Av arabvärldens alla diktatorer är den 36-åria Mohammed bin Salman, MBS kallad, den senaste och kanske den mest maktfullkomliga, hänsynslösa och rikaste. Tidningen The Economist har i en lång artikel beskrivit honom, en ingående och skrämmande text. Hans far, kung Salman, 86 år, har valt ut MBS att efterträda honom på tronen, och MBS är nu i praktiken kung. Salman själv är yngste sonen till Saudiarabiens grundare, kung Abdul Aziz Ibn Saud (1875-1953) som USA:s president Franklin Roosevelt gjorde  deal med under 1940-talet: militärt skydd mot olja. Salman har fem andra söner, framför allt i sitt första äktenskap med en kvinna från den saudiska eliten, medan Salmans tredje hustru, MBS:s mor, är en enkel beduinkvinna. Medan MBS:s äldre bröder skickades till elituniversitet i USA och England, fick MBS nöja sig med att studera hemma i Saudiarabien. MBS behandlades styvmoderligt av sina äldre halvbröder, mer som en ärendepojke. Så hur kom han till makten, med alla dessa odds emot sig? Så här gick det till. 

Nu går twittertrollens konung Morgan Johansson till storms mot den plattform där han själv härjat vilt i åratal. Twitter, säger ministern, är en ”kloak för högerextremism, rättshaverism och radikalisering” och därför vill han ge säkerhetspolisen utökade möjlighet att söka och spara information som hämtas från sociala medier. Han glömmer dock det faktum att Twitter också är en kloak för inkompetenta ministrar som lider av storhetsvansinne och problem med sin demokratiuppfattning. Hans övertramp är så många att man tappat räkningen och tillsammans med bland andra kollegan Annika Strandhäll tillhör han bottenskrapet av Twitterkloaken.

Som vanligt ondgjorde jag mig inför mitt lunchsällskap över svensk politik. Den här gången, som så ofta annars under det senaste halvåret, handlade det om energipolitiken som jag fruktar kommer att drabba medborgarna med både elbrist och brant stigande energipriser.

Den tanken slog mig (igen) efter att ha läst DGS häromdagen. Två berättelser, som bara utgör ett axplock ur det dagliga flödet, blixtbelyste hur det står till. När Patrik Engellau på sjuttiotalet förklarade för sina SIDA-kollegor att svensk u-hjälp inte kom till någon nytta, ansåg hans kollegor att svenskarna måste göra någonting åt sin rasism. Birgitta Sparf vände samma dag på samma sajt förtjänstfullt ut och in på en kvinnlig feministisk sommarpratare i P1, bytte ut hennes syn på män mot kvinnor, och tydliggjorde vilka det var som var skyldiga till att den svenska kvinnan var nedtryckt.

Den svenska mentaliteten är slav under det politiskt korrekta tänkandet. Skillnaden mellan det ”politiskt korrekta” och det ”korrekta” framgår av historien om begreppets tillblivelse. Direktören för ett sovjetiskt stålverk under stalintiden frågade sin fabriksansvarige hur många ton stål som producerats under den senaste veckan. Vill du höra det korrekta svaret eller det politiskt korrekta? undrade fabrikschefen. Eftersom det är Stalin som frågar måste det vara det politiskt korrekta, svarade direktören. Politisk korrekthet är förmågan att bortse från verkligheten när makten önskar det.

Utgångspunkten är att Västerlandet, varmed menas i varje fall Nordeuropa och Nordamerika, med början för några hundra år sedan av oklara skäl nådde en grad av ekonomisk och social utveckling som inga andra folk och kulturer kom i närheten av. För några av västerlandets skarpaste hjärnor framstod dessa olikheter mellan folkgrupperna som mysterier och eftersom västerlandet hade utvecklat vetenskapen som metod att lösa kniviga problem satte det igång vetenskapen just för att hitta lösningen på denna nya fråga. Var det något fundamentalt som skiljde de vita västerlänningarna från folk från andra kulturer?

