Identitetspolitik, västvärldens framtid?

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Det går ett spöke genom Europa. Identitetspolitiken! Och vad är det? Jo, att människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper som ras, klass, religion, kön, etnicitet, ideologi, nation, sexuell läggning, kultur, informationspreferens, historia, (flämt!) musikaliska eller litterära preferenser, medicinskt tillstånd, sysselsättning eller hobby. (Fritt efter Wikipedia.) 

Identitetspolitik innebär bland fanatikerna i debatten att bara de som tillhör en identitetsgrupp får tala för den. Vita män får inte tala för svartas eller för kvinnors rättigheter. Advokatsonen Karl Marx som gifte sig med en fin adelsdam, gjorde hembiträdet med barn och levde hela sitt liv på bidrag från en kapitalist var alltså totalt diskvalificerad för att tala för proletariatet. Det är bara att slänga Das Kapital, om du tillhör den fanatiska sortens identitetspolitiska förespråkare.

Identitetspolitik innebär dessutom krav på att identitetsgrupper skall vara företrädda i utbildningar, yrken och positioner i proportion till sina andelar av befolkningen. (Det görs ofta skillnad mellan ”radikal kvotering” och ”positiv särbehandling” i debatten, men detta påverkar inte det principiella resonemanget nedan.) Slutsatsen blir i alla händelser att det krävs typ fler kvinnor i börsbolagens styrelser, fler invandrare i poliskåren, fler män i förskolan osv.

I en demokrati är det OK att bilda opinion för detta. Men lagstadgad kvotering efter identitet för studieplatser och tjänster är dynamit i västerländsk demokrati.

För det första bryter sådan lagstadgad kvotering mot den fundamentala tanken att alla medborgare skall behandlas lika utan hänsyn till kön, ras, sexuell läggning osv.

För det andra måste rättsstatens grundläggande principer gälla, om vi går till lagstiftning. Då räcker det inte att själv påstå att man är muslim, homosexuell eller rom och därför har rätt till företräde till en studieplats eller tjänst framför mer meriterade. Påståendet måste vara rättsligt hållbart. Människors chanser till utbildning och arbete är livsavgörande och kan inte godtyckligt bestämmas av tjänstemän och debattörer utan offentlig insyn. Godkänns man som muslim om man konverterade för mindre än ett år sedan? Hur bevisa att man är homosexuell (eller bisexuell)? Och vem är rom? Måste bägge föräldrarna vara romer, räcker det med en eller räcker det med en farmor? Och hur kan vi fastställa att förfäder är romer? DNA-studier eller bara medlemskap i Föreningen Resandefolkets Riksorganisation? Och är inte judar överrepresenterade i förlagsbranschen och i vissa läkarspecialiteter? Här finns mycket att göra!

Detta är inte konstruerade problem. Svenska filminstitutet betalar ut bortåt 200 miljoner kr per år i filmstöd och i slutet av december ifjol var det en seriös diskussion i P1 om hur man skall kunna säkerställa att HBTQ:are får sin berättigade del. Så skulle det bli på alla områden.

Först krävs alltså grundliga sociologiska studier för att avgöra hur många som tillhör de identitetsgrupper riksdagen godkänner. Deras andelar av befolkningen avgör sedan hur stora andelar av studieplatser och tjänster deras medlemmar är berättigade till på områden med lagstadgad kvotering.

Sedan måste vi ta fram klara principer för hur identiteter fastställs för sökanden till sådana studieplatser och tjänster. Och då gäller offentlighetsprincipen. Den som vill få positiv särbehandling måste offentligt redovisa sin grupptillhörighet (sexuell läggning, hudfärg osv). Vi får kanske stämpla in i passen vilken grupp man tillhör?

Många förbigångna genom kvotering kommer att gå till tings. För så här speciella rättsfall krävs nog en särskild kvoteringsdomstol med juridiska specialister, av samma skäl som vi har en migrationsdomstol.

