharia:

Bild, DGS
Mohamed Omar

I december förra året nekades Sveriges Unga Muslimer (SUM) statsbidrag av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Beslutet var riktigt och grundat i SUM:s nära relationer till islamister.

SUM bestred beslutet och överklagade till Förvaltningsrätten. Den 14 november kom domen som gav SUM rätt, vilket fått ordförande Rashid Musa att utropa seger i en debattartikel i Aftonbladet den 21 november under rubriken: ”Unga muslimer fick rätt – då är ni plötsligt tysta”.

Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Att få rätt och att ha rätt är inte alltid samma sak. SUM:s nära relationer till islamister är ett faktum, vilket den liberale debattören Bawar Ismail påpekade i en debatt i Sveriges Radio den 16 november. Ismail lyfte fram att MUCF inte hade lagt fram alla belägg för hur SUM gång på gång bjudit islamister och hatpredikanter till sina möten där de fått en plattform för att påverka unga muslimer.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Idag den 10 november är det Mårtensafton och vissa av oss går på gåsmiddag. Men vem var egentligen Mårten? Det var ett helgon som kallades Martin av Tours. Han firas imorgon, på Martins dag eller Mårtensmässan.

Martin var en romersk soldat från det område som idag kallas Ungern. Så här gick det till när Martin kom att förknippas med gäss: Invånarna i staden Tours ville göra Martin till biskop. Men eftersom han var så gudfruktig vågade han inte ta på sig det stora ansvaret och gömde sig bland gässen. Men gässen kacklade och avslöjade honom. Så han blev biskop, trots allt. Detta ska ha skett den 11 november år 371.

Och så här gick det till när Martin blev kristen: Han var en arton år gammal yngling, och romersk soldat, då han mötte en frusen tiggare på vägen. Martin hade inget att ge tiggaren, men då i stället sin mantel och delade den i två delar. En del gav han tiggaren.

Bild, DGS
Mohamed Omar

När jag var muslim hade jag en vän. Han och jag gjorde samma resa. Vi gick till moskén tillsammans och diskuterade shia och sunni, sharia, evolutionen, jihad och allt möjligt annat. Vi var två väldigt ovanliga typer i moskéerna. Vår resa slutade i ateismen.

Det var framför allt evolutionsteorin som påverkade min vän. Alla imamer och andra så kallade ”lärda män” han talade med sade att evolutionsteorin var fel. Det var en teori som de otrogna, icke-muslimerna, hittat på. Sanningen fanns i Koranen, sade det. Gud skapade Adam och Eva.

Men min vän nöjde sig inte med de lärda männen och imamernas svar. Han studerade själv och fann att bevisen, för att människan och alla andra arter utvecklats, var överväldigande. Däremot fanns det inga som helst bevis för Koranens påståenden. Finns inga bevis för att Koranen är Guds ord.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Första maj i år hände något konstigt. När statsministern Stefan Löfven försökte höll tal i Malmö blev han avbruten. Det var den islamiske fundamentalisten Jasmin Nur Ismail som ställt sig upp med en megafon och börjat skrika.

Hon var inte ensam. Med sig hade hon en grupp aktivister i iklädda sjalar. Man skulle kunna tro att den arabiska våren hade kommit till Sverige….

När P4 Malmö intervjuade Jasmin, som också var Vänsterpartiets första maj-talare, om varför hon avbröt Löfven sade hon att det var för att regeringen varit tyst om EU-domen om att arbetsgivare får bestämma huruvida man får ha slöja på sig på arbetsplatsen.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Tisdagen den 31 oktober drabbades New York återigen av en jihadattack. Jihadisten Sayfullo Saipov från Uzbekistan körde över ett antal människor med en mindre lastbil. Åtta dödades. Medan attacken pågick ropade han Allahu akbar. Sayfullo, namnet betyder ”Guds svärd”, hade svurit trohet till terrorgruppen Islamiska Staten (IS).

Men det är mindre viktigt vilken terrorgrupp han svor trohet till. Idag är det IS, igår var det Al-Qaida. Det är inte gruppen, utan idén som jihadisterna svär trohet till. Och det är en idé som kommer från profeten Muhammed, islams grundare.

Av Sayfullos utseende att döma, det stora buskiga skägget, var han noga med att efterlikna profeten till det yttre. Attacken visar att han också ville efterlikna honom i handling. Enligt Koranen är Muhammed ett föredöme, muslimerna ska eftersträva att vara som honom:

Ferdinand och IsabellaI en krönika i Aftonbladet den 21 oktober menar Anders Lindberg att svenska folket vet för lite om islam. ”Festligt hur lite vi vet om islam” lyder rubriken. Sedan ägnar han hela artikeln till att visa hur lite han själv vet om islam. Men det är inte festligt, snarare sorgligt, eftersom han själv är omedveten om hur lite han vet.

Bild, DGS
Mohamed Omar

Idag den 18 oktober år 1009 förstördes den heliga gravens kyrka i Jerusalem. Kyrkan sägs innehålla graven där Jesus låg innan han uppstod från det döda. Kyrkan har varit ett pilgrimsmål för kristna sedan 300-talet.

Enligt kyrkofadern Eusebios av Caesarea (263-339), den främste lärde inom kyrkan på sin tid och författare till den första kyrkohistorien, byggde på 100-talet den romerske kejsaren Hadrianus ett Venustempel på Jesus grav för att dölja den. Den förste kristne kejsaren, Konstantin den store, ska sedan år 325 eller 326 sedan ha ersatt templet med en kyrka.

När muslimerna under ledning av kalifen Omar erövrade Jerusalem i april år 637 fick kyrkan stå kvar, men de kristna underkastades stränga och förödmjukande lagar.