Affären Paolo Macchiarini på Karolinska Institutet (KI) och Karolinska Universitetssjukhuset (KS) har ett tiotal år på nacken men gör sig ännu påmind. De misstankar om oredlighet i sex artiklar som de fyra visselblåsarna lagt fram bekräftades av en extern utredare. Detta hindrade inte rektor Anders Hamsten från att hösten 2015 frikänna Macchiarini. Efter det att SVT i början av 2016 sänt dokumentären ”Experimenten” gick det inte längre att försöka sopa skandalen under mattan. Hamsten förklarade då i DN att han ”gjort en närmast total felbedömning av Macchiarini och att KI borde ha skilts från honom långt tidigare”. Som ytterst ansvarig avslutade han artikeln med att ställa sin plats till förfogande.

Efter detta kom oredlighetsutredningen att återupptas och alla de sex anmälda tidskriftsartiklarna om transplantation av syntetiska luftstrupar fälldes. Efter begäran från KI kom artiklarna att dras tillbaks av de tidskrifter där de publicerats. Efter långa juridiska processer blev Macchiarini i juni 2023 dömd till fängelse i två och ett halvt år i Svea Hovrätt för tre fall (tre patienter) av grov misshandel. Den överklagan som lämnades in till Högsta Domstolen avslogs. Därmed fastställdes hovrättsdomen. Macchiarini har begärt att få avtjäna sitt straff i Spanien där han bor, vilket nyligen har godkänts både av svenska och spanska myndigheter. 

Under den senaste tiden har dramatiska efterdyningar av Macchiarini-affären förekommit på KS och fått stor uppmärksamhet i media. Det har rört sig om avskedandet av två läkare och forskare som hals över huvudet fått lämna sina anställningar. Det mest aktuella fallet, som också rönt störst uppståndelse, avser Karin Pettersson, tidigare chef för förlossningsvården vid Huddinge Sjukhus. Anledningen till uppsägningen ska ha rört sig om illojalitet, bristande redovisning av bisysslor samt privat användande av sjukhusets E-post. Ärendet har orsakat omfattande protester bland personalen på sjukhuset och i pressen har termer som ”skräckvälde” och ”Stasimetoder” använts.

Om man tittar närmare på den utredning som KS låtit en advokatbyrå göra så framgår där att Pettersson varit engagerad i Immanuelskyrkan i Stockholm, vars ekonomi vilar på ett vårdbolag och ett fastighetsbolag. Hon har varit styrelseordförande i vårdbolaget, som enligt rapporten hade 60 anställda och en omsättning av 58 miljoner kronor under 2022. Hon har själv uppgivit att sysslan begränsades till ett mindre antal möten på kvällstid. Vid en genomgång av hennes e-post ska advokatbyrån dock ha funnit tecken på betydligt mer omfattande uppgifter inom vårdbolaget, vilka dessutom gjort intrång på arbetstiden vid sjukhuset. Enligt Petterssons egen utsago ska hon inte haft några inkomster från vårdbolaget men advokatfirman noterar att hennes ”registrerade inkomster för 2021 och 2022 uppgick till 125 114 kr respektive 82 696 kr mer än den utbetalade lönen från arbetsgivaren”. Man vet dock inte var dessa extra inkomster kommit från.

Utöver åtagandet i vårdbolaget tas i rapporten även upp en mängd andra bisysslor där fel registreras. Detta stämmer överens med gällande regler, men så ingående dessa är kan ledningen vid KS sannolikt hitta skäl att avskeda snart sagt varenda läkare som utöver sitt kliniska arbete också forskar (vanligt på ett universitetssjukhus). Listan över den typ av bisysslor som Pettersson ska ha redovisat fel inkluderar: föreläsningar på sjukhus, läkemedelsbolag och konferens vid utländskt universitet; författande av bokkapitel beställt av universitet; uppdrag i tillsynsvägledande myndighet; uppdrag i oberoende expertgrupp; opponent vid disputation, et cetera.

