Själv anser jag att mina kunskaper i engelska språket är synnerligen tillfredsställande – vore jag min lärare skulle jag troligen ge mig vitsord i spannet Laudatur till Magna cum laude approbatur – men trots det anser jag att det är för många hallåpersoner och återkommande intervjuobjekt som sluddrar på internet varför jag har vaskat fram en egen favoritlista över folk på YouTube som är ovanliga på det sättet att de kan uttala sig begripligt om det fullskaliga kriget i Ukraina. Detta är just nu ett mer aktuellt ämne än vanligt med tanke på att USA i förra veckan lovade Ukraina sextio miljarder dollar, Storbritannien en halv miljard pund och övriga Nato-länder tills vidare okända belopp.

Jag är villig att tro allt ont om ryssar, i vilket fall som helst om Putin och den övriga ryska staten. Till exempel är jag benägen att lita på information i en tillför- och pålitlig kvalitetstidning som Dagens Nyheter (25 april) att Ryssland inför EU-valet i juni sprider desinformation och ägnar sig åt ”dold påverkan”. Allt eftersom valet närmar sig blir det värre. Nu har det gått så långt att EU:s krishanteringsmekanism IPCR behövt aktiveras vilket är närapå, förstår man, en sorts stabsläge som bara intas under särskilt jobbiga omständigheter såsom pandemin och flyktingkrisen.

Kommunerna har genom sitt veto sagt nej till byggen av vindkraftsparker för i genomsnitt 72 procent av ansökningarna åren 2020-2023, enligt Rapport den 23 april, och vill ha kompensation för miljöförstörelsen i form av den fastighetsskatt som anläggningarna betalar till staten.

Både unik, vacker och beboelig miljö är alltså nu till salu. För destruktiva, anskrämliga och värdelösa vindkraftverk som inte gör någon nytta alls för elförsörjningen utan enbart skapar ett instabilt energisystem, äventyrar säker elleverans och på ett ohjälpligt sätt inte bara förfular miljön utan orsakar stora störningar för både människor och djur.

Den skotske 1700-talsekonomen Adam Smith skrev två särskilt uppmärksammade böcker. En av dem var Teorin om de moraliska känslorna och den andra var Om folkens välstånd. Dessa världsberömda böcker var lättlästa (vilket nog berodde på att Smith författade dem innan fackekonomerna blivit ett avskiljt skrå bland tänkarna som bara skrev för varandra). Böckerna köptes av högskolestudenterna för att tio till femton sidor – de som handlar om Den osynliga handen – skulle komma på tentan. Texten skummades av tentanden och placerades därefter, troligen för evärdelig tid, på undanskymd plats i hans bokhylla.

Artikeln bygger på en systematisk genomläsning av Stieg Trenters samtliga 26 kriminalromaner skrivna mellan 1943 med Ingen kan hejda döden och 1967 med Rosenkavaljeren som skrevs färdig av hustrun Ulla Trenter (endast tre sidor förelåg färdiga när Stieg dog). Från och med romanen Docka till Samarkand (1959 ) var Stieg gift med Ulla. ”Vid skrivmaskinen Ulla Trenter” stod de på försättsbladet i alla romaner efter 1959. Stieg dikterade och Ulla skrev texten på maskin. Hur stor inverkan hon kom att få på Stiegs romaner har diskuterats. Vi lämnar dock den frågan därhän. Ullas egna romaner efter Stiegs död har aldrig fått samma genomslag.

När jag gick i lågstadiet fick jag viss utbildning i vet och etikett av klassföreståndarinnan Laura Laura som kom från Norrland och därför visste att uppföra sig mot samer som på den tiden inte kallades så utan i stället betecknades med det skamliga l-rdet som inte ens Laura hade insett blivit förgripligt och därför oanvändbart; att mäta l-folkets skallar med särskilda instrument samt att fråga dem hur många renar de hade var också skamligt, det hade Laura begripit.

För ett par månader sedan infördes vistelseförbud i vissa utsatta stadsdelar och förorter, bland annat i Rågsveds centrum söder om Stockholms innerstad. Toppen, tycker invånarna, men Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius är bekymrad. Han menar att vistelseförbud är – ”diskriminerande”.

Och visst, det är det ju på sätt och vis. Mot kriminella. Men varför DO värnar dessa element mer än vanligt, skötsamt folk vet bara han själv.

Vi har många underliga kristna representanter i det här landet. Svenskkyrkliga prästen Anna Karin Hammar är en sådan – sedan den 7 oktober har hennes Facebookflöde formligen svämmat över inte bara av Israelhat utan också av uppenbart antisemitiska inlägg, något som jag tidigare sktivit om här. En annan är socialdemokraten Anna Ardin.

