Regeringsformen (RF) är den av våra grundlagar som anger det svenska statsskickets grunder. RF anger bland annat utgångspunkterna för hur riksdag genom lagstiftning styr Sverige. För att ändra en grundlag krävs enligt nuvarande RF, som tillkom 1974, två riksdagsbeslut med ett mellankommande val till riksdagen. Det krävs då att hälften av riksdagens ledamöter röstar för en ändring i de två riksdagsbesluten. Nu vill den svenska riksdagen göra det svårare att ändra RF (Reg. prop. 2024/25:165). Vid det andra beslutet efter riksdagsvalet ska istället gälla att en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av riksdagens ledamöter måste rösta för. Annars faller beslutet och den föreslagna ändringen i regeringsformen kommer alltså inte att gälla.

För något år sedan frågade jag SIDA hur de hanterade det faktum att en del av SIDA:s bistånd till UNRWA hamnar hos terrororganisationen Hamas. Frågan löd så här:

”Jag undrar hur stor del av det svenska biståndet till UNRWA som hamnar hos Hamas i form av olika skatter?”

Många människor känner sig i dag ekonomiskt utanför. Särskilt unga upplever att de saknar framtid. En examen garanterar inte längre en plats i medelklassen, och löftet om stadig utveckling har försvunnit. Inför den dystra verkligheten lockas somliga av gamla idéer i nya kläder — socialism, till och med kommunism — som om dessa kunde erbjuda en räddning.

Åkte häromdagen tåg från Malmö till Stockholm, i grått novemberväder. Inramningen av dåligt underhållna och smutsiga hus blev tyvärr slående. Husen på landsbygden var övervägande gamla och med dålig fräschör. Extra dåligt blir det förstås om husen ligger nära järnvägen då dessa torde betinga ett lägre marknadspris.

Jag frekventerar ett gym i huvudkommunen.

Det hela började när min sjukgymnast, för drygt tio år sedan, konstaterade att om jag inte utförde vissa övningar på regelbunden basis så skulle mina ryggproblem inte kunna hanteras. Kort sagt inleddes då en ny vana i mitt liv. Ryggen är oftast helt okej numera och alla möjliga kroppsdelar får därtill lite välbehövlig motion.

Nyligen (28 oktober 2025 här) intervjuade Tucker Carlson den radikale högermannen Nick Fuentes, vilket har lett till en diskussion om man som seriös mediefigur över huvud taget bör tala med personer som har åsikter som de flesta tar avstånd ifrån.

Det är ingen hemlighet att flera av landets kommuner säger nej till regeringens förslag om frivillig återvandring. Det gäller i första hand rödgröna kommuner men i Borås har även Liberalerna satt ner foten. ”Vi fokuserar på att ge alla som bor här förutsättningarna att bilda sig, bete sig och bry sig. För det behöver vi fler av i hela Sverige. Inte färre.”

Men Borås har även en annan agenda, som de inte är helt öppna med.

Jag frekventerar ett gym. Det hela började när min dåvarande sjukgymnast, för drygt tio år sedan, konstaterade att om jag inte utförde vissa övningar på regelbunden basis så skulle mina ryggproblem inte kunna hanteras. Kort sagt inleddes då en ny vana i mitt liv. Varje vecka blir det 2 – 3 pass, drygt 100 per år. Ryggen är helt okej numera och alla möjliga kroppsdelar får därtill lite välbehövlig motion.

Nästa år är det val igen i Sverige. Redan märker vi att valstrategerna får större inflytande på politiken. Det sker genom att politikens spelplan aktualiseras och återskapas. Vilka problem utgör politiska spänningar i befolkningen? Hur allvarliga är dessa? Hur kan de hanteras? Var finns våra styrkepunkter och vilka stridsfrågor vill vi ha? Vilka vill vi undvika? Vilka frågor skall vi betona? Vilka politiska motsättningar skall vi tona ned och vilka skall vi lyfta fram?

Att Socialdemokraterna årligen skulle få Nobelpriset i lögnaktighet, om ett sådant funnes, är ingen hemlighet. Men frågan är om inte Andes Ygeman är i en klass för sig. Han är ynkedomen personifierad i allt han gör och säger, från den uppseendeväckande inkompetensen han gett prov på under sina perioder som minister till hans motbjudande uttalanden i opposition.

Det sägs ofta att Sverige har en väl utbyggd välfärd. Det är kanske sant, men det bortser från att den sällan gynnar de målgrupper välfärden skapats för. Den gynnar i huvudsak dem som jobbar inom välfärdsindustrin.

Stålbolaget Stegra tycks ha tagit över stafettpinnen från Northvolt som Sveriges nya industripolitiska huvudvärk. Projekten är gigantiska, kostnaderna skenar – och enligt Financial Times har bolaget nu svårt att betala sina skulder. Samma källa uppger att förlusterna uppgår till närmare 3 miljarder kronor – per månad. Det är siffror som får till och med Northvolts bokslut att blekna.

År 1934 valde 90 % av tyskarna Adolf Hitler till ledare – en man som i sin bok Mein Kampf (1925–1926) klart och tydligt hade klargjort att judarna måste avlägsnas från samhället.

Hur kunde det bli så här? Av vilken anledning ville så många tyskar så beslutsamt utplåna alla judar? Hur kunde 90 % av befolkningen helt förlora sitt omdöme? Varför?

