Nils Lundgren

Utvecklingen runtom i Västvärlden är oroande. Det ser sannerligen inte ut som om Francis Fukuyamas slutsats efter Berlinmurens fall, Sovjetunionens sammanbrott och det kalla krigets slut stämmer. Den politiska och ekonomiska liberalismen hade vunnit sin slutseger och vi stod inför historiens slut, hävdade han redan sommaren 1989 i en artikel i The National Interest och sedan i sin berömda bok The End of History and the Last Man, som kom ut 1992.

Man kan hävda att Fukuyama gick tillbaka till den historiesyn som dominerade kring förra sekelskiftet i den anglosaxiska världen. Sedan Napoleonkrigen hade världen gått framåt mot frihet, välstånd och folkstyre och historien uppfattades som linjär. Uttrycket ”historiens slut” har använts även om den grundsyn som spred sig då. För var dag blev världen en dag bättre.

Det visade sig dock med besked att historien inte var slut den gången. Första världskriget, trettiotalsdepressionen, andra världskriget, atombomben, kommunistväldet och kalla kriget följde. Och redan första världskriget räckte för att få en annan historiesyn att bryta fram. Omkring 1920 kom Oswald Spengler ut med sitt verk Västerlandets undergång (Der Untergang des Abendlandes). En av grundtankarna var att världshistorien som sådan saknar riktning och därför inte kan ses som en utveckling från lägre kulturformer till högre. Det kan gå mycket illa i en kultur, där det tidigare har gått mycket bra.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Det är vanligt (och berättigat) att varna för att många Sverigedemokrater har varit nazister eller åtminstone visat sympati för nazismen tidigare i sitt liv. De som tidigare har hängivit sig åt sådana vidriga idéer måste faktiskt räkna med att möta misstänksamhet, när de nu deltar i politisk opinionsbildning. Detta gäller även när de kraftfullt har tagit avstånd från detta sitt förflutna. Frågan är ju inte bara om de har kvar rester av sådana idéer även idag utan också om deras tidigare ställningstaganden återspeglar grundläggande personlighetsdrag som bristande empati och/eller omdömeslöshet.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Storbritanniens premiärminister David Cameron hävdar att han har lyckats förhandla fram en uppgörelse med EU som kommer att i huvudsak återställa och för framtiden säkra landets suveränitet och samtidigt bevara dess tillgång till den fria marknad som EU erbjuder. Han kommer därför att kampanja för fortsatt brittiskt EU-medlemskap inför folkomröstningen den 23 juni i år.

Britter, som vill att Storbritannien skall lämna EU helt, hävdar naturligtvis däremot att avtalet med EU inte ändrar landets ställning särskilt mycket och att landet därför måste gå ur för att återvinna demokratin, det vill säga brittiska folkets kontroll över sitt land.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Jag inser att jag är på väg att bli en riktig grinig geront. Det hjälper inte att vara häruppe i Edsåsdalen och träna för Vasaloppet. Både hjärnan och hjärtat hålls säkert yngre tack vare detta, men min grundsyn på vår offentliga kultur blir ändå alltmera den grinige gerontens. Jag irriteras alltmer över politiker och intellektuella som börjar sina inlägg med uttryck som ”Nånstans kan jag tycka att …” Detta är ju helt löjligt! Jag vill veta vad den pompöse debattören faktiskt tycker här och nu, inte vad hen kan tänka sig att tycka någon annanstans.

Det vimlar av uttryck i debatten som får passera oemotsagda, trots att de egentligen är orimliga. Det sägs att vi inte får generalisera och moralisera, men att det är fint att tänja eller spränga gränser, att bryta tabun och strunta i konventioner. Och alla dessa uttryck är gamla och väletablerade. Det är jag som förändras och alltmer känner att det är nog nu. Det är som om jag omedvetet har trott att sådana där utslag av billig kulturradikalism dör bort med tiden och nu börjar inse att det är en fåfäng förhoppning. Jag börjar ana att det alltid kommer att finnas bluffmakare som inte kan formulera djupa tankar och inte kan kämpa med svåra bedömningar. De får nöja sig med matta applåder från olika societeter som ändå tycker att ”épater la bourgeoisie” är rätt och nästan litet modigt. Eller modigt? Det är i alla fall ett slags visitkort som meddelar att ”vi” hör ihop och skiljer oss från ”dem”.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Den 30 nov hade Wolfgang Münchau en lysande krönika Financial Times om läget i Europa idag. Han pekade på att kriserna i europeisk politik nu inte bara är dramatiskt stora utan också väldigt många och att EU i praktiken inte har beredskap att ta itu med dem. Hans lista omfattar bland annat följande:

