Sträck på dig, svensk! Och speciellt du svenske man som förväntas vilja försvara ditt land, din kultur, dina kvinnor och dina barn: Sträck på dig!

Ställ dig upp och sträck ut armarna åt sidorna. Se till att stå bredbent. Håll ryggen rak. Ut med bröstet. Lyft på huvudet. Rak i nacken! Se dig omkring med bestämd blick.

Uttala sedan följande ord högt för dig själv: ”Jag är svensk. Sverige är mitt land. Här är det mina lagar och regler som gäller. Jag bottnar i mig själv och i min omistliga rätt att värna mitt territorium. Jag sätter gränser för hur många främlingar som får komma hit och för vad de får göra när de är här. Jag tar mig rätten att värna mitt samhälle, min kultur och mitt hem. Jag tar mig rätten att önska bo i ett land där jag känner mig hemma. Om någon förnekar mig den rätten kommer jag göra motstånd.”

Den just nu aktuella debatten om invandringen som en ”belastning” visar bara en sak: Vi svenskar måste hitta tillbaka till vår självkänsla. Vi måste argumentera med betydligt större självförtroende. Vi ska inte be om ursäkt för att vi vill sätta gränser både för invandring och för vad invandringen ska kosta. Ingen ska tala om för oss vad vi ska göra i vårt eget land. Vi behöver inte legitimera vår existens. Vi behöver inte förklara varför vi vill vara oss själva i vårt eget hem.

Hur får man tillbaka en förlorad självkänsla? Ett sätt är att gå via kroppen. Självkänslan är till stora delar en fysiologisk företeelse. ”Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna!” skriver Jordan Peterson i sin självhjälpsbok: 12 livsregler: Ett motgift mot kaos. Och det är den allra första livsregeln. Allt börjar nämligen med självkänsla. Endast därifrån blir det möjligt att bygga ett liv och en tillvaro. När du sträcker på ryggen och väljer att ta plats visar du din omvärld att du finns och tänker finnas. Då sätter du i gång en rad neurokemiska processer i kroppen som gör att både dopamin och serotonin utsöndras. Det blir lättare att tro på dig själv. Det blir lustfyllt att ta plats och konkurrera med andra. Om du däremot väljer att inte ta plats (eller kanske inte klarar av att göra det) riskerar du att behandlas illa av andra. Du kan hamna långt ned i en dominanshierarki. Det är alltså livsnödvändigt att sträcka på sig.

Sedan några år tillbaka är det en trend bland unga nationalistiska och samtidskritiska män att ägna sig åt styrketräning. Träningen blir en del av ett öppet uppror mot de anti-maskulina tendenser som finns i vår samtid. Unga män tränar för att bli starka, men också för att bli bättre män.

Jag ringer upp Ernst Robert Almgren som tillsammans med Dan Forslund driver bloggen Maskulint och som har skrivit mycket om träning, personlig utveckling och just maskulinitet. Jag frågar honom vad som egentligen händer i kroppen och sinnet när man lyfter vikter.

– Framför allt påverkas utsöndringen av testosteron. Speciellt om man tränar både hårt och regelbundet. Man vänjer sig också vid att överskrida sina gränser. Du tvingar dig själv att övervinna ett fysiskt motstånd. Och när du gör det med hjälp av dina kroppskrafter har det ofta en otrolig effekt både på kroppen och sinnet. Du vänjer dig vid att övervinna motstånd vilket gör att dopaminet ökar i samband med träningen, vilket i sin tur gör att träningen går ännu lättare. Även serotoninet ökar när du lyfter tungt och det är kopplat till vår känsla av status och betydelse.

Jag frågar honom också var feminiseringen kommer ifrån. Varför saknar många svenska män idag en primitiv stolthet över sitt land och sin identitet?

– Problemet är att svenska och västerländska män alltför länge har haft det så bra. Det var länge sedan de behövde kämpa för sin existens. Därmed har de också tappat bort den fysiologiska koppling som måste finnas hos en man mellan aggressivitet och välmående. En man ska helt enkelt må bra av att stå upp för sig själv. Han ska må bra av att aktivt försvara sitt hem eller sitt bostadsområde. Det ska vara lustfyllt att gå ut på stan och ta plats. Men det där har vi tappat bort. Vi har inte gjort de här kopplingarna mellan aggressiviteten och välmåendet eftersom vi aldrig har behövt använda vår aggressivitet. Många unga killar tränar styrketräning idag för att de instinktivt känner att det här med att använda kroppen för att överkomma motstånd, för att segra helt enkelt, är ett sätt att hitta tillbaka till en manlighet som de själva och vårt samhälle inte kan klara sig utan.

Självkänsla handlar alltså om neurokemi. Kroppen måste utmanas. Manligheten måste odlas. Det ska vara lustfyllt att stå upp för sitt land och sin identitet. Så börja träna svenska män! Skaffa lite fysiskt motstånd i tillvaron. Bygg upp lite jävlar anamma! Själv tränar jag inte på gym just nu. Men jag ägnar mig åt fysiskt arbete, vilket verkar ha ungefär samma effekt.

Det viktiga är hur som helst att vi hittar tillbaka till vår självkänsla. Att vi slutar be om ursäkt. Att vi slutar tro på den feminiserade svenska medelklassens budskap om öppenhet, tolerans och jämlikhet. Vi behöver sådana värden också. Som svenskar är vi humanister i själ och hjärta. Men vi måste balansera upp denna svenska mildhet med stolthet och integritet.

Och allt börjar i kroppen. I viljan att ta plats och existera, i viljan och lusten att övervinna vilket motstånd som helst. Utan självkänsla och integritet kommer vi få det sämre. Vi kommer inte kunna sätta gränser mot kaos, oordning, främlingar, våld och kriminalitet. Mänskligheten består av män och kvinnor. En av vår samtids stora misstag är att tro att ett samhälle inte behöver någon manlighet. Dagens Sverige är antagligen ett utmärkt exempel på hur det går för ett samhälle där män slutar vara män.