Ett uttryck för coronafebern är att det är många som söker profetiska budskap i filmer och böcker just nu. Söker du på seriefiguren Asterix idag på sociala medier kommer du att hitta postningar om framför allt två saker: 1) I albumet Asterix och det stora loppet (2017) heter skurken Coronavirus och 2) Asterix skapare, tecknaren Albert Uderzo, dog den 24 mars i år. Tur att det inte var coronaviruset som tog hans liv, då hade konspirationsteoretikernas feber riskerat att stiga till nivåer som närmar sig galenskap. Internet är redan överhettat.

Min vän läkaren sa att han tyckte det var en massa panik kring det faktum att folk dör i coronaviruset. Det dör ju folk i alla fall, sa han sådär kallt konstaterande som läkare ibland gör. Jag undrar hur många fler som dör i corona jämfört med hur många som dör i alla fall, avslutade han.

Sådana där frågor blir det bara arbete av. Jag kollade dödstal här, befolkningsstorlek här och coronainformation här.

I världen utanför pågår en medicinsk katastrof vi inte har skådat sedan spanska sjukan under åren 1918 – 20 infekterade 500 miljoner människor, runt en fjärdedel av jordens dåvarande befolkning, och tog livet av runt 50 miljoner. Samtidigt är den globala ekonomin till följd av allt mer desperata försök att bromsa smittspridningen på väg in i en recession som kan bli jämförbar med den stora depressionen 1929 – 33. Men detta är i världen utanför.

Det är märkligt hur allt kan förändras på kort tid. De senaste veckorna har allt fler drabbats av minskade inkomster i coronakrisens spår – småföretagare och deras anställda, men även större företag. Varje dag blir fler arbetslösa, för varje dag blir framtiden alltmer oviss. Och i rutan står, dag ut och dag in, Anders Tegnell och spår framtiden utan att inge vare sig pondus eller förtroende.

Jag vet. Det är ovärdigt att kritisera Anders Tegnell. Det har Folkhälsomyndighetens generaldiektör Johan Carlson klargjort. Men faktum är att det mest ovärdiga är att en myndighet kräver att allmänheten ska förhålla sig okritisk till allt som förutspås.

Förr i tiden registrerades arbetarnas ankomst till och avgång från arbetsplatsen med hjälp av en stämpelklocka. Tiden på arbetsplatsen var ett mått på arbetsinsatsen när arbetet ändå styrdes av ett löpande band. Jag vet inte om stämpelklockor fortfarande finns. Numera bestäms människors värde för arbetsgivaren mer av engagemang och god vilja än av timmar (även om timmarna förstås behövs också).

I dessa dagar handlar det inte så mycket om att mäta den tid de anställda är på jobbet som att undersöka deras hälsotillstånd, närmare bestämt om de är coronasmittade eller inte.

Kan coronaviruset innebära början till slutet för EU? Den frågan tar den brittiske konservative aktivisten Mahyar Tousi upp i ett inlägg på sin Youtube-kanal.

Han pekar på att EU-länderna idag gör exakt samma sak som USA:s Donald Trump, när han klargjorde ”America First”, det vill säga ser till de nationella intressena.

I en ledare i den brittiska tidningen The Spectator skriver den pensionerade professorn i patologi, John Lee, att coronaviruset är mindre farligt än vi fruktade. I Storbritannien dör i genomsnitt 51,000 människor i månaden, skriver han:

”At the time of writing, 422 deaths are linked to COVID-19 — so 0.8 percent of that expected total.”

I hela världen förväntas 14 miljoner död under årets första tre månader:

Frankrikes invandrartäta utanförskapsområden undantas de stränga regler som införts för att stoppa coronaviruset. Risken för upplopp är för stor, säger Laurent Nunez från inrikesministeriet till tidningen Le Canard Enchaine.

”It is not a priority to enforce closings in certain neighborhoods and to stop gatherings.”

IDÉ OCH KULTUR Mycket av det som sker i vårt samhälle idag kan förstås som en reaktion mot det moderna Västerlandets gränslöshet. Människor längtar efter gränser: gränser mellan länder, mellan kulturer; gränser mot kriminalitet, mot migrationer och epidemier. Men vi verkar också återupptäcka behovet av att sätta gränser för oss själva. På internet frodas ett växande intresse för stoicism och sexuell avhållsamhet. Självbehärskning och återhållsamhet är tillbaka.

