När president Bashar al-Assad störtades i december förra året, efter att ha styrt Syrien i ett kvartssekel, hurrade många. Man visade upp hans fängelsehålor, erinrade sig hans hårda metoder och påminde om att han under inbördeskriget kanske attackerade civilbefolkningen med giftgas. Efterträdaren kunde väl knappast bli värre.

Träffade nyligen en vietnamesisk flicka som lärt sig sjunga ”Bä bä vita lamm” på dagis. Vi sjöng den tillsammans några gånger och jag förundrades över att sången fortfarande är populär 2025.

Länge har Israel framstått som en västerländsk utpost i ett Mellanöstern som tycks ha ”fastnat” i medeltiden. Det kan låta som en omöjlig utopi. En judisk stat i en del av världen där antisemitismen närmast är statsreligion.

Brukar inte prata med ChatGTP, men eftersom alla mina vänner gör det frågade jag häromdan vilket som är det viktigaste tal som hållits i FN under 2000-talet. Svaret kom blixtsnabbt: Greta Thunbergs ”How dare You! speech” 2019.

Vill man få riktigt mycket ångest ska man läsa boken Barnsoldater av Evin Cetin, och därefter skumma igenom Socialdemokraternas nya strategi ”Ett Sverige utan utsatta områden”. Med inspiration från Göteborg vill man förflytta dåligt integrerade migranter till finare områden, med övervägande svensk befolkning. Genom tidig kontakt med svenska ungdomar hoppas man att invandrarbarnen ska bli flitiga i skolan och räddas från gängkriminalitet och drogmissbruk.

Cirka en halv miljon människor i Sverige bor i områden som kallas ”utsatta”. Det brukar röra sig om förorter med hög andel icke-assimilerade invandrare, låg deklarerad medelinkomst, högt bidragsberoende, låg läskunnighet och stark koppling till gängkriminalitet.

Jag växte upp i en tid då världen såg ut att bli friare, rikare och lyckligare för varje år, utan att vi riktigt förstod varför. Det låg liksom i ödets makt att ordna allt till det bästa. En ypperlig jordmån för idealism, som kunde vara mer eller mindre kompatibel med verkligheten.

Talekonsten har fått en renässans, efter att ha legat i träda under många år. Lite otippat kanske, med tanke på all konkurrens från digitala media där interaktiva plattformar och 3D-grafik förhöjer upplevelsen. Att enbart tala inför en publik, för tankarna till den tid när informationsteknik var liktydigt med overhead-projektor. Kan det verkligen fungera på 2000-talet?

Nättidningen Kvartal berättade nyligen om en vetenskaplig artikel från 2017 i tidskriften Third World Quarterly, som inte bara utlöste en storm av protester på sociala medier utan fick nästan halva redaktionen att säga upp sig. Resten av redaktionen utsattes för dödshot, tills artikeln avpublicerades.

Som ung biologistudent på 70-talet var det lätt att imponeras av Richard Dawkins. En geniförklarad ung forskare, som med boken ”Den själviska genen” tog Darwins evolutionslära in i den molekylära tidsåldern. Att hans teorier blev till bestsellers och tilltalade vanligt folk, fick förstås en och annan att rynka på näsan.

Råkade läsa ett flygblad från Missionskyrkan medan jag väntade på skärgårdsbåten. Där stod att alla ungdomar i årskurs 8 var välkomna till konfirmationsläsning, som beskrevs så här:

Många svenskar som i början av 2000-talet rörde sig bort från den politiska mittfåran, i riktning mot Sverigedemokraterna (eller längre) vittnar om hur vänner och släktingar plötsligt sade upp bekantskapen.

Har länge retat mig på att plastkorken sitter fast i gräddförpackningen, när jag dricker kaffe.

Framför allt är det opraktiskt. Förpackningen är varken öppen eller stängd, så gräddfragment hamnar inte bara i kaffet utan även i plastgängerna på insidan av locket.

Donald Trumps otippade come back 2024, efter att ha varit totalt uträknad som politiker, är en av de märkligaste händelserna i USA’s historia. Hur var det ens möjligt?

På sätt och vis förstår jag Mohammad bin Salman. Den (med muslimska mått mätt) västvänlige kronprinsen av Saudiarabien och landets verklige ledare sedan pappa kungen drabbats av demens.

För sådär tio år sen pratade alla om ”Värdegrund”. Vi fick höra ordet till leda under valrörelsen 2014 och under valrörelsen 2018. Men så försvann begreppet ur den politiska vokabulären, ungefär samtidigt som alla började prata om vacciner. Visserligen har varje företag och myndighet ett dokument någonstans som heter ”vår värdegrund”, men det används sällan i debatten. Ordet har blivit synonymt med ”något som låter bra, men bara är luft”.

För närvarande råder hyfsat fri marknad i min lilla förort. De gånger jag behöver en säckkärra kan jag till exempel låna en av tanten i grannhuset. Lånar själv ut min skruvdragare ibland eller hjälper någon pensionär med luftning av elementen på vintern. I gengäld kanske jag får en kakburk eller en krukväxt. Fritt utbyte av varor och tjänster är något som gynnar de flesta.

