Gästskribent Inger Enkvist: Att tänka själv eller att använda tankekryckor

Det är sällan man tar sig tid att fundera över hur någon använder sin tankeförmåga, men det är något som jag gjort efter att ha tillbringat en vecka med många samtal med en annan universitetslärare. Av universitetslärare förväntar man sig att de ska tycka om att diskutera intellektuella ämnen och att de i diskussionen följer vissa regler för argumentation, men det var inte vad som hände.

Min kollegas konversation består till stor del av berättelser om vad hon varit med om eller läst, och hon resonerar sällan abstrakt eller drar slutsatser av sina observationer. I hennes politiska kommentarer märks flera egendomligheter. En är att hon blandar exempel från nutiden med andra som är mer än ett halvsekel gamla. Hon uttalar sig inte heller om ett dagsaktuellt ämne, innan hon läst dagens upplaga av sin favorittidning. Hennes tänkande består av att citera åsikter och perspektiv som hon läst sig till och som fungerar som ”tankekryckor”. Hon undervisar bland annat blivande journalister och att känna till medierna kan sägas höra till hennes yrkeskunskap, men hon nämner aldrig verk av statsvetare eller sociologer.

Att se tv-nyheter tillsammans med henne är en annan ögonöppnare. Hon frågar sig inte vad ett visst beslut kommer att leda till för resultat på längre sikt, samtidigt som hon oreserverat gläder sig åt det som gynnar hennes sida och öppet visar skadeglädje, när ”de andra” upplever ett nederlag. ”Där fick de.” Hon säger sig vara feminist, och hon fördömer inte en annan kvinnlig universitetslärare som betett sig hänsynslöst. Oavsett vad en kvinna gör bör hon inte fördömas av en annan kvinna. Ideologin är viktigare än moralen.

Läs mer

Christer Hanefalk: De ’bästa’ formuleringarna under Almedalsveckan 2018

’Bästa formuleringarna’ – ja, med dessa är det som med skönhet: Det ligger i betraktarens öga eller – när det gäller att bedöma tal – kanske snarare i åhörarnas öron.

Min utgångspunkt för att avgöra vad som kan anses som ’bra’ eller inte, har strikt med retoriken att göra. Alltså om partiledaren (…eller kanske partiledarens talskrivare…) har använt sig av etablerade retoriska tekniker (…eller kanske nyskapande dito…) för att skapa en bra formulering. Huruvida det som sägs stämmer med din – eller min – egen politiska uppfattning, är av ytterst ringa betydelse.

Jag vill också gärna lyfta fram att talen i Almedalen 2018 genomgående höll hyggligt hög retorisk nivå – oavsett om du eller någon annan som lyssnade ansåg dem i huvudsak vara fyllda av ’varmluft’. Talen måste bedömas i relation till respektive partiledares förmåga och ambition att tala till sina egna – faktiska och potentiella – väljare. Ska du bedöma en talare måste du behärska konsten att lägga dina egna åsikter åt sidan.

En av formuleringarna som M’s Ulf Kristersson använde tycker jag själv var oerhört bra. Det var då han sade följande:

Man har rätt att vara nazist. Och stalinist, och fundamentalistisk islamist. Det är en grundläggande rättighet att inte lära sig någonting alls av historiens alla brutala övergrepp. Så måste det också vara.

Läs mer

Gästskribent John Gustavsson: Dags för en smartare religionsundervisning

I flera år har debatten om religiösa friskolors vara eller icke vara rasat. Samtidigt har båda sidor i debatten ignorerat ett mycket större grundläggande problem: En religiös analfabetism har uppstått bland majoriteten av svenskarna som ett resultat av den fullkomligt inkompetenta religionsundervisningen i skolorna.

Redan innan jag hunnit till andra stycket kan jag lova att någon redan tänkt – och kanske till och med kommenterat – att ”Skolor ska inte ha religionsundervisning, vi ska inte lära ut sagor”. Och det är precis det jag menar med ”religiös analfabetism”: Ingen som på fullt allvar studerat religion (och nu menar jag inte med hjälp av youtubeklipp!) skulle avfärda religion som sagor. Det betyder inte att alla som studerat religion blir troende, långt därifrån faktiskt, men den sortens kaxiga arrogans som många svenska ateister uppvisar gentemot religion är ett resultat av ren okunskap.

Detta beror i mångt och mycket på att den religionsundervisning vi får som en del av SO-ämnet (och senare i Religionskunskapen på gymnasiet) är inriktad på att memorera grundläggande fakta om religioner, snarare än att förstå varför vissa väljer att tro och andra väljer att inte göra det.

Om du gått igenom en typisk svensk religionsundervisning så kan du kanske svara på hur många böcker som finns i bibeln, vilken roll Jesus har i kristendomen och Muhammed i Islam, och hur många sakrament som finns i katolicismen. Det du INTE kommer kunna svara på är VARFÖR miljarder kristna tror att Jesus uppstod från döden, eller VARFÖR miljarder muslimer tror att Muhammed fick genuina uppenbarelser, eller ens VARFÖR vissa människor tror på Gud.

Läs mer

​Gästskribent Fredrik Östman: En ny knappologi del 3 – Kaktusmodellen

Jag har nyligen föreslagit en politisk indelning efter associerad självmedvetandegrad som ser ut så här:

liberalism/låg – socialism/normal – konservatism/hög

Det är inte de respektive förespråkarnas individuella självmedvetande som kännetecknas av dessa olika nivåer, utan den allmänna självmedvetandenivå som respektive lära menar skall ligga till grund för statens insats av hot, tvång och våld i samhället, alltså politiken.

