”Nu ska vi ut och härja, supa och slåss och svärja, bränna röda stugor, slå små barn och säga många fula ord. Med blod ska vi stäppen färga, nu äntligen lär jag få nån praktisk nytta av min Hermodskurs i mord!”

Ja, så beskrev Lundastudenterna den kultur som rådde bland härskare från olika länder: från Mongoliet (här alltså Djingis khan), Centraleuropa (Cesare Borgia) eller Arabien (Muhammed). Överallt där det fanns undersysselsatta män från de finare familjerna kom plundring, våldtäkter, mord och allehanda tortyrhemskheter att bli legio för att bevisa ära och meningsfullhet. Som Dick Harrison nyligen skrev i en historiekolumn om 1100-talets Litauen var det just idéfattigdomen som var en avgörande anledning till att många annars totalt meningslösa krig förekom.

Vi sitter i bilen, parkerad vid trottoarkanten utanför lägenheten i Stockholms innerstad. I den befinner sig en yngre släkting och jag. Vi ska övningsköra, han tänker sig att skaffa körkort. Motorn igång, vi ska precis börja rulla. Då kommer, i sakta mak, mot enkelriktningen, en större svart BMW glidande. Jag säger till släktingen att avvakta, vänta tills den passerat. Bakom ratten sitter en svartskäggig man kanske 30 år. Bredvid honom sitter en yngre kvinna iklädd hijab. Han ser att jag glor kritiskt och när han glider förbi ger han mig sitt långfinger och ett hånflin. Han säger något. Kvinnan bredvid honom skrattar.

ABBA sjöng att money ”must be funny” i en rik mans värld. Det kan mycket väl vara sant.

Elon Musk har förutspått att artificiell intelligens och robotteknik kommer att göra ekonomin så produktiv att pengar kan bli irrelevanta. Vid ett amerikansk-saudiskt investeringsforum 2025 sade Musk att ”vid någon tidpunkt blir valuta irrelevant”. Han har också förutspått att AI och robotteknik så småningom skulle kunna ”mätta alla mänskliga behov” och skapa ett sådant överflöd av varor och tjänster att arbete i sig blir frivilligt. Han upprepade samma resonemang i en intervju med The Economist.

Efter varje valrörelse dimper det ner tackmejl i inkorgen hos Hyresgästföreningens medlemmar. I det senaste utskicket sparades det inte på superlativen. Förbundsordförande Marie Linder, tillsammans med Ola Palmgren och Erik Elmgren, proklamerade stolt: ”Det här har varit en valrörelse som visat vad Hyresgästföreningen är när vi är som allra bäst.”

De stoltserade med 328 399 registrerade valsamtal, dörrknackningar i trapphus och torgmöten och kallar det för ”folkrörelsearbete när det är som bäst” och ”demokrati i praktiken”.

Varje gång migrationsfrågan är på tapeten i ett publikt forum och Magdalena Andersson är närvarande så förkunnar hon utan minsta darr i rösten: ”Det var vi som skärpte politiken!”.

Hon syftar förstås, som du vet, på de av S-MP-regeringen tagna besluten under november 2015 om införandet av gränskontroller och regeringsproposition 2015/ 16:174  med ”syfte[t] att kraftigt minska antalet asylsökande (…)”. Propositionen blev sedermera lag under 2016.

Jag satt mitt emot en kvinna på ett café i Stockholm. Hennes bror skulle snart in på ett treårigt fängelsestraff, oskyldigt dömd för våldtäkt. Deras mamma, som haft fyra hjärtinfarkter, hade ännu inte informerats. Kvinnan började gråta, och över bordet lade jag min hand på hennes.

”Vad har vi gjort?” sa hon mellan tårarna och nickade mot min hand. ”Vi har förstört det här”.

Varje sommar rensas, bekämpas och jagas växter i de svenska trädgårdarna under myndigheternas paroll om att utrota ”invasiva främmande arter”. Men den aggressiva retoriken döljer en sanning som Naturvårdsverket ogärna talar om: hela systemet bygger på godtyckliga historiska årtal och mänskliga värderingar – inte biologi.

Inför de stundade allmänna valen upplever vi väljare/medborgare en högkonjunktur i mediala dumheter. Dessa lever och frodas i symbios med alla floskler som flödar över i de partipolitiska blabbosfärerna. Om man råkar läsa och försöker tolka de texter som exempelvis finns på var och varannan lyktstolpe längtar man snarast hem till skämskudden. Hur som helst tycks ett ledande tema på den rödgröna sidan vara att ”de rika” ska bidra mer. Helt skamlöst antyds ibland att de riktigt rika idag inte betalar någon skatt alls.

