Ibland tar jag en paus från inrikespolitiken och kopplar av en stund med någon av Dick Harrisons ljudböcker. Det finns hur många som helst att välja mellan. Häromdan berättade Dick om profeten Daniel, som jag tydligt minns från söndagsskolan. Det var han som under den babyloniska fångenskapen kastades ner i en grop med hungriga lejon, och överlevde. Sånt imponerar på en sjuåring.

Ett annat av Daniels äventyr utspelar sig under Belshassars gästabud. Babylon hade varit en imponerande stormakt, men befann sig på fallrepet. Kung Nebukadnessar var död och kronan hade hamnat på Belshassar’s huvud (som möjligtvis var hans son). Under ett dryckeslag med stormän, vänner och konkubiner fick Belshassar den lysande idén att vinet skulle drickas ur de heliga kärl som hans far erövrat från templet i Jerusalem. Bägarna av guld och silver hämtades fram och medan sällskapet drack, till ära för Babylons alla gudar, uppstod plötsligt en mänsklig hand ur tomma intet.

Konungen följde den spöklika handen med blicken och såg hur den skrev på palatsväggen ”Mene mene tekel u-farsin”. Han bleknade. Alla Babylons vise män och stjärntydare tillkallades, men ingen förmådde förklara de gåtfulla orden. Av någon anledning hade kungen mist all sin kraft och hans ben skakade. Slutligen fick han rådet att tillkalla faderns betrodde teckentydare, en judisk fånge som Nebukadnessar en gång bortfört från Juda.

Daniel framträdde inför Belshassar och kunde omedelbart tolka skriften på väggen. Gud hade gett Nebukadnessar ett rike av sådan storhet och härlighet att alla fruktade honom. Han kunde göra vad han ville, upphöja vem han ville och döda vem han ville. Men makten gjorde honom styvnackad och övermodig. Därför såg Gud till att han störtades från tronen och tvingades leva bland vildåsnor och äta gräs, tills han insett sitt misstag.

”Men du, Belshassar, hans son, som vetat allt detta har ändå inte ödmjukat ditt hjärta. Du har förhävt dig mot himmelens herre och låtit hämta kärlen från hans tempel… druckit vin ur dem och prisat era gudar av silver och guld, av koppar och järn, av trä och sten – gudar som ingenting ser och ingenting hör och ingenting förstår…. Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det…”

Textens centrala budskap träffar Belshassar rakt i hjärtat:

”Du är vägd på en våg och befunnen för lätt”

I samma ögonblick jag läser detta får jag en vision, där en blek Ulf Kristersson plötsligt dyker upp i mitt medvetandet. Lite orättvist kan tyckas, med tanke på att nästan alla svenska politiker med babyloniska mått mätt, är ”lättviktare”. Och varit det under mycket lång tid.

Precis som Babylon för 2600 år sen, drabbades Sverige någon gång på 1970-talet av hybris. Våra politiker var inte nöjda med att förvalta ett rike av ”storhet och härlighet” som Gud (eller någon annan) hade gett oss, utan ville något mer. Något som skulle få hela världen att förundras, minnas oss, älska oss och tacka oss. Därför lyssnade man till gudar som… ”ingenting ser, ingenting hör och ingenting förstår”. Greta Thunberg är bara en i raden, men får tjäna som exempel.

Fanns det då inga profeter eller teckentydare av Daniels kaliber, som kunde läsa skriften på väggen och varna alla som satt i riksdagen?

Sent omsider dök det faktiskt upp ett par stycken; Jimmy Åkesson, Karl-Olov Arnstberg, Kent Ekeroth, Gunnar Sandelin och Patrik Engellau för att ta några exempel. Men de blev som regel kastade åt lejonen – eller uthängda i media, som det numera heter.

EPILOG

Hur gick det då för den olycklige Belshassar? Jo, han insåg att Daniel talat sanning och för att beveka sitt öde klädde han honom i purpur, hängde en gyllene kedja om hans hals och utropade honom till den tredje mäktigaste i riket.

Men redan samma natt blev Belshassar mördad, och hans rike erövrades av Kyros den store av Persien och medernas konung Dareios.