Liberalismen menar att vi inte skall tillåtas att offentligt låtsas om att vi är ängsliga inför det okända, utan skall, som barn och djur på en lägre utvecklingsnivå, urskillningslöst acceptera allt som kommer till oss under antagandet att nettoeffekten dock är god och att var och en inom de ramar den överordnade principen sätter skall träffa sitt eget val. En viss känslighet för survivorship bias (ofta oegentligt betecknad socialdarwinism) kan skönjas hos liberaler med naturligt lågt självmedvetande: den som drabbas av olycka har sig själv att skylla medan den som skonas är en self-made man.

Socialismen menar att den ångest, det missnöje, det elände som vårt självmedvetande spontant meddelar oss har sin källa i en yttre agent, som av illvilja har skapat dem. Socialistisk agitation handlar inte om att få adepterna att se ångesten, missnöjet och eländet – det gör människan av sig själv – utan om att placera skulden där socialisterna menar att den hör hemma, vilket kallas att motverka falskt medvetande. Olika former av socialism har olika uppfattning om var skulden skall placeras, vilket ofta leder till djupa ömsesidiga aversioner inom socialismen. Men socialismen är alltid inriktad på kamp. Den onda skall besegras och människan så befrias från sin dödsångest. Socialister är känsliga för confirmation bias, falska bekräftelser på att de har placerat ondskan rätt.

Läs mer

STAFFAN HEIMERSONS UTRIKES ÄRENDEN: VEM FALLER FÖRST?

Staffan Heimerson

Två kvinnor, båda premiärministrar, var för sig, i två av Europas viktigaste länder, står inför hotet att sparkas.

Vem faller först? Angela Merkel? Eller Theresa May?

Sannolikt rätt svar: Ingen av dem. Båda rider ut stormen. Prime Minister May, 61, är av den ekonomiska tidstriften Forbes (mästare på listor) klassad som den näst mäktigaste kvinnan i världen. Den allra mäktigaste är – eller var tills för någon vecka sedan – Bundeskanzler Angela Merkel, 63.

Det finns i övrigt inga stora likheter mellan de båda.

Läs mer

Gästskribent John Gustavsson: Varför vi inte kan överge EU-motståndet

Nyligen tillkännagav SD att man trots allt inte kommer att kräva en folkomröstning om EU under nästa mandatperiod. Rent strategiskt är detta ett vettigt beslut för att underlätta en eventuell koalition med Moderaterna, men det är såklart inte enda anledningen: Brexit går minst sagt trögt just nu och Storbritannien har inte blivit det föregångsland många – inklusive jag – hoppades att det skulle bli. Stödet för EU är tvärtemot högre idag än det varit på mycket länge i de flesta regioner.

Jag misstänker att detta var ett smart drag, även från ett EU-skeptiskt perspektiv. Svenskar brukar gilla att ”vänta och se” hur det går för andra innan vi själva gör drastiska saker, så att vänta tills Storbritannien varit utanför EU åtminstone fem år kan vara klokt. Med tiden ökar EU-motståndarnas chanser att vinna eftersom den omedelbara chocken för den brittiska ekonomin (och det lär bli en sån chock) kommer hinna lägga sig och landet får mer tid att dra nytta av att inte längre vara fast i EU-byråkratin. Det kommer alltså bara bli svårare och svårare med tiden för svenska EU-vänner att använda Storbritannien som ett ”skräckexempel”.

Jag tolkar alltså inte SDs beslut att inte kräva folkomröstning som bevis för att partiet håller på att överge sitt EU-motstånd, men för säkerhets skull vill jag ändå påminna alla om varför vi måste väcka liv i EU-frågan, samt slå hål på ett par myter som även de flesta EU-motståndare tror på.

Läs mer

​Gästskribent Fredrik Östman: En ny knappologi 2 – Politisk indelning efter medvetandegrad

I en tidigare artikel skisserade jag den evolutionära bakgrunden till människans självmedvetande. Medvetandet om den egna dödligheten, om det okändas, framtidens, hotande och lovande egenskaper gör människan evigt orolig, olycklig, missnöjd, livrädd, hoppfull och vaken. Tre vägar för politisk strävan öppnar sig från denna utgångspunkt, tre vägar som motsvarar de tre grundinställningar vi så väl känner till: liberalismen, socialismen och konservatismen. De har alla det gemensamt, att de bygger på ett visst sätt att umgås med och undkomma dödsångesten.

Den första möjligheten är att förbjuda, förneka, förtränga eller bortse från de möjliga negativa följderna av mötet med det okända. Det är att (påbjuda andra att) gilla olika, att (kräva av andra att) leva i övertygelsen att allt löser sig och att något gott kommer ur varje möte med det okända. (Parenteserna avser att påvisa den viktiga distinktionen mellan privat och offentligt, mellan moral och politik, mellan frivillighet och tvång, en distinktion som tyvärr ofta missaktas.) Denna programmatiskt optimistiska inställning kallar vi liberalism.

Det liberalismen eftersträvar är det politiska upprätthållandet av det tidigare stadium av medvetandets utveckling som rådde innan dödsångesten och missnöjet tog över. Varför kan vi inte bara vara nöjda, hoppas på det bästa och lämna varandra i fred? Det mesta går ju ändå bra, och en överdriven ängslighet håller oss tillbaka. Liberalismen uppmanar oss att bortse från följderna av vårt självmedvetande för att på detta sätt undfly vår dödsångest. Liberalismen kan associeras med en lägre medvetandegrad.

