Makthavare – kejsare, kungar, diktatorer, presidenter och premiärministrar – genom historien har avslutat sina ämbete på olika sätt. De dör av ålder (Stalin, Mao, Roosevelt, Gustav Vasa), mördas (Palme, Caesar, Kennedy, Lincoln), förlorar val (Biden), avsätts (Nixon – se nedan) eller deras ämbetstid går ut (Obama). Det finns få ledare genom historien som självvalt ger upp sin position utan politisk eller juridisk anledning. Den enda ledaren som jag kan tänka på är USA: s första president Georg Washington (1732 – 99) som efter sina åtta år valde att 1797 återgå till sin älskade farm utanför Washington BC (numera ett välbesökt museum som undertecknad besökt).

Jag kan förstå svenskar som röstar på kommunisterna, alternativt socialisterna, om man kommer från så kallade icke priviligierade förhållanden och/eller ser på politiken ur ett historiskt perspektiv. Under kapitalismens tidiga år utnyttjades den då nya arbetarklassen med långa arbetsdagar (12 – 14 timmar/dag), låga löner, urusla bostäder och allmänt dåliga levnadsförhållanden.

Den amerikanske politiske rådgivaren Stephen Miller hävdar att Västerlandet är den första och enda civilisationen i historien som har importerat en utländsk arbetarklass och samtidigt beviljat dem fulla politiska rättigheter, som rösträtt och tillgång till välfärdssystem. Ju enklare ett land gör det för utlänningar att erhålla medborgarskap, desto snabbare omformas det politiska landskapet. Invandring upphör då att vara en isolerad ekonomisk fråga och blir i stället en politisk faktor som driver samhällsförändring över tid.

Häromdagen besökte jag ett seminarium om Islamismen i Sverige. Det ägde rum i en källarlokal nära Odenplan i Stockholm, arrangerat av Demokrativärnet (drivs av bl a Annika Braun). Det paradoxala, som en av deltagarna beskrev det, var att medan vänstern/palestinademonstranterna öppet får, kan och vågar marschera genom Stockholms mest trafikerade gator under polisskydd, måste de som protesterar mot islamismens intrång träffas i en hemlig källarlokal. Platsen för seminariet meddelades nämligen inte förrän dagen innan seminariet, för att förebygga eventuella attentat.

De senaste dagarnas diskussioner om Trumps krav på att ”få Grönland” har gjort att flera av Europas ledare har gått ut i ett gemensamt utrop till stöd för Danmarks rätt till Grönland, och/eller till grönlänningarnas rätt till självbestämmande. För detta är de villiga att spräcka NATO, den militärallians som bildades för att skydda just Europa mot Sovjetunionen/Ryssland.

Det har nog inte gått någon förbi att USA:s president Trump flera gånger hävdat att han ”vill ha” Grönland som har en befolkning på bara ca 50 000 invånare. En snabb titt på karten visar att Grönland ligger betydligt närmare Nordamerika än Europa och lilla Danmark. Dessutom ser Grönland ut att vara enormt stort. Men kartan visar inte verkligheten, den använder nämligen den så kallade Mercators projektion, se kartan ovan. I denna är Grönland lika stor som hela Afrika (områden närmare polerna dras ut och ser betydligt större ut än i verkligheten). Peters projektion däremot, visar ländernas och världsdelarnas verkliga storlek, se kartan nedan. Grönland är nästan fem gånger större än Sverige, drygt 2 miljoner km2 mot 450 000 km2.

Merit Wager i Bulletin skriver intressant och frustrerande om att vara en helt vanlig svensk. En utlänning som en gång beviljats medborgarskap kan inte fråntas det, oavsett omständigheter. Det finns inget i svensk lagstiftning som gör det möjligt att återkalla ett en gång beviljat medborgarskap. Men det finns en grupp svenska medborgare som kan förlora sitt medborgarskap. Det är samma grupp som också behandlas styvmoderligt när det gäller återinvandring till Sverige och det är – just det ”svensk”-svenskar.

Att krig är förskräckligt vet vi, men ibland verkar det tyvärr oundvikligt. Andra världskriget startade genom att Hitler ville lägga under sig hela Europa. Som tur var kom USA till vår hjälp och den mest karismatiske och skickligaste – men samtidigt den oförskämdaste, självsäkraste och impulsivaste – var den amerikanske generalen George Patton, sedermera 4-stjärnig general.

Dan Korn på Bulletin har ett intressant inlägg om de intellektuella vänstermänniskornas avundsjuka. De får alltid synas i media medan högerinriktade intellektuella sällan inbjuds till TV-sofforna.

