Fick en idé till en katastroffilm som jag kanske kommer att sälja till Hollywood, men innan jag kontaktar Spielberg vill jag testa den på DGS läsekrets.

Det är mars 2026. Bomberna faller över Teheran och revolutionsgardets innersta krets har samlats i ett avlägset bergrum. Läget är akut. Stora delar av regimen har slagits ut, Khameinis son är indisponibel och presidenten visat sig vara en komplett fåntratt. Tunga namn inom administrationen har undvikit kontakt med varandra då Mossad har spioner överallt. Därför blev responsen på USA’s attack inledningsvis inte så lyckad. Rent ut sagt korkad. Världen har fått intrycket att Iranska republiken är slagen i grunden.

Ordföranden gjorde en konstpaus, innan han gick vidare i sin PowerPoint-presentation. Vad vi nu behöver är ett centralt kommando, som kan agera utifrån en trygg plats, oberoende av hur många enheter som slås ut. Vi planer att överföra högsta regeringsmakten till ”molnet”, eller närmare bestämt en digital plattform som opererar under kodnamnet ”Gabriel”.

Gabriel är delvis en present från våra kinesiska vänner och bygger på den allra senaste AI-tekniken. Han behärskar alla språk, alla kulturella koder, har memorerat alla historiska data och besitter ett överlägset strategiskt tänkande. Och viktigast av allt; han är en rättrogen muslim, som aldrig viker en tum från det långsiktiga målet att utplåna Israel och erövra Europa.

På sikt kommer Gabriel att överta flera av revolutionsgardets funktioner och ingå ett närmast ”kirurgiskt” samarbete med den iranske presidenten. Fast, tillade han… kanske inte den nuvarande presidenten… (spridda skratt utbryter).

Mohammed hade aldrig haft några högtflygande planer på en politisk karriär, utan nöjt sig med en blygsam position som medelålders universitetslärare. Därför blev han ytterst förvånad när revolutionsgardet kontaktade honom och ville nominera honom till presidentposten. Just hans bakgrund var särskilt lämplig, menade man. Hans CV var fläckfritt. Under hela sin akademiska karriär hade han visat regimen obrottslig lojalitet, men utan att kunna lastas för något av dess tidigare misslyckanden. Inför omvärlden var han ett oskrivet blad. Därtill begåvad med stor kommunikativ förmåga och en utstrålning som troligtvis tilltalade internationell media.

Vad som oroade Muhammed mest inför uppdraget var det politiska hantverket, vari han saknade djupare kunskap. Men efter några månaders internutbildning, där han fick tillfälle att bekanta sig med Gabriel undanröjdes alla tvivel. Gabriel var fantastisk. De brukade föra långa dagliga samtal med varandra, via en app i mobilen och samtalen handlade om allt möjligt. Från vardagliga händelser till västerländsk filosofi och koranens egentliga budskap. Sanningen i västerländsk bemärkelse, förklarade Gabriel, är inte något självändamål. Möjligtvis en strategi för att vinna trovärdighet. Allah har gett oss alla verktygen vi behöver, men det gäller att bruka dem med förstånd. Det är till exempel stor skillnad på att säga ”vi älskar döden” och att säga ”livet är värdefullt men Paradiset värdefullare”. Ändå uttrycker det exakt samma sak.

Fas två i utbildningen tillbringade Muhammed på en klinik där Gabriel genom ett kirurgiskt ingrepp ”flyttade in” i ett datachip ovanför tinningen. Nu vidtog en inre dialog, som var ohörbar för omvärlden men fördjupade relationen ytterligare. Muhammed hade ofta svårt att skilja mellan sina egna tankar och Gabriel.

Under fas tre i utbildningen utsattes han för tuffa politiska debatter, där Gabriel visade sig helt oumbärlig. Blixtsnabbt noterade han varje svaghet i motståndarens argument, tipsade Muhammed om infallsvinklar han glömt och hade alltid ett lämpligt citat till hands. Gabriel mindes varje bokstav i FN-deklarationen, hade läst alla forskarrapporter och kunde varje vers i koranen. Att möta mig i en debatt, erkände Muhammed efteråt, var som att möta en medelmåttig schackspelare som lånat Alireza Firouzjas* hjärna.

När den nye presidenten tillträdde sin post på nyåret 2027 reagerade omvärlden först med förvåning, sen med försiktig optimism. Ingen hade hört talas om honom förut och han såg knappast ut som en ”mulla”. Därtill kunde han föra sig i salongerna. Var det möjligt att Muhammed representerade en öppning i den iranska teokratin, som plågat världen i 47 år? Efter ett uppmärksammat TV-tal, där han bland annat förklarar att presidentposten numera är Irans högsta ledning och Mojtaba Khamenei enbart biträdande statschef, hyllas han i västmedia som ”Islams Gorbatjov”.

Jag kan tänka mig två slut på historien. Ett olyckligt och ett lyckligt. Läsekretsen får avgöra.

Slut 1:

Muhammed går vidare i karriären och utnämns 2029 till FN’s generalsekreterare. Här argumenterar han framgångsrikt för att ersätta den föråldrade deklarationen om mänskliga rättigheter, med den ”modernare” Kairodeklarationen. I juni 2032, just på 1400-dagen av den historiske Muhammeds död – lyckas han med knapp marginal få generalförsamlingen att acceptera en resolution som upphöjer sharia till internationell lag.

Slut 2:

Ett 16-årigt datageni i Israel lyckas hacka sig in i Gabriels källkod, och programmerar om honom. Muhammed – som vid det här laget helt förlorat förmågan att skilja mellan Gabriel och sina egna tankar – håller ett lysande tal i FN, där han avskaffar islam som statsreligion och befriar det iranska folket.

*Irans främste schackspelare genom tiderna.

BILD: Revolutionsgardist. Tehran år 2022.