Läs mer

​Gästskribent Fredrik Östman: En ny knappologi del 1 – Politiskt självmedvetande

Inte sällan har vi på senare tid kunnat höra att den traditionella vänster-högerskalan inte längre är användbar för att beskriva de aktuella politiska motsättningarna och fraktionsbildningarna. Andra klassifikationsgrunder har föreslagits, till exempel GAL-TAN-skalan och olika två- eller flerdimensionella indelningar såsom den politiska kompassen där GAL-TAN kompletteras med ”ekonomiskt vänster” och ”ekonomiskt höger”. En annan förslagen indelning är ”globalism-nationalism”.

Den traditionella vänster-högerskalan skapades för att beskriva fraktionsbildningen i den franska Nationalförsamlingen i samband med revolutionen i Frankrike 1789, där de radikala revolutionärerna satte sig till vänster och moderatare krafter och lojalister till höger. På detta sätt kom först liberalismen och sedan socialismen att förknippas med vänster medan först rojalism och lojalism och senare motupplysningens tänkare och deras läror, konservatismen i vid mening, förknippades med höger. Så småningom placerades liberalismen gärna i mitten, speciellt under Kalla kriget när liberaler och konservativa allierade sig mot Andra världens kommunism, som därmed blev extremvänster.

Min personliga uppfattning är att vänster-högerskalan fungerar alldeles utmärkt för att på ett enkelt och lättfattligt sätt ge tydliga benämningar på politiska åsiktspaket. Den bygger nu som ursprungligen på olika fraktioners sympatier och antipatier för varandra snarare än på idéinnehåll eller politisk motivation. Det största problemet med en sådan skala är att den som skriker högst och har de starkaste antipatierna får utforma skalan efter eget behag, vilket vi sett när vissa socialistiska läror av vänsterextremister placerats i något de kallar extremhögern. Vänster-högerskalan är däremot inte användbar för att hjälpa oss att analysera politiska uppfattningars intellektuella innehåll, deras psykologiska och sociologiska motiv eller deras inbördes sammanhang. Den kan bara ge oss etiketter, men det kan den göra på ett robust sätt också i en miljö av hårda åsiktsmotsättningar. Antagligen ligger en förvillelse angående dessa vänster-högerskalans begränsningar bakom påståendena om dess oanvändbarhet.

Läs mer

Gästskribent Håkan Karlberg: Föraktar eliten folket?

Vanliga medborgare kan nu se resultatet av att den politik som pågått sedan beslutet om mångfald fattades enhälligt i riksdagen år 1975, och som nu uppenbarar sig inom alla områden.

I min nostalgiska värld, min barndoms idyll Flen, minns jag konstapel Marklund som patrullerade gatorna och en kriminalitet som låg på nivå äppelpallning. Ett inbrott på apoteket väckte stor uppståndelse.  I Vallins bokhandel arbetade Carin Österholm som gav Ulf Peder Olrog inspiration: ”Köp en Hjalmar Gullberg eller Vilhelm Moberg, men köp den av Violen från Flen”. På prins Wilhelms Stenhammar inledde alltid prinsen midsommardansen med slottsförvaltarens hustru. Vi i Flens samrealskola fick inte vistas utomhus efter klockan 21 och rektor Lund höll ett strafftal till den samlade skolan, eftersom några elever misstänktes ha varit berusade på Valborgsmässodansen.

Flen idag ser helt annorlunda ut, kallas i folkmun ”lilla Mogadishu”, och har betydande problem med samhällstilliten, skolan och ekonomin. Idag är 48 procent av skolbarnen utlandsfödda eller är barn med invandrarbakgrund, var fjärde elev har kommit till Sverige de senaste fyra åren. Flen är i botten av Lärarförbundets skolranking. Enligt nationalekonomen Hans Jensevik motsvarar Flens överkostnader för social omsorg en skatteförändring på mer än sex procent, vilket istället för höjd skatt slås ut på budget för exempelvis äldreomsorg. Nu lånar kommunen till driften. Flen är Sveriges sämsta kommun att bo i enligt SCB.

Läs mer

Gästskribent Zhengyang Wu: Den svenska sjukan och det svenska samhällets utveckling

Sverige har en liten befolkning, och det är naturligt att man inte har eller har haft så många (om ens någon) intellektuella giganter som med sin unika insikt och kunskap kan påverka samhället mot en positiv riktning, och i yttersta fall rädda landet från förfall när makteliten håller på att tappa kontakt med verkligheten.

Men det gör egentligen inte så mycket om man har ett öppet samhälle värt namnet, eftersom man utan problem kan få inflytande från resten av världen där insikterna och kunskaperna finns. Som jag ser det har detta varit en av nyckelfaktorer som gjort den västländska civilisationen så mycket mer framgångsrik än alla andra.

Men när jag började intressera mig för Sveriges utveckling upptäckte jag ganska snabbt att Sverige inte har ett öppet samhälle i det här avseendet, eftersom positivt inflytande utifrån har svårt att accepteras och nå ut till den svenska makteliten och det svenska intellektuella kollektivet, inte att tala om den vanliga svensken. Vad man är öppen för är istället andra typer av inflytande, ofta antiintellektuella sådana. Visserligen kan det också betraktas som ett slags ”öppenhet”, men jag vet inte om mottaglighet för efterblivenhet och till och med ren ondska är något positivt, även om det känns riktigt härligt att hela tiden få den blinda svenska stoltheten (min benämning: den svenska sjukan) bekräftad: Att man är bäst på sin lilla täppa och att man är så duktig att man inte behöver insikt eller kunskap utifrån.

