Så länge Black Lives Matter bara handlar om att plundra butiker, förnedra poliser och riva statyer över duktiga vetenskapsmän, spelar det kanske inte så stor roll exakt vilken hudfärg utövarna har. Men vad skulle hända om BLM:s visioner blev verklighet? Om man från och med imorgon får igenom alla sina krav – vilket inte bara innebär avväpning av polismakten, utan även massiv kapitalöverföring från vita till svarta, förmåner som garanterad basinkomst, gratis sjukvård, fria universitetsstudier och mycket annat som fattiga amerikaner hittills bara kunnat drömma om. Då blir det ju rätt viktigt att ta reda på vem som faktiskt är svart.

Statsskick illustreras ibland med pyramider, där de mäktiga sitter i toppen och den anonyma massan återfinns i basen. Däremellan finns ett mellanskikt av funktionärer, politiker, ordningsmakt, opinionsbildare, tjänstemän, byråkrater och lokala makthavare – det vill säga alla dem som varken tillhör toppen eller botten, men vidarebefordrar impulser i ena eller andra riktningen. Skillnaden mellan demokrati och diktatur ligger inte så mycket i pyramidformen, som i graden av interaktion. I diktaturer sker maktutövningen uppifrån och ner (genom ”diktat”) – tills folkets vrede eller någon annan störning ställer allt på ända. Medan demokratier har någon typ av återkoppling, där toppen under fredliga former kan ”ommöbleras” ifall missnöjet blir för stort.

En av de första romanerna jag läste som barn var Onkel Toms stuga av Harriet Beecher Stowe, den fanns även som serietidning i serien Illustrerade Klassiker. Det var också en av de romaner min mor kom ihåg från sitt barndomshem, så man kan säga att jag fick Onkel Tom i arv. Själv tyckte jag inte boken var så märkvärdig (Dickens skrev bättre) men bilden av den gode slaven etsade sig fast, och blev en del av mitt västerländska medvetandet.

Mötte en bekant häromdan, som inför min utsträckta hand fick något generat i blicken. Efter några urskuldande ord om ”Coronatider” blev det i alla fall ett handslag, fast lite ängsligare och kraftlösare än jag var van vid. Vi klev in på en folktom pub för att ta en öl. Ett tjugotal TV-skärmar i taket visade europeisk ligafotboll, som en påminnelse om de horder av ölbrusiga alfahannar som normalt brukar frekventera stället – och än en gång kom samtalet in på ”Coronatider”. Vi fick en instämmande blick från bartendern.

Konspirationsteorier avfärdas ofta med argument av typen: Verkligheten är alltför komplex för att kunna regisseras. Även om man har pengar och inflytande i paritet med Rockefeller, krävs en överjordisk intelligens för att tänka ut en ”masterplan” så sofistikerad att världshändelser faller på plats likt dominobrickor. Bara i James Bond hittar man så geniala skurkar. Och även där brukar dom misslyckas.

Hörde om en mamma som ständigt förmanade sina barn att aldrig lägga ytterkläderna på sängen. Och när barnen en dag frågade varför, blev hon lite ställd och sa att hennes mamma hade lärt henne det när hon var liten. Barnen gick till mormor för att få besked och mormor sa precis samma sak. När hon var liten hade hennes mamma inpräntat i henne att aldrig lägga ytterkläder på sängen, men varför det var så viktigt visste hon inte. Turligt nog levde gammelmormor fortfarande, så barnen sökte upp henne på äldreboendet. Och gammelmormor berättade att när hon var liten, hade grannens barn löss.

En av marxismens poänger är att kulturen i ett land säger något om vem som sitter på resurserna. Det kanske inte rymmer hela sanningen, vi är ju även andliga, sökande och irrationella varelser – men i många sammanhang är materialismen en bra förklaringsmodell. På den tiden jordägande var liktydigt med välstånd stod till exempel bondekulturen högt i kurs. Islamiseringen av väst hade knappast varit möjlig utan ett eldorado av oljekällor i bakgrunden. Min egen uppväxt sammanföll med det kanske tydligaste exemplet av alla: ”amerikaniseringen”.

