IDÉ OCH KULTUR Vänsterns filosofer (strukturalister, ny-marxister, postmodernister) anses stå för sanningsrelativism, värdeupplösning och olycksbringande kaos. Och det är sant att den moderna filosofin beskriver verkligheten som en kaotisk tillvaro av ofullständighet och förvirring. Men vem kan påstå att den har fel? Den nya högern ska ta tillbaka 1900-talsfilosofin från vänstern för att visa vilket kaos vi tvingas leva i om vi inte gör motstånd med hjälp av ordning och kultur. Konservatismen är ett motgift mot kaos.

IDÉ OCH KULTUR Ibland ser man att vänsterkritiska opinionsbildare talar om ”vänsterns filosofer” samtidigt som man avfärdar dessa tänkare som en samling charlataner. Det är ett stort misstag. Den nya högern ska istället bemöda sig om att försöka förstå de ofta mycket subtila och inträngande analyser som gjorts inom 1900-talets kontinentala filosofi av hur människan fungerar som individ och i grupp. Vänstern gör misstaget att tro att psykoanalys, strukturalism och post-modernism visar vägen mot en annan verklighet än den verklighet detta tänkande analyserar. Så är det inte.

IDÉ OCH KULTUR I ett fungerande samhälle måste det manliga och det kvinnliga få samspela men ändå utgöra två skilda sfärer. Om män inte får existera som starka och autonoma gestalter utanför den kvinnliga sfären kommer varken pojkar eller flickor kunna befria sig från moderns inflytande och omsorg. I en andra del av ett längre samtal med Alexander Bard diskuteras manlighetens aktuella kris. Män ska inte integreras i den kvinnliga sfären, menar Alexander Bard. De ska hålla sig utanför och markera gränser. De ska blicka framåt och stå för visioner.

IDÉ OCH KULTUR Jörgen K. Nilsson från Hässleholm vill göra något konkret för att uppmärksamma de kristnas alltmer utsatta situation i Israel och Palestina. Med syfte att samla in pengar och väcka opinion ska han därför fotvandra från Lund till Jerusalem. Han tar inte ställning i någon politisk konflikt utan fokuserar på att bistå människor som kommit i kläm. Men så är han också riddare av den militära och hospitala Sankt Lazarusorden av Jerusalem som har anor tillbaka till 1000-talet och vars ambition bland annat är att försvara den kristna tron och att bistå sjuka och utsatta.

IDÉ OCH KULTUR Var finns det nya vetandet? Var produceras våra nya berättelser och sanningar? Var hittar man lättast information om slaget vid Hastings? (Och när ägde det rum?) Var kan man på fem sekunder hitta fram till en film som med autentiska bilder visar hur man opererar ett hjärta? Har vi förstått hur Internet kommer att revolutionera vårt förhållande till kunskap och utbildning? Har vi förstått hur Internet kommer att omfördela makten över sanningen? I ett samtal med Richard Sörman diskuterar Alexander Bard hur Internet och Youtube redan gör våra universitet irrelevanta.

IDÉ OCH KULTUR Den 19/1 ställde jag en fråga direkt till Jesus här på Det Goda Samhället.

Min fråga gällde om en handling av generositet eller förlåtelse mot någon annan verkligen kan ses som ”god” om den får negativa konsekvenser för tredje person (och särskilt då om det fanns skäl att tro att dessa konsekvenser skulle uppstå).

IDÉ OCH KULTUR ”Är det där en rasist? En riktig rasist? Håll fast honom för tusan. Ta fram honom i ljuset så alla får se. Peka ut honom! Avslöja honom! Han ska inte komma undan!”

”Vad ska vi göra med honom?”

”Han ska dö. Karaktärsmord krävs enligt värdegrundslagen. Ställ upp honom mot väggen så ska vi stena honom.”

”Vem kastar första stenen?”

”Va?”

”Vem kastar första stenen?”

IDÉ OCH KULTUR En intellektuell människas främsta uppgift är kanske att kunna skilja budskapet från budbäraren och från det sammanhang i vilket det framförs. Det är inte säkert att en text är lärorik eller betydelsefull bara för att den trycks i en statusfylld publikation. Snarare är det nog så att de som idag befinner sig i frontlinjen av vårt tänkande ser till att vara tillgängliga på nätet. För den som klarar av att urskilja kvalitet från skräp är Youtube idag en outsinlig källa till kunskap och visdom.