Var är Magdalena? Ingen har sett till henne på sistone. Och för en tid sedan publicerades några bilder av henne ute i naturen, sittande på en äng. Kanske har hon gått vilse? 

Det är i så fall symptomatiskt. Socialdemokraterna har gått vilse. Förvirrade går de omkring i tät snårskog och försöker hitta en väg ut, eller åtminstone en väg framåt. Nu går de bara runt, runt.   

Går till Dagens Nyheter och Kamratposten! För sitt goda samarbete att sedan 2019 försöka sprida så mycket existentiell ångest som möjligt till barnen!

Från Kamratposten:

 

Det är inte lätt att försöka att förstå de svenska feminister som till och med kan försvara eller klassa utomeuropeiska män som begått grova våldtäkter som offer. Hur gick det till när dessa vänsterkvinnor övergav solidariteten med sina medsystrar och ersatte det med en demonisering av den vite heterosexuella mannen. Det som kan kallas för ”den intersektionella fjärde-vågen feminismen” skiljer sig på många sätt från de tre föregående stadierna. Under min livstid har jag upplevt de tre senaste formerna av feminism. Detta har naturligtvis färgat mina tankar i denna ”feministsafari” med start drygt 100 år tillbaka tiden. 

Det var världens protestanter som för ett halvt årtusende sedan satte igång den fantastiska utveckling som visat världen vad människan kan göra när hon är som bäst, det vill säga skapa samhällen med välstånd och långa, relativt bekymmerslösa liv för nästan alla.

Det är samma gäng, världens västerländska före detta protestanter, som numera ägnat ett halvt århundrade till att genom oikofobiskt självhat och obegripliga politiskt korrekta – eller wokeistiska – dogmer riva sönder de idealsamhället vi så oväntat skapat åt oss.

”Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska få leva i ett land där de inte blir bedömda utifrån sin hudfärg, utan utifrån sina karaktärer.” Citatet kommer förstås från Martin Luther Kings klassiska ”I have a dream”-tal. Förhoppningen om ett samhälle där människor bedöms utifrån sina personliga kvaliteter, och inte utifrån hudfärg eller andra rasmässiga drag, var länge själva definitionen av antirasism. Men till följd av intersektionalitet, postkolonial teori, vithetsstudier och identitetspolitik har klockan vridits tillbaks, och hudfärg tycks nu vara lika viktigt som någonsin förut. 

Igår skrev jag att jag misstänker att många av dagens så kallade utmaningar, till exempel kriminaliteten, segregationen och de troligen vikande skolresultaten inte går att lösa med gängse metoder, det vill säga fler budgetmiljarder och tjockare regelverk.

Jag brukar ofta gå ner på stan och sedan hem igen. När jag går över en å måste jag använda en bro. Nästan alltid när jag kommer där och går sitter det klungor med hemlösa afrikanska män på bänkarna bredvid ån. De skriker och röker. Om man testar att ta en annan bro sitter det hemlösa afrikanska män även där. Till och med klockan 22 på julafton sitter de bredvid ån och skriker, spelar musik och röker.  

En man som fått förtroendet att sommarprata i Sommar i P1 väljer att prata om kvinnor i sitt program. Han säger bland annat detta:

”Jag ser döda kvinnor på tunnelbanan varje dag här i Stockholm. Dom är förstås inte döda på riktigt. Dom rör sig, pratar till och med ibland, går av och går på.

Medierna rapporterar att Stora barriärrevet, Australiens korallrev, växer och har nått sin högsta nivå sedan registreringarna startade för 36 år sedan.

Under många har det varnats för att Stora barriärrevet utanför Australien håller på att försvinna på grund av människoorsakade klimatförändringar, så kallad ”global uppvärmning”.

Syrier är idag en av de största invandrargrupperna i Sverige. Enligt Wikipedia finns det i landet 185 991 personer födda i Syrien och 25 244 födda i Sverige men med båda föräldrarna födda i Syrien.