Sverige kommer alltmer att präglas av en indelning av medborgarna i identitetsgrupper som är i konflikt med varandra. Tillförlitlig registrering i olika former av medborgarnas identiteter kommer att växa fram. Det är en stark svensk tradition att hålla reda på medborgarna sedan 1686 år kyrkolag och Tabellverkets första folkräkning 1749 och vår polis är duktig på att upprätta register.

Orwells 1984 står för dörren!

13 reaktioner på ”Identitetspolitik, västvärldens framtid?

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Kvotering av kvinnor till styrelser i börsbolagen är den fråga som banar väg för identitetspolitiken. När denna kvotering är genomförd är det bara fråga om i vilken ordning de övriga grupperna kommer att kräva ”sin” kvot.

    Med en genomförd identitetspolitik kommer det att följa krav på att varje grupp skall betala sin andel av den offentliga sektorns skatteintäkter. På sikt kan dessa skatter som nu betalas till stat och kommun komma att minska och ansvaret för den underliggande verksamheten lastas över på resp. grupps organisationer. Så kan t.ex. Svenska kyrkan få ta ansvar för t.ex. vård, skola och annan social verksamhet och socialbidrag för sina medlemmar medan andra trosriktningar får ta hand om sina. Dessa samfund har ju redan statens hjälp med uppbörden av medlemsavgifter som blir deras sätt att beskatta medlemmarna för att finansiera nämnda verksamheter så praktiskt sett går det lätt att genomföra. Även sekulära rörelser kan ingå i ett sådant system.

    I ett mångkulturellt samhälle finns det många särkrav som lättare skulle tillgodoses om främst den nuvarande kommunala verksamheten bantades ner och överfördes till olika grupper. Svenska Kyrkan skulle troligen bli en vinnare när de åter får driva verksamheter som ökar dess relevans i det dagliga livet för sina medlemmar.

    Gilla

  2. Göran Andreasson skriver:

    Mer bidrag till minoritetsgrupperna. Allas lika värde. Grupp mot grupp. Alla skall få sina rättigheter tillgodosedda. Det känns som i Jugoslavien innan det blev inbördeskrig. Människor som levde sida vid sida som grannar började mörda varandra bara för att de var serber eller kom från Kosovo. Masshysteri. Grupptryck. Det är väldigt få människor som vågar stå emot grupptryck. Några få procent gjorde det i Jugoslavien och i Hitlertyskland. De som går emot det allmänna tyckandet blir utstötta och i värsta fall dödade. Här i Sverige är det människor som förlorat sina jobb och sina vänner bara för att de vågar öppna munnen och säga vad de tycker om politikernas sätt att styra landet.

    Gilla

  3. Tango Smurfen skriver:

    I Ungern på 30-talet så bestämde man att antagningen till universiteten skulle fördelas mellan befolkningsgrupper i relation till deras andel av totalbefolkningen. För judarna innebar det en katastrof. Tidigare hade de dominerat inom medicin och juridik. Även en antisemit kunde gå till en judisk läkare, eftersom de bästa läkarna var judar.

    Däremot ville ingen med självbevarelsedriften i behåll anställa en jude.

    Identitetspolitik i en fascistisk kontext. Kanske är identitetspolitiken till sin natur fascistisk.

    Gilla

  4. Roland Ehnström skriver:

    Nils ser att grupper som han inte identifierar sig med (kvinnor, muslimer, homosexuella, unga, hippies, fattiga, vänsterfolk) får mer och mer utrymme i samhället. Nils ser detta som ett problem, för han är ju en vit man i sin bästa ålder och van vid att få sin vilja igenom utan mankemang. Så Nils finner ett sätt att nedvärdera alla andra gruppers åsikter som ”identitetspolitik”, medan han själv, som förvisso tillhör en väldigt snäv och mycket priviligerad identitetsgrupp, nämligen ”vit välborgad man i övre medelåldern”, inte aaaaalls talar som representant för en grupp. Ironi på hög nivå.