  • Flyktingvågen
  • Terrorismen
  • Rysslands invasion av Ukraina
  • Eurodebaklet
  • Hotet om brittiskt utträde
  • Portugals demokratiska kris
  • Katalansk självständighet
  • Italiens banker i kris

Münchau konstaterar att EU inte alls är konstruerat för att hantera globala och regionala militära konflikter, samordning av makroekonomisk politik och humanitära nödsituationer. EU är konstruerat för att successivt utveckla ett frihetens Europa där man kan bosätta sig var man vill, arbeta var man vill och bedriva handel i varor och tjänster och investera över landgränserna. Många EU-beslut kräver enhällighet mellan medlemsländerna, andra kräver så kallade dubbla majoriteter och möjligheterna att handla snabbt i pressade lägen är därför i stort sett obefintliga.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Jag och min hustru deltog i mötet på Gustav Adolfs torg lördagen den 21 november. Den franske ambassadören talade om IS-attentaten i Paris, då minst 130 helt oskyldiga människor mördades. Näringsminister Mikael Damberg, Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård och Mona Sahlin talade från svensk sida. Ambassadören tog upp Marseillaisen och vi sjöng kraftfullt med.

Efter morden i Paris i början av januari i år på Charlie Hebdos redaktion och på människor i en judisk butik ställde franska folket upp i demonstrationer under dagarna därefter (ca två miljoner personer) och Marsellaisen dånade för att uttrycka sammanhållning över religions- och klassgränser.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Alla läste säkert Dick Harrisons uppsats i gårdagens SvD där han ställde den frågan. Harrison konstaterar att på 1100- och 1200-talen, under Songdynastin, blomstrade vetenskap, ekonomi teknik och kultur i Kina. I princip alla förutsättningar för en industriell revolution fanns till hands. Trots det skedde ingen industrialisering, och det dröjde ända till 1900-talet innan en sådan kom igång på allvar.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Liberaler vill hålla staten kort, motsätter sig våld vid konfliktlösning och ser monopol som ett motbjudande samhällsfenomen. Det ter sig därför paradoxalt att ett liberalt samhälle måste bygga på statens våldsmonopol. Visst finns det än i dag intelligenta anarkoliberaler som anser att det inte behövs någon stat över huvud taget, men den reellt existerande liberalismen kräver statligt våldsmonopol.[1]

Nils Lundgren

Nils Lundgren

PK: Nu skall det bli gott med en espresso.

STM: Hej PK! Ger du mig en latte, när du ändå är vid maskinen. Har du läst om det här kravet på självständighet. Jag tycker det är en självklar rättighet. Det är väl inte konstigt att ett folk med en egen etnisk identitet vill ha en egen självständig stat och inte leva som en minoritet styrd av en majoritet man inte känner gemenskap med.

PK: Nu är du väl ändå gammaldags romantisk. Det är orimligt att bryta sig ut ur en etablerad statsbildning och kräva självständighet för en ny stat. Som om vi inte hade för många stater redan på denna kontinent.

STM: Betyder det att du tycker det var helt fel att Norge fick lämna unionen med Sverige och bli självständigt 1905? Och beklagar du att Irland blev självständigt från Storbritannien 1921?

Nils Lundgren

Nils Lundgren

DN:s huvudledare den 18 september handlade om Finlands ekonomiska kris som just då utlöste strejker och hårda politiska och fackliga motsättningar. DN konstaterar: ”Medan jämförbara länder repar sig från den globala krisen har finsk ekonomi en hög och fortfarande stigande arbetslöshet. Tillväxten har varit noll sedan finanskrisen bröt ut (dvs. sedan år 2008, min anmärkning), och statsskulden stiger.”

