Vad göras skall är allaredan gjort. I herredagsmän, resen inte så fort!

Så beskriver Carl Grimberg i Svenska folkets underbara öden de utrop med vilka bönderna mötte herremän på väg till 1686 års riksdag i Stockholm. Karl XI hade gradvis tagit makten från adeln och gjort sig enväldig. Bönderna som gärna såg att adeln näpstes passade på tillfället att håna sina herrar för att de förlorat kontrollen över riksdagen. Poängen var att de reguljära beslutsfattarna hade blivit omkörda av en som hade mer handlingskraft och eld i baken, nämligen kung Karl.

Om du vill ha en genomarbetad och troligen vederhäftig utvärdering av den svenska coronastrategin så har Statsvetenskaplig tidskrift just kommit ut med en rapport på 598 sidor skriven av 34 akademiska forskare från olika lärosäten. Det är nog inte så sannolikt att dessa skulle ha missat någon betydelsefull statsvetenskaplig aspekt av frågan.

Som daglig textförfattare tycker jag att jag måste säga något nytt varje dag för att inte tråka ut eventuella läsare. Men jag har upptäckt att det i hela Sverige sammantaget inte presenteras en ny idé vareviga dag – leta själv så får du se – så sannolikheten är just jag skulle välsignas på det sättet är försumbar.

Den femtonde augusti föll Kabul och därmed hade talibanerna gjort sig till herrar över Afghanistan. Situationen var besvärande inte minst för Sverige. Sverige hade deltagit militärt med femhundra man under tjugo år. Vi var i krig och talibanerna var våra fiender som alltså nu hade vunnit kriget. Afghanistan var det största mottagarlandet av svenskt utvecklingsbistånd med runt en miljard kronor om året varav 200 miljoner till Svenska Afghanistankommittén (SAK) som med närmare 6 000 lokalanställda liksom skött det svenska biståndet på entreprenad.

Så vad ska Sverige göra nu? Det finns två extremlösningar plus ett antal däremellan.

En vän bjöd på lunch och ville diskutera ett viktigt ämne.

  • Vet du varför vänstern alltid har det psykologiska övertaget i alla politiska diskussioner? frågade han.

Jag svarade med min i sammanhanget rätt ovidkommande käpphäst att det inte handlar om vänster och höger utan om PK-ister och nettoskattebetalande medelklassare. Då såg han medlidsamt på mig och sa att det är enklare att säga vänster och höger och att han tänkte fortsätta med det.

Det finns en i Sverige kvarhängande drift hos kloka och politiskt intresserade människor att tolka allt som sker i samhället som ett resultat av socialdemokratiskt inflytande. Denna uppfattning är naturligtvis inte gripen ur luften eftersom socialdemokratin har varit den ledande politiska kraften under hundra år och väl fortfarande är det även om rörelsen sedan den händelse som visas i bilden går åt ett annat håll.

Ett av de stora mysterierna med den afghanska situationen är att alla tycks ha blivit tagna på sängen av talibanernas maktövertagande. Den första stora afghanska staden föll i talibanernas händer den nionde augusti och den sista, Kabul, kapitulerade mindre än en vecka efteråt. Afghanistan blev talibanernas nästan utan strid.

Sverige styrs som bekant av ett politikervälde som hämtar sin legitimitet i en nationell myt om att vårt land är en humanitär stormakt som bättre än andra länder vet hur sociala myndigheter kan lyfta människor ur svaghet och misär och skapa ett gott samhälle. Vad vore det för särskilt med det officiella Sverige om föreställningen om Sveriges unika förmågor inte kunde upprätthållas? Det är detta den ängsliga omsorgen om den internationella ”Sverigebilden” handlar om.

Med tanke på hur mycket utbildning jag med godkända betyg genomgått i livet så borde jag vara säkrare på mig själv. Man väntar sig att en person med fyra betyg i nationalekonomi från en fin skola och en nästan färdig doktorsexamen i ekonomisk historia – ett jobb kom emellan – från en annan fin skola plus en hel del annat akademiskt bråte skulle kunna ge snabba och klara svar på frågor om en optimal räntebana för framtiden och sådant där som skickliga ekonomer fattar beslut om hela dagarna. Men så är det inte med mig. När det gäller ekonomi, särskilt om det handlar om mer komplicerade saker än att läsa av saldot på mitt bankkonto, begriper jag mycket litet.

