I kampen om universitetens resurser har samhällsvetare och humanister tvingats argumentera för sin existens. De har inte varit övertygande.

Alla civiliserade länder bör ha lärosäten i humaniora, liksom det hör till saken att det skall finnas ett nationalmuseum, en nationell operascen och ryttarstatyer. Utöver detta, gör humanisterna någon nytta? Många blir arga när man frågar och är förbannade över att man ens talar om dokumenterbara prestationer. De tycker att humanisterna skall få sitta i sina elfenbenstorn och läsa Schopenhauer och Spinoza utan att dela med sig. Läs mer →

Ofta förvånas jag över hur vanliga, hyggliga människor från länder utanför Europa uttrycker sympati eller förakt för den ena eller andra hudfärgen, den ena eller andra etniska gruppen, utan att några som helst varningsklockor ringer. Det spelar ingen roll om man besöker Latinamerika, Afrika, eller för den delen min förort utanför Göteborg. Att det finns mänskliga raser och etniska grupper som man har rätt att tycka illa om, verkar vara en ganska spridd uppfattning i världen.  Läs mer →

Antisemitismen är på uppmarsch igen. Eftersom antisemitismen förknippas med de mörkaste aspekterna av Europas historia, är det många som slingrar sig genom att hävda att de egentligen inte är antisemitister, utan anti-sionister. Det skulle betyda att de inte har något emot judar i allmänhet, endast bränna synagogan som protest mot staten Israel. Läs mer →

Universitet är oaser för fritänkande. På universitetet är inga frågor för känsliga för att ställas, inga teser för upprörande för att prövas och inga åsikter för obekväma för att vädras. Det är en plats där etablerade sanningar ifrågasätts och nya vinklar utforskas, där stela tankemönster ständigt utmanas. Läs mer →

Vi hade häromåret en debatt kring ”svenska värden”. De som menade att det fanns ”svenska värden” och ”svensk kultur”, värda att vara stolta över och försvara, förlöjligades av eliten i medierna för denna folkliga tro. Ha, ha – så knätofs och folkdans är vad ni menar med ”svensk kultur”? Och så kunde man skjuta sönder känslan med argumentet att såväl polska som hambo nog har en del av sina rötter från övriga Europa. Läs mer →

Frisinnad Tidskrift har läsare med stor allmänbildning ifråga om svensk politisk historia, det vet vi. Får jag be läsarna gissa vem som har skrivit dessa rader:

Vårt land är stort och vitt. Här hör vi hemma. Banden mellan de enskilda och detta folk kan inte skäras av utan att förvissnande drabbar den avskilde. De som försöker bemänga svensk livsluft med främmande element, nå endast till att förgifta sin egen atmosfär. Vi får bara icke svika. Vi får icke förråda det svenska i oss, detta arv från tusenden av generationer, utflödet i sinnelag och kynne av denna jord. Det skapar hemlöshet, tomhet, rotlöshetens eviga förbannelse. Folk och land, rätt och vett är heliga. Det svenska är heligt. Som aldrig förut vidgas i dessa dagar bröstet av glädje att vara svensk. Här bor frie män, och fria ska vi förbli. Vår generation måste fatta posto på den sida i striden för rätt och vett och frihet, där våra fäder stått. Inget tummande på svenskheten fördrages.

Läs mer →

Samhället präglas idag av en social oro med återkommande utbrott av våld som bara verkar bli värre och värre. ”Vart är samhället på väg”, utbrister vilken person som helst som blir intervjuad i TV-rutan. Vad är hönan och vad är ägget? Är det individens eget fel att hon agerar som hon gör eller är det ett systemfel som får människan att spåra ur? Läs mer →

Två barnböcker väckte stor uppmärksamhet på årets bokmässa: Farfar har fyra fruar och Mormor är inget spöke, båda av Oscar Trimbel. Kanske hade ingen lagt märke till dem, om inte en helt annan nyhet hade briserat någon vecka tidigare. Nacka kommun visade sig ha köpt lägenheter för totalt 14 miljoner kronor åt en man med tre fruar, och därmed förvandlat ämnet ”polygami” till politiskt sprängstoft. Efter en kritikstorm på sociala medier valde författaren att dra tillbaka försäljningen av den ena boken – den om de fyra fruarna. Läs mer →

