I svallvågorna efter Corona blev jag ”vaccinskeptiker”. Trots intensiv marknadsföring från myndigheter och företag, eller kanske just därför. Min skepsis gäller inte bara mRNA-vaccinerna utan också många traditionella. Tanken att ta en injektion för varje tänkbar sjukdom vi skulle kunna få, om vi har otur, känns en smula överdriven. Läkemedelsbranschen ser ingen bortre gräns för hur mycket vi kan vaccinera oss mot, precis som försäkringsbranschen inte ser någon bortre gräns för hur många försäkringar vi kan ta. Unga amerikaner får idag 73 vaccindoser före sin 18-årsdag, allt enligt standardprogrammet. Och då räknar man bara med en covid-spruta.

Inom loppet av en timme en helt vanlig torsdag nåddes jag av fyra övernaturliga budskap. Först upptäckte jag Snövits magiska spegel inne i en klädbutik (se bilden ovan om du inte tror mig). Jag utesluter inte att butiksinnehavaren själv satte upp texten, men hur kunde hon veta att jag skulle gå in i provrummet? Eller menar hon att alla människor är lika vackra och vad betyder i så fall ordet?

Många av oss på den frihetliga högerkanten drog en lättnadens suck när ”Chat Control 2.0” sågades av EU-parlamentet i november. Men politiska vänner som vet betydligt mer om EU än jag, förklarar att förslaget bara pausats och kommer att dyka upp igen efter EU-valet. Lätt modifierat och med en annan kommissionär vid rodret än Ylva Johansson.

Populärvetenskapen talar ibland om två hjärnhalvor, där den högra är intuitiv och den vänstra mer analytisk (eller om det var tvärtom). Har man gott om nervförbindelser mellan halvorna kan man vara både analytisk och intuitiv på samma gång och kanske bli en ny Einstein.

När jag var barn på 1960-talet följde migrationspolitiken ett par enkla principer. Budskapet vi sände till unga män som växt upp i ett krigsskadat Europa, var i korthet följande:

”Om du flyttar till Sverige och jobbar några år på SKF, kommer du att kunna bygga en medelklassvilla, köpa en Volvo och sätta dina barn på universitetet.”

”MUSSOLINI HAR ALLTID RÄTT!” (Mussolini ha sempre ragione) stod det på husfasaderna runt om i Italien på 1930-talet. Men bara några år senare hade pendeln svängt och Mussolini hade inte rätt längre. Han avsattes under förnedrande former och avrättades med samma entusiasm som han tidigare hade hyllats.

I dessa tider är ”sanningen” lite av en dagslända. Det som var fascism igår kan vara sunt förnuft idag, eller tvärtom. Om den okunniga pöbeln väljer att följa strömmen och heja på den som för tillfället har makten, kan det möjligen ursäktas.

Revolutionärer brukar ha ett gott öga till ungdomen, av begripliga skäl. Det kan vara svårt att övertyga vuxna människor med decennier av livserfarenhet i bagaget, om vikten av att rasera vad mänskligheten hittills byggt upp – för att lägga makten i händerna på ”visionärer” som Josef Stalin eller Greta Thunberg.

På kort tid har Magdalena Andersson trampat i klaveret två gånger. Första gången när hon gråtande försvarade partikamraten Jamal El Haj, som just avslöjats i knät på terrororganisationen Hamas och några veckor senare sparkades av partiet.

En övernaturligt händelse, som jag inte närmare ska gå in på försatte mig i 30-årsåldern i ett religiöst tillstånd. Inte helt olikt det jag upplevt i söndagsskolan ett kvart sekel tidigare, och som den gången kunde förklaras av barns ”naturliga vidskepelse”. Jag bestämde mig för att ge kristendomen en chans.

I år är det precis 50 år sedan Olof Palme träffade Yassir Arafat i Alger, och den illa beryktade terrororganisationen PLO tog klivet in i de politiska finrummen. Ungefär lika länge har Israel anklagats för att vara imperialistiskt. Frågar man Google så finns ungefär 10 miljoner artiklar i ämnet.