Ännu en sak som tas upp i advokatrapporten rör användande av sjukhusets e-post för privata ändamål. Detta strider mot nu gällande regler men har under många år varit mycket vanligt både på KI och KS. I utredningen sägs att man i Petterssons e-post under 2020-2024 funnit närmare 15 000 e-postmeddelanden relaterade till hennes bisysslor. Det anges dock inte hur stor del av dessa som rör uppdraget inom vårdbolaget respektive forskarbisysslor.

Sammanfattningsvis slås i advokatrapporten fast att Karin Pettersson ”har handlat grovt illojalt mot sin arbetsgivare, bland annat genom att inte anmäla bisysslor och, som det framstår medvetet, angivit felaktiga uppgifter till arbetsgivaren avseende sina bisysslor, och har därmed grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren”. Rapporten är daterad den 14 mars 2024 och samma datum återfinns på ett beslut om avsked undertecknat av temachefen Per Mattson och Pettersson själv, som bekräftar att hon tagit del av beslutet.

Bakgrunden till de drastiska åtgärder som redovisats ovan är att KS efter Macchiarini-skandalen upprättat ett rättskansli där man samlat sina juridiska resurser för att se till att gällande regler efterlevs. På liknande sätt beslutade KI:s styrelse 2020 att på grundval av en extern utredning rörande Macchiarini-ärendet och en rapport från Internrevisionen att anta en åtgärdsplan. Denna kom bland annat att innehålla tillsättandet av ett ”vetenskapligt ombud” med uppgift att ge vägledning i forskningsetiska frågor samt utökad etikutbildning för både forskare och studenter. Man kan säga att KS fokuserat på bisysslor och KI på forskningsetik.

För att få distans till det som beskrivs ovan finns anledning att blicka tillbaka mot den person som gett upphov till de skärpta reglerna på KI och KS, det vill säga Paolo Macchiarini som var anställd 2010 – 2016. Beträffande bisysslor fick jag i januari 2015 beskedet att Macchiarinis KI-institution saknade redovisningar för 2010 och 2011. För 2012 fick jag en skriftlig sådan undertecknad av honom själv där han hävdade att han inte hade några bisysslor och inte heller några inkomster av sådana. För åren 2103 – 2016 har däremot inga uppgifter gått att få från KI. När jag 2017 frågade KS om Macchiarinis bisysslor fick jag bara svaret att vid tiden för hans anställning behövde dessa bara ges på förfrågan och någon sådan hade man helt klart inte gjort.

Detta vittnar om den flathet som präglade både KI:s och KS:s relation till Macchiarini. Han hade redan vid starten av sin tjänst nära kontakter med det amerikanska bolaget Harvard Apparatus Regenerative Technology Inc (HART), som i grunden byggde upp hela sin verksamhet runt honom. Bolaget skrev redan efter den första transplantationen av en syntetisk luftstrupe om sin roll. Några år senare vände man sig till investerare och uppskattade den årliga marknaden i USA och Europa för luftstrupetransplantationer till 0,8-1,5 miljarder US dollar. Vid denna tid hade redan två av de patienter som opererats på KS avlidit och den tredje låg sedan två år tillbaks på intensivvårdsavdelning.

Mindre än en månad efter det första ingreppet på KS sökte Macchiarini med HART och UCL Business Plc patent för sin teknik. Senare överläts patenträttigheterna till HART, sannolikt inte utan rejäl ersättning. Patentet finns dock inte omnämnt i den Lancet-artikel från 2011 där den första transplantationen beskrevs. Samma sak gäller för andra artiklar, vilket strider mot de regler flertalet tidskrifter hade redan då. Grunden för dessa är att en forskares ekonomiska intressen kan påverka både upplägg av experiment och uttydande av erhållna resultat.

