Richard Sörman

Alla politiska partier som släpps fram till makten förväntas verka för Sveriges gemenskap och suveränitet. Vi har olika åsikter om hur Sverige ska styras, men vi accepterar att våra motståndare ingår i vår svenska gemenskap och försöker tro att även de vill verka för landets bästa. Tyvärr finns det en obehaglig tendens idag hos vänstern att framställa sina politiska motståndare som opatriotiska och antisvenska. Paradoxalt nog kommer denna kritik från en vänster som under tio år uttryckligen har ifrågasatt nationens och nationalismens funktion och som faktiskt skapat tveksamhet kring vår svenska samhörighet och identitet. Läs mer →

Richard Sörman

Fredrik Reinfeldt tycker inte om att danskarna har upprättat gränskontroller mot Sverige. Vi måste ha tillit till varandra säger han. Det är livsfarligt att inte ha tillit. Reinfeldt borde verkligen läsa på vad tillit är och hur det fungerar. Han har själv lyckats rasera det mesta av sitt politiska tillitskapital. Tillit existerar inte i ett vakuum. Tillit är något man förtjänar.

I ett redan berömt uttalande gjort på svenska mässan i Göteborg kritiserar Fredrik Reinfeldt danskarna för att de nyligen har upprättat gränskontroller mot Sverige. Vi måste ha tillit till varandra säger Reinfeldt. Det är tillit som gör världen öppnare. Vi och dom-tänkande är livsfarligt. Vi måste hålla fast vid vår öppenhet. Läs mer →

Richard Sörman

Det talas mycket om orsaker nu. Orsaker till gängkriminalitet, orsaker till bombattentat, orsaker till avrättningar i kriminella miljöer. Det är inte svårt att hitta orsaker. Det finns alltid en mängd orsaker och villkor som kan förklara brottslighet. Men frågan är vilka orsaker som är relevanta. Vi hade social segregering och låga straff före invandringen: vi hade ingen våldsam gängkriminalitet för det.

Mainstream media kan inte längre låtsas som ingenting. Den måste rapportera om gängkriminalitet, bombdåd, avrättningar och rån. Och när den försöker fördjupa måste den tala om den koppling som finns mellan brottslighet och invandring. De flesta förstår numera att invandrarna står för merparten av den våldsamma kriminalitet vi läser om i tidningarna. Läs mer →

Richard Sörman

Kultur och litteratur har blivit en värld för kvinnor. Kvinnor både läser och skriver mer än män. Kan männen återerövra litteraturen? Ja kanske: om de vågar berätta sina egna historier och göra det på sina egna villkor. Vilka manliga berättelser kommer att gestalta vår samtid? Vilka insikter kommer att förmedlas? Kommer någon befrielse från det tillstånd av förnedring som den svenske mannen nu befinner sig i att kunna skildras?

Expressen Kultur publicerade under veckan en diskussion mellan Daniel Sjölin och Åsa Beckman som handlade om männens frånvaro i den samtida skönlitteraturen. Kvinnor läser mer än män, men kvinnor skriver också mer än män. Läs mer →

Richard Sörman

Vänstern ogillar kulturella hierarkier. Inga skillnader ska finnas mellan det vackra och det fula, mellan det förnäma och det triviala. Men alla skillnader mellan högt och lågt handlar inte om makt och sociala värden. Som individer kan vi ha allt intresse i världen av att höja oss över det triviala och ta oss upp på de höjder där luften är friskare och utsikten längre. Låt oss tala om det upphöjda och förfinade igen!

Modernismen vill inte veta av några hierarkier inom kulturen. Inget ska vara finare än något annat. Därför har vi tappat bort en hel vokabulär som handlar om den kvalitativa kulturens upplyftande och förädlande verkan på människan. Läs mer →

Richard Sörman

2010-talet har varit normkritikens årtionde. Alla ska befrias från tvingande normer. Alla har rätt att bli sedda och älskade precis som de är eller väljer att vara. Okej. Då kör vi på det. Även män kan vara offer för normer och hederskultur. Även heteromän kan bli barn på nytt och söka uppmärksamhet genom offerskap och konflikt.