”Om du visste, min son, med hur ringa visdom världen styres”, lär Axel Oxenstierna (bilden) ha sagt till sin son Johan när sonen skickades för att förhandla om westfaliska freden. Bra idé. Det betyder att om världen inte uppför sig som vi tycker att den borde uppföra sig så är det mer sannolikt att det beror på att någon eller några har missförstått och klantat sig än att de med vilje och list styrt tingen till din och min nackdel.

Min tolkning av historiens allmänna utvecklingsprincip är att det tid som oftast uppstår något nytt som till allas häpnad på sikt visar sig vara bra för människorna fastän de inte från början fattat det. 1700-talets begynnande industrikapitalism kan vara ett exempel. Det etablerade samhället gjorde motstånd mot nydaningar som systemet krävde, exempelvis upphävandet av skråväsendet och slaveriet. Men materiens krav är hårdare än det mänskliga tänkandet så snart kommer det flexibla och nytänkande filosofer och förklarar varför det nya är mycket bättre än det gamla. Så skapas modernare ideologier och tänkesätt.

För ett tag sedan skrev jag om ett av demokratins mysterier, nämligen att de fattigare 50 + procenten, som definitionsmässigt befinner sig i majoritet, inte utnyttjar sitt demokratiska övertag för att skinna de rikare 50 – procenten. Tendenser har väl förekommit men aldrig med någon verklig beslutsamhet och övertygelse. Hur kan sådan återhållsamhet förklaras?

Cementhistorien i Slite, där Mark- och miljööverdomstolen har förbjudit fortsatt kalkbrytning av miljöskäl, väcker inte bara ondsint hån i mitt sinne utan även en tilltagande oro för vad som kan hända om världens länder tar IPCC och Parisavtalet på allvar och verkligen försöker genomdriva statliga initiativ för att rekonstruera världens samlade produktionsapparat med tillhörande livsstil.

Det har hänt mycket i Sverige på ett halvsekel och jag har ibland gett mig in i skeendet för att, som jag trott, försöka hjälpa till att ställa till rätta, ibland för att bara betrakta och försöka förstå vad som pågår.

Om man tar allt som skett i Sverige – jag begränsar mig till Sverige för annars så blir det så komplicerat – och lägger i en stor kastrull och kokar tills utvecklingstendenserna framträtt och reducerats till sin mest grundläggande essens så noterar man tydligt att det handlar om obändig centralisering.

Plötsligt slår mig en banal fråga som jag – och många andra, men nu handlar det inte om att förringa min egen skuld – borde ha ställt mig för länge sedan. Det har att göra med Sveriges relativt nyskapade sociala problem exemplifierade av sådant som gängkriminalitet, utsatthet, bidragsberoende och bråk i skolan. Den banala frågan är hur dessa obehagliga företeelser har kunnat uppstå. Eller mer tillspetsat: vem är skyldig, vems är felet, vem borde ha någon sorts straff eller i varje fall reprimand för tillståndet?

IPCC har just kommit med sin sjätte Assessment Report (AR6) om klimatförändringar. Den förra bedömningsrapporten kom för sju år sedan. Jag har studerat AR6 i några timmar – vilket inte är mycket med tanke på att jag knappt vet något om ämnet och att skriften har 3 949 sidor – för att se om jag kunde dra några åtminstone för mig själv nyttiga slutsatser. Jag kanske kunde det.

Läkaren Hans Rosling gjorde sig världsberömd på att med pedagogiska illustrationer visa att världens tillstånd inte alls var så eländigt som experter och media ofta påstår. Han menade till exempel att överbefolkningen inte är någon fara och att världsmedborgarnas hälsa stadigt förbättras. Han sa att hans liv var en ”kamp mot den förödande globala okunskapen”.

När den här bloggen startades för ungefär sju år sedan blev jag kontaktad av en kvinna med diffusa litterära ambitioner. Hon var 24 år och invandrare. Hon hade tillbringat någon studietid på Stockholms universitet. Hon ville skriva debattartiklar men om det inte fanns utrymme för debattartiklar kunde hon skriva något annat för hon var en mycket vass och mångsidig skribent förklarade hon utan att hymla.

Det är tur att man av och till träffar förnuftigt folk så man kan stämma av sina egna funderingar. I bästa fall kan man få funderingarna underkända så att man slipper tänka vidare på dem och därmed sparar lite tid.

