Den 27 augusti 1922 genomförde Sverige en folkomröstning om rusdrycksförbud. Orsaken var det omfattande spritmissbruket i landet och de sociala problem som var följden av spritmissbruket inte minst hos arbetarklassen. Resultatet blev dock ett nej till förbudet men med endast två procents övervikt (51% mot 49%).

Det som komplicerar och förvirrar vår tids miljö- och energipolitik är det märkvärdiga begreppet hållbarhet som säkert många med mig inte förstått. Det traditionella begreppet hållbarhet har alltid varit ett positivt värdegrepp och säkert så i alla kulturer. Verktyg, kokkärl, kläder, ja allt som människan använt och använder i sin vardag, vill man skall vara hållbart och fungera för överskådlig tid. I tiden före mitten på 1950-talet såg man till att det mesta som anskaffade var hållbart det vill säga fullt funktionsdugligt under åtminstone en människas liv.  Först när det inte längre gick att laga skaffade man något nytt. Allt togs om hand, trasiga kläder som inte länge kunde användas blev trasmattor och inget kastades i onödan.  Affärernas omslagspapper, när det överhuvudtaget fanns, blev ritpapper för barnen eller hamnade i vedspisen. Min farfar tog till och med hand om använda spikar som rätades ut med hammare och sorterades. Allt sådant var en självklarhet i det gamla svenska samhället. Hållbarhet var en dygd. 

Under tidiga morgontimmar kan man ibland finna tänkvärda program på radion som vid denna tid på dygnet normalt är reprisprogram. Denna trettondagsmorgon var det ett avsnitt från Filosofiska rummet med tre professorer som berättade om framtidsforskning. De hade som oftast är fallet i svenska media en bakgrund i humaniora och socialvetenskap oberoende om ämnet inte minst har en naturvetenskaplig anknytning.   

Merkantilismen går dessvärre väl ihop med dagens EU-politik. Merkantilismen var den förhärskande ekonomiska politiken i Europa under främst perioden från 1500-talets början till slutet på 1700-talet. Den gick ut på att kontrollera export och import så att ett land fick ett överskott av ädla metaller. 

Att diskutera vetenskap med de i tron övertygade är omöjligt. Det gäller såväl de som tror på jordens förestående undergång liksom de som tvivlar på naturlagarna. Det senare händer understundom inte minst på olika bloggar. Klimatet är ett kärt tema där bestämda uppfattningar med råge överträffar insikter i ämnet. Som alltid när kunskaperna fallerar träder trosföreställningarna in och fyller tomrummet. Och här saknas inte fiffiga personer som Al Gore och andra vilka ser en möjlighet att tjäna pengar på okunskapen och göra sig ett namn i processen. 

Jag har inte lyssnat på Elsa Widdings tal i riksdagen utan har endast hört brottstycken samt några kommentarer från andra riksdagspersoner. Jag avstår från att kommentera dessa.  
 
Uppståndelsen är huvudsakligen semantisk då det gäller vilken betydelse man lägger i ordet kris och andra superlativer som vår tid tycks hänge sig åt i allt större utsträckning. En kris kan man möjligtvis kalla de dagliga skjutningarna, sprängningar och gängmorden som vi för tillfället har i Sverige men knappast väderförhållandena på jorden och allra minst i Sverige under de senaste decennierna. De är i alla fall inte värre än tidigare enligt vad som kan avläsas från tillgänglig väderstatistik.  

Idag kan vi i stället fira årets varmaste dag. Det vill säga inte för året 2022 utan i stället för år 1933. Då uppmättes nämligen den 9 juli +38°C i Ultuna utanför Uppsala. I Observatorieparken i stan var det dock 0,6°C lägre. Jag är säker på att det i dag blott finns ett fåtal om ens någon levande som minns den 9 juli 1933. Och inte sedan dess har det varit varmare någonstans i Sverige. I alla fall inte uppmätt med en godkänt och riktigt placerad termometer.