Av alla de barnsligheter som florerar i vårt samtida Sverige är nog offertänkandet kring sexualitet och identitet bland de mest patetiska. Kan vi inte bara slå fast en gång för alla att de flesta moderna svenskar inte bryr sig ett skvatt om vad deras medmänniskor gör i sänghalmen? Vuxna individer får bli intima med vem de vill så länge alla vet vad de gör och deltar på egna villkor. Läs mer →

Richard Sörman

De liberaler och socialister som känner att marken börjar gunga under fötterna kan behöva lite hjälp med att omorientera sig i tillvaron. Det kanske inte är så lätt att tänka nytt när motståndarna identifierats med det onda och man själv med det goda. Det Goda Samhället ger gärna några ord på vägen. Man kan nämligen vara konservativ och ändå vilja göra det rätta. Det gäller bara att våga släppa taget om det absoluta tänkandet.

Vänstern har länge varit normen i svensk politik. Står man till höger och föreslår något annat än vänsterns påbjudna idealism och vedertagna värdegrund är man ”kontroversiell”. Vänsterns politiska patos beskrivs obekymrat i main stream media som en kamp mot orättvisor och förtryck, eller mot tvingande normer eller kanske mot hat och fientlighet. Vänstern har helt enkelt stått för det goda. Därför är det heller inte så lätt för vänsterintellektuella (och dit räknar jag liberala tänkare som vänder sig mot den nya konservatismen) som känner att marken börjar gunga under fötterna att byta åsikt och erkänna att de ondsinta motståndarna till viss del hade rätt. Läs mer →

Richard Sörman

Är vi fortfarande mottagliga för den högstämda och idealiserade skönhet som finns i äldre konst och litteratur? Eller har vi påverkats så mycket av modernitetens upptagenhet av det vardagliga och banala att vi inte längre förmår uppskatta det sköna och sublima? En institution som Nationalmuseum borde kanske se som sin primära uppgift att lära oss förstå klassisk konst på dess egna villkor.

Många har reagerat på de förklarande skyltar som finns på det nyrenoverade Nationalmuseum. Man störs av att äldre tiders konst genomgående beskrivs med hjälp av vår samtids ideologiska preferenser. Den ena vackra tavlan efter den andra sägs vara målad för att skänka prestige åt någon kung eller makthavare. Konst framställs som ett verktyg framför allt för maktutövning och skapande av social status. Läs mer →

Richard Sörman

Det är lätt att tro att bäst argument alltid vinner. Så enkelt är det inte. För att nå en bred publik måste det man skriver vara relaterbart för den breda publiken. Om ingen tror på det man säger spelar det ingen roll att man har rätt. Det är heller inte så att de viktigaste frågorna alltid får mest plats i media. Journalister och debattörer anpassar sig hela tiden efter vad de tror att deras publik kan och vill relatera till. Alla bemödar sig dock inte om att vara relaterbara utan försöker ligga före utvecklingen snarare än att följa den.

Intellektuella som försöker tänka själva får ofta hantera den paradox som säger att ju mer unik du är i ditt tänkande desto större är risken att ingen bryr sig om vad du säger. Det här gäller både intellektuell debatt och vetenskaplig verksamhet vid universiteten. Läs mer →

Richard Sörman

Det Goda Samhället fortsätter påminna om ord som gått förlorade. Vem talar idag om ”reda” och ”redlighet”? Finns det några redlige män och kvinnor i Sverige som klarar av att reda ut våra problem och bringa reda i vårt land? Vi måste hitta tillbaka till vår egen vokabulär. Med ord kommer tankar och förståelse till det vi anar eller förstår intuitivt. Vi måste kunna tala om bristen på reda och redlighet.

Jag skrev i en tidigare artikel att vi som vill se ett Sverige utan vänsterutopism och idealistiskt självskadebeteende behöver hitta tillbaka till vårt eget språk. Den socialistiska och liberala vänstern har sin vokabulär och vi har vår. Problemet är att vi delvis tappat vår terminologi ur sikte eftersom vår samtid har velat göra sig av med allt som har med natur och kultur att göra. Läs mer →

Richard Sörman

Vår samtid är märkvärdigt tyst om döden. I alla fall i kulturen. Vilka författare eller filmskapare intresserar sig idag för dödsmedvetenhet och existentiell ångest? Vilka intresserar sig för tidens gång, för aska och förgängelse, för glädje och njutning som strategi för att glömma? Bryr vi oss inte om döden längre? Eller har vår dödsångest tagit sig andra uttryck?