Läs mer

Gästskribent Rune Barnéus: Dags igen för en budgetsanering modell Göran Persson 1995-97

Jag föddes 1938. Det var en märklig tid, så till exempel fanns det bara två kön, vi fick försörja oss själva, statens roll var begränsad till att försvara landets gränser och bevara lag och ordning. Utbildning var också en statlig angelägenhet. Sveriges skattetryck var i nivå med eller lägre än övriga europeiska länders. Sverige var ett kristet, lutheranskt land med en homogen befolkning. Det var ett säkert samhälle med låg brottslighet och kvinnofrid. Detta är inte skrivet för att raljera utan för att förklara att vi som är födda på 30-talet kommer från en annan planet. Mellan min barndoms Sverige och dagens Sverige finns det en värld.

Vi föddes i uppförsbacke med snön i ansiktet men vinden skulle mojna. När vi kom ut i arbetslivet fanns egentligen ingen arbetslöshet och när insikten om miljöförstöring som konsekvens av våra ekonomiska framgångar kom, var vi väl etablerade på arbetsmarknaden. Få om någon generation har varit med om som så omvälvande förändringar för mänskligt liv under en livstid som vi. Förvisso fanns el och ånga när vi föddes men de nådde folket då vi var unga. Jag kan ännu minnas lukten av karbidlampan och glädjen över att slippa sitta på utedass; att gå ut inne var störst av allt!

I den värld vi föddes var vi medvetna om att vi själva hade ansvaret för vår överlevnad. Detta hade återverkningar på alla val vi gjorde i livet. Få med min bakgrund vågade eller hade resurser att studera efter skolplikt. Men vi som gjorde det blev väl omhändertagna av en förstklassig skola som efter oss har blivit sämre.

Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen – Isabella Lövin

Isabella Lövins tal i Almedalen 8 juli 2018.

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap – röd tråd)                   8 – Mycket tydlig; c:a 70 procent om klimat o miljö.

K – Kunskap (bevismedlen)                                   8 – Genomgående bra. Väl underbyggd argumentation.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                           6 – Här finns förbättringspotential.

A – Artistisk förmåga (språket)                              7 – Det ’bar’ inte riktigt – talet var bättre än Lövin.

Sammanvägt betyg:                                                 7,25

Mer än godkänt – men det finns utrymme för förbättringar.

Övergripande kommentar:

Allra först: Självklart är Isabella Lövin – liksom övriga partiledare/språkrör – en mycket god talare. För mig – som ’betygsättare’ – är 5,0 gränsen för godkänt. Samtidigt som 10,0 är nivån som J F Kennedy höll när han var som bäst eller som Barack Obama håller (…då med reservationen att de båda nämnda ledarna hade hyggligt stora talskrivarstaber … plus tillägget att de tränade mycket; en amerikansk president håller i genomsnitt 5-8 tal om dagen,,,liksom hans vicepresident…liksom deras fruar…och alla har egna talskrivare…).

Läs mer

Staffan Heimersons utrikes ärenden: Flugan på väggen

Staffan Heimerson

”Ryssland”, sa en avsutten brittisk Moskvaambassadör, ”har alltid varit ett land för uslingar – men också för hjältar och helgon.”

Det är enkelt, när han nästa måndag (den 16 juli) i Helsingfors möter Amerikas president Donald Trump, att sortera in Rysslands president Vladimir Putin i passande kategori.

Men viktigare är att konstatera: Även som usling har Putin en överman. I allmän oanständighet överträffas han av Trump, som är vulgaritetens fader.

Putin har jag visserligen en gång i en kolumn skildrat som en man med ”ett ansikte som en punkterad badboll, skrynkligt och svullet på samma gång. Hans berömda fiskögon har sjunkit djupare in i kraniet. Han har tappat hår som en kvinna med hormonstörningar. Han ser för jävlig ut.”

Det var för fem år sedan. Därefter har allt gått Putins väg – Krim, Syrien, inflytande i Europa, främst i Österrike, Italien och Ungern och hejaklackar i många länder, inkl. Sverige.
Nu i Helsingfors är det en rimlig prognos, att Putin blir toppmötets vinnare.

Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen – Jimmie Åkesson

Jimmie Åkessons tal i Almedalen 7 juli 2018.

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)              9 – ’Glasklart’ budskap.

K – Kunskap (bevismedlen)                             9 – Åkesson klarade ’faktakollen’ väl. Även DN’s.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                   8 – Åkesson är tekniskt driven – men har mer att ge.

A- Artistisk förmåga (språket)                        7 – Mycket bra anpassning till SDs målgrupper.

Sammanvägt betyg:                                         8,25

Hela talet genomsyrades av starkt självförtroende.

Övergripande kommentar:

Låt oss konstatera följande: Jimmie Åkesson är en god talare. Och, en ännu bättre debattör.

2018 års tal är nog Åkessons bästa Almedalstal. Det är i alla fall min uppfattning. Han levererade – på en väl anpassad nivå – det som hans väljare ville höra. Kanske till och med över SD-sympatisörernas förväntningar.

När jag hörde talet så kom jag att tänka på ett gammalt talesätt: Som man bäddar får man ligga. I Jimmie Åkessons och SDs fall så kan vi ändra lite grann på detta talesätt: Som sju-klövern har bäddat får SD ligga (…och när man gör så, alltså gör om ett gammalt talesätt, så kallas det noema på grekiska…). För det är ju ingen tvekan om att SD gynnas väldigt mycket av andra partiers genuina ovilja – och ibland oförmåga – att tala om många medborgares verklighet. Men, problem försvinner inte för att man inte vill tala om dem. Ibland tänker jag på den gamla anekdoten om mannen som tappat sina nycklar sent på kvällen och som desperat gick och letade efter dem.

Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen – Ebba Busch-Thor

Ebba Busch-Thors tal på Almedalen 6 juli 2018.

A – Ambition (= budskap (röd tråd)               8 – Välanpassat för målgruppen.

K – Kunskap (bevismedlen)                              8 – Bra även här. Bra variation.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                    9 – En av de bästa retorikerna inom politiken.

A- Artistisk förmåga (språket)                         9 – Mkt bra användning av retoriska hjälpmedel.

Sammanvägt betyg:                                          8,5

– Busch-Thor gjorde ett bra jobb – men, räckte det för att stanna i riksdagen?

Övergripande kommentar:

KDs största problem är självklart – totalt sett – deras kommunikation. Eller kanske rättare – deras oförmåga att få kommunikationen att nå ut. KD syns helt enkelt inte i debatten. Varken nationellt, regionalt eller lokalt. I TV-debatterna får man ofta en undanskymd roll. Svårigheten att få ut sina budskap brett är dock inget nytt. KD har i princip alltid fått kämpa i motvind. Därför blir det något av en paradox att det parti som kanske har haft tre av politikens allra skickligaste retoriker – enbart sett till retorisk teknik – under de senaste 45 åren. För jag tror inte att någon kan förneka att Alf Svensson, Göran Hägglund och Ebba Busch-Thor höll/håller hög nivå som talare.

Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen – Stefan Löfven

Stefan Löfvens tal i Almedalen 5 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)              9 (nästan värt 10) En tydlig röd tråd. Sammanhållet. Bra tänkt

K – Kunskap (bl a bevismedlen)                    8 Mkt bra balans mellan bevismedlen.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                   8  Bästa jag har hört från Löfvén.

A – Artistisk förmåga (språket)                      7 Bra – utan att vara lysande.

Sammanvägt betyg:                                          8,0

Bästa tal jag personligen har hört från Stefan Löfvén. Ett ’statsministertal’.

Övergripande kommentar:

Gårdagens tal – tror jag – gick ’rätt in’ i varenda socialdemokrat. Men, jag tror att även många icke-socialdemokrater blev berörda. Exempelvis bör såväl centerväljare och liberaler som de flesta kristdemokratiska anhängarna ha sympatiserat med mycket av det som statsministern tog upp i sitt tal.

Jag tyckte att det var intressant att Stefan Löfven i talet ’vävde in’ sin egen historia här och där. Hans egen familj, hans uppväxt, skoltiden, med mera ’dök upp’ här och där i talet. Min första tanke gick till Barack Obamas acceptance speech som hölls sent på valdagens kväll i USA, tisdagen den 4 november. Obama avslutade då sitt tal med att tala om en svart, 106 år gammal kvinna: Ann Nixon Cooper. En kvinna som hade lagt sin röst på Obama. Och på ett helt fantastiskt sätt så kopplade Obama denna gamla kvinnas liv till USAs historia under hennes livstid. Och för varje årtionde som hon levt, så beskrev Obama en stor händelse i USAs historia. Till slut blev åhörarnas upplevelse att Ann Nixon Cooper blev så mycket mer än ’bara’ en gammal kvinna – hon blev en ’metafor’ för USA. Om du som läser detta inte har sett/hört Obamas tal så rekommenderar jag att du går in på denna länk och lyssnar/tittar.

Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen – Annie Lööf

Annie Lööfs tal i Almedalen 4 juli 2018.

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)     8    Bra röd tråd – väl sammanhållet tal.
K – Kunskap (bevismedlen)                    8    Annie Lööf har höjt sin nivå.
T – Teknik (d v s retorisk teknik)           8    Tekniken har förbättrats avsevärt.
A- Artistisk förmåga (språket)                8    Helt OK – dock ett förbättringsområde.

Sammanvägt betyg:                                 7,5 Annie Lööf höll sitt bästa Almedals-tal.

Övergripande kommentar: För fem-sex år sedan skrev jag – ganska elakt ska erkännas – följande kommentar som sammanfattning av ett av centerledarens framträdanden: ’Annie Lööf höll ett tal’. Därför känns det bra att i år kunna skriva ovanstående ord: ’Annie Lööf höll sitt bästa Almedals-tal’. Lööf har verkligen utvecklats som talare under åren som partiledare. Scennärvaron är utmärkt, felsägningarna är borta, manushanteringen är bra, taltempot är bra liksom pauseringarna. Engagemanget och inlevelsen skapar kontakt med åhörarna.

I början av Annie Lööfs partiledarkarriär liknade jag henne ibland med en ’kroppsspråks-’, ’må-bra-’ eller ’skratta-dig-frisk-talare’ eftersom de budskapsmässigt då hade jämförbara upplägg: budskap och nytta lika med noll. Men sedan 4-5 år har Annie Lööf lämnat den kategorin – med ackuratess!

Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen Jan Björklund

Datum:               3 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)          9          Bra – väl sammanhållet och bra röd tråd.

K – kunskap      (bevismedlen)                    8           Jan Björklund alltid påläst!

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                9            Bra teknik – som förväntat.

A- Artistisk förmåga (språket)                     9            Många riktigt bra formuleringar

Ett, ur rent retoriskt perspektiv, riktigt bra tal av L-ledaren.

Sammanvägt betyg:                                        8,75 Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen Jonas Sjöstedt

Datum:               2 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)                       8                        Den röda (!) tråden OK – möjligen väl många teman.