Det heliga romerska riket av tysk nation befann sig i krig och förlorade nästan vartenda slag. Kaiser Fritz kallade till sig general Albert von und zu Kragenschlange-Wisshaven och bad om en analys. Generalen kom strax tillbaka och sa att det fanns tre möjligheter:

Häxorna hos Macbeth sitter på en hed i Skottland och rör ihop en trollsoppa med vars hjälp de ska göra sina konster. Man fattar att det är jobbigt att göra trollsoppa, åtminstone enligt detta recept som innehåller såväl ”fjäll av drake” och ”ulvatand” som ”finger av ett mördat barn som fötts i diket av ett skarn”. Men det som ger brygden kraft verkar inte vara ingredienserna utan den energi som de tre häxorna trycker in i projektet. Omkvädet går:

Fördubbla mödan, mödan fördubbla; Heta kittel, sjud och bubbla!

Då och då, fast ganska sällan, får jag email från läsare som klagar över att jag och andra skribenter på DGS bara pratar i stället för att göra något som kan lyfta nationen ur dess nuvarande ömkliga tillstånd.

I sak har de rätt. Jag och andra bara pratar och det händer ingenting. Varken Morgan Johansson eller generaldirektör Mikael Ribbenvik bryr sig. Bostadsminister Märta Stenevi ska vi inte prata om.

Samhället håller sig med ett antal intuitiva uppfattningar som känns så självklara att de inte behöver ifrågasättas. Alla idag vuxna svenskar inhämtade sin bild av samhället under det kalla kriget. Det kalla kriget erbjöd två alternativ: demokrati representerat av västerlandet och diktatur representerat av Sovjetunionen och en del andra likasinnade kommuniststater.

Sherlock Holmes besvärades av en oförklarlighet. Det handlade långt ifrån om den hårdaste nöt han tvingats knäcka under sin karriär men ändå en svårighet som satte hans skarpsinne på prov. Han bedömde att lösningen skulle kräva åtminstone en pipa tobak, kanske två.

Händelsen med Simpson hade visat att det fanns en hund i stallet när någon kom dit för att stjäla tävlingshästen Silverbläsen. Men hunden hade inte givit skall som den borde ha gjort om något ovanligt eller obekant inträffade, det var mysteriet.

Ursäkta att jag påpekar det men texter som författas av reklamfolk, PR-personer och andra ordkonsulter är nästan alltid fjäskigt inställsamma och ofta farligt tendentiösa åt något olämpligt håll. Den första augusti damp det ned ett par morgontidningar i lådan som båda hade samma helsidesannons för det svenska försvaret på framträdande plats. Annonsen förklarar att den svenska försvarsmakten anser att Pride-flaggan, åtminstone nu under Pride-veckan, ”är värd att försvara”. Motivet har säkert kostat några miljoner att låta PR-folk komponera och låter så här:

Vi försvarar mänskliga rättigheter, allas lika värde och vår rätt att leva som vi själva väljer.

I Dagens Nyheter pågår en kampanj med många bottnar som i sista hand, tror jag, som vanligt handlar om att PK-istiska politruker, till exempel journalister på DN, ska få vanliga medelklassare, till exempel jag, att skämmas. Ett skamset folk är ett lydigt folk som är lätt att styra.

Anders Leion skrev nyss en artikel som sätter fingret på en känslig punkt nämligen hur det skulle gå till att utforma en ny invandringspolitik. Betänk följande två svårförenliga fakta:

Allt som här ska berättas är sant. Det finns ingen baktanke med det jag säger. Jag vill exempelvis inte dra några slutsatser av hur ungdomsbrottslingar behandlades av rättvisan förr och nu. Men hur det kunde gå till förr i tiden därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.

En nyfiken människa med huvudet på skaft i min bekantskapskrets frågade mig häromdagen på vilka grunder jag är klimatskeptiker. Efter en kort betänketid beslöt jag att inte försöka snacka bort vederbörande genom att hänvisa till kända experter i USA som jag aldrig träffat och som också påstås vara skeptiker. (Jag är för övrigt tacksam att han inte frågade vad som menas med skeptiker eftersom schatteringarna verkar oändliga så att om det blev diskussioner på allvar skulle nog även skeptikerna fara i luven på varandra.)

Den sista augusti ska all amerikansk militär lämna Afghanistan. Det blir en storslagen och sorglig dag.

I flera hundra år har USA varit symbolen för kapitalism, ekonomisk utveckling, kolonialism och fred. USA har varit älskat och hatat. Men framför allt har det varit västvärldens mäktiga räddare. USA har kommit till undsättning när Hitler och Stalin hotat.