Rashid Musa var tidigare ordförande för den skattefinansierade organisationen Sveriges Unga Muslimer (SUM). Han har somalisk bakgrund. Jag har inte tagit reda på om han är född i Somalia eller i Sverige. Musa arbetar också på en islamisk skola i Akalla som sponsras av diktaturen Saudiarabien.

Efter att det kommit fram att flera av dem som dött av coronafebern i Sverige har somalisk bakgrund skriver nu Musa på webbtidningen Nyhetsbyrån Järva: “Pandemin är ett större problem för utsatta grupper” (25/3).

Min erfarenhet av livet och studiet av Sverige är att fel och misslyckanden, även rätt grava sådana, inte orsakas så mycket av uppenbar ovilja, ondska och förödande inkompetens utan i stället av att de som fattat olämpliga beslut åtnjutit allmänt förtroende och haft ädla strävanden samt från början varit invaggade i tryggheten av att veta att de personligen inte skulle behöva ställas till svars för eventuella negativa konsekvenser av sina handlingar.

Den före detta brittiske premiärministern Gordon Brown vill se bildandet av en världsregering för att stoppa den pågående covid-19-pandemin. Tidningen The Guardian skriver att Brown sagt att:

”… there was a need for a taskforce involving world leaders, health experts and the heads of the international organisations that would have executive powers to coordinate the response.”

Inget enskilt land kan hantera situationen, menar han:

Sedan några år tillbaka är jag medlem i bokklubben Pennan & Svärdet – en nördig samling människor med ett otidsenligt intresse för krigskonst. Bara ordet ”krigskonst” har stått lågt i kurs de senaste 100 åren och under hela min uppväxt var det freden som gällde. Det fanns fredsgrupper, fredsarbetare, fredsfostran och kanske fanns det ”fredskonst” också. I varje fall stod kulturen självklart på fredens sida, liksom alla politiker. Jag tror det var politikern Marit Paulsen som övertygade mig om att rösta för svenskt medlemskap i EU, just för att det var ett ”fredsprojekt”. Marit själv växte upp i det ockuperade Norge, med tysk morfar och en bror som var SS-soldat, så för henne och många i hennes generation var engagemanget både personligt och begripligt.

Den stora befolkningsförändringen, som särskilt har pågått sedan millennieskiftet, fortsätter i oförminskad takt. Nyligen kom SCB:s uppgifter om befolkningens sammansättning till och med förra året. Med hjälp av myndighetens statistik sedan år 2000, kan vi se att personer med utländsk bakgrund som är folkbokförda i riket har ökat med närmare en och en halv miljon, medan den svenskättade delen av vårt lands bofasta befolkning har minskat med drygt 23 000 personer.

I sitt installationstal som nyvald amerikansk president mitt under depressionen år 1933 sa Franklin Delano Roosevelt följande:

Först av allt vill jag framföra min fasta tro att det enda vi behöver vara rädda för är rädslan själv… en namnlös, orimlig, oberättigad skräck som förlamar alla behövliga försök att förvandla tillbakagången till framgång.

Torbjörn Tännsjö är en utilitaristisk filosofiprofessor som jag alltid varit misstänksam emot. Han framstår som en trosviss gymnasist som fått en princip klar för sig och därför tror att den principen ska styra allt, ungefär som Greta Thunberg. Fast när det blir för tokigt plockar han på oklara grunder fram en annan princip som i undantagsfall får gälla.

Nu har Tännsjö på DN Debatt den 26 mars tagit sig an en viktig och aktuell fråga, nämligen hur vården ska prioritera bland vårdbehövande människor om vården inte klarar alla.

Socialist Appeal, en marxistisk organisation i Storbritannien, hoppas att den pågående pandemin ska leda till att Europeiska Unionen ersätts av Europas Förenta Socialistiska Stater.