    Gilla

    • Fatimah Shabi skriver:

      Du dömmer Nils efter hans kön och hudfärg. Det är den bokstavliga definitionen av sexism och racism. Hur kan du stödja en sån ideologi?
      ”Nils ser att grupper som han inte identifierar sig med…” detta är klassisk projektion. Att du är fördomsfull betyder inte automatiskt att alla andra också är det.

      Gilla

    • Karin Ljungberg skriver:

      Det som Nils ser, men tydligen inte du Roland är hur identitetpolitiken splittrar hela vårt samhälle.
      Snart slåss alla mot alla för sina särkrav och vi blir inte bättre än de ”klansamhällen” vi ser bekämpa varandra på andra håll i vår värld.
      För övrigt anser jag som kvinna att den som blir mest nedvärderad i dagens debatt är den vite svenske mannen.

      Gilla

  5. Sixten Johansson skriver:

    Identitetspolitiken är en direkt följd av multikulturalismen, som är en vacker och god – men fullkomligt utopistisk – tro att alla vi miljarder ”olika” ändå är så ”lika” och välvilliga, att om bara ”de goda” lyckas hjärntvätta eller förgöra ”de onda” kommer vi alla att likt lamm och lejon beta sida vid sida.
    Det är ofattbart att de troende, goda ”världsmedborgarna” aldrig drar slutsatser ens utifrån sparkarna och knivhuggen i de egna leden och i de närmaste grupperna. Ingen utopi har förverkligats. Alla försök har krossats av sekterism, maktkamp, utstötning, hat och förtryck.
    För att många grupper ska kunna leva sida vid sida måste det finnas en gemensam ram och plattform, väggar och tak, som begränsar gruppernas inre och yttre våld. Ju fler olikartade grupper, desto starkare måste övervaknings- och rättssystemet vara. Ju mer man tvingas sänka taket, desto ofriare och orättvisare upplevs samhället vara.
    Världsmedborgarskap kan inte existera utan globala poliser, domstolar, arméer, myndigheter, som utövar makt direkt i vår vardag.
    Vårt enda existerande och möjliga medborgarskap är det svenska. Utan ett tillräckligt starkt stöd för vårt rätts- och rättvisesamhälle kommer den naiva, utopistiska tron på gruppidentiternas och multikulturalismens välsignelse att leda till förfärliga konflikter, kaos och upplösning.

    Gilla

    • Nils Ivar Tenmann skriver:

      ”Vårt enda existerande och möjliga medborgarskap är det svenska…” (Hmm… vad så med alla här vistandes och verksamma med dubbla medborgarskap?) Helga skillnaden och du får identiteten som grädde på moset. Helga identiteten och du får differensen som en obehaglig överraskning på köpet.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Här hade jag inte själva medborgarskapet i tankarna, utan nationen / landet som den enda möjliga ram inom vilken vi kan försöka upprätthålla ett rätts- och rättvisesamhälle. Varken Norden, EU eller FN kan fungera som en sådan ram.
        Just gruppidentitet (=”kultur”) kontra individuell identitet, likhet kontra olikhet, kulturkrockar osv medför i grunden lika brännande och svårlösta utvecklingsproblem som ekonomi, jobb och bostäder, men har väl inte fått ens en hundradel av uppmärksamheten förrän nu när de har akutiserats.

        Gilla

  6. Birgitta skriver:

    Den Orwellska skräckvisionen känns ganska överdriven i dagens samhälle. Betänk varför man diskuterar dessa frågor: Det har ofta ett avgörande värde att ” ha gått i någons skor” och man får blunda ordentligt för att inte se den diskriminering som pågår inom många områden. Har Nils L några konstruktiva förslag hur man skulle lösa situationen i stället? Det vore välkommet för ingen vill väl leva i det samhälle han målar upp.
    P S Jag tror absolut att människor kan företräda andra grupper än sina egna, men det räcker inte.

    Gilla

    • Nils Ivar Tenmann skriver:

      Det är uppenbart att det finns människor som TROR att de kan och väljs att göra anspråk på att företräda både andra individer och andra grupper. Jag väljer hellre företrädare som VET att de inte kan representera någon annan.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.