IDÉ OCH KULTUR Svenska män beklagar sig över att inte ha blivit sedda av sina fäder. Samtidigt står pappor överallt och leker med sina barn. De hämtar barnen på dagis, skjutsar dem till träningar och fotograferar dem på Kolmården och Legoland. Mäns gnäll över att inte ha blivit sedda av sina fäder är kanske snarare ett tecken på det kvinnliga tänkandets makt över vår samtid. Män behöver inte uppmärksamhet utan gemenskap och initiering.

Paula Ternström och Det Goda Samhället arrangerar just nu en seminarieserie om mansrollens aktuella status. Den första sammankomsten ägde rum i tisdags.

IDÉ OCH KULTUR Är vi inte trötta på att träna? Hur meningsfullt är det egentligen att springa för springandets skull? Hur manligt är det att stå på ett gym och göra marklyft och sedan spana in sina muskler i spegeln? Det Goda Samhället presenterar här en spaning inför 2020-talet: Människor kommer tröttna på att träna. De kommer vilja börja arbeta istället.

Under hela mitt liv har jag sprungit i elljusspår eller tränat på gym. Inte konstant, men i perioder. Utan att ha någon talang för det har också spelat en del innebandy. Men nu går det inte längre. Det känns bara löjligt. Ska jag, en vuxen man på 52 år, ägna min energi åt att springa runt i skogen för springandets skull? Ska jag stå på ett gym och lyfta vikter för lyftandets skull? För det är ju inte så att min träning syftar till att maximera någon potential som jägare eller krigare. Jag springer och lyfter för ingenting! Nu är jag trött på att träna. Jag vill jobba. Ge mig ett dike att gräva.

IDÉ OCH KULTUR När man försöker debattera med kristna intellektuella tillåter de sig oftast att inte svara (undantag finns). Det vore intressant att försöka fördjupa förståelsen kring den så omhuldade godheten. Är en gärning verkligen ”god” om den får negativa konsekvenser för tredje person och om det dessutom från början fanns anledning att tro att dessa konsekvenser skulle uppstå? Var det en god gärning att släppa in en främling till vårt land som tackade för vänligheten genom att lura till sig bidrag och våldta en ung kvinna? Eftersom de kristna aldrig svarar frågar jag Jesus direkt.

Ibland försöker jag utmana våra kristna intellektuella. Jag försöker få dem att erkänna att omsorgen om det egna är en omistlig del av det mänskliga livet. Jag försöker få dem att tänka att det här med nationalism inte är så farligt. Det kan väl knappast vara en synd att vilja vårda sitt land, sin (kristna) kultur, sin livsvärld? Måste verkligen det kristna budskapet om kärlek till sin nästa utesluta att vi sätter gränser mot det andra, de andra?

IDÉ OCH KULTUR Ironi är konsten att säga något på ett sådant sätt att det framgår att man egentligen menar precis tvärtom. En variant är att man ger röst åt sina åsiktsmotståndare, spelar med i deras argumentation och låter deras åsikter avslöja sin egen orimlighet. Man låter dem ohämmat löpa linan ut så att säga. Det fungerar även med känslor. Låt dem känna!

Det finns stunder i livet då allt faller på plats. Det är ögonblick av nåd. Hjärtat slår lite snabbare, man blir andfådd, det spritter till i hela kroppen av oanad livskraft.

IDÉ OCH KULTUR Vargens närvaro i Sverige väcker starka känslor. Många tycker att Sverige borde kunna hantera en begränsad men stabil vargpopulation, men hur kul är det att ha vargarna runt husknuten där man bor? Vargfrågan tycks utgöra ännu en variant av en frågeställning som dominerar hela vår samtid. Har människor rätt att försvara sin livsvärld, att vara herrar i sitt eget hus?

Just nu pågår en inventering av det svenska vargbeståndet. Viltskadecenter räknar antalet vargar bland annat genom DNA-analyser av spillning. Årets inventering började 1 oktober och kommer hålla på till 31 mars. Nu i mitten av januari är man uppe i 299 individer. Man har också koll på antalet revir. Vi har nu 24 vargrevir i Sverige med antingen hela familjer eller revirmarkerande par.

IDÉ OCH KULTUR Vi talar gärna om hur bra vi haft det i Sverige, om vår 200-åriga fred, om vårt samförstånd och vår trygghet. Sällan hör man någon tala om vår dramatiska samtidshistoria. Från 1986 och framåt har vi drabbats av en hel rad olyckor och kriser. En del kunde vi inte värja oss mot, men annat har varit självförvållat. Hur länge ska vi orka? Vi har ingen moralisk plikt att lida.

