Gästskribent BIRGITTA SPARF: Minnen från socialtjänsten

Är på uppdrag ute i provinsen. Trivs som fisken i vattnet och har roligt varje dag. Kommunen har anställt en ”kommunikatör” som jag har lite svårt för. Hon glider omkring i lokalerna, utan att ha en susning om vad vi sysslar med om dagarna.

Jag gillar att retas, så vid fikat utbrister jag:

– Men hörrni! Visst är Bert Karlsson ändå en hyvens kille! Där har ni en sann entreprenör! Utan honom hade Sverige aldrig klarat av flyktingkrisen 2015!

Allt avstannar. Folk ser vettskrämda ut och börjar flacka med blicken. Kommunikatören fylls av omätlig harm och blir alldeles rödflammig på halsen. Hon vill säga något men orden stockar sig i halsen. Hon försöker processa vad hon nyss hörde genom sin nybakade akademikerhjärna men hon får inte ihop det. Detta är allt för oerhört! Någon räddar situationen genom att återgå till att berätta om sina barns situation på dagis och lugnet återställs.

Jag var uppskattad och omtyckt på det stället, var där i mer än ett år. Fick goda vänner och hjälpte cheferna vid hotsituationer. Kan också tillägga att jag och kommunikatören fann varandra till slut. Även hon och jag skildes som goda vänner vilket jag är glad för.

Jag vill inte skaffa mig fiender, bara skaka om folk lite grann och få dem att tänka lite längre än näsan räcker. Att nämna Bert Karlssons namn inom socialtjänsten är mycket värre än att svära i kyrkan!

Birgitta Sparf är utbildad socionom. Hon har varit verksam i 22 år i olika utanförskapsområden i Storstockholm. Nu egenföretagare och konsult inom socialtjänsten.

Birgitta Sparf