Den som kan sin grekiska mytologi och läst Odyssén (i den gamla folkskolans SAGA-bibliotek fanns en tillrättalagd version som jag läste som 9-åring) känner till berättelsen om Scylla och Karybdis. Dessa väsen fçanns på var sin sida om Messinasundet mellan Sicilien och det italienska fastlandet och har sin grund i det mycket svåra vind- och strömförhållanden som normalt råder där. I äldre tider fanns det två krogar med dessa namn i Uppsala. De fanns på var sin sida av korsningen mellan Drottninggatan och Trädgårdsgatan. I Gunnar Wennerbergs  Gluntarna besjungs detta i Harpospelet på Scylla med orden ”Leve det nattliga Scylla, här finns det nattliv i banko; harpor och slagsmål och fylla, os av kotletter och Lünzmans Baranko…” 

Parisöverenskommelsen från 2015 avser begränsning av klimatuppvärmningen på jorden till mindre än 2°C och helst till 1,5°C. Överenskommelsen är legalt bindande från 2016.  Som följd antog Sverige 2017 ett klimatpolitiskt ramverk som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet är att Sverige inte skall ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären från år 2045 för att därefter uppnå negativa utsläpp. (SFS nr: 2017:720). 

Att Sverige och kanske andra delar av västvärlden kommer att drabbas av något slags sammanbrott betraktar jag som närmast oundvikligt. Jag tänker då inte på något väder- eller klimatkatastrof utan snarare på en ekonomisk/social katastrof.

Inte ens de djupast övertygande och närmast troende socialforskare kan längre förneka att Sverige under de senaste decennierna haft en kraftig ökning inte minst när det gäller allvarliga brott som mord eller snarare avrättningar. I Europa har Sverige med råge procentuellt mest dödsskjutningar. Bara under januari 2022 har sju fall av så vitt man kan bedöma avsiktliga skjutningar med dödlig utgång inträffat (se nedan). 

Stegvis, från 1500-talet, började naturvetenskapen utmana kyrkans uppfattningar om verkligheten men det dröjde innan den heliocentriska världsbilden (med solen i centrum av planetsystemet) triumferade över den geocentriska uppfattningen. Först genom Newtons allmänna gravitationslag blev det inte längre möjligt att hålla fast vid en fullständigt orimlig uppfattning. Bortsett från enstaka religiösa fanatiker finns det därför inte längre någon som tror på den geocentriska världsbilden.  

Ett av de kanske mest anmärkningsvärda beslut som tagits i Sverige är beslutet om hantering av kärnavfall. Detta har åter dykt upp i de senaste dagarnas debatt.  Den extremt långa lagringstiden är baserad på halveringstiden hos de radioaktiva nukleider som finns i avfallet och fått till följd att lagringen skall garanteras vara säker för en tidsperiod på 100 000 år! Man kunde lika gärna krävt en garanti på en miljon eller 100 miljoner år eftersom det även efter denna mycket längre tid fortfarande kommer att finnas mätbar radioaktivitet i avfallet.   

I Runebergs dikt ”Högt bland Saarijärvis moar” blandar bonden Paavo bark i rågbrödet för att dryga ut kosten och överleva svälten. I dagens Sverige blandar man etanol i bensinen för klimatets skull och slippa drabbas av värmedöden.  

Under mer än ett millennium hade den kristna kyrkan överhöghet när det gällde forskning och naturvetenskap. Ingen fick ifrågasätta de kristna dogmerna som var tydligt preciserade i Bibeln och inte minst skapelseberättelsen i första Mosebok. Samma sak gällde uppfattningen om världsalltet med jorden i centrum omgiven av solen och dess planeter. Kyrkans händer var vidsträckta och precis som i vår tid fogade sig de flesta i överheten och endast ett litet fåtal opponerade sig. När det blev uppenbart genom mer avancerade observationer under 1500- och 1600-talet, inte minst Galileis observationer att planeten Jupiter hade egna månar, så blev den geocentriska världsbilden orimligt komplex och allt fler forskare började inse att en heliocentrisk världsbild på alla sätt var betydligt mer rimlig.

Pensions – och sparfonder börjar alltmer ställa etiska krav på sina investeringar. Som följd av ett förhöjt engagemang för miljö och klimat har världens stora investeringsfonder som BlackRock börjat fokusera i vad som betraktas som hållbart i ställer för vad som är lönsamt. Svenska företag gläder sig och gillar att stoltsera med höga platser i hållbarhetstabellerna.