Tyckte att årets aprilskämt var lite övertydliga. Arkitektupproret påstod till exempel att kungliga slottet skulle byggas om till en cementbunker (se bilden). Möjligtvis kom det in en offert från Gert Wingårdh, men i övrigt fanns säkert ingen i Sverige som satte kaffet i vrångstrupen.

Ibland när jag åker spårvagn passar jag på att kolla nyheterna i mobilen. På Polisens hemsida kan man till exempel läsa kortfattade notiser om vad som hänt i Göteborg under natten. En morgon rapporterades om två trafikolyckor, ett olaga hot, en misshandel, samt några kulhål genom en entrédörr i mitt närområde. De där kulhålen verkar inte ha gett upphov till någon personskada, så det blev ingen notis i Göteborgsposten och själv hade jag snart glömt det.

Under min skoltid ställdes ganska rimliga krav på idealitet. Vi behövde sällan engagera oss i planetens överlevnad, ta ansvar för slaveriets fasor eller bära mänsklighetens koldioxidskuld på våra axlar. Det räckte med att vi lärde oss läsa och räkna, memorera vissa basfakta och behärskade konsten att slöjda en smörkniv.

Kommer inte ihåg exakt årtal men någon gång runt sekelskiftet blev det tabu att uttrycka kritik mot invandring. Tidigare hade man kunnat orda ganska fritt om saken i byggbaracker, fikarum och varhelst människor samlas. Jag minns en pizzeria på Hisingen där ett gäng stamkunder sågade mångkulturen jäms med fotknölarna, utan att den chilenske pizzabagaren eller någon annan höjde på ögonbrynen. Ny Demokrati sågs som en samling underhållande knäppgökar och få brydde sig egentligen om Sverigedemokraterna. Utom ett gäng anarkister som retade sig på att de högtidlighöll minnet av Karl XII.

De gamla indierna myntade en gång begreppet ”karma”, som går ut på att var och en i slutändan får vad han förtjänar. Inte helt olikt den kristna föreställningen att Gud en dag ska döma oss efter förtjänst.

Att säga att USA koloniserade Europa efter andra världskriget är förstås en grov överdrift. Européer är inga hottentotter och amerikaner är som alla vet nyrika uppkomlingar (som i hemlighet grämer sig över att kulturens vagga stod i Grekland och inte på Manhattan). Men om vi bortser från såna detaljer, finns i alla fall en likhet mellan dagens Europa och de länder som för ungefär 100 år sen frigjordes från engelska imperiet.

En brytning mellan Trump och Zelenskyj var kanske inte helt oväntad, men ingen trodde väl det skulle ske inför rullande TV-kameror på bästa sändningstid.

Från åskådarplats är det lätt att imponeras av Trumps förmåga att skapa bra TV. Statsbesök brukar vara trista tillställningar där kostymklädda herrar utbyter artigheter, signerar dokument och försäkrar varandra att från och med nu kommer världen att bli bättre. Även i viktiga frågor som krig och fred, brukar allt vara regisserat på förhand och ingen pratar utanför manus.

Häromdan fick jag ett meddelande från en uppdragsgivare, som ville veta om jag hade något ”ickesvenskt” blod i mina ådror. Först trodde jag hon skämtade, men icke. Hon höll just på att fylla i en ”diversity report” som skulle skickas till en samarbetspartner inom näringslivet. Uppenbarligen sitter en byråkrat någonstans och för statistik över hur många av dem som har tillgång till företagets lokaler, som bidrar till den etniska mångfalden.

Historia var ett viktigt ämne när jag började skolan för drygt 60 år sen. Med spänning följde vi Gustav Vasas äventyr i Dalarna, Moses vandring genom öknen och vikingarna i österled. Redan på mellanstadiet blev vi medvetna om att det funnits antika greker, att Kina en gång haft mäktiga kejsare och att Columbus hittade Amerika 1492. Efter nio år var vi med dagens mått mätt, ganska allmänbildade.

Faktum är att jag aldrig träffat en muslim som vill bo i ett muslimskt land. Visserligen har jag inte rört mig så mycket i arabvärlden, så undantag finns säkert. Men till och med min saudiske chatkompis, som hyllar sitt hemland och tycker dess samhällssystem är perfekt, skulle hellre vilja bo i England.

Patrik Engellau skrev häromdagen om skillnaden mellan att ”ta någon på orden” och ”ta någon på allvar”. Går det inte att vinna en politisk fight på annat sätt, kan man alltid lägga fokus på felaktigt placerade kommatecken, ett syftningsfel eller kanske en illa vald synonym. Trots att det är uppenbart vad motståndaren egentligen menar.

Kommunismen och islam är två ideologier som sällan eller aldrig skapat några välfungerande samhällen. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger man försöker. Kanske detta gemensamma misslyckande är en faktor som överbryggat kulturskillnader och fört dem i armarna på varandra.

En svensk man på busshållplatsen bad att få låna min cigarettändare. Jag brukar inte hänga upp mig så mycket på etnicitet, men på bussen till min förort är jag ofta den ende passageraren med någorlunda svenskt utseende och kanske var det därför han vände sig till mig. Eller var jag helt enkelt bara den som stod närmast.