Ett land är dess värderingar. Dessa är i sin tur till väsentlig del en följd av den bild som media förmedlar. Ett icke politiskt korrekt public service hade exempelvis betytt ett helt annorlunda Sverige utan ett gigantiskt utanförskap i förorterna, skjutningar, heders- och kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och mycket annat förglömt. Ett icke politiskt korrekt public service hade gett mer utrymme till de som kritiserat Sveriges minst sagt problematiska utveckling.

Rubriken låter kanske urtrist, men om du har förstått den fundamentala skillnaden mellan negativa och positiva mänskliga rättigheter så har du förstått grunderna för de senaste 250 årens politiska utveckling i västerlandet. (Varför man säger negativa och positiva rättigheter har jag aldrig begripit. Man kunde lika gärna följa diabetesnomenklaturan och säga mänskliga rättigheter typ 1 och typ 2.) 

För en tid sedan kunde vi läsa om att Greta Thunberg gripits av polis i Nederländerna. Den numera vuxna kvinnan, 21 år gammal, åker alltså fortfarande runt och demonstrerar på samma fjortismässiga vis och kostar både det svenska samhället och andra samhällen pengar. Men varför gör hon det? Svaret är betydligt enklare än hennes aningslösa påhejare vill förstå. Greta gör det Greta gör för att hon vet att hon, tack vare sina överklassprivilegier, kommer undan med det.

Douglas Murrays bok ’Kriget mot Väst’ kom ut 2022 i ursprunglig engelsk version, därefter utmärkt översatt till svenska 2023 och utgiven av pigga Nopolar Publishing. Det här betyder, med erfarenhet av vad flitiga författare och alerta förlag kan åstadkomma, att boken författats under 2021 och 2022. Med andra ord efter MeToo med start runt 2017 – 2019 och efter Black Lives Matter-sommaren 2020 – men före Rysslands storangrepp på Ukraina i februari 2022. Och definitivt före 7 oktober 2023 då Hamas med aktivt/passivt stöd av FN/UNRWA attackerade och massakrerade tusentals israeler och andra västerlänningar.

Filosofen Peter Singer (bilden), vars skrifter jag inte besvärat mig med att läsa, har gjort sig känd för åtminstone två märkvärdiga uppfattningar, nämligen att det är OK att döda handikappade spädbarn samt att djur har rättigheter. Av följande skäl har han fel:

  1. Man ska inte ha ihjäl människor.
  2. Djur har inga rättigheter.

Nu ska jag analysera 2. i ytterligare detalj. 1. får vänta till en annan gång.

Uhu buhu! Vi och våra föräldrar fick flytta till Sverige från muslimska oroshärdar och krig i Mellanöstern och Afrika, och vad var tacken för att vi gjorde oss allt det besväret? Jo, vi fick gå i svensk skola. Men fattar ni – svensk!! Trots att vi kommer från Mellanöstern och Afrika. Och skolan tog inte minsta lilla hänsyn till oss som aldrig gått i en svensk skola tidigare.

Vänskap ser inte alltid ut som man tror. När jag började högstadiet skrämdes jag halvt till döds av skolans tuffaste tjej, som drog rökrutans djupaste halsbloss och kände exakt alla som man skulle känna. Om någon hade sagt då, att hon en dag skulle bli en av mina allra närmaste vänner skulle jag bara ha skakat på huvudet. Men så blev det. Och vänskapen höll i sig, genom stormar och stiltjen och trots att våra liv blev fullkomligt olika.

Jag vet inte om föreställningen om västerlandets skamkänslor är vedertagen, men jag tror det. Åtminstone är den uppenbar för mig. Idag läste jag i tidningen att några hundra kannibalskallar ska skickas tillbaka till Söderhavet från Karolinska Institutet som förvarat dem efter det att någon upptäcktsresande snott dem för 150 år sedan. Hela föreställningen lyser av skam. Hur kunde vi västerlänningar vara så ondskefulla att vi inte bara tvingade dem att jobba i gruvor och på sockerplantager, utan dessutom stal deras kranier?

Efter påtryckningar från islamistvurmande krafter har allt fler artister börjat hoppa av Eurovision. Nu handlar det förstås inte om några storheter, utan om högst mediokra artister som Dotter och Titiyo, men det är uppenbart att den moraliska kompassen är en smula skev. Mest skev är den ändå hos ledningen för Malmö Pride, om det nu är så att de väljer att hoppa av för att de tar avstånd från Israel.