Rubriken skulle kunna gälla en hel rad sammanhang där kvinnor spelar en framträdande roll. SVT:s Aktuelltstudio, till exempel, där coolingarna Nike Nylander och Cecilia Gralde leker skjutjärnsjournalister så det står härliga till. Men just nu tänker jag i första hand på Robinson som för närvarande visas på tv4.

Robinson är ett alldeles utmärkt program att titta på om man vill se hur stor skillnad det faktiskt är på kvinnor och män i många avseenden. Då tänker jag inte på att män som regel är fysiskt starkare, utan på hur olika de båda könen tar sig an utmaningarna på Robinson-ön.

Nu ska det visserligen sägas att även de flesta män, som deltar i Robinson, är betydligt mer intresserade av att intrigera och spela ”det sociala spelet” (som i Robinson-sammanhang till 99 procent består av att skapa pakter och mobba personer man inte gillar, eller känner sig hotad av) än att på allvar överleva på en öde ö. Nu har jag inte slaviskt följt alla Robinsonsäsonger men jag är villig att gå ed på att allt färre av deltagarna ens försöker få upp en firre till middag. De sitter hellre och gröper ur sina kokosnötter med lidande min.

Det gäller alltså både männen och kvinnorna. Men. I den mån någon överhuvudtaget försöker göra vistelsen på stranden någorlunda dräglig så är det männen som står för försöken. De bygger läger, hugger ved, håller elden vid liv, försöker se till var det är bäst att sova om det börjar regna, och så vidare – medan kvinnorna sitter på stranden och pratar skit om dem.

Att männen gör det där jobbet, som de själva är för lata (eller inkompetenta) för att göra stör sig kvinnorna på förstås. I ett avsnitt bjäbbade en av dem, med självbelåtet tonfall, om ”kukmätartävlingar”.

Fast hon sa i själva verket ”pipmätartävling”, för att poängtera att man kanske inte får säga ”kukmätartävling” i TV. Och sen sa hon ”kukshow” istället. Tydligen trodde hon att det skulle få henne att framstå som cool och tuff att våga yttra detta förbjudna (?) ord i TV.

Det gjorde det förstås inte. Fick henne att framstå som cool och tuff, alltså. Hon framstod som en korkad, förvuxen fjortis. Men det verkar å andra sidan vara många kvinnors ideal nuförtiden.

I ett avsnitt var det en tävling som avslutades med ett eldmoment. Den vanns (så klart) överlägset av en man – och sist kom (lika givet) tre kvinnor. Vad tror ni det blev för kommentar på det?

”Ja det var ju tur att grabbarna fick visa att de kan göra upp eld” sa en av de arroganta, dumdryga kvinnorna spydigt.

Jo, tjena.

Själv hade jag kanske, om jag nu hade sökt till ett program som Robinson, försökt ta tillfället i akt och lära mig hur man gör upp eld med tändstål. Det kan ju vara en vits med det, tänker jag. Men de här kvinnorna, de vill bara sitta och flasha sina tatueringar och stringbikinis på stranden medan de gnäller över att karlarna gör det jobb de själva inte förmår.

Ibland blir jag så förbannat trött på kvinnor och deras gnäll över män – och ännu mer på deras komplexfyllda hån. Manligt är fel – kvinnligt är rätt. Kvinnligt är liksom ”normalt”. Allt som män gör, som kvinnor inte gillar att göra, ska dras i smutsen.

Det är så att jag skäms över mitt eget kön.

Bild: pressbild_Calle Hjortzberg/TV4.