Varför världens mest sekulära folk i verkligheten kan vara det mest religiösa

Patrik Engellau

Ordet sekulär kommer av det latinska ordet för århundrade, alltså sekel, vilket är ett tidsmått. Att vara sekulär är att vara i tiden, i det jordiska, förankrad i det världsliga. Det samhälle som är sekulärt är ett samhälle som inte har så mycket till övers för det utomvärldsliga, Gud till exempel. Det sekulära uppfattas som själva motsatsen till det religiösa. Läs mer

Frågespalten

Patrik Engellau

Kära Frågespalten,

Min man, som är kommunist, säger att även om det inte är direkt olagligt att sådana som Leif Östling har pengar på Malta så är det i alla fall olagligt eftersom alla pengar egentligen tillhör Skatteverket och att om Skatteverket behöver pengarna så blir det plötsligt olagligt att ha försökt gömma dem och därför kan det vara lika bra att betrakta gömslet som olagligt redan från början. Och i vilket fall som helst är det skämmigt att gömma pengar i Medelhavet. Läs mer

Ett fullständigt övertygande bevis

Patrik Engellau

En av tillvarons – i varje fall den dagsaktuella svenska tillvarons -paradoxer är följande. Mohamed Omar, alias Eddie Råbock, skriver flera gånger i veckan lärda, välskrivna, intressanta och övertygande krönikor där det med mitt brutalt förenklade synsätt bara står en enda sak, nämligen att det som ordagrant står i Koranen och de andra muslimska källorna faktiskt står där samt att rättrogna muslimer faktiskt tror på det. Läs mer

Att bejaka sin manlighet

Patrik Engellau

Det finns en massa teorier om vad metoo-kampanjen med avläggare egentligen handlar om. En vanlig teori är att kvinnor numera och, vad jag förstår, med rätta oroar sig för att bli sextrakasserade eller våldtagna, eventuellt gruppvåldtagna, av män som ännu inte gått på kurs i svensk sexualmoral. Metoo blir ett slags panikskri mot alla män som inte gått den kursen, vilket trots allt är de flesta. Läs mer

När ska polletten trilla ned?

Patrik Engellau

Den 2 december 2017 skriver krönikören Jesper Sandström en betydelsefull text i Svenska Dagbladet. Texten är betydelsefull på två sätt, dels för att den ställer en viktig fråga, dels för att den ger felaktiga svar som illustrerar samtidens brist på självförståelse.

Den viktiga frågan, som Sandström uppger sig ha hämtat hos skribenten Peter Kadhammar på Aftonbladet, och som föranleds av att migranter, enligt uppgift, ofta inte anser sig kunna städa sina boenden själva, är ”Så vad är det i det rika, vänliga Sverige som gör människor till offer?”. Läs mer

Gissa

Patrik Engellau

Världen ser inte alltid ut som man tror. Om man forskar lite kan man bli förvånad. Jag har forskat lite om de svenska riksdagspartiernas skolpolitik (om man får beteckna något så alldagligt som läsning av partiernas skolpolitiska program med ett så fint ord som forskning).

Här kommer exempelvis två partiers program som på mig verkar så lika att dessa två partier inte borde ha något problem att regera ihop. Först det ena. Läs mer

Sista spiken

Patrik Engellau

Då och då upptäcker man saker som man redan visste från en annan vinkel och då kan det kännas som ett riktigt intellektuellt genombrott fast det egentligen är samma sak som vanligt. På det viset kan man tillbringa livet under konstant upptäckarglädje medan man i själva verket bara ser det man redan visste i ett nytt perspektiv.

Framför allt gäller detta, tror jag, mångfacetterade ämnen som Människan och Demokratin, men jag ger mig fan på att det också kan tillämpas på sådant som Konsten att steka potatis och Skridskoåkning. Läs mer

”Obekväma sanningar om migration”

Patrik Engellau

När jag gick på universitet i USA hade jag en lärare som hette Robert Skidelsky. Han var engelsman och uppsluppet cynisk. Jag gillade honom. Sedermera blev han en känd person som bland annat hyllats för sin trebandsbiografi om John Maynard Keynes (som jag på lösa grunder misstänker är alltför hagiografisk för min smak). Robert blev medlem av det engelska överhuset och uteslöts från Tories för att han inte gillade NATOs intervention i Kosovo år 1999. Han är medarbetare i Project Syndicate. Läs mer

Kulturanalys

Patrik Engellau

De flesta människor är nog rimligt bekanta med två kulturer, dels den egna, dels den amerikanska. Man har rimligt hum om den amerikanska kulturen eftersom den är världsledande vilket manifesteras i filmer, hamburgerkedjor, teveprogram och annat. Några människor känner någon ytterligare kultur, till exempel har många svenskar erfarenheter av och inblickar i det tyska eller det franska.

