Sjunkande produktivitet i många länder – vad är problemet?

Nils Lundgren

Nils Lundgren

I onsdagens DN konstaterar Johan Schück inför det danska folketingsvalet att produktiviteten i landets ekonomi utvecklas svagt. Det samma sägs ideligen om länder som t ex Storbritannien, USA och Sverige. Varför är det så?

Schück sätter någorlunda in fenomenet i sitt sammanhang för Danmark, men det är ovanligt. Låt mig därför fastslå följande. I stora delar av västvärlden är arbetslösheten högre än vi har varit vana vid. En del av den arbetslösheten förklaras av för låg allmän efterfrågan, en klassiskt keynesiansk förklaring. Sådan arbetslöshet kan vi minska genom att sänka räntan, öka de offentliga utgifterna (för infrastruktur, barnbidrag mm) och sänka skatterna. Kort sagt, vi kan satsa på en klassisk keynesiansk finanspolitik.

Men vi har också annan typ av arbetslöshet som drabbar framför allt lågutbildade, nyinvandrade och funktionshindrade. De grupperna får inte jobb därför att deras produktivitet inte räcker för att finansiera arbetsgivarens lönekostnader vid existerande lönesstruktur och arbetsgivaravgifter.

Redan när vi ökar den totala efterfrågan på varor och tjänster och därmed efterfrågan på arbetskraft, finner vi att de som då får jobb ofta har lägre produktivitet än de som redan har jobb. Det var därför de var arbetslösa. Därför sjunker den genomsnittliga produktiviteten något redan när vi får upp sysselsättningen på det sättet. Om vi sedan med allmänna och/eller riktade lönesubventioner eller sänkta minimilöner lyckas få fler lågutbildade och nyinvandrade i arbete, sjunker den genomsnittliga produktiviteten ännu mer.

Och om vi i stället lyckas höja dessa gruppers kompetens så att de får jobb vid gällande lönestruktur, så sjunker likafullt genomsnittsproduktiviteten, om än inte lika mycket som vid lönesubventioner eller sänkta minimilöner. Kompetenshöjningen medför ju inte att majoriteten av dem snabbt blir läkare, sjuksköterskor och civilingenjörer.

Sanningen är att sett över några års sikt kan vi få upp sysselsättningen på olika vägar, men då kommer den uppmätta produktiviteten att sjunka. Är detta en nackdel att oroa sig över . Nej, naturligtvis inte. Tvärtom är det en stor framgång.

Testa motsatsen! Om vi driver upp lönekostnaderna dramatiskt, förlorar kanske ytterligare tio procentenheter jobbet, nämligen de vars produktivitet inte är tillräcklig för att täcka arbetskraftskostnaderna. Då stiger den genomsnittliga produktiviteten lika dramatiskt, men är detta en framgång. Nej naturligtvis inte! Då står vi ju med bortåt 18 procents arbetslöshet.

En klyftig tolvåring skulle säga så här: ”Men de som är arbetslösa har ju noll i produktivitet. Om de kommer i arbete, så måste väl den genomsnittliga produktiviteten i ekonomin stiga rejält, även om deras produktivitet som sysselsatta ligger under genomsnittet för dem som arbetar.”

Just det! Klyftiga tolvåringar är mina favoriter.