Sedan några år tillbaka är jag medlem i bokklubben Pennan & Svärdet – en nördig samling människor med ett otidsenligt intresse för krigskonst. Bara ordet ”krigskonst” har stått lågt i kurs de senaste 100 åren och under hela min uppväxt var det freden som gällde. Det fanns fredsgrupper, fredsarbetare, fredsfostran och kanske fanns det ”fredskonst” också. I varje fall stod kulturen självklart på fredens sida, liksom alla politiker. Jag tror det var politikern Marit Paulsen som övertygade mig om att rösta för svenskt medlemskap i EU, just för att det var ett ”fredsprojekt”. Marit själv växte upp i det ockuperade Norge, med tysk morfar och en bror som var SS-soldat, så för henne och många i hennes generation var engagemanget både personligt och begripligt.

Den stora befolkningsförändringen, som särskilt har pågått sedan millennieskiftet, fortsätter i oförminskad takt. Nyligen kom SCB:s uppgifter om befolkningens sammansättning till och med förra året. Med hjälp av myndighetens statistik sedan år 2000, kan vi se att personer med utländsk bakgrund som är folkbokförda i riket har ökat med närmare en och en halv miljon, medan den svenskättade delen av vårt lands bofasta befolkning har minskat med drygt 23 000 personer.

I sitt installationstal som nyvald amerikansk president mitt under depressionen år 1933 sa Franklin Delano Roosevelt följande:

Först av allt vill jag framföra min fasta tro att det enda vi behöver vara rädda för är rädslan själv… en namnlös, orimlig, oberättigad skräck som förlamar alla behövliga försök att förvandla tillbakagången till framgång.

Torbjörn Tännsjö är en utilitaristisk filosofiprofessor som jag alltid varit misstänksam emot. Han framstår som en trosviss gymnasist som fått en princip klar för sig och därför tror att den principen ska styra allt, ungefär som Greta Thunberg. Fast när det blir för tokigt plockar han på oklara grunder fram en annan princip som i undantagsfall får gälla.

Nu har Tännsjö på DN Debatt den 26 mars tagit sig an en viktig och aktuell fråga, nämligen hur vården ska prioritera bland vårdbehövande människor om vården inte klarar alla.

Socialist Appeal, en marxistisk organisation i Storbritannien, hoppas att den pågående pandemin ska leda till att Europeiska Unionen ersätts av Europas Förenta Socialistiska Stater.

I artikeln ”Coronavirus exposes the myth of European unity” (25/3 2020) menar Josh Holroyd att Europa nu befinner sig i sin största kris efter andra världskriget. Europeiska länder har stängt sina gränser och krisen riskerar att leda till EU:s sönderfall. En ny opinionsundersökning i Italien den 12-13 mars visade att mer än två tredjedelar av italienarna anser att medlemskapet i EU är en nackdel.

”Var vaksam mot falsk information”. Så står det med fetstil i broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” från MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) som delades ut till de svenska hushållen för något år sen.

Sen två veckor tillbaka har jag varit Corona-permitterad från min arbetsplats, och det är osäkert om jag får komma tillbaka, så jag tyckte det kunde vara dags att öppna krisbroschyren.

Jimmie Åkesson är en mycket skicklig politiker. Just nu ligger han lågt. Det gör han rätt i. 1968 går i repris.

Ännu en bra bit in på sommaren var regeringen och socialdemokratin i gungning, Så kom Sovjets invasion av Tjeckoslovakien och S fick egen majoritet i andrakammarvalet på hösten.

Jag kommer ihåg hur omvälvande det var. På natten var Krister Wickman (dåvarande finansministern) den första i regeringen som fick veta vad som höll på att hända – av radio Hilversum. Han satt och lyssnade på musik från stationen när han arbetade på natten.

För en sådan som jag som har ambitionen att skriva krönikor som man med tillfredsställelse ska kunna läsa om hundra år eller mer så känns det besvärligt att behöva kommentera coronaviruset där inte bara antalet smittade utan även opinionerna skiftar från dag till dag.

Det började med att alla av medkänsla med dem som riskerar att dö av viruset bestämde sig för att allt måste göras för att bygga ut vårdkapaciteten på landets sjukhus. Det blev regeringens och statsepidemiologens första prioritet.

Klimataktivister har satt upp affischer i Storbritannien med budskapet: ”Corona is the Cure – Humans are the Disease” (Corona är botemedlet – människan är sjukdomen). På affischerna kan man se den Greta Thunberg-kopplade organisationen Extinction Rebellions symbol.