Själv har jag snöat in på det brasilianska som borde vara en joker i sammanhanget eftersom Brasilien är ett land med helt annan bakgrund, tradition och ekonomisk utvecklingsnivå än de tidigare nämnda kulturerna. Läs mer

Återigen huvudmotsättningen

Patrik Engellau

Om du tycker att jag tjatat nog om var den politiska huvudmotsättningen går i dagens Sverige så kan jag sympatisera med din plåga. Men som en noggrann tandläkare kommer jag att fortsätta med behandlingen tills den är klar även om patienten, det vill säga du, upplever obehag.

För den som önskar ta ställning i – och kanske till och med påverka – politiken är det nödvändigt för det första att inse begreppets fundamentala betydelse och för det andra att identifiera precis var huvudmotsättningen går. Läs mer

Sverige och Brasilien, del 2

Patrik Engellau

Igår skrev jag om hur Världsbanken bedömer Brasiliens ekonomiska grundproblem, nämligen att särintressen, i huvudsak de offentliganställda, kapat staten (vilket sätter demokratin på undantag).

Jag tror på den förklaringen, inte för att jag skulle vara någon särskild expert på Brasilien utan för att synsättet verkar kraftfullt och stämmer med vad jag tror mig ha observerat på andra ställen, till exempel i Sverige idag. Läs mer

Sverige och Brasilien, del 1

Patrik Engellau

När länder är på deken, så som Sverige och Brasilien, vilket jag nu i två artiklar ska försöka belysa, så beror det på att demokratin inte får verka enligt regelboken, alltså konstitutionen, eftersom starka särintressen med förankring i det ledande skiktet av politiker sticker käppar i hjulet. Det är alltså min hypotes.

Idag ska jag skriva om likheter mellan Sverige och Brasilien. I morgon ska jag skriva om ett brasilianskt särdrag som egentligen saknar motsvarighet i Sverige och som gör, tror jag, att brasilianarna inte kan tänka klart eftersom de blir så ilskna. Läs mer

Sveriges två stater i fejd

Patrik Engellau

Den 29 juni i år skrev jag så här:

Sverige har egentligen inte en enda stat utan två. Eller rättare sagt har den svenska staten en dubbelnatur. Den består dels av en nattväktarstat, dels av en välfärdsstat. Dessa stater har helt olika människosyner och lever i helt olika begreppsvärldar. Nattväktarstatens djupaste instinkt är att banka folk i huvudet och stoppa in dem i finkan. Välfärdsstatens fundamentala drift är att betrakta folk som offer och sedan ge dem körkort och bostad. Läs mer

Opinionsbildning igen

Patrik Engellau

Minst en gång i veckan får jag en propå från någon läsare på den här sajten om att jag i en artikel ska framföra ett särskilt argument eller tes som vederbörande har kommit på.
Varför gör du det inte själv, frågar jag.

Jag kan inte, brukar svaret bli. Mitt namn får inte synas. Det är för känsligt. (Det låter som om vederbörande vore någon sorts höjdare, men så är det inte. Det handlar om vanliga människor som på den ena eller andra mer eller mindre begripliga grunden anser det ursäktligt att fega ur.)

Sådana propåer villfar jag aldrig. Instinkten tackar nej. Men att låta sig styras av sina instinkter är inte alltid rekommendabelt. Därför har jag tvingat mig till eftertanke och kommit fram till följande.

Läs mer

Om vikten av att predika för de redan frälsta

patrik

Patrik Engellau

Det finns en föreställning, eller kanske myt, att i det demokratiska västerlandet så råder överensstämmelse mellan samhällets dominerande ideologi och medborgarnas mentalitet. Det innebär att den officiösa diskursen – flott, va? jag menar det prat och de tänkesätt som artikuleras av politiker, dominerande tidningar och ledande etermedia – stämmer med vad folk har i skallen. När statsministern talar, till exempel, känner folk igen sina egna tankar. Även om de inte instämmer i varje ord så begriper de hur karln resonerar.

En av de saker som imponerade mest på mig när jag som sextonåring började skola i USA var att amerikanerna talade om staten som ”vi”. ”Vårt förhållande till Frankrike har blivit lite ansträngt på sistone.” ”Vi kan inte tillåta ryssarna att placera missiler på Kuba.” ”Vi anser att det ska vara låg skatt på företagande.” Sådan samstämmighet mellan maktens och folkets världsuppfattningar är, tror jag, demokratins fundament. Då är makten legitim, ty den bildar ett gemensamt ”vi” med medborgarna även om det såklart existerar konflikter och motsättningar mellan olika medborgarintressen.

Läs mer

Vår plåga är vår styrka

Patrik Engellau

Fram till för kanske tio år sedan funderade jag aldrig på allvar över varför Sverige var ett så framgångsrikt land. Det bara var så. Om du vill så kan du påstå att det var en rasistisk attityd från min sida. Liksom att det var självklart att svenskarna i kraft av sin svenskhet skulle ligga på toppen av alla mätningar. Läs mer

På spaning

Patrik Engellau

År 1984 skrev jag en bok om Sveriges historia som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Den började med vikingatiden på 1000-talet och den gick fram till ungefär nu och en bit framåt. När jag väl fått upp farten kunde jag gärna göra lite förutsägelser.

Jag har inte tänkt på boken på många år, men när jag nu bläddrar i den framstår den både, underligt nog, som kusligt pricksäker och fantasilös. Läs mer

Mina problem med fotosyntesen

Patrik Engellau

När jag gick i skolan fick jag lära mig något som jag fram till för några dagar sedan inte haft anledning att betvivla, nämligen teorin om fotosyntesen. Fotosyntesen, förklarade biologimagistern, betyder att växter under inflytande av solljus kan göra om vatten och koldioxid till druvsocker och syre. Så här ser den kemiska formeln ut:

6 H2O + 6 CO2 + ljusenergi → C6H12O6 (druvsocker) + 6 O2 Läs mer

Livserfarenheter

Patrik Engellau

Under åtskilliga decennier har jag ägnat mig åt att från plattformar utanför partipolitiken försöka förändra, förnya och, enligt egen uppfattning, förbättra politiken. Om någon skulle säga att det har gått fantastiskt bra så skulle jag svara att det är en överdrift. Om någon skulle säga att mina insatser varit helt verkningslösa så skulle jag svara ungefär samma. Bara som exempel har Sverige faktiskt som nästan enda land i världen ett offentligt finansierat skolpengssystem. Jag betvivlar att vi haft det om inte jag tillsammans med politikerna i Vaxholms kommun infört ett pilotsystem år 1992. Jodå, jag vet, vilket jag sagt i trettio år, att systemet kräver att betyg sätts av någon annan än skolan själv, men en sådan lag har jag inte klarat av på egen hand.  Läs mer

En tidsbild

Patrik Engellau

Med anledning av Anders Leions krönika om alla gamla nazister på framstående positioner han stött på under sitt yrkesliv vill jag gärna dra ett strå till stacken.

Dagens föreställning är att alla, som en gång hade nazistiska böjelser, var judehatare och hitlerälskare. Jag tror att det är ohistoriskt och jag ska illustrera det med ett exempel på motsatsen i form av min mormors bror, kaptenen vid Dalregementet med majors avsked Otto von Unge. Läs mer

Medelklassens instinkter

Patrik Engellau

I Sverige liksom i andra länder finns, åtminstone sedan Aristoteles som var den som först gjorde indelningen, tre klasser: över-, medel- och underklass.

Till överklassen räknas hos oss dem som styr landet, närmare bestämt några tusen politiker med sitt entourage av pr-konsulter och spin doctors, välfärdsapparatens ledare med dito samt mediafolk och framstående kulturpersoner som är överklassens härolder. Dit hör även ett antal privatförmögna personer som valt att solidarisera sig med makten och att anamma maktens ideologi. Läs mer

Integrationsprocessen

Patrik Engellau

För att ha minsta chans att förstå vad som händer i svenska utanförskapsområden måste man ha en rimligt korrekt uppfattning om hur det går till när en individ integreras i den samhälleliga gemenskapen. Med individ menas här inte bara en migrant utan även en nyfödd svensk av två svenskfödda föräldrar. Även den svenska babyn är en nykomling. Man måste ha ett hum om hur sådana integrationsprocesser går till. Läs mer

Paradisläckan återigen

Patrik Engellau

Det som retar mig med medias rapportering av påstått aggressiv skatteplanering med hjälp av exempelvis advokatbyrån Appleby i Bermuda är den nästan goebbelsinspirerade hatiska tonen. Tittarna och läsarna får reda på att förövarna – till exempel EF-grundarna Bertil Hult – förtjänar vårt förakt, men vi får inte reda på vad som egentligen skett och hur Hult och andra gått till väga. Hatet verkar, i den höge stilbildarens efterföljd, vara själva syftet. Läs mer

Två olika förhållningssätt till migranter

Patrik Engellau

Polen och Ungern har samma inställning till migration, nämligen tvärnej (om det inte handlar om folk som ser likadana ut som polackerna och ungrarna, exempelvis ukrainare, eller om migranten investerar 300 000 euro i Ungern vilket ger honom permanent uppehållstillstånd).

I motsats till dessa två länder är Sverige och USA invandringsvänliga. Men det är ändå en himla skillnad på Sveriges och USAs migrationspolitik. Det framgår till exempel av den över hundrasidiga bok – Welcome to the United States, A Guide for New Immigrants  – som amerikanska myndigheter erbjuder nyanlända. Läs mer

Det är värre än du tror

Patrik Engellau

Tänk dig att du ska göra något stort, spännande och möjligtvis farligt, till exempel att hoppa från en flygmaskin på hög höjd. Det finns två väsensskilda metoder att förbereda sig. Den ena är att gå på kurs i flygplanshopp, skaffa sig fallskärm och noggrant lära sig allt om dess funktioner, kontrollera utrustningen i samband med hoppet och sedan, troligen med hjärtat i halsgropen, slänga sig ut från planet och dra i snöret. Den andra är att utan andra förberedelser än en lektion i självtillit rätt och slätt slänga sig ut från planet och hoppas på det bästa. Läs mer

Unga damer nöjer sig inte med jämställdhet

Patrik Engellau

Jag talade med min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro om #metoo-kampanjen. Eller rättare sagt var det jag som talade om kampanjen, för till min förvåning kände hon inte till den. Bara det är intressant. Efter att ha tagit del av svenska medias bevakning av kampanjen trodde jag att hela världen, eller i varje fall västvärlden, kokade av kvinnovrede. Min lärarinna är ändå en högt bildad och synnerligen vaken dam, men inte ett pip om #metoo hade nått henne. Läs mer

En läsarfråga

Patrik Engellau

Häromdagen fick jag en bra fråga av en läsare. Frågan löd så här: Hur kommer det sig egentligen att vanliga medborgare i Sverige fortfarande går på myten om att höga skatter ger bättre välfärd, när det själva verket inte gör det?

Att frågan är bra beror, enligt min uppfattning, på att den är till synes enkel men har många trovärdiga men sinsemellan olika svar (och nu utgår jag från att de påstådda sakförhållandena är sanna, alltså att svenskar tror att ökade offentliga intäkter ger bättre välfärd medan det i verkligheten inte är så). Läs mer

Ett socialt experiment i syfte att uppmuntra rasism

Patrik Engellau

Nyligen åt jag lunch med en begåvad muslim som visserligen var född i Sverige, men sa sig leva mest tillsammans med invandrade trosfränder. Han sa att han var rädd att rasmotsättningarna i Sverige skulle öka framöver.

Du menar nazisterna, frågade jag.

Ja, sa han, dels det, men dels också en växande misstro – han drog sig för att använda ett starkare uttryck, sa han – från invandrarnas sida mot svenskarna. Invandrarna tycker att svenskar är rasister. Läs mer