En tysk, en fransman och en svensk satt hos tandläkaren.
”Gör det hållbart” sa tysken.
”Gör det vackert” sa fransmannen.
”Gör det ont?” undrade svensken.

Få tvivlar på att Covid-19 utgör ett allvarligt problem, men hur allvarligt? En del säger att det är en ovanligt elak influensa som framför allt drabbar äldre. Andra hävdar att det är en farsot av bibliska proportioner, som kräver globalt undantagstillstånd samt att vi avstår från yttrandefrihet, rörelsefrihet och mötesfrihet tills faran är över.

Vad som skiljer Corona från exempelvis böldpest är att man inte ser några bölder på utsidan, utan symptomen liknar influensa med feber, hosta och muskelvärk. Dödligheten är visserligen högre, men inte så hög att den nämnvärt påverkat det totala dödstalet i ett land som Sverige. I varje fall inte hittills.

En irriterande sak med censur är att vi som mediakonsumenter sällan får veta vad som censureras, eller varför. I den bästa av världar kan man ju tänka sig Googles algoritmer som hjälpsamma ”spamfilter”, som besparar mig en massa värdelösa sökresultat och uppenbara lögner av typen: månen är en ost. Men de kan också fungera som ”politiska filter” som tystar oppositionen, skyddar makthavare från insyn och döljer saker allmänheten borde få veta. Man skulle vilja titta ner i YouTubes skräpbox, och se vad den döljer.

Jag råkade säga något negativt om Bill Gates häromdan och fick genast på huden av en vän, som menade att Gates var en formidabel filantrop som åstadkom mycket gott med sin förmögenhet. En annan vän hyllade nyligen en artikel i Jewish Journal, som avfärdar kritiken mot Gates vaccinationskampanj som ”evil speech or talk”, eller för att citera Talmud: “slander is in the same category with murder.

Vill man vara elak kan man beskriva Tobias Hübinette som en intelligent pratkvarn, som under en intellektuell fasad verkar dölja ett gigantiskt ego – för övrigt inget ovanligt bland samhällsdebattörer ur den akademiska vänstern. Så inget ont i det. Vad som gör honom speciell är att han vill återinföra begreppet ”ras” i svensk debatt. Inte som en klyscha i rap-texter, där det redan förekommit ymnigt sedan 90-talet – utan som akademisk term med syfte att klassificera människor. I det här samtalet med Staffan Dopping utvecklar han ämnet och berättar även förvånansvärt öppenhjärtigt om sin bakgrund i det kriminella nätverket AFA.

Många blev chockade när Socialdemokraterna, mitt under brinnande Coronakris, ökade i opinionen och enligt Sifo klev över den magiska 30-procentsgränsen. Trots att coronadödligheten i Sverige med god marginal överstiger den i USA och är fem gånger högre än i våra nordiska grannländer.

Hur är det möjligt? Har den svenska väljarkåren blivit galen?

En sak har jag lärt mig om Socialdemokraterna: trots att partiet verkar styras av obildade medelmåttor, ofta utan yrkeserfarenhet eller högre akademisk utbildning, är de mycket kompetenta valstrateger. Tidigt insåg man att en hög invandring var nödvändig för att säkra partiets långsiktiga väljarbas, samtidigt som man naturligtvis förstod att det skulle gynna SD.

Min trivsamma förort ligger i en del av Sverige som brukar beskrivas som problemområde, och inte helt utan skäl. Nordöstra Göteborg lär inneha svenskt rekord i antalet IS-resenärer, möjligen utmanad av stadsdelen Vivalla i Örebro. Stödet för religiösa extremistgrupper bland skolungdomar nådde 2016 hisnande 11 procent.

Men bortsett från såna saker har vi en vacker natur. Så här kan det se ut ett stenkast från min lägenhet.

Desto mer förvånad blev jag när jag under en skogspromenad upptäckte offentliga konstverk, insprängda bland grönskan. På sju platser i skogen har någon placerat ut trästubbar som sticker upp ur marken, med ovansidan belagd med ett glasmaterial som gör dem blanka och släta.