I artikeln ”Coronavirus exposes the myth of European unity” (25/3 2020) menar Josh Holroyd att Europa nu befinner sig i sin största kris efter andra världskriget. Europeiska länder har stängt sina gränser och krisen riskerar att leda till EU:s sönderfall. En ny opinionsundersökning i Italien den 12-13 mars visade att mer än två tredjedelar av italienarna anser att medlemskapet i EU är en nackdel.

”Var vaksam mot falsk information”. Så står det med fetstil i broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” från MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) som delades ut till de svenska hushållen för något år sen.

Sen två veckor tillbaka har jag varit Corona-permitterad från min arbetsplats, och det är osäkert om jag får komma tillbaka, så jag tyckte det kunde vara dags att öppna krisbroschyren.

Jimmie Åkesson är en mycket skicklig politiker. Just nu ligger han lågt. Det gör han rätt i. 1968 går i repris.

Ännu en bra bit in på sommaren var regeringen och socialdemokratin i gungning, Så kom Sovjets invasion av Tjeckoslovakien och S fick egen majoritet i andrakammarvalet på hösten.

Jag kommer ihåg hur omvälvande det var. På natten var Krister Wickman (dåvarande finansministern) den första i regeringen som fick veta vad som höll på att hända – av radio Hilversum. Han satt och lyssnade på musik från stationen när han arbetade på natten.

För en sådan som jag som har ambitionen att skriva krönikor som man med tillfredsställelse ska kunna läsa om hundra år eller mer så känns det besvärligt att behöva kommentera coronaviruset där inte bara antalet smittade utan även opinionerna skiftar från dag till dag.

Det började med att alla av medkänsla med dem som riskerar att dö av viruset bestämde sig för att allt måste göras för att bygga ut vårdkapaciteten på landets sjukhus. Det blev regeringens och statsepidemiologens första prioritet.

Klimataktivister har satt upp affischer i Storbritannien med budskapet: ”Corona is the Cure – Humans are the Disease” (Corona är botemedlet – människan är sjukdomen). På affischerna kan man se den Greta Thunberg-kopplade organisationen Extinction Rebellions symbol.

Extinction Rebellions avdelning i East Midlands publicerade bilder av affischeringen på Twitter och kommenterade:

I en ledare i Dagens Industri den 23 mars skriver den politiske redaktören PM Nilsson att de stränga åtgärderna mot coronaviruset kan leda till en ekonomisk kollaps. Regeringen bör ange ett datum för när de ska upphöra.

”Att hålla i gång ekonomi och samhälle är också ett skydd, i förlängningen också ett smittskydd eftersom vården inte kommer att fungera om ekonomin faller ihop.”

En artikel i tidningen The American Spectator beskriver hur coronaviruset spreds till Italien av kinesiska textilarbetare. I modevärlden signalerar märkningen ”Made in Italy” lyx och status och produkterna kan säljas till högre pris.

Tiotusentals kineser arbetar på textilfabriker i Italien. År 2010 ska det ha funnits omkring 60,000 kinesiska textilarbetare i Prato, en industriell förort till Florens.

IDÉ OCH KULTUR Det talas mycket om individualismens död så här i början av 2020-talet. Vi har förstått att människor är flockdjur som behöver andra för att kunna fylla sina liv med mening. Nu ska vi återigen ingå i sammanhang som ger oss vår identitet. Men hur det än är bär vi människor på ett behov av frihet och oberoende. Är det inte märkligt att vi har blivit individualister om det nu stämmer att flocken är så viktig för oss? Några nedslag i känd litteratur påminner oss om befrielsens och frihetens betydelse i våra liv.

I förrgår den 23 mars skrev jag här på Det Goda Samhället att den mångkulturella kommunikationen under coronakrisen kan bli besvärlig. Jag skrev att jag tänkte på

kostnaden för information om viruset på arabiska, dari, somaliska och andra stora invandrarspråk. Och för alla tolkar som måste kallas in för att översätta när den mångkulturella kommunikationen kollapsar. Många som har kommit hit från Afrika är analfabeter.

Samma dag som krönikan publicerades kom det fram att en stor del av dem som dött av coronasjukan i Sverige är svensksomalier. Flera av den kommer från utanförskapsområdet Rinkeby/Tensta i Stockholm.