Den 17 augusti 2026 bar Simona Mohamsson, partiledare för Liberalerna en davidsstjärna under Expressens pariledardebatt. Mohamsson har Palestinsk pappa och Libanesisk mamma.

Det är nästan som om Mohamsson har begått ett brott mot tidsandan.

Klimatkatastrofen kom upp i samtalet, den som alltså pågick för fullt. Hon förklarade den saken med stor självklarhet och något nedlåtande för oss som inte omedelbart tog till oss hennes djupa insikter. Tidigare under dagen hade hon tvingat ut sina två barn, då i tidig skolålder, att hasa runt lite på skidor i Fredhällsparken.

Egendomsskyddskommitténs betänkande Stärkt egendomsskydd i regeringsformen (SOU 2026:54) är ett välkommet steg i rätt riktning. Det viktigaste är kanske inte att kommittén har funnit den slutliga lösningen på egendomsskyddets problem, utan att den faktiskt har lyckats lägga fram ett konkret grundlagsförslag. Det är en betydande skillnad mot 2023 års fri- och rättighetskommitté, som efter sitt arbete konstaterade att det inte gick att uppnå tillräckligt brett parlamentariskt stöd och därför avstod från att lägga fram något förslag om egendomsskyddet.

Monster hör inte bara hemma i sagorna. När poliser och politiker avfärdar verkliga rovdjur som mytiska figurer, frodas ondskan i skuggorna. Från Long Island till Brottets krönika och vidare till dagens extremister visar historien vad som händer när språket blir för försiktigt.

Vi menade så väl, och det blev så fel. När samtyckeslagen blev verklighet firade feministerna sin seger. Och inte vilken seger som helst: samtliga riksdagspartier hade stöttat propositionen. Man hade inte bara vunnit – all opposition var utraderad. Alla var för den nya självklarheten.

Hustrun och undertecknad besökte Tyskland i slutet av juli månad. Vi flög till Düsseldorf, hämtades av sonen och hans tyske svärfar och färdades i bil till en mindre ort belägen på ungefär lika avstånd till Düsseldorf och Köln, med bara ett dussin kilometer till gränsen mot Nederländerna. Där tillbringades en vecka i sällskap med sonen, sonhustrun och barnbarnet. Vi alla bodde i det stora huskomplex som varit en bondgård och nu var sonhustruns stora familjs hushåll. Landskapet är öppet och platt, mestadels uppodlat mellan bebyggelse och bostäder. En värmebölja hängde kvar, men växtlighet och gröda visade inga tecken på torka.

George Orwells dystopiska roman 1984 har blivit ett hushållsbegrepp (tänk ”Storebror ser dig”) inte bara för framtidsforskare och allmänt litteraturintresserade personer. Liknande dystopier fanns före publiceringen 1948 och finns idag i överflöd. Vare sig man läser böcker eller ser filmer placeras man oftast i en så att säga färdig eländig värld. Vägen till den dystra tillvaron, förfallet, skildras utomordentligt sällan.

Frihet är svårt. Det ger oss möjlighet att göra fel, och kräver därmed ansvar. Idag lever vi i den friaste civilisation som någonsin existerat i mänsklighetens historia, och detta gäller speciellt sexualiteten.

Det mesta av gammal hederskultur är bortsvept. Varken familjen eller staten lägger hinder i vägen för människor att leva ut sin sexualitet. Men detta har konsekvenser, för även om den gamla hederskulturen var förtryckande så var den också beskyddande. Folk visste vad som gällde, och de som bröt mot det bestraffades hårt. Folk behövde inte välja mellan att säga ja och nej, eftersom samhället gjorde det åt dem.

I del ett av denna artikel (läs den här) granskades idén om att omfördelning skapar välstånd. Genom historiska exempel från Sveriges skatteutveckling och liknelsen om äppelträdet belystes skillnaden mellan löpande inkomster och kapitalvinster, och hur felutformade skatter riskerar att låsa fast produktiva tillgångar. I del två riktas strålkastaren mot den internationella konkurrensen om kapitalet, hur skatteregler i praktiken styr mänskligt beteende och vad som egentligen utgör ett rättvist och långsiktigt hållbart skattesystem.

Sverige har haft sin period av avundsjukepolitik. Tanken att den som har mycket också har fått det på någon annans bekostnad har länge präglat delar av den politiska debatten. Att beskatta ”de rika” kan vara ett slående politiskt budskap, men all skattepolitik får konsekvenser.