När inbördeskriget rasade som värst i Syrien blev Sverige ett av de populäraste länderna att ta sig till för syrier. Många familjer betalade stora summor till smugglare för att få ett bättre liv. De fattigaste syrierna tog sig till grannländerna.

För knappt ett halvår sedan skrev jag en text under rubriken ”Hur fungerar en PK-angripen hjärna?” Detta efter att varit på några middagar hos vänner som jag känt sedan 1970-talet. Liksom jag själv arbetade de då inom det välfärdsindustriella komplexet. Medan jag sadlade om till journalist för att slutligen kunna verka som fri skribent, har de hela sitt yrkesverksamma liv fortsatt att förtjäna sitt levebröd som socionomer (de flesta av dem), förskolepersonal, universitetslärare etc. Tidigare kompetenta inom sina gebit är de numera pensionärer och solid medelklass. Fina bostadsrätter, en del har lägenheter vid Medelhavet och Solkusten eller hus på Österlen. Återkommande utlandsresor ingår i livets behagliga rutiner. 

Härom dagen slötittade jag lite på en dokumentär om New Scotland Yard och om några speciellt brutala mordfall i London. Polisernas omdömen om mördarna var genomgående strängt fördömande och min första reaktion var att jag måste ha missförstått, för så kan väl inte polisen säga om en människa, oavsett vad denne gjort? Sedan insåg jag den förfärande sanningen. Min reaktion var en effekt av åratals hjärntvätt från svenska myndigheter, politiker, polis och mäktiga mediehus.

För några år sedan startade jag ett projekt i syfte att rädda den svenska skolan. Idén var att försöka mobilisera den pedagogiska kraft och professionella kåranda och stolthet som fortfarande finns kvar hos en i och för sig minskande andel av den svenska lärarkåren. Projektet hette ”Lärarcertifiering” och gick ut på att i varje skola som ville delta identifiera ett antal särskilt kompetenta lärare och sedan låta dessa utbilda övriga lärare som ville förkovra sig. Det låter banalt men upplägget har fungerat i andra länder. Jag fick igång provverksamhet i åtta skolor som ville prova på.

För ett tag sen fick jag för mig att ögna igenom de åtta riksdagspartiernas stadgar. Alla partistadgar innehåller i princip samma sak. Rutiner för hur styrelsen ska utses, när partistämman ska hållas, vilka kriterier som gäller för att accepteras som medlem och liknande saker. Medan partiprogrammen visar hur partierna vill framstå ideologiskt, är stadgarna en bruksanvisning för hur de ska skötas i praktiken. 

Det klassiska företagandet beskrevs så väl som någon kan önska av skotten Adam Smith i boken Nationernas välstånd som publicerades 1776. (En märkvärdig sak med den boken, som inte har något med dagens budskap att göra, är att den, till skillnad från de flesta moderna ekonomers alster, går att begripa. Man kunde tro att det beror på att ej heller blivande ekonomer får lära sig att skriva i skolan men i verkligheten, tror jag, är förklaringen en annan. På Adam Smiths tid fanns det inte så många ekonomer förutom han själv och därför hade det inte utvecklats något inomprofessionellt fikonspråk med tillhörande matematiska symboler. Om Smith ville sprida sina tankar var han därför tvungen att skriva så att vanliga människor begrep. För många moderna, professionella ekonomer framstår skottens resonemang därför som barnsligt torftiga.)

P1 Morgons programledare var igår är lätt upprörd och mycket frågande med anledning av Anders Ygemans uttalande om att det finns en etnisk dimension i segregationen. Därför gör hon först en 12 minuter lång intervju med Ygeman själv. Varför säger han som han gör?

– Du har ju fått kritik, efter att du sagt att du öppnar för att diskutera en etnisk dimension i segregationen. Och vi undrar lite här, vad är det du är ute efter? Handlar det här bara om kriterierna för ett utsatt område eller är det här något som ska styra vilka åtgärder man sätter in för att förändra ett sånt här område?

