IDÉ OCH KULTUR Jag tillbringade nyligen en helg på en campingplats i södra Östergötland. Jag brukar åka dit varje sommar för att besöka några platser som betyder mycket för mig. Från fredag till måndag hyrde jag en stuga med god överblick över husvagnsområde, badplats och bryggor. Det var varmt, mycket varm. Solen gassade. Det var mycket folk på campingen över helgen. Barn och vuxna badade, det grillades, det kördes motorbåt, folk skrattade, skrek, hundar skällde. Lokalbor och campande östgötar blandades med några tyska turister och en hel del invandrare. Det var helt enkelt ett ”jävla liv”.

IDÉ OCH KULTUR Vår samtids mest lyckade härskarteknik är den som bestått i att anklaga immigrationskritiska svenskar för att vara rasister. Enligt Wikipedia syftar begreppet härskarteknik på ”olika sociala manipulationer varmed en grupp eller en person förstärker sin position i en hierarki genom att på olika sätt underminera andra grupper eller enskilda individer.”

IDÉ OCH KULTUR Sommarens dofter, smaker och ljud för oss tillbaka till några av våra första minnen. En doft av tjära, hav eller skog kan räcka för att återigen förnimma det omhändertagna barnets känsla av trygghet och tillräcklighet. På något sätt finns ofta föräldrar eller far- eller morföräldrar med i bilden. Antagligen är det deras omsorg, deras kärlek som minnet förmedlar. Som vuxna kan vi gå tillbaka till våra minnen och hitta kraft i upplevelsen av trygghet och stabilitet. Kanske är det ofta det vi försöker göra på sommaren.

IDÉ OCH KULTUR Om mörkhyade människor kan sägas vara ”rasifierade” kan väl ljushyade på samma sätt vara ”vitifierade”? Så fort det talas om vita går det bra att generalisera och skuldbelägga. Det Goda Samhället lanserar därför ett nytt socialkonstruktivistiskt begrepp som ska bidra till att bringa klarhet i de processer som gör det legitimt att tala om vita som en homogen grupp och dessutom tillskriva gruppen en kollektiv skuld. ”Vitifieringen” måste studeras och analyseras. Leve den maktkritiska forskningen!

IDÉ OCH KULTUR I efterdyningarna av black lives matter-protesterna har det även i Sverige framförts krav på att statyer av våra kungar och vetenskapsmän ska tas ned. Både från vänster och höger har man då svarat att vi inte ska censurera historien: statyerna har mycket att lära oss om vårt förflutna. Det här är ett underdånigt slavargument som inte hör hemma i ett land med integritet. Våra statyer ger en materiell konsistens åt vår identitet och vår gemenskap. Vi bestämmer själva när vi sätter upp dem eller ta ner dem. Passar det inte med svensk historia på svenska gator och torg går det bra att dra åt h…

Visst kan vi riva statyer. Det har gjorts förr. I det forna Östblocket rök det mesta av minnesmärken över Lenin och Stalin. I Irak tog man ned bildstoderna av Saddam Hussein. Om ett samhälle byter regim eller ändrar ideologisk riktning kan gamla monument över makt och rådande samhällsskick bytas ut mot nya. Ibland är det så banalt att statyer byts ut för att man tröttnat på dem och vill ha något nytt.

IDÉ OCH KULTUR Några av våra mest tongivande opinionsbildare talar sig gärna varma för individens frihet och ansvar. Aron Flam, Alexander Bard, Henrik Jönsson och andra vill inte veta av någon förlegad kollektivism: allt ska handla om individen. Men är det inte märkligt i så fall att olika kategorier av individer tenderar att göra olika individuella val? De individer som finns i gruppen andra generationens invandrarindivider är exempelvis mer kriminellt belastade än de individer som finns i andra grupper av individer. Hur förklarar vi det om allt bara handlar om individer? Är det inte snarare så att konsekvent individualism mest liknar ett slags autism? Man tror att tillvaron går att hantera utan induktioner och generaliseringar.