Ovanstående meme där Trump, Putin och Xi sitter i tvångskläder på ett sinnessjukhus är både komisk, skrämmande och tyvärr sann. Alla tre lever nämligen i tron, och förhoppningen, att vad de säger i pratbubblorna ska blir verklighet. Det är den starkaste rätt som gäller och de mindre staterna, som Europas stater, får bara lära sig att ”gilla läget”.

Ovanstående graf om världsekonomins tillstånd 2025, baserat på prognoser från IMF:s senaste ”World Economic Outlook”, visar jordens största ekonomier som BNP.

Som framgår är USA:s klart störst, med 30 trillion dollar (hädanefter bara T), följd av Kinas knappt 20 T. Vad som är intressant är att Kina har drygt 4 gånger större befolkning än USA – 1,4 miljarder mot USA:s 340 miljoner – men trots det bara 2/3 av USA ekonomi. Men vad siffrorna inte visar är att Kinas befolkning minskar på ett, för landet, katastrofalt sätt, till 800 miljoner på några generationer (enligt vissa demografer), vilket är en 40 % minskning.

Bildt menar att den skenande gängbrottsligheten som de öppna gränserna inneburit, med regelbundna skjut- och bombdåd, är en petitess. Och precis som Stefan Löfven såg han det inte komma.

En gång i tiden, under 500 år från 1400-talet och framåt, var det Europa (inklusive Ryssland) som ”ruled the world”. I princip hela världen utanför Europa var koloniserat av någon europeisk stormakt, t o m det blivande USA. Hela Afrika förutom Etiopien och det som senare blev Sydafrika, Mellanöstern och Asien förutom Thailand, Japan och del av Kina (de så kallade enklaverna) ”ägdes” av europeiska kolonialmakter.

Ovanstående fråga kan synas banal. Man kan säga mycket om Trump, hans bristande ordförråd (”great”, ”best”, ”fantastic”), beundran av Putin, oförskämda utskällningar av medarbetare/politiska fiender, oförmågan att hålla en stram kurs (han lär hålla med personen han sist talat med), obotliga tro på sig själv (narcissist) samt oblyga strävan efter Nobels fredspris.

Häromdagen var jag på en diskussion hos Clarté (ja, den finns fortfarande) i Solidaritetshuset på Söder (var annars). Ämnet var situationen i Gaza. Svenska Clartéförbundet grundades 1921, samma år som de kinesiska kommunistpartiet grundades i Shanghai. Clartés mål är en socialistisk samhällsordning och dess tidning är ett av Sveriges äldsta socialistiska magasin.

Det har nog inte undgått någon att SD:s Jessica Stegrud häromveckan på X kommenterade det faktum att det var ”talande” att det på svensk TV var två personer med invandrarbakgrund – en svenskfödd kurd, tillika S:s kulturpolitiska talesperson Lawen Redar, och en persiska, moderata kulturministern Parisa Liljestrand – som diskuterade den svenska kulturkanonen som nyligen publicerades.

Carl Bildt, född 1949, f d stats- och utrikesminister i Sverige, har på ett utmärkt och träffande sätt beskrivits av en amerkansk diplomat som en “medium size dog with big dog attitude”. Detta lär ha varit inför ett möte med utrikesminister Hillary Clinton då Bildt beskrevs som en politiker som gärna tar på sig en lite för stor kostym i förhållande till sin egentliga makt. Vidare beskriver USA-diplomaten Bildt som kunnig (Bildt har ingen akademisk examen) men med ”begränsad politisk förmåga”.

I dagarna går det en dokumentärfilm i Stockholm om den tyska kvinnan Leni Riefenstahl. Hon föddes 1902 och dog 2003, och blev således hela 101 år. Hon var dansare, skådespelerska, skidåkare, filmregissör och fotograf. Riefenstahl är mest känd för sina (propaganda) filmer som ”Viljans triumf” om de tyska nazistpartiets partidagar i Nürnberg 1934 där Hitler presenterade som en sorts Wagner-halvgud och filmen ”Olympia” om Berlinolympiaden 1936, där fick hon dåtidens absolut största budget för en dokumentärfilm. Men allra mest är hon känd/ökänd för sitt nära samarbete med Hitler och Göring och de andra höjdarna i nazistpartiet.

Jag har förut här ondgjort mig över försvarsadvokaternas enorma arvoden för att försvara kriminella migranter och de av dessa som lyckats bli svenska medborgare. Trots borgerlig regering tycks oskicket fortsätta. Nu gäller det en invandrarfamilj som odlat narkotikaklassade svampar i hemmet på Hisingen i Göteborg. Enligt åtalet drog de in miljontals kronor på att sälja drogerna via nätet, på olika digitala plattformar, både på det öppna nätet och på Darknet.

