När islamistiska våldsdåd debatteras är ett vanligt påstående: ”Skilj mellan vanliga muslimer och islamisterna! De har inget med varandra att göra.”

Hur kan man framföra ett så uppenbart falskt påstående? I själva verket måste ju islamisterna vara de enda verkligt sanna muslimerna. De tillber en religionsgrundare som var en gangsterhövding, som använde sin vapenmakt – förvisso skickligt hanterad – till att utrota en stor andel av de besegrade, och sedan förslava, plundra och sedermera beskatta dem han underkuvat men låtit leva.

Enligt Éric Zemmour var en av de Gaulles tankar bakom konstruktionen av den femte republiken att den skulle ha en kungalik president (monarchie républicaine). Varför då?

Zemmour får ofta, vid sina otaliga mediaframträdanden, kritik för att han inte är tillräckligt konkret och detaljerad. Han invänder då alltid att han inte har någon tanke på att bli finans- eller statsminister. Han sysslar med visioner och inte med bokhålleri. Det är därför han, och endast han, som rätt uppfyller de Gaulles krav på republikens president. Denne skall syssla med den långsiktiga utvecklingen, med visioner för landet. Kritikerna har fattat presidentens uppgift fel. 

Henrik Meinander har skrivit en underfundig och klok liten bok: Tikkanens linje (Schildts & Söderströms 2021), i vilken han beskriver framför allt sjuttiotalets politiska händelser utifrån Henrik Tikkanens (bilden) teckningar.  

Lika uppskattande, ja beundrande som han är inför tecknaren Tikkanen, lika kyligt avslöjande är han inför dennes ställningstaganden och bevekelsegrunder. 

I torsdags debatterade Jean-Luc Mélenchon och Éric Zemmour, båda invandrare, om Frankrikes tillstånd och framtid. Debatten sågs av nära fyra miljoner.  Samtidigt, i en annan kanal,  debatterade  inrikesministern Gérald Darmanin och den kvinnliga presidentkanditaten från högern Valérie Pécresse. Debatten sågs av en miljon.

Läs de första raderna, från Léon Noel, i denna artikel från 1960 för att lägga grunden för det fortsatta resonemanget här. (Och fortsätt gärna med resten av artikeln). 

Éric Zemmour har rönt stor uppmärksamhet i franska media. På en månad har hans stöd fördubblats till för närvarande 13 procent av väljarna – i det fall han skulle välja att kandidera till president. Det har väckt förundran, också därför att hans anföranden inte är särskilt enkla utan bemängda inte bara med mycket aktuell information utan också full av hänvisningar till historiska förhållanden. 

I mitten på nittiotalet, under krisen, hade jag varit hos en kund i Skåne för att rapportera en undersökning om deras företag. Jag var snabbt inne i planet hem och satte mig på en stol utan någon på grannstolen. Planet var också bara halvfyllt.

”Luthers 95 teser spreds med hjälp av tryckpressen över hela Tyskland på två veckor år 1518 och över hela Europa på två månader…Utan tryckkonsten  hade teknisk och vetenskaplig kunskapsspridning gått trögare och den vetenskapliga revolutionen under renässansen och upplysningen hade förmodligen aldrig ägt rum.” (Tekniska muséet: Boktryckarkonsten). 

I april nästa år avgörs det franska presidentvalet. I de opinionsmätningar som gäller den andra, avgörande omgången ligger le Pen och Macron sida vid sida med drygt 20 procent vardera. I debatten ställs nu frågan: Kanske finns det ändå en möjlighet för le Pen att bli vald? Svaret brukar vara: det är inte omöjligt, som vid tidigare tillfällen, men det är fortfarande osannolikt. 

Det värsta är framför oss. Vi har ändå ett val. Vi betyder alla vi som är så fast boende i landet Sverige att vi inte kan fly från dess problem, varken till annat land eller till någon ideologi, som ”räddar” oss genom att dölja verkligheten bakom sin intellektuella dimma.

 

Jordan Peterson har påpekat att ju mer jämlikt ett samhälle blir, dess större skillnader blir det mellan mäns och kvinnors yrkes- (och andra) val. Jordan brukar använda Skandinavien som exempel. 

(Är det inte underbart hur den kvinnliga debattören i klippet ovan utnämner fakta till teorier när fakta besvärar henne? Det motsatta tricket är också vanligt: att utnämna föreställningar, teorier till fakta när så passar. Dessa enkla knep utövas förstås i många sammanhang, av både kvinnor och män).  

Horndal är en liten ort i södra Dalarna, en bit norr om Avesta. Jag har åkt igenom samhället en gång, men jag hade redan då länge känt till namnet, som en del av begreppet Horndalseffekten. 

Detta begrepp blev känt i början på sextiotalet då Erik Lundberg publicerade sin bok Produktivitet och räntabilitet. Han hade gjort ett intressant fynd. Järnbruket i Horndal hade inte investerat något under ett femtontal år, men ändå ökat produktionen, och därmed produktiviteten, med 2 – 3 procent per år. Det var ett mycket väsentligt fynd, viktigare än man då förstod. 

I Sydafrika sker nu en snabb förändring. Den försämring av ekonomin och den därmed till ohanterliga proportioner ökade arbetslösheten, med åtföljande ständigt stigande brottslighet, hotar landets existens. Kanske kan redan inom någon månad öppna strider bryta ut när Zulu-samhället vill skydda sin brottsåklagade Jacob Zuma, den förre presidenten. 

Catarina, min fru, har länge arbetat i olika städer på Västkusten. Hon har också sitt barnbarn i Göteborg. Då och då besöker vi alltså Västkusten och Göteborg. 