Så fort polisarbetet i Sverige kommer på tal så ropas automatiskt och relativt unisont efter mer resurser. En överbudspolitik präglar budgetdebatten. Miljardlöftena växlar ständigt upp. Hur kan Polismyndigheten med fler än 28 000 anställda inte klara av att prioritera en finit mängd av grova brott i ett samhälle där den samlade brottsligheten dessutom, över de senaste tio åren, inte ökat? Under samma tid har Polismyndigheten vuxit med 5 000 anställda. Hur kan en så pass stor organisation inte klara av att prioritera de grövsta brotten? Läs mer →

Varför sticker Sverige ut som ett så extremt land när det gäller invandring, inställning till våld, krig, brottsbekämpning och en rad andra områden? Även våra nordiska grannländer tycker att vi är extrema. När Norges invandrings- och integrationsminister Sylvi Listhaug besökte Rinkeby häpnade hon inte bara över laglösheten i svenska förorter, utan också över det fientliga bemötande hon fick från svenska kollegor. Den finske professorn Paul Lillrank skriver i Hufvudstadsbladet att Sverige håller på att utvecklas till ett större hot mot Finland än Putins Ryssland. Den amerikanske journalisten Tim Pool beskriver Sverige som ett ”obehagligt” land, där en tystnads- och förnekelsekultur råder. Läs mer →

En fråga som ständigt återkommer i diskussionen på DGS är ”Hur kunde det bli så här?” Att utmejsla relevanta och hållbara sanningskriterier är tänkandets första och kanske största svårighet. I Sverige har Axel Hägerström (1868 – 1939) och hans idé om ”värdenihilism” haft ett inflytande på samhällsutvecklingen, som enligt min mening inte rönt tillräcklig uppmärksamhet. Läs mer →

Många i min generation växte upp i villfarelsen att våld är onödigt. God moral och ett rent hjärta var allt som behövdes för att lösa konflikter. Våld var en primitiv uppfinning som vi ”vuxit ifrån” – men tyvärr dröjt sig kvar inom auktoritära system som polisväsendet och militären. Vapen skapade krig och därför var vapenproduktion av ondo. Undantaget var förstås befrielserörelser i tredje världen, som behövde vapen för att få bukt med kolonialismen. Läs mer →

Med ord formar vi våra tankar. Ordet ”reformutrymme” är ett av politikens nyord – avsett att dölja vad det egentligen handlar om.

Årets politiska budskap i statsbudgeten är att ”reformutrymmet” är fyrtio miljarder kronor – det vill säga ungefär en procent av BNP motsvarande ungefär två procent av den offentliga sektorns budget – vilket innebär ungefär fyra procent av statsbudgeten. Läs mer →

I TV-Aktuellt den 13 september diskuterades polisens problem att utreda våldtäktsbrott. Bakgrunden var två aktuella fall, dels en tolvårig flicka, dels en ovanligt vedervärdig gruppvåldtäkt med minst tio inblandade, som legat outredda under lång tid. Polisen utreder mord framför våldtäkter. Om utredarresurserna inte räcker för bägge brottstyperna så läggs våldtäktsfallen på vänt.

Ställföreträdande rikspolischef Mats Löfving förklarade i programmet i Dan Eliassons frånvaro att det är ingen inom polisen som tycker att det är acceptabelt att nedprioritera våldtäkter. Han försvarade sig med att det nu är 400 våldtäkter fler än tidigare per år. Läs mer →

När jag slår i Google på ”främlingsfientlighet Sverige” får jag cirka 229 000 träffar. Stämmer bra med mina förväntningar. De första fem träffarna är från SvD, Forum för levande historia, Sveriges Radio och DN (två träffar). Även FN har uppmärksammat problemet. Av samtliga träffar framgår att främlingsfientligheten ökar och att folk oroar sig. Frågan är vad som kan göras för att motverka fenomenet. Statsmakternas, de politiska partiernas och mediernas betydande insatser verkar inte ha haft effekt. Kanhända på grund av att de som stått i främsta ledet i kampen mot främlingsfientlighet saknar rätt utbildning. Hos socionomer, kulturarbetare, samhällsvetare, journalister och ekonomer samt professionella politiker är kunskaper i natur- och livsvetenskaperna tunnsådda. Men det är just där räddningen kan finnas. Läs mer →