Många anser, liksom Johan Pehrson (bilden), att Frankrike har en föredömlig kulturpolitik.  Man brukar också anse att politiken lyckas, dvs att kulturen är högtstående. 

Det kanske den också är, men jag tvivlar. Det talas en så förskräcklig massa smörja i landet. 

På en väns ”coffee table” upptäckte jag bland andra ”coffee table books”, alltså tjocka, exklusiva inbundna verk med stiliga bilder av mondäna, lätt uttråkade människor som luktar på rosor eller kramar sin Harley Davidson, en tidskrift med konstnärliga fotografier som hette Stockholm New och visade sig ha kommit under 1990-talet i regi av makarna Claes och Christina Britton. Det fanns precis lagom med text bland de eleganta fotografierna, och en särskilt flott sak var att texterna inte behövde ha med bilderna att göra, det gick exempelvis att blanda en intervju med Harry Schein med undersköna bilder av granithällar vid Utö.

Integrationsminister Anders Ygeman är som en bondfångare i en trettiotalsfilm. Han står på Centralen i Stockholm och lurar nyanlända bönder att staden egentligen är ett monopolspel och att de kan få köpa hela Vasagatan för en femma av honom. Inga knep är för grova.

Denna artikel publicerades först som Understreckare i Svenska Dagbladet 2015. Nu när riksbankerna höjer räntorna, el- och bränslepriser skenar, inflationen ökar, fastighetsmarknaden i Kina imploderar och bostadsägare i väst är kraftigt skuldsatta, väntar nästa bankkrasch runt hörnet. Här analyseras den förra kraschen.  
 
Hösten 2008 går den amerikanska Wall Street-banken Lehman Brothers i konkurs. Följden blir en finansiell kris som drabbar hela världen, det blir den värsta krisen sedan 1930-talets depression. Miljoner människor förlorar sina hem, besparingar och jobb och länder som Grekland står på konkursens rand. Detta är historien om det osannolika och bedrägliga händelseförloppet.

I Rapport 31/7 visades ett inslag om ”Jakob” som fått hjälp bort från hederskulturen. Han har nu brutit med sin familj och släkt, men var från barndomen tvingad att bevaka sina systrar och kvinnliga kusiner så att de inte bröt mot några hedersregler.

För att prata med Jakob om detta sänder statstelevisionen ut en av sina inkvoterade muslimska reportrar Meriem Jamil, sedesamt täckt i en hijab. Hon är alltså själva sinnebilden för hederskultur och kvinnoförtryck. Behagar statskanalen skämta med oss?!

Jesus hatades av de flesta människor. De mäktiga människorna hatade Jesus. De stora massorna hånade Jesus och njöt när han plågades. De samlades på gatorna och skrek att Jesus måste avrättas. Viktor Orbán är hatad av de flesta i Europa. Särskilt Europas makthavare hatar Orbán. De stora företagens VD:ar, EU-topparna och Europas politiska toppar hatar Orbán.  

”Får man störa skribenten med en fråga?”

”Fråga på.”

”Jo, igår skrev du något filosofiskt om att Sverige är ett djupt religiöst land eftersom vi låter bli att lösa våra problem av respekt för heliga men olämpliga dogmer, till exempel att vi inte stoppar invandringen som skapar så mycket onödigt besvär eftersom vi anser att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter förbjuder oss att föra en politik som gynnar våra egna intressen.”

Jag har fått kritik av vissa invandrare för att jag i mina texter säger att folk från MENA-länderna väljer att flytta till Sverige, istället för att de flyr hit. Därför ska jag här ge en förklaring till varför jag uttrycker mig som jag gör.

Jag förnekar inte att människor tvingas fly från krig och förföljelse runt om i världen. Detta är ett obestridligt faktum. Men här kommer vissa aspekter som till exempel närhetsprincipen in som en viktig faktor i problemformuleringen.