Att Sverige och kanske andra delar av västvärlden kommer att drabbas av något slags sammanbrott betraktar jag som närmast oundvikligt. Jag tänker då inte på något väder- eller klimatkatastrof utan snarare på en ekonomisk/social katastrof.

Varför, kanske många frågar sig, kommer vi att drabbas av ett sammanbrott? Är det inte en väl pessimistisk syn och kanske en följd av skribentens senioritet och det återstående och allt kortare liv som följer från en betraktelse av Benjamin Gompertz sigmoid-funktion (bilden).  
 
Tyvärr är min uppfattning baserad på en djupare och mer bestämd övertygelse och inte bara tillfälliga försäkringsmatematiska betraktelser.  
 
Sverige har under större delen av 1900-talet haft en exceptionell utveckling som förvandlat ett fattigt och i flera avseenden, och för många eländig tillvaro, till ett avancerat kunskapssamhälle och en avancerad industrination med alla dess möjligheter. Utvecklingen har varit en följd av en gemensam och stark nationell identitet i kombination med ett utpräglat meritokratiskt synsätt som inte minst kännetecknat skolsystemet. Begåvade barn från familjer som tidigare saknat möjligheter till studier utöver folkskola fick nu möjligheter att gå till högre studier och en avancerad utbildning. Inte minst åren 1945 – 1965 utgjorde en exceptionellt dynamisk period där samhälle, vetenskap och näringsliv samarbetade på ett för landet synnerligen fruktbart sätt.  
 
Ett första ifrågasättande av det framgångsrika samhället inträffande omkring 1970 med den så kallade 68-rörelsen och har sedan återkommit i våg efter våg, i en strävan att skapa ett alltmer radikalt, normlöst samhälle baserad på en semi-religiös ideologi av socialistiskt ursprung vilken alltmer förlorat kontakten med verkligheten.  Den robusta och inte minst naturvetenskapliga utbildningen förflackades och har sjunkit från höjd till avgrund. Inte minst meritokratin sågs alltmer som något negativt eftersom den stred mot en uppfattning att alla människor hade samma mentala förutsättningar. Bara inom idrott och vissa konstformer skulle man kunna få briljera. I stället för efter verkliga meriter fördelas avancerade poster och höga ämbeten på politiska och sociala grunder utan krav på formell kompetens. Resultatet har blivit därefter.  Tillvägagångssättet har skapat ett samhälle som trots stigande kostnader fungerar allt sämre, vilket inte minst har varit fallet under den senaste pandemin.  En liknande handfallenhet har varit uppenbar under de senaste decenniernas katastrofer liksom oförmågan att få kontroll över en snabbt stigande och alltmer avancerad kriminalitet. Vissa typer av brott, som stölder och inbrott, klaras nästan aldrig ut och samma oförmåga tenderar att sprida sig till allvarliga brott som rånöverfall, våldtäkter och till och med mord på öppen gata.  
 
Ett annan tecken är att landet är på väg att omvandla sin tidigare väl fungerande energiförsörjning och ersätta den med en alltmer väderberoende elproduktion. Detta har under de senaste åren lett till våldsamma prishöjningar som är på väg att ruinera folk och att göra det allt svårare att driva energiberoende företag i delar av landet. Man tänker inte ett ögonblick på att Sveriges konkurrenskraft förutsätter en kostnadseffektiv energiförsörjning på grund av det geografiska läget och ett ogynnsamt klimat jämfört med exempelvis Mellan- och Sydeuropa. Ett särskilt problem i Sverige är att elproduktion och elanvändning är geografiskt vitt skilda åt. Detta har också gradvis förvärrats genom att man minskat elproduktion i södra Sverige och ökat den i norr.  
 
Trots sociala och ekonomiska svårigheter vill landets ledande ideologer, kulturpersoner och aktivister att Sverige skall påta sig ledande uppgifter och åtaganden på flera området inte minst inom klimat- och miljöpolitik. Vidare att ta sig an olika former av fredsskapande aktioner och initiativ utan att ens ha förmåga att kunna försvara sitt eget land mer än kanske högst någon vecka om ens det.  
 
En politik baserad på sunt förnuft att blivit ersatt av olika slag av jippon som mer verkar vara ett tecken på någon form av storhetsvansinne eller ren och skär enfald. Detta synsätt illustreras inte minst av den framträdande mediala roll som landets miljöparti fått och som är fullständigt befriad från alla former av konsekvenstänkande. Å ena sidan gör man allt för att öka användningen av elenergi samtidigt som man vill förbjuda kärnkraft liksom utvinning av metaller och sällsynta jordarter vilket den utökade eldriften med förnybar energi kräver!  
 
Som sagt ett nationellt sammanbrott är oundvikligt eftersom det helt saknas möjligheter att ändra landets ödesdigra gång – närmast att jämföra med 1600-talets svenska stormaktsvälde och dess slutliga öde vid Poltava.  
 
Ett första steg är redan på gång och det är en tilltagande inflation till dels framdrivet av de alltmer högre energikostnader förvärrade av att i förtid stänga väl fungerade kärnkraftsanläggningar. Detta har skett genom att bakvägen införa en orimlig beskattning med allt högre kostnader och på detta sätt göra kärnkraften olönsam.  
 
Inflationen kommer oundvikligt att leda till stigande räntekostnader, vilket kommer att innebära katastrofala svårigheter för landets alla svårt skuldsatta låntagare. En höjning från 1/2 procent till 2 procent innebär fyrdubblade räntekostnader. Landets alla fattiga kommer att möta samma öde som dagens fattiga i Storbritannien.  
 
Stiger problem över en gräns är det lätt att allmänheten kommer att förlora tålamodet.  Kanske inte minst landets alla nya invandrare som är ekonomiskt mest utsatta och som därtill knappast har samma bindning till Sverige och samma uthållighet som dess urinnevånare.  
 
Ju mer problem hopar sig kommer säker EU eller andra stormakter att ingripa för att se till att ordningen kan bibehållas. I ett sådant tillfälle kommer landet i bästa fall att åläggas en slags tvångsförvaltning.