Detta är det tjugofemte och sista avsnittet av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963.

Detta är avsnitt tjugufyra av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjugotre av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjugotvå av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjuguett av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjugu av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt nitton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Resten av tiden i Berlin förflöt i något slags trög tråkighet. Bent och jag satt nästan varje kväll i en bar vid Bahnhof Zoo. Jag kommer ihåg att vi pratade mycket, men inte vad vi pratade om. Samtalet skedde väl utan något större engagemang från något håll. Också denna samvaro blev till rutin.

Detta är avsnitt arton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Tommy och jag hann också, före avresan till våra praktikplatser utomlands, gå på en fest hemma hos Bibi några veckor senare, innan vi skulle iväg på våra praktikjobb. Var Anders höll till vet jag inte.

Festen var på Söder, i en lägenhet från början av seklet. Den var full med Bibis skolkamrater. De var några år yngre än Tommy och jag och det borde inte vara svårt för oss att smälta in. Det var det. Det var inte åderskillnaden som hindrade, det var de olika klassbakgrunderna. Både Tommy och jag kom från arbetarhem och hade svårt för den undflyende, lättflytande om ingen särskild sak surrande konversationen. Det gick inte ens att hitta något att gräla om.

Detta är avsnitt sjutton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Ett par dagar senare träffade jag Alfred och hans familj från Nyköping. Det var långt före mobiltelefonernas tid. Jag satt en halv dag i en park och väntade på dem. Tillsammans for vi långsamt till La Gacilly. Det var hett och vi var fem personer i den lilla Opel Rekorden. Vi stannade ofta. Vistelsen nu i Frankrike var mitt tredje besök i landet.

Detta är avsnitt sexton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Jag hade försökt få ett stipendium till USA, men misslyckats. Kaptenens vägran att rekommendera mig tror jag inte hade så stor betydelse. Kanske talade jag inte tillräckligt bra engelska, även om jag hade klarat den svenska granskningen.

Detta är avsnitt femton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt fjorton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tretton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tolv av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Tillsammans med många andra barn bodde jag i ett trevåningshus, färdigbyggt 1945. De flesta hade, liksom vi, föräldrar som var arbetare, men där fanns också några ingenjörer och även en man som kallades disponenten. Vad han disponerade fick jag aldrig klart för mig, men det var helt uppenbart att han hade högst social status. Alla hälsade på honom och han hälsade på alla.

Detta är avsnitt elva av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Yögi tuggade rå potatis så länge att tuggorna blev söta. Det hade hon gjort i Estland och fortsatt med i Nyköping. Hon stod glatt tuggande på gården och undervisade oss i denna färdighet. Vi förundrades men tog inte efter. Vi hade ingen anledning. Det hade hon haft. Jag kommer inte ihåg så mycket av henne, annat att hon stod tyst och lyssnade – och tuggade.

Detta är avsnitt tio av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Det var nog ändå inte själva skolmiljön som var så ny och okänd att den ledde till ett slags förvirring. Det var flickorna. Plötsligt blev de inte bara ointressanta och irriterande. De blev intressanta och irriterande.

Jag har ett minne från tiden före skolan. Jag kan alltså inte ha varit äldre än 5–6 år. En förmiddag rundade jag ett hörn på huset och kom till gaveln vänd mot fjärden. I solen på en sten satt en flicka, ungefär lika gammal som jag. Jag blev alldeles betagen. Jag gick fram till henne och strök henne över kinden. Hon såg upp på mig och sa: ”Du får inte göra så!” Men hon log.

Detta är avsnitt nio av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt åtta av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt sju av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt sex av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt fem av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt fyra av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Inte många kan föreställa sig det samhälle i vilket en man som sålde biljetter till järnvägen nekade min morbror att få köpa, därför att han behållit mössan på. Inte heller känner många till den oro som spillde över från Finland i samband med landets frigörelse från Ryssland och det därpå följande inbördeskriget.

Detta är avsnitt tre av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Av de fyra bröderna blev den äldste omtyckt journalist och kolumnist i ortstidningen, näste ombudsman för åkeriarbetsgivarna och den yngste ombudsman för rörmokarna i Byggnadsarbetarförbundet. Bara min far, den näst yngste, förblev arbetare.