Ett av de begrepp som jag funnit mycket användbart är ”Displacement of concepts”, som skapades av framlidne MIT-professorn Donald Schön. Han var en framstående innovationsforskare, bland annat, men också en dialogpartner till oss i SIAR, som startades av Eric Rhenman (1932-93) i mitten av 60-talet och min chef, tjugotvå av de trettio åren (1971-2001) som jag jobbade i SIAR som organisationskliniker.

Igår, den 17 oktober, publicerade SVT Nyheter ett inslag om pro-palestiniern och terrorlobbyisten Tara Saleh. På sociala medier har hon varit en följetong i flera år och filmklippen, där hon iklädd palestinasjal poserar med vapen och gastar att hon vill förstöra Sverige och hoppas att svenska barn ska lida, har varit omöjliga att undvika.

Ändå har SVT lyckats göra just det. Varför?

Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har hög svansföring. De skriver på sin hemsida att världen blivit en bättre plats på grund av deras outtröttliga biståndsarbete. De skriver också att världen samtidigt blivit en sämre plats eftersom Diakonia ännu inte får så stora donationer som de önskar. Det är i alla fall så jag tolkar deras skrytsamma presentation.

Liberalernas ledning har beslutat att ska de göra allt som står i deras makt för att se till att landets näst största parti och deras väljare inte får något att säga till om i en kommande regering.

Det är stora ord från en partiledning vars parti i senaste mätningen inte ens når upp till riksdagsgränsen.

Nog är det märkligt ändå. Överallt där jag befinner mig hör jag människor sucka och stöna över de envetna, högljudda pro-palestinierna som ockuperar gator och torg och stör vanligt folk i deras vardag. Men medierna, de fortsätter att låtsas som om pro-palestinierna blir fler och gullar med dem som om de vore en viktig tillgång för samhället. Och judehatet, det flödar fritt.

Vi har en stolle på vår planet
vad hittar ha på härnäst, ingen vet
Tullar upp tullar ner
han tror det mycket pengar ger
Lögnen är hans vän
den är bättre än sanningen

Trump och Putin ni är ju från vettet
ni borde veta att krig inte är sättet
att ge en bättre värld till ert folk
ni behöver nog en etisk tolk
som visar att vad som krävs är snack
utan prat blir ju människor ett pack

Som självutnämnd hedersmedlem i samhällsgrubblarnas förening försöker jag att både kärleksfullt lära mig så mycket jag kan om landet och prova mig fram med att förstå och lokalisera källorna till dess positiva och negativa samhällsströmningar och omvälvningar. Otaliga har naturligtvis ägt rum i Sveriges tusenåriga historia men frön, enligt min mening men jag kan ha fel, till en av dessa omvälvningar med katastrofala konsekvenser såddes formellt den 20 september 2005.

Vi är många som i decennier har noterat och påtalat att det inom public service (PS) finns en uppenbar vänsterorientering i nyhetsrapporteringen liksom i det övriga programutbudet. Regeringen planerar nu att lägga fram en proposition avseende forskning kring den politiska neutraliteten hos public service PS. Bra så. Äntligen rör det på sig och det är väl SDs förtjänst. Men törs regeringen sedan gå vidare efter propositionen? Om detta finns det anledning att skriva några rader.

Den djupa staten är en varböld som plågar hela västvärlden. Tjänstemän på olika positioner i samhället förhindrar demokratiska beslut genom att bedriva en egen aktivistisk agenda. Sedan avskaffandet av det strikta tjänstemannaansvaret 1976 har medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar i princip försvunnit. I dess ställe har det vuxit fram ett auktoritärt samhälle styrt av tjänstemän.

Teven på hotellrummet i Vilnius erbjuder 20 kanaler, bland annat Al Jazeera, BBC World, MSNBC samt förstås en rad litauiska och polska kanaler. Musik, underhållning och trams. Al Jazeera påminner som vanligt obehagligt mycket om SvT. Hur som helst fördömer man oavbrutet Israels attack mot Hamas ledarskap i Doha och det i mycket upphetsat tonläge.

I mitt jobb som lokalreporter får jag ofta göra intervjuer med kommunpolitiker och kommunala tjänstemän. Det kan röra sig om ett bygge som ska startas, om en ny vision som ska lanseras eller något annat som antas vara av intresse för tidningsläsarna. Och genom åren är det en sak som slagit mig: Allesammans har samma språkbruk och använder samma begrepp.

Nu vänder historien – och globalisterna är livrädda. Ni kommer inte att höra detta från CNN, ni kommer inte att läsa det i New York Times, och ni kommer definitivt inte att få det från Bryssel eller Davos. Varför? För att sanningen är deras största rädsla. Gränserna är tillbaka. Suveräniteten är tillbaka. Nationer reser sig och den globalistiska maskinen kollapsar. Invandringsreformen sveper över Europa som en löpeld, och parasiterna som trodde att de ägde framtiden kvävs av sina egna lögner.

De borgerliga partierna har under åren haft valfrihet som tema. Felet med det temat är att det kan angripas från vänstersidan med att det mottot är ett annat sätt att säga att de rika har rätt att förtrycka de fattiga. På så sätt skymmer man sikten för vad som verkligen står på spel: den enskildes frihet att välja vilket sorts liv man vill leva. Om man i stället formulerar budskapet sett utifrån den enskilda individens perspektiv, blir det inte lika lätt att vända bort synen.