Richard Sörman: Vad kommer 2020-talets litteratur att berätta?

Richard Sörman

Kultur och litteratur har blivit en värld för kvinnor. Kvinnor både läser och skriver mer än män. Kan männen återerövra litteraturen? Ja kanske: om de vågar berätta sina egna historier och göra det på sina egna villkor. Vilka manliga berättelser kommer att gestalta vår samtid? Vilka insikter kommer att förmedlas? Kommer någon befrielse från det tillstånd av förnedring som den svenske mannen nu befinner sig i att kunna skildras?

Expressen Kultur publicerade under veckan en diskussion mellan Daniel Sjölin och Åsa Beckman som handlade om männens frånvaro i den samtida skönlitteraturen. Kvinnor läser mer än män, men kvinnor skriver också mer än män. Läs mer

Bitte Assarmo: Den ofrivillige biskopen som gav oss den traditionella gåsmiddagen

Bitte Assarmo

Den 10 november är det Mårtensafton, eller Mårtensgås som det brukar kallas. Då ska det festas på svartsoppa (soppa på gåsblod, gåskrås och katrinplommon), gås och äppelkaka, och även om seden idag mest förknippas med Skåne så har den historiskt varit känd i hela Sverige ända sedan 1500-talet. Till en början var det främst de högre stånden som festade med gåsmiddag och först under den sena 1800-talet spreds gåsen som festmat över hela landet, i takt med det ökande välståndet.

Mårtensafton har fått sitt namn efter det katolska helgonet Martin av Tours, eller Mårten som det blev i försvenskad version. Han föddes i Ungern omkring år 316 och tjänstgjorde i unga år som soldat i den romerska armén. Han posterades i Gallien, det nuvarande Frankrike, där han så småningom valde bort vapnen för ett fromt liv i den kristna tron och blev ordensbroder, munk. Läs mer

Gästskribent Mia Petzäll: Svensk renässans: Svensk fäbodsskötsel påminner oss om vår styrka och självständighet

De svenska fäbodarna uppstod i områden där utmarkerna var stora och kunde nyttjas som betesmarker. På sommarhalvåret sköttes de av ensamarbetande kvinnor som tog hand om djuren och gjorde ost och smör. Dessa kvinnor utvecklade också en stor kunskap om alla de nytto- och medicinalväxter som fanns i naturen. Den svenska vallkullan, eller fäbodjäntan, är en fantastisk förebild för styrka och självständighet.

Fäbodskötseln växte fram i Sverige under den senmedeltida agrarkrisen på 1300- och 1400-talen. Som mest intensiv var den under 1700- och 1800-talen. En fäbod var en plats med bebyggelse i skogen där boskapsskötseln var förlagd under sommarhalvåret. Att ta hand om djuren och förädla de produkter som djuren ger har i nordisk kultur framför allt varit kvinnornas ansvar. Kvinnorna har därför oftast varit de som arbetat på fäboden under sommaren dit man förde djuren för att ge dem bete utanför byns värdefulla odlingsmark. Läs mer

Mohamed Omar: Martin av Tours och något om de första kristna européerna

Mohamed Omar

Idag är det den 10 november, dagen före Martins dag. Martin, eller Mårten, var en en biskop i staden Tours som levde på 300-talet. Varför äter man gås kvällen före Martins dag? Det sägs att han var för ödmjuk för att bli biskop, så han gömde sig bland en skock gäss. Han blev dock avslöjad av fåglarnas kacklande.