K – Kunskap      (bevismedlen)                                 5                        Sjöstedt kan bättre – vilket visas i debatt. Men inte igår.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                       6                        Behärskar tekniken – men igår mest ideologi.

A- Artistisk förmåga (språket)                           5                        Sjöstedt ’glänste’ inte – som han kan när han vill.

Sammanvägt betyg:                                             6,0                     Mer ideologi än uppvisning av teknik/artisteri.

Läs mer

Christer Hanefalk: Talanalys politikertal Almedalen – Ulf Kristersson

Datum:       1 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)    9  Bra röd tråd. Fokuserade på få politikområden.

K – Kunskap (bevismedlen)                6  Faktakollen kunde ha varit något bättre.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)        8  Tekniken bra – hög retorisk förmåga.

A- Artistisk förmåga (språket)            7  ’Lagom’ konstfullt – och kanske lever något citat vidare…

Sammanvägt betyg:                         7,5 Läs mer

Gästskribent Christer Hanefalk: Retoriska analyser av partiledarna i Almedalen

Jag är utbildad i retorik och jag kommer här på detgodasamhället.com att göra retoriska analyser av partiledarnas tal i Almedalen. På förmiddagen, dagen efter respektive tal, ska det finnas en talanalys här.

Jag har god erfarenhet av att göra sådana analyser. Under åren 2006 till och med 2014 gjorde jag det med publicering i DN, TV4, Dagens Samhälle med flera. Jag tappade lusten att fortsätta efter 2014, men nu känner jag att det är dags för en – mycket tillfällig – ’come back’ 2018. Det politiska läget känns ’kaotiskt’ på många sätt och jag tycker att det ska bli intressant att följa och analysera talen just i år. Och – jag kommer att analysera talen, exklusivt, för Det Goda Samhället.

Metoden jag kommer att använda kallas AKTA – som kan uttolkas Ambition (vilket budskap/vilken Ambition hade talaren), Kunskap (visste talaren vad han/hon talade om – klarade bevisen som användes en enkel faktakontroll), Teknik (visade talaren prov på god retorisk teknik) och Artisteri (var talet roligt, konstfullt, fullt av fyndiga formuleringar osv).

När man gör retoriska analyser av politiska tal så är grundregeln att man förhåller sig neutral vad gäller det politiska budskapet. Låt oss ta ett exempel: Jimmie Åkesson höll en Almedals-söndag för ett antal år sedan ett riktigt bra tal. Hans tal följde det retoriska ’regelverket’ mycket bra. Hade talet hållits av Stefan Löfvén så hade många höjt det till skyarna. För vem vill inte stå på brottsoffrens sida? Och vem bland vänsterpolitiker vill inte bli förknippad med Per-Albin? För att nu nämna två saker som förekom i Åkessons tal den gången.

Läs mer

Staffan Heimersons utrikes ärenden: När jag befriade Managua

Staffan Heimerson

”Managua, Nicaragua is a beautiful town” var titeln på en populär jazzlåt i slutet av fyrtiotalet.

Det lilla centralamerikanska riket bjöd på fördelar: ”You buy a hacienda for a few pesos down”, ”you ask a señorita for a ‘leetle’ embrace” och ”there’s coffee and bananas and a temperature hot”.

Om detta paradis någonsin existerat – det har det sannolikt inte – är det under alla förhållanden numera svunnet. Nicaragua har beskrivit en i Latinamerika vanlig kurva – från caudillo via revolution och demokrati till nydiktatur och svindleri.

Jag följde detta på närmaste håll sommaren 1979. Den sittande familjediktatorn Anastasio Somoza, ett råskinn och en tjuv, utmanades efter tolv år vid makten, av en ungdomlig, marxistisk, Fidel Castro-inspirerad gerilla, sandinistas.

För krigskorrespondenter var Managua a wonderful town med drama utanför husknuten: Somoza bombade sin egen huvudstads slumområden i jakt på muchachos, pojkrevolutionärer. Staden såg redan innan ut som Dresden 1945; efter en jordbävning hade centrum inte återuppbyggts. Allt stängt, utegångsförbud, livsmedelsbrist. Vid stadens kärna låg – och ligger – en stor insjö i vilken vita människoätande sötvattenshajar opererar. Där dumpades oppositionsmännens kroppar.

Läs mer

Gästskribent Torsten Sandström: Irrationellt svenskt mål för u-landsbistånd

Forskare och debattörer som Steven Pinker och Hans Rosling betonar att världen, trots många krig och kriser, blivit en bättre plats att leva på med hänsyn till tillgången på mat, sjukvård och utbildning. Alltfler regimer jorden runt har alltså förmått hantera sitt ansvar för den egna befolkningen. Även om svåra problem kvarstår inger utvecklingen hittills hopp.

Förmodligen har ekonomiskt bistånd från västerlandets industristater spelat in. Men här kan man inte vara så säker. Det finns nämligen många exempel på att bidrag låst fast nationer i ett tillstånd av passivitet, korruption och förtryck. Jag skriver detta med viss rädsla. I vårt land är nämligen finansiellt bistånd en helig ko. Tidigt har Sverige stött kravet från FN om ett kvantitativt mål på u-landsbiståndet på 0,75 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Som vanligt önskar vi vara bäst i klassen och siktar på ett enprocentsmål. SIDA:s årsbudget är idag mellan 40 och 50 miljarder kronor, beroende på vad som avses med bistånd. Beloppet utgör omkring fem procent av statens budget och kan jämföras med vad landet betalar för rättsväsende eller för försvaret. En mer jordnära jämförelse är att se på en juridisk fakultet, nu den i Lund, som kostar omkring 150 miljoner kronor per år att hålla igång. SIDAS budget svarar alltså i runda tal mot 300 sådana fakulteter. Alla inser att det svenska biståndet är storskaligt.

