RICHARD SÖRMAN: Vem ansvarar för svenskarnas trygghet?

I mitt jobb på nyhetskanalen Riks intervjuade jag nyligen Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Intervjun kom att handla mest om det fruktansvärda dådet i Skellefteå där en nioårig flicka utsattes för både grov våldtäkt och mordförsök av en ung etiopisk migrant.

Jag ville veta vad Jimmie Åkesson tyckte om det faktum att man nu har skrivit upp åldern på den etiopiske ynglingen. När dådet utfördes var han folkbokförd som 13 år. Åklagaren fann det dock motiverat att göra en medicinsk åldersbedömning, vilken nu har visat att pojken i fråga var minst 15 år gammal när dådet utfördes och inte 13. Föräldrarna förnekar inte att sonen är 15, men menar att åldersangivelsen blev felaktig i samband med att familjen kom till Sverige 2017.

Jimmie Åkesson svarade att det måste bli slut på det släpphänta mottagande av migranter som gör att så många har kunnat få asyl tack vare att de ljugit om sin egen eller om sina barns ålder. Vi ska inte behöva invänta en så här tragisk händelse för att myndigheterna på riktigt ska utröna hur gammal någon är.

Den unge etiopiern hade några veckor innan dådet fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Jimmie Åkesson säger här att vi inte borde dela ut några permanenta uppehållstillstånd överhuvudtaget till dem som kommer för att de söker skydd undan konflikter. Det ska vara ett tillfälligt skydd som ska omprövas regelbundet. Och om den som fått tillfällig asyl dessutom begår brott bör uppehållstillståndet dras tillbaka omgående. Det måste bli en självklarhet för svenska politiker, säger Åkesson, att vi i första hand ser till den svenska befolkningens säkerhet. Den nioåriga flickan har blivit ännu ett tragiskt offer för de etablerade partiernas oansvariga immigrationspolitik. Och det verkar nästan hopplöst, medger Åkesson, att få den politiska vänstern att acceptera det ganska enkla orsakssamband som uppenbarligen finns mellan massinvandring, brottslighet och oskyldiga brottsoffer.

Min egen reflektion kring fallet är att detta aktualiserar just det ansvar som svenska politiker – och det svenska samhällsetablissemanget – har för den våldsbrottslighet som nu breder ut sig i Sverige. Det handlar om gängkriminaliteten förstås, men även om det mer urskillninglösa våld som oskyldiga människor blir offer för då de kommer i vägen för rånare eller sexualförbrytare. Och det faktum att vi hade brottslighet i Sverige redan före massinvandringen ursäktar inte att vi släpper in stora mängder människor från kulturellt avlägsna länder. Som BRÅ nyligen visade i sin rapport ”Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund” är den invandringsrelaterade brottsligheten tydligt kopplad till vissa invandrargrupper (en liknande rapport har också tagits fram av Det Goda Samhället). Och tyvärr handlar det om grupper som vuxit rejält i omfång i Sverige de senaste tjugo åren.

Det finns alltjämt en slående ovilja i mainstream media att ställa enkla frågor till våra politiker rörande enkla orsakssamband. Kopplingen invandring – brottslighet – oskyldiga brottsoffer lyfts sällan fram och aldrig får ansvariga politiker tillfälle att redogöra för sin syn på den. Migrationen framställs som något som utgjort en naturlig del av den svenska historien. De problem som kommit med invandringen diskuteras, men det ifrågasätts sällan om vi överhuvudtaget ska behöva hantera dem.

Och visst måste vi hantera de problem vi nu har. Men för att vi ska kunna adressera problemen på ett effektivt sätt måste vi också identifiera deras verkliga orsaker. Det duger inte att skylla på socio-ekonomiska skillnader när sådana alltid har funnits i vårt land. Vi har alltid haft människor som befunnit sig långt ned i sociala hierarkier, men vi har inte haft samma problem med skjutningar och bidragsfusk för det. Något nytt måste alltså ha tillkommit i ekvationen, och vad skulle det kunna vara???

Massinvandringen har om inte skapat sociala problem så åtminstone förvärrat dem rejält. Och detta hade inte behövt hända! Det var det svenska samhällsetablissemangets entusiasm för massinvandringen som gjorde att vi nu har 700 000 tusen människor i arbetsför ålder som inte arbetar. Det är tack vare deras entusiasm som vi nu måste hantera hedersvåld, gängkriminalitet och islamism.

Här bär de etablerade partierna ett stort ansvar. Stefan Löfven försökte undkomma sitt ansvar, och sin skuld, genom att säga att han inte så det komma. Den nuvarande ledningen i Socialdemokraterna är något mer försiktigt i sitt ursäktande, men menar helt fräckt inför valet att vi ska glömma det som varit och i stället nu arbeta för att göra Sverige bättre tillsammans. ”Tillsammans gör vi vårt Sverige bättre” lyder partiets mantra inför valet.

Och visst behövs det nya tag. Men vem tror att Socialdemokraterna ska kunna led det arbetet och att de ska kunna göra det i sällskap med sina samarbetspartier på vänsterkanten? En rejält åtstramad immigration är ett måste. Men vi måste också få en politisk kultur där svenska politiker ser svenskarnas väl och ve som sin primära uppgift. Och visst vore det bra om den offentliga debatten började handla om enkla orsakssamband. Om den etiopiske ynglingen i Skellefteå inte hade befunnit sig i Sverige hade den nioåriga flickan inte utsatts för hans aggression.

Richard Sörman