Martins föräldrar var hedningar, det vill säga de tillhörde den gamla, europeiska religionen. Hans far var officer det romerska rikets armé. Martin följde i faderns fotspår och blev soldat, ett passande värv eftersom namnet kommer från krigsguden Mars i den romerska mytologin. När Martin var arton år hade han en uppenbarelse som omvände honom till kristendomen. Läs mer

Mohamed Omar: Jesus. Fuckin’ California

Mohamed Omar

I filmen Die Hard från 1988 (som jag skrivit om här) befinner sig polisen John McClane (Bruce Willis) på en julfest på sin ex-frus arbetsplats i Los Angeles. En man kommer fram till John och hälsar på honom med en kindpuss. John studsar, och med avsmak i minen säger han: ”Jesus! Fuckin’ California”.Kalifornien var sedan länge känt för att vara liberalt på fler än ett sätt. Kindpussar var tydligen för liberalt för en hårdkokt snut från New York. Det var här studentrevolten mot Vietnamkriget började. Det var här hippierörelsen hade sitt Mecka.

Idag har Kalifornien utvecklats till ett fäste för Demokraterna, som gör vad de kan för att obstruera Trumps reformer inom invandringspolitiken. Att någon som Ronald Reagan skulle bli guvernör i Kalifornien igen ser jag som osannolikt. Läs mer

Richard Sörman: Ta tillbaka orden (3): det upphöjda och förfinade

Richard Sörman

Vänstern ogillar kulturella hierarkier. Inga skillnader ska finnas mellan det vackra och det fula, mellan det förnäma och det triviala. Men alla skillnader mellan högt och lågt handlar inte om makt och sociala värden. Som individer kan vi ha allt intresse i världen av att höja oss över det triviala och ta oss upp på de höjder där luften är friskare och utsikten längre. Låt oss tala om det upphöjda och förfinade igen!

Modernismen vill inte veta av några hierarkier inom kulturen. Inget ska vara finare än något annat. Därför har vi tappat bort en hel vokabulär som handlar om den kvalitativa kulturens upplyftande och förädlande verkan på människan. Läs mer

Anders Leion: Sagor

Anders Leion

”Midgårdsormen, Midgårdsormen” skrek min syster och dansade omkring i den lilla roddbåten. Skräckslagen försökte hon undkomma den mycket stora ål som pappa just hade släppt ur mjärden. Hennes gastande studsade långt över den helt lugna vattenytan utanför Nyköping. 

Varför gjorde hon det? Hon liksom jag hade med spänning läst den nordiska gudasagan och lärt känna dess gudar, jättar och andra varelser i en serie som gått i tidningen Vi under sent fyrtiotal. Vi hade lärt oss en del om sådant som nutidens barn enligt skolmyndigheterna alls inte skall lära sig något om. Så roligt skall de inte få ha. De får väl läsa Sagan om ringen istället.  Läs mer

Mohamed Omar: Vikingalynnet

Mohamed Omar

Den första lördagen i november kallas i den svenska almanackan för Alla helgons dag. Det passar ju bra att ha en högtid på en lördag då folk är lediga. Traditionellt inom kristenheten har man firat Alla helgons dag den 1 november, även i vårt land.

Hur som helst, på Alla helgons dag den 2 november, besökte jag Gamla kyrkogården i Uppsala. Jag har ingen anhörig begravd där, utan jag brukar gå till någon poet. De är inte alltid helgon, men förtjänar att bli ihågkomna, ja, som det står i Odyssén: ”Bland alla människor på jorden är heder och vördnad skaldernas lott.” Läs mer

Richard Sörman: Befria heteromannen från alla tvingande normer

Richard Sörman

2010-talet har varit normkritikens årtionde. Alla ska befrias från tvingande normer. Alla har rätt att bli sedda och älskade precis som de är eller väljer att vara. Okej. Då kör vi på det. Även män kan vara offer för normer och hederskultur. Även heteromän kan bli barn på nytt och söka uppmärksamhet genom offerskap och konflikt.

Av alla de barnsligheter som florerar i vårt samtida Sverige är nog offertänkandet kring sexualitet och identitet bland de mest patetiska. Kan vi inte bara slå fast en gång för alla att de flesta moderna svenskar inte bryr sig ett skvatt om vad deras medmänniskor gör i sänghalmen? Vuxna individer får bli intima med vem de vill så länge alla vet vad de gör och deltar på egna villkor. Läs mer

Mohamed Omar: Alla helgons dag

Mohamed Omar

På Alla helgons dag ska man minnas de döda.