Hur mycket är ett människoliv värt? Det varierar en del beroende på vilka människoliv man talar om. Ibland är staten redo att lägga ut enorma summor för att säkra någons trygghet, och att ens ifrågasätta kostnaden skulle uppfattas som fascism. Ibland kastar man lättvindigt bort några hundra människoliv, trots att de kunde ha räddats med enkla medel.

På senare år har det skett en explosion av kreativa väggmålningar runt om i Göteborg, ofta med tydlig anspelning på mångkulturen. Det rör sig inte om amatörmässig graffitti, utan imponerande projekt utförda av professionella konstnärer som säkert kostat en hacka.

Många svenskar är positivt inställda till ökad centralstyrning, till exempel i FN:s regi, något som Patrik Engellau uppmärksammade i den här krönikan. Jag har svårt att tro att svenska folket plötsligt börjat gilla diktatur, för i grunden är vi nog lika frihetsälskande som vi alltid har varit. Men när våra folkvalda ledare (från höger till vänster) beter sig som okunniga amatörer, utan förmåga att ta itu med helt vanliga samhällsproblem – det må gälla gränskontroll, skogsbränder, kriminalitet, sjukvård, skolgång, folkbokföring, kontroll av bidragsfusk eller vad som helst – sprids en känsla av vanmakt och i förlängningen en längtan efter ”professionalism”. Demokrati i all ära, men om demokratin enbart låter oss välja mellan ett begränsat antal självupptagna medelmåttor som Stefan Löfven, Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt eller Gustav Fridolin, kanske upplyst despoti är att föredra.

Sverige har valt en annan väg än övriga västvärlden när det gäller att begränsa spridningen av Covid-19, och många har frågat sig vad strategin består i. Finns det någon strategi över huvud taget?

Miljöpartiet hänger inte riktigt ihop. Å ena sidan vill man få oss att transportera våra barn i cykelkärror, å andra sidan vill man bygga höghastighetståg dimensionerade för asiatiska mångmiljonstäder. Bilparken ska elektrifieras, samtidigt som kärnkraften ska skrotas trots att den står för nästan hälften av elproduktionen. Självklart ska vi ha närdemokrati och lokal produktion, men vi ska också hylla globalismen som ger oss raka motsatsen …och så vidare.

Sedan några år tillbaka är jag medlem i bokklubben Pennan & Svärdet – en nördig samling människor med ett otidsenligt intresse för krigskonst. Bara ordet ”krigskonst” har stått lågt i kurs de senaste 100 åren och under hela min uppväxt var det freden som gällde. Det fanns fredsgrupper, fredsarbetare, fredsfostran och kanske fanns det ”fredskonst” också. I varje fall stod kulturen självklart på fredens sida, liksom alla politiker. Jag tror det var politikern Marit Paulsen som övertygade mig om att rösta för svenskt medlemskap i EU, just för att det var ett ”fredsprojekt”. Marit själv växte upp i det ockuperade Norge, med tysk morfar och en bror som var SS-soldat, så för henne och många i hennes generation var engagemanget både personligt och begripligt.

”Var vaksam mot falsk information”. Så står det med fetstil i broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” från MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) som delades ut till de svenska hushållen för något år sen.

Sen två veckor tillbaka har jag varit Corona-permitterad från min arbetsplats, och det är osäkert om jag får komma tillbaka, så jag tyckte det kunde vara dags att öppna krisbroschyren.

OPINION Det verkar vara en ökande trend att blonda killar blir lovliga byten för skolgårdsmobbare. Filmklipp cirkulerar där ungdomar från muslimska länder misshandlar ensamma svenskar, ofta med rasistiska undertoner. Ett av de mer absurda klippen jag sett visar en grupp högstadieflickor som jagar en uppenbart svensk pojke genom skolkorridoren, tränger in honom i ett hörn och pucklar på honom med näbbar och klor. Killen har en fysik som en hockeyspelare och hade lätt kunnat spöa upp dem allihop, men väljer att kura ihop sig på golvet för att skydda ansiktet.

OPINION Det nya debattprogrammet Sverige Möts Direkt (som intill förväxling liknar alla tidigare debattprogram) inledde säsongen med att debattera upploppen i stadsdelen Kronogården i Trollhättan, i synnerhet de våldsamheter som utbröt i samband med Joakim Lamottes livesändning den 12 december.

