Det värsta är framför oss. Vi har ändå ett val. Vi betyder alla vi som är så fast boende i landet Sverige att vi inte kan fly från dess problem, varken till annat land eller till någon ideologi, som ”räddar” oss genom att dölja verkligheten bakom sin intellektuella dimma.

 

Jordan Peterson har påpekat att ju mer jämlikt ett samhälle blir, dess större skillnader blir det mellan mäns och kvinnors yrkes- (och andra) val. Jordan brukar använda Skandinavien som exempel. 

(Är det inte underbart hur den kvinnliga debattören i klippet ovan utnämner fakta till teorier när fakta besvärar henne? Det motsatta tricket är också vanligt: att utnämna föreställningar, teorier till fakta när så passar. Dessa enkla knep utövas förstås i många sammanhang, av både kvinnor och män).  

Horndal är en liten ort i södra Dalarna, en bit norr om Avesta. Jag har åkt igenom samhället en gång, men jag hade redan då länge känt till namnet, som en del av begreppet Horndalseffekten. 

Detta begrepp blev känt i början på sextiotalet då Erik Lundberg publicerade sin bok Produktivitet och räntabilitet. Han hade gjort ett intressant fynd. Järnbruket i Horndal hade inte investerat något under ett femtontal år, men ändå ökat produktionen, och därmed produktiviteten, med 2 – 3 procent per år. Det var ett mycket väsentligt fynd, viktigare än man då förstod. 

Sydafrika sker nu en snabb förändring. Den försämring av ekonomin och den därmed till ohanterliga proportioner ökade arbetslösheten, med åtföljande ständigt stigande brottslighet, hotar landets existens. Kanske kan redan inom någon månad öppna strider bryta ut när Zulu-samhället vill skydda sin brottsåklagade Jacob Zuma, den förre presidenten. 

Catarina, min fru, har länge arbetat i olika städer på Västkusten. Hon har också sitt barnbarn i Göteborg. Då och då besöker vi alltså Västkusten och Göteborg. 

För en vecka sedan reste vi därför till Göteborg, främst för att hon skulle få återse sitt barnbarn som hon av känd anledning varit avskild från i över ett år.  

Detta är ett förkortat resonemang, utan alla de om och under förutsättning att, som en försiktigare person till ingen nytta skulle ha tillagt. 

I nästa val får det konservativa högerblocket en betryggande majoritet. I denna grupp är SD största parti. Detta parti, men också de andra i gruppen, har förklarat att de vill förändra invandringspolitiken, men de har inte sagt hur detta skall ske. SD har dock sagt att plus skall passera över noll och bli till minus – en nettoutvandring skall åstadkommas. 

Under ockupationen i Danmark strejkade polisen inför nya, hårda tyska krav. Därefter internerades också den danska polisen. Brottsligheten ökade markant. 

Helt nyligen ansåg politiker i USA att befolkningen själv skulle ta hand om polisiära problem, eftersom polisen, ansåg man, hade visat sig vara skadlig för gemene man, till exempel för den svarte Floyd. Brottsligheten steg förstås. 

När mina morföräldrar flyttade från Värmland till Västerbotten kallades de för vägapila, dvs sådan som drog efter vägarna. 

När familjen flyttade till Nyköping från Värmland mobbades min syster och jag därför att vi hade en annorlunda dialekt. Mobbningen tog slut när jag jagade den värsta mobbaren med en påk. 

För knapps trettio år sedan köpte jag en stuga på en ö i Stockholms södra skärgård. Det medförde mycket nytta, glädje och nöje. Ett var att fiska med nät. Fångsterna blev väl inte överväldigande, men man kunde få alla sorters fisk. 

Fredagen den adertonde juni var jag på bryggan för att hämta dagstidningarna vid den första Waxholmsbåtens ankomst. Matrosen med en stor bunt av tidningar under armen lutade sig ut och räckte mig bunten över relingen. Så erinrade han sig något och hoppade i land för att få tala med mig. Det visade sig vara ytterligare ett kapitel i en lång berättelse. 

Det finns en kärnfull formulering av Greshams lag: gott mynt drivs ut av dåligt mynt.  

Är man så gammal som jag kan man också ha egen erfarenhet av lagen. Länge innehöll en-, två- och femkronorna så mycket silver att de rann ut ur cirkulationen när världsmarknadspriset för silver steg. 