I Strindbergs novellsamling Från Fjärdingen till Svartbäcken ger han en dyster bild av studentlivet i Uppsala. I novellen Ensittaren berättar han om en världsfrånvänd zoologistudent, som bodde vid kyrkogården.

“En mörk kväll hade en kamrat sett honom smyga på kyrkogården med en lykta i handen. Det viskades hemska saker; jag försvarade honom, men visste ej själv vad jag skulle tro, ty han var fanatisk naturforskare. Jag ansåg mig för hans heders skull böra fråga honom om verkliga förhållandet! Han blev ond och svarade intet!” Läs mer

Mohamed Omar: Halloween är en bra tid att återvända till Dan Andersson

Mohamed Omar

Idag är det den sista oktober och Allhelgonaafton. Den 31 augusti startade Det Goda Samhällets kulturredaktör Richard Sörman en artikelserie under rubriken ”svensk renässans”. I den första artikeln skrev han:

”Vi har en kultur att falla tillbaka på, vi har en tradition, en historia, en gemenskap, en självmedvetenhet.”

Sedan följde flera intressanta artiklar skrivna av olika gästskribenter om bland annat kläder, mat, film, fornminnen och traditioner. Läs mer

Gästskribent Paula Ternström: Fedra/Hippolytos på Dramaten

Paula Ternström

Paula Ternström har sett Dramatens uppsättning av Fedra/Hippolytos. Den svenska version om Hippolytosmyten som nu skrivits utifrån tre äldre förlagor är utsökt i sin allvarliga högstämdhet. Men uppsättningen lyckas inte förvalta textens skönhet. Det är uppfriskande att Dramaten tar ut svängarna med experimentell teater, men den könsöverskridande rollbesättningen förvirrar och känns mest malplacerad.

Jag längtar språket. Jag längtar orden som renar mig. Jag längtar bort från det fula, det ytliga och banala. Åh Gud! Ge mig texter jag kan växa i som människa. Läs mer

Richard Sörman: Konsten att vara höger och ändå vilja det goda och det rätta

Richard Sörman

De liberaler och socialister som känner att marken börjar gunga under fötterna kan behöva lite hjälp med att omorientera sig i tillvaron. Det kanske inte är så lätt att tänka nytt när motståndarna identifierats med det onda och man själv med det goda. Det Goda Samhället ger gärna några ord på vägen. Man kan nämligen vara konservativ och ändå vilja göra det rätta. Det gäller bara att våga släppa taget om det absoluta tänkandet.

Vänstern har länge varit normen i svensk politik. Står man till höger och föreslår något annat än vänsterns påbjudna idealism och vedertagna värdegrund är man ”kontroversiell”. Vänsterns politiska patos beskrivs obekymrat i main stream media som en kamp mot orättvisor och förtryck, eller mot tvingande normer eller kanske mot hat och fientlighet. Vänstern har helt enkelt stått för det goda. Därför är det heller inte så lätt för vänsterintellektuella (och dit räknar jag liberala tänkare som vänder sig mot den nya konservatismen) som känner att marken börjar gunga under fötterna att byta åsikt och erkänna att de ondsinta motståndarna till viss del hade rätt. Läs mer

Mohamed Omar: Tonårsfilmer från 80-talet: The Lost Boys

Mohamed Omar

I min serie om tonårsfilmer från 80-talet har jag nu kommit till The Lost Boys från 1987. Jag går inte i kronologisk ordning, utan skriver bara om den jag känner för. Dock gör halloween (ja, jag vet att jag tjatar om detta) att det passar bra att skriva om denna skräckkomedi just nu. Många tillbringar dessa höstkvällar med att se på skräckisar och käka godis. Inte jag, eftersom jag tänker på min vikt och min hälsa.

The Lost Boys regisserades av Joel Schumacher, som två år tidigare regisserat St. Elmo’s Fire om ett gäng ungdomar som går ur highschool och vad som händer sen. Den anses som en av de viktigaste av 80-talets ungdomsfilmer vid sidan om The Breakfast Club. Jag kommer att skriva om dem framöver. Läs mer

Bitte Assarmo: Allhelgonafirande och Halloween – traditioner med urgamla anor

Bitte Assarmo

Allhelgonafirande – eller Halloweenfest? Bruket att fira just Halloween blir alltmer utbrett i Sverige och för många kanske den känns som ett stort avsteg från den mer stillsamma Allhelgonahelgen, då vi tänder ljus på våra kära anhörigas gravar och iakttar lugn vördnad för dem som lämnat oss. Men skillnaderna är egentligen inte så stora som man kan tro. Och Halloween är långtifrån enbart den högljudda amerikanska helg som vi ibland förleds att tro.

Halloween, eller All Hallows Even som betyder alla helgons afton, är namnet på allhelgonaafton i de engelskspråkiga länderna. Dess ursprung kan spåras till den förkristna keltiska nyårsfesten Samhain, som firades just denna dag för att markera att sommaren var över och att vintern gjorde sitt intåg. Samhain betraktades också som den natt då de döda återvände till jorden. För att vägleda dem och skrämma bort häxor och annat ont tände man eldar och ljus i nattmörkret. Läs mer

Mohamed Omar: Är Mark Zuckerberg en rymdödla?

Mohamed Omar

Den här murriga tiden på året ska man krypa ihop i en fåtölj och läsa skräckberättelser. En av mina favoritförfattare i genren är amerikanen H. P. Lovecraft (1890-1937). Han är den mest sålde skräckförfattaren efter Edgar Allen Poe och beskrivs som en av den mest inflytelserika. Den store Stephen King har erkänt sin skuld till Lovecraft.

Men under sin livstid var han dock ganska obskyr – Lovecraft skrev under 1920- och 30-talet noveller för diverse billiga publikationer med äventyrs- och fantasyinriktning, så kallad ”pulp fiction”. Hittills hade skräck varit detsamma som gotisk litteratur, det vill säga jungfrur i nöd, gamla slott, ruiner, vampyrer, spöken och onda munkar. Men Lovecraft förde in science fiction i sina skräckberättelser. Läs mer

Gästskribent Michael Diamant: Svensk renässans: Låt oss bygga vidare på den nordiska klassicismen

Michael Diamant

Michael Diamant från Arkitekturupproret skriver att vi behöver bygga vackert och harmoniskt igen. Modernismen inom arkitekturen måste utmanas och helst bli till en parentes i historien. I Sverige kan vi bygga vidare på den sista traditionalistiska arkitekturstil vi hade innan de fyrkantiga lådorna tog över nämligen den nordiska klassicismen eller ”Swedish grace”. Husen kommer inte att bli dyrare att bygga men desto mer uppskattade av dem som ska bo där.

Många som har tröttnat på lådliknande nybyggen hittar nu till Arkitekturupproret. Föreningen vänder sig mot den eskalerande förfulningen av våra svenska städer som skett från 1960-talet och framåt. Arkitekturupproret vill se ett mer traditionsinspirerat byggande och de undersökningar som gjorts om människors preferenser pekar på att en stor majoritet föredrar traditionell arkitektur. I övriga Europa och i Nordamerika har det börjat byggas traditionsinspirerat i stor skala även om det i sin helhet alltjämt utgör en marginell del av all nyproduktion. Ett konkret problem är att det finns för få utbildade klassiska arkitekter. Läs mer

Mohamed Omar: Tonårsfilmer från 80-talet: Sixteen Candles

Mohamed Omar

När man tänker tonårsfilmer från 80-talet, tänker man The Breakfast Club från 1985. Det är den mest ikoniska tonårsfilmen från perioden och John Hughes mästerverk. Hughes började sin karriär i slutet av 70-talet som skribent på National Lampoon, en humortidskrift i ungefär samma anda som Mad, men elakare.

En av Hughes självbiografiska noveller i National Lampoon, ”Christmas ’59”, som publicerades i december 1980, blev sedan underlag för manuset till den populära julfilmen Ett päron till farsa firar jul med Chevy Chase i huvudrollen. Den ingår i en serie päron till farsa-filmer om familjen Griswolds misslyckade semesterfiranden. Läs mer

Richard Sörman: Nationalmuseum bör lära oss uppskatta det sköna

Richard Sörman

Är vi fortfarande mottagliga för den högstämda och idealiserade skönhet som finns i äldre konst och litteratur? Eller har vi påverkats så mycket av modernitetens upptagenhet av det vardagliga och banala att vi inte längre förmår uppskatta det sköna och sublima? En institution som Nationalmuseum borde kanske se som sin primära uppgift att lära oss förstå klassisk konst på dess egna villkor.

Många har reagerat på de förklarande skyltar som finns på det nyrenoverade Nationalmuseum. Man störs av att äldre tiders konst genomgående beskrivs med hjälp av vår samtids ideologiska preferenser. Den ena vackra tavlan efter den andra sägs vara målad för att skänka prestige åt någon kung eller makthavare. Konst framställs som ett verktyg framför allt för maktutövning och skapande av social status. Läs mer

Gästskribent James Garrabrant: Det nya Sverige: Genesis

James Garrabrant, översättare och författare, funderar över skapelsen av det nya Sverige. Utan ursprung och historia, och dessutom utan gränser, blir landet ett ingenmansland: ett land för alla, men ett hem för ingen. Vilka kommer vilja bo i denna abstrakta skapelse?

När skapades det nya Sverige? På sextiotalet som följd av studentupproren, på sjuttiotalet som följd av regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, på nittiotalet när Luciabeslutet upphävdes. Läs mer

Mohamed Omar: Svensk renässans på Alla helgons afton

Mohamed Omar

Är det för tidigt att skriva om halloween? Känslan kan infinna sig redan i september. Avsnittet ”The Ride” i teveserien Sopranos (episod 9, säsong 6), sändes den 7 maj 2006 men utspelar sig slutet av september. Maffiabossen Tony och hans unge kusin och skyddsling Christopher Moltisanti befinner sig på resa från Pennsylvania hem till New Jersey.

De stannar på vägen för att kasta vatten då de får syn på två motorcykelknuttar som håller på att råna en vinbutik. Tony och Christopher tar tillfället i akt när knuttarna är frånvarande och rånar dem på deras stöldgods. Läs mer

Mohamed Omar: Drömmarna och döden

Mohamed Omar

Rock var länge en killgrej. Elvis Presley viftade på höfterna, tjejerna i publiken skrek. I oktober 1981 släpptes en rocklåt som blivit klassisk: Don’t Stop Believin. Bandet Journey bestod av enbart vita män med Steve Perry som sångare. Det var ingen stor fråga på den tiden.

Lyssnar man på rabiata feminister får man ibland intrycket att vita, straighta män är världens största skurkar. Då borde Sweden Rock Festival i Blekinge vara livsfarligt för tjejer. Så är det inte, på festivalen, som varar i tre till fyra dagar och samlar 30 000 besökare, går det väldigt lugnt till om man jämför med den mer mångkulturella reggaefestivalen i min hemstad Uppsala. Läs mer

Richard Sörman: För att nå fram krävs relaterbarhet

Richard Sörman

Det är lätt att tro att bäst argument alltid vinner. Så enkelt är det inte. För att nå en bred publik måste det man skriver vara relaterbart för den breda publiken. Om ingen tror på det man säger spelar det ingen roll att man har rätt. Det är heller inte så att de viktigaste frågorna alltid får mest plats i media. Journalister och debattörer anpassar sig hela tiden efter vad de tror att deras publik kan och vill relatera till. Alla bemödar sig dock inte om att vara relaterbara utan försöker ligga före utvecklingen snarare än att följa den.

