Den mest övertygande lärdomen om mänsklighetens öde är nog följande korta sentens som troligen aldrig utlärts på universitet eller handelshögskola:

Svåra tider skapar starka män, starka män skapar goda tider, goda tider skapar svaga män, och svaga män skapar svåra tider.

Enligt ChatGPT tillskrivs kända tänkare som Ibn Khaldoun, Giambattista Vico och Oswald Spengler ansvaret för formuleringen, men enligt den historiska järnlag som säger att det alltid finns äldre källor om man bara letar, så är jag övertygad om att någon kines från Xia-dynastin har sagt ungefär detsamma.

I vilket fall som helst så tror jag att maximen är tillräckligt sann för att tas som utgångspunkt för seriösa funderingar om varför vår civilisation, alltså den västerländska, inte går på alla cylindrarna och varför vi inte vill ägna saken några seriösa funderingar. Det beror på att vi lever i goda tider som skapar svaga män. I nästa fas kommer våra svaga män att ha skapat svåra tider.

Det som gör sentensen så kraftfull är att den inte utretts och klarlagts med hjälp av höglärda människor som tillämpat någon skolastisk eller på annat sätt modern filosofisk teori utan i stället uttrycker vad envar själv kan konstatera om han bara öppnar ögonen. Det som sunda förnuftet då avslöjar för oss är att människor drar sig för att anstränga sig och därför strävar efter att inrätta ett liv där det så mycket som möjligt sparas på ansträngning.

Jag har genom ett liv som anlitad föredragshållare skaffat mig många motståndare genom att ofta börja anföranden med att deklarera min människosyn som jag sagt har varit att ”de flesta människor, om villkoren i övrigt är lika, hellre lever av andras arbete än av sitt eget”. Det har retat upp politiskt korrekta människor tills de insett att 300 tkr om året utan arbete är bättre än 300 tkr med arbete eftersom friheten tillåter nästan vilken syssla som helst.

Tråkigt nog möjliggör friheten lättjan, det vill säga rätten att inte göra någon som helst nytta. Ett sådant liv korrumperar. Ett gott liv på andras bekostnad skapar därför svaga män. Vår förbannelse som samhällsvarelser är emellertid att vi inte, på grund av våra medfödda instinkter, kan erkänna våra mentala defekter och sluta eftersträva ”il dolce farniente” och i stället nobba alla slags bidrag och greja oss ett jobb. Någon kanske skulle vilja gå så långt som till att stänga Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att på sikt lägga skutan på en mer pålitlig bog.

Redan som barn manar instinkterna människan att fly från sitt ansvar om det inte finns tillräckligt med självuppoffrande föräldrar som försakar sin egen bekvämlighet för att med den hänsynslöshet som saken kräver förmå barnen att lära och följa pliktens bud. Ett alldeles nyuppfunnet pliktbud är att barnens skärmtid måste begränsas eftersom skärmtiden anses vara inkörsport till onda ting såsom, enligt ChatGPT, fördröjd insomning, sämre humörreglering, korta belöningscykler, försvårad uthållig koncentration, nätmobbning och ökad risk för övervikt. Australien har lagar mot medieplattformar för tittare under sexton år.

Allt sådant beror på TikTok och på amerikanska techbolag som programmerar sina appar så att barnen totalt ska fastna på beroendekroken och därmed bli just så inlärt hjälplösa som de politiskt korrekta föreställer sig att Kapitalet vill ha dem.

Ibland upptäcker jag motsvarande defekter hos mig själv även om min knarkapp inte är TikTok och Instagram utan YouTube. Därifrån väller det ut videoklipp som kan hålla mig drogad en hel kväll: hur man rundar Kap Horn, stramt marscherande tyska soldater från 20-talet, kocken Leif Mannerström lagar Lilians köttbullar, fejkade kinesiska militärpinuppor i tusental gör martial arts, en tändkulemotor till fiskefartyg tillverkas på Skandiaverken i Bohuslän, ett föredrag om filosofen Spinoza som menade att Gud fanns överallt vilket de troende ogillade, en full värmlänning som försöker starta en dieselmotor, ett lejon som slåss med en kobra, statsvetare som förklarar att Trump är mutbar, slaget vid Trafalgar och Nelsons tragiska död år 1805 och så vidare.