Detta är avsnitt två av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Vilken är den första milstenen? Det självklara svaret är inte födelsen. Den har man, i alla fall inte jag, några egna minnen av, även om jag hört en del berättas. Det är förstås en milsten, men före den står andra, som placerats på vägen genom hörsägen av olika slag. Det är väl lika bra att ta dem med en gång.

Detta är avsnitt ett av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.

Det ringer på dörren. Hon är vaken men vill inte stiga ur sängen. Hon är ensam, mannen gav sig iväg under gårdagen för att vara borta på arbete flera dagar. Det ringer igen, och efter en kort stund ytterligare en gång. Sedan blir det tyst.

I söndags skulle vi, min fru och jag, stiga ned på bryggan vid hemön efter att ha varit i Dalarö för att fylla på våra karantänsförråd.

Hon gick först, tog ett steg, tog ett till – och stöp. Bryggan var täckt av tunn, osynlig is. Hon bröt båda piporna på högra benet. Waxholmsbåten hade inte lagt ut. Ett par matroser hoppade av, hjälpte henne ombord och skaffade henne en plats att ligga på. Under färden in till Dalarö ringde de efter en ambulans som stod på kajen och väntade. Ett halvt dygn senare var hon opererad. Dagen efteråt skulle hon skickas hem. Det skrämde henne så att hon började gråta. (Jag var kvar på ön för att ta hand om allt olåst, dra upp båten och göra i ordning allt inför en längre bortovaro). Då fick hon stanna ett dygn till. Dagen därpå hjälpte grannen henne att provisoriskt komma i gång, i det hem som vi lämnat åtta månader tidigare.

”Att Sverige självt i motsats till sina grannar undgick att bli indraget i världskonflikten, därför hade det att tacka inte endast sitt relativt skyddade läge och sin målmedvetna upprustning, utan även det motstånd Finland presterade mot de ryska expansionssträvandena. Om rådsunionen hade lyckats förverkliga sin avsikt att erövra och sovjetisera Finland, hade även utgångsläget för det tysk-ryska kriget varit ett annat. Med ryska trupper på Åland och i Tornedalen – hotande malmfälten – samt tyska i Norge och Danmark, hade Sveriges handlingsfrihet varit till ytterlighet beskuren och de ”förhandsbestämda linjerna” (den traditionella alliansfriheten och neutraliteten) varit föga värda”. (G. Mannerheim (bilden) Minnen P.A. Norstedts och Söners förlag, Stockholm 1952. Del II, s. 238).

Jag har skrivit en del om Trump tidigare (se till exempel GangsternMobbarenMafiosi och Konspiration. Namnen avslöjar väl min inställning, men läs gärna om ni vill veta mer). Här vill jag istället försöka förklara vad som driver konspirationsanhängarna och hur den amerikanska demokratin trots allt kunnat stå emot konspirationens vanföreställning. 

För några år sedan hörde jag i ett radioprogram Göran Palm och Ted Ström samtidigt intervjuas om sina respektive vintersagor. Göran Palms En vintersaga började skrivas 1984 och de fyra volymerna samlades i en volym 2016. Verket omfattar 1400 sidor på blankvers. Ted Ströms En vintersagaockså från 1984, kan sjungas på fyra minuter. 

I måndags (5/1) skrev Erik Helmerson detta i Dagens Nyheter: Det är svårt att tänka sig en värld styrd av kvinnor, ett matriarkat. Men vi kan sakta vara på väg mot en livssyn där traditionellt kvinnligt kodade värderingar som flit, ickevåld, samverkan, laglydnad och empati vinner mark. 

Han säger också att det viktiga inte är att världen blir bättre när flickor får en bättre uppväxt och kvinnor får mer inflytande. Det viktiga är att de får bättre egna liv. Efter att på olika sätt ha beskrivit hur samhället förbättras slutar han sin betraktelse med: Själv tror jag att just detta är räddningen för människan som art.