Anders Leion

Sista gången jag använde knytnävarna slogs jag medvetslös. Det var i lumpen. I gymnasiet slogs jag aldrig, däremot ganska ofta i folk- och realskolan. Det var schysta slagsmål. Den som blev liggande fick vara i fred. Ingen slog en försvarslös.

Situationen idag är helt annorlunda. Regelmässigt fortsätter misshandeln av den liggande. Förklaringen är sammanbrottet av de hedersregler som styrde slagsmålen när jag var grabb. Avsaknaden av denna codex gör parterna rädda, vilket innebär att de försöker försätta motståndaren ur stridbart skick för evigt. Läs mer →

Anders Leion

Många slagsmål sker i fyllan. Men om man vill få övertaget är det bättre att vara nykter.

Just nu pågår ett evighetsslagsmål mellan ett storvuxet, godlynt och lite överviktigt fyllo och en mindre, snabbfotad och elak motståndare. Vartåt lutar det? Den större klarar sig visserligen ännu, men den lille har arbetat upp sig. Matchens utgång beror alltså på hur länge den kommer att pågå. Läs mer →

Anders Leion

Det är uppenbart att invandringen inte skulle ha fått utveckla sig på det sätt den gjort, om den styrts utifrån dess förväntade följder. Det har inte skett.

Politiker av alla sorter – förutom sverigedemokraterna – har tvärtom gång på gång försäkrat att de bara handlar utifrån humanistiska ideal: man berömt sig av att politiken styrts av allmängiltiga principer, sanningar, om alla människors lika värde, om öppenhet som något både ofrånkomligt och värdefullt och så vidare. Länge talade man också om de fördelar invandringen skulle föra med sig. Läs mer →

Anders Leion

Finland fyller hundra år. Det ger anledning till många aktiviteter och reflektioner. För ett par veckor sedan såg jag Väinö Linnas ”Okänd soldat” spelas på svenska mitt i skogen vid Harparskog utanför Hangö. (Har ni inte varit i Hangö har ni missat en underbar liten stad, omgiven av havet och fortfarande präglad av att ha varit en rysk badort för inte så länge sedan).

”Okänd soldat” har blivit ett modernt finskt nationalepos, som redogör för en viktig del av den finska erfarenheten. Den skall nu spelas in på film för tredje gången. På kvällen varje nationaldag har den visats på finsk TV, utom några år då man inte vågade för den store grannen i öster. Läs mer →

Anders Leion

Alla (nästan) visslade när jag var grabb.

Springschasen visslade bär han cyklade förbi. Ölutköraren visslade när han bar in sina backar till affären och när han fick hästarna att med ett ryck få fart på kärran. Vi grabbar visslade när vi gick eller stod tillsammans. Pappa visslade, och han visslade bra. Lärarnas värdighet tillät dem inte att vissla på skolgården, men jag tror de gjorde det hemma hos sig. Läs mer →

Anders Leion

För drygt två hundra år sedan rodde en man från någonstans i Österbotten till Umeå i Västerbotten. Han hade varit soldat i det krig i vilket Ryssland ryckte loss den östra rikshalvan från den västra. I Sverige blev han indelt soldat vid Västerbottens Regemente. Han kom också att bli min farfars farfars far. Han tilldelades ett torp och namnet Lejon.

För hundra år sedan blev Finland självständigt. Läs mer →

Anders Leion

I dagens politiska debatt klagar man ofta på politikernas avsaknad av visioner, på avsaknaden av synpunkter och förslag som går utöver det dagsaktuella. Det är lätt att instämma. Samtidigt inger de visionärer som återfinns i historien vissa betänkligheter. Läs mer →

Anders Leion

Jag har läst Fria tider i ungefär ett år. [Anders Leion begär rättelse. Det ska vara Nya Tider: ”Jag har blandat ihop namnen. Jag har faktiskt läst Nya Tider. Jag ber om ursäkt.”] Jag har inte funnit mycket som kan betecknas som rasistiskt – i alla fall inget som jag kan komma ihåg. Däremot avslöjar man ibland attityder som är mindre vanliga i annan (tryckt) press. Man är till exempel påtagligt intresserad och imponerad av Ryssland. Jag är intresserad men inte imponerad av landet och har lite svårt att förstå deras positiva inställning. Men måste den ses som förgriplig – och hur kan den vara rasistisk? Läs mer →