Inte sällan när jag hamnar i diskussion med någon vanlig, ”god” människa – inte cyniska hycklande människor som livnär sig på sin förljugna godhet, exempelvis många av politikerna i de traditionella partierna och journalisterna på de etablerade medierna – känner jag att jag inte kan nå vederbörande oavsett hur logisk, verklighetsförankrad och heltäckande jag är i mitt resonemang. Tidigare försökte jag att vara ännu mer logisk, ännu mer verklighetsförankrad och ännu mer heltäckande, men det hjälpte inte heller. Nu vet jag att problemet ligger någon annanstans än i mitt sätt att resonera.  Läs mer →

En söndagskväll i juli ljöd Hesa Fredrik över Stockholm – eller VMA-signalen som den egentligen heter, vilket betyder ”Viktigt Meddelande till Allmänheten”. Däremot hördes ingen signal för ”Faran över”. Händelsen utlöste hundratals kommentarer på bland annat Aftonbladets hemsida. De flesta irriterade, några förbannade, andra uppgivet ironiska eller skämtsamma. Men ganska få verkar ha tagit signalen på allvar. Jag undrar hur många stockholmare som faktiskt stängde fönsterna, samlade ihop barnen, packade ryggsäcken och satte på batteriradion? Eller hur ska man bete sig, när larmet går…?

Läs mer →

I Tirana, där jag är verksam för närvarande, bor jag i en så kallad Gated Community, ett grindsamhälle. Wikipedia beskriver ett grindsamhälle som ”ett bostadsområde som är avskilt från omvärlden med någon form av tillträdskontroll för inpasserande”. Grindsamhällets yttre gräns består av staket, och områdets enda ingångsväg är bevakad av bommar och vakter. Inne på området agerar vakterna som bostadsområdets poliser. Läs mer →

Men det parti jag en gång gick in i är något komplett annorlunda än dagens. Vi som var med då kunde aldrig i vår vildaste fantasi föreställa oss alla de svek och kompromisser som partiet ägnat sig åt för att få regeringsmakt.

Man har sålt brunkolsfält, ökat landets koldioxidutsläpp, släppt fram förbifarten, låtit EU diktera lagstiftningen, släppt NATO inpå husknutarna, hållit gränserna öppna för gäng-kriminella och utländska folkmördare. Man har in i det längsta vägrat tala om hederskulturellt förtryck av kvinnor och barn eller parallellsamhällenas framväxt. Läs mer →

Det svenska företaget Facit nådde stora framgångar som tillverkare av mekaniska och elektriska kontorsmaskiner. Höjdpunkten nåddes på 1940- och 50-talen som Europas näst största tillverkare av kontorsmaskiner med som mest 14 000 anställda och försäljning i mer än 100 länder. Företagets framgångar tog ett snabbt slut i början av 1970-talet, som en följd av att man inte förmådde ställa om till en ny era, med maskiner baserade på elektronik. Detta blev den så kallade Facit-krisen, vilken i många sammanhang använts som exempel på hur omställningsbehov och krisinsikt kan och inte kan hanteras inom näringslivet. Läs mer →

En aktuell händelse fick mig att tänka på en otäck saga av bröderna Grim. Sagan är i korthet följande:

Hans och Greta blir övergivna i skogen av fattiga föräldrar. Hungriga och utan hopp får de syn på en snövit fågel, som sjunger underbart och leder dom till ett hus byggt av pepparkakor och godis. Naturligtvis börjar de knapra på fasaden, varpå en häxa öppnar dörren och bjuder in dom. Till att börja med är hon snäll och låter dem äta och sova i sköna sängar. Men redan dagen efter visar hon sitt rätta jag. Hon placerar Hans i en bur, i avsikt att göda honom som slaktboskap, medan Greta förvandlas till slav. Sagan slutar dock lyckligt – för barnen, om än inte för häxan. Hon förbränns i sin egen ung medan barnen tar sig ut ur skogen, lastade med pärlor och ädelstenar, för att förenas med sina föräldrar. Läs mer →

Häromdagen pratade jag med min grannes dotter, mamma till en 9-åring som går i trean. Malins svaga punkt är matte. Mamma ville hjälpa sin dotter genom att öva med henne. Men se, det gick inte. Lärarinnan vägrade dottern att ta sin mattebok med sig hem. Skolans policy var att det barnen skulle lära sig fick de lära sig på skolan. Några hemläxor fick inte förekomma.

Anledningen kan man bara spekulera om. Möjligen ska alla barn ges samma förutsättningar för inlärning. För att inte skapa ojämlikhet. Misstanken är inte ogrundad. Läs mer →

Fram till 1966 fanns en av den romersk-katolska kyrkan upprättad lista av förbjudna böcker, Index librorum prohibitorum, i vardagligt tal kallad ”Index”. Den uppdaterades fortlöpande genom att nya böcker sattes på listan medan andra ströks. Syftet var att skydda de troende mot vilseledande information, som kunde tänkas rubba deras tro och påverka deras moral. Bland de mer bemärkta böcker som sattes på Index fanns verk av astronomen Johan Kepler och filosofen Immanuel Kant. Läs mer →

Jag sitter med min tjej och tittar på ett nyhetsinslag om IS-återvändare: ”Varför tar ni tillbaka dem!?” säger hon frustrerad. Jo, hon säger ni, trots att hon kom till Sverige för snart 16 år sedan, för i likhet med många andra invandrare känner hon inte att hon kan påverka samhället på samma sätt som jag och andra infödda kan. Läs mer →

Det står nog numera klart för allt fler medborgare att svensk polis, och även annan polis i Västeuropa, till exempel i Tyskland, är oförmögen att upprätthålla statens våldsmonopol i många av de så kallade utanförskapsområdena.

I varje sådant svenskt område bor flera tusen personer. Många arbetar, söker arbete, går på kurser och försöker inordna sig i det svenska samhället. Men det finns vissa – en minoritet – som begår grova brott, kastar sten på polisen och begår gruppvåldtäkter. Andra är terrorister, religiösa extremister, krigsförbrytare eller så kallade papperslösa. De vill inte arbeta, inte studera, inte lära sig svenska, inte integrera sig och hatar etniska svenskar. Många av dessa hånskrattar åt vår kultur och våra traditioner och vill att sharialagar skall gälla. Ovanpå detta finns muslimska moralpoliser som kontrollerar områdenas unga kvinnor och uppgörelser inom kriminella grupper.

Det är den första gruppen, de skötsamma som utgör en majoritet, som samhället abdikerat från. Det är deras bilar som brinner, deras ungdomar som dras in i kriminalitet och drogmissbruk, deras affärer som rånas och de som drabbas av våld och misshandel.

Läs mer →

Många har jämfört dagens migrationsvåg med svenskars utvandring till Amerika under 1800-talet, såsom den skildras i Vilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna. Jämförelsen haltar något, eftersom de svenskar som kom till USA kom till en redan etablerad invandrarkultur, snarlik den europeiska. Läs mer →

En del som skriver och kommenterar här är något till åren komna. Det märks inte minst på hur långt de personliga minnena går tillbaka. Lång livserfarenhet i kombination med ett kort personligt perspektiv på framtiden.

På några undantag när råder det stor samstämmighet om vad framtiden, i synnerhet Sveriges, bär i sitt sköte. Den värld vi levt i sedan barnsben håller på att förändras med förfärande fart. Läs mer →

Fick tid över när jag var i stan häromdan. Så jag gick till Rådhuset. Orienterade mig på deras infotavla om vilka mål som skulle upp och jag kunde avhöra.

En vårdnadstvist ville jag gärna undvika. Kanske en konkursförhandling? Men jag valde ett brottmål, en stöld, som skulle äga rum i sal 28. När jag satt och väntade på att målet skulle ropas upp satt personer som senare skulle visa sig vara åklagare och försvarsadvokat också i väntrummet. De talade om att den tilltalade hade bakom sig två ärenden som polisen lagt ned. Ett gällde häleri – det andra grov stöld. Läs mer →

Islam bygger på underkastelse. ‘Den svenska modellen’ bygger på tillit. Inget av systemen verkar fungera särskilt bra år 2017. Ju mer islamister misslyckas med att förklara nutiden, desto starkare driver de tesen: ‘mer islam’. Det verkar ligga i fundamentalismens natur att vilja ha ‘mer av det som inte fungerar’. Läs mer →