Intellektuella som försöker tänka själva får ofta hantera den paradox som säger att ju mer unik du är i ditt tänkande desto större är risken att ingen bryr sig om vad du säger. Det här gäller både intellektuell debatt och vetenskaplig verksamhet vid universiteten. Läs mer

Mohamed Omar: Bengt Feldreich och stjärnan i det blå

Mohamed Omar

Först Arne Weise och nu Bengt Feldreich. Han blev 94 år och, liksom Weise, personifierade han den svenska julen. Han var den första julvärden 1959 och är berättarrösten i ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul”. Han hade uppdraget ram till 1972 då hans vän Weise tog över. Varje år avslutas programmet med att Bengt Feldreich – i Benjamin Syrsas gestalt – sjunger ”Ser du stjärnan i det blå”.

Allt sedan 1959 har Kalle Anka på TV varit en del av julfirandet. Mellan tre och fyra miljoner svenskar ser detta program på julafton varje år. I inget annat land har Kalle Ankas jul samma ställning som här. Numera är tecknade filmer inget märkvärdigt, man har tillgång till allt man vill ha på Internet. Men Kalle Anka lever vidare mera som en ritual än som en filmupplevelse. Det är någonting man gör hela familjen tillsammans. I det sekulära Sverige är det inte gudstjänsttider man har reda på, medan klockan tre på julaftonen har blivit en helig tid man förhåller sig till. Läs mer

Richard Sörman: Låt oss ta tillbaka orden! 2. Reda och redlighet

Richard Sörman

Det Goda Samhället fortsätter påminna om ord som gått förlorade. Vem talar idag om ”reda” och ”redlighet”? Finns det några redlige män och kvinnor i Sverige som klarar av att reda ut våra problem och bringa reda i vårt land? Vi måste hitta tillbaka till vår egen vokabulär. Med ord kommer tankar och förståelse till det vi anar eller förstår intuitivt. Vi måste kunna tala om bristen på reda och redlighet.

Jag skrev i en tidigare artikel att vi som vill se ett Sverige utan vänsterutopism och idealistiskt självskadebeteende behöver hitta tillbaka till vårt eget språk. Den socialistiska och liberala vänstern har sin vokabulär och vi har vår. Problemet är att vi delvis tappat vår terminologi ur sikte eftersom vår samtid har velat göra sig av med allt som har med natur och kultur att göra. Läs mer

Gästskribent Malin Kim: Hur ska vi möta politiseringen av vårt kulturarv?

Malin Kim går på Historiska museet och blir grundligt irriterad på den politiska uppfostran museet ägnar sig åt. Hon undanber sig ideologiska pekpinnar och förundras över att museerna inte förstår att politiseringen förtar deras trovärdighet. Dock bör vi inte sluta besöka våra museer: Ingen ska ta ifrån oss vårt kulturarv.

Det är en solig dag nu i oktober 2019 när jag tar tåget till Stockholm. Egentligen är det en sådan klar och vacker dag som man bör tillbringa utomhus, men jag har andra planer. Jag ser fram emot att under några timmar få försvinna in i den flykt från vardagen som bara ett välsorterat museum kan skänka: Jag ska till Historiska museet och det är många år sedan jag var där. Förväntningarna är högt ställda. Läs mer

Mohamed Omar: Pappa kommer först

Mohamed Omar

Idag den 14 oktober är det 36 år sedan Cyndi Lauper släppte sitt album ”She’s so unusual” 1983. Det är Laupers debutalbum som soloartist. Men redan 1980 släppte hon ett album med gruppen Blue Angel där hon var sångerska. Det är bra, men sålde dåligt av någon anledning. Tiden var väl inte rätt. En låt från detta första album, ”Maybe He’ll Know”, återkom senare på albumet ”True Colors” 1986.