Med Biden som ny president i USA förväntas den förnybara energin få ny vind i seglen med hopp om att koldioxidutsläppen skall börja minska på allvar. Enligt vad Biden utlovat kommer USA att återgå till Parisöverenskommelsen, vilken Trump nyligen lämnade.

Vad som inte tillräckligt uppmärksammats i Sverige är att USA sedan flera år förlorat ledningen i utsläppsligan för koldioxid. Inte ens västvärlden leder ligan längre.

Parisavtalets mål är att jordens medeltemperatur inte skall överstiga 2°C och helst inte 1,5°C. Den globala medeltemperaturen har hittills stigit med 1 – 1,2°C jämfört mer förindustriella förhållanden och ökningstakten ligger för närvarande på 0,15 – 0,20°C per årtionde. En ökning med 1,5 °C kommer därför med stor sannolikhet att inträffa under tiden 2030 – 2040.

Under de senaste decennierna har globalstrålningen ökat i Sverige liksom i större delen av Europa. Jag har i samband därmed fått ett antal förfrågningar från allmänheten som tolkat detta som en orsak till den observerade temperaturökningen sedan slutet på 1970-talet.

Men globalstrålning avses den inkommande solstrålningen från hela himlavalvet som träffar en horisontell yta. Den omfattar således inte bara den direkta solstrålningen utan även den indirekta solstrålningen som följd av spridning i luften.

I Sverige råder den totala tryggheten och det fullständiga omhändertagandet. Ingen skall oroa sig och ingen behöver oroa sig. Allt är lika viktigt och alla är lika viktiga. Ingen försummas och inget glöms bort. Helst skall omtanken omfatta alla och inte bara landets urinnevånare. Att Sveriges befolkning bara är omkring en tusendel av världsbefolkningen innebär inga inskränkningar i ambitionerna. Hur skulle världen kunna klara sig utan svenska insatser? Sådan är självbilden och så lyder det svenska narrativet.

Jag fick nyligen en meddelande att Kalmar kommun har utropat klimatnödläge. En medborgare kontaktade kommunnämndens ordförande i Kalmar varvid följande samtal utspelades.

Kommunnämndens ordförande bekräftade att så var fallet men var oförmögen att besvara vad detta innebar utan bad att få återkomma.

De stora tyska tidningarna som die Welt, Frankfurter Allgemeine och die Zeit, för att ta några exempel, tar fortfarande upp centrala frågor som höjer sig över det triviala och alldagliga. En sådan fråga, som berör vetenskapens roll i samhället, har nyligen skrivits av signaturen Thea Dorn (Christiane Scherer) i die Zeit.

Artikeln tar särskilt frågan om vetenskapens roll i det moderna samhället. Hur tillförlitlig är vetenskapen? Vad är det som vi vet och som vi kanske kommer att veta och vad är det som vi aldrig kommer att kunna förstå? Hur skall vetenskapen bäst kommunicera med samhället?

En av de mer läsvärda publikationerna om det mänskliga gruppbeteendet är Charles Mackays (se bilden) bok Extraordinary Popular Delusions and the Madness of the Crowds från 1841. Den påminner oss om att den moderna människan inte har ändrats det ringaste. När gruppassionen griper an stängs förstånd och omdöme av. Mackay sammanfattar med orden att människor blir galna i grupp och återfår förståndet långsamt, en efter en.

I slutstadiet fördjupas galenskapen raskt och blir gradvis alltmer extrem, samtidigt som den fraktioneras. Man kan se detta tydligt hos religiösa eller politiska grupper som medeltidens flagellanter eller extremisterna under den franska och ryska revolutionen eller i de maoistiska revolutionsaktiviteterna under 1900-talets senare hälft.

Vi, Lennart Bengtsson och Steven Jörsäter, försöker förstå vad som händer i Sverige och diskuterar detta ofta på mail och telefon. Nedanstående dialog om läget i Sverige med jämförelser med omvärlden är i stort sett ett utdrag ur en sådan diskussion under de senaste dagarna. Vi tror att den kan ha ett intresse också för DGS läsare:

Lennart: Ett huvudproblem i Sverige bristen på kvalité i utbildningen genom att man vägrat acceptera att individer har stora skillnader i intelligens och fattningsförmåga. Den intellektuella eliten har därför låtit sig kvävas eller tystat sig själv alternativt flyttat utomlands.