När Bertil Hult, grundaren till språkföretaget EF, sommarpratade 2016 återgav han hur han kom hem till sin far och berättade att han fått sparken från traineejobbet på banken (han skulle skickas på språkkurs i England). Fadern svarade att han egentligen hade fått ”en spark i häcken”. Samma sak gällde då USA:s vicepresident Vance nyligen i München gav Europa ”en spark i häcken”. Europa inte var hotat av Ryssland eller Kina, utan av sig självt, att Europa inte litar på sin egen befolkning, är försvagat av sin egen moraliska degenerering, gröna omställning och att den muslimska okontrollerade massmigrationen utgör det verkliga hotet mot Europa.

Andrées polarexpedition över Nordpolen var ett försök lett av ingenjören August Andreé att 1897 resa över Arktis med vätgasballongen Örnen. Andrée och de övriga deltagarna, Knut Frænkel och Nils Strindberg, omkom under expeditionen och deras kvarlevor hittades först år 1930 på Vitön (öster om Svalbard) av en norsk expedition.

Fram till slutet av 1400-talet var Europa på inget sätt ledande i världen, i den mån man överhuvudtaget visste något om länderna utanför kontinenten. Världsdelens politiska landskap bestod av ett antal mindre furstendömen, varav några snart skulle enas till kungadömen och nationalstater. I övriga världen fanns flera högkulturer, både militära och kulturella, såsom det Osmanska riket, kejsardömena i Kina och Persien, Shogunatet i Japan, Inka- och Aztekerrikena på den amerikanska kontinenten samt några högkulturer i Afrika, exempelvis Zimbabwe.

Ända till början av 2000-talet konsumerade medborgarna i Sverige nyheter via Public Service och de stora dagstidningarna som DN, SvD, GP och Sydsvenskan. På den tiden var SVT, SR och TV4 och tidningarna hyfsat objektiva. Man visste vilket block de företrädde, det borgerliga eller det socialistiska blocket.

Folk till vänster i vårt land ser Sverige som en humanitär stormakt som är en förebild för hela världen. Dessa vänstermänniskor älskar det vi kallar woke eller politisk korrekthet. Sverige, och resten av det rika väst, fokusera idag på detaljer i vår jakt på det perfekta samhället och omhuldar begrepp som DEI – diversity, equity and inclusion. Ett typexempel är det patologiskt progressiva Los Angeles. I stället för att rusta sig för nästa stora brand har staden valt en lesbisk kvinna som brandchef och som gjort frågan om en mindre enkönad brandkår till en av sina viktigaste.

DGS: s skribent Jan-Olof Sandgren hade häromdagen här ett intressant inlägg om kristendomen och islam och funderingar om dessa.

I en intressant och lite skrämmande artikel i Swedish National China Centre, en del av Utrikespolitiska Institutet, skriver Erik Mo Welin om faran med uppkopplade smarta kinesiska elektriska bilar (EV).

Framväxten av elfordon (EV) och smart bilteknik väcker alltmer oro över cybersäkerhet och datasekretess. Storskalig datainsamling, hackningssårbarheter och möjligheten att kontrollera privatägda fordon är säkerhetsproblem som alla uppkopplade bilar har gemensamt. De huvudsakliga säkerhetsriskerna rör datainsamling, hackningssårbarheter och tillverkarnas ultimata kontroll över sålda fordon.

I veckan som gick (v. 51) var jag på två seminarier”, dels ”EU och Kina – vilken väg tar relationen under Trump?” på Medelhavsmuseet, dels ock ”Fyra nya år med Donald Trump” på ett fullsatt Södra Teatern i Stockholm.

Häromdagen var jag på ett evenemang på Kulturhuset där vår nya EU kommissionär Jessica Roswall intervjuades av journalisten Annika Ström Melin. Roswall är mycket verbal och säkert skärpt och svarar rappt på Melins frågor. Roswall är född 1972, har verkat som advokat och varit politiker inom Moderaterna sedan 2010 som riksdagledarmot och bland annat varit Sveriges EU-minister 2022 – 24.

Den så kallade Draghirapporten, The future of European competitiveness, skriven av italienaren Mario Draghi, före detta chef för europeisk centralbanken, chockade Europa. Den är en domedagsprofetia där det konstateras att EU inte i något avseende kan tävla med USA och Kina och visar att EU tappar konkurrenskraft i relation till dessa två stormakter, speciellt inom sektorer där morgondagens teknologier utvecklas.

I somras gjorde det konservativa Tory-partiet sitt sämsta val sedan 1800-talet efter att ha suttit vid makten i 14 år i rad. Det ledde till att den dåvarande partiledaren Rishi Sunak avgick och den svarta kvinnliga politikern Kemi Badenoch valdes till partiets sjätte ledare på mindre än åtta år.