1938 upptäcktes enorma oljetillgångar under den saudiska ökensanden, och något årtionde senare hade ett fattigt beduinfolk förvandlats till stormrika oljemagnater. Shablonbilden av en oljeshejk på 60-talet var en fet herre i nattskjorta, som bytt kamelerna mot Rolls Royce-bilar, levde i lyxiga harem och byggde spektakulära palats i öknen. Povel Ramel sammanfattar tidsandan så här.

I Sverige har det varit relativt vanligt med klassresor. Driftiga och begåvade individer har inom loppet av en generation kunnat förflytta sig från ett torp i Småland, till toppositioner inom näringslivet, politiken eller universitetsvärlden. Enkla arbetare har genom flit och sparsamhet kunnat bygga mexivillor i respektabla områden och placera sina barn på universitet. Även om de personliga utmaningarna varit enorma, har det funnits få formella hinder att migrera från en klass till en annan, och i gynnsamma fall ända upp till överklassen.

Låt oss fantisera om att Trump vinner valet 2024 och säger ajöss och goodbye åt NATO. Alternativt att ett nytt amerikanskt inbördeskrig, i kombination med en våg av islamistiska attacker mot amerikanska militärbaser, får USA att lämna organisationen och ta Kanada med sig. Hur skulle Europa hantera en sån situation?

Den här julen har varit ovanligt mörk. Från min lägenhet ser jag ett hundratal köksfönster och i uppskattningsvis vart tionde lyste en adventsljusstake – i ännu färre den obligatoriska adventsstjärnan. Visserligen bor jag i en invandrarförort, men tidigare år har det funnits grannar som draperat sina balkonger med blinkande ljusslingor i regnbågens alla färger.

Eftersom jag var ett intelligent barn gick jag aldrig på det där med tomten. Kände på mig att det var grannflickans moster som spökat ut sig med fasttejpad bomull i ansiktet (bilden). Men jag vet andra som var mer lättlurade, och på 1960-talet ansågs det ganska OK att lura barn. Vuxna drog gärna en rövarhistoria om de tyckte verkligheten var för komplicerad, för tråkig eller tog för lång tid att förklara. Vi hade heller inga mobiltelefoner där vi kunde Googla och kolla det rätta svaret. I stort som i smått var vi utelämnade åt vuxnas manipulationer.

Sedan 1987 åtnjuter Israel status som ”icke-medlem-men-allierad” i militäralliansen Nato. Den statusen bör uppgraderas menar den judiska tankesmedjan JINSA, som en reaktion på terrorattackerna 7 oktober. 

1948 utbröt ett krig mellan den nybildade staten Israel och arabvärlden. Israelerna vann och ungefär 700 000 palestinska araber förlorade sina hem. Antingen för att de tvingats fly eller för att de valt att ansluta sig till motståndarsidan och inte var välkomna tillbaka. Många hade bott i området i generationer och det är svårt att inte känna sympati för flyktingar. Händelsen (bilden) kallas för ”Nakba” i arabvärlden. 

Ett försåtligt sätt att manipulera människor är att manipulera språket. När jag var liten betydde ”hållbarhet” att något inte gick sönder. Byxor ansågs hållbara om det inte gick hål på dem, och alla visste att rostfritt stål var hållbarare än billig plast. Hållbarhet betydde också att något ”räcker längre”. Det vill säga mjölken blir mer hållbar om man sätter den i kylen. 

Joakim Lamotte har skrivit en mycket läsvärd självbiografi ”Där stormen är” med undertiteln ”En swishhoras betraktelser”. Det är en sån bok man sträckläser på några timmar. Ändå lyckas han få med det mesta av betydelse som hänt i Sverige de senaste 20 åren.  