Första delen av debatten ägnades åt kommunens beslut att flytta TV-sändningen från Kronogården till annan plats (av säkerhetsskäl) och nyttan med mångkulturella fotbollsklubbar. Vänsterpartiets Linda Snecker redogjorde för hur skattesänkningar för de rika fått förödande inverkan på integrationen, och att samhället nu måste hosta upp mer pengar. Nyamko Sabuni kontrar diplomatiskt med att föreslå straffansvar och ökade krav på unga.

OPINION Vill man ranka politiska skandaler enligt en tregradig skala, skulle det kunna se ut så här:

Mindre skandaler, toppar löpsedlarna en vecka och dröjer sig kvar i allmänhetens medvetande en månad, för att sedan klinga av. Till exempel när Anders Borg visar snoppen på en skärgårdsfest eller när Sverige betalar ut sjukpenning till Iraks försvarsminister.

OPINION Pedofila övergrepp inom katolska kyrkan förklaras ofta med att präster lever i celibat, vilket leder till sexuell frustration och kanske också en infantil sexualitet. Enligt samma logik kan många övergrepp i muslimska länder kopplas till att unga män inte får röra kvinnor och därför passar på att ”roa sig” med pojkar.

Pedofila tendenser inom vänstern (som jag skrivit om här och som Mattias Karlsson grundligt utreder här) är lite svårare att förklara. Från min tid som vänsteraktivist på 70- och 80-talet kan jag inte minnas särskilt många restriktioner när det gäller sex mellan vuxna. Tvärtom var toleransen påfallande hög. Det gränsöverskridande intresse för barns kön och sexualitet – som bland annat tog sig uttryck i en rad pedagogiska ”experiment” under 60-talet, och genomsyrade det tyska miljöpartiet Die Grüne under 80-talet – var ideologiskt motiverad.

OPINION Då och då uppdagas en ny pedofilskandal inom katolska kyrkan och vi har blivit så vana vid det, att vi knappt längre reagerar. Men de kallas i alla fall för ”skandaler”. Sexuellt utnyttjande av barn fördöms i kristendomen och påven måste med jämna mellanrum gå ut och be om ursäkt när så sker.

I den muslimska världen är sex med barn mer normaliserat. Problem kan uppstå om övergreppen sker utom äktenskapet, eller på annat sätt strider mot sharia, men själva handlingen är inte klandervärd enligt islams urkunder. Ett aktuellt exempel är det kritiserade lagförslag i Turkiet, som kan tvinga barn att gifta sig med sina våldtäktsmän för att legalisera tidigare övergrepp.

OPINION Bara i Harry Potters England kan väl någon vara så genuint ond, att blotta uttalandet av hans namn får Facebook att frysa till is. För inte så länge sen räckte det med att skriva orden ”Tommy Robinson” för att få sitt FB-konto avstängt en vecka. Tommy Robinsson (eller som han egentligen heter, Stephen Yaxley-Lennon) gick från att vara viral ”working class hero” med miljontals följare till en person vars namn det blev närmast brottsligt att nämna.

OPINION Mindre nogräknade regimer skjuter ibland upp allmänna val, när valresultatet förväntas bli ett annat än man hoppats. Det händer i länder som Zimbabwe, Haiti eller Afghanistan, men knappast i det moderna Europa. Här är våra demokratiska traditioner fortfarande starka och folket skulle knappast acceptera en sån sak (?).

OPINION En av mina favoritpolitiker heter Markus Allard. Som kommunalråd och ledare för Örebropartiet låter han oss ibland glänta på dörren till den hemlighetsfulla verkstad, där skattepengar omvandlas till nyttigheter… som till exempel en ”kromad äppelskrutt”.

Från min hemstad Göteborg finns liknande exempel. För några år sen ville politikerna glädja allmänheten med ett ”vattenspel” på Avenyn. Tyvärr visade det sig att vattnet utgjorde en trafikfara, så man måste bygga en ”duschkabin” runt om. Så här blev resultatet. Kostnad 32 miljoner.