Äldre litteratur är ofta full av beklaganden över livets korthet och obetydlighet. ”Ack, döden är en faslig björn, / Han kräver livet varje timma” skrev Bellman på 1700-talet. På 1500-talet författade Shakespeare: ”En skugga blott, som går och går, är livet; / En stackars skådespelare som larmar / Och gör sig till en timmas tid på scenen / Och sedan ej hörs av. Det är en saga, / Berättad av en dåre; låter stort, / Betyder intet”. Romaren Horatius uppmanade oss att ”fånga dagen” eftersom nuet är det enda som med visshet är vårt. Läs mer →

Richard Sörman

Ord behövs för att gestalta en världsbild, för att förklara en ideologi. Vänstern och modernismen har tagit ifrån oss en hel vokabulär vi behöver för att visa vilka vi är och hur vi föreställer oss den värld vi vill leva. Orden finns. Men vi måste ge dem liv igen. Ett område vars bortglömda terminologi känns extra viktig att återuppliva är det som har med omdöme och förnuft att göra. Bristen på omdöme måste vi också kunna beskriva. Ord som ”vanvett” och ”besinningslöshet” känns tyvärr alltmer relevanta att återigen börja använda.

Ord räknas. Har vi inte ord blir det svårt att uttrycka det vi känner, det vi ser, det vi kanske anar eller tycker oss förstå. Orden artikulerar och preciserar tanken, de förmedlar tankar från en människa till en annan. Läs mer →

Richard Sörman

Barn och ungdomar ska idag lära sig att tänka kritiskt. Och det låter väl rimligt. Självklart ska barn lära sig att tänka fritt och självständigt. Men klarar våra vänsterorienterade pedagoger av att hantera paradoxen som säger att det kritiska tänkandet kan vändas mot sig självt? Får man vara kritisk i skolan mot tesen att man alltid ska vara kritisk? Och kan vi verkligen vara konsekvent kritiska? Måste inte alla ha några gudar som står över både kritik och ifrågasättande? Vilka gudar har högern? Vilka gudar har vänstern?

Det talas mycket om ”kritiskt tänkande” i vår moderna svenska skola. Barn och ungdomar ska bli självständiga individer som tänker fritt. De ska stå starka mot propaganda, indoktrinering och falska nyheter. Läs mer →

Richard Sörman

Vad är det för mening att diskutera immigration och integration så länge man utesluter faktorn kvantitet? Att integrera tio tusen människor är en sak. Att integrera en miljon är en annan. Inga vackra sagor om integration, assimilation och nya gemensamhetsskapande berättelser för nya och gamla svenskar räddar oss från matematikens verklighet.

Jag läser en artikel i Kvartal (i serien om den nya nödvändiga berättelsen om Sverige som jag nyligen diskuterade här på Det Goda Samhället) av Dan Korn där författaren talar om en ”öppen nationalism” som möjlig väg mot en ny svensk gemenskap. Korn distanserar sig från det han kallar den ”etniska nationalismen” vilken skulle bygga på ”en rasistisk dröm om en ren folkstam”. Läs mer →

Richard Sörman

Nu heter det att Sverige behöver en ny ”berättelse”. Som om en välgörande berättelse om ett land i kris skulle vara möjlig att skriva bara för att man vill det. Hur ska det gå till? Ska propagandacentraler skapas som ska inpränta i oss alla, svenskar, turkar, somalier och araber, att vi är en del av en gemensam historia där vi alla kämpar för en gemensam sak? Lycka till.

Vi kommer under de närmaste åren få höra till leda att Sverige behöver en ny ”berättelse”. Sverige har förändrats, befolkningssammansättningen har förändrats. Många som bor i Sverige 2019 har inte sitt ursprung här. Vi delar inte längre språk eller gemensam kultur. Då är det berättelsen som ska rädda oss. Sverige behöver en ny berättelse. Läs mer →

Richard Sörman

Inom konservatismen finns en gammal tradition av anti-intellektualism. Konservativa människor misstror världsförbättrande reformatorer som påstår sig ha räknat ut hur allt ska bli. I ett konservativt perspektiv är människan en del av något större än henne själv. Därför äger hon själv inte förmågan att greppa hela den komplexa verklighet hon bara är en liten del av. Denna syn på människan och naturen går igen i vår samtida konservativa ”klimatskepticism”.

Patrik Engellau skrev en intressant text igår där han försökte utröna varför klimatfrågan har blivit en vänster-högerfråga. Jag har sett fler personer på sistone som undrat över detta: Hur kommer det sig att klimatdebatten, som inte tycks ha något med ekonomi och klasskamp eller med tradition och progressivitet att göra, placerar alarmister till vänster och skeptiker till höger?

