Är det någonting som de flesta svenskar är frustrerade över så är det den alltmer ökande kriminaliteten; skjutningar, sprängningar, mord, stenkastning, bidragsfusk, förnedringsrån och gruppvåldtäkter. Som om detta inte vore nog så har vi generösa straffrabatter, ungdomsrabatter, frigivning efter 2/3 av tiden och beklämmande låga straff. PK-vänstern har alltid skyllt på socioekonomiska orsaker och föreslaget ökande resurser till ungdomsgårdar, dialog och andra sociala åtgärder.

I och med regeringsskiftet har bilden på kriminaliteten sakta börjat ändras. Brottsförebyggande rådet, Brå, har äntligen kommit fram till att det inte BARA är socioekonomiska orsaker till kriminaliteten. ”Andra riskfaktorer har ett starkare samband med brottsligt beteende. När man jämför med faktorer som forskning identifierat som riskfaktorer för brott – exempelvis föräldrarnas uppfostringskompetens, förekomst av konflikter i familjen, skolproblem eller ett umgänge med brottsliga kamrater – visar forskningen att dessa har ett starkare samband med brottsligt beteende än socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Det samma gäller för riskfaktorer kopplade till individen själv, till exempel brottstillåtande attityder eller impulsivitet”.

SR:s program Konflikt har studerat El Salvador som faktiskt verkar ha lyckats i kampen mot gängvåldet. På ett år har mordtalen där mer än halverats. Undantagstillstånd, straffskärpningar och tuffa polisinsatser har fyllt fängelserna och gett lugn på gatorna i landet som nyligen var ett av världens farligaste. El Salvador är det land i världen som fängslat flest av sina invånare och 12-åringar kan nu dömas till 20 års fängelse.

2019 vann Nayib Bukele presidentvalet med 53 procent av rösterna. Sedan dess har han revolutionerat politiken i Centralamerika. Bukele bad landets kongress att utfärda undantagstillstånd efter en mordvåg i landet. Dagen innan hade 62 personer mördats på ett dygn. Det var den blodigaste dagen i El Salvador sedan inbördeskrigets slut 30 år tidigare. Med undantagslagarna kan misstänkta gripas utan förklaring och de fråntas rätten till juridiskt försvar. Mötes- och kommunikationsfriheten är också begränsad och journalister som sprider information från gängen riskerar att dömas till 15 års fängelse.

Över 64 000 personer har gripits i El Salvador sedan undantagstillstånd utfärdades, och antalet fångar i landet fördubblats på tre månader. El Salvadors nya megafängelse, kanske det största i Syd- och Nordamerika, är byggt för att hantera landets våldsamma gäng. Människorättsaktivister pekat på att flera personer dött i polisens förvar, och att medlemmar i olika grupper (marar) låses in i celler med uppemot 50 fångar i varje. En maras värsta fiende är nämligen medlemmarna i andra maragrupper. De flesta mordoffren i El Salvador är maras som mördats av medlemmar i en annan grupp, precis som i Sverige. Vidare kritiseras presidenten att fångarna får dålig mat, sova på metallsängar utan madrasser, endast får lämna lämna sina celler för domstolsbesök och att oskyldiga spärrats in, vilket säkert stämmer.

Fängelsets gym, matsal och rekreationsrum får bara användas av fängelsevakterna (hur skulle det tas i Sverige). På fotot ovan kan man se unga män sittande i rad på golvet tryckta mot varandra så tätt att benen tvingades omfamna den framförvarandes kropp. Alla är barfota med bara överkroppar, enbart klädda i kalsonger. Nästan alla har rakade huvuden och tatueringar över stora delar av kroppen och många även i ansiktet. Runtomkring ser man tungt beväpnade militärer i hjälm och med täckta ansikten.

President Nayib Bukele delade själv ett klipp från invigningen av fängelset och uttryckte sin belåtenhet. ”Det här blir deras nya hem där de inte längre kan åsamka befolkningen skada”. 2015 ska 103 mord ha registrerats per 100 000 invånare, en siffra som fallit sedan president Bukele tog makten. I dag sitter omkring två procent av landets vuxna befolkning i fängelse. Trots kritiken har regeringens åtgärder stort stöd bland befolkningen, enligt Konflikts reporter. Flera personer som intervjuades – även de med familjemedlemmar som var inspärrade – var i princip för de undantagslagarna (det förvånade mig att dessa vittnen släpptes fram i programmet med tanke på SR:s normala pk-ism, inte en kritisk röst hördes i programmet)

Basen för gängens ekonomi är/var beskyddaravgifter som de krävde av alla slags affärsverksamheter i området – kvartersbutiker, bussar, taxibilar, men också av de invånare som fick ekonomiska bidrag från familjemedlemmar i USA. Beskyddaravgifterna kompletterades med stölder, småskalig knarkhandel och mord på beställning. Enligt Reuter, som även de intervjuat invånare i utsatta områden, menade dessa att deras liv förbättrats. De kan nu gå ut på nätterna, tillbringa tid i parker och på fotbollsplaner, ta emot vänner från andra stadsdelar och till och med beställa snabbmat, allt detta var omöjligt när gängen regerade. Sverige är inte El Salvador men retoriken i politiken har bytt fokus efter valet och idag utlovar justitieministern just hårdare straff också allt längre ner i åldrarna.

Är El Salvadors fängelsereformer någonting att ta efter i Sverige? Ja, varför inte. För det första är våra svenska fängelser på tok för dyra, 3 000 kr/dygn/fånge (obs – inte klienter som kriminalvården envisas med) vilket gör svenska fängelser dyrast i världen. För det andra är de på tok för lyxiga, eget rum (vanligtvis i alla fall) tillgång till TV och internet, gym och alldeles för god mat (jag vet var min mor fick för mat via hemtjänsten och vad jag själv fick på sjukhuset efter en lättare stroke häromdagen). För en kriminell är en fängelsevistelse en ganska bekväm tilldragelse, mat och husrum, tid att läsa och bygga muskler, besök av närstående och ibland till och med samlagsrum. Dessutom är det underligt nog inte straffbart att rymma! Det är underligt nog en merit att sitta i fängelse, det ser bra ut på ens kriminella CV och man kan knyta viktiga kontakter med andra kriminella (vad de kriminella invandrarna fruktar mest är utvisning, inte fängelse).

Naturligtvis skulle de som vurmar för ”allas lika värde” och mänskliga rättigheter skrika högt. Men vad är bäst? Att inte kunna leva ett normalt liv i ens egen stadsdel eller att några tyvärr

blir oskyldigt fängslade. Att de kriminella får en svår tid i fängelse borde upplevas som mindre besvärande än alla oskyldiga brottsoffer som samhället inte tycks bry sig om. Men som en libanesisk politiker utryckte det till en svensk politiker:

Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa i det ni kallar för utanförskapsområden. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana.