För några år sedan föreställde sig stora delar av det svenska samhällsetablissemanget att Sverige kunde ha en obegränsad invandring. Det är lätt att glömma, men så var det faktiskt. Man menade att det var vår skyldighet att hålla våra gränser öppna för alla som ville söka asyl. Man menade att det var orättfärdigt att göra skillnad mellan “vi och dom”. 

Nu påstår somliga att de har lärt sig. Och en viss kursändring har skett. Samtliga högerpartier i Sveriges riksdag, och därtill Socialdemokraterna, säger att massinvandringen var ett misstag och att vi nu behöver hålla igen. (Vad det sedan innebär i praktiken återstår att se.) Det heter att “vi i Sverige” har lärt oss av “flyktingkrisen”. Vi har förstått att vi måste ha en hållbar migrationspolitik. 

Frågan är bara om de flesta svenska politiker verkligen har lärt sig något. Det grundläggande tänkandet när det gäller invandring, demografiska förändringar och oönskade förändringar av vårt land verkar nämligen aldrig kunna hamna rätt. 

Den senaste tiden har det bland annat handlat om medborgarskapets status. Det har handlat om ett skarpt uttalande från statsminister Ulf Kristersson om att ett svenskt medborgarskap inte bara är en resehandling utan även en förpliktelse till lojalitet med Sverige. Är du svensk medborgare ska du vara beredd att försvara ditt hemland med vapen i hand. Och statsministern lät uttrycka vissa tvivel angående de nya svenskarnas lojalitet med Sverige. Medborgarskap har delats ut allt för lättvindigt. 

Och då är vi där igen. Samma visa om igen. Återigen visar röststarka delar av de svenska eliterna att de tänker som femåringar. Ulf Kristerssons uttalande är splittrande säger Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Och i Dagens Nyheter skriver ledarredaktionen följande kommentar (som är värd att återges i sin helhet): “Det finns något mycket intressant och dystert här. För precis som Kristersson visade i sitt tal till nationen i höstas så verkar han inte ens ha ambitionen att vara hela landets statsminister. Då, efter flera uppmärksammade fruktansvärda gängdåd, valde han att blanda ihop migration och kriminalitet och påstå att minskad invandring i sig skulle vara ett sätt att mota gängbrottsligheten. Nu väljer han att skilja ut och söndra i stället för att ena befolkningen inför ett reellt hot om krig.” 

Det här skrivs alltså 2024 på en av Sveriges största dagstidningar. Gängkriminalitet har ingenting med invandring och göra och ett förtydligande från statsministern angående de förpliktelser som följer ett medborgarskap innebär att han vill “skilja ut” och “söndra”… Herregud! När ska det ta slut? När ska det bli slut på den så hopplösa dumsnällheten som gjort så mycket skada? 

Det är som att polletten aldrig trillar ned hos det gamla samhällsetablissemanget. Ett verkligt skifte i tänkandet sker aldrig. Vilken värld lever Dagens Nyheters ledarskribenter i? Hur kan de fortsätta förneka kopplingen mellan massinvandring och gängkriminaliteten? Här har till och med ledande socialdemokrater numera gett upp. Och när det gäller medborgarskapet och försvarsviljan är det väl naturligt att man diskuterar hur det står till med lojaliteten till Sverige hos de människor som blivit medborgare trots att de inte har några historiska kopplingar till Sverige? För övrigt påstår många av dem som kommit att de flytt från krig. Varför skulle de då stanna kvar och slåss för Sverige? 

Någon som läser detta kanske tänker att det inte handlar om dumsnällhet utan om ondska. Så kan man se det ibland. Den avgörande motivbilden bakom pk-tänkandet är mångfacetterad och svårutforskad. För egen del lutar jag alltmer åt att tala om ren dumhet. Dumhet eller kanske förnekelse. En sak är säker: hos vissa verkar polletten aldrig trilla ned.