Tanken med denna artikel är inte att argumentera mot svenskt bistånd till behövande länder. Det är rimligt att en välfärdsstat delar med sig. Det är däremot betänkligt om givandet får inslag av en vacker gest, det vill säga offer på välgärningarnas altare. Själva målet om en procent påminner om kristna kyrkors krav på tionden från sina församlingsmedlemmar. Varför just en procent i bistånd? Tanken om ett kvantitativt mål är därför högst problematisk. Det påminner om planekonomiernas sifferlekar. Erfarenheten av sådana planer visar att godheten i allmänhet bedrar visheten.

Läs mer

Gästskribent Anders Björnsson: Om judar och lappar och negrer

Under onsdagen (27/6) skildes en sfi-lärare från sin tjänstgöring på en ABF-skola i Stockholm. Hon är en pensionerad universitetslektor, bördig från Ryssland, nybliven änka, och behövde dryga ut sin ringa pension med extratimmar under terminerna. Anledningen till att hon fått sparken? Enligt en artikel i Aftonbladet: att hon använt ett undervisningsmaterial från 1976, där substantivets pluralböjning i tredje deklinationen exemplifierades med bland annat ordet neger/negrer.

Detta upprörde någon av eleverna, och vips var saken ute i den mediala världen. På skolan hölls stormöte, där känslorna svallade. Den avskedade läraren, själv med invandrarbakgrund, fick också sina försvarare. Användandet av stencilen var emellertid ”fullständigt oacceptabelt”, säger en ABF-kommunikatör. Hon fortsätter: ”Vi har generellt undervisningsmaterial som vi utgår ifrån som ska vara enhetligt även om läraren har en viss frihet sett till studieplan och vad gruppen kommer överens om. Omdömeslöshet är svårt att skydda sig emot och det är vad som hänt här.”

Problemet är att det i sfi, svenska för invandrare, nästan alltid saknas läroböcker, ”undervisningsmaterial”, och att lärarna därför själva måste skrapa ihop vad de kan och (smyg-)kopiera detta. Problemet tas upp i en ny bok av Karin Ulveson, Svenska för främlingar. En utforskning (Celanders förlag, 2018), och det torde inte vara begränsat till invandrarundervisning. Tilltron till digitala och självinstruerande hjälpmedel är för närvarande överstor bland skolledare och skolpolitiker, och enligt min ringa mening är det detta som är den verkliga pedagogiska omdömeslösheten.

Läs mer

Gästskribent Stig Fölhammar: Vad är själva roten till segregation, rasism och apartheid?

Apartheid (afrikaans eg. ”avskildhet, ”åtskillnad”) var det samhällssystem och regelverk som länge behärskade Sydafrika. Den sydafrikanska unionen bildades 1910, när de två stora boerstaterna Oranjefristaten och Transvaal slogs samman med två mindre brittiska besittningar, Kapprovinsen och Natal, genom South Africa Act 1909. Landet hade status som dominion i det brittiska samväldet till dess att det 1961 utropade sig till republik och måste träda ur samväldet. Apartheid avskaffades under F.W. de Klerks regering 1990.

För att förstå hur apartheid uppstod, måste vi gå till de holländska boerna (boer betyder bonde) som var de första vita permanenta bosättarna i Sydafrika. Vi måste sätta oss in i deras världsbild och förstå deras grundideologi samt dess ursprung.

Den polske journalisten Ryszard Kapuscinski skrev en intressant artikel1 1981 om boerna. Enligt Kapuscinski finner vi boernas ideologiska utgångspunkt i den reformerta kristna lära, kalvinismen, som har den fransk-schweiziske Jean Calvin, som upphovsman. Calvin var vid sidan av Martin Luther den mest betydande 1500-talsreformatorn

Calvins tankegångar utgör än idag grunden i de protestantiska rörelserna i Schweiz, Frankrike, södra Tyskland, Holland och Skottland. Även i England och USA fick Calvins tankar större inflytande än Luthers.

Läs mer

Gästskribent Hans Jensevik: Klarsyn

I morgonslummern kommer drömmarna man kan minnas och parar man uppmärksamhet med lite kreativitet så kan det bli en drömtydning till klarsyn. En morgon 1983 på hotell Monomatapa i central Harare i Zimbabwe hade jag en sådan upplevelse. Jag var där som biståndsarbetare för att standardisera deras kommuner genom att införa det svenska sättet att förvalta kommuner. Vi hade kört fast. Den utredningsgrupp jag ledde på kommundepartementet förstod inte vårt sätt att se på en kommun och vi pratade förbi varandra.

Jag hade i drömmen gått med vykorten till postkontoret och noterat att tjänstemannen i luckan klistrade på frimärken motsvarande afrikaportot. Jag påpekade detta och fick till svar; ”No problem, sir, Sweden is a friendly place next to Zimbabwe.” Jag protesterade men han försäkrade att korten skulle komma fram till Sverige. Det gjorde de också.

Nu drömde jag att Sverige var en trevlig ”plats”. Sverige var inget land utan en plats för den vänlige svarte mannen i luckan. Den förmiddagen gick jag till Zimbabwes kartverk och hämtade kartor över Zimbabwe och gick tillbaka till min utredningsgrupp på kommundepartementet. De flesta av dem hade aldrig sett kartor. Timmarna gick och de hittade Harare, Zambesifloden, vägar och byar. De lärde sig karttecknen. Men det var jobbigt. Det rumsliga synsättet var inte deras grej.