För en vecka sedan reste vi därför till Göteborg, främst för att hon skulle få återse sitt barnbarn som hon av känd anledning varit avskild från i över ett år.  

Detta är ett förkortat resonemang, utan alla de om och under förutsättning att, som en försiktigare person till ingen nytta skulle ha tillagt. 

I nästa val får det konservativa högerblocket en betryggande majoritet. I denna grupp är SD största parti. Detta parti, men också de andra i gruppen, har förklarat att de vill förändra invandringspolitiken, men de har inte sagt hur detta skall ske. SD har dock sagt att plus skall passera över noll och bli till minus – en nettoutvandring skall åstadkommas. 

Under ockupationen i Danmark strejkade polisen inför nya, hårda tyska krav. Därefter internerades också den danska polisen. Brottsligheten ökade markant. 

Helt nyligen ansåg politiker i USA att befolkningen själv skulle ta hand om polisiära problem, eftersom polisen, ansåg man, hade visat sig vara skadlig för gemene man, till exempel för den svarte Floyd. Brottsligheten steg förstås. 

När mina morföräldrar flyttade från Värmland till Västerbotten kallades de för vägapila, dvs sådan som drog efter vägarna. 

När familjen flyttade till Nyköping från Värmland mobbades min syster och jag därför att vi hade en annorlunda dialekt. Mobbningen tog slut när jag jagade den värsta mobbaren med en påk. 

För knapps trettio år sedan köpte jag en stuga på en ö i Stockholms södra skärgård. Det medförde mycket nytta, glädje och nöje. Ett var att fiska med nät. Fångsterna blev väl inte överväldigande, men man kunde få alla sorters fisk. 

Fredagen den adertonde juni var jag på bryggan för att hämta dagstidningarna vid den första Waxholmsbåtens ankomst. Matrosen med en stor bunt av tidningar under armen lutade sig ut och räckte mig bunten över relingen. Så erinrade han sig något och hoppade i land för att få tala med mig. Det visade sig vara ytterligare ett kapitel i en lång berättelse. 

Det finns en kärnfull formulering av Greshams lag: gott mynt drivs ut av dåligt mynt.  

Är man så gammal som jag kan man också ha egen erfarenhet av lagen. Länge innehöll en-, två- och femkronorna så mycket silver att de rann ut ur cirkulationen när världsmarknadspriset för silver steg. 

Häromdagen skrev jag att politiker liksom trollkarlar viftar med dukar för att förvirra publiken. Under stora åthävor låtsas de göra saker som kanske knappt är något alls.

För att förstå svensk politik behövs varken kunskap eller möda. Det räcker att få upp ögonen för politikens och politikernas kungsväg: Tala om något annat samtidigt som ni låtsas angripa problemet! Det är samma trick som trollkarlen använder när han avleder åskådarens uppmärksamhet genom att t.ex. vifta med en duk, samtidigt som den andra handen utför det som skall döljas. 

Under det romerska imperiet skedde då och då slavuppror, varav tre var större och farliga. Det största och farligaste var det som leddes av Spartacus. 

Rädslan för slavuppror fanns alltid. Också upprorsmakaren Catilina (bilden) avvisade de slavar som sökte sig till hans läger i Norra Italien, där han samlat sina fåtaliga styrkor och väntade på den slutstrid som han visste att han skulle förlora. 

Det väckte visst uppseende, också i Sverige, att i Frankrike ett tjugutal generaler och flera tusen officerare och soldater i ett offentligt upprop varnade för ett inbördeskrig mellan republikens försvarare och islamister.   

Jag skrev senast om belätet, gudabilden, Lööf och hur hon befriat sig från varje krav genom att inte ha någon vision, inte låsa sin framgångsväg utan alltid ha alla dörrar öppna, för att kunna välja den som för tillfället gynnar henne bäst. För att bevara denna frihet är hon villig att förneka varje kunskap som skulle störa hennes på detta sätt obegränsade maktutövning. Personen Lööf är ett beläte, men man kan också göra ett parti till något översinnligt, ett beläte.

För att beskriva företeelser, också människor, har man behov av beläten, modeller som gör klart vad man menar. De är fyrkantiga, förenklade och grova. Men de behövs. 

I sitt Första maj-tal berörde statsministern olika sidor av den ojämlikhet som alltmer präglar samhället. Man kan mäta den på olika sätt. Många håller med om att den är stor, och fortfarande växande under Löfvens regering och de trettio år som gått sedan nittiotalets början.

Kvinnomisshandel, främst den underavdelning som benämns våld i nära relationer, har återigen blivit ett aktuellt ämne. 

Kvinnomisshandel försiggår dock varje dag året om. Varför har det just nu, återigen, blivit så uppmärksammat? 

I Svenska Dagbladet (17/4 2021) i söndags kommenterade Lena Andersson Moderaternas rapport om migration och integration. Jag läser alltid henne med stor förtjusning. Numera har den respekt jag tidigare haft för henne alltmer ersatts av löje. Hon har blivit predikant, och en ganska tankelat sådan. 

Ett företags framgång eller undergång skapas av dess verksamhet. Självklart, visst, men detta styr hur makt och resurser fördelas mellan dess intressenter.   

En offentlig verksamhets överlevnad säkras genom dess företrädares förmåga att hålla sig väl med den centralmakt som förser dem med makt och resurser.  

Tage Erlander utgjorde ett exempel på en numera utdöd politikerart. Han våndades ständigt över sina tillkortakommanden och misstag. (Han var inte nådig mot andra heller). Han var så kompetent och intelligent att han insåg sina brister.