Kära läsare. Har du någon gång nåtts av den befriande insikten att du inte har någon moralisk plikt att lida? Du kanske har genomlevt ensamhet, sjukdomar och depressioner. Du kan ha varit utsatt för fysiska övergrepp eller för psykisk misshandel. Och allt finns kvar. Du kan inte komma över det. Men så en dag när du av någon anledning klarar av att se lite ljusare på tillvaron och du anar att en bättre framtid är möjlig får du plötsligt insikten att du har lidit så det räcker. Du har betalat din skuld (om du nu hade någon). Du orkar inte plågas mer och du inser att du inte har någon skyldighet att plågas mer. Du får vara lycklig. Du får ge dig själva det bästa du kan.

IDÉ OCH KULTUR Debatten om de så kallade incel-männen går varm just nu. Och med det också debatten om kvinnor och män och parbildning. Det sägs att männen halkar efter när det gäller utbildningsnivå och att de därför ratas av de numera så välutbildade kvinnorna. Men det handlar kanske inte bara om det. Unga män behöver förstå att ingen kommer älska dem för deras egen skull och att det inte duger att sitta hemma och passivt spela datorspel och titta på fotboll.

Förhållandet mellan män och kvinnor diskuteras livligt i dessa dagar. Även Det Goda samhället ska bidra till debatten genom ett antal seminarier om mansrollens aktuella status som Paula Ternström ska leda.

IDÉ OCH KULTUR En av den mänskliga historiens alla lärdomar är att människan i längden inte vill leva utan religion. Det finns ingen som helst anledning att tro att inte svenskar även i framtiden kommer behöva en tro. Frågan är bara vilken tro det blir. Svensk kristendom har allt intresse i världen att försöka göra sig relevant igen. Och i längden blir det ohållbart att bara satsa på självförnekelse och solidaritet. Vi behöver mer än så.

I det moderna Sverige finns det en utbredd skepsis mot kristendom. Vi är moderna människor som tror på förnuft och rationalitet. Religionen hör till det förgångna.

IDÉ OCH KULTUR Hur har vi det med vår livsmiljö i Sverige? Varför låter vi landsbygd och offentliga miljöer förfalla? Bryr vi oss inte längre om hur det ser ut där vi bor? Den moderna arkitekturen har äntligen börjat ifrågasättas, men vi måste också våga kritisera förfallet på landsbygden och nedskräpningen i städerna. Och måste våra vägar se ut som lapptäcken?

När jag är ute och åker bil på landsbygden i Uppland slås jag ofta av att miljöerna är så förfallna. Och då tänker jag inte bara på åkrar som ligger i träda eller på övergivna gamla lador som inte använts på femtio år utan även på bostadshus och till och med på hela byar och orter.

IDÉ OCH KULTUR

Herre!

Vi är många i Sverige som inte är vana att be.

I vårt övermod trodde vi oss aldrig mer behöva känna hopplöshet och förtvivlan. Våra framgångar fick oss att glömma både ödmjukhet och tacksamhet. Vi stod skyddade, trodde vi, mot oro och nöd.

”Ty människan känner icke sin tid”, säger Predikaren i Gamla Testamentet, ”lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människors barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.”

IDÉ OCH KULTUR ”Var inte rädda” är ett av Bibelns mest upprepade budskap. Det kanske också är ett av de budskap som bäst förklarar kristendomens enastående framgångar. Det handlar om att våga vila i större perspektiv, att våga lita på att man gör det rätta fast man hånas av de oförståndiga. Vi som idag står upp för ett Sverige där självkänsla och förnuft står över självförnekelse och hysteri ska söka styrka i de större sammanhang som skänker rättfärdighet åt vår strävan. Vi ska vila tryggt i förvissningen att alla folk har rätt att stå upp för sin kultur och identitet.

IDÉ OCH KULTUR Det är lätt att hävda att Sverige har gått vilse: Vilka är vi? Vart är vi på väg? Men faktum är att vi är många som inte alls har gått vilse och som ser hur tydligt som helst vad Sverige ska vara och vad Sverige behöver. Sveriges påstådda vilsenhet är vänsterns vilsenhet. Den kan de få behålla för sig själva. Vi andra vet vad vi vill och vart vi är på väg.

Man ska ha tålamod när man läser opinionsartiklar. Alla skribenters avsikt är inte att säga rakt ut vad de tänker. Om problemet A kräver en kontroversiell lösning som heter B väljer många skribenter att bara säga A utan att säga B. De kanske tänker B, men vågar inte uttala det.