En central uppgift hos ett fungerande samhälle eller stat är att skydda sina medborgare mot olika slag av faror. Inom vår tids mer avancerade samhällen är man beredd att även utsträcka skyddet till människor i andra delar av världen och till och med till naturen med dess växter och djur i största allmänhet.

Ernst Chladni (1756-1827) var en tysk fysiker och musiker och anses vara grundaren av den experimentella akustiken. Han upptäckte hur man kunde göra vibrationsmönster synliga. Själv kom jag i kontakt med fenomenet i samband med mina studier i fysik i Uppsala.

Det är ett enkelt experiment som de flesta lätt kan utföra. Om man strör ett lager av sand på en metallskiva och sedan stryker en violinstråke mot metallplattan finner man att de mest fantastiska mönster bildas. Med ett givet förfaringssätt återkommer samma mönster. Vi kan kalla det för metallplattans egensvängning. Fäster man vidare metallskivan på en fiol visar det sig att mönstret motsvarar svängningsfrekvensen hos ljudets olika klanger.

Häromdagen kom jag att plötsligt att tänka på statsminister Löfven som tidigare under det öppna och migrantvänliga året 2015 inte ville ställa grupper av människor mot varandra. I mitt Europa, sa statsministern, finns det inga gränser. Han hade hört Angela Merkel säga ”Wir schaffen das” och han ville inte vara sämre. Och många i landet tyckte att se det var en riktigt varm och generös statsminister som bidrog till att göra Sverige till ett så fint och människovänligt land. Hade det varit val veckan efter hade han kanske fått 40 procent av rösterna.

För några dagar sedan (5/4 2020) publicerade Mette Kahlin McVeigh på tankesmedjan Fores en artikeln om att coronaviruset är inte en lösning på klimatförändringarna: ”Att krascha samhället räddar inte klimatet”. Det är viktig artikel som förtjänar ytterligare reflektioner.

Sedan Sarsviruset som orsakar covid-19 dök upp i Wuhan i december förra året har det spritts i rasande takt över hela världen. Världshälsoorganisationen, WHO, deklarerade pandemi den 11 mars. Antalet registrerat smittade uppgick den nionde april, när detta skrivs, till 1,5 miljoner människor varav ungefär 90 000 har avlidit.

OPINION Åtminstone i början av året var det klimatoron som fortsatte att dominera mediedebatten. Vintern i Syd- och Mellansverige blev ovanligt mild, vilket omedelbart sågs som ett tecken på en dramatisk och förödande klimatupphettning. Vasaloppet var i fara och meteorologen Per Holmgren påminde oss om att han fick rätt till slut.

Samtidigt blåste det kraftiga sydvästvindar som drev in stora vattenmassor i Östersjön vilket ledde till högt vattenstånd inte minst i Bottenviken där det även blev ett mindre bidrag från ett ovanligt lågt lufttryck. Eftersom kylan koncentrerades till Arktis, minskade klimatrapporterna därifrån, annars kunde man ha uppmärksammat den skarpa kylan över Grönland liksom Spetsbergen som i år varken saknat is eller kyla under pågående vinter. Isbjörnarna rullar labbarna.

Lennart Bengtsson

OPINION Kausalitet är en fundamental del av det mänskliga tänkandet. Vill man få stopp på otrevliga händelser som trafikolyckor, ungdomsupplopp eller skogsbränder löser man dessa bäst genom att angripa orsaken.  Allt har en orsak även om det inte sällan rör sig om tillfälligheter eller snarare en längre orsakskedja utan tydligt ursprung 

Har man svårt att finna en orsak som ett obehagligt väder eller annat sådant skapar den kreativa mänskliga fantasin lätt lämpliga orsaker.  Under digerdöden sökte man febrilt efter orsaker. En var att judarna förgiftade vattnet i brunnarna. Vid andra obehagliga händelse har häxor varit i farten och det har inte saknats barn eller vissa vuxna som med egna ögon sett hur häxorna flugit iväg på kvastar för att förlusta sig med djävulen och få instruktioner av honom