Läs mer →

Richard Sörman

Många uttrycker idag en djup frustration över att barn och ungdomar inte lär sig något i skolan. Det heter att vi behöver kunskap för att kunna orientera oss i tid och rum. Det ligger säkert något i det. Men ändå. Tror verkligen intelligenta och tänkande människor att äldre generationers svenskar hade tillgång till en mängd utantillkunskaper som de hade lärt sig i skolan och att det var dessa kunskaper som sedan hade gjort dem till kloka och insiktsfulla medborgare? Tro de verkligen att kunskap är en garant för förnuft och perspektiv?

Karin Pihl, ledarskribent på Göteborgsposten, gick nyligen ut i en artikel och anklagade vår svenska skola för att inte längre förmedla kunskap. Hon berättar att hon på en middag träffat en person som kunde rabbla hela den svenska kungalängden från Gustav Vasa och framåt utantill. Det märkvärdiga vara bara att personen i fråga hade lärt sig detta efter och inte under sin skoltid. Läs mer →

Richard Sörman

Maud Hemberg är en av flera framträdande personer i kulturföreningen Gimle. I tider av globalism och mångkultur är syftet med Gimle att bevara och förvalta vårt svenska kulturarv. ”Vi behöver ta hand om vår egen kultur”, säger Maud Hemberg. ”Annars försvinner våra traditioner och vi tappar vår identitet. En kultur kan alltid utvecklas, men den ska inte raseras.”

Gimle är en nystartad rikstäckande svensk kulturförening med ”kulturkonservativ” inriktning. På sin hemsida skriver man att det finns en ”tydlig koppling mellan bevarandet av det svenska kulturarvet och bevarandet av vår svenska identitet. Vi anser att man har rätt att känna en stolthet över sin kultur, och genom att synliggöra och tillgängliggöra vårt kulturarv så möjliggör vi för fler att ta till sig av det.” Läs mer →

Richard Sörman

Svenska samtida skådespelare verkar ha svårt att framställa sina rollfigurer med självklarhet och naturlighet. Man försöker vara äkta och sann, men ofta blir det inte trovärdigt. Kan det vara en spegling av en samhällsutveckling där vi inte längre upplever vår tillvaro som rättfärdig och legitim? Hur gestaltar man en svensk man 2019 som bottnar i sig själv och tar sin existens för självklar?

Jag har en teori. Jag tror att vår svenska oförmåga att bottna i oss själva och att ta vår existens för självklar kommer till uttryck inte bara i en självmordsbenägen politik i förhållande till vår kultur och identitet utan också i en märkbar svårighet hos våra skådespelare att utöva sin konst med självklarhet och autenticitet. Det är som att många svenska aktörer till varje pris vill vara naturliga, men att naturligheten inte finns. Läs mer →

Richard Sörman

Forskare drabbas allt oftare av hot om våld och repressalier. Fenomenet ska inte försvaras, men det kan förklaras. Det svenska forskarsamhället har nämligen inte ställt sig utanför den i vår moderna tid så framträdande ideologiska trend som säger att kamp och förändring har ett egenvärde. Orättvisor ska bekämpas, normer ska utmanas, strukturer ska krossas. Varför skulle den akademiska forskningen gå fri från konflikter den själv till viss del har underblåst?

Vetenskapsrådets nättidning om akademisk forskning, Curie, publicerad nyligen en artikel om de hot om våld och repressalier som forskare verksamma i Sverige numera kan utsättas för: ”Runt om i landet utsätts forskare för hot i sin vardag. Hoten kan leda till att forskare känner sig otrygga på arbetsplatsen, inte vågar forska inom vissa områden eller blir försiktigare med vad de publicerar.”
Läs mer →

Richard Sörman

Vi har en övertro i Sverige på lagar och kontrakt. Allt vi gör ska stipuleras och regleras. Det gäller alltifrån regler i skolan till normer och värderingar i samhället. Vår tids kontraktsteoretiker tror till och med att vi ska kunna hantera vilka kulturkrockar som helst så länge vi alla lever under samma lagar. Men är det inte så att vår besatthet av lagar och regler egentligen mest avslöjar vår brist på tillit och gemenskap?

