Det fortsätter att skjutas i min hemstad Uppsala. Det skjuts i Gottsunda. Där har jag bott. Det skjuts i Kvarngärdet. Det har jag bott. Det skjuts i Gränby. Där har jag också bott.

Dessa områden har en sak gemensamt: de är alla invandrartäta och mångkulturella. På ungdomsspråk kallas alla sådana områden numera bara ”Orten”.

På undanskymd plats i Dagens Nyheter råkade jag läsa en nyhet som i all sin alldaglighet ger djupa insikter i det svenska samhällets, eller snarare politikerväldets, tänkesätt – om nu nyheten inte är fake news.

Om du tycker att ledande vänstertidningars ledarskribenter verkar byta åsikter ungefär lika ofta som du själv byter strumpor så har du alldeles rätt. Nyligen har någon (oklart vem) klätt av Aftonbladets Anders Lindberg in på bara mässingen genom att samla ihop en liten del av dennes alla förvirrade tweets. Låt mig presentera det sanslöst roliga memet ”En röst på…”

Häromdagen tog jag en promenad i mina Södermalmskvarter mellan EM-matcherna i fotboll, som under gruppspelet som mest pågår runt nio timmar per dag i SVT och TV4. Där passerade jag ett skyltfönster som täcktes av Svenska Fotbollsförbundets ovanstående devis: ”Alla är olika. Olika är bra.”

Min forskning har nu kommit så långt att jag vågar mig på att definiera den politiska korrektheten – eller ”wokeism” som är samma sak fast på amerikanska – och dess roll i historien.

PK-ismen är inget en gång för alla fastställt regelverk som Bibeln eller det periodiska systemet utan en flexibel och ständigt föränderlig uppsättning teser eller trossatser. Alla dessa teser – nytillkomna, etablerade och utrangerade – har två saker gemensamt.

”Det var nog många svenskar som inte hade förväntat sig att Vänsterpartiet skulle rösta på Sverigedemokraternas misstroende och därmed skapa en regeringskris mitt nu inför sommaren.”

En spelevink som jag känner sa att han såg fram emot möjligheterna att vi får ett extraval och strax därefter ordinarie val. Det ger oss två chanser, sa han.

Två chanser till vadå? frågade jag.

Att bli av med miljöpartiet, svarade han. Men du, fortsatte han och såg ännu mer exalterad ut. Vi får ju dessutom två chanser, och mycket större chanser, att bli av med liberalerna!

I England fortsätter arbetet med att skriva om historien. Nu är det självaste Shakespeare som ska revideras, på uppdrag av The Globe – den återuppbyggda Elisabetanska teatern i södra London vars ledning vill ställa sig in hos woke-maffian.

Florence lurades från Nigeria till ett europeiskt land där hon tvingades sälja sex, hör jag i ett inslag på Sveriges Radio (18/6). Efter några år där flyttade hon med sina barn till – surprise, surprise – Sverige!

Det svenska samhället håller på att förändras till oigenkännlighet. Våra värderingar, som vi ärvt sedan generationer bakåt och som en gång skapade ett hållbart och solitt samhälle med ett stort mått av moral, luckras upp allt mer. Och det märks inte bara på de ständigt ljugande politikerna, de självrättfärdiga myndighetspersonerna eller de snobbiga ledarskribenterna på Söders höjder – det märks till och med i fotbollsstudion.

Som Max Weber påpekade var den moderna byråkrati som slog igenom under 1800-talets andra hälft ett stort steg framåt för mänskligheten. I de nya och allt större organisationer som växte fram i takt med produktivkrafternas väldiga expansion, kanske framför allt i det privata näringslivets administrativa avdelningar, behövdes smidiga och opersonliga metoder som fick organisationen att fungera i alla väder.

DEBATT När Socialdemokraterna maktlystet vänder i marknadshyresfrågan för att slänga hyresgästerna till gamarna, gör de en gång för alla tydligt vad många redan vet: Socialdemokraterna finns inte längre. Deras ledande principer har förtärts under årtionden av maktfullkomlighet så till den milda grad att det enda som för samman Stefan Löfven och Per Albin Hansson är den röda rosen och dubbelhakorna.

Det var sommaren 2006. Jag tillbringade en helg tillsammans med fem andra i ett sommarhus på Särö söder om Göteborg. Vi var inte inlåsta, men vi fick inte lämna huset mer än för korta promenader.

Nyligen hade Svenska Dagbladet en nyhetsbilaga som verkade finansierad av Verket för innovationssystem (Vinnova) ty så mycket pretentiöst samtidsnonsens om företag med obegripliga produkter var det länge sedan man såg. Eftersom du kanske missade bilagan har jag klippt bitar ur artiklarna och konstruerat en ny text för att du ska kunna stilla din nyfikenhet. Jag har försökt behålla originalets vassa logik och stringenta formuleringar.

Nu är han igång igen, vår käre statsminister. Tillsammans med den allestädes närvarande Annie Lööf går han till attack mot Vänsterpartiet, och alla andra, som har mage att gå emot den oheliga alliansen mellan det forna arbetarpartiet och det arbetarfientliga Centern.

Läser just nu om mordet på Mikael Petersson i Karlskrona, där sonen och dennes pojkvän nu dömts för mord. Och jag tänker – vad i hela friden kan få en ung människa att mörda sin egen far? I det här fallet tycks det ha handlat om pengar, för trots att fadern redan pumpat in rejäl med stålar i sonens vanskötta musikförening var det inte nog. Nej, farsan skulle dö, helt enkelt.

Sverige har ett antal politiskt finansierade och kontrollerade verksamhetsområden som inte fungerar tillräckligt bra och borde styras upp. Skolan, försvaret, energipolitiken och polisen är exempel. Ett märkvärdigt faktum som de flesta vid det här laget har noterat är att inga seriösa försök görs att reda ut problemen trots att de i många fall har varit kända i decennier. Vi ser ett land vars ledare tycks ovilliga att ta itu med sina uppgifter.

”För var dag som går pallar jag inte med vita människor.” Så skrev Bilan Osman, rasifierad viktigpetter med landets största plattformar till sitt förfogande. Och det var helt i sin ordning. Det finns uppenbarligen ingenting som hindrar att man arbetar både för Svenska Dagbladet och för antirasistiska (?) Expo bara för att man är rasist. Om man hatar vita, vill säga.

I studenttider kan man se och höra staden fyllas med tutande bilar där studenter sitter i de nedvevade sidofönstren och viftar med flaggor. Jag kunde urskilja en spansk och en chilensk flagga plus ett antal flaggor som jag inte kände igen men blandade vita, gröna, svarta och röda färger antydde Mellanöstern. Studenterna med de utländska flaggorna såg ut att ha sitt ursprung i de trakterna.

Det finns en kärnfull formulering av Greshams lag: gott mynt drivs ut av dåligt mynt.  

Är man så gammal som jag kan man också ha egen erfarenhet av lagen. Länge innehöll en-, två- och femkronorna så mycket silver att de rann ut ur cirkulationen när världsmarknadspriset för silver steg. 

Morgonekot i förrgår morse (15/6) klockan 07:00. Nyheter om Sverige och Europa i den ordning de kom.

1) 14-årig pojke sköts och var nära att dö. Han och hans familj fick inte hjälp med skyddat boende. Eller jo, socialtjänsten kunde flytta på 14-åringen men inte hela familjen. Mamman klagar på dålig svenska på myndigheterna. Ekoreportern/aktivisten Erika Åkerman anser att detta är upprörande och att socialtjänsten måste bättra sig när det gäller att skydda minderåriga brottsoffer och deras familjer.

Häromdagen (13/6) skrev Josefin Utas ett inlägg på Facebook om hur hennes Sverige, det svenska Sverige, krymper.

Josefin är liksom jag född 1976. Utas var tidigare medlem i Miljöpartiet och kommunalpolitiker i Sollentuna. Hon lämnade partiet 2016 och övergick till Medborgerlig samling.

Hon inleder sin reflexion med att beskriva en händelse på tunnelbanan i Stockholm:

Jag har med åren kommit fram till det som eftertänksamma människor redan visste, nämligen att en människas och ett folks öde till största delen bestäms av deras värderingar. Det som sitter i det enskilda huvudet respektive det kollektiva medvetandet avgör saken. Om man vill kan man säga värdegrund i stället för värderingar.

Jag bor granne med Enskede Skola som ligger mitt i Gamla Enskede. Det är en fin och bra skola med mycket goda resultat. Skolan vann ”Vi i femman” både 2019 och 2020. Enskede är stort och består till största delen av villor, ofta befolkade av barnfamiljer. I april 2019 fick barn och föräldrar ett dystert besked från skolförvaltningen.

Jag har ett meddelande till alla svenska kulturarbetare: Ni behövs! Ni behövs mer än någonsin. Ni behöver visa vägen mot frihet och oberoende. Ni behöver visa människor i Sverige hur man agerar självständigt gentemot den politiska makten. När svensk kultur stelnar i grupptänkande och konformism är det dags för svenska kulturarbetare att ta sin konstnärliga frihet på allvar. Det handlar om er frihet.

Den så kallade ”arabiska våren”, som bröt ut 2011, erbjöd ett tillfälle för gamla konfliktmönster att komma upp till ytan. Det sägs ofta att det väpnade upproret och inbördeskriget i Syrien började med fredliga demonstrationer. Sådana förekom, förvisso. Men redan i början utgick demonstrationerna från moskéer, ledarna ”på marken” var imamer eller religiösa aktivister och sunnitisk fundamentalism var den dominerande ideologin.

Bland framtidsforskare som ritar upp mer eller mindre sannolika scenarier för framtiden finns det användbara begreppet ”den överraskningsfria utvecklingen”. Saker händer, man vet inte om några oväntade svarta svanar tänker dyka upp och kullkasta alla teorier, men bedömarna har något slags föreställning om vart det lutar, nämligen just mot det överraskningsfria förloppet.

Mohamed Omar/Eddie Råbock, redaktör och skribent på Det Goda Samhället, intervjuas på YouTube-kanalen Riks (13/6 2021). Intervjuare är journalisten Christopher Jarnvall som är värd för programmet ”Samtal med samhället”.

När jag var sex år började jag i första klass i Sofia folkskola på Söder i Stockholm. På den tiden var Söder inte fashionabelt utan i huvudsak en arbetarstadsdel där en del människor hade utedass på gården och knappt rinnande vatten inomhus. Sofia folkskola var byggd för sådana förhållanden. Där fanns en badavdelning med simbassäng och ett tjugotal minibadkar där skoleleverna tvingades tvätta sig en gång i veckan vare sig de hade badmöjligheter i hemmet eller inte. Det var bara att lyda. Staten var välvillig och barsk.

Facebook var för några år sen ungefär vad Sveriges Television var på 70-talet; det enda media i sitt slag som existerade. Två tredjedelar av alla amerikaner över 12 år hängde på Facebook, antalet globala användare räknades i miljarder och det fanns i stort sett inga konkurrenter. Majoriteten av världens internetanvändare var inne på plattformen om inte dagligen så i varje fall någon gång i månaden.