Efter andra världskrigets slut placerade sig Sverige i en ideologisk gråzon mellan supermakterna. Vi ville ha politisk frihet och kapitalistisk tillväxt som i USA. Men samtidigt socialism och statlig kontroll av medborgarna som i Sovjetunionen. I händelse av krig ville vi förstås tillhöra Natofamiljen, men fram till dess vara fria att liera oss med kommuniststater runt om i världen. 

I mer än femtio år har palestinierna kallat sig palestinier, identifierat sig som palestinier och av omvärlden betraktats som palestinier. Femtio år är en relativt kort tid, jämfört med till exempel araberna som identifierat sig som araber sen antiken och judarna som identifierat sig som judar betydligt längre.  

Jag gråter sällan på bio numera, men var snubblande nära efter att ha sett dokumentären ”The Green Prince”. Filmen gjordes 2014 av israelen Nadar Schivman och har fått förnyad aktualitet efter krigsutbrottet mellan Israel och Hamas. Det är inte bara en häpnadsväckande spionhistoria utan också en psykologisk thriller, sparsamt berättad i dokumentärens form. 

Nyligen skummade jag igenom den 20 år gamla boken ”Myter & fakta om Israel och arabvärlden”, finns här som gratis pdf. Författaren är en amerikansk jude vid namn Mitchell G Bard, som även ligger bakom databasen Jewish Virutal Library. På dryga 450 sidor ger han en lättläst och pedagogisk sammanfattning av judarnas historia i Mellanöstern, med tonvikt på 1900-talet. Boken utgår från vanliga missuppfattningar och myter om staten Israel, och bemöter dem med vad författaren anser vara fakta. Upplägget gör det lätt att dyka in på olika ställen och läsa enstaka sidor. Texten kompletteras med ett rikt referensmaterial kartor, artiklar och dokument. Till och med Yassir Arafats brevväxling finns med. Föga överraskande har boken stämplats som sionistisk propaganda. 

Få saker skapar sån sammanhållning som en gemensam fiende. I över tusen år har hatet mot judarna fungerat som en förenande länk mellan muslimer, som i övrigt haft svårt att komma överens. Redan kort efter Muhammeds död 632 uppstod dispyt om ledarskapet, vilket resulterade i uppdelningen mellan ”shia” och ”sunni”. Konflikten är ännu inte löst, trots att det gått mer än 1 300 år. 

Jag erkänner att mina kunskaper om Mellanöstern är begränsade men tar mig ändå friheten att spekulera lite.

Arabvärlden har aldrig kommit över förlusten i kriget 1948 som resulterade i staten Israels bildande, eftersom det strider mot budskapet i koranen. Att erkänna judarnas seger, även om den var ett obestridligt faktum, skulle vara som att spotta profeten Muhammed rakt i ansiktet.

2000-talet ser ut att bli krisernas århundrade. Hittills har vi upplevt klimatkrisen, finanskrisen, migrationskrisen, covidkrisen, energikrisen, Ukrainakrisen och vad som ser ut att bli nativitetskrisen. Enligt en ny dokumentär med titeln ”No farmers No food” och undertiteln ”Will you eat the bugs?” ligger den värsta krisen framför oss: ”Matkrisen”. 

En av Europas mäktigaste kvinnor just nu är den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson, med ansvar för inrikes frågor. I maj 2022 presenterade hon ett lagförslag, populärt kallat ”Chat control 2.0”, som innebär att all privat kommunikation på nätet ska kunna scannas av nationella myndigheter med det uttalade syftet att avslöja sexbrott mot barn. Inom kort kommer förslaget att behandlas i EU-parlamentet. 

Psych2Go är en Youtube-kanal som vänder sig till ungdomar och andra som upplever psykisk ohälsa. Varje dag laddar man upp en animerad video med tips, rikligt underbyggda med formuleringar av typen ”According to recent psychological studies”. Kanalen har mer än 11 miljoner prenumeranter. 

Är man det minsta intresserad av filmstatistik de senaste 100 åren är sajten the-numbers.com en guldgruva. För precis fyrtio år sen gick till exempel dessa filmer upp på amerikanska biografer.