Enligt beslut av rektor Harriet Wallberg var Paolo Macchiarini ”anställd som gästprofessor i regenerativ kirurgi vid KI, förenad med befattning som överläkare vid KS (30% på KI och 30% på KS) för tiden 101201 -131130. I januari 2014 beslutade KI:s nytillträdde rektor Anders Hamsten att förlänga anställningen som gästprofessor vid KI i ytterligare tre år, även nu med 60% av full arbetstid. KS fanns däremot inte längre med då man i motsats till KI hade insett att Macchiarinis verksamhet inte var vetenskapligt förankrad och dessutom utgjorde en dödsfara för patienterna. 

Hur som helst hade Paolo Macchiarini under sex års tid en anställning på 60% arbetstid vid KI/KS. Faktum är emellertid att det ofta var bara någon eller några få dagar per månad som han infann sig på arbetsplatsen. En förklaring till detta kan vara de omfattande åligganden han samtidigt hade på annat håll. Till exempel var han också knuten till Universitetssjukhuset Careggi i Florens (varifrån KI rekryterat honom), först som ”medical officer” och därefter som ”consultant project manager” med en årslön om 110 000 euro (runt en miljon svenska kronor).

I oktober 2011 tecknades vidare ett avtal mellan Hälsoministeriet i Ryssland och det medicinska universitetet i Krasnodar om att bilda ett forskningscenter för regenerativ medicin med Paolo Macchiarini som chef och en budget av storleksordningen 150 miljoner rubel, på den tiden ett imponerande belopp. Enligt avtal skulle Macchiarini både 2012 och 2013 vara fysiskt närvarande vid centret under totalt minst fyra månader. Beträffande ersättningen till honom och övriga medlemmar i teamet sägs bara att summan inte fick överstiga 60% av anslagets storlek.

Detta innebär att Paolo Macchiarini under en stor del av sin anställning vid KI/KS (60% av full arbetstid) hade sidouppdrag som innebar att hans totala åtagande motsvarade uppemot två heltidstjänster. Vid KI hade han för åren 2011 – 2013 en lön om 423 000, 482 000 och 448 000 kr (för 30% tjänst) och för 2014 620 000 kr (nu inte längre anställd på KS). Från KS fick han för den första treårsperioden samtidigt 434 000, 371 000 och 395 000 kr. Detta är alltså vad svenska skattebetalare fick punga ut med för en läkare som utförde experiment på människa med en teknik som inte tidigare testats på försöksdjur, saknade etiktillstånd och tillstånd från Läkemedelsverket samt orsakat tre patienters lidande och död.

Till bilden kan fogas att Macchiarini, parallellt med de transplantationer av konstgjorda luftstrupar som gjordes på KS, också utförde fyra ingrepp av samma slag i Ryssland. Av de fyra patienterna där, som inga led av dödliga sjukdomar, dog tre medan den fjärde kunde räddas genom att man avlägsnade den inopererade luftstrupen och sydde ihop de två ändarna av hans egen luftstrupe.

Att Paolo Macchiarinis bisysslor och redovisningen av dessa varit helt uppåt väggarna kan det sammanfattningsvis inte råda någon tvekan om.

En annan sak som KS hänvisat till i samband med avskedandet av Karin Pettersson rör användningen av sjukhusets e-post för privata ändamål. Även här finns anledning att göra en jämförelse med Macchiarini. Enligt listor över hans KI-mejl under de tre första månaderna 2015 fick han under denna tid 4 910 meddelanden och skickade 1 044 stycken. Det går inte att avgöra hur många av dessa som var av privat karaktär, men notabelt är att Benita Alexander var den person som skickade flest mejl till honom och också den som mottog flest mejl från honom. Vem är då hon? Jo den producent vid det amerikanska TV-bolaget NBC som i juni 2014 släppte dokumentären ”A Leap of Faith”, en hyllning till Macchiarini och hans gärning som kirurg. E-postkorrespondensen mellan dessa två är nästan uteslutande av privat karaktär och rör deras kärleksförhållande och förberedelserna för deras bröllop.