IDÉ OCH KULTUR Den här texten är ett budskap till Sveriges alla ungdomar. Ge inte efter för de destruktiva krafter som vill förgöra vårt västerländska samhälle! Tro inte på de galningar som säger att heteronormer och könsroller gör livet svårare att leva. Bejaka vår frihet! Bejaka vårt välstånd! Bejaka också de skillnader som finns mellan det manliga och det kvinnliga. Vår västerländska kultur, vår fria marknad och våra könsroller är det bästa som finns. Tack gode Gud för att det finns skillnader mellan människor!

IDÉ OCH KULTUR ”Black lives matter” och hela den internationella proteströrelse som brutit ut mot påstådd diskriminering av minoriteter lägger kraftigt fokus på människors offerskap inför andra. Det är en passiviserande bild som bör kompletteras av den uppenbara sanningen att människor, och grupper av människor också kan vara offer för sig själva. Vad hindrar egentligen de svarta i USA från att på egen hand lyfta sig ur sin misär? Är det inte så att de själva har bidragit till att skapa de omständigheter de har att hantera? Och förresten: att människor kan vara offer för sig själva är väl vi svenskar just nu det bästa exemplet på i hela världen.

IDÉ OCH KULTUR Den nya svenska konservatismen behöver bygga egna institutioner. Det behövs tidningar, web-sidor, tv-kanaler, radiostationer, tankesmedjor, studentföreningar, kulturföreningar, friskolor, akademier, affärskedjor, lobbyföretag och mycket mer. En ofta förbisedd anledning till detta är att vi behöver möjliga karriärvägar för människor med konservativa och nationalistiska värderingar. Skulle man tjäna pengar på att vara nationalist i Sverige istället för att förlora pengar (vilket man gör om man blir av med jobbet) skulle garanterat många fler komma ut som sverigevänner.

IDÉ OCH KULTUR Vill du starta en svensk friskola med nationalistisk och konservativ profil? Hör av dig mig, Richard Sörman, via mejl så förmedlar jag kontakt mellan dig och andra som går i samma tankar. Den svenska högern måste börja agera och inte bara reagera. Det duger inte att stå bredvid och skälla. Nya institutioner behöver skapas som alternativ till dem som vänstern har tagit över. Det Goda Samhället presenterar här några möjliga formuleringar ur ett framtida visionsdokument för en svensk friskola.

IDÉ OCH KULTUR I en första text (30/5 2020) om Evert Taubes status som nationalskald skrev jag igår att Taube tog svensken ut i världen och därmed bidrog till att skapa en bild av vi här hemma och de där ute. Men den huvudsakliga orsaken till att vi förknippar Taube med Sverige och svenskhet är att han lärde oss att älska vår egen livsmiljö. Evert Taubes Sverige är fullt av skönhet och storslagenhet. Hans verkliga storhet bestod i att han lärde ett helt folk att se på sin livsmiljö med en poets ögon. Det är precis vad en nationalskald ska göra.

IDÉ OCH KULTUR Evert Taubes status av nationalskald hänger nära ihop med hans kärlek till vår svenska sommar och vår svenska natur. Men det finns ett annat spår i Taubes verk som också bidrog till att han kunde framstå som en talesperson för Sverige och det svenska: Hans figurer reser ständigt ut i världen. Det finns en dimension av ”mångkultur” i Taubes verk, men mångkulturen finns alltid där ute. Den svenska identiteten verkar bara stärkas av mötet med de andra. Taube iscensätter en svenskhet av stolthet och friskt humör som vi behöver mer än någonsin.

IDÉ OCH KULTUR Vår svenska sexköpslag har diskuterats mycket på sistone. De som kritiserar den hänvisar till vuxna människors rätt att ingå vilka avtal de vill: om två fria individer bestämmer sig för att utbyta sex mot pengar är det upp till dem. Men är det verkligen bara så enkelt? Är det inte rimligt att samhället försöker skydda människor från uppenbara självskadebeteenden? Vem önskar sina egna döttrar en framtid som prostituerade? Sexköpslagen kanske inte är en lösning på de moraliska problem som prostitutionen aktualiserar, men den debatt som förs förenklar problemen å det grövsta.