Sex är farligt. Så har det alltid varit – det är hjärta och smärta, könssjukdomar, avundsjuka, oönskade graviditeter och drama. Men på senare år har vi till dessa faror lagt till risken att bli oskyldigt dömd för våldtäkt. Eller åtminstone skyldig enbart i ren juridisk mening, snarare än moralisk. Dagens våldtäktsdefinition har blivit så bred att det är svårt att inte begå något som kan klassas som våldtäkt. Detta gäller alla som någonsin:

Några veckor före midsommar fick min bekant, jag ska kalla honom Yngve, en faktura från kommunen. Den var i runda slängar på stadiga men inte monumentala 5000 kronor. Avsändaren var kommunens VA-avdelning. Fakturan avsåg rutinkontroll av fastighetens VA-system. Kommunen befinner sig i närheten av Stockholm, kan tilläggas men det betyder inte att fenomenet är geografiskt begränsat. Kolla gärna med en AI-sökning.

Antalet tvivelaktiga och uppenbart felaktiga våldtäktsdomar växer sig allt större. Mestadels ignoreras detta av samtyckslagens förespråkare, men när de någon gång tar upp frågan är det med märkbar irritation. Som en respons på Kalibers granskning skrev Adine Samadi, ordförande för Roks (Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige), följande ord under titeln ”Gå inte på Sveriges radios myt om oskyldigt dömda våldtäktsmän”:

I England finns fortfarande politiker som försvarar eller tolererar religiösa shariaråd i mångkulturalismens namn. I Kanada avgjordes samma fråga redan 2005–2006 med ett tydligt besked: ingen religiös familjerättsmedling, ingen sharia och inga parallella rättsordningar för någon trosgrupp.

Kanadas beslut att välja Saabs GlobalEye som föredragen plattform för sitt nya system för luftburen radarspaning och ledning (AEW&C) har väckt stor entusiasm i Sverige. För Saab kan det bli en av de största exportframgångarna i företagets historia och ett tydligt bevis på att decennier av investeringar i teknologisk kompetens och industriell självständighet ger resultat.

Hustrun och undertecknad såg med stigande förtvivlan bilder från Frankrikes fordom stolta huvudstad, Paris, där ännu en gång en seger i fotboll har firats med att delar av staden slagits sönder, folk misshandlats och i några fall slagits ihjäl. I skrivande stund tycks situationen ha lugnat ner sig, men ingen ska tro annat än att viljan till våld och förstörelse ligger bubblande i förorterna för att när som helst återigen bryta ut i kravaller.

På senare år har det blivit allt mer populärt, även bland politiker som i övrigt stöder marknadsekonomin, att hävda att det finns vissa sektorer där vinst helt enkelt inte bör förekomma.

Sjukvården brukar stå högst på listan.

Utbildning kommer ofta strax därefter.

Simona Mohamsson kämpar febrilt för att klara Liberalerna över ribban på 4% vid höstens riksdagsval. Det kommer nya förslag nästan dagligen. Det senaste om att Sverige behöver fler miljardärer. Det kanske låter lite udda, men kanske ändå är ett steg på vägen mot en insikt, som kan bli något att bygga vidare på?

Två aktuella böcker ger en obehagligt träffsäker bild av vad som hänt i väst. I Abundance visar Ezra Klein och Derek Thompson hur våra samhällen blivit så juridifierade att de slutat bygga. I Breakneck beskriver Dan Wang motsatsen: Kina som ett ingenjörssamhälle, där problem löses och projekt genomförs.

Demokratin hotas inte främst av yttre fiender, utan av sin egen struktur. När makten centraliseras blir den en trofé för extremister, och historien visar hur små grupper gång på gång kunnat fälla hela system. Dagens exempel – från Henry Nowak‑fallet i England till EU:s byråkratiska centralisering och USA:s politiska strider – visar att samma mönster upprepas i vår tid. Just därför är decentralisering inte en reformidé, utan en nödvändighet för demokratins överlevnad.

Den mest aktuella frågan idag är: Vem är svensk? Den är endast aktuell av en anledning: för att socialisterna förnekar att svenskar existerar som ett folk. Det är därför SD är näst största parti. Det är därför samhället är splittrat.

Konservatismen är den minst ideologiska av de moderna politiska ideologierna. Den har ibland snarast karaktären av en motideologi när politiska projekt svävar iväg allt för långt från den krassa verkligheten. Därför beskylls den stundtals för att vara motvalls och framstegsfientlig. Både liberalismen och socialismen är skrivbordsprodukter som har framtiden och framstegen som säljargument, inte sällan med katastrofala följder. När verkligheten inte överensstämmer med kartan så vill dessa två ideologier ändra verkligheten istället för kartan. Konservatismen åberopar istället evidens och beprövad erfarenhet och har sin filosofiska grund i empirismen.