IDÉ OCH KULTUR Det är lätt att beklaga sig över de låga förväntningarnas rasism: Genom att inte ställa krav på eleverna på skolor i invandrartäta förorter lär vi dem inte att ta ansvar! Men det finns också ett hyckleri i begreppet de låga förväntningarnas rasism. Detta blir bland annat uppenbart i de skolor där man vänt en negativ trend genom att införa en kadaverdisciplin som varken finns eller behövs i svenska skolor. Tvång och disciplin är nämligen också ett sätt att visa att normala förväntningar inte fungerar.

Debattören Hamid Zafar, som bland annat har arbetat som framgångsrik rektor i Biskopsgården i Göteborg, skrev 3 november en krönika i Expressen om effekterna av de låga förväntningarnas rasism när det kommer till skolor i invandrartäta förorter: Jag tänker ofta på det där med låga förväntningar och hur det sammanfaller med missriktad välvilja. De låga förväntningarnas rasism är ett fenomen där man utgår ifrån olika förväntningar på människor utifrån kultur och etnicitet.

IDÉ OCH KULTUR Vår tids mest heliga trossats är kanske den att alla människor är så lika. Men är vi verkligen så lika? Är det rimligt att ha samma förväntningar på alla människor oberoende av varifrån de kommer? Varför ser länder och kulturer så olika ut om vi alla är så lika? Det är lätt att skylla allt på arv och miljö, men arv och miljö skapas väl också av människor? Ett fenomen som ”de låga förväntningarnas rasism” kan vara en väg in mot en mer autentisk förståelse av ett tabubelagt ämne.

Häromdagen tog Patrik Engellau oförväget upp ett av vårt tids mest tabubelagda ämnen: människors olikhet. Och det handlade inte om variationer på individnivå utan om de skillnader som kan skönjas på kollektiv nivå. Och det måste vi väl få göra? För hur kommer det sig att samhällen i olika länder och kulturer ser så olika ut om vi alla är så förbaskat lika?

IDÉ OCH KULTUR Är det rimligt att använda Gud och det kristna budskapet som ett politiskt slagträ i en demokratisk debatt? Är det inte förmätet att tro att man har Gud på sin sida? Problemet blir konkret när den svenska kristenheten engagerar sig politiskt och tar avstånd från allt vad nationalism och konservatism heter. Och än värre blir det när man likt debattören Joel Halldorf avfärdar den nya konservatismen som ogudaktig populism. Lite ödmjukhet vore på sin plats. 

I en krönika på Expressen Kultur från 17/12 efterlyser Joel Halldorf politiker som kan tala som präster. Vi behöver ledare som står i kontakt med det heliga, folkvalda som har visioner för framtiden.

IDÉ OCH KULTUR Senaste avsnittet av P1:s Filosofiska rummet handlade om bildning och om den alltmer påtagliga avsaknaden av ett gemensamt bildningsideal. Kanske börjar akademiker motvilligt förstå att det kommer bli svårt att upprätthålla idén om en gemensam humanistisk kunskapskanon i ett land där mångfald och normkritik ska gälla. De akademiker som verkar inom västerländsk filosofi, idéhistoria och litteratur kanske också börjar ana att de själva kommer förlora i både status och inkomstmöjligheter om de gamla kunskapshierarkierna försvinner. Var det därför vi äntligen fick ett lovtal till nation och nationalism i Filosofiska rummet?

IDE OCH KULTUR Det franska 1600-talet hyste ett stort intresse för falsk idealism. I kyrkofadern Augustinus efterföljd tänkte man sig att människan styrs av en kärlek till det egna jaget. Egenkärleken, eller egenintresset förklarar till och med människors idealism och påstådda altruism. Allt handlar om självbild och fåfänglighet. Molière var en av de författare som skrev om ämnet. Huvudpersonen i hans pjäs Misantropen är urtypen för en falsk idealist som skäller på världen för att framhäva sin egen perfektion.

En anledning till att man med åren kan bli mer konservativ är att man inte längre tror på världsförbättrarna. Man tror inte på deras jämlika, klasslösa eller kanske ”fria” värld längre. Man börjar också tvivla på deras påstått idealistiska motiv. Det handlar nog mer om dem själva än om den där fantastiska världen de kämpar för. För visst måste det vara behagligt för egot att vara den som visar vägen mot det förlovade landet?