Blue Angel var ett retro rockabilly-band, bildat i New York 1979, samma år som det mer framgångsrika rockabilly-bandet Stray Cats. Namnet kommer från en Roy Orbison-låt från 50-talet. Det här var strax efter att punken hade haft sitt genombrott med bandet The Ramones, också från New York. The Ramones är också tydligt influerade av 50-talets rockabilly och doo-wop. Dessa, och liknande band, lekte med 50-talsmusiken med en blandning av genuin nostalgi och ironisk distans. Läs mer

Gästskribent Malin Kim: Svensk renässans: Trasiga runstenar lär oss vara rädda om vårt kulturarv

Malin Kim skriver om svenska runstenar. Under flera århundraden var man likgiltig inför runstenarnas kulturhistoriska värde. Man tog ned dem och använde dem som byggnadsstenar. Låt oss själva inte bli lika oaktsamma. Mycket av det vår kultur och vårt samhälle vilar på är betydligt skörare än de stadiga stenar som ofta ändå lyckats överleva tidens tand. Vi måste odla vårt kulturarv och hålla det levande.

Runorna är en fängslande del av vårt kulturarv. De uppstod i de germanska delarna av Europa århundradena efter Kristi födelse och fick sin största utbredning i Skandinavien. Sverige är det runrikaste landet av alla. Omkring 2800 runstenar och runhällar finns spridda innanför landets gränser, med den högsta koncentrationen i Mälardalen. De har förkunnat sina budskap genom århundraden och utgör en oskattbar källa till kunskap om vår historia. Runalfabetet är våra förfäders första skriftspråk och runstenarna våra äldsta bevarade originaldokument på svenska. Läs mer

Bitte Assarmo: Blockmakarens hus berättar om vårt kulturarv

Bitte Assarmo

Mycket må ha förändrats i den kungliga huvudstaden genom historiens gång. Ännu finns dock några genuina gamla miljöer kvar, trots skoningslösa rivningar, där stora delar av vårt kulturarv demolerades i en missriktad moderniseringshysteri. En av dessa historiska miljöer är Stigbergsgatan på Söder.

Stigbergsgatan sträcker sig söder om Fjällgatan från Lilla Erstagatan mot öst och slutar vid den stora bergsskärningen öster om Renstiernas gata. Dess äldsta dokumenterade namn är Katarina Östra Qvarngränd, och kvarnen tros ha varit Swart Hindriks kvarn som låg där dagens Ersta Sköndals högskola ligger idag. Sitt nuvarande namn fick gatan i samband med den stora namnrevisionen 1885. Då skedde en omfattande namngivning av dels nya gator och förändring av äldre gatunamn i Stockholm avsedd att ta hänsyn till belägenheten och naturförhållandena. Läs mer

Richard Sörman: Bryr vi oss inte om döden längre?

Richard Sörman

Vår samtid är märkvärdigt tyst om döden. I alla fall i kulturen. Vilka författare eller filmskapare intresserar sig idag för dödsmedvetenhet och existentiell ångest? Vilka intresserar sig för tidens gång, för aska och förgängelse, för glädje och njutning som strategi för att glömma? Bryr vi oss inte om döden längre? Eller har vår dödsångest tagit sig andra uttryck?

Äldre litteratur är ofta full av beklaganden över livets korthet och obetydlighet. ”Ack, döden är en faslig björn, / Han kräver livet varje timma” skrev Bellman på 1700-talet. På 1500-talet författade Shakespeare: ”En skugga blott, som går och går, är livet; / En stackars skådespelare som larmar / Och gör sig till en timmas tid på scenen / Och sedan ej hörs av. Det är en saga, / Berättad av en dåre; låter stort, / Betyder intet”. Romaren Horatius uppmanade oss att ”fånga dagen” eftersom nuet är det enda som med visshet är vårt. Läs mer