INTERVJU Författaren Sara Olsson är snart aktuell med en ny erotisk roman på sitt eget förlag Ordlust. För många är hon känd från sociala medier där hon flitigt rapporterar om sitt förhållande till naturen och speciellt om det badande i havet vid Höga kusten hon ägnar sig åt året om. Richard Sörman samtalar med Sara angående människors växande behov av att knyta an till sin fysiska livsmiljö och få uppleva kyla och värme, ljus och mörker. Hon berättar också hur hon hanterar balansen mellan den digitala världen och den verkliga.

IDÉ OCH KULTUR Människor som vill förändra har ofta sökt inspiration i det förgångna. Det kan den nya konservatismen också göra. 1800-talets romantiska poesi lär oss allt om stolthet, integritet, manlighet och svensk självkänsla. Det är bara att läsa och lära. Dikterna finns kvar och väntar på att bli återupptäckta. Frågan är bara hur de ska göras tillgängliga.

IDÉ OCH KULTUR Människor längtar efter mening i vår moderna värld. Det handlar inte bara om en mening som uppstår med hjälp av ursprung, syfte och riktning. Vi vill också känna att den värld vi lever i äger en helighet, en gudomlighet, en meningsfullhet. Människor börjar längta tillbaka till den fysiska livsvärld vi en gång utvecklats i. Vi längtar tillbaka till en påtaglig kontakt med vår fysiska livsmiljö och till en gemenskap med naturen som blir en gemenskap med något som är större än oss själva. Vi kan inte bara tänka, vi måste få känna också. Kanske är det därför människor har börjat duscha kallt igen.

IDÉ OCH KULTUR Sedan flera decennier har svenska politiker, journalister och moralister av alla de slag förklarat för oss att det omoraliskt att värna det egna. De verkliga hjältarna, har det hetat, är de som tänker på de andra, som välkomnar de andra. Men hur brukar det se ut? Har inte lojalitet med den egna gruppen, med den egna gemenskapen alltid setts som ett lovvärt karaktärsdrag? Är det verkligen moraliskt försvarbart att INTE prioritera de egna?

IDÉ OCH KULTUR När människor debatterar rasism i Sverige 2020 kretsar diskussionen, enligt min mening, kring en enda väsentlig fråga. Den formuleras sällan eftersom den antagligen är för nyanserad och dessutom innehåller några delproblem som många aldrig kommer förbi. Men här kommer den, levererad direkt från den så kallade avgrundshögern på alternativmedia: Är det moraliskt försvarbart att vilja bevara huvuddragen av sitt lands eller sin kulturs etniska prägel?

IDÉ OCH KULTUR Står allting verkligen rätt till i konungariket Sverige? Har vi inte drabbats av ett anmärkningsvärt stort antal missöden de senaste 35 åren? Det började med ett statsministermord och fortsatte sedan med finanskris, JAS-krasch, Estonia-katastrof, mordet på Anna Lind, nedläggningen av försvaret, Thomas Quick-haveriet, de fallande skolresultaten, gängkriminaliteten, terrorattentaten, skogsbränderna, massimmigrationen och nu senast de anmärkningsvärt höga dödssiffrorna till följd av corona-epidemin. Varför ser inte våra eliter att något är fel i Sverige? Saknar de perspektiv? En filosofisk dialog av klassiskt snitt kan kanske reda ut frågan.

IDÉ OCH KULTUR Några av våra mest kända och älskade psalmer handlar om vår gudomliga natur. När maj nu har kommit och vi närmar oss sommaren kan det vara värt att påminna om de tre sommarpsalmer i vår svenska psalmbok som sätter ord på vår kärlek till vår förtrollande livsmiljö. ”Den Blomstertid nu kommer”, ”I denna ljuva sommartid” och ”En vänlig grönskas rika dräkt” har mycket att berätta om de varma känslor som vi svenskar antagligen alltid har hyst till vår naturliga livsmiljö. Det är i de ljusa sommarkvällarna vi hittar hem till vilka vi verkligen är.

