Med anledning av de nu pågående tumulten vid de mest prestigeladdade amerikanska universiteten slogs jag av en banal observation som kanske inte har någon relevans. Vad kravallerna, som mest riktar sig mot Israels krigsmakt och landets premiärminister Netanyahu egentligen handlar om, är inte lätt att veta. Judiska tänkare som jag känner menar att en permanent pyrande antisemitism som fram till nu har hållits i schack av den västerländska civilisationen plötsligt förlorat sina hämningar och väller fram som en hänsynslöst straffande eld.

Hitlers onda andar tycks ha vaknat till liv och tagit sin boning hos gräddan av den amerikanska ungdomen, alltså de mest begåvade unga människorna vid de mest ansedda lärosätena med de högst uppskruvade terminsavgifterna; som förälder kan du räkna med att behöva punga ut med en miljon kronor om året under fyra år om barnet inte lyckats hämta hem ett stipendium.

Min banala observation är att fyra, fem miljoner kronor är ganska mycket för en universitetsexamen och min triviala följdfråga är hur någon annat än de rikaste människorna som aldrig behöver räkna sina pengar kan tycka att några års föreläsningar och seminarier vid Harvard, Columbia, Yale eller andra lärosäten inom Ivy League är väl satsade slantar som utlovar en lämplig framtid för den kommande generationen.

För en svensk mamma och pappa, som inte tänker som ett förmöget amerikanskt föräldrapar, är detta i stort sett obegripligt. I full förvissning om de högre svenska lärosätenas överlägsna, statliga kvalitet menar svenskarna att det vore helt bortkastat att satsa en krona mer på barnens utbildning än vad de svenska myndigheterna finner befogat och det beror inte på att de är snåla utan på att de är övertygade om att Luleå universitet är lika bra som Ivy League. Undervisningen i Luleå, menar de, skulle troligen inte bli ett dugg bättre efter några tilläggsanslag i flermiljonklassen per avlagd examen.

Så tror jag att svenskar respektive amerikaner ser på sina barns universitetsstudier. Men där tror jag att de amerikanska föräldrarna har rätt och de svenska fel. Storleken på budgetanslagen har betydelse. Annars skulle de sparsamma svenskarna helt ha misstagit sig medan de spendersamma amerikanerna slösat bort sina överdrivna skolavgifter i onödan.

En sådan världsuppfattning vore svår att härbärgera i hjärnan. För mig, liksom för de kanske nittio procent av människorna som kommit på att frågan om kvaliteten på amerikansk och svensk universitetsundervisning kan och kanske till och med bör ställas, är svaret uppenbart av det enkla skälet att man ser hur spåren går. Hur många svenska ungdomar som helst vill studera vid Stanford men knappt några amerikaner alls söker sig till Uppsala om det inte vore för att de kan få bidrag och att kostnaderna bara är en tiondel av de amerikanska.

En annan iakttagelse som jag gjort genom att läsa amerikanska dagstidningar är att det är pengarna som stoppar kravallerna. Föräldrar som betalar en miljon om året i terminsavgifter blir ursinniga av att utbildningen sätts på sparlåga. Generösa gamla studenter som brukat skicka bidrag till sitt alma mater blir nu i stället från vettet och skäller ut rektorn. Ekonomiska faktorer leder helt enkelt snabbt till att de kravalldrabbade lärosätena ber polisen komma och rensa upp så snabbt det går.

Med detta vill jag säga att det antagligen vore bra om åtminstone den högre utbildningen i Sverige vore avgiftsbelagd. Trots priserna i USA söks platserna av studenter i hela världen. Det måste betyda att människor anser sig få något extra – även om det bara är prestige vilket kan vara nog så lönsamt – för pengarna i USA.

Jag misstänker till och med – även om en sådan misstanke på det hela taget är förbjuden i vårt land – att det vore gynnsamt för kunskapsnivån och beteendet vid svenska gymnasier om avgifter infördes även där. Först när eleverna slutar betrakta den högre utbildningen som en plåga att uthärda och i stället ser den som en värdefull gåva att noga förvalta – men först då – tror jag att det svenska utbildningssystemet har en chans att återställas till något konkurrenskraftigt.