Detta förhållande kom dock till ett tvärt slut i maj 2015 och den helt osannolika historien kom i början av 2016 att presenteras i tidskriften Vanity Fair, för vars reporter Alexander hade berättat sin historia. Till saken hör vidare att hon själv senare gjorde en tvåtimmars dokumentär med titeln ”He Lied About Everything” som visades 2018.

Denna nästan ofattbara historia slog ner som en bomb både för KI och för SVT, som i början av 2016 stod i begrepp att sända det första avsnittet av dokumentären om Macchiarini. Det som exponerades i artikeln var inget man här kände till. KI hade i samband med rekryteringen av Macchiarini fått varningar från olika håll som uppgav att han ljugit om sina meriter, inte brydde sig om etiska tillstånd och var svår att samarbeta med. Detta ignorerades dock och istället hamnade man i det som kom att bli en av de största skandalerna någonsin inom svensk sjukvård och forskning.

För att återgå till nutid kan man fråga sig om det rabalder som uppstått på grund av avskedandet av förlossningsläkaren Karin Pettersson på KS möjligen kan finna en förklaring i att man tagit i väl hårt för att undvika skandaler som den Paolo Macchiarini orsakade. Som rapporterats ovan motiverades Petterssons avsked med att hon skulle ha varit grovt illojal mot sin arbetsgivare genom att inte fullt ut ha rapporterat sina bisysslor enligt gällande regler, ha haft bisysslor som inkräktat på arbetstiden vid sjukhuset samt ha använt sjukhusets e-post för privata ändamål

Vid en jämförelse mellan Karin Pettersson och Paolo Macchiarini kan följande noteras.

Pettersson var styrelseordförande i ett vårdbolag och hade enligt advokatutredningen även andra arbetsuppgifter där. Hur mycket detta inverkade på arbetstiden på sjukhuset framgår inte och inte heller hur mycket hon tjänat på detta. Man noterade att hon haft mindre extrainkomster men varifrån dessa kom visste man inte. Pettersson ska även ha underlåtit att fullt ut redovisa andra bisysslor utanför sjukhuset såsom föreläsningar med mera.

Om vi gör en jämförelse med Macchiarini så hade han vid sidan av sin anställning vid KI och KS (totalt 60% av full arbetstid): (i) kopplingar till ett större medicintekniskt bolag i USA till vilka han överlät sina patenträttigheter (ersättning okänd); (ii) omfattande åligganden vid universitetssjukhuset i Florens med en ersättning av 110 000 euro per år (cirka 1 miljon svenska kronor); samt (iii) forsknings- och undervisningsuppgifter vid universitetssjukhuset i Krasnodar som krävde åtminstone fyra månaders fysisk närvaro varje år, sannolikt välbetalt. Trots detta kunde KI inte uppvisa några redovisningar av bisysslor för Macchiarinis och samma sak gällde KS.

Av advokatutredningen som var grunden för avskedandet av Karin Pettersson fås intrycket att engagemanget i Immanuelskyrkan och det vårdbolag som församlingen äger var den främsta anledningen till att KS ville bli av med henne. Enligt läkare på sjukhuset kan en annan orsak ha varit att hon öppet kritiserat vissa förhållanden på sjukhuset och velat få till stånd förändringar, vilket gjort henne obekväm inom ledningen. Det finns dock ingen rimlig jämförelse mellan den skada hon orsakat KS och den effekt som Paolo Macchiarinis anställning haft på ryktet och förtroendet för både KI och KS. Genom det minutiösa och delvis petitessliknande regelverk som KS infört vad det gäller bisysslor har man fått ett redskap att avskeda snart sagt vilken läkare och forskare man vill. Detta kan ses som en del i en pågående utveckling där politiker och myndigheter skaffar sig verktyg av repressiv natur för att kunna styra över medborgare och arbetstagare.

Johan Thyberg är legitimerad läkare och pensionerad professor i cell- och molekylärbiologi vid KI.