Häromdagen skrev jag att politiker liksom trollkarlar viftar med dukar för att förvirra publiken. Under stora åthävor låtsas de göra saker som kanske knappt är något alls.

För att förstå svensk politik behövs varken kunskap eller möda. Det räcker att få upp ögonen för politikens och politikernas kungsväg: Tala om något annat samtidigt som ni låtsas angripa problemet! Det är samma trick som trollkarlen använder när han avleder åskådarens uppmärksamhet genom att t.ex. vifta med en duk, samtidigt som den andra handen utför det som skall döljas. 

Under det romerska imperiet skedde då och då slavuppror, varav tre var större och farliga. Det största och farligaste var det som leddes av Spartacus. 

Rädslan för slavuppror fanns alltid. Också upprorsmakaren Catilina (bilden) avvisade de slavar som sökte sig till hans läger i Norra Italien, där han samlat sina fåtaliga styrkor och väntade på den slutstrid som han visste att han skulle förlora. 

Det väckte visst uppseende, också i Sverige, att i Frankrike ett tjugutal generaler och flera tusen officerare och soldater i ett offentligt upprop varnade för ett inbördeskrig mellan republikens försvarare och islamister.   

Jag skrev senast om belätet, gudabilden, Lööf och hur hon befriat sig från varje krav genom att inte ha någon vision, inte låsa sin framgångsväg utan alltid ha alla dörrar öppna, för att kunna välja den som för tillfället gynnar henne bäst. För att bevara denna frihet är hon villig att förneka varje kunskap som skulle störa hennes på detta sätt obegränsade maktutövning. Personen Lööf är ett beläte, men man kan också göra ett parti till något översinnligt, ett beläte.

För att beskriva företeelser, också människor, har man behov av beläten, modeller som gör klart vad man menar. De är fyrkantiga, förenklade och grova. Men de behövs. 

I sitt Första maj-tal berörde statsministern olika sidor av den ojämlikhet som alltmer präglar samhället. Man kan mäta den på olika sätt. Många håller med om att den är stor, och fortfarande växande under Löfvens regering och de trettio år som gått sedan nittiotalets början.

Kvinnomisshandel, främst den underavdelning som benämns våld i nära relationer, har återigen blivit ett aktuellt ämne. 

Kvinnomisshandel försiggår dock varje dag året om. Varför har det just nu, återigen, blivit så uppmärksammat? 

I Svenska Dagbladet (17/4 2021) i söndags kommenterade Lena Andersson Moderaternas rapport om migration och integration. Jag läser alltid henne med stor förtjusning. Numera har den respekt jag tidigare haft för henne alltmer ersatts av löje. Hon har blivit predikant, och en ganska tankelat sådan. 

Ett företags framgång eller undergång skapas av dess verksamhet. Självklart, visst, men detta styr hur makt och resurser fördelas mellan dess intressenter.   

En offentlig verksamhets överlevnad säkras genom dess företrädares förmåga att hålla sig väl med den centralmakt som förser dem med makt och resurser.  

Tage Erlander utgjorde ett exempel på en numera utdöd politikerart. Han våndades ständigt över sina tillkortakommanden och misstag. (Han var inte nådig mot andra heller). Han var så kompetent och intelligent att han insåg sina brister. 

1970 kom Albert Hirschmans bok Exit, Voice and Loyalty. Den gjorde omedelbart ett starkt intryck, sannolikt därför att begreppen är så enkla och effektiva. Den understryker att i politisk, eller i all kollektiv handling, finns ett val mellan två grundläggande alternativ: att rösta med fötterna eller påverka med sin röst.

Socialdemokratin har alltid ansett att påverkan genom röstning, för att därmed utforma en organisations eller i sista hand en stats handlande är det eftersträvansvärda, och egentligen det enda värdiga.

Pappa och jag hade ofta hårda politiska motsättningar. En rörde invandringen. Som jag berättat på annat håll slutade uppgörelsen med att vi slogs. Jag var för invandring, han var emot.

Detta är det tjugofemte och sista avsnittet av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963.

Detta är avsnitt tjugufyra av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjugotre av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjugotvå av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjuguett av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.

Detta är avsnitt tjugu av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.