Patrik Engellau

OPINION Astrid Lindgren gjorde nog Sverige en stor otjänst med sin allmänt älskade historia om Pippi Långstrump och Pippis konflikt med fröken Prysselius, av Pippi kallad Prussiluskan, som ville stoppa in Pippi på barnhem.

Berättelsen om Pippi uttrycker en ny tidsanda som tog sin början efter andra världskriget, nådde en extatiskt revolutionär och självförhärligande topp vid slutet av 1960-talet och sedan ägnade decennier åt att tränga in i alla samhällets skrymslen för att driva ut tidigare, omoderna samhällsuppfattningar vilket vi numera, alltför sent, upptäcker varit till stor skada eftersom efterkrigsandan, sedan den brunnit ut, efterlämnat ett fördärvligt samhällsomstörtande gift som verkar genom att förlama auktoritetspersoners viljestyrka och motståndskraft mot snällhetskorruption (Typiskt nog fanns inte Prussiluskan i Pippi-böckerna från 1940-talet utan stoppades in i berättelsen först i filmerna på 1960-talet i enlighet med periodens revolutionära uppfattningar.)   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Det är inte för att människan är god som hon ibland är solidarisk och tillitsfull utan för att hon är rädd. Hon är med rätta rädd för vedermödor, olyckor, svält, sjukdomar, vilda djur, kallfronter och annan jävelskap som livet presenterar för henne och som raskt knäcker henne om hon inte samarbetar med andra människor. Därför strävar hon efter att bilda olika slags allianser.

Den mest primitiva och opålitliga alliansen är gänget. Tio grabbar med stenyxor slår sig ihop för att döda ett djur så att de har något att äta. Gänget binds tillfälligt samman av någon gemensam uppgift, till exempel just att ta livet av en älg eller att sälja ett parti knark eller att stjäla ett antal utombordsmotorer för export, men det finns ingen emotionell stabilitet i gänget. Medlemmarna är inte solidariska med varandra utan om vinden vänder sig kan de plötsligt skjuta varandra i huvudet. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Tolerans är ett svårt begrepp. Det upptäckte jag när jag jobbade för SIDA i Indien för många år sedan. Jag var svensk och därför modern och tolerant, det var själva utgångspunkten och skälet till att just jag, liksom envar annan svensk, kunde utses att som föredöme och innehavare av särskilda kunskaper leda Indien framåt.

En gång skulle jag äta middag på en bra restaurang med en grupp indier av den typ som går på bra restauranger. Utanför ingången satt rad efter rad av tiggare och förevisade sina kvalifikationer, till exempel blinda ögon, avhuggna ben och otäcka, varande sår. (Det var då jag förstod välfärdssystemets dilemma: politiker måste utse dem som lider mest till objekt för sin generositet vilket omedelbart genomskådas av klienterna – som inte behöver vara dumma i huvudet bara för att de saknar en arm – och därför leder till en konkurrens mellan bidragskandidaterna om att anses ha de mest behjärtansvärda behoven och på den grunden kvala in som auktoriserade bidragsmottagare.)  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Jag lyssnade motvilligt på onsdagens partiledardebatt i riksdagen eftersom Studio Ett hade bett mig delta i en kommenterande panel senare samma dag. Till min förvåning visade sig dessa tre timmars lyssnande vara värda besväret – i alla fall för den som intresserar sig för stämningarna inom politiken just denna månad.

Den stora nyheten för mig var att partiledarna, i varje fall några av dem,  hade insett att Sverige är i kris. Inte så märkvärdigt, kan man hävda, med tanke på att en bomb sprängts bara två dagar tidigare tvärs över gatan från Sveriges Television och från studion varifrån Studio Ett sänds. Kan man spränga tvärs över gatan så kan man väl lika gärna spränga hela public service om man får för sig det. Nationens nervsystem ligger blottat. Ulf Kristersson nämnde bombningen och la till att ”det här är inte mitt Sverige, vi har förlorat kontrollen”. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Det finns ett stort problem som västerlandets mest utvecklade länder då och då tvingas se i vitögat men för det mesta nöjer sig med att sopa under mattan. Särskilt gäller detta Sverige. Det har nu blivit dags att ta i denna heta potatis. 