Läs mer

Staffan Heimersons utrikes ärenden: Den sista färden

Staffan Heimerson

Just denna måndag befinner jag mig i bil mellan Medelhavet och Sverige – en resa som jag ofta gör – och är i gränslandet mellan Westfalen och Niedersachsen. Det är här tanken slår mig:

Det är nog sista gången jag reser genom ett gränslöst Europa.

Ty när vi nu alla gemensamt glider in i en hjärtlöshetens era är det naturligt att det byggs murar.

Schengen – rörelse- och passfriheten – har hållits ihop med silvertejp. Tejpen brister. EU sargas. Ett försvagat och förlöjligat EU är vad en rad regeringar och populistiska partier i Europa önskar.

Det akuta skälet till denna kris är att en misstroendefråga rests i tyska Bundestag mot Angela Merkels flyktingspolitik. Hon har åtta dagar på sig att presentera en lösning.

Prognos: Hon klarar det inte. Passkontrollör och murare blir morgondagens heta jobb.

Merkel ska först torsdag och fredag i Bryssel träffa sina regeringschefskolleger till ordinarie toppmöte. Hon ska dagarna efter i olika former av möten träffa EUs inrikesministrar.

Läs mer

Gästskribent Lorentz Brydolf: På studiebesök i högmässan

Eftersom min mobilladdare hade sagt upp sig gav jag mig iväg på en morgonpromenad till Fältöversten men där var dom inte så morgonpigga; man öppnade inte telebutiken förrän en timme senare varför jag gick och slog mig ned på en parkbänk vid en kyrka i närheten och slumrade till i solskenet.

Plötsligt ringde det till högmässa och jag vaknade och tänkte att här är det bäst att hörsamma pinglandet och gå in. Hade Södra Latin på sextiotalet i tankarna där man kunde bli uppskriven av Patrik Engellau och rapporterad för sen ankomst till eller skolk från morgonbönen. (Patrik var chefsordningsman i skolan).

Det var minst femtio år sedan jag bevistade en högmässa i Svenska Kyrkan. Bröllop, begravningar, konfirmationer, en och annan julotta, konserter och skolavslutningar är annars det som drar så lite nyfiken var jag ju.

Alltnog, det blev en ganska jolmig tillställning. Det började med att den ca femtiohövdade församlingen upplystes om att dagens kollekt skulle gå till behövande i Syd-Sudan. Någon upplysning om varför den inte skulle gå till behövande inom församlingen eller till att reparera kyrkans högtalarsystem som mankerade några gånger lämnades inte.

Läs mer

Gästskribent Torsten Sandström: Pedagogiskt hasardspel om ungdomars framtid

Gång efter annan hör vi politiker och skolbyråkratser säga att ”vi måste lyssna på forskningen”. Lyssnaren tänker nog på vad kloka experimentalister under senaste sekler uppnått rörande medicin, teknik, biologi och andra naturvetenskapliga ämnen. Och så godtar deltagaren i skoldebatten budskapet om att ”lyssna på forskningen”.

Jag har i tidigare bloggar pekat på distinktionen mellan natur- och samhällsvetenskaper (inklusive humanvetenskaper). Ämnena vilar på helt olika metoder för att skapa kunskap. Förenklat sysslar naturvetarna med experiment som kan upprepas, verifieras och falsifieras. Samhällsvetaren tolkar insamlade data, som består av beslut, uttalanden, intervjuer mm. Alla inser att i det förra fallet går det att tala om verklig kunskap. I det senare fallet står man inför mer eller mindre väl grundade tolkningar. Frånsett insamlade datas brister blir här tolkarens personliga värderingar en naturlig men allvarlig felkälla.

Jag skriver detta med tanke på den svenska skola som på senare år utsatts för stark kritik i internationella mätningar. Jag tänker nu på den pedagogik som kallas elevaktivt lärande. Svenska läroplaner vilar på detta arbetssätt. Fenomenet beskrivs så här på Wikipedia:

Läs mer

Gästskribent Lars Hässler: Kina slår ner på islam. Får Orwells 1984 att blekna

I Europa oroar sig många för den muslimska massinvandringen medan Kina och Ryssland har egna problem med sina muslimska delrepubliker respektive provinser. Kinas muslimska provins Xinjiang, med drygt 20 miljoner invånare och 17 procent av landytan, utgör en stor utmaning för Peking. Det sätt kommunistregimen behandlar muslimerna är effektivt men skrämmande.

Peking började först 2014 att ta till drakoniska åtgärder efter det att knivbeväpnade uighurer (som muslimerna kallas i Xinjiang) slaktade 31 personer på en järnvägsstation i Kunming. Denna terrorattack var Kinas 9/11.

I en artikel i The Economist  och även i Foreign Policy beskrivs hur de kinesiska myndigheterna ökar trycket i Xinjiang. Varje större stad delas in i mindre delar med ca 500 personer och minst en polis placeras i varje del respektive by. Invånarnas ID-kort kan kontrolleras och scannas närsomhelst, likaså kan fingeravtryck tas och mobiltelefoners innehåll laddas ner för senare analys. Vissa moskéer har stängts, andra har fått sina minareter rivna och alla besökare registreras. Mäns skägg tvångsrakas, kvinnorna får inte bära schalar och 29 muslimska namn får inte användas på nyfödda barn.

Läs mer