IDÉ OCH KULTUR Vi tänker oss gärna att livet i det gamla bonde-Sverige mest bestod av slit och fattigdom. Det gjorde det säkert på många sätt, men dåtidens människor hade sina glädjeämnen i livet precis som vi har våra. Ett sådant var den gemenskap som fanns mellan människor som levde i samma socken. Det finns en evolutionspsykologisk teori idag enligt vilken vi människor trivs bäst i sociala sammanhang som motsvarar våra ursprungliga flockar och stammar. Socknarna verkar på många sätt ha fungerat som ett sådant idealiskt sammanhang.

IDÉ OCH KULTUR Ibland kan man höra att det här med Sverige och svenskhet är en ”berättelse” eller en ”konstruktion”. Det heter att vi drömmer oss bort till en sörgårdsidyll som aldrig har funnits. Inget kunde vara mer fel. Allt har funnits. 90 000 blåa sjöar, 1 400 000 hektar blommande ängsmark (i början av 1800-talet), 25 000 rödmålade soldattorp och 3 700 vita kyrkor är ingen nationalistisk konstruktion. 1890 bodde 80 procent av Sveriges befolkning på en landsbygd där natur och kultur gemensamt skapade en enastående livsmiljö som i en tillvaro av slit och elände kunde skänka glädje och tröst.

IDÉ OCH KULTUR Det heter att kulturen ska utmana och provocera. Den ska granska både makt och moral. Men gör den det? Har inte kulturen blivit maktens lydiga bandhund? Vilka konstnärer utmanar idag på allvar våra mest heliga trossatser om kön, makt och identitet? Vilka kulturutövare problematiserar exempelvis det förbud vi ålagts att hävda vår särart och existens? Klarar våra författare och konstnärer ens av att tänka utanför den dominerande politikens ideologiska tvångströjor?

IDÉ OCH KULTUR Om vi som skriver på en politisk blogg som hyllar förnuft och tradition skulle börja ifrågasätta den moderna konsten skulle alla vänsterintellektuella få vatten på sin kvarn: ”Den nya högern är anti-intellektuell och tror inte på den fria konsten”. Så enkelt är det tyvärr inte. En intellektuell människa som tänker fritt ska också tillåta sig att kritiskt granska den moderna konsten. Och den moderna konsten lever till stor del på sina förmenta ”undersökningar”. Men hur är det med resultaten av undersökningarna? Är de så imponerande?

IDÉ OCH KULTUR Under min militärtjänstgöring fick jag veta att min främsta uppgift som soldat i fält var att ta hand om mig själv. Det var jag som ansvarade för mitt vapen, min utrustning, min hygien. Ingen annan gjorde det åt mig. Jag fick också veta att jag i ett krisläge i första hand skulle sköta min egen uppgift och min egen utrustning. Efter det skulle jag ha koll på närmsta stridskamrat: var är han? är han stridsduglig? Och först i tredje hand var det gruppen som gällde: var är de andra? var är chefen? fungerar fordonen? Allt detta skulle naturligtvis praktiseras utifrån vad varje unik situation krävde: en uppenbart sårad kamrat går före den egna vattenflaskan. Men regeln gällde i alla fall och den var viktig.

IDÉ OCH KULTUR I tider av karantän och social distansering kan det vara värt att påminna om att avstånd och längtan också har skapat stor litteratur. På 1100-talet utvecklade de occitanska trubadurerna i Sydfrankrike det kristna Västerlandets första icke-religiösa poesi. Deras texter handlar om kärlek på avstånd, om saknad och längtan. Och ofta är det den första våren som inspirerar. Det är när träden grönskar, när fruktträden blommar och när vårfåglarna sjunger som lusten att dikta och älska föds. Så var det då och så är det kanske nu.

IDÉ OCH KULTUR På en politisk blogg blir det lätt att det mest klagas på allt som är fel. Och när det kommer till svensk kulturpolitik – som det handlar om i den här artikeln – och till oss själva, vår identitet och vår historia finns det mycket att klaga på. Men det kan också vara värt att notera när något fungerar precis som det ska. Riksantikvarieämbetet är den myndighet som ansvarar för att bevara och utveckla vårt svenska kulturarv. Och det verkar man göra med den äran.