Jag har en bekant som jobbar på ett HVB-hem, det vill säga på ett institutionsboende för ungdomar med sociala problem. Läs mer →

Richard Sörman

Richard Sörman har sett Jane Magnussons nya dokumentärfilm om Hasse och Tage (Hasse & Tage – En kärlekshistoria, dokumentär, 1,45 min.). Allt som handlar om de båda komikernas liv och karriär är intressant och gripande. Men filmen är också politisk. Den ger en idealiserad bild av ett homogent folkhem där människor höll ihop och alla skrattade åt samma skämt. De nutida komiker och kulturpersonligheter som framträder i filmen ger den en klar vänstervinkel. Effekten av folkhemsnostalgin blir ändå märklig: hade vi ett bättre Sverige när alla var likadana?

När jag går ut från biografen efter att ha sett Jane Magnussons film om Hasse och Tage frågar jag den 17-åriga dottern vad hon tyckte om filmen. Jodå. Den var intressant och bra, men det blir lite ”störigt” med all denna nostalgi: Var allting verkligen så mycket bättre förr? Läs mer →

Richard Sörman

Har någon sett filmen om Gustav Vasa? Eller äventyrsfilmen om Karl XII? Har någon sett TV-serien om den svenska stormaktstiden? Vikingatiden? Medeltiden? Stockholms blodbad? Brandskattningen av Visby? Dackefejden? Förlusten av Finland? Inte det? Det är inte så konstigt. De här filmerna eller TV-serierna finns inte. Visst är det märkligt att svenska manusförfattare och filmproducenter totalt ignorerat vår svenska historia? Kom igen nu alla filmentreprenörer! Tiden är kommen. Gör storverk av vår svenska historia! Läs mer →

Richard Sörman

Ska svensk kultur bli en kultur bland många andra i ett mångkulturellt ”Sverige”? Inte om undertecknad får bestämma i alla fall. Här det motstånd som gäller. Varje meddelande om att motståndet ska upphöra är falskt. Vi behöver visa oss själva och våra ungdomar att vi inte står nakna och blottställda i ett tomt universum: Vi har en kultur att falla tillbaka på, vi har en tradition, en historia, en gemenskap, en självmedvetenhet. Under hösten kommer Det Goda Samhället publicera en rad artiklar om svensk kultur som tillsammans ska utgöra en litet, men förhoppningsvis inte helt betydelselöst bidrag i kampen för att premiera en svensk renässans. Vi behöver en svensk renässans. En sådan kan mycket väl komma, men vi behöver hjälpa den lite på traven. Läs mer →

Richard Sörman

Ibland räcker det långt med integritet. Den som har självkänsla och klarar av att sätta gränser utsätter inte sig själv för onödiga förödmjukelser. Fördelen med integritet är också att man klarar av att ta kritik. Det är väl inget konstigt att andra inte håller med? De tycker vad de vill, men jag tycker också vad jag vill. Opinionsbildare till höger borde verkligen odla sin integritet. Äg era åsikter så blir allt mycket enklare! Sverige som land skulle också behöva en ny integritet. Vilken enda orsak i hela himmelriket fanns det att försätta oss i den situation vi nu hamnat i när det gäller immigrationen och dess följder?
Läs mer →

Richard Sörman

Många människor nås aldrig av intellektuella argument. De är helt enkelt inte intresserade av politik och ideologi. Därför måste en politisk rörelse agera även socialt och kulturellt. I Sverige har vi slagit sönder familjebanden och vi är på väg att slå sänder välfärdsstaten som skulle träda i deras ställe. Vi har också gjort allt vi kan för att ta ifrån en hel ungdomsgeneration dess nationella identitet och naturliga könsroller. Det finns mycket att göra för den som känner sig hugad. Har du idéer? Hör av dig till Det Goda Samhället!
Läs mer →

Richard Sörman

Historien väntar på hjältemodiga uppror. Passiv underdånighet ger inga poäng när det förflutna summeras. Svensk ungdom har ett uppror att göra mot vad den själv borde uppfatta som passiviserande och fördummande indoktrinering. Rimligtvis bör ett sådant uppror komma. Alla kommer inte delta, men tillräckligt många. Under tiden kan vi alla göra aktivt motstånd i vardagen. Vi måste börja stå upp för oss själva och vägra delta i ett politiskt projekt vi inte tror på.

Varje generation har sin egen strid att utkämpa. Kanske har detta inte gällt vår svenska efterkrigsgeneration, men nu är verkar det vara dags igen. Förhoppningsvis behöver det inte bli en strid mot en militär fiende, men däremot en strid mot en mentalitet, mot en mental konsensus, mot en ideologi som förenklar och fördummar. Läs mer →