Patrik Engellau

Den 16 april 2015 skrev åtta psykforskare – fyra professorer och fyra övriga vetenskapsmän – en artikel på DN Debatt. De oroade sig över att ”sjukfallen i psykisk ohälsa ökar kraftigt” och förespråkade preventiva åtgärder ”redan nu”.

Som exempel på missförhållandena anges att andelen ”sysselsatta kvinnor” som ”uppger att de haft sömnbesvär under senaste året” ökat från sju till tio procent på två år.

Redan här inser jag att jag lever på en annan planet än dessa forskare. Jag har svårt att föreställa mig ett så letargiskt och händelselöst liv att man inte har några sömnlösa nätter per år. Forskarna erkänner samtidigt att det finns olika planeter: ”Det finns en flytande gräns mellan att uppleva vardagen som påfrestande och att ha en psykisk sjukdom”.

Jag tror att detta lite oklara utlåtande betyder att forskarna inser att folk till stor del själva kan bestämma om livet är lite påfrestande eller om de i stället ska betrakta sig som psykfall. Detta stycke valfrihet bekymrar forskarna, ty medborgarna väljer ovetenskapligt och fel. De är inte alls så friska som de tror. De jobbar fastän de enligt vetenskapen är psyksjuka:

Många fler har psykiska symtom som påverkar hälsan än som är sjukskrivna för psykisk sjukdom. Exempelvis har upp till en tredjedel sådana symtom som vid en psykiatrisk undersökning skulle föranleda ångest- eller depressionstillstånd. De flesta av dessa personer är dock i arbete…

Frågan är hur man ska förhålla sig till denna okynnesfriskhet. På min planet hade man gjort om de vetenskapliga diagnoserna eftersom de uppenbarligen inte överensstämmer med livet så som det definieras av medborgarna själva.

På forskarnas planet ser saken annorlunda ut. Att det behövs mer forskning är bara förnamnet på det åtgärdspaket de tänkt sig. Det verkar också som om forskarna vill skrämmas lite med de fasansfulla kostnader staten skulle drabbas av om landets psykiatriker lanserade sina psykiatriska undersökningar i större skala och lyckades övertyga folk om hur sjuka de egentligen är. Men detta utpressningshot uttalas inte utan kan bara läsas mellan raderna (och kanske bara av en så elakartat misstänksam person som jag).

Nej, forskarna är vetenskapliga och konstruktiva. Grundorsakerna till ohälsan finns i arbetslivet: ”Den vetenskapliga litteraturen visar tydligt att det finns ett vetenskapligt fastlagt samband mellan arbete, psykisk ohälsa och sjukskrivning”. (Tror jag, det. Livet skapar psyket. Om livet består av arbete är det förhållandena på jobbet som påverkar psyket. I Versailles före revolutionen var det säkert sällskapslivet som gjorde folk sömnlösa.)

Ett antal ”vanliga riskfaktorer” i arbetslivet är ”höga krav”, ”obalans mellan ansträngning och belöning”, ”orättvisa” och ”understimulering”. (Visst. Det är klart man blir psyksjuk av dålig lön.)

Lösningen på problemet är en total reform av arbetslivet:

Det finns starka mänskliga, företagsekonomiska och samhälleliga skäl att försöka vända trenden med ökande sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. Och det är möjligt… Personer i arbetsledande ställning har ett stort ansvar för att förändra nuvarande arbetsförhållanden i en främjande riktning. Det är sannolikt betydligt effektivare att sätta in åtgärder innan människor blir sjukskrivna.

Min tanke svindlar. Hur många personer i arbetsledande ställning finns i landet? En miljon? Åtgärder? Det behövs allra minst en ny myndighet som kontrollerar alla dessa chefers psykiska kompetens och ledarförmåga och sedan rimligen griper in med tvångsutbildning för dem som bedöms otillfredsställande. Någon chef kanske inte klarar att malla in varje anställd exakt mellan ”höga krav” och ”understimulering”. Eller varför inte en statlig Chefsprovning, där chefer periodvis måste prövas för att få behålla sin Chefslicens?

Du ska inte tro att det här bara är ett gäng forskarstollar som gaggat ihop några festliga idéer under en psykkonferens. Förslagen är resultatet av ”det regeringsuppdrag som forskningsrådet Forte fick 2013 för att ta fram en vetenskaplig kunskapsöversikt över sambanden mellan arbetsförhållanden, psykisk ohälsa och sjukskrivning”. Forskningsrådet Forte är en synnerligen respektabel ”statlig myndighet under Socialdepartementet”.

Snacka om produktutveckling inom det välfärdsindustriella komplexet. Här ser man hur det går till. Tänk vad detta skulle betyda i utvecklingsmöjligheter, tjänster, framtidsutsikter och spännande internationella konferenser för psykforskare. Det handlar inte om någon konspiration, bara om hyggliga, välutbildade och begåvade människor som ser till sina egenintressen under förevändning att de avser att hjälpa människor som det är synd om.

Vill du låta dem forma Sveriges framtid?