Igår uppmärksammade många att en SVT-journalist skrev att Greta Thunbergs budskap blir alltmer ”vänsterpopulistiskt”. Men man behöver inte gå till klimatalarmismen och dess ofta vänsterideologiska agenda för att tala om en vänsterpopulism. I flera år har vi levt med en svensk vänsterpopulism som levererat nästan infantilt förenklade budskap om politikens möjligheter och som fått näring av att stigmatisera en tydligt utpekad fiende. Vänstern illustrerar perfekt sin egen tes om den demagogiska populismen.

Vänsterns analyser av hur makt fungerar kan numera appliceras på dem själva. Makt är makt och fungerar nog alltid på ungefär samma sätt. Patrik Engellau inspireras av Marx när han visar att vi har ett välfärdsindustriellt komplex som profiterar på de värdeproducerande företagarna och arbetarna. Och vi kan alla inspireras av vänsterns tjatande om populism för att visa att de vänsterpolitiker som högljutt varnar sina väljare för högerpopulism själva är precis hur populistiska som helst.

I den debatt som nu pågår kring brott och straff, ansvar och konsekvens hänvisar många till individens fria vilja. ”Man kan inte skylla på strukturer och normer” sägs det. ”Alla människor får ta ansvar för sina egna handlingar.” Problemet med den här argumentationen – som syftar till att parera alla ursäktande hänvisningar till socio-ekonomiska faktorer – är idag att den riskerar få oss att underskatta betydelsen av bakgrund och kultur. Föreställningen att alla samhällsproblem ska adresseras på individnivå framstår som närmast extremliberal och kommer garanterat leda till en mängd svårigheter.

Är en 18-årig ung man ensam ansvarig för ett brott han själv har begått? I formell mening: ja! Vi kan bara dömas i svensk domstol för det vi gör som individer.

Vi svenskar skulle må bra av att tilltala varandra med lite mer formalitet igen. Att säga ”du” till alla och att aldrig använda tilltalsord som ”herrn” och ”frun” kan verka fint och demokratiskt, men gör faktiskt språket fattigare och minskar våra möjligheter till smidig och respektfull kommunikation. När invandrarmän tilltalar varandra med ”bror” tillför de ett element som vi tappat bort i den moderna svenskan: det respektfulla, identitetsmarkerande och jämlikhetsfrämjande titulerandet.

När jag arbetade som universitetslärare i franska frågade jag ibland studenterna om det fanns något kulturellt fenomen i Frankrike som de saknade i Sverige. Svaren handlade vanligtvis om mat- eller cafékultur, någon gång om stil och elegans. Själv hade jag ett helt annat svar: niandet och det utbredda användandet av titlar som ”herr”, ”fru” och ”fröken”.

Humanistiska studier vid universiteten behöver en ny renässans. De behöver göra exakt det som 1500-talets humanister uppmanade dåtidens lärde att göra: Gå tillbaka till källorna! Läs originaltexterna och ignorera alla dogmatiska kommentarer. 1500-talets humanism gjorde revolution mot de medeltida universitetens ideologiska och formalistiska dogmatism. Den revolutionen behöver göras igen.

Svenska humanistiska studier behöver vitaliseras. Universiteten rör sig nämligen på en och samma gång mot ideologisk dogmatik och kvävande formalism. Man ska göra rätt både när det gäller innehåll och form. Detta är en återvändsgränd som snart kan göra universitetet irrelevant.

Är de svenskar som förespråkar en fortsatt generös flyktingmottagning beredda att ta ett moraliskt ansvar för de konsekvenser som en sådan politik kommer att medföra? Är de beredda att säga att gängkriminalitet, rånade ungdomar, våldtagna kvinnor och bostadslösa pensionärer (och mycket annat) är ett pris som är värt att betala? Det är hedersamt när en immigrationsförespråkare som Andreas Johansson Heinö erkänner att immigrationen medför ”svårigheter”. Men är han beredd att ta moraliskt ansvar för de offer som immigrationen kräver?

Begreppet ”moraliskt ansvar” brukar användas för att beteckna det ansvar man tillskriver människor som ska vara vuxna och förståndiga nog att göra skillnad mellan rätt och fel och att förstå de moraliska konsekvenserna av sina handlingar. Ämnet vuxenhet och förstånd är intressant, men jag tänkte här säga något om konsekvenserna. Klarar vi av att se och att erkänna de konsekvenser våra politiska ställningstaganden medför för oss själva och andra människor? Och jag tänker inte på det konkreta ansvar som tillkommer politiker med rätt att fatta formella beslut, men just på det moraliska ansvar som uppstår bara av att man aktivt stödjer en viss politisk strävan.