Extinction Rebellions avdelning i East Midlands publicerade bilder av affischeringen på Twitter och kommenterade:

I en ledare i Dagens Industri den 23 mars skriver den politiske redaktören PM Nilsson att de stränga åtgärderna mot coronaviruset kan leda till en ekonomisk kollaps. Regeringen bör ange ett datum för när de ska upphöra.

”Att hålla i gång ekonomi och samhälle är också ett skydd, i förlängningen också ett smittskydd eftersom vården inte kommer att fungera om ekonomin faller ihop.”

En artikel i tidningen The American Spectator beskriver hur coronaviruset spreds till Italien av kinesiska textilarbetare. I modevärlden signalerar märkningen ”Made in Italy” lyx och status och produkterna kan säljas till högre pris.

Tiotusentals kineser arbetar på textilfabriker i Italien. År 2010 ska det ha funnits omkring 60,000 kinesiska textilarbetare i Prato, en industriell förort till Florens.

IDÉ OCH KULTUR Det talas mycket om individualismens död så här i början av 2020-talet. Vi har förstått att människor är flockdjur som behöver andra för att kunna fylla sina liv med mening. Nu ska vi återigen ingå i sammanhang som ger oss vår identitet. Men hur det än är bär vi människor på ett behov av frihet och oberoende. Är det inte märkligt att vi har blivit individualister om det nu stämmer att flocken är så viktig för oss? Några nedslag i känd litteratur påminner oss om befrielsens och frihetens betydelse i våra liv.

I förrgår den 23 mars skrev jag här på Det Goda Samhället att den mångkulturella kommunikationen under coronakrisen kan bli besvärlig. Jag skrev att jag tänkte på

kostnaden för information om viruset på arabiska, dari, somaliska och andra stora invandrarspråk. Och för alla tolkar som måste kallas in för att översätta när den mångkulturella kommunikationen kollapsar. Många som har kommit hit från Afrika är analfabeter.

Samma dag som krönikan publicerades kom det fram att en stor del av dem som dött av coronasjukan i Sverige är svensksomalier. Flera av den kommer från utanförskapsområdet Rinkeby/Tensta i Stockholm.

Jag köpte en teflonstekpanna av märket Tefal. Stekpannan låg i en sladdrig genomskinlig plastpåse med följande varningstext på sju europeiska språk, dock ej svenska:

Håll denna påse borta från spädbarn och äldre barn för att undvika risken för kvävning. Använd inte påsen i spjälsängar, andra sängar, sittvagnar eller lekhagar. Denna påse är ingen leksak. Kassera påsen så snart produkten är uttagen. Återanvänd inte denna påse.

”Var inte rädd…” är inledningsorden i den svenska psalmen 256, som jag sjöng på förmiddagen under högmässan i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. Predikanten Olle Liljefors talade väl om behovet av att försöka se händelser i ett längre perspektiv och förlita sig på ljusets och livets kraft. Att kyrkobygget avbröts 1710 på grund av rådande pest var ett exempel.

Ett tal till nationen kan vara så mycket. Ett av de mest klassiska är Winston Churchills tal till britterna den 4 juni 1940, efter händelserna i Dunkerque, det tal som brukar kallas ”We shall fight on the beaches”. Samtidigt som han var tvungen att förhålla sig till ett förödande nederlag, och en möjlig nazistisk invasion, fick det inte förekomma något som helst tvivel om att de allierade skulle vinna kriget. En omöjlig ekvation, kan tyckas, men Churchill klarade det galant och lyckades ingjuta hopp, mod och kraft i ett folk som befann sig på randen till katastrof.

Amerikanska National Public Radio (NPR) rapporterar att muslimska missionärer har spridit coronaviruset till Gazaremsan. Området styrs formellt av den Palestinska myndigheten men i realiteten av Hamas. Palestinska missionärer, som deltagit i ett missionsmöte i Pakistan för drygt tio dagar sedan, tog med sig smittan när de återvände till Gaza.

PODCAST I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 22/3 2020) pratar Eddie (Mohamed Omar) med författaren Johannes Nilsson om coronaviruset. De är överens om att det är den största katastrof de upplevt unders livstid och att det vi genomgår nu liknar dystopisk, postapokalyptisk science fiction. Eddie och Johannes tillhör samma generation, båda är födda på 70-talet. Johannes anser att hårda tag är nödvändiga.

Det lär finnas onda saker som för något gott med sig. Coronat är en ond sak. Skulle viruset kunna föra något gott i sitt spår? Ja, i den bästa av alla världar så skulle epidemin faktiskt kunna leda till en återhämtning för Sverige.