Asymmetriska chocker är inte att leka med

DN påpekar helt korrekt att Nokias kris, pappersindustrins avsättningsproblem och den stora ryska handelspartnerns djupa ekonomiska nedgång är de viktiga förklaringarna till Finlands kris. Dessa bakslag har inte vållats av euromedlemskapet, utan är perfekta exempel på så kallade asymmetriska chocker, dvs. ekonomiska kriser som inte slår allmänt i OECD-området utan drabbar ett enstaka land. Det var risken för sådana asymmetriska kriser som var huvudargumentet mot en europeisk valutaunion i den vetenskapliga och politiska debatten under 90-talet. Varför?

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Sveriges radio toppade ju morgonnyheterna i tisdags med uppgiften att det statsägda norska energibolaget Statoil har beslutat att köpa upp en stor del av den svenska vindkraften och lägga ner den. Det angivna huvudsyftet var att främja en prisstabilisering på den nordiska elmarknaden, men företaget hävdade också att det var angeläget att skydda det vackra svenska landskapet mot förfulande vindsnurror.

Nyheten väckte naturligtvis en storm av indignation i Sverige. Många svenskar vill bygga ut vindkraften ytterligare och dessutom framstod det som fullständigt groteskt att Sveriges energipolitik skulle styras av den norska staten på detta sätt. Vice statsminister Åsa Romson gick i ett skarpt uttalande …

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Patrik Engellau (PE) skriver ofta på denna blogg om något han kallar ”det välfärdsindustriella komplexet”. I ett blogginlägg häromdagen tar han upp begreppet och utbrister mot bakgrund av offentliga sektorns enorma storlek: ”så himla enfaldigt av oss att inte bromsa när välfärden blivit en födkrok och geschäft”. Vad PE menar är att våra politiker och tjänstemännen i välfärdssektorn har ett egenintresse av att ”deras” sektor växer. Det ger makt, fler tjänster, fler chefs- och styrelseposter osv.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

PK: Hej Solveig! Jag behöver verkligen en dubbel espresso. Gud vad trött jag är på allt detta fjäskande för kungahuset. Nu är tack och lov alla kungabarnen gifta, så vi slipper bröllopshysterin. Men nästa år fyller kungen sjuttio och då blir det nya löjligheter. Det är ju skandal att Sverige fortfarande inte har tagit det avgörande steget mot demokrati genom att avskaffa monarkin och införa republik.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Det verkar som alla svenskar är ense om att invandringen förändrar vårt land i grundläggande avseenden; ekonomiskt, demografiskt och kulturellt. Däremot är vi mycket oeniga om hur förändringarna ser ut.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

MP:s partiledning kördes över av kongressmajoriteten under det gångna veckoslutet i frågan om Vattenfalls brunkolsutvinning i Tyskland. Majoriteten kräver att Vattenfall skall lägga ner brunkolsbrytningen, medan regeringens och därmed MP-ledningens linje är att sälja brunkolsgruvorna till nya ägare.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

I onsdagens DN konstaterar Johan Schück inför det danska folketingsvalet att produktiviteten i landets ekonomi utvecklas svagt. Det samma sägs ideligen om länder som t ex Storbritannien, USA och Sverige. Varför är det så?

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Ett vanligt glåpord i svensk (och europeisk) politisk debatt är ”populist”. Men det tycks inte finnas någon allmän medvetenhet om vad det betyder. De som kallar andra populister gör det för att förolämpa och förnedra och de som kallas populister är ivriga att förneka att de är det. Men förneka vad då?

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Efter första världskrigets slut uppstod den s k ”dolkstötslegenden” och underhölls ivrigt i tyska högerkretsar under mellankrigstiden.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Människans efterfrågan på domedagar är ständigt hög och en ganska säker väg till berömmelse är att bli domedagsprofet.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Det går ett spöke genom Europa. Identitetspolitiken! Och vad är det? Jo, att människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper som ras, klass, religion, kön, etnicitet, ideologi, nation, sexuell läggning, kultur, informationspreferens, historia, (flämt!) musikaliska eller litterära preferenser, medicinskt tillstånd, sysselsättning eller hobby. (Fritt efter Wikipedia.)