Jag omnämnde saken nyligen i en krönika om president George W. Bush. Jag sa att presidenten hade tagit USA självständighetsförklaring ad notam där det står ”att alla människor är skapade lika” vilket rimligtvis måste betyda att amerikaner och irakier är lika. Eftersom amerikanerna gjorde sig av med sina förtryckare engelsmännen och därefter kunde inrätta demokratin så skulle irakierna också kunna inrätta demokrati om de blev av med despoten Saddam Hussein. Det var presidentens doktrin. Irakierna gjorde emellertid inte detta när tyrannen väl avlägsnats utan fortsatte att kriga med varandra. Bush tvingades inse att irakierna tydligen inte är på pricken lika amerikanerna.  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Yttrandefriheten är i Sverige en rättighet som säkerställs i regeringsformen. Eftersom regeringsformen är en grundlag och grundlagarna är folkets instruktioner till sin valda överhet – till skillnad från vanliga lagar som är motsatsen – så är yttrandefriheten formellt sett ett förbud för överheten att på något vis förhindra att medborgarna får säga precis vad de tycker. 

Många anser därför att medborgare ska ha rätt att utan ingripanden från staten säga inte bara att de hatar svenskar, skåningar och danskar utan dessutom att de föraktar somalier, araber, judar, bögar och klimatalarmister och dessutom vill hänga statsministern i närmsta lyktstolpe och kastrera alla moderater och sverigedemokrater.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Det finns numera så många statsfinansierade aktivister med dito organisationer som värnar om olika mänskliga fri- och rättigheter att jag rent instinktivt blir misstänksam.

Min forskning har lett fram till att denna utveckling har två orsaker. För det första har det genom tiderna, särskilt de senaste hundra åren, utvecklats alltfler mänskliga fri- och rättigheter som det såklart behövs alltmer personal för att övervaka. Du som trodde att de mänskliga fri- och rättigheterna hade skapats av Gud på den sjätte dagen och sedan dess varit oförändrade må vara ursäktad ty detta har länge varit den allmänna meningen –  se till exempel den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776: ”Vi ser dessa sanningar som självklara: att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa” –  men så är det inte ty fri- och rättigheterna utvecklas genom att människan uppfinner nya fri- och rättigheter. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION De aktuella anklagelserna mot myndigheten Brottsförebyggande rådet går ut på att myndigheten stått på de styrande politikernas sida, som velat undanhålla vissa sanningar från medborgarna, i stället för på medborgarnas sida, som hellre velat höra sanningen från myndigheten.

Detta är förstås vad man skulle vänta sig enligt den naturliga principen att hunden lyder den som ger hunden mat. För en ämbetsman som vill göra karriär är den första levnadsregeln att lyda den som betalar lönen, ämbetsmannens husse.   Läs mer →

Patrik Engellau

KULTUR Jag råkade läsa en artikel i Dagens Industris weekendbilaga den 10 januari. Artikeln handlade om Moderna muséets nya chef Gitte Ørskou. Jag blev misstänksam när Ørskou presenterade sina principer för framtida inköp av konst för mina och andra skattebetalares pengar:

Vi ska köpa konsten när den är ung och se på den blinda fläcken, det vill säga kvinnor och konstnärer från andra länder än de vi traditionellt fokuserat på.

På mig känns det som om multikulturalismen mot min vilja ska erövra ytterligare en av mig som skattebetalare finansierad institution. En del av min värld rycks ur mina händer av en illasinnad främmande makt som använder sitt våldsmonopol – vi vet båda två vad som händer om jag försöker undandra mitt bidrag till Sveriges skattefinansierade kulturliv – för att tvinga mig att betala utan att ha något inflytande på verksamheten. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Datorer har en bra grej som heter återställningspunkt och representerar systeminställningarna vid något visst ögonblick i det förflutna där allt fungerade. Om det blir något fel på datorn kan man då med lite skicklighet programmera sig tillbaka till den senast sparade fungerande konfigurationen. Tyvärr har samhällen inte denna funktion vilket antagligen beror på att de konstruerades för så länge sedan att människan inte nått den grad av utveckling som krävs för att man ens ska komma på tanken att med ett snabbkommando veva tiden tillbaka och starta på nytt. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION ”Var rädd, det finns ett mönster” skriver Katarina Frostenson som inledande devis i sin bok K om bråket i Svenska Akademien och anklagelserna mot sin man ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault. Jag blir nyfiken på vilket mönster hon menar men min hjärna är för liten för att utröna det av hennes text så jag ska komma med ett förslag med utgångspunkt i det mönster jag själv brukar tjata om.

En lång, lat mellandag råkade jag nämligen läsa inte bara Frostensons skildring av det stora slaget utan även Matilda Gustavssons bok Klubben som handlar om att kulturprofilen Arnault är en usel människa.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Även om USA och Iran har olika uppfattningar om vem det var som startade upptrappningen av de ömsesidiga attackerna så är det ingen tvekan om att eskaleringen tagit fart under det senaste året. Den amerikanska strategin har varit att, med president Trumps ord, utöva ”maximalt tryck” på Iran genom att försöka strypa landets ekonomi med hjälp av olika slags sanktioner. Maxtrycksstrategin har fungerat exempelvis på det sättet att landets oljeexport minskat med runt sjuttiofem procent under det senaste året med förödande inverkan på statsintäkterna som tidigare till åttio procent bestod av pengar från oljan. Tänk dig själv om svenska staten plötsligt förlorade mer än hälften av sina inkomster. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION När jag var fjorton år skickades jag på sommarlovet till Tyskland för att lära mig tyska. Det var en stark upplevelse. Tyskarna var inte alls sådana som jag hade förväntat mig. Jag visste att tyskarna hade startat ett världskrig och mördat flera miljoner människor i koncentrationsläger och jag förväntade mig att de skulle uppföra sig därefter. Men det gjorde de inte. Tyskarna visade sig vara ett vänligt, artigt och hjälpsamt folk.

Att försöka beskriva och förklara ett folks karaktär är dömt att misslyckas. För det första får olika betraktare för det mesta olika intryck så det finns inte ens någon pålitlig empiri att utgå från. För det andra är människor så varierande att man genast blir medveten om undantag när man – förmätet – tror sig ha identifierat ett dominerande paket av attityder.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Om det fortsätter så här kommer jag att bli expert på Mellanöstern vilket inte alls tilltalar mig eftersom jag helst inte vill tänka på dess underutvecklade och ociviliserade kulturer som fortfarande skulle leva som kamelfösande beduiner om det inte varit för oljan. Bara därför kan jag bli klimataktivist.

Enda skälet att jag skulle försöka begripa Mellanöstern är att hotet från islam blir så överhängande att det inte går att undandra sig. Under de senaste dagarna sedan den amerikanska drönarattacken vid Baghdads flygplats som dödade Irans påstått näst viktigaste person, generalen Qassim Suleimani, och hans irakisk-iranske samarbetspartner, terroristen Abu Mahdi al-Muhandis, har två möjliga händelser – som kanske kan ge tips om framtiden – inträffat. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION I fredags dödades två bemärkta personer, en iranier och en irakier (och antagligen några till som är obemärkta och därför inte förekommer i nyheterna) av amerikanska drönare just utanför Baghdads flygplats. Hur ska man förstå detta? Är det viktigt eller inte? Vad kommer att hända? Så här har jag förstått det.

Den dödade iraniern Qassim Suleimani stod nära Irans andlige ledare Khamenei och var ledare för Quds-styrkan som är en avdelning för terror och revolution inom Irans revolutionsgarde som i sin tur är den enda del av den iranska krigsmakten som landets regering vågar lita på. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION David Brooks heter en tyckarjournalist på The New York Times som jag uppskattar. Nyligen gjorde han en observation som möjligen är klargörande. Det handlar om tyckarskribenters och andra journalisters vedermödor i det aktuella samhällsklimatet. 

Med mina ord säger Brooks ungefär att journalistik bygger på Händelser. Journalister Rapporterar om dessa Händelser. Förr i tiden, när det nu var, erbjöd processen inga stora problem ty läsarna hade samma Lins som journalisterna vilket betyder att alla tolkade Händelserna på ungefär samma sätt även om olika läsargrupper värderade Händelserna olika sätt eftersom en del var exempelvis bankdirektörer och andra var miljöaktivister.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Det pågår ett slags debatt om köer i sjukvården efter det att Dagens Nyheter i ett  reportage som troligen var avsett att väcka indignation påtalat att personer som har privata sjukvårdsförsäkringar kommer betydligt fortare fram till en läkare än personer som bara betalar landstingsskatt (numera regionskatt).  

Tidningens anklagelse är emellertid inte att privatpatienterna kommer ”fortare fram” utan att de ”går före i kön” vilket känns mer orättvist än ”fortare fram”. Dagens Nyheter skriver ”Nu varnar både vårdgivare och experter för att försäkringspatienterna tränger ut patienter som kommer via den offentliga vården”. Hur ska man förstå det här?  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Frugan och jag hamnade framför en HBO-rulle som hette Path to War och handlade om hur USA med nästan öppna ögon under president Lyndon B. Johnson körde fast och krossades i Vietnamkrigets träsk. Det slog mig att detta amerikanska krig – och de delvis välmenande men framför allt övermodiga och alltmer självförgörande amerikanska beslut som fattades – ser ut som det underliggande mönster enligt vilket det svenska migrationsprojektet utvecklats.

I båda fallen inleddes det hela med aningen oklara men ädla motiv. Amerikanerna menade att de måste hjälpa till att rädda vietnameserna undan kommunismen som vällde söderut från Kina och Sovjetunionen. På motsvarande sätt ansågs alla migranter som närmade sig Sverige vara flyktingar undan krafter som var så onda att det var en humanitär skyldighet för svenskarna att troligen för evigt låta deras offer bo och i många fall försörjas i vårt land.  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION En för mig tankeväckande men kanske meningslös observation av sociala förhållanden är att när något nytt uppträder i samhället som är stort nog att utöva inflytande under lång tid så kommer människor redan i början av företeelsens existens att ana vilka konsekvenser som kommer att uppträda. Puh! Vad kan det betyda?

Till exempel startade Henry Ford sin första fabrik med montering vid ett löpande band i Highland Park vid Detroit med ambitionen att bilen skulle bli ”var mans egendom”. Då var det ganska lätt att dra ut trenden och föreställa sig åttafiliga motorvägar även om det tog mer än ett halvt sekel innan några sådana förverkligades.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION En del samhällen klarar nog av mångkultur i bemärkelsen samexistens av människor med helt olika värderingar, sedvänjor, religioner, språk och uppfattningar om hur livet ska levas. Jag föreställer mig att 1800-talets USA var ett sådant medfött tolerant samhälle. Folk fick göra som de ville. Italienarna byggde en kopia av Italien som kallades Little Italy, kineserna hade sitt Chinatown och judarna motsvarande i Borough Park, Brooklyn. Folken levde som bjärt olikfärgade Non Stop-dragéer i en skål utan mycket kommunikation med varandra och framför allt inte med staten.

Sverige kommer inte ens i närheten av en sådan ordning och det har två orsaker, en traditionell och en modern.  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Även om jag brukar framställa mig själv som anhängare av Betydelsefulla och Högstämda Principer så måste jag tyvärr erkänna att sådant vid närmare eftertanke är båg. I sista hand är det våldet som avgör. 

Läs eftertänksamt dessa hyllade rader ur den amerikanska självständighetsförklaringen, troligen västerlandets mest inflytelserika text: 

Vi anser att dessa sanningar är självklara: att alla människor är skapade lika, att de av sin skapare har utrustats med vissa oförytterliga rättigheter; att liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa rättigheter; att regeringar har inrättats bland människorna för att trygga dessa rättigheter och att regeringarna likaledes har erhållit sina rättigheter från de styrda.  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Det fanns en tid – beslutet år 1976 om att Sverige skulle bli mångkulturellt är ett bevis – när Sverige trodde sig kunna upprepa det amerikanska invandringexemplet och liksom USA bli en smältdegel av olika kulturer som på något vis bildar en svårupplöslig etnisk legering. Nu hävdar förstås många att det där med smältdegel är en myt och att USA på sin höjd kan liknas vid en massa likformiga men olikfärgade chokladlinser i en skål. Men jag struntar i om USA är en smältdegel eller i stället följt Non stop-modellen; poängen är att folk av olika ursprung på något oförklarligt vis sätter den magiska egenskapen ”amerikan” framför sina medfödda etniska beteckningar.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION ”Det ekonomiska överskottet” är ett förunderligt användbart begrepp för den som vill förstå samhällenas natur. Fråga vad ett samhälle gör med sitt ekonomiska överskott och du får en djup insikt om dess grundläggande karaktär.

Det ekonomiska överskottet är den del av ett samhälles produktion under exempelvis ett år som överstiger vad som behövs för att hålla produktionsapparaten igång på samma nivå som tidigare. För samhället som helhet är överskottet – där det finns; Gud har inte bestämt att alla samhällen ska belönas med ett ekonomiskt överskott – ett slags bonus eller pengar att leka med om man så vill.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Enligt Parisavtalet från 2015 som numera alla världens länder skrivit på (fast USA för två år sedan anmälde sitt utträde) ska länderna vidta tillräckligt kraftfulla åtgärder för att förhindra att den globala uppvärmningen jämfört med förindustriell tid per år 2100 inte överstiger två, helst en och en halv, grad.

Vi hör mycket om de skräckscenarier som förväntas utspela sig om detta mål inte nås. Det blir fler och farligare naturkatastrofer, till exempel översvämningar och orkaner, det blir mer torka och svält, haven kommer att stiga åtskilliga meter när polerna smälter, folk drunknar eller dör av svält eller värmeslag och så vidare. Djurlivets och mänsklighetens överlevnad hotas.  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION På en tillställning träffade jag en kvinna som i tjugofemårsåldern flyttat från Peru till Sverige. Hon sa att hon under sin uppväxt och studietid på nunneskola och universitet i Lima aldrig upplevt något kvinnoförtryck. Nunnorna hade uppfostrat skolflickorna till att studera hårt och anstränga sig såväl inom matematiken som idrotten för att i vuxenlivet kunna förverkliga sina förmågor i högsta möjliga grad. Det var först när hon kom till Stockholm som hon blev fullt medveten om konceptet kvinnoförtryck.  

Det vore lätt att bara skriva av peruanskans observationer som oupplysta fördomar, trots allt kom hon ju från ett u-land så vad kunde man vänta sig? Men för den som kan tänka tanken att det faktiskt finns många människor, till och med peruaner, som kanske fattar något som man själv inte tänkt på så kan den sortens dissonanser stämma till reflektioner.  Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Sverige ska enligt ett riksdagsbeslut år 1975 vara ett mångkulturellt land. Enligt detta beslut ska var och en immigrant ha rätt att välja om han vill ansluta sig till den svenska kulturen eller om han föredrar att fortsätta med de sedvänjor som han haft med sig från hemlandet. Han behöver till exempel inte lära sig svenska språket. Om han får kommunikationsproblem med läkare eller myndighetspersonal så erbjuder svenska staten nödvändig tolkhjälp.

I verkligheten – om man med verkligheten menar något annat än de offentliga bidragsmyndigheter som ägnar sig åt att finansiera etniska föreningar och olika mångkulturella evenemang såsom exempelvis eritreansk musik – så utgår Sverige från att immigranter ska anpassa sig efter svenska förhållanden. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION När människor gör saker tillsammans skapar de trygghet genom gemenskap. Svenska bondbyar före storskiftet 1749 och efterföljande skiften hade stora gemensamma allmänningar dit alla kunde skicka sina djur på bete. Individuella odlingstegar fanns men de var så smala och låg så nära varandra att all odlingsverksamhet måste ske unisont. Kravet på trygghet skapade en tendens till kollektivism. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Det kanske tydligaste exemplet på vad jag vill säga är det numera avlivade REVA-projektet. Wikipedia påminner om vad det handlade om:

Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete (REVA) var ett samarbetsprojekt mellan svensk polis, Kriminalvården och svenska Migrationsverket med syfte att öka effektiviteten och rättssäkerheten i verkställighetsarbetet, det vill säga avvisandet av personer som varaktigt vistas i Sverige utan tillstånd… Inre utlänningskontroller innebär kontroll, på andra platser än gränskontroller, att personer har rätt att vistas i landet. Det är en konsekvens av Schengensamarbetet… Eftersom gränskontroller avskaffats mellan länder som ingår i samarbetet har medlemsländerna åtagit sig att genomföra inre utlänningskontroller. Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Ska vi vara nedstämda eller upprymda för att det avslöjats att Brottsförebyggande rådet vinklar och småljuger i en del av sina rapporter? Den politiskt korrekta reaktionen är nog nedstämdhet. Tänk att sådant här ska förekomma i Sverige! Det trodde man aldrig! Skandal!

Själv är jag mer benägen att bli upprymd. En liten flisa av sanning uppenbarar sig. Myndigheter visar sig lägga saker till rätta.

Men vad hade du räknat med? Tro inte en sekund att detta är ett undantag. Det är så här det går det till. Att makten böjer sanningen till sin egen fördel är samhällets naturtillstånd.   Läs mer →

Patrik Engellau

OPINION Den 1 december vill Dagens Nyheter ge sådana som jag, som tidningens miljöreportrar kallar ”klimatförnekare”, en känga (här och här). Forskningen visar, menar tidningen, på ”en stark samvariation mellan manligt kön, konservativa värderingar, främlingsfientlighet och klimatförnekelse”. Enligt en miljöreporters erfarenhet har ingenjörer särskilt svårt att ta till sig klimathotets allvar: ”Det verkar extra svårt just för ingenjörer i den generation som fick uppleva den rekordsnabba tillväxten under 1900-talets andra hälft”. Det är tydligen likadant i Norge, säger tidningen, ty ”63 procent av de konservativa männen” i grannlandet har samma uppfattning som vi svenska ”klimatförnekare”.   Läs mer →