Det är kanske inte så sannolikt, men låt mig ändå fantisera om goda saker som skulle kunna hända och inte är helt otänkbara. Det första jag önskar mig är att fjällen ska falla från ögonen på svenskarna. När de inser hur tafatt våra politiska ledare, särskilt regeringen, hanterat den begynnande epidemin så kommer de att börja fundera på vad det är för ett skojargäng som de valt att styra landet. Sydkorea har per capita totalt lika många smittade som Sverige men befinner sig vid slutet av sin epidemi medan Sverige befinner sig i inledningen. Taiwan är också färdigt med sin epidemi, verkar det, med totalt 169 smittade mot över 2 000 i Sverige (innan det riktigt börjat i Sverige).

Insatserna mot coronaviruset ger oss en föraning av effekterna av allmänna insatser för att ”rädda klimatet” kan innebära.

I en kolumn i Svenska Dagbladet (19/3) kan vi läsa att ”Coronavirusets hälsoeffekt är fruktansvärd – men dess klimateffekt är fantastisk”. En del klimataktivister har länge ropat på insatser för klimatet liknande dem som nu görs för att stoppa coronavirusets spridning. Koldioxid, CO2, är den gröna rörelsens coronavirus – trots att det saknas hårda, testade bevis för den skada CO2 skulle göra för att motivera de kolossala samhällsinsatser som skulle krävas för att minska mängden i atmosfären.

Mitt i det nattsvarta pandemiska mörkret finns ett litet, flämtande ljus. Det förkunnar inte bara att det kommer en dag då mardrömmen är över.

Än viktigare är att det tänder ett hopp om att vi när den dagen kommer kanske kan vara redo att resolut ta itu med alla de fundamentala problem som kan härledas till en ohämmad expansion av verksamheter som tillfredsställer den politiskt korrekta klassens behov men inte har någon uppenbar relevans för medborgarnas trygghet och välbefinnande.

På Twitter söndagen den 22 mars skrev USA:s president Donald Trump att han inte tänker tillåta att boten blir värre än soten: ”We cannot let the cure be worse than the problem”. Han signalerade även att den amerikanska regeringen snart kan komma att mjuka upp de hårda åtgärderna som vidtagits för att stoppa det kinesiska coronaviruset.

Efter 15 dagar kommer regeringen att besluta om hur man ska gå vidare:

Tyskland har stängt dina gränser för besökare från andra europeiska länder med anledning av virusbekämpningen. Men migranter från Afrika och Mellanöstern släpps fortfarande in.

Det tyske inrikesministeriet uppger att så kallade ”asylsökare” fortfarande är välkomna och att asylprocessen kommer att fungera som vanligt:

“At Germany’s EU external borders, there has been no change in the procedure”, sade en företrädare för inrikesministeriet till tidningen Junge Freiheit.

I söndags den 22 mars postade superstjärnan Madonna en video av sig själv. Hon badade naken i ett badkar fyllt med röda rosenblad medan hon talade om det kinesiska viruset COVID-19.

Under rubriken ”Ingen diskriminering – Covid 19!” talade Madonna, 61 år gammal, om virusets ”underbara” sida: det gör alla människor jämlika.

“That’s the thing about COVID-19, it doesn’t care about how rich you are, how famous you are, how funny you are, how smart you are, where you live, how old you are, what amazing stories you can tell”, sa Madonna.

“It’s the great equalizer.”

I en krönika här på Det Goda Samhället den 21 mars ställde jag frågan om paniken kanske är värre än pandemin. Ja, kanske är det så att de drastiska reaktionerna på coronakrisen kommer att orsaka mer skada på det svenska samhället än själva viruset?

Så här skrev jag:

Jag kan ingenting om virussmittor och smittobekämpning. Men jag känner på mig att det som händer nu håller på att utvecklas till något som liknar en masspsykos. Ekonomen Tino Sanandaji kallade tidigare vår inställning till invandringen för en masspsykos. Hysteriska politiker talade om att vi måste rädda liv, ja, vi måste hjälpa människor på flykt. Inget pris var för högt. Medelhavet var det nya Auschwitz. Om du var för en rimlig och hållbar invandringspolitik kallades du rasist eller till och med nazist.

När man iakttar vilka märkliga konstruktioner det mänskliga tänkandet kan åstadkomma i syfte att rättfärdiga det ena eller det andra kravet på att bli försörjd på någon annans bekostnad så faller man lätt till golvet, kanske av beundran, kanske av skratt.

En av samtidens största och mest framstående industrier är den som tillverkar teser om att västerlandet och särskilt dess vita män är orsaken till allt ont – historiskt och samtida – och därför ska tvingas betala.

Dagens Nyheter är en del av denna industri som varje dag i sin kulturbilaga presenterar nya varianter av detta budskap